Socialförsäkringsutskottets betänkande

1975/76:5

med anledning av propositionen 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension
och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska
handelsfartygm. m. jämtemotion.

Propositionen

I propositionen 1975:109 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

6. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

I propositionen föreslås att ombordanställda på svenskt handelsfartyg i
tjänst hos entreprenör, t. ex. i restaurations-, tvätteri- eller försäljningsrörelse,
skall få rätt till tilläggspension (ATP) och sjömanspension på samma sätt
som redaranställda. Vidare föreslås att anställda hos entreprenör skall erlägga
skatt enligt sjömansskattelagens bestämmelser. De nya bestämmelserna skall
enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1976.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 5

SfU 1975/76:5

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 1 § 1 morn., 2 § och anvisningarna till 1 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 19 a och 36 a §§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 m o m.2 Sjömansskatt enligt
denna lag skall erläggas av envar,
som är anställd i redarens tjänst,
för inkomst ombord på svenskt
handelsfartyg med en bruttodräktighet
av minst 100 registerton,
vilket huvudsakligast nyttjas i sådan
närfart eller fjärrfart, som i
2 § sägs.

Den som är anställd uteslutande
för fartygs iständsättande eller
uppläggning eller för tillsyn eller
betjäning vid fartygs uppehåll i
hamn anses enligt denna förordning
icke vara anställd ombord på
fartyget.

Lagen är icke tillämplig vid anställning
ombord på svenskt handelsfartyg
i fart inom landet huvudsakligen
i hamnar eller på floder,
kanaler eller insjöar eller
inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund
(inre fart) utom i
fall som avses i 7 § 2 mom. andra
stycket.

I denna lag förstås med
sjöman: envar, som enligt
1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,

1 Lagen omtryckt 1970:933.

2 Senaste lydelse 1974:777.

3 Senaste lydelse 1970:410.

Föreslagen lydelse

1 mom. Sjömansskatt enligt
denna lag skall erläggas av sjöman
för inkomst ombord på svenskt
handelsfartyg med en bruttodräktighet
av minst 100 registerton,
vilket huvudsakligast nyttjas i sådan
närfart eller fjärrfart, som i
2 § sägs.

Sjömansskatt skall icke erläggas
av sjöman ombord på svenskt handelsfartyg
i fart inom landet huvudsakligen
i hamnar eller på floder,
kanaler eller insjöar eller
inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund
(inre fart) utom i
fall som avses i 7 § 2 mom. andra
stycket.

sjöman: arbetstagare som enligt
sjömanslagen (1973:282)
anses som sjöman,

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handelsfartyg: fartyg som nyttjas till handelssjöfart eller resandes
fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med
han delssjöfarten,

närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller
utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn,
dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm -Lindesnäs eller bortom
Cuxhaven,

fjärrfart: annan fart än inre fart och närfart,

inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman
uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort
intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i
förekommande fall minskad med belopp, som fastställts genom beslut
om jämkning och, i den mån det medgivits av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande
ersättning,

beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.

19 a §

Vad i denna lag sägs om redare
äger motsvarande tillämpning beträffande
av denne anlitad annan
arbetsgivare för sjöman.

Saknar annan arbetsgivare för
sjöman än redare fast driftställe i
riket annorstädes än på fartyg,
svarar redaren för att arbetsgivaren
fullgör sina förpliktelser enligt
denna lag som om förpliktelserna
ålegat redaren själv. Har redare till
följd härav erlagt skattebelopp,
äger han söka beloppet åter av sjömannens
arbetsgivare.

36 a §

Föreligga särskilda skäl får sjömansskattenämnden
för visst fall
besluta att sjömansskatt icke skall
erläggas för inkomst på grund av
anställning hos annan arbetsgivare
för sjöman än redare.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innan beslut som avses i första
stycket fattas skall yttrande inhämtas
från berörda svenska redare-
och sjöpersonalorganisationer.

Mot nämndens beslut i fråga
som avses i första stycket får talan
icke förås.

Anvisningar
till 1 §

Bestämmelserna i denna lag avse
sjöman som är anställd i redarens
tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg. Av 19 a § följer att
lagen även är tillämplig på sjöman
som är anställd av annan arbetsgivare
som redaren antagit som
entreprenör. Med anställning pä
svenskt handelsfartyg likställes anställning
pä utländskt handelsfartyg
som svensk redare förhyr i
huvudsak obemannat, om anställningen
sker hos denne eller någon
av honom anlitad arbetsgivare. Ut
hyres svenskt handelsfartyg till utländsk
redare i huvudsak obemannat,
äga bestämmelserna tillämpning
om anställningen sker hos
fartygets ägare eller någon av denne
anlitad arbetsgivare.

Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att
tillträda tjänst ombord pä annat fartyg tillhörigt samme redare, skall
ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord
på det förra fartyget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av I § 1
morn., 2 § och anvisningarna till I § gäller alltjämt i fraga om inkomst
ombord som sjöman har uppburit eller borde ha uppburit före ikraftträdandet.

Med svenskt handelsfartyg likställes
utländskt handelsfartyg,
som av svensk redare förhyres på
så kallad bäre boat basis.

SfU 1975/76:5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels

att 1 kap. 3 §, 1 I kap. 2 §, 19 kap. 4 och 4 a §§ samt 20 kap. 1 §
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 6 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som
utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg
är försäkrad för tilläggspension
även om han ej är bosatt i
riket.

Den som ej är svensk medborgare
men är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg
är försäkrad för tilläggspension,
även om han ej är bosatt i riket.

Detta gäller dock icke den som är
anställd uteslutande för fartygs
iståndsättande eller uppläggning
eller för tillsyn eller betjäning vid
fartygs uppehåll i hamn. Med
svenskt handelsfartyg likställes i
denna lag utländskt handelsfartyg,
som svensk redare förhyr obemannat.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap.

6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre
uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

1 1 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst
hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som
under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av
anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1 954:243) om yrkesskade 1

Lagen omtryckt 1973:908.

2 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:97.

1* Riksdagen 1975/76. 11 samt. Nr 5

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen
träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning
och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1 973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1 975 :000) om del pensionsförsäkring.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs

för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i
dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst
femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den
försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall i
dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom
arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av
anställning skall hänsyn icke tagas
till lön eller annan ersättning, som
försäkrad åtnjutit från arbetsgivare,
vilken är bosatt utom riket
eller är utländsk juridisk person, i
annat fall än då den försäkrade
sysselsatts vid skötseln av här i
riket belägen fastighet eller i rörelse
som bedrives från här beläget
fast driftställe. Vad i detta stycke
sägs skall icke gälla beträffande
lön till svensk medborgare, såframt
svenska staten eller, där lönen
härrör från utländsk juridisk
person, svensk juridisk person,
som äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska
personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har
att svara för avgift till försäkringen
för tilläggspension enligt 1 9
kap. 1 §.

Vid beräkning av inkomst av
anställning skall hänsyn icke tagas
till lön eller annan ersättning, som
försäkrad åtnjutit från arbetsgivare,
vilken är bosatt utom riket
eller är utländsk juridisk person, i
annat fall än då den försäkrade
sysselsatts vid skötseln av här i
riket belägen fastighet eller i rörelse
som bedrives från här beläget
fast driftställe eller tjänstgjort som
sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad i detta stycke sägs
skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska
staten eller, där lönen härrör
från utländsk juridisk person,
svensk juridisk person, som äger
ett bestämmande inflytande över
den utländska juridiska personen,
enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara
för avgift till försäkringen för tillläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från
främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från
arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och
icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla
beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk
medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket
enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

■4 §3

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med åtta procent av det belopp, varå avgiften skall
beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 1 1 kap. 7 §
ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt

3 kap. 1 1 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter
den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet
eller karenstiden bedömes få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter
för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt
för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §.
Influtna avgifter skola även täcka de kostnader som under året uppkommit
för centrala studiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga
studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligt
studiestödslagen (1973:349) icke skola återbetalas, till den del kostnaderna
icke skola täckas med statliga medel enligt 7 § andra stycket. För
reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd a 11-niänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer
grunderna för överförandet av medel till och från fonden.

1 fråga om sådan arbetstagare I fråga om sjöman som avses i

hos redare som avses i 1 § första 1 § 1 mom. första stycket lagen

stycket lagen (1958:295) om sjö- (1958:295) om sjömansskatt be mansskatt

beräknas avgiften till räknas avgiften till sjukförsäk sjukförsäkringen

enligt procent- ringen enligt procentsats som rege sats

som regeringen fastställer. ringen eller, efter regeringens be Procentsatsen

skall för visst år ut- myndigande, myndighet faststäl -

•* Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse
göra bestämd andel av den i första
stycket angivna procentsatsen.
Nämnda andel skall svara mot förhållandet
mellan antalet svenska
sjömän och hela antalet sjömän på
svenska handelsfartyg i medeltal
för den 31 oktober under de tre
år, som närmast föregått det år då
procentsatsen fastställes. Hänsyn
tages härvid ej till fartyg med en
bruttodräktighet understigande
trehundra registerton. Procentsatsen
beräknas med två decimaler.

4 a

Avgift till folkpensioneringen
enligt 1 eller 3 § skall utgå med
sex och tvä tiondels procent av
det belopp, på vilket avgiften skall
beräknas. I fråga om sådan arbetstagare
hos redare sorn avses i 1 §
första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas dock
avgiften efter den lägre procentsats
som regeringen fastställer med
motsvarande tillämpning av 4 §
andra stycket. Avgifterna tillföras
staten.

Föreslagen lydelse
ler. Procentsatsen skall för visst år
utgöra bestämd andel av den i
första stycket angivna procentsatsen.
Nämnda andel skall svara mot
förhållandet mellan antalet svenska
sjömän och hela antalet sjömän
på svenska handelsfartyg i medeltal
för den 31 oktober under de
tre år, som närmast föregått det år
då procentsatsen fastställes. Hänsyn
tages härvid ej till fartyg med
en bruttodräktighet understigande
trehundra registerton. Procentsatsen
beräknas med två decimaler.

§4

Avgift till folkpensioneringen
enligt 1 eller 3 § skall utgå med
sex och två tiondels procent av
det belopp, på vilket avgiften skall
beräknas. 1 fråga om sjöman som
avses i 1 § / mom. första stycket
lagen (1 958:295) om sjömansskatt
beräknas dock avgiften efter den
lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med
motsvarande tillämpning av 4 §
andra stycket. Avgifterna tillföras
staten.

Saknar annan arbetsgivare för
sjöman än redare fast driftställe i
riket annorstädes än på fartyg,
svarar redaren för att arbetsgivaren
fullgör sina förpliktelser enligt
denna lag som om förpliktelserna
ålegat redaren själv. Har redare till
följd härav erlagt avgiftsbelopp,
äger han söka beloppet uter av sjömannens
arbetsgivare.

4 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.

5 f örutvarande 6 § upphävd genom 1974:775.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §

1 denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och med
månad kalendermånad.

Med sjöman avses, där ej annat
framgår, arbetstagare som enligt
sjömanslagen (1973:282) anses
som sjöman.

Med anställning på svenskt handelsfartyg
likställes anställning på
utländskt handelsfartyg som
svensk redare förhyr i huvudsak
obemannat, om anställningen sker
hos denne eller någon av honom
anlitad arbetsgivare. Uthyres
svenskt handelsfartyg till utländsk
redare i huvudsak obemannat, äga
bestämmelserna i denna lag tilllämpning
om anställningen sker
hos fartygets ägare eller någon av
denne anlitad arbetsgivare.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 §
andra stycket äga icke tillämpning
i fall dä lagen (1958:295) om sjömansskatt
enligt beslut jämlikt
36 a § nämnda lag icke skall tilllämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger
alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper pä tid före ikraftträdandet.

Beträffande avgifter till försäkringen för tilläggspension skall vad i
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:481) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring förordnas om redares avgifter för åren

1976 1980 tillämpas även på annan arbetsgivare för sjöman än redare.
Procentsats som avses i nämnda övergångsbestämmelse fastställes av
regeringen eller av myndighet som regeringen bemyndigar därtill.

SfU 1975/76:5

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives att I §, 2 § 4 mom. och 27 §
lagen (1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

mom. uppbörds -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag,
där icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, skogsvårdsavgifter,
sådana socialförsäkringsavgifter
till folkpensioneringen
och tilläggspensionsavgifter som
avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 § sistnämnda
lag, sådana arbetsgivaravgifter
enligt förordningen angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m., avgifter
enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift
och redareavgifter
enligt lagen om redareavgift för
sjöfolks pensionering vilka icke
uppbäras av riksförsäkringsverket,
avgift som avses i 116 a eller
116 c § taxeringslagen, ävensom

Med skatt förstås i denna lag,
där icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, skogsvårdsavgifter,
sådana socialförsäkringsavgifter
till folkpensioneringen
och tilläggspensionsavgifter som
avses i 19 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 § sistnämnda
lag, sådana arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m., avgifter enligt
lagen om allmän arbetsgivaravgift
och enligt lagen om avgift för
sjöfolks pensionering vilka icke
uppbäras av riksförsäkringsverket,
avgift som avses i 116 a eller
1 16 c § taxeringslagen, ävensom
annuitet å avdikningslån.

annuitet å avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva
att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan
avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats
skall, där icke annat angivits, vad i denna lag stadgas angående skatt äga
motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

2 Senaste lydelse 1973:1 119.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

4 ni o m.3 Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av
gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag
som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast
av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade
inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de
skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig,
som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift
skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få
åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av
beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av
beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser
makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad
inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om
maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250
kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan
2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje
styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret
uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.
Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser
skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för
vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, ga om statlig förmögenhetsskatt,

socialförsäkringsavgift till folkpen- socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § la- sioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen
(1 962:381) om allmän försäk- gen (1 962:381) om allmän försäkring.
tilläggspensionsavgift, sjuk- ring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,
arbetsgivarav- försäkringsavgift, arbetsgivaravgift,

gift, allmän arbetsgivaravgift, reda- alimän arbetsgivaravgift, avgift för

reavgift och förseningsavgift enligt sjöfolks pensionering och förse -

3 Senaste lydelse 1974:771

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

116 c § taxeringslagen samt annui- ningsavgift enligt 11 6 c § taxe tet

å avdikningslån. ringslagen samt annuitet å avdik ningslån.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öretal sorn uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller.

27 §

1 morn.4 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig
skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i
taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. 1 övrigt iakttages:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken
skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning
av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret
gäller i beskattningsorten;

ali kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam
post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt
och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som
enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga
skatten debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret
fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp
som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten
är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäk- att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
debiteras enligt 19 kap. ringsavgift debiteras enligt 19 kap.

lagen om allmän försäkring och lagen om allmän försäkring pä

med beaktande av avgiftsbelopp grundval av uppgifter om försäk som

uträknats av allmän försäk- ringsförhållanden som lämnas av

ringskassa; allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift til! folkpensioneringen såvitt gäller person
med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med
tillämpning av bestämmelserna i 1 1 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§
lagen om allmän försäkring;

att i 1 § omförmäld arbetsgivar- att i 1 § omförmälda arbetsgi avgift

och redareavgift debiteras i varavgifter debiteras i en gemen -

4 Senaste lydelse 1974:771.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

en gemensam post; samt sam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga
flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid
öretal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger
alltjämt tillämpning i fråga om avgift som har påförts eller bort påföras före
ikraftträdandet.

SflJ 1975/76:5

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 och 6 § § lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt
1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första
stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas; slutlig

avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga
avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas
eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga
sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas
enligt beslut om debitering fattat sedan den ärliga avgiftsdebiteringen
avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, för lönegarantiavgift
samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och
det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås
jämväl sådan ersättning, sorn enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten
eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
anses såsom inkomst av anställning.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om
allman försäkring föreskrives om
avgift som där avses äger motsvarande
tillämpning pä annan avgift
som uppbäras enligt förevarande
lag.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Arbctsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket
sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde
han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall
taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet.

Redare, som har att redovisa
sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift
Lill sjömansskattekontoret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad
före utgången av januari
månad eller, i fråga om redare som
avses i nästföregående stycke, före
utgången av februari månad året
näst efter utgiftsåret.

Arbetsgivare, som har att redovisa
sjömansskatt, skall avlämna
arbetsgivaruppgift till sjömansskattekontoret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad
före utgången av januari
månad eller, i fråga om arbetsgivare
som avses i nästföregående stycke,
före utgången av februari månad
året näst efter utgiftsåret.

På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständigheter
hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid,
må myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta
annan tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger
alltjämt tillämpning i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

SfU 1975/76:5

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering Härigenom

föreskrives att lagens rubrik och 13 §§ lagen (1961:300)

om redareavgift för sjöfolks pension

Nuvarande lydelse

Lag om redareavgift för sjöfolks
pensionering

Redare skall i den omfattning
nedan sägs erlägga avgift (redareavgift)
för beredande av pension
enligt grunder, sorn bestämmas av
regeringen och riksdagen, åt sjömän,
vilka såsom manskap varit
för utrikes fart påmönstrade
svenskt handelsfartyg.

Redareavgift utgår för varje år å
vad redaren sammanlagt under
året utgivit i lön till sådana arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket
lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare
å lön i penningar och naturaförmåner
i form av kost eller bostad.
Vid beräkningen skall bortses
från arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra
kronor, och arbetstagare som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt

ering skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Lag om avgift för sjöfolks pensionering § Arbetsgivare

skall i den omfattning
nedan sägs erlägga avgift för
beredande av pension enligt grunder,
sorn bestämmas av regeringen
och riksdagen, åt sjömän, vilka
såsom manskap varit för utrikes
fart påmönstrade svenskt handelsfartyg.

§2

Avgift utgår för varje år ä vad
arbetsgivaren sammanlagt under
året utgivit i lön till sjöman, som
avses i 1 § 1 morn. första stycket
lagen (1 958:295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare
å lön i penningar och
naturaförmåner i form av kost eller
bostad. Vid beräkningen skall
bortses frän sjöman, vars lön under
året understigit femhundra
kronor, och sjöman som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt la -

1 Lagen omtryckt 1968:612.

2 Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:92.

SfU 1975/76:5

Nuvarande lydelse
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning
eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön
som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall
avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats
för redareavgiften med hänsyn
till det avgiftsbehov som föranledes
av de enligt 1 § bestämda
eller eljest gällande grunderna för
sjöfolks pensionering. Fastställd
procentsats får tillämpas tidigast
för året näst efter det år varunder
den fastställts.

Föreslagen lydelse
gen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för sjömans
lön vid sjukdom eller ledighet för
värd av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, sorn arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön
som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i
hans förvärvsverksamhet i de fall
avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats
för avgiften med hänsyn till
det avgiftsbehov som föranledesav
de enligt 1 § bestämda eller eljest
gällande grunderna för sjöfolks
pensionering. Fastställd procentsats
får tillämpas tidigast för året
näst efter det år varunder den
fastställts.

I fråga om debitering och uppbörd
av redareavgift enligt denna
lag äger förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.
motsvarande tillämpning. Vid fördelning
enligt 51 § första eller
andra stycket förordningen skall
redareavgiften jämställas med de
avgifter sorn avses i 1 § förordningen.

1 fråga om debitering och uppbörd
av avgift enligt denna lag
gäller i tillämpliga delar lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger
alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper pä tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1971:93.

SfU 1975/76:5

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §»

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande
fyra procent av summan
av vad arbetsgivaren utgivit under
året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. I fråga
om sådan arbetstagare hos redare
som avses i 1 § första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt
beräknas dock allmän arbetsgivaravgift
efter den lägre procentsats
som regeringen fastställer med
motsvarande tillämpning av 19
kap. 4 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande
fyra procent av summan
av vad arbetsgivaren utgivit under
äret som lön till arbetstagare i
pengar eiler naturaförmåner i
form av kost eller bostad. 1 fråga
om sjöman som avses i 1 § i
mom. första stycket lagen (1958:
295) om sjömansskatt beräknas
dock allmän arbetsgivaravgift efter
den lägre procentsats som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer
med motsvarande tillämpning av
19 kap. 4§ andra stycket lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön
under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
eller till fall, sorn avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen
(1 962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
värd av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen örn allmän försäkring.
Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
lönen ej far ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser äger
alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1974:794.

SfU 1975/76:5

Yttrande från skatteutskottet

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat yttrande från skatteutskottet i vad
avser propositionens förslag om antagande av lagförslagen under 1, 3 och
6. Skatteutskottets yttrande är fogat som bilaga till detta betänkande.

Motionen

Utskottet behandlar i detta sammanhang den vid riksdagens början väckta
motionen 1975:1192 av herrar Bergqvist (s) och Rosqvist (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att föreslå
förbättringar av gällande bestämmelser om sjömanspension.

Motionärerna kritiserar sjömanspensionen i dess nuvarande utformning.
De framhåller att pensionen vid uttag fr. o. m. 55 års ålder ger en otillräcklig
försörjning, att vissa äldre pensionstagare har en mycket låg pension och
att den omständigheten att sjömanspensionen helt försvinner då pensionstagaren
uppnår folkpensionsålder kan innebära problem framför allt för vissa
utländska sjömän som varit i svensk redares tjänst. De vänder sig också
mot att sjömanspensionen, trots sin speciella karaktär, inte är pensionsgrundande
för ATP och mot att en sjöman inte har rätt att för erhållande
av sjömanspension tillgodoräkna sig tid då han arbetat på utländskt fartyg
som av svensk redare förhyrts obemannat, trots att sjömannen under samma
tid betalat svensk sjömansskatt. Motionärerna pekar också på att en utländsk
sjöman, som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte betalar svensk sjömansskatt,
saknar rätt till sjömanspension och att övergångsbestämmelserna
till nu gällande regler om sjömanspension fått en olycklig utformning när
det gäller kvalifikationstid som är intjänad dels i manskaps-, dels i befälsställning.

Utskottet

Sjömän som är anställda i redares tjänst ombord på svenska handelsfartyg
har numera, efter en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1974, rätt
till tilläggspension oavsett nationalitet och bosättningsort. Ombordanställda
i tjänst hos entreprenör, t. ex. i restaurations-, tvätteri- eller försäljningsrörelse,
kan dock förvärva rätt till ATP endast under förutsättning att de
är svenska medborgare eller bosatta i Sverige. De entreprenöranställda omfattas
inte av sjömansskattelagens bestämmelser och kan till följd därav
inte heller kvalificera sig för sjömanspension.

Förslaget i propositionen innebär att de bestämmelser som reglerar de
redaranställda sjömännens rätt till ATP och sjömanspension blir tillämpliga

SfU 1975/76:5

även på den personal som är anställd hos entreprenör. Också bestämmelserna
om sjömansskatt utsträcks att gälla de entreprenöranställda.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen
redovisade förslagen och skälen därför. Inte heller skatteutskottet, som berens
tillfälle yttra sig över propositionen i vad den innehåller förslag till
ändringar i lagen om sjömansskatt, uppbördslagen och lagen om allmän
arbetsgivaravgift, har förklarat sig ha något att invända mot dessa förslag.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker därför propositionen.

Utskottet har till behandling i detta sammanhang tagit upp den vid riksmötet
1975 väckta motionen 1192 av herrar Bergqvist och Rosqvist (båda
s), vilka begär en utredning med uppdrag att föreslå förbättringar av gällande
bestämmelser om sjömanspension. Motionärerna framhåller att den pension
som utgår vid uttag fr. o. m. 55 års ålder f. n. ger en otillräcklig försörjning,
att vissa äldre pensionstagare har en mycket låg pension och att det förhållandet,
att sjömanspensionen upphör vid ålderpensionsinträdet, kan innebära
problem framför allt för vissa utländska sjömän som varit i svensk
redares tjänst. De anser också att sjömanspensionen på grund av sin speciella
karaktär bör vara pensionsgrundande och att övergångsbestämmelserna till
nu gällande regler om sjömanspension fått en olycklig utformning när det
gäller kvalifikationstid. De riktar slutligen kritik mot de skillnader som f. n.
finns mellan å ena sidan AFL och lagen om sjömansskatt och å andra
sidan sjömanspensionskungörelsen och som innebär, att en sjöman för erhållande
av sjömanspension inte kan tillgodoräkna sig tid då han arbetat
på utländskt fartyg som en svensk redare förhyrt obemannat eller tid då
han på grund av dubbelbeskattningsavtal varit befriad från svensk sjömansskatt.

De skillnader i fråga om rätt att tillgodoräkna sig kvalifikationstid som
hittills funnits mellan ATP och sjömanspension kommer, om propositionen
antas, att undanröjas. Svenska sjöfolksförbundet har i skrivelse till kommunikationsdepartementet
i oktober 1974 begärt att sjömanspensioneringen
skall bli föremål för utredning. Förbundet har därvid åberopat i huvudsak
samma skäl som motionärerna i motionen 1192. Enligt vad utskottet inhämtat
är direktiven för en genomgripande översyn av sjömanspensioneringen
numera färdigställda, och en utredning kan väntas bli tillsatt inom
kort. Yrkandet i motionen får härmed anses tillgodosett, och något riksdagens
åtgärd med anledning av motionen är därför inte påkallad.

Utskottet hemställer
att riksdagen

A. med bifall till propositionen 1975:109 antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

SfU 1975/76:5

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering,

6. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

B. avslår motionen 1975:1192.

Stockholm den 15 oktober 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson
(s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander
(fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson
(m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm
(vpk) och Andersson i Edsbro (c).

SfU1975/76:5

Bilaga

Skatteutskottets yttrande yttrande över propositionen 1975:109 med förslag
om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på
svenska handelsfartyg, m. m.

Till socialförsäkringsutskottet

Sedan socialförsäkringsutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över
prop. 1975:109 med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension
för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m. i vad avser de
i propositionen under 1, 3 och 6 angivna lagförslagen, får skatteutskottet
anföra följande.

Propositionen innebär att ombordanställda i tjänst hos entreprenör skall
få rätt till ATP och sjömanspension samt omfattas av sjömansbeskattningen
på samma sätt som redaranställda. De nu ifrågavarande lagförslagen innehåller
härav föranledda ändringar i skattelagstiftningen.

Propositionen är att se som ett led i strävandena att öka likställigheten
mellan de ombordanställda, oavsett nationalitet och arbetsgivare. Utskottet
instämmer i syftet med propositionen och har icke något att erinra mot
de föreslagna ändringarna i lagen (1958:295) om sjömansskatt, uppbördslagen
(1953:272) och lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Stockholm den 7 oktober 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

GOTAB 75 9880 S Stockholm 1975