SfU 1975/76:4
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:4
med anledning av motion om ersättningen till läkare vid hembesök
Motionen
I motionen 1975:1204 av fru Jacobsson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att i samband med kommande översyn av läkarvårdstaxan
hänsyn skall tas till vad i motionen anförts om ersättning till läkare för
restid vid hembesök.
Motionären framhåller att många försäkrade i Sverige har en betydande
färdväg till läkarmottagning. Vissa människor, särskilt gamla och handikappade
och sjuka med svåra smärtor, klarar vid sjukdomsfall en längre
transport till läkare sämre än andra. För sådana försäkrade borde det - menar
motionären - finnas möjlighet att få läkarvård i hemmet. Enligt gällande
läkarvårdstaxa utgår vid hembesök förhöjt arvode och, för privatpraktiserande
läkare, resekostnadsersättning. Distriktsläkarnas resekostnadsersättning
regleras i landstingens resereglemente och motsvarar i stort den som
gäller för de privatpraktiserande läkarna. Någon ersättning för restid utgår
emellertid inte. Enligt motionärens mening är det därför naturligt att läkaren
vill begränsa sjukbesöken till de mest angelägna fallen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen och Landstingsförbundet.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt den fr. o. m. den 1 januari 1975 gällande läkarvårdstaxan (1974:699)
med de ändringar däri som gäller fr. o. m. den 1 juli samma år (1975:501)
utgår - utöver arvode för läkarvård - ett tilläggsarvode om vård meddelas
vid läkares besök hoS den sjuke. Är läkaren verksam i offentlig sjukvård
kan en tilläggsavgift av 8 kr. tas ut av den försäkrade (den 1 januari 1976
höjs denna avgift till 10 kr.). Är fråga om privatpraktiserande läkare får
denne tillgodoräkna sig ett tilläggsarvode med 50 kr.,av vilket belopp läkaren
av den försäkrade får ta ut en tilläggsavgift av 10 kr., medan försäkringskassan
betalar läkarvårdsersättning med 40 kr.
Om flera personer tillhörande samma hushåll ges vård vid besöket, får
läkare i offentlig sjukvård inte ta ut mer än en tilläggsavgift, medan en
privatpraktiserande läkare får tillgodoräkna sig högst två til läggsarvoden eller
sammanlagt 100 kr.
Enligt den taxa för beräkning av ersättning för läkarvård och tandläkarvård
enligt lagen om allmän sjukförsäkring (1959:245) som gällde intill år 1968
1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 4
SfU 1975/76:4
2
utgick ersättning till de försäkrade för läkarvård som meddelades vid besök
hos den sjuke efter vissa beräknade arvoden. Om avståndet från läkarens
bostad eller annat ställe, där han uppehöll sig, till den sjuke översteg fem
kilometer fick för varje påbörjad ytterligare kilometer av väglängden till
den sjuke beräknas ett ytterligare arvode av 3 kr. Om läkaren vid resa
för sjukbesök eller del av sådan resa använde annat färdmedel än bil fick
det ytterligare arvodet beräknas efter den tid som åtgått för färden eller
del därav. I samband med revision av denna taxa avskaffades differentieringen
efter reslängd och restid och infördes en enhetlig ersättning för
läkares inställelse hos den sjuke. Motiveringen härför var att åstadkomma
en utjämning mellan patienternas kostnader och en administrativ förenkling
för läkarna och försäkringskassorna.
Enligt den läkarvårdstaxa (1969:657) som trädde i kraft den 1 januari
1970 gällde för läkare i offentlig sjukvård i princip samma regler som gäller
f. n. För övrig läkarvård utgick till de försäkrade - utöver ersättning enligt
grupptaxan - ett belopp av 15 kr. för läkarvård som meddelades vid besök
hos den sjuke. Oavsett antalet patienter beräknades endast ett inställelsearvode.
Företogs besöket på obekväm tid beräknades härutöver ett tillläggsarvode
om 12 kr.
Remissyttrandena
Riksförsäkringsverket framhåller i sitt yttrande, dagtecknat den 6 maj
1975, bl. a. att det endast är i relativt få fall inom privatläkarvården (ca
1 % av totala antalet besök) som vården meddelas vid läkarens inställelse
hos den sjuke och att de senaste årens kvittoundersökningar visar att antalet
hembesök är i sjunkande. Avslutningsvis har verket uppgivit följande:
Bestämmelserna i nuvarande läkarvårdstaxa rörande läkarvård som lämnas
av privatpraktiserande läkare gäller tills vidare, dock längst till utgången
av juni 1975. Enligt lagen om allmän försäkring ankommer det på riksförsäkringsverket
att lägga fram förslag till ny taxa. Vid den taxerevision
som alltså förestår avser verket att pröva den fråga som tagits upp i motionen.
Socialstyrelsen finner tillräckliga skäl inte föreligga att tillstyrka bifall till
motionen och framhåller därvid bl. a. att allmänhetens behov av öppen sjukvård
huvudsakligen tillgodoses genom distriktsläkarens försorg. Den öppna
vården befinner sig i ett skede av stark utbyggnad, medan antalet läkare,
som enbart ägnar sig åt enskild läkarverksamhet, utgör endast omkring
1 300. Deras verksamhet är - framhåller socialstyrelsen - koncentrerad till
de större tätorterna.
Socialstyrelsen anser det angeläget att läkararbetstiden tas till vara på
bästa sätt och att behovet av hembesök därför bör tillgodoses på så sätt
att varje läkare, som är aktuell i sammanhanget, tilldelas ett begränsat område
inom vilket han skall göra hembesök, då detta är motiverat av medicinska
skäl.
SfU 1975/76:4
3
Landstingsförbundet, sorn också avstyrker bifall till motionen, anför bl. a.
att den offentliga sjukvårdens organisation är sådan, att sjukhusen normalt
har mycket hög beredskap när det gäller att omhänderta akuta olycks- och
sjukdomsfall, att den offentliga öppna sjukvård som bedrivs utanför sjukhusen
kompletterar deras verksamhet samtidigt som den är geografiskt lätttillgänglig
för patienterna och att även inom den öppna sjukvården vården
av akut insjuknade patienter prioriteras.
Förbundet anför vidare.
För att möta behovet av sjukvård på icke mottagningstid har sjukvårdshuvudmännen
särskilt organiserad jourverksamhet såväl vid sjukhusen som
inom den öppna vården. - I vissa storstadsregioner är den öppna vårdens
jour så organiserad, att den bygger på hembesök hos den sjuke. För transport
av akut insjuknade personer svarar sjukvårdshuvudmännens sjuktransportorganisation.
De offentligt anställda läkarna har fastställda arbetstider och åtnjuter totallön
för sina arbetsinsatser. I samband med tjänsteresor, såsom sjukbesök
i hemmen, utgår resekostnadsersättning enligt gällande avtal, vilken betalas
av arbetsgivaren. Läkarvårdstaxan reglerar således inte de offentliganställda
läkarnas odka ersättningar.
Såvitt förbundet är bekant förekommer ingen enbart för privatläkarvården
organiserad jour utan privatpraktikernas jourverksamhet begränsas till den
joursamverkan som etablerats på sina håll och som innebär, att privatpraktiserande
läkare deltar i den av sjukvårdshuvudmännen organiserade
jourverksamheten. Såväl de privatpraktiserande läkarnas mottagningstider
som arbetsuppläggningen i övrigt bestäms individuellt av respektive privatpraktiker.
Vid så kallade gruppmottagningar är det dock vanligt, att de
privatpraktiserande läkarna sinsemellan av praktiska skäl överenskommer
om vissa bestämda mottagningstider m. m.
De privatpraktiserande läkarna är framförallt etablerade i tätorterna.
Frågan om hembesök av läkare skall företagas eller ej kan, generellt,
sägas få sitt svar av den medicinska och sociala bedömning om behovet
av ett dylikt besök, som normalt föregår varje beslut om hembesök, snarare
än ersättningens storlek i samband med besöket. Vid denna bedömning
beaktas vanligen även de begränsade behandlingsmöjligheter, som står till
buds i en privat bostad i jämförelse med en mottagnings resurser både vad
gäller personal, diagnostiska möjligheter och möjligheten att ge en för sjukdomen
adekvat behandling.
Förbundet anser att de privatpraktiserande läkarnas benägenhet att etablera
sig framför allt i tätorterna gör, att lång färdväg för patienterna till
läkare eller omvänt - som nämnts särskilt i motionen - endast marginellt
berör privatpraktikerkåren. Den offentliga öppna sjukvården, i vilken inkluderas
erforderliga hembesök av läkare, erbjuds envar behövande varvid
prövningen av behovet av hembesök grundar sig enbart på medicinska och
sociala bedömningar utan inslag av ekonomiska överväganden om besökets
lönsamhet för läkaren.
Enligt landstingsförbundets uppfattning erbjuder den av sjukvårdshuvudmännen
organiserade och bedrivna sjukvården allmänheten fullgoda möjligheter
att vid behov erhålla vård. Detta gäller inte minst vid akuta sjukdomstillstånd.
SfU 1975/76:4
4
Utskottet
Genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:104; SfU 1974:23; rskr
260) infördes nya ersättningsregler inom sjukförsäkringen för läkarvård som
lämnas av privatpraktiserande läkare. Reformen innebar att de privatläkare
som anslöt sig till försäkringen blev bundna till vissa i en läkarvårdstaxa
angivna högsta arvodesbelopp. Arvodet består av en patientavgift, som erläggs
av patienten direkt till läkaren, och en försäkringsersättning, som läkaren
erhåller från försäkringskassan.
Om en privatpraktiker meddelar vård vid besök hos den sjuke får han
enligt den nu gällande läkarvårdstaxan (1975:501) tillgodoräkna sig ett tillläggsarvode
med 50 kr. Av detta belopp får han av den sjuke ta ut en
tilläggsavgift om 10 kr., medan försäkringskassan betalar läkarvårdsersättning
med 40 kr. Är läkaren verksam i offentlig sjukvård kan han vid besök
hos den sjuke ta ut en tilläggsavgift av 8 kr. Detta belopp höjs den 1 januari
1976 till 10 kr.
Såväl offentliganställd läkare som privatläkare är i samband med sjukbesök
berättigad till resekostnadsersättning enligt gällande avtal. Någon ersättning
för restid utgår emellertid inte.
Motionären menar att det förhållandet, att läkarvårdstaxan saknar bestämmelser
om rätt för läkare till ersättning för restid i samband med sjukbesök,
medför svårigheter för de försäkrade att få vård i hemmet. Enligt
motionärens mening borde man, särskilt med tanke på gamla, handikappade
och akut sjuka med lång färdväg till läkare, förbättra möjligheterna
att erhålla sådan vård genom att införa en rätt till ersättning för restid i
samband med sjukbesök. Som läkarvårdstaxan nu är utformad är det -framhåller motionären - naturligt att läkarna vill begränsa sjukbesöken till
de mest angelägna fallen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Dessa har samtliga avstyrkt
bifall till motionen. Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt remissvar bl. a.
till att det endast är i ca 1 % av det totala antalet besök som vården meddelas
vid läkarens inställelse hos den sjuke, medan Landstingsförbundet anser
att de privatpraktiserande läkarnas benägenhet att etablera sig främst i tätorterna
gör att frågan om lång färdväg för patient till läkare eller omvänt
endast marginellt berör privatpraktikerkåren. Den offentliga öppna sjukvården
inkluderar erforderliga hembesök och erbjuds - framhåller förbundet
- varje behövande utan inslag av ekonomiska överväganden om hembesökets
lönsamhet för läkaren.
1 samband med att de nya reglerna om ersättning för läkarvård hos privatpraktiserande
läkare trädde i kraft den 1 januari 1975 tillsattes på förslag
i propositionen 1974:104 och efter mönster från tandvårdsreformen en särskild
rådgivande läkarvårdsdelegation hos riksförsäkringsverket med representanter
för verket, socialstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och läkarna.
SfU 1975/76:4
5
Delegationen har till uppgift att noggrant följa upp verkningarna i olika
avseenden av det nya ersättningssystemet och på grundval av vunna erfarenheter
föreslå de ändringar i läkarvårdstaxan den anser vara motiverade.
Taxan har - i enlighet med delegationens förslag - reviderats senast i år,
och enligt den förordning om ändring i läkarvårdstaxan som gäller fr. o. m.
den 1 juli 1975 (1975:501) har det tilläggsarvode som en privatpraktiker
får tillgodoräkna sig vid hembesök hos den sjuke numera räknats upp från
30 kr. till 50 kr. Om läkaren vid besöket ger flera personer tillhörande samma
hushåll vård, kan han tillgodoräkna sig upp till två tilläggsarvoden.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet sig sakna anledning medverka
till någon ändring i gällande ersättningsregler. Motionen bör alltså
enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1204.
Stockholm den 15 oktober 1975
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson
(s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander
(fp). Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Nilsson i Kristianstad
(s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk). Andersson
i Edsbro (c) och Nisser* (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 9874 S Stockholm 1975