SfU 1975/76:37

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:37

med anledning av motion om reglerna för kompletterande sjukförmåner
i vissa fall

Motionen

I motionen 1975/76:1188 av fru Håvik (s)och herr Fagerlund (s) hemställs
att riksdagen uttalar sig för att de överförsäkringsreglersom gällde vid ikraftträdandet
av 1973 års sjukpenningreform skall tillämpas för de äldre sjukkassor
vilka nämns i socialförsäkringsutskottets betänkande 1973:21.

Yttranden över motionen har inhämtats från försäkringsinspektionen,
riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och De fria sjukkassornas
förbund.

Bakgrunden till motionsyrkandei

I samband med att en allmän sjukförsäkring genomfördes 1953 uttalades
från statsmakternas sida att en försäkrad inte genom sjukpenningen fick
försättas i ett bättre ekonomiskt läge vid sjukdom än då han var frisk.
Kompletterande hjälpformer borde därför anpassas till det grundskydd som
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utgjorde. Uttalandena följdes upp
genom att försäkringsinspektionen i rekommendationer gav vissa riktlinjer
för privat försäkring. Före den 1 januari 1974 då reformen om en beskattad
sjukpenning trädde i kraft innebar dessa riktlinjeratt förmåner från frivillig
sjuk- och olycksfallsförsäkring och enligt kollektivavtal tillsammans med
förmåner från den allmänna försäkringen, vilka senare låg på en kompensationsnivå
av 80 96 av den genom sjukdomen förlorade arbetsinkomsten,
skulle kompensera högst 93 96 av förlorad inkomst efter skatt.

Sjukpenningutredningen föreslog i sitt betänkande Beskattade förmåner
vid sjukdom och arbetslöshet m. m., SOU 1972:60, att sjukpenningen från
den allmänna försäkringen borde ligga på en kompensationsnivå av 90 96.
Med hänsyn till att en viss självrisk även i fortsättningen borde gälla, förordade
utredningen att den sammanlagda kompensationsnivån vid sammanträffande
av förmåner från den allmänna försäkringen och från andra
håll under de första 30 dagarnas sjukdomstid inte borde överstiga 95 96.
Härefter kunde enligt utredningen full kompensation utgå. Kommittén förutsåg
att omfattningen av de enskilda sjuk- och olycksfallsförsäkringarna
skulle komma att minska. På grund av att ersättningarna från dessa försäkringar
även i fortsättningen skulle komma att bli skattefria förelåg en
risk för överkompensation om försäkringsrätten inte begränsades. Utredningen
ansåg därför att det borde överlåtas på försäkringsinspektionen att

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 37

SfU 1975/76:37

2

utforma rekommendationen så att man fick den förordade begränsningen
av överförsäkringen även vid dessa kompletteringsförsäkringar.

Försäkringsinspektionen framhöll i sitt remissvar över utredningens förslag
att det inte var förenat med en sund utveckling av försäkringsväsendet
att försäkringar med sjukpenningförmåner erbjöds personer som genom allmän
försäkring var garanterade en kompensationsnivå av 90%.

Departementschefen anslöt sig i propositionen 1973:46 till uppfattningen
att det var nödvändigt med en viss självrisk som i första hand tog sikte
på mera kortvariga sjukdomsfall. Med hänsyn till att sjukpenningen föreslogs
kompensera 90 % av inkomstbortfallet vid sjukdom fann han ingen anledning
tillåta kompletteringsförsäkringar under de första 30 dagarnas sjukdom.
För tiden därefter borde riktpunkten vara en kompensationsnivå på
95 %, varvid hänsyn måste tas till om kompletteringsförmånerna var skattefria.
Av praktiska skäl skulle dock alltid en skattefri ersättning av högst
3 kr. per dag kunna utgå efter den angivna karenstiden av 30 dagar. Departementschefen
som avstod från att föreslå en lagreglering av bestämmelserna
för överförsäkring, förutsatte att de föreslagna riktlinjerna beaktades
av arbetsmarknadens parter när det gällde kompletterande sjuklöneförmåner.
I sammanhanget strök han under att riktlinjerna inte tog sikte
på redan avtalade sjukförmåner. I fråga om kompletteringsersättningar i
försäkringsform fick det enligt departementschefen ankomma på försäkringsinspektionen
att utfärda sådana rekommendationer att den förordade
begränsningen iakttogs.

Vid riksdagsbehandlingen anslöt sig socialförsäkringsutskottet (SfU
1973:21) till departementschefens uppfattning att det med en kompensationsnivå
av 90 % inte förelåg anledning att medge kompletterande sjukersättning
vid korttidssjukdom. Utskottet gjorde dock ett undantag härifrån
så till vida att utskottet förutsatte att någon förändring beträffande storleken
av de sjukförmåner som kunde utgå efter försäkring i vissa äldre sjukkassor
(t. ex. Framtidsförbundet) inte skulle komma att ske.

Genom cirkulär 1973-12-03 till de understödsföreningar som meddelade
sjukpenningförsäkring informerade inspektionen föreningarna om de nya
reglerna för kompletteringsförsäkring som angivits i proposition 1973:46 och
om socialförsäkringsutskottets ovan nämnda uttalande. 1 cirkuläret framhöll
inspektionen att de nya överförsäkringsreglerna borde få vidast möjliga tilllämpning.
Föreningar som önskade fortsätta sin sjukhjälpsverksamhet borde
därför i första hand överväga att utbyta sjukpenningförmånerna mot sjukhjälp
av annat slag t. ex. läkarvård, läkemedel eller andra sjukvårdande åtgärder.
Förening, som fann särskilda skäl att fortsätta sin sjukpenningverksamhet
och önskade få bli undantagen från överförsäkringsreglerna, anmodades
att till inspektionen lämna uppgifter om de förhållanden som föreningen
ville åberopa som stöd för ett undantagande.

Enligt vad försäkringsinspektionen upplyst berörde cirkuläret 87 föreningar
med ett medlemsantal av ca 78 000 som vid utgången av år 1973 meddelade
sjukpenningförsäkring. Med anledning av cirkuläret begärde 31 för -

SfU 1975/76:37

3

eningar undantag från tillämpningen av överförsäkringsreglerna. I dessa föreningar
hade nyrekryteringen sedan flera år i stort sett upphört. Framställningarna
om undantag avsåg de medlemmar som var försäkrade för sjukpenning
före den 1 januari 1974. Inspektionen har ännu inte medgivit någon
förening begärt undantag.

Inspektionen har vidare upplyst att ett mindre antal av de föreningar
som önskat fortsätta med sin sjukhjälpsverksamhet, främst större föreningar
som meddelat sjukpenning åt anställda med AGS-försäkring, efterkommit
inspektionens rekommendation att byta ut sjukpenningen mot sjukvårdsförmåner.
F. n. återstår 43 föreningar med ett sammanlagt medlemsantal
av ca 50 000, där frågan om sjukpenningförsäkringens omfattning ännu står
öppen.

I propositionen 1975:58 om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen
av vissa gruppsjukförsäkringar har frågan om ett avsteg från
riktlinjerna för kompletteringsförmåner till den allmänna försäkringen aktualiserats.
Enligt försäkringsavtal mellan SAF och LO om gruppsjukförsäkring
lämnas ersättning för en sjukperiod som varar utöver en karenstid
om 30 dagar. Ersättning lämnas då för tid fr. o. m. åttonde dagen räknat
fr. o. m. insjuknandedagen enligt lagen om allmän försäkring. Chefen för
finansdepartementet har efter samråd med chefen för socialdepartementet
ansett det godtagbart att reglerna om karens färdén innebörden att ersättning
på sätt angivits i försäkringsvillkoren för AGS skall kunna lämnas för tid
fr. o. m. åttonde dagen räknat fr. o. m. insjuknandedagen enligt lagen om
allmän försäkring. Chefen för finansdepartementet har därvid understrukit
att det inte varit fråga om någon ändring av de i propositionen 1973:46
givna riktlinjerna för kompletteringsförmåner från den allmänna försäkringen.
Flan har också framhållit att med beaktande av dessa riktlinjer har under
sjukpenningtid utgående ersättning för årsinkomster inom 7,5 basbelopp
fastställts för anställda med AGS, förstats- och kommunalanställda ävensom
för tjänstemän med ITP och att för dessa anställda således inte finns något
ytterligare utrymme för kompletteringsförmåner.

R emissyttrandena

Försäkringsinspektionen framhåller i sitt remissyttrande att en förklaring
till att inspektionen och företrädare för föreningarna inte har kunnat enas
om de regler som skall gälla för den nuvarande sjukpenningförsäkringen
inom föreningarna är de svårigheter som uppkommit vid tolkningen av
socialförsäkringsutskottets uttalande. Bl. a. har fråga uppkommit om vad
som skall förstås med uttrycket "äldre sjukkassor”, och inspektionen pekar
på de svårigheter som kan uppstå vid gränsdragningen mellan olika föreningar.

Försäkringsinspektionen understryker vidare i yttrandet att det för att
man i praktiken skall kunna upprätthålla ett regelsystem av denna art krävs

SfU 1975/76:37

4

att man tillämpar reglerna konsekvent. Samma föreskrifter måste gälla oberoende
av om försäkringen innehas i allmänt försäkringsbolag, arbetsmark -nadsförsäkringsbolag eller understödsförening. Enligt inspektionens mening
skulle det exempelvis vara inkonsekvent att tillåta understödsförening att
meddela sjukpenningförsäkring till medlem med sjukpenninggrundande
inkomster inom 7,5 basbelopp i det fall medlemmen är försäkrad inom
AGS eller ITP eller är stats- eller kommunalanställd. För dessa kategorier
finns-menar inspektionen - inget ytterligare utrymme för kompletteringsförsäkring.

Inspektionen upplyser att den vid sina diskussioner med representanter
för ifrågavarande föreningar meddelat att pensionärer och andra personer
(t. ex. hemmafruar) som inte har inkomster, som grundar rätt till sjukpenning
från allmän försäkring, får behålla sin sjukpenning i föreningen till oförändrat
belopp och med oförändrade karenstidsbestämmelser. För övriga medlemmar
skall däremot de nya överförsäkringsreglerna tillämpas och i stadgarna
införas bestämmelser om att medlem, för vilken något utrymme för kompletterande
sjukpenningförsäkring inte finns, skall upphöra att vara sjukpenningförsäkrad.
Sådan medlem skall självfallet, anför inspektionen, inte
heller betala några avgifter för sjukpenning, så länge han inte är försäkrad
för denna förmån. Däremot får han behålla medlemskapet och övriga rättigheter
i föreningen. Han får också rätt att ånyo omfattas av sjukpenningförsäkringen,
när förhållandena ändras så att sjukpenningförsäkring kan
meddelas enligt de givna reglerna för kompletteringsförsäkring. - Genom
att medlemskapet i föreningen behålls, anser inspektionen att de i diskussionen
kring socialförsäkringsutskottets uttalande och i motionen särskilt
framhållna intressena för äldre medlemmar, som varit tillförsäkrade sjukpenning
under lång tid och därvid varit med om att bygga upp föreningens
fonder, skulle kunna tillgodoses.

Däremot ter det sig mindre tilltalande - framhåller inspektionen avslutningsvis
- att för understödsföreningar införa överförsäkringsregler av innehåll
som statsmakterna redan förkastat genom antagandet år 1973 av
nya sådana regler.

Föredraganden i försäkringsinspektionen har anmält avvikande mening
och med hänsyn till att utskottsuttalandet bör ges visst innehåll, framhållit
att det skulle vara rimligt om reglerna för undantagande från riktlinjerna
för överförsäkring utformades på ett sådant sätt att alla som den 31 december
1973 var medlemmar i ”äldre föreningar” och då var försäkrade för sjukpenning
får behålla sin sjukpenningförsäkring till ett visst högsta belopp
per dag utan ändring av karenstiden. Ett högsta sjukpenningbelopp av 3
kr. per dag dvs. det belopp som anges i motionen borde härvid kunna
tolereras.

Riksförsäkringsverket finner i sitt remissyttrande att en precisering av
reglerna för aktuella understödsföreningar synes påkallad. Verket anser därvid
att medlem som vunnit inträde i sådan förening före den 1 januari

SfU 1975/76:37

5

1974 - utan hinder av 95 96 -regeln - bör kunna medges ett dagsbelopp
av 3 kr. för sjukdag som infaller under eller efter de 30 första dagarna
av en sjukperiod.

Försäkringskasseförbundet, som hört de allmänna försäkringskassorna i
Gävleborgs, Jönköpings Västmanlands och Älvsborgs län och Malmö allmänna
försäkringskassa, framhåller att frågan gäller ganska få personer varav
många är relativt gamla och att det inte skulle vara skäligt att för dessa
personer ändra de regler som gällde 1973. Förbundet tillstyrker därför motionärernas
förslag men anser att gränsen för överkompensation bör sättas
vid 95 96 av inkomstbortfallet.

1 yttrandet från De fria sjukkassornas förbund påtalas att en kompensationsgrad
av 90 96 under de 30 första dagarnas sjukdom skulle innebära
att i stort sett samtliga sjukkassor tvingades upphöra med sin verksamhet.
Ett undantagande i enlighet med socialförsäkringsutskottets uttalande
innebär en möjlighet att låta kassornas avvecklingstid bli något längre.
Förbundet anser därför att kassorna bör kunna få bibehålla de förmåner
som gällde vid utgången av år 1973. I andra hand kan förbundet acceptera
en övre gräns för överförsäkring av 95 96. Förbundet anser dock att en
kompletterande sjukpenning av 3 kr. per dag bör kunna utgå utan hinder
av denna gräns.

Utskottet

I enlighet med beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:46, 1973:21, rskr
197) utgör sjukpenningen fr. o. m. den 1 januari 1974 skattepliktig inkomst.
Kompensationsnivån har samtidigt höjts till 90 96 av inkomstbortfallet. Enligt
uttalanden i propositionen vilka biträtts av riksdagen bör med en så
hög kompensationsnivå några kompletterande sjukförmåner såsom sjuklön
på grund av kollektivavtal eller sjukpenning på grund av privata försäkringar
inte tillåtas under kortare sjukperiod än 30 dagar. För tiden därefter har
som riktlinje angivits att en kompensationsnivå av 95 96 bör tillåtas, varvid
hänsyn bör tas till om förmånerna är skattefria. Av praktiska skäl bör dock
alltid efter den nämnda karenstiden om 30 dagar en skattefri ersättning
av 3 kr. per dag kunna utgå. Uttalandena innebär vad beträffar kortare
sjukdomsperioder en skärpning av tidigare praxis när det gäller överförsäkring,
så till vida att denna även för sådana perioder tillät en sammanlagd
kompensationsnivå av 93 96 av den förlorade inkomsten efter skatt. 1 några
fall har emellertid undantag från de nya riktlinjerna kunnat göras. Departementschefen
uttalade i propositionen att dessa inte borde gälla i fråga
om redan avtalade sjuklöneförmåner, och riksdagen förutsatte i enlighet
med ett uttalande av socialförsäkringsutskottet att någon förändring beträffande
storleken av de sjukförmåner som kunde utgå efter försäkring
i vissa äldre sjukkassor - som exempel angavs Framtidsförbundet - inte
skulle komma att ske. Enligt därefter i propositionen 1975:58 om ändring

SfU 1975/76:37

6

i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar
gjorda uttalanden skall vidare sjukersättning från AGS-fÖrsäkring kunna
utgå fr. o. m. åttonde dagen efter insjuknandedagen i de fall sjukperioden
varat mer än 30 dagar.

Försäkringsinspektionen som är tillsynsmyndighet för de understödsföreningar
som meddelar sjukpenningförsäkring har i cirkulär den 3 december

1973 informerat föreningarna - vid tillfället 87 st. med sammanlagt 78 000
medlemmar - om de nya riktlinjerna för kompletteringsförsäkringar. Inspektionen
rekommenderade därvid de föreningar som önskade fortsätta
sin sjukhjälpsverksamhet att i första hand överväga att utbyta sjukpenningförmånema
mot sjukhjälp av annat slag, en rekommendation som dock
endast följts av ett mindre antal föreningar. De föreningar som önskade
bli undantagna från försäkringsreglerna anmodades att lämna uppgifter till
inspektionen till stöd för ett sådant undantagande. Anmaningen följdes av
31 föreningar i vilka nyrekryteringen sedan länge upphört, och framställningarna
avsåg de medlemmar som var försäkrade för sjukpenning före
den 1 januari 1974.

Försäkringsinspektionen har ännu inte bifallit någon av dessa framställningar.
Detta sammanhänger - som framgår av inspektionens yttrande -med svårigheterna att tolka socialförsäkringsutskottets uttalande bl. a. när
det gäller definitionen av ”äldre sjukkassor”. Inspektionen har också gett
uttryck för den uppfattningen att reglerna om överförsäkring bör tillämpas
konsekvent och att samma föreskrifter måste gälla oberoende av om försäkringen
innehas i allmänt försäkringsbolag, arbetsmarknadsförsäkringsbolag
eller understödsförening. Inspektionen är därför av den uppfattningen
att endast de pensionärer och personer som inte har inkomster, som grundar
rätt till sjukpenning från allmän försäkring, bör få behålla sin sjukpenning
i föreningen, medan de nya riktlinjerna bör följas beträffande övriga medlemmar
och föreningarnas stadgar ändras i enlighet härmed. De medlemmar
för vilka något utrymme för kompletterande sjukpenning inte finns skall
dock få behålla medlemskapet och övriga rättigheter i föreningen samt få
rätt att ånyo omfattas av sjukpenningförsäkringen så snart utrymme för
en sådan ges.

Enligt motionärerna skulle vid en tillämpning av riktlinjerna i propositionen
- med bortseende från socialförsäkringsutskottets uttalande - de
flesta medlemmar som inte uppnått pensionsåldern ställas utanför kassornas
gemenskap och därigenom berövas den rätt till sjukförmåner som de under
många år varit med om att bygga upp. Motionärerna menar därför att uttalandet
i propositionen bör innebära att de riktlinjer för överförsäkring som
fanns när reglerna om beskattad sjukpenning trädde i kraft den 1 januari

1974 skall tillämpas för de medlemmar som då tillhörde de fristående sjukkassorna.

Som nämnts innebar riksdagsbeslutet 1973 en viss skärpning av riktlinjerna
för överförsäkring. De uttalanden som gjordes i propositionen om

SfU 1975/76:37

7

fortsatt giltighet av redan avtalade sjuklöneförmåner gav utrymme för en
smidig anpassning till de nya riktlinjerna. Eftersom det i sammanhanget
stod klart att de uppgifter de fria sjukkassorna haft att bereda sina medlemmar
trygghet mot inkomstbortfall redan väsentligt minskat och i fortsättningen
skulle bli så underordnade att föreningarna på sikt skulle komma
att avveckla sin verksamhet fanns anledning att även för deras del underlätta
övergången. Socialförsäkringsutskottets uttalande bör ses mot denna bakgrund
och bör inte tolkas som ett avståndstagande från de riktlinjer som
angavs i propositionen. Avsikten har heller inte varit att för berörda sjukkassor
genom kompletterande försäkringar tillåta en kompensationsnivåsom
skulle framstå som stötande.

Den förutsedda avvecklingen av de fria sjukkassorna med sjukpenningverksamhet
har fortgått så att det i dag endast kvarstår 43 sådana med
ca 50 000 medlemmar. Antalet personer som berörs av det av motionärerna
förutsatta undantagandet från riktlinjerna för överförsäkring ärsålunda ringa.
Detta har också understrukits av försäkringskasseförbundet som liksom riksförsäkringsverket
biträder motionärernas begäran.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet vidhålla sin tidigare uppfattning
att ett undantag bör kunna göras från de allmänna riktlinjer som numera
gäller för överförsäkring. För att få en lättillämplig regel förordar utskottet
att de medlemmar som den 31 december 1973 fanns i de 43 aktuella ”äldre”
understödsföreningar, vilka utgett sjukpenning efter denna tidpunkt, även
fortsättningsvis skall ha rätt att uppbära sådan sjukpenning vid kortare sjukdomstid
än 30 dagar enligt samma riktlinjer som numera gäller för kompletterande
sjukförmåner för tid efter en sjukdomsperiod av 30 dagar. För
dem som inte redan har kompletteringsförmåner, som tillsammans med
sjukpenningen från AFL ger ersättning för inkomstbortfall med 95 %, innebär
den av utskottet förordade regeln att understödsförening - med beaktande
av i föreningens stadgar föreskriven karenstid - får till sådana medlemmar
som fanns i föreningen den 31 december 1973 ge ut sjukpenning
upp till nämnda kompensationsnivå, varvid dock beloppet schablonmässigt
får sättas till tre kronor per dag. För vissa kategorier av anställda gäller,
som nämnts, att de f. n. har kompletteringsförmåner som ger en kompensationsnivå
av 95 % i vad avser tid efter 30 dagar under det att förmånerna
under de 30 första dagarna i allmänhet inte når upp till denna nivå. För
dessa personer finns således enligt den- av utskottet förordade regeln ett
utrymme för sjukpenning från understödsförening; dock begränsat till de
första 30 dagarna eller - i fall då ersättning utgått retroaktivt från 8:e dagen
- de första 7 dagarna.

Med det anförda är enligt utskottets mening yrkandet i motionen tillgodosett.

SfU 1975/76:37

8

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1188 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 12 maj 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby (s), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström
(s), Fridolfsson (m). Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro
(c), Olsson i Stockholm (vpk). Nilsson i Norrköping (s). Andersson i Edsbro
(c), Jonsson i Mora (fp) och Gösta Gustafsson i Göteborg (s).

GOTAB 51889 Slockholm 1976