SfU 1975/76:36

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:36

med anledning av motioner om vissa handikappfrågor

Motionerna

1 motionen 1975/76:212 av herr Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring av gällande statsbidragsregler för det s. k.
mopedbidraget att kravet på att den handikappade själv skall vara i stånd
att köra bilen slopas.

I motionen 1975/76:685 (jfr 1975/76:684) av herr Ångström (fp) och fru
Fraenkel (fp) hemställs att riksdagen

1. fastställer att bilen skall erkännas som ett medicinskt betingat tekniskt
hjälpmedel för rörelsehindrade, bl. a. innebärande rätt för hemarbetande handikappad
till bidrag för inköp av bil,

2. beslutar att försöksverksamhet skall bedrivas med leasing av bilar i
kommunal regi, varvid den handikappade/brukaren har att svara för bensinoch
oljekostnader. Full kostnadstäckning av statsmedel bör härvid utgå till
den eller de kommuner som utses som försöksområde.

I motionen 1975/76:1201 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär

1. att handikappade, i enlighet med handikapputredningens förslag
SOU 1970:64, ges möjlighet att som komplement till den kommunala färdtjänsten
- och vid sidan av det av arbetsmarknadsverket administrerade
bilstödet till förvärvsarbetande och studerande handikappade - erhålla egen
bil,

2. att kostnaden för denna verksamhet till en början finansieras enligt
utredningens förslag.

I motionen 1975/76:1204 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen uttalar sig för ett kompletterande bidrag till synskadade utgörande
åtta kronor per dag för bestridandet av med hållande av ledarhund
förbundna kostnader samt hos regeringen hemställer om förslag i med reformen
förknippade frågor.

Gällande bestämmelser m. m.

Bidrag och lån till motorfordon för handikappade enligt arbetsmarknadskungö relsen

(1966:368)

Handikappade som är beroende av personbil eller motordriven invalidbil
för att få utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning
kan erhålla statligt bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Bi 1

Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 36

SfU 1975/76:36

2

draget är inkomstprövat och utgår f. n. med högst 17 000 kr. Genom riksdagsbeslut
nyligen (InU 1975/76:33) kommer bidraget att under nästa budgetår
höjas till 20 000 kr. Utöver bidrag till inköp av bilén kan ett särskilt
bidrag utgå till de ändringar eller speciella anordningar som behövs för att
den handikappade skall kunna använda bilen. Bidragsgivningen kompletteras
med vissa möjligheter till räntefria lån.

Kontantbelopp till invalidbil

Fr. o. m. den 1 januari 1976 har kostnadsansvaret för tekniska hjälpmedel
övergått från staten till sjukvårdshuvudmännen enligt en mellan parterna
våren 1975 träffad överenskommelse som godkänts av riksdagen (prop.
1975:36, SfU 1975:16, rskr 125). Överenskommelsen gäller t. o. m. utgången
av år 1977.1 enlighet med överenskommelsen utger sjukvårdshuvudmännen
tekniska hjälpmedel eller bidrag till anskaffande av sådana på samma villkor
som gällde för statligt bidrag till tekniska hjälpmedel enligt kungörelsen
(1968:238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade, vilken upphört
att gälla med utgången av år 1975.

Enligt en av Landstingsförbundet utgiven hjälpmedelsförteckning kan
bidrag till moped utgå till den som genom sitt handikapp har svårt att
använda annat fortskaffningsmedel. En förutsättning är att den handikappade
är i stånd att föra moped utan fara för sig själv eller andra. Den som
är berättigad till moped kan i stället erhålla ett kontantbelopp till inköp
av bil med 4 800 kr. Den handikappade skall själv kunna föra bilen, som
skall vara anpassad efter hans särskilda behov. Kontantbelopp kan inte utgå
om bidrag till inköp av fordon utgått enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Kommunal färdtjänst

Till kommuner och landstingskommuner som tillhandahåller transportservice
för handikappade, som har svårt att anlita allmänna kommunikationer
eller förflytta sig på egen hand, utgår statsbidrag med 35 % av kommunernas
driftkostnader brutto för verksamheten. Genom färdtjänsten erbjuds
handikappade skolresor, arbetsresor, behandlingsresor, inköps- och
övriga privatresor.

Statsbidraget till den kommunala färdtjänsten infördes den 1 januari 1975
(prop. 1974:141, SoU 1974:41, rskr 345). Statsbidraget är inte förknippat med
mera detaljerade föreskrifter som villkor för statsbidraget, och systemet är
avsett att prövas under en försöksperiod som omfattar åren 1975-1977 för
att utröna om reglerna till statsbidraget till kommunerna allmänt sett kan
göras enklare.

Ett statsbidrag till den kommunala färdtjänsten föreslogs i Handikapputredningens
betänkande (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst för handikappade.
Statsbidraget borde därvid enligt utredningen även kunna utgå till
kommun för anskaffning av bil åt handikappad som komplement till färd -

SfU 1975/76:36

3

tjänsten. Anskaffningskostnaden för bilen borde därvid fördelas med 10 %
på den handikappade, 30 % på kommunen och 60 % på staten. Tillhandahållandet
av bilen borde förenas med bidrag till körkortsutbildningen enligt
samma kostnadsfördelning. Vidare borde ett statligt driftbidrag utgå med
500 kr. per år. Handikapputredningens förslag överlämnades 1971 till den
kommunalekonomiska utredningen för att prövas i samband med andra
frågor om statliga bidrag till kommunerna. Den kommunalekonomiska utredningen
framhöll beträffande förslaget om bil som komplement till färdtjänsten
att de handikappades behov av förflyttning främst borde tillgodoses
genom ett väl fungerande allmänt färdväsen - vilken fråga utreddes av
särskilda sakkunniga - och genom en utbyggd färdtjänst. I de situationer
då förflyttningsbehoven inte kunde tillgodoses på dessa sätt var det enligt
utredningens mening i de flesta fall en lämplig lösning att tillhandahålla
den handikappade en egen bil, och utredningen pekade härvid på det bidrag
som utgick enligt arbetsmarknadskungörelsen för anskaffning av motorfordon.
Utredningen gjorde den bedömningen att de enskilda behov av
förflyttning som undantagsvis inte kunde tillgodoses inom färdtjänstens
ram ofta var knutna till arbets- och studiesituationer och fann mot den
bakgrunden inte anledning föreslå statsbidrag till kommun för anskaffning
av motorfordon för handikappade. Utredningen fann det också olämpligt
att statsbidrag till handikappades anskaffning av bil utgick enligt två olika
system.

1 propositionen 1974:141 framhöll departementschefen att han delade utredningens
uppfattning och så länge bidrag utgick för bilanskaffning till
handikappad inom ramen för det sysselsättningspolitiska stödet fann han
inte anledning föreslå statsbidrag till kommuner för anskaffning av motorfordon
för handikappade.

Vid riksdagsbehandlingen framhöll socialutskottet i anslutning till frågan
om bil som komplement till färdtjänsten att utskottet för sin del ansåg
att den ekonomiska satsning som enligt propositionens förslag från statens
sida borde göras på färdtjänstområdet borde inriktas på åtgärder som hade
en generell inriktning. Utskottet ville därvid inte utesluta att det kunde
vara motiverat att när effekterna av det nyinförda statsbidraget utvärderats
ånyo överväga huruvida i bidragsdelen borde få ingå även kostnader för
bilanskaffning eller om det kunde vara lämpligt att på annat sätt stimulera
kommunerna att tillhandahålla vissa handikappade egen bil.

H andikappersättning

Före den 1 juli 1975 utgick invaliditetsförmåner till försäkrade över 16
år i form av invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning. Invaliditetstillägget
var avsett att i vissa fall komplettera ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen,
medan invaliditetsersättningen utgick till vissa försäkrade
som inte åtnjöt folkpension. Såväl invaliditetstillägg som invaliditetsersätt \*Riksdagen

1975/76. II sami.

SfU 1975/76:36

4

ning utgick alltid till den som var blind.

Invaliditetstillägget utgjorde 30 % av basbeloppet, medan invaliditetsersättningen
uppgick till 60 eller 30 % av basbeloppet allt efter hjälpbehovets
omfattning. Ersättningen till blind utgick dock alltid med 60 % av basbeloppet.

Vid 1974 års riksdag (prop. 1974:129; SfU 1974:32; rskr 1974:337) genomfördes
avsevärda förbättringar av folkpensionsförmånerna. I samband därmed
ersattes invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen med en ny enhetlig
hjälpform benämnd handikappersättning. De nya reglerna, som uppställer
mildare krav för rätt till ersättning än de som tidigare gällde, innebär
i korthet följande.

Handikappersättning tillkommer försäkrad, vars fysiska eller psykiska
funktionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i sådan omfattning att han
antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller, för att kunna förvärvsarbeta, behöver fortlöpande hjälp av annan eller
eljest får vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning av frågan om
rätt till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman
med hans merkostnader till följd av handikappet. Föreligger behov
av hjälp i den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt
med merutgifter i annat avseende bör bedömningen grundas på det
sammanlagda behovet av stöd. Handikappersättningen utgör för år räknat
60, 45 eller 30 % av basbeloppet.

Den som är blind, döv eller gravt hörselskadad har en generell rätt till
handikappersättning. Denna utgör för blind försäkrad för tid innan ålderspension
eller hel förtidspension börjar utgå 60 % av basbeloppet. För
tid därefter utgör den 30 % av samma belopp. Om stödbehovet i det senare
fallet ger anledning till högre ersättning skall sådan utgå.

Skattelättnader på grund av sjukdom eller handikapp

Extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga kan vid beskattningen
medges den vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt till följd av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av närstående eller annan
därmed jämförlig omständighet.

Riksskatteverket har den 15 januari 1976 utfärdat anvisningar för beräkning
av det extra avdraget. Om den skattskyldige gör sannolikt att
han haft betydande merkostnader på grund av kronisk sjukdom eller handikapp
bör extra avdrag normalt medges vid måttliga inkomster enligt särskilda
tabeller. Vid bedömningen av avdragsrätten bör beaktas samtliga utgifter
som den skattskyldige åsamkats på grund av sjukdom. Utgifter för
läkemedel, hjälpmedel, resor, kostnader för ledarhund etc. medräknas endast
till den del som inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt. Avdraget
beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges till statlig inkomst taxerade
inkomst. I fall då den skattskyldige uppburit icke skattepliktiga ersättningar.

SfU 1975/76:36

5

såsom t. ex. handikappersättning, medräknas dessa som om de utgjort skattepliktig
inkomst. De tabeller som fogats till anvisningarna innebär att för
ensamstående skattskyldig extra avdrag normalt medges med belopp motsvarande
2 gånger merutgifterna vid en inkomst av högst 20 000 kr., med
beräknade merutgifter vid en inkomst mellan 20 000 och 30 000 kr., med
hälften av beräknade merutgifter vid en inkomst mellan 30 000 och 35 000
kr. och med hälften av den del av beräknade merutgifter som överstiger
1/10 av inkomsten vid högre inkomst än 35 000 kr. För annan skattskyldig
och skattskyldig med barn gäller högre inkomstgränser.

I praxis har vid beskattningen kostnader för ledarhund som används
av blind person för färd till och från arbetet inte fått avdragas i förvärvskälla
när invaliditetsersättning utgått.

Statsbidrag för ledarhundar till blinda

Statsbidrag utgår till De Blindas Förenings kostnader för ledarhundar för
blinda och därmed sammanhängande åtgärder. Vidare utgår statsbidrag till
försvarets hundskola i Sollefteå för utbildning av hundarna. F. n. finns ca
150 ledarhundar och under nästa budgetår beräknas ytterligare 25 hundar
behöva utbildas. Blinda personer får hundarna som lån. Ungefär hälften
av ledarhundsinnehavarna är förvärvsarbetande.

Utskottet

Enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring kan fr. o. m. den 1
juli 1975 handikappersättning utgå till den som fyllt 16 år och som före
65 års ålder fått sin fysiska eller psykiska funktionsförmåga nedsatt för avsevärd
tid. Ersättningen, som är avsedd att täcka merkostnaderna för handikappet,
däribland kostnader för förflyttning, utgör alltefter stödbehovet
30, 45 eller 60 96 av basbeloppet. Vissa typer av handikapp berättigar alltid
till ersättning.

Bidrag till kostnader för förflyttning kan dessutom utgå på annat sätt
till handikappade som ej kan använda allmänna kommunikationsmedel.
Den som behöver bilen för sitt arbete eller sina studier kan sålunda få ett
statligt bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen till inköp av bilen och till ändringar
som behövs för att den handikappade skall kunna använda bilen.
Genom att bidraget är knutet till förvärvsarbete eller studier utgår det inte
till exempelvis hemarbetande eller pensionärer.

Vidare lämnar, i enlighet med en av Landstingsförbundet upprättad hjälpmedelsförteckning,
sjukvårdshuvudmännen bidrag till handikappade för inköp
av moped. Bidraget kan utbytas mot ett kontant belopp av 4 800 kr.
för inköp av bil. Som villkor för rätt att erhålla mopedbidrag eller kontantbidrag
till bil gäller att den handikappade själv kan föra fordonet.
Sjukvårdshuvudmännens åtagande när det gäller tekniska hjälpmedel till

SfU 1975/76:36

6

sjuka och handikappade grundar sig på en under 1975 träffad överenskommelse
mellan staten och landstingen där de senare mot ett statsbidrag av
22 kr. - i vissa fall 24 kr. - per invånare och år åtagit sig att - i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser som gällde då överenskommelsen
träffades - fr. o. m. den 1 januari 1976 överta kostnadsansvaret för tillhandahållande,
utprovning m. m. av hjälpmedel för handikappade. Samtidigt
har överenskommits att statsbidrag enligt den s. k. hjälpmedelskungörelsen
skall ha upphört vid utgången av 1975. Överenskommelsen gäller t. o. m.
utgången av år 1977. Det har förutsatts att frågan om ersättningar för tiden
därefter skall bli föremål för nya överläggningar.

Vid sidan av dessa direkta bidrag erbjuds handikappade genom den kommunala
färdtjänsten resor med bil eller specialfordon för olika ändamål,
inkluderande privatresor. Till färdtjänsten utgår fr. o. m. den 1 januari 1975
ett statligt bidrag med 35 % av bruttokostnadema för verksamheten. Statsbidragssystemet
är avsett att prövas under en försöksperiod, som omfattar
åren 1975-1977.

Motionerna 212 av herr Fågelsbo, 685 av herr Ångström och fru Fraenkel
samt 1201 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. syftar till att alla handikappade
som har behov därav skall få möjlighet att disponera en egen bil. Herr
Fågelsbo vänder sig mot att det kontantbidrag till inköp av bil som enligt
hjälpmedelsförteckningen kan utgå som ett alternativ till bidrag till inköp
av moped är förenat med villkor att den handikappade själv skall föra bilen,
och han begär att detta villkor slopas så att t. ex. även blinda personer
kan få bidraget. Herr Ångström och fru Fraenkel begär att bilen skall fastställas
som ett medicinskt betingat tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade,
så att även hemarbetande handikappade blir berättigade till bidrag för inköp
av bil. De vill också ha en med statsbidrag finansierad försöksverksamhet
med leasing av bilar för handikappade i kommunal regi varvid brukaren
skall svara för bensin- och oljekostnader. Motionärerna i motionen 1201
föreslår att vid sidan av bilbidraget från AMS till förvärvsarbetande och
studerande handikappade övriga handikappade skall erhålla egen bil som
ett komplement till färdtjänsten. Kostnaderna för anskaffning av bilen bör
därvid fördelas mellan den handikappade, kommunen och staten med 10,
30 resp. 60 96.

När statsbidraget till den kommunala färdtjänsten infördes övervägde man
att, i enlighet med handikapputredningens förslag, som komplement till
färdtjänsten införa en möjlighet för handikappade att få egen bil. Som inledningsvis
nämnts ställde sig den kommunalekonomiska utredningen avvisande
härtill, och propositionen om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten
kom inte heller att innehålla något sådant förslag. Vid riksdagsbehandlingen
berörde socialutskottet frågan om egen bil som ett komplement
till färdtjänsten. Utskottet erinrade om att statsbidragsbestämmelserna skulle
prövas under en försöksperiod fram till slutet av år 1977 och biträdde därför
förslaget om att statsbidraget skulle användas till åtgärder som hade en

SfU 1975/76:36

7

generell inriktning. Utskottet framhöll emellertid samtidigt att det inte kunde
uteslutas att det, när effekterna av det nyinförda statsbidraget kunnat
utvärderas, kunde bli motiverat att ånyo överväga, om i bidragsdelen borde
ingå också kostnader för bilanskaffning eller om det kunde vara lämpligt
att på annat sätt stimulera kommunerna att tillhandahålla vissa handikappade
egen bil.

Utskottet vill gärna instämma i detta uttalande, som biträddes av riksdagen.
Med hänsyn till att det f. n. löper en avtalsperiod mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen rörande villkoren för de senares tillhandahållande
av tekniska hjälpmedel till handikappade och en försöksperiod med
statsbidrag till den kommunala färdtjänsten, vilka båda perioder upphör
med utgången av år 1977, anser utskottet det lämpligt att i samband med
omprövningen av avtalet och statsbidraget till färdtjänsten överväga att öka
möjligheterna för handikappade att få tillgång till egen bil. Med det anförda
får enligt utskottets mening motionerna 212,685 och 1201 anses besvarade.

Herr Olsson i Stockholm yrkar i motionen 1204 att ett särskilt bidrag
om 8 kr. per dag skall utgå till blinda personer som har kostnader för ledarhund.
Motionären påpekar att alla blinda inte har möjlighet att vid beskattningen
tillgodogöra sig avdrag för kostnader för sådan hund och menar
därför att dessa kostnader bör täckas med ett bidrag.

Bestämmelserna om handikappersättning - vilken utgör icke skattpliktig
inkomst - innebär i fråga om blinda personer att de, så länge de inte uppbär
ålderspension eller hel förtidspension, utan närmare utredning om sina kostnader
alltid är garanterade den högsta ersättning som kan utgå eller 60 %
av basbeloppet, motsvarande vid nuvarande basbelopp om 10 000 kr. en
summa om 6 000 kr. om året. Uppbär de pension erhåller de en generell
ersättning med 30 96 av basbeloppet och härutöver ersättning efter prövning
av det ytterligare behovet av stöd. Handikappersättningen är avvägd så att
den skall kunna täcka de merutgifter en blind person kan beräknas ha på
grund av sitt handikapp. I merutgifterna har sålunda inräknats även sådana
extra kostnader som orsakas av svårigheter att förflytta sig. Även i de fall
en blind persons merutgifter blir föremål för individuell prövning tas hänsyn
till sådana kostnader. Kostnader för ledarhund medräknas därför när man
fastställer ersättningen.

Utskottet anser det varken motiverat eller lämpligt att vid sidan av handikappersättningen
införa en ny form av bidrag till blinda med ledarhund.
Enligt utskottets mening bör de blindas stödbehov tillgodoses inom ramen
för handikappersättningen. Denna ersättningsform har ännu tillämpats relativt
kort tid. Lagstiftningen trädde i kraft så sent som den 1 juli 1975.
Om man, sedan närmare erfarenheter vunnits av de nya bestämmelserna,
skulle finna att handikappersättningen till blinda är otillräcklig eller att det
finns behov av en ytterligare differentiering av ersättningen bör en omprövning
av denna ske. F. n. föreligger enligt utskottets mening inte någon

SfU 1975/76:36

8

anledning till en sådan omprövning.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall även till motionen 1204.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande handikappades tillgång till egen bil avslår motionerna
1975/76:212, 1975/76:685 och 1975/76:1201;

2. beträffande bidrag till kostnader för ledarhund avslår motionen
1975/76:1204.

Stockholm den 5 maj 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson
(s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik* (s), herr Hyltander
(fp), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s) Fridolfsson (m), Nilsson i
Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk). Andersson
i Edsbro (c) och Larsson i Vänersborg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

beträffande handikappades tillgång till egen bi!

1. av herr Hyltander (fp) som anser

dets att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”anses besvarade.” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att rätten till bidrag vid inköp av bil för
handikappade vidgas så att även andra handikappade än förvärvsarbetande
och studerande kan få tillgång till egen bil. Handikapputredningens förslag
tillgodoser detta önskemål, och utskottet anser att förslaget bör genomföras
med det snaraste. Man bör också, i enlighet med vad som föreslås i motionen
685, försöksvis pröva möjligheten av leasing av bilar i kommunal regi. Den
handikappade/brukaren skulle då svara för endast bensin-och oljekostnader.
Full kostnadstäckning av statsmedel bör därvid utgå till den eller de kommuner
som utses som försöksområde. Utskottet tillstyrker således bifall
till motionerna 212, 685 och 1201.

dels att utskottet under 1 bort hemställa:

att riksdagen beträffande handikappades tillgång till egen bil med
anledning av motionerna 1975/76:212, 1975/76:685 och
1975/76:1201 ger regeringen till känna vad utskottet anfört;

SfU 1975/76:36

9

beträffande bidrag till kostnader för ledarhund

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser

dels av det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 8 med ”motionen 1204.” bort ha följande lydelse:
Den generella handikappersättningen om 60 % av basbeloppet är motiverad
av att alla blinda personer erfarenhetsmässigt förorsakas höga kostnader
för sitt handikapp. För de personer som innehar ledarhund tillkommer
kostnader med ytterligare omkring 3 000 kr. per år. Utskottet anser det
därför rimligt att i enlighet med yrkandet i motionen 1204 ett kompletterande
bidrag - förslagsvis med 8 kr. per dag - utgår till kostnaderna för att hålla
dessa hundar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa:

att riksdagen beträffande bidrag till kostnader för ledarhund med
bifall till motionen 1975/76:1204 hos regeringen hemställer om
förslag till ett kompletterande bidrag till blinda för kostnader
för hållande av ledarhund.

Särskilt yttrande

av herr Hyltander (fp) och fröken Pehrsson (c) vilka beträffande bidrag till
kostnader för ledarhund anför:

Den som innehar en ledarhund förorsakas förhållandevis höga kostnader
härför. Det är tveksamt om den nuvarande handikappersättningen, som
generellt utgår till alla blinda utom pensionärer med 60 % av basbeloppet,
utgör en tillräcklig kompensation för dessa kostnader. Enligt vår mening
bör såväl frågan huruvida kostnader för hållande av ledarhund skall kunna
anses som avdragsgilla kostnader i förvärvskälla som frågan om höjd handikappersättning
till personer med ledarhund bli föremål för prövning. Vi
förutsätter emellertid att avdragsfrågan tas upp av 1972 års skatteutredning
och att reglerna för handikappersättning ses över i lämpligt sammanhang.
Vi utgår från att frågan därmed kommer att lösas på för vederbörande förmånligaste
sätt och anser oss vid sådant förhållande kunna avstå från reservation
i ämnet.