SfU 1975/76: 22

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76: 22

med anledning av motioner om beräkning av socialförsäkringsavgifter
i vissa fall m. m.

Motionerna

1975/76:554 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om införande av ett avgiftsfritt belopp i botten
av inkomsten vid uttagandet av egenavgifter till socialförsäkringarna från
egna företagare och fria yrkesutövare,

1975/76:733 av herr Andersson i Nyrbro m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om att ett avgiftsfritt grundbelopp för
egenföretagare införs när det gäller uttag av social försäkringsavgift till folkpensioneringen,

1975/76:741 av herr Korpås (c) och fröken Rogestam (c) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att tillfälliga inkomster av royalty inte skall vara
att betrakta som inkomst av rörelse, utan att socialförsäkringsavgifter skall
betalas av den som tar tjänsten i anspråk,

2. att riksdagen - om ett uttalande enligt föregående punkt ej kan ske
- hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i av riksdagen den
4 december 1975 antagna lag om ändring i lagen om allmän försäkring,
lag om ändring i lagen om löntagaravgift och lag om ändring i lagen om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. att motsvarande
effekt nås,

1975/76:743 av herrar Strindberg (m) och Nordgren (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att ATP-avgiften fr. o. m. den 1 januari 1977 fastställs
till 9 procent,

1975/76:1189 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Persson i Heden
(c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att särbehandlingen i fråga om uttag
av socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen av pensionär som driver
eget företag i form av aktiebolag undanröjs,

1975/76:2005 (jfr 1975/76:1979) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att socialförsäkringsavgifterna till folkpensionering
och sjukförsäkring endast skall utgå på den del av inkomsten som understiger
7,5 gånger basbeloppet från och med 1 januari 1976.

1975/76:2136 (jfr 1975/76:2135) av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att ATP-avgift ej skall uttas för arbetskraft över 55
år.

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 22

SfU 1975/76:22

Gällande bestämmelser m. m.

Soda/försäkringsavgifterna

Genom beslut av 1973 års höstriksdag (prop. 1973:144, SfU 1973:28, rskr
339) avskaffades med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974 folkpensionsavgiften
och ersattes med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen.
Denna avgift, som utformades i nära anslutning till de bestämmelser om
socialförsäkringsavgifter vilka redan tidigare fanns i lagen om allmän försäkring,
höjdes genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:129, SfU
1974:32, rskr 332) till 4,2 % för år 1975 och till 4,7 % för år 1976. Vid
1975 års riksdag (prop. 1975:92, SfU 1975:17, rskr 127) höjdes avgiften, i
vad den belöper på tid efter den 1 januari 1976, med ytterligare 1,5 % till
6,2 % av avgiftsunderlaget.

Sjukförsäkringens kostnader täcktes före den 1 januari 1975 tillen tredjedel
av statsbidrag, till ca 40 % av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna
och till resterande ca 27 % av avgifter från de försäkrade. Genom beslut
av 1974 års riksdag (prop. 1974:132, SkU 1974:54, rskr 329) slopades fr. o. m.
1975 löntagarnas socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen. I samband
därmed höjdes arbetsgivarnas och egenföretagarnas avgifter till sjukförsäkringen
från 3,8 % till 7 % av avgiftsunderlaget. Numera har, enligt beslut
av 1975 års riksdag, denna avgift (prop. 1975:36 och 92, SfU 1975:16 och
17 samt rskr 125 och 127) höjts till 8 "« av avgiftsunderlaget. Samtidigt
har den tidigare begränsningen av avgiftsunderlaget till 7,5 gånger basbeloppet
avvecklats i fråga om alla socialförsäkringsavgifter med undantag
av den till ATP. Genom utvidgningen av avgiftsunderlaget och höjningen
av avgiftsprocenten för sjukförsäkringen beräknas 85 av sjukförsäkringskostnaden,
däri inräknat kostnader för föräldraförsäkringen och den särskilda
sjukförsäkringen för studerande, bli täckta genom socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivare och egenföretagare. Statsbidraget till sjukförsäkringen uppgår
således fr. o. m. 1976 till 15 "<> av kostnaderna.

Avgiften till ATP utgör för år 1975 11 % och skall för ett vart av åren
1977-1979 utgå med 11,75 % av avgiftsunderlaget. Vid beräkningen av denna
avgift får göras ett basbeloppsavdrag (f. n. 9 700 kr.).

Arbetsgivarna har - utöver tidigare nämnda avgifter - också att erlägga
avgifter till del pensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen
och arbetsmarknadsutbildningen samt vuxenutbildningsavgift,
arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift. Dessa avgifter utgör för år 1976
tillhopa 1,490 % av avgiftsunderlaget.

Underlag för arbetsgivares avgifter utgörs av de kontantlöner i pengar
och naturaförmåner i form av kost och bostad som utgår till anställda och
som - exklusive omkostnadsavdrag - under året uppgått till minst 500 kr.
Egenavgifterna erläggs på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
dvs. främst inkomst av jordbruk, rörelse eller uppdrag. Till grund för av -

SfU 1975/76:22

giftsberäkningen läggs i princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om egenföretagare gäller att han inte behöver erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget om
han uppnått 65 års ålder. Han är också befriad från socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen om han vid avgiftsårets ingång fyllt 67 år (fr. o. m.
den 1 juli 1976 sänks denna åldersgräns till 65 år). En arbetsgivare måste
emellertid betala sådana avgifter för sina anställda oavsett deras ålder. Detta
innebär att en egenföretagare som driver en rörelse i form av aktiebolag
och därmed betraktas som sin egen arbetsgivare måste betala socialförsäkringsavgifter
till sjukförsäkringen och folkpensioneringen på egen inkomst
från detta företag oberoende av hur gammal han är men att han är befriad
från avgift på samma inkomst efter 65 år (resp. 67) års ålder, om han driver
rörelsen som handelsbolag eller enskild firma.

Allmän arbetsgivaravgift

Förutom socialförsäkringsavgifter uttas av arbetsgivare och egenföretagare
en allmän arbetsgivaravgift om 4%. Den allmänna arbetsgivaravgiften i
form av egenavgift skall erläggas av fysisk person, som åtnjutit inkomst
av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom. Därvid gäller att avgift endast tas
ut på den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr.

Likställighetsavtal

Enligt bestämmelser som gäller fr. o. m. den 1 januari i år (prop.
1975/76:46, SfU 1975/76:17, rskr 67) skall uppdragsgivare alltid svara för
uppdragstagares socialförsäkringsavgifter. Uppdragstagarna behöver alltså
inte erlägga egenavgifter utan jämställs i detta hänseende med arbetstagarna.
På uppdragsersättningar skall i stället uppdragsgivarna betala avgifter på
väsentligen samma sätt som arbetsgivarna har att erlägga socialförsäkringsavgifter
på lön till anställda. Detta betyder att uppdragsgivare på den ersättning
som utges till uppdragstagare alltid skall erlägga arbetsgivareavgifter till ATP,
folkpensioneringen, sjukförsäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen
jämte det kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen
samt vuxenutbildningen. Uppdragsinkomst anses vid beräkningen
av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst enligt
AFL som inkomst av anställning.

Före den 1 januari 1976 förelåg möjlighet att träffa likställighetsavtal i
fråga om kontantersättning eller naturaförmåner för arbete som försäkrad
utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Ett likställighetsavtal
kunde vara antingen fullständigt eller begränsat. Med ett
fullständigt likställighetsavtal följde skyldighet för uppdragsgivaren att er -

SfU 1975/76:22

lägga - förutom ATP- och sjukförsäkringsavgift - avgift till folkpensioneringen,
lönegarantiavgift samt avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet. Vid ett begränsat 1 ikställighetsavtal avsåg
avgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren endast ATP-avgiften.

Genom de nya bestämmelserna om socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster
fyller likställighetsavtalen inte längre någon funktion såvitt gäller
uppdragstagarna. Reglerna om möjlighet för dessa att ingå sådana avtal
har därför avskaffats fr. o. m. den 1 januari i år. Egenföretagare har emellertid
alltjämt möjlighet att träffa likställighetsavtal i fråga om uppdrag som annars
ingår i rörelse eller jordbruk. Träffas sådant avtal blir uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet
densamma som för annan uppdragsersättning. 1 fortsättningen
får dock endast fullständiga likställighetsavtal förekomma.

Tidigare riksdagsbehandling

Avgiftsfritt bottenbelopp

Frågan om införande av lättnader i företagares och fria yrkesutövares
egenavgifter till socialförsäkringen genom ett avgiftsfritt bottenbelopp motsvarande
det som gäller i fråga om allmän arbetsgivaravgift prövades och
avvisades av riksdagen såväl 1974 som 1975. Därvid uttalade riksdagen
som sin mening (jfr SfU 1974:32, 1975:11 och 1975:17) att det förelåg en
avgörande skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften å ena sidan
och socialförsäkringsavgifterna å den andra. Den förra hade karaktären av
skatt och borde därför kunna användas som ett medel att stimulera företagens
bärkraft. Socialförsäkringsavgifterna däremot hade tillkommit för
att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom,
ett grundskydd som alla försäkrade måste vara med om att betala. Selektiva
åtgärder av den art motionärerna avsåg skulle innebära att man övervältrade
kostnaderna för detta grundskydd på andra försäkrade.

A vgiftstaket

I samband med behandlingen av propositionen 1975:92 om sänkning av
den statliga inkomstskatten m. m. för inkomståret 1976 hade socialförsäkringsutskottet
att pröva ett motionsyrkande, enligt vilket avgiftstaket inom
socialförsäkringssystemet borde bibehållas. Utskottet hänvisade med anledning
härav till den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan socialdemokraterna,
folkpartiet och centerpartiet och erinrade om att förslaget i propositionen
tillkommit i syfte bl. a. att möjliggöra reallöneökning för arbetstagarna utan
motsvarande ökning av bruttolönerna och att löntagarorganisationerna vid
överläggningar med regeringen förklarat sig beredda att i avtalsförhandlingarna
för år 1976 beakta vad arbetsgivarna påförts i direkt höjda socialförsäkringsavgifter.
Med hänsyn härtill och då skatteutskottet (SkU

SfU 1975/76:22

1975:25) i allt väsentligt tillstyrkt bifall till den föreslagna skatteomläggningen
för år 1976 ansåg socialförsäkringsutskottet sig böra biträda bl. a.
förslaget om att avgiftstaket togs bort. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

A vgiftsskyldigheten

Den olikhet i fråga om avgiftsskyldighet som råder mellan en egenföretagare
som driver rörelse i aktiebolagsform och den som driver rörelse
i form av handelsbolag eller enskild firma aktualiserades i motioner både
vid 1973 och 1974 års riksdagar. 1 sitt betänkande 1974:1 framhöll socialförsäkringsutskottet
bl. a.

Riksdagens beslut att avskaffa folkpensionsavgiften och ersätta denna
med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen tillkom i syfte att ge
löntagarna en reell standardförbättring redan under 1974. Beslutet innebär
en omläggning av folkpensioneringens finansiering av innebörd, att det bidrag
till kostnaderna för denna pensionering som staten tidigare erhållit
genom folkpensionsavgifterna skall täckas av avgifter utformade i huvudsaklig
överensstämmelse med andra socialförsäkringsavgifter inom den allmänna
försäkringen. Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets uppfattning
berättigade invändningar knappast riktas mot att en arbetsgivare
enligt de nya bestämmelserna är skyldig betala socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen även för sådan anställd som är äldre än 65 år. Samtidigt
kan utskottet biträda den i motionerna uttalade uppfattningen att det från
rättvisesynpunkt knappast kan anses tillfredsställande att skyldigheten för
en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
för egen inkomst från företaget skall vara beroende av i vilken form verksamheten
bedrivs.

Viktiga reformer inom den allmänna pensioneringen övervägs f. n. inom
pensionsålderskommittén. Kommittén har i uppdrag att utreda hela frågan
om utformningen av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen. Enligt
utskottets mening bör den här berörda frågan om egenföretagare liksom
frågan över huvud taget om en övre åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift
tas upp i detta sammanhang och ges en skyndsam lösning.

Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Även den i motionen 2136 av herr Fälldin m. fl. aktualiserade frågan
om befrielse från ATP-avgift för äldre arbetskraft har tidigare prövats av
riksdagen. Bl. a. skedde detta vid 1974 års riksdag, då socialförsäkringsutskottet
(SfU 1974:6) uttalade att det kunde finnas anledning att, med
utgångspunkt i de erfarenheter som vunnits av tilläggspensioneringens tilllämpning
i praktiken och mot bakgrund bl. a. av de bestämmelser som
numera gällde inom andra delar av den allmänna försäkringen, pröva frågan
om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen och
i samband därmed även närmare undersöka möjligheterna att medge pensionsrätt
för vårdinsatser i hemmet. Då frågan om den äldre arbetskraftens
ATP-avgifter intimt sammanhängde med finansieringssystemet inom so -

SfU 1975/76:22

cialförsäkringen, borde enligt utskottets mening agen denna fråga prövas
i förevarande sammanhang. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

A TP-avgiJiens storlek

Frågan om en sänkning av ATP-uttaget har under en följd av år i olika
sammanhang prövats av riksdagen. Vid 1975 års riksdag avvisade riksdagen
på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1975:15) en motion av samma
innebörd som motionen 743 av herrar Strindberg och Nordgren. Riksdagen
hänvisade därvid bl. a. till att riksförsäkringsverket i sitt förslag till avgiftsuttag
för åren 1975-1979 enhälligt förordat att avgiften skulle fastställas
till 11 % för hela perioden och till de uttalanden om önskvärdheten av
en betydande fondering som gjorts i princippropositionen (1958 A:55) angående
tilläggspensioneringen.

Utskottet

De motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande tar alla upp
frågor med anknytning till socialförsäkringarna och deras finansiering. Om
man undantar motionen 741 av herr Korpås och fröken Rogestam har motioner
av samma eller liknande innebörd tidigare prövats av riksdagen.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår (jfr s. 5 och 6) att
riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkanden 1974:1
och 1974:6 begärt utredning såväl om den i motionen 1189 aktualiserade
frågan om socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för pensionär, vilken
driver eget företag i form av aktiebolag, som det i motionen 2136 aktualiserade
spörsmålet om den äldre arbetskraftens ATP-avgifter. Båda dessa
utredningsuppdrag har överlämnats till pensionskommittén. I avvaktan på
resultatet av denna kommittés arbete bör motionerna enligt utskottets mening
inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till båda dessa motioner.

I motionerna 554 av herr Josefson m. fl. och 733 av herr Andersson i
Nybro m. fl. behandlas frågor avseende socialförsäkringsavgifter för egenföretagare.
Båda motionerna syftar till införande av ett avgiftsfritt bottenbelopp
vid beräkning av sådana företagares socialförsäkringsavgifter. Motionen
554 avser alla socialförsäkringsavgifter, medan yrkandet i motionen
733 är begränsat till folkpensionsavgiften. Motionärerna i den förra motionen
erinrar om att man vid beräkning av såväl den direkta skatten som vid
uttag av den allmänna arbetsgivaravgiften för egenföretagare tillämpar systemet
med ett avgiftsfritt grundbelopp. Med hänsyn till att egenavgifterna
höjts mycket kraftigt och statens andel i avgiftskostnaderna numera väsentligt
minskat föreligger enligt motionärernas mening ett starkt motiv
för att även vid beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares so -

SfU 1975/76:22

cialförsäkringsavgifter införa ett avgiftsfritt grundbelopp. I motionen 733
erinrar motionärerna om att socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
tas ut även på den del av egenföretagarnas inkomst som utgör kapitalinkomst.
Detta medför att egenföretagaren får betala en högre avgift än den
som tillämpas i fråga om anställda. Motionärerna anser det från rättvisesynpunkt
angeläget att den del av nettointäkten som motsvarar kapitalavkastning
undantas från folkpensionsavgift. Detta kan - menar de - lämpligen
ske genom att man inför ett avgiftsfritt bottenbelopp liknande det som
tillämpas vid den allmänna arbetsgivaravgiften.

Riksdagen har såväl 1974 som 1975 motsatt sig motionskrav som går
ut på en differentiering av socialförsäkringsavgifterna. Riksdagen har därvid
(jfr SfU 1974:32 och 1975:11 och 17) åberopat rättviseskäl men också pekat
på att det så till vida föreligger en skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften
och socialförsäkringsavgifterna, som att den förra har karaktären
av skatt och därför kan användas som ett medel att stimulera
företagens bärkraft, medan de senare tillkommit för att bereda de försäkrade
ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom. Genom en differentiering
av socialförsäkringsavgifterna övervältrar man delvis kostnaderna för detta
grundskydd på andra försäkrade. Utskottet, som anser att dessa skäl mot
att för vissa försäkrade införa ett avdragsgillt grundbelopp i socialförsäkringsystemet
alltjämt äger giltighet, vill erinra om att riksdagen i samband
med behandlingen av propositionen 1975/76:17 hade att pröva motionsyrkanden
av innebörd att avdrag för egna företagares och fria yrkesutövares
egenavgifter till socialförsäkringarna skulle vara avdragsgilla i den förvärvskälla
från vilken den avgiftspliktiga inkomsten härrör och inte - som nu
- inom ramen för de allmänna avdragen. Med anledning av dessa yrkanden
föreslog socialförsäkringsutskottet (SfU 1975/76:17), som inhämtat skatteutskottets
yttrande över motionerna, att dessa skulle överlämnas till företagsskatteberedningen
för övervägande. Frågan om behandlingen i beskattningshänseende
av egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna är således
numera föremål för särskild prövning. Med hänsyn härtill och till
vad utskottet tidigare anfört avstyrker utskottet bifall till motionerna 554
och 733.

Herr Bohman m. fl. yrkar i motionen 2005, med hänvisning till moderaternas
skattepolitiska program i motionen 1979, att socialförsäkringsavgifterna
till folkpensioneringen och sjukförsäkringen skall utgå endast på
den del av inkomsten som understiger basbeloppstaket, dvs. 7,5 gånger
basbeloppet. Även detta yrkande har tidigare prövats av riksdagen (jfr SfU
1975:17 och 1975/76:17) och avvisats med hänvisning till den tre-partiuppgörelse
mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet som ligger
till grund för 1976 års skatteomläggning och till att ett återinförande av
avgiftstaket kan beräknas medföra en minskning av förväntade intäkter
för statsverket om ca en miljard kr. Enligt utskottets mening saknar riks -

SfU 1975/76:22

dagen anledning att nu inta en annan ståndpunkt än förra året. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 2005.

Den i motionen 743 av herrar Strindberg och Nordgren aktualiserade
frågan om en sänkning av ATP-uttaget har prövats av riksdagen under
en följd av år. Senast 1975 avvisade riksdagen på förslag av ett enigt socialförsäkringsutskott
(SfU 1975:15) en motion i ämnet. Enligt utskottets
mening saknar riksdagen anledning att frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt,
och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 743.

Fr. o. m. den 1 januari i år gäller enligt bestämmelser som antogs vid
höstsessionen av innevarande riksmöte att uppdragsgivare alltid skall svara
för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter. Uppdragstagarna behöver alltså
inte erlägga egenavgifter på uppdragsinkomsten utan är i detta hänseende
jämställda med arbetstagarna. En förutsättning härför är emellertid att inkomsten
av uppdraget inte är att hänföra till inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse.

Herr Korpås och fröken Rogestam begär i motionen 741 ett riksdagsuttalande
av innehåll att socialförsäkringsavgifter på royalty av tillfällig natur skall
erläggas av den som betalar ut royaltyn. Om detta yrkande inte bifalls yrkar
motionärerna i andra hand förslag till sådan ändring i gällande författningar
rörande socialförsäkringsavgifter att motsvarande effekt nås. Motionärerna
framhåller bl. a. att det måste anses orimligt att exempelvis en lärare som
uppbär royalty för en lärobok som han skrivit på sin fritid skall belastas
med marginalskatt och sociala avgifter på över 90 "<>.

Royalty utgör enligt 28 § 1 mom. kommunalskatlelagen intäkt av rörelse.
Detta innebär att den som uppbär royaltyn enligt huvudregeln själv skall
erlägga de socialförsäkringsavgifter som belöper på densamma. Utskottet
är inte berett att medverka till den utvidgning av uppdragsgivares avgiftsskyldighet
som motionärerna begär men vill erinra om att royalty tillhör
de inkomstslag beträffande vilka utbetalaren och mottagaren kan träffa likställighetsavtal.
Ett sådant avtal innebär enligt de bestämmelser som gäller
fr. o. m. den 1 januari i år och som endast medger s. k. fullständiga avtal
att utbetalaren av royaltyn blir skyldig att för mottagarens räkning erlägga
samtliga arbetsgivaravgifter utom lönegarantiavgiften.

Avslutningsvis vill utskottet, som understryker angelägenheten av att
likställighetsavtal träffas i alla de fall det är möjligt, ånyo erinra om att
frågan hur egenföretagares och fria yrkesutövares avgifter till socialförsäkringarna
skall behandlas i beskattningshänseende är föremål för prövning
i företagsskatteberedningen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall också till motionen 741.

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:554 och 1975/76:733,

SfU 1975/76:22

2. beträffande avgift staket

att riksdagen avslår motionen 2005,

3. beträffande avgiftsskyldigheten för egen företagare som driver företag
i Jorm av aktiebolag

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1189,

4. beträffande skyldigheten art erlägga socialförsäkringsavgifter på
royally i vissa fall

att riksdagen avslår motionen 1975/76:741,

5. beträffande A TP-avgiften för äldre arbetskraft
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2136,

6. beträffande A TP-uttaget

att riksdagen avslår motionen 1975/76:743.

Stockholm den 24 februari 1976
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c). Ringaby*
(m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s),
herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström
(s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Olsson i Stockholm (vpk),
Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall (1 i utskottets hemställan)

1. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Magnusson i Nennesholm (c),
fröken Pehrsson (c) och herr Andersson i Edsbro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”och 733.” bort ha följande lydelse:

Genom beslut vid 1975 års riksmöte slopades avgiftstaket för andra socialförsäkringsavgifter
än den till ATP. Samtidigt höjdes socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen med 1,5 från 4,7 till 6,2 och socialförsäkringsavgiften
till sjukförsäkringen med sammanlagt 1 "» från 7 till
8 'o av avgiftsunderlaget. Slopandet av avgiftstaket, hela höjningen av folkpensionsavgiften
och 0,4 'o av höjningen av sjukförsäkringsavgiften var
avsedda att täcka kostnaderna för en av riksdagen beslutad skatteomläggning
avseende inkomståret 1976. Statens andel av kostnaderna för sjukförsäkringen
kom genom detta beslut att motsvara 15 "■>.

Social försäkringsavgifterna har genom de mycket betydande avgiftshöjningarna
under senare år kommit att innebära en väsentlig belastning framför
allt för egenföretagare och fria yrkesutövare. Med den höjning som riksdagen
genomförde i fjol kommer svårigheterna för dessa kategorier att bli ytterligare
starkt markerade. Med hänsyn till den konstruktion socialförsäkringsavgifterna
numera har och då en stor del av egenföretagarna är låginkomsttagare

SfU 1975/76:22

är det enligt urskottets mening angeläget att dessa vid beräkning av socialförsäkringsavgifterna
till folkpensioneringen och sjukförsäkringen får
undanta ett avgiftsfritt bottenbelopp. För en rätt till sådant avdrag talar
också den omständigheten att en egenföretagares inkomst till viss del utgörs
av kapitalavkastning, varigenom egenföretagaren får betala en högre avgift
än den som gäller för löneinkomster utan att erhålla de förmåner som svarar
mot avgiften.

Utskottet anser således i likhet med motionärerna i motionen 554 att
egenföretagare och fria yrkesutövare bör medges rätt till ett avgiftsfritt bottenbelopp
vid beräkning av socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen
och sjukförsäkringen. Detta avdrag bör kunna utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med det som gäller i fråga om den allmänna arbetsgivaravgiften.
Utskottets ställningstagande innebär att också yrkandet i motionen
733 tillgodoses.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:554 och med anledning
av motionen 1975/76:733 hos regeringen begär utredning
och förslag om ett avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare
och fria yrkesutövare vid beräkningen av socialförsäkringsavgifterna
till folkpensioneringen och sjukförsäkringen;

beträffande avgiftstaket (2 i utskottets hemställan)

2. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i sista stycket på
s. 7 med ”Även detta” och slutar på s. 8 med ”motionen 2005.” bort ha
följande lydelse:

Vid 1975 års riksmöte beslutades en provisorisk skatteomläggning avseende
1976 års inkomster. Denna skall finansieras dels genom att man
fr. o. m. 1976 slopar avgiftstaket för andra socialförsäkringsavgifter än den
till ATP dels att man från samma tidpunkt höjer avgiften till folkpensioneringen
med 1,5 "> från 4,7 till 6,2 och avgiften till sjukförsäkringen
med 0,4 "» från 7,6 till 8 V Det torde inte kunna bestridas att det framför
allt är de ökade pålagorna på arbetsgivarna i form av olika arbetsgivaravgifter
som medverkat till de utomordentligt stora kostnadsökningarna under senare
år. Den höjning av avgifterna som beslutades förra året måste antas
ha- inte minst för egenföretagarna- inneburit en betydande skatteskärpning.

Enligt utskottets mening kan ett slopande av avgiftstaket, med den utformning
socialförsäkringssystemet f. n. har, inte accepteras. Det måste nämligen
anses orimligt att socialförsäkringsavgifter skall beräknas på inkomsterna
i sin helhet men motsvaras av förmåner som är maximerade
till viss del av samma inkomster.

Utskottet anser således att avgiftstaket, inte minst av rättviseskäl, bör

SfU 1975/76:22

återinföras i socialförsäkringssystemet och tillstyrker därför bifall till motionen
2005.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 2005 antar följande som
reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

19 kap.

1 §

Arbetsgivare skall för tilläggspension.

Avgiften till utfört arbete.

Avgiften till samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra kronor.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare bortses
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring, eller, där fråga
är om arbete som utförts för annans
räkning utan att anställning förelegat,
från arbetstagare som varit bosatt
utomlands och utfört arbetet
utom riket. Såvitt angor försäkringen
för tilläggspension skall hänsyn icke tagas
till arbetstagares lön eller ersättning
i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Såvitt angår försäkring för tillläggspension
skall vidare bortses
från arbetstagare, som vid årets ingång
uppnått sextiofem års ålder, så
ock från arbetstagare i fall då lön eller

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra kronor.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare bortses
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring, eller,där fråga
är om arbete som utförts för annans
räkning utan att anställning förelegat,
från arbetstagare som varit bosatt
utomlands och utfört arbetet
utom riket. Hänsyn skall icke tagas
till arbetstagares lön eller ersättning
i vad den för år räknat överstiger sju
och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angår
försäkringen för tilläggspension
skall vidare bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått sextiofem
års ålder, så ock från arbetstagare
i fall då lön eller annan ersättning
till honom antingen enligt 11

SfU 1975/76:22

annan ersättning till honom antingen
enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket icke räknas såsom inkomst
av anställning eller, om arbetstagaren
icke är svensk medborgare och
ej heller är bosatt härstädes, avser
arbete utom riket.

Avgift erläggs c

kap. 2 § tredje och fjärde stycket icke
räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke är
svensk medborgare och ej heller är
bosatt härstädes, avser arbete utom
riket.

rättigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

beträffande avgiftsskyldigheten för egenföretagare som driver företag i form
av aktiebolag (3 i utskottets hemställan)

3. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm
(c), Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m)
och Andersson i Edsbro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Av
den" och slutar med "dessa motioner." bort ha följande lydelse:

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår (jfr s. 5 och 6) att
den i motionen 2136 aktualiserade frågan om den äldre arbetskraftens ATPavgifter,
på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande 1974:6,
numera är föremål för prövning inom pensionskommittén. Yrkandet i denna
motion kan därför anses tillgodosett. Också den fråga som tas upp i motionen
1189 och som gäller skyldighet för pensionär, som driver företag i form
av aktiebolag, att erlägga egenavgifter på sin inkomst från företaget har
prövats av riksdagen med anledning av motioner i ämnet. Riksdagen framhöll
därvid (jfr SfU 1974:6) att det inte kunde anses tillfredsställande att
skyldigheten för en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
för egen inkomst från företaget skulle vara beroende av
i vilken form verksamheten bedrevs. Enligt riksdagens uppfattning borde
den av motionärerna aktualiserade frågan därför ges en skyndsam lösning.

Något förslag till sådan lösning har emellertid ännu inte förelagts riksdagen,
vilket enligt utskottets mening måste anses otillfredsställande. Utskottet
anser sig därför böra biträda yrkandet i motionen 1189.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1189 hos regeringen
begär förslag till riksdagen om sådan ändring av lagen om allmän
försäkring att reglerna i fråga om skyldighet för egenföretagare
att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen
blir enhetliga;

SfU 1975/76:22

Särskilt yttrande

beträffande ATP-uttaget (6 i utskottets hemställan)

av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anför:

I motionen 743 av herrar Strindberg och Nordgren konstateras att APfonderna
har en behållning av storleksordningen 86 000 milj. kr. och att
det av rent försäkringstekniska skäl inte erfordras så stor fond eller så hög
avgift som 11 "n på den aktuella lönesumman, då ju ATP är ett försäkringssystem
enligt fördelningsprincipen. Motionärerna förordar att man av
bl. a. konjunkturpolitiska skäl sänker ATP-avgiften med 2 procentenheter.

En sådan sänkning skulle utan tvekan stärka både näringslivet och inte
minst kommunernas och landstingens ekonomi och därmed både öka sysselsättningsmöjligheterna
och minska behovet av kommunala skattehöjningar.
Vi har emellertid i nuvarande situation valt att prioritera frågan
om ett återinförande av "taket” vid beräkningen av sociala avgifter. Vi
gör detta av den anledningen att uttaget av sociala avgifter på hela lönesumman
skapar rent orimliga marginalskatteeffkter. Ett återinförande av
ett avgiftstak skulle få samma positiva inverkan på näringsliv, kommuner
och landsting som en sänkning av ATP-avgiften med 2 procentenheter,
om än i något mindre omfattning.