SfU 1975/76:2

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:2

med anledning av motion om prisuppgift på medicinförpackningar
Motionen

I motionen 1975:1227 av herrar Sundkvist (c) och Karlsson i Mariefred
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att varans pris
anges på medicinförpackningar.

Bakgrunden till motionen är önskvärdheten av att öka informationen
till de enskilda skattebetalarna om den allmänna försäkringens åtagande
när det gäller medicinkostnaderna och därmed öka förståelsen hos allmänheten
för samhällets insatser.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Apoteksbolaget AB.

Gällande bestämmelser m. m.

I sjukförsäkringens förmåner ingår ersättning för läkemedelskostnader.

Ersättningen regleras bl. a. i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria
och prisnedsatta läkemedel m. m. Enligt huvudregeln skall under vissa angivna
förutsättningar på apotek kostnadsfritt eller till nedsatt pris tillhandahållas
läkemedel som ordinerats av läkare eller tandläkare.

Vissa, i särskild förteckning angivna läkemedel, tillhandahålls kostnadsfritt
den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom. I övriga fall nedsätts
priset för samtidigt förskrivna och inköpta läkemedel med hälften av det
belopp varmed priset överstiger 5 kr. och med hela det belopp varmed priset
överstiger 25 kr., innebärande att maximiavgiften vid inköp av medicin
på recept är 15 kr. Efter den 1 januari 1976 kommer enligt riksdagsbeslut
innevarande år(se SfU 1975:16) maximipriset att bli 20 kr. genom att gränsen
för hel reduktion av medicinpriset höjs till 35 kr. Prisnedsättningen gäller
även p-piller, dock att vid beräkningen av prisnedsättningen kostnaden härför
ej får räknas samman med kostnaden för läkemedel.

Huvuddelen av de enskildas kostnader för receptläkemedel bestrids av
sjukförsäkringen och sammanlagda beloppet för dessa förmåner uppgick
år 1974 till 993,5 miljoner kronor.

Receptkungörelsen, utfärdad av dåvarande medicinalstyrelsen den 15 november
1965, reglerar förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek
m. m. Kungörelsen innehåller en bestämmelse om att medicinens pris skall
anges på receptet vid utlämningen av läkemedlet. Föreskrifter om prisuppgift
på förpackningen finns däremot ej.

1 Riksdagen 1975/76. 11 sam!. Nr 2

SfU 1975/76: 2

2

Remissyttrandet

Apoteksbolaget, som inte velat uttala sig om önskvärdheten och betydelsen
av att den enskilde skattebetalaren vid varje inköpstillfälle upplyses
om ifrågavarande läkemedelskostnader inklusive försäkringskassans andel
utan inskränkt sig till att lämna vissa tekniska synpunkter på det föreslagna
systemet med prisuppgift på förpackningarnas etikett, har anfört följande:

De regler som gällde för expedition av läkemedel mot recept fram till
1966 innebar, närén föreskrivning (recipe) omfattade mer än en förpackning
av ett och samma läkemedel, att normalt endast en av dessa förpackningar
försågs med etikett. På denna utsattes uppgift om totalkostnaden för expeditionen.
Receptkungörelsen som trädde i kraft 1966 föreskrev i liknande
situationer att varje förpackning skulle förses med etikett. Det vållade då
ibland svårigheter att på ett enkelt sätt lämna en entydig prisuppgift på
etiketterna, varför denna uppgift, sedermera kommit att utelämnas.

Vid de försök med dataterm inål betjänad receptexpedition som nu pågår
på ett tiotal apotek kommer prisuppgiften tillbaka i form av en särskild
lapp med priset uppdelat på sjukförsäkringsandel och patientandel. Lappen
är i första hand avsedd för den som skall ta betalt vid apoteksdisken. Men
om och när terminalhantering av recept allmänt kommer att införas på
apoteken vållar det inga besvär att programlägga framtagningen av ytterligare
ett exemplar av prisuppgifter för överlämning till kunden.

I avvaktan på att ett sådant system skall bli verklighet, skulle det vålla
apoteken minst av merarbete och teknisk komplikation om personalen ökade
den aktiva, muntliga upplysningsverksamheten kring kostnadsbilden.

Ett alternativt system med en på etiketten påtryckt eller på annat sätt
utskriven prisuppgift låter sig genomföra men det kan komma att innebära
förändringar i expeditionsrutinerna och viss förlängning av expeditionstiden
för att informationen skall bli så klar och entydig som möjligt.

Apoteksrutinema liksom de författningsföreskrifter som ibland ligger bakom
dessa förändras och anpassas successivt. Skulle den genom motionen
aktualiserade prisinformationen bedömas som angelägen bör det få ankomma
på Apoteksbolaget att detaljutforma informationssättet, så att det motsvarar
intentionerna bakom förslaget och tar hänsyn till då existerande förutsättningar
för apotekens expeditionsarbete.

Utskottet

Huvuddelen av kostnaderna för receptläkemedel bestrids av den allmänna
försäkringen. Den enskildes kostnad för läkemedel, som samtidigt förskrivits
och inköpts, är f. n. maximerad till 15 kr. Kunden får i allmänhet inte
upplysning om prisnedsättningens storlek.

Motionärerna i motionen 1227, herrar Sundkvist och Karlsson i Mariefred,
framhåller att den enskilde skattebetalaren har mycket små möjligheter att
exakt avgöra vad skattemedel och försäkringsavgifter används till och att
det ställer sig mycket svårt att helt klargöra detta med en samhällsinformation.
På ett område som medicinkostnadernas skulle emellertid, menar
motionärerna, den enskilde kunna få en inblick i försäkringens kostnadsomfattning
om det verkliga priset fördes upp på medicinförpackningarna.

SfU 1975/76:2

3

Den prisinformation som motionärerna efterlyser gavs fram till 1966 vid
medicininköp men slopades enligt vad Apoteksbolaget upplyst i sitt remissyttrande
på grund av svårigheterna att på ett enkelt sätt lämna en entydig
prisuppgift i de fall receptet expedieras i mer än en förpackning. Dessa
svårigheter kommer enligt bolaget att elimineras närén dataterminalbetjänad
receptexpedition kan genomföras på samtliga apotek.

Utskottet är enigt med motionärerna om värdet av en fortlöpande information
om vad skatter och sociala avgifter används till. Genom myndigheter
och massmedia pågår ständigt en omfattande sådan information,
och medborgarna torde i allmänhet vara medvetna om de omfattande
åtaganden som samhället gjort på den allmänna försäkringens område. Inte
minst i fråga om medicinförbrukningen pågår en intensiv kostnadsdebatt.
Utskottet är emellertid inte helt övertygat om att den av motionärerna anvisade
vägen är den lämpligaste när det gäller att nå syftet att ge alla medborgare
en så god information som möjligt och därmed öka förståelsen för
samhällets insatser. Majoriteten av medborgarna behöver endast sporadiskt
köpa receptbelagd medicin. De stora individuella läkemedelskostnaderna
hänför sig i stället till kroniskt sjuka, ofta arbetsoförmögna och gamla människor,
som regelbundet måste inköpa medicin. En individuell information
om kostnaderna vid läkemedelsinköpet skulle därför komma att nå i huvudsak
de senare grupperna. I den mån motionen även syftar till att genom
information minska läkemedelskostnaderna för samhället, något som kommit
att framstå som alltmer angeläget, måste informationen i första hand
riktas till läkarna, som har att välja och värdera de olika läkemedlen i varje
enskilt fall.

Utskottet anser således att en fortsatt kollektiv information bäst gagnar
motionens syfte. Detta innebär emellertid inte att utskottet ställer sig avvisande
till att kunden rutinmässigt får ett exemplar av den totala prisuppgiften
vid medicininköp om resurserna med dataterminalbetjänad receptexpedition
i framtiden kommer att medge att så lätt kan ske. Utskottet
är däremot i nuläget, med hänsyn till det osäkra värdet av enskild information
och till det administrativa merarbete som skulle bli följden, inte
berett att medverka till att några särskilda åtgärder vidtas för att upplysa
kunderna om medicinens verkliga kostnad. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1227.

Stockholm den 15 oktober 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

SfU 1975/76:2

4

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson
(s). Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander
(fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Nilsson i Kristianstad
(s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson
i Edsbro (c) och Nisser (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 9856 S Stockholm 1975