SfU 1975/76:17

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:17

med anledning av propositionen 1975/76:46 om enhetliga regler
för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster
m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:46 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

3. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

I propositionen föreslås enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter
på uppdragsinkomster. Enligt gällande regler erlägger uppdragstagaren
socialförsäkringsavgifter om inte uppdragsgivaren enligt s. k. likställighetsavtal
har åtagit sig avgiftsskyldighet. Förslaget i propositionen innebär
att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att i stället uppdragsgivare
automatiskt skall vara skyldig att erlägga socialförsäkringsavgifterna.
Avgiftsskyldigheten får i stort sett samma omfattning som den

nu har för uppdragsgivare som har träffat ett fullständigt likställighetsavtal.
Uppdragsinkomst skall enligt förslaget vid beräkning av sjukpenninggrundande
och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av anställning.
Härigenom iår uppdragstagarna samma trygghet inom ATP som
anställda.

I fråga om egenföretagare behålls den nuvarande möjligheten att i fråga
om socialförsäkringsavgifter kunna träffa likställighetsavtal beträffande visst
arbete. Det föreslås att omfattningen av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet
när avtal träffas skall vara densamma som den som föreslås för annan uppdragsersättning.
Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal
skall inte längre förekomma.

I propositionen föreslås vidare att lön som utgår till anställd i varje form
av verksamhet som bedrivs i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras
till inkomst av anställning vid beräkning av ATP-avgift och vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst för ATP. Förslaget innebär en förstärkning
av ATP-skyddet för berörda arbetstagare.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 17

SfU 1975/76: 17

Lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 3 kap. 2 §, 11 kap. 2 § och 19 kap. 1 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
3 kap.

2 §

Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas
för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
Sjukpenninggrundande inkomst fastställes av försäkringskassan. Inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för
sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande
från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § gäller för den försäkrade
skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från in- grundande inkomst bortses från in -

komst av anställning och annat förvärvsarbete
i den mån summan därav
överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Belopp, från vilket sålunda
skall bortses, avräknas i första hand
på inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i penningar eller naturaförmåner
som i första stycket sagts
för arbete som försäkrad utför för annans
räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst anses såsom inkomst
av anställning, såvida den försäkrade
och den som utgivit ersättningen äro
ense därom samt överenskommelse
tillika träffas enligt II kap. 2 § andra
stycket; och skall i dylikt fall den förre

komst av anställning och annat förvärvsarbete
i den mån summan därav
överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Belopp, från vilket sålunda
skall bortses, avräknas i första hand
på inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i penningar eller naturaförmåner
som i första stycket sagts
för arbete som någon utför för annans
räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst skall, om ersättningen
under ert år uppgått till minst femhundra
kronor, anses såsom inkomst
av anställning. År ersättningen att
hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits
av den som utfört arbetet eller av

1 Lagen omtryckt 1973:908.

SfU 1975/76: 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anses såsom arbetstagare och den se- jordbruksfastighet som denne brukat

nare såsom arbetsgivare. skall vad nu sagts gälla endast såvida

denne och den som utgivit ersättningen
äro ense därom. I de fall som nu nämnts
skall den som utfört arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utgivit ersättningen
såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena ej
eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som
kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den
försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas
högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans
räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa
uppskattas efter de regler, som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

11 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått
till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder
i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
,

0 utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning
och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

J Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:109. Enligt 1975:379 träder första stycket
punkten 0 i kraft den 1 januari 1976 och punkten h) i kraft den 1 juli 1976.

1* Riksdagen 1975/76. 11 samt. Nr 17

SfU 1975/76:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fråga om ersättning i penningar
eller naturaförmåner som i forsta
stycket sägs för arbete som någon
utfört för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall vad
i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner
som i första stycket sägs
för arbete som försäkrad utfört för
annans räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst skall, om ersättningen
under ett år uppgått till minst 500 kronor,
anses såsom inkomst av anställning,
såvida den försäkrade och den
som utgivit ersättningen varit ense därom;
och skall i dylikt fall den förre
anses såsom arbetstagare och den
senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning
skall hänsyn icke tagas till
lön eller annan ersättning, som försäkrad
åtnjutit från arbetsgivare, vilken
är bosatt utom riket eller är utländsk
juridisk person, i annat fall
än då den försäkrade sysselsatts vid
skötseln av här i riket belägen fastighet
eller i rörelse som bedrivs från här beläget
fast driftställe eller tjänstgjort
som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad i detta stycke sägs
skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska
staten eller, där lönen härrör från utländsk
juridisk person, svensk juridisk
person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländskajuridiska
personen, enligt av
riksförsäkringsverket godtagen förbindelse
har att svara för avgift till
försäkringen för tilläggspension enligt
19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare,
vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk
medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt
i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tillläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

Vid beräkning av inkomst av anställning
skall hänsyn tagas till lön
eller annan ersättning, som försäkrad
åtnjutit från arbetsgivare, vilken
är bosatt utom riket eller är utländsk
juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket eller
tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad i detta
stycke sägs skall icke gälla beträffande
lön till svensk medborgare, såframt
svenska staten eller, där lönen
härrör från utländsk juridisk person,
svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt
av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för avgift
till försäkringen för tilläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

SfU 1975/76: 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

19 kap.

1 §’

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för
tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan
av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren
under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande
det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall
arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas
såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per
år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen
efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare
beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift
beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak
samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra kronor.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare, där
ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
vid beräkning av avgift bortses från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om yr * JSenaste

lydelse 1975:316.

Vid beräkning av avgift enligt
denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under
året ej uppgått till femhundra kronor.
Vad gäller sjukförsäkringen och
folkpensioneringen skall vidare bortses
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring, eller, där fråga
är om arbete som utförts för annans
räkning utan att anställning förelegat,

SfU 1975/76: 17

Nuvarande lydelse

kesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall
hänsyn icke tagas till arbetstagares
lön eller ersättning i vad den för år
räknat överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall vidare
bortses från arbetstagare, som vid
årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall
då lön eller annan ersättning till honom
antingen enligt 11 kap. 2 § tredje
eller fjärde stycket icke räknas såsom
inkomst av anställning eller, om
arbetstagaren icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härstädes,
avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning
av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller
föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare
utgivit till hemmavarande
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för
lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Föreslagen lydelse

från arbetstagare som varit bosatt utomlands
och utfört arbetet utom riket.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension
skall hänsyn icke tagas till
arbetstagares lön eller ersättning i
vad den för år räknat överstiger sju
och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angår
försäkringen för tilläggspension
skall vidare bortses från arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått sextiofem
års ålder, så ock från arbetstagare
i fall då lön eller annan ersättning
till honom antingen enligt
11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket
icke räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke
är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete
utom riket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper
på tid före den 1 januari 1976.

SfU 1975/76:17

3. Anmälan som avses i 11 kap. 7§ första stycket lagen (1962:381)om
allmän försäkring får återkallas före utgången av år 1976 med verkan från
och med den 1 januari 1976 utan hinder av vad som stadgas i andra stycket
första punkten sagda paragraf.

SfU 1975/76:17

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 8*

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift
med belopp som motsvarar
en femtiondels procent av
summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare
i pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad.

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift
med belopp som motsvarar
en femtiondels procent av
summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare

1 pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän
försäkring, annan ersättning för utfört
arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages
icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954:243)om yrkesskadeförsäkring,
om ej fall som avses i 3 kap.

2 § andra stycket sista punkten lagen
om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgift
erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn
för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej
får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

1 Sorn nuvarande lydelse anges 1975:320, som träder i kraft den 1 januari 1976.

SfU 1975/76:17

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angiven
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 §
första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket,
skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;
slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen
för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas
eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan
preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt
beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäk- underlag för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och för- ringen, folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension, för tö- säkringen för tilläggspension samt

negarantiavgift samt för arbetsgivar- för arbetsgivaravgift till arbetslösavgift
till arbetslöshetsförsäkringen hetsförsäkringen och det kontanta

och det kontanta arbetsmarknads- arbetsmarknadsstödet skall med lön

stödet skall med lön enligt denna lag enligt denna lag förstås jämväl sådan

förstås jämväl sådan ersättning, som ersättning, som enligt 3 kap. 2 § and enligt

3 kap. 2 § andra stycket sista ra stycket sista punkten och 11 kap.

punkten eller 11 kap. 2§ andra 2§ andra stycket lagen (1962:381)

stycket lagen (1962:381) om allmän om allmän försäkring anses såsom

försäkring anses såsom inkomst av inkomst av anställning. Vad nu sagts

anställning. äger dock icke tillämpning i fall där

ersättningen utgått till utomlands bosatt
person och avser arbete utom riket
eller där bevillningsavgift erlagts enligt
lagen (1908:128 s. 1) om bevillingsavgifterför
särskilda förmåner och rättigheter.

' Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:109.

SfU 1975/76:17

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som
där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt
förevarande lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

motionen 1975/76:78 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar återinföra begränsningen av avgiftsunderlaget för socialförsäkringsavgifter
till 7,5 gånger basbeloppet per årslön fr. o. m. den 1 januari
1976;

motionen 1975/76:79 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutar
anhålla hos regeringen om sådana ändringar i lagen om allmän försäkring,

1. att möjlighet bibehålls t. v. för den som yrkesmässigt bedriver konstnärlig
och litterär verksamhet att sluta begränsade likställighetsavtal samt
att i denna motion framförda synpunkter övervägs av pensionskommittén
i dess fortsatta utredningsarbete, samt

2. att vid beräkning av socialförsäkringsavgifter för uppdragstagare i underlaget
medräknas även avgifter för lönegarantin (0,02 %) och att uppdragstagarna
görs delaktiga av statlig lönegaranti vid konkurs;

motionen 1975/76:80 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c, fp)
vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:46
beslutar anhålla hos regeringen om att avdragsrätten vid beskattningen för
företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna
fr. o. m. den 1 janauri 1976 ändras från ett s. k. allmänt avdrag till ett avdrag
i den förvärvskälla ur vilken den avgiftspliktiga inkomsten härrör;

motionen 1975/76:81 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen måtte besluta att ändra reglerna för egenföretagares arbetsgivaravgifter
så att avdrag för arbetsgivaravgifter för egenföretagare får göras
i rörelsebilagan vid deklarationen och att avdrag för egenföretagaren liksom
för den anställde får göras för den under inkomståret aktuella arbetsgivaravgiften,
dvs. genom att nuvarande avdragseftersläpning tas bort;

motionen 1975/76:82 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1975/76:46 beslutar att möjligheten
att sluta likställighetsavtal om enbart ATP-avgiften skall bibehållas.

SfU 1975/76:17

Utskottet

F. n. erlägger den som har inkomst av uppdrag socialförsäkringsavgifter
i form av egenavgifter, om inte uppdragsgivaren enligt s. k. likställighetsavtal
åtagit sig avgiftsskyldighet. Egenavgifterna erläggs på uppdragsinkomster
i den mån dessa tillsammans med eventuella övriga inkomster understiger
beloppstaket eller 7,5 gånger basbeloppet. Ett likställighetsavtal kan vara
antingen fullständigt eller begränsat. Det begränsade avtalet avser endast
ATP och gäller uteslutande avgifter till denna pensionering. Det fullständiga
likställighetsavtalet däremot gäller såväl ATP som sjukförsäkringsavgift och
medför skyldighet för uppdragsgivaren att erlägga - förutom dessa avgifter
- också avgifter till folkpensioneringen, arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet samt lönegarantiavgift. Fr. o. m. den 1 januari
1976 omfattar skyldigheten också avgifterna till delpensionsförsäkringen,
arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen.

I enlighet med den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan socialdemokraterna,
folkpartiet och centerpartiet samt på grundval av 1972 års skatteutrednings
delbetänkande Skatteomläggning 1976 (SOU 1974:103) genomfördes vid
1975 års riksmöte en provisorisk skattereform avseende 1976 års inkomster.
Kostnaderna för skatteomläggningen, beräknade till 6 200 milj. kr., finansierades
genom höjningar av vissa punktskatter och av socialförsäkringsavgifterna
till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Samtidigt togs med
verkan fr. o. m. den 1 januari 1976 taket för avgiftsunderlaget bort för andra
socialförsäkringsavgifter än den till ATP.

Med anledning av propositionen 1975:92, som innehöll förslaget till nämnda
skatteomläggning, framhölls i motioner, vilka hänvisades till socialförsäkringsutskottet,
att kontantersättning eller naturaförmåner för arbete, som
en försäkrad utförde för annans räkning utan att vara anställd i dennes
tjänst, ansågs som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, för så vitt
inte likställighetsavtal träffats mellan den försäkrade och uppdragsgivaren.
Om sådant avtal ingåtts, var den senare skyldig att stå för de socialförsäkringsavgifter
som belöpte på inkomsten, medan i annat fall den försäkrade
själv hade att erlägga dessa avgifter. I en motion yrkades - med hänvisning
till att frågan om skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter skulle komma
att få särskild aktualitet i samband med att avgiftstaket för egenavgifter
togs bort - att pensionskommittén med förtur skulle lägga fram förslag
till utformning av bestämmelser angående s. k. likställighetsavtal. I en annan
motion begärdes förslag av innebörd att s. k. likställighetsavtal med avseende
på uppdragsinkomster skulle fr. o. m. 1976 kunna slutas enbart i fråga om
socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Socialförsäkringsutskottet
avstyrkte bifall till dessa motioner med hänvisning
till att frågor rörande likställighetsavtal skulle bli föremål för skyndsam
behandling inom pensionskommittén och att kommittén avsåg att framlägga
ett delbetänkande i ämnet redan till innevarande höst.

SfU 1975/76:17

Propositionen bygger på ett av kommittén numera framlagt förslag1 och
innebär bl. a. att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att i stället
uppdragsgivare åläggs obligatorisk avgiftsskyldighet för de ersättningar som
ges ut till uppdragstagare. Avgiftsskyldigheten får samma omfattning som
den nu har för uppdragsgivare som träffat ett fullständigt 1 ikställighetsavtal
med det undantaget att uppdragsgivaren inte blir skyldig erlägga den statliga
lönegarantiavgiften. Uppdragsinkomst skall vid beräkning av sjukpenninggrundande
och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av
anställning. Till följd härav avskaffas reglerna om likställighetsavtal, såvitt
gäller uppdragstagarna. För egenföretagarna däremot behålls möjligheten
att träffa sådant avtal såvitt avser vissa uppdrag vilka eljest ingår i förvärvskällorna
jordbruk eller rörelse. Någon uppdelning i begränsade och
fullständiga likställighetsavtal skall därvid inte få förekomma.

Det betänkande av pensionskommittén som ligger till grund för propositionen
har rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Man har
varit enig om att de föreslagna bestämmelserna i högre grad än de som
nu gäller tillgodoser krav på enhetlighet och rättvisa i avgiftssystemet, samtidigt
som de möjliggör förenklingar i den praktiska tillämpningen.

Utskottet konstaterade i samband med behandlingen av de till utskottet
remitterade avsnitten av propositionen angående skatteomläggningen för
år 1976, att höjningarna av socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen
och folkpensioneringen i förening med slopandet av avgiftstaket kunde komma
att innebära problem i fråga om olika slags uppdragsinkomster vilka
härrörde från annat förvärvsarbete än anställning. Enligt utskottets mening
har dessa problem genom förslagen i propositionen i huvudsak eliminerats.
Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionen. Detta innebär att utskottet
inte kan biträda yrkandet i motionen 78 av herr Bohman m. fl. (m) om
att den nuvarande begränsningen av avgiftsunderlaget till 7,5 gånger basbeloppet
skall bibehållas. Förslaget om skatteomläggning för år 1976 stöddes
som tidigare nämnts av en betydande riksdagsmajoritet. Härtill kommer
att ett återinförande av avgiftstaket kan beräknas medföra en minskning
av förväntade intäkter för statsverket om ca en miljard kronor.

Herr Ringaby m. fl. (m) yrkar i motionen 82 att möjligheten att sluta
likställighetsavtal som innefattar enbart ATP-avgiften skall bibehållas även
i fortsättningen. Till stöd för yrkandet, som gäller under förbehåll att motionen
78 inte bifalls av riksdagen, åberopar motionärerna att ett godtagande
av propositionen utan den föreslagna ändringen kommer att innebära att
också taket för ATP-avgifter slopas när det gäller uppdragsinkomster. Detta
i sin tur kommer - framhåller de - för åtskilliga med uppdragsinkomster
att innebära en extrem skatteskärpning som dock kan undvikas, om möjligheterna
att träffa begränsade likställighetsavtal behålls även i fortsättningen.

1 (Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m.; SOU 1975:74)

SfU 1975/76:17

Som tidigare nämnts medför ett likställighetsavtal att den inkomst avtalet
gäller hänförs till inkomst av anställning och att uppdragstagaren slipper
erlägga egenavgift för denna inkomst. Vare sig ett likställighetsavtal avser
enbart ATP-avgift eller både denna avgift och avgiften till sjukförsäkringen
slipper uppdragstagaren dessutom betala egenavgiften till folkpensioneringen.
För uppdragsgivaren finns det ingen möjlighet att ta på sig avgiftsskyldigheten
för sjukförsäkringen och folkpensioneringen utan att samtidigt
åta sig att erlägga avgift till ATP. Avser å andra sidan ett likställighetsavtal
uteslutande ATP-avgiften är uppdragsgivaren inte skyldig erlägga avgift till
folkpensioneringen. I praktiken debiteras alltså varken uppdragstagaren eller
uppdragsgivaren någon avgift till folkpensioneringen vid ett begränsat likställighetsavtal.
Utskottet är inte berett biträda en ordning enligt vilken
egenföretagares avgifter till folkpensioneringen inte kommer att debiteras
vare sig egenföretagare eller uppdragsgivare.

Med det anförda och då reglerna om avgiftsunderlag och avgiftsfinansiering
i socialförsäkringssystemet är föremål för fortsatta överväganden
inom pensionskommittén avstyrker utskottet bifall till motionen 82.

Vad utskottet nu anfört innebär ett besvarande också av det yrkande
i motionen 79 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) enligt vilket man
t. v. bör behålla möjligheten för den som yrkesmässigt bedriver konstnärlig
och litterär verksamhet att sluta begränsade likställighetsavtal. Utskottet,
som tidigare avfärdat tanken på en generell sådan rätt, anser det än mindre
motiverat att införa särregler för en speciell yrkesgrupp. Med förslaget i
propositionen om en generell avgiftsskyldighet för uppdragsgivare att erlägga
socialförsäkringsavgifter och om möjligheten för rörelseidkare att även i
fortsättningen träffa likställighetsavtal om avgifter för inkomster av uppdrag
som eljest ingår i rörelsen har man enligt utskottets mening i huvudsak
undanröjt de orättvisor som ett borttagande av avgiftstaket vid oförändrade
regler kunnat väntas medföra.

Som tidigare nämnts skall enligt förslaget i propositionen avgiftsskyldigheten
för uppdragsgivarna omfatta samtliga de avgifter som enligt nuvarande
ordning åvilar uppdragsgivare vilka träffat fullständigt likställighetsavtal
med undantag av lönegarantiavgiften. I den nyssnämnda motionen 79 framhålls
att lönegarantiavgiften används för att bygga upp en fond genom vilken
de anställda skall tryggas vid arbetsgivarens konkurs. Arvoden och andra
ersättningar till upphovsmän utgår oftast i efterskott. Författare och översättare
får i regel betalt först sedan manuskript överlämnats eller visst bidrag
publicerats. Bildkonstnärer och tonsättare som arbetar på beställning får i
regel inte sin slutliga ersättning förrän verket är färdigt. 1 dessa fall drabbar
- menar motionärerna - beställarens konkurs uppdragstagarna, vilka saknar
förmånsrätt i konkurs, lika svårt som den drabbar de anställda. Mot denna
bakgrund hemställs i motionen att vid beräkning av avgiftsunderlag för
uppdragstagares socialförsäkringsavgifter även skall medräknas avgifter för
lönegarantin och att uppdragstagarna görs delaktiga statlig lönegaranti vid
konkurs.

SfU 1975/76: 17

1 likhet med departementschefen anser utskottet att omfattningen av uppdragsgivarnas
avgiftsskyldighet bör bestämmas med beaktande av förmånssidan
för uppdragstagarna. Dessa kan enligt gällande bestämmelser i princip
tjäna in alla de förmåner som i avgiftshänseende omfattas av ett fullständigt
likställighetsavtal med undantag av den statliga lönegarantin vid arbetsgivares
konkurs. Med hänsyn härtill och då utskottet inte är berett att i
detta sammanhang ta upp frågan om en utvidgning av förmånsrätten i konkurs
avstyrker utskottet bifall till motionen 79 även i denna del.

I motionerna 80 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) och 81 av herr
Magnusson i Borås m. fl. (m) tar motionärerna upp en skattefråga. 1 den
förra motionen framhålls att det efter omläggningen till ett system där arbetsgivarna
betalar både sina och de anställdas social försäkringsavgifter måste
anses naturligt att betrakta såväl deras avgifter för de anställda som företagarnas
egenavgifter som kostnader i den förvärvskälla från vilken den
avgiftsbelagda inkomsten härrör. Den nuvarande utformningen av avdragsrätten
leder enligt motionärernas mening till ett visst ”dubbeluttag” av avgifter.
Så länge avgifterna var maximerade till 7,5 gånger basbeloppet uppvägdes
detta dubbeluttag av motsvarande högre förmåner från försäkringarna,
men efter borttagandet av beloppstaket kommer det förhållandet att egenavgifterna
endast får dras av som allmänt avdrag att medföra en extra belastning
för vissa grupper av inkomsttagare. Med hänsyn härtill yrkar motionärerna
riksdagsbeslut av innebörd att företagares och fria yrkesutövares
egenavgifter till socialförsäkringarna fr. o. m. den 1 januari 1976 blir avdragsgilla
i den förvärvskälla från vilken den avgiftspliktiga inkomsten härrör.
Liknande synpunkter framförs i motionen 81. Motionärerna framhåller
att det nuvarande avgiftssystemet leder till orättvisor av två skäl, dels därför
att egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna beräknas på hans inkomst
inkl. dessa avgifter, dels därför att egenföretagare får göra avdrag
för avgifterna ett år i efterskott eller för ett belopp som i allmänhet är lägre
än det han måste inleverera till statskassan, medan arbetsgivare får göra
avdrag för den anställdes avgifter redan under utgiftsåret. Motionärerna
yrkar att egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna skall vara avdragsgilla
i inkomstkällan rörelse och att avdrag för egenföretagares - liksom
för arbetstagares - avgifter skall få göras redan under utgiftsåret.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat skatteutskottets yttrande över
sistnämnda båda motioner. Av utdrag ur protokoll fört vid skatteutskottets
sammanträde den 25 november 1975 och då omedelbart justerat framgår
att utskottet - i likhet med motionärerna - är medvetet om att de skillnader
i fråga om avgiftsberäkning och avdragsrätt mellan löntagare och egenföretagare
som nu föreligger i många fall är till nackdel för de senare och
att det således finns skäl att åstadkomma större enhetlighet. Med hänsyn
bl. a. till de tekniska svårigheter som är förenade med de i motionerna
aktualiserade ändringarna av socialförsäkrings- och skattelagstiftningen är

SfU 1975/76: 17

skatteutskottet för sin del inte berett tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet
utan förordar i stället att motionerna överlämnas till företagsskatteberedningen
för övervägande i samband med utredningens ställningstagande till
företagsbeskattningens framtida utformning, vilket beräknas ske före utgången
av nästa år.

Socialförsäkringsutskottet vill ansluta sig till skatteutskottets uppfattning
att gällande bestämmelser om avgiftsberäkning och avdragsrätt leder till
konsekvenser som i många fall kan vara till nackdel för egenföretagarna.
Med hänsyn till de av skatteutskottet åberopade tekniska svårigheter som
är förenade med en övergång till det i motionerna förordade systemet tillstyrker
utskottet i enlighet med skatteutskottets rekommendation att de
ifrågavarande motionerna överlämnas till företagsskatteberedningen för
övervägande.

Förslaget i propositionen att lön som utgår till anställd i arbete hos utländsk
arbetsgivare i Sverige alltid skall hänföras till inkomst av anställning vid
beräkning av ATP-avgift och av pensionsgrundande inkomst för ATP föranleder
ingen erinran från utskottets sida. Förslaget innebär att skillnaderna
i avgiftshänseende försvinner och att utländsk arbetsgivare erlägger avgifter
på samma sätt som en svensk. Inte heller i övrigt har utskottet något att
invända mot propositionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiftstak i socialförsäkringssystemet
att riksdagen avslår motionen 1975/76:78;

2. beträffande generell rätt att sluta begränsade likställighetsavtal
att riksdagen avslår motionen 1975/76:82;

3. beträffande möjlighet tills vidare för vissa yrkesutövare att sluta begränsade
likställighetsa vrål

att riksdagen avslår motionen 1975/76:79 (yrkande 1);

4. beträffande avgiftsunderlag för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter att

riksdagen avslår motionen 1975/76:79 (yrkande 2);

5. beträffande behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares
avgifter till socialförsäkringarna

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:80 och
1975/76:81 hos regeringen begär att nämnda motioner överlämnas
till företagsskatteberedningen för övervägande;

6. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

SfU 1975/76:17

c) lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Stockholm den 27 november 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herr Marcusson (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Lindström (s). Fridolfsson (m), Olsson i Stockholm (vpk),
Nilsson i Norrköping (s), Andersson i Edsbro (c), Larsson i Vänersborg (s)
och Westberg i Ljusdal (fp).

Reservationer

beträffande avgiftstak i socialförsäkringssystemet m. m. (punkterna 1 och 2 i
utskottets hemställan)

1. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att utskottet bort anföra följande:

F. n. erlägger (= utskottet s. 11 s. 12 rad 19 nedifrån) än

anställning. Enligt utskottets mening innebär propositionen ett ytterligare
avsteg från de försäkringsmässiga principer, som åsidosattes under våren
genom beslutet att slopa avgiftstaket för socialförsäkringsavgifterna. I praktiken
kommer nämligen förslaget om det antas att medföra att motsvarande
avgiftsbegränsning för ATP-avgifter för uppdragsinkomster försvinner. Som
framhålls i motionen 78 av herr Bohman m. fl. kommer dessutom betydande
olägenheter i form av orimligt hög marginalskatt att kunna drabba dem
som även fortsättningsvis föreslås få behålla möjligheten att träffa s. k. fullständigt
likställighetsavtal. Det är enligt utskottets mening uppenbart att
ett slopande av begränsningen för socialförsäkringsavgifter från såväl socialförsäkrings-
som skattesynpunkt både är principiellt felaktigt och orättfärdigt.
Man skapar därigenom en ny löneskatt genom avgifter som tidigare
inte existerat och som inte heller medför försäkringsförmåner.

Utskottet instämmer således i motionens syfte. Förslag till erforderliga
författningsändringar bör föreläggas vårsessionen med 1975/76 års riksmöte.

HerrRingabym.fi.

begränsat likställighetsavtal. Utskottet anser att detta är en brist i regelsystemet
som det åligger regeringen att avhjälpa. 1 likhet med motionärerna
i motionen 82 anser således utskottet att, för det fall syftet med motionen
78 inte vinner riksdagens gillande, rätten till begränsat likställighetsavtal
bör bibehållas även i framtiden. Vad utskottet nu anfört innebär ett be -

SfU 1975/76:17

svarande också av det yrkande i motionen 79 av herr Gustafsson i Stockholm
m. fl. (s), enligt vilket man tills vidare bör behålla möjligheten för den som
yrkesmässigt bedriver konstnärlig och litterär verksamhet att sluta sådant
avtal.

Som tidigare (= utskottet s. 13 s. 15 rad 20 uppifrån) mot

propositionen.

dels att utskottet bort hemställa
under 1

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:78 hos regeringen
begär att vårsessionen med riksmötet 1975/76 föreläggs
förslag av innebörd att avgiftstaket återinförs i socialförsäkringssystemet,

under 2

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:82 och under
förutsättning att yrkandet under 1 ovan inte bifalles hos regeringen
begär att vårsessionen med riksmötet 1975/76 föreläggs
förslag av innebörd att generell möjlighet införs att sluta
begränsat likställighetsavtal i enlighet med vad utskottet anfört;

beträffande behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares avgifter
till socialförsäkringarna (punkten 5 i utskottets hemställan)

2. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i andra stycket på s. 15 som
börjar med "Med hänsyn” och slutar med "för övervägande.” bort ha följande
lydelse:

Socialförsäkringsutskottet anser vidare att företagsskatteberedningen bör
inrikta sitt arbete på att komma med förslag i denna fråga i så god tid
att riksmötet kan föreläggas proposition i ärendet redan under hösten 1976,
varvid beslutet kan bli giltigt fr. o. m. år 1977.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:80 och
1975/76:81 hos regeringen begär förslag till höstsessionen med
1976/77 års riksmöte syftande till att avdrag för den för inkomståret
aktuella arbetsgivaravgiften för egenföretagare skall
få göras i rörelsebilagan i deklarationen fr. o. m. inkomståret
1977;