SfU 1975/76:15

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:15

med anledning av propositionen 1975/76: 44 med förslag till vissa
bestämmelser om den allmänna tandvårdsförsäkringen jämte motioner t Propositionen I

propositionen 1975/76:44 har regeringen (socialdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen ( 1962:381) om
allmän försäkring,

dels föreslagit att vad föredraganden i övrigt anfört om erfarenheterna
av och riktlinjer för utvecklingen av den allmänna tandvårdsförsäkringen
ges riksdagen till känna.

1 propositionen lämnas en redogörelse för erfarenheterna hittills av den
allmänna tandvårdsförsäkringen. Förslag läggs fram om anslutnings- och
etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976.
Reglerna grundar sig på ett förslag av riksförsäkringsverket som har utarbetats
i samförstånd med Sveriges tandläkarförbund. Vidare redovisas åtgärder
för att ge nya patienter ökade möjligheter till tandvård inom ramen
för tandvårdsförsäkringen. I propositionen behandlas också frågan om införandet
av allmäntjänstgöring hos folktandvården i anslutning till tandläkarutbildningen.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1975/76. 11 sam!. Nr 15

SfU 1975/76:15

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 2 kap. 1, 2 och 4 $5; samt 4 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 ss

Försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för utgifter
för läkarvård, tandvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna
resor, så ock till sådan ersättning, varom föreskrift meddelats enligt

6 8.

Vid fastställande av grunder tor ersättning
enligt 2. 3 oell 6 $$ kan regeringen
dels bestämma högsta arvode
och patientavgift som får uttagas av
vårdgivare som är ansluten till försäkringen,
dels meddela närmare föreskrifter
för verksamhetens bedrivande
hos sådan vårdgivare och om skyldighet
för vårdgivaren att lämna uppgifter
om verksamheten.

2 §2

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt
läkares utsago kräver sådan vård, ävensom vid förlossning om vården ombesörjes
av staten, landstingskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun,
eller lämnas av läkare, som är uppförd på en av allmän
försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som
regeringen fastställer. I fråga om vård som lämnas av läkare som uppförts
på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för högst två år i sänder
efter förslag av riksförsäkringsverket.

1 Lagen omtryckt 1973:908.

2 Senaste lydelse 1974:510.

SfU 1975/76:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid fastställande av grander för ersättning
enligt första stycket kan regeringen
bestämma det högsta arvode
sorn får uttagas för vård som lämnas
av läkare som är uppförd på där
nämnd förteckning.

4 §3

Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som på grund av sjukdom
eller förlossning varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den
för sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän sal,
då erforderlig vård ej kunnat beredas å hemortssjukhus eller behovet av
sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller landstingskommun
ej tillhörande kommun, där den försäkrade är bosatt, och
han med anledning härav måst intagas å annat allmänt sjukhus, med belopp,
som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat erhålla
vården å sjukhuset,
då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksförsäkringsverkets
försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för sådan vård
utgående avgiften, samt
i övriga fall med belopp, motsvarande den lägsta avgift, mot vilken den
försäkrade kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat
för vården i fråga.

Regeringen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses i
första stycket. Har sådan taxa fastställts, utgår ej ersättning för belopp, varmed
vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp.

Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen försäkrad,
ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården beredes genom riksförsäkringsverkets
försorg.

Såsom sjukhus räknas i denna lag Såsom sjukhus räknas i denna lag
dels allmänt sjukhus, varmed förstås dels allmänt sjukhus, varmed förstås

sjukvårdsinrättning som tillhör sta- sjukvårdsinrättning som tillhör staten
eller till vars drift statsbidrag ut- ten eller till vars drift statsbidrag utgår
eller som drives av lands- går eller som drives av landstingskommun
eller kommun, som ej tingskommun eller kommun, som ej

tillhör landstingskommun, och ej är tillhör landstingskommun, och ej är

anordnad vid hem, som avses i 18 8 anordnad vid hem, som avses i 18 8

3 Senaste lydelse 1974:510.

SfU 1975/76:15

Nuvarande lydelse

lagen om socialhjälp, ävensom sjukvårdsinrättning
varöver riksförsäkringsverket
förfogar, dels ock annan
sjukvårdsinrättning, som enligt av
regeringen fastställd förteckning är att
anse såsom sjukhus jämlikt denna
lag. Hemortssjukhus är allmänt
sjukhus, drivet av landstingskommun
eller kommun, inom vars område
försäkrad är bosatt.

Föreslagen lydelse

lagen om socialhjälp, ävensom sjukvårdsinrättning
varöver riksförsäkringsverket
förfogar, dels ock annan
sjukvårdsinrättning, som enligt förteckning
sorn fastsnilles av regeringen
eller myndighet sorn regeringen bestämmer
är att anse såsom sjukhus
jämlikt denna lag. Hemortssjukhus
är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun
eller kommun, inom
vars område försäkrad är bosatt.

4 kap.

2 8

Har,sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgivits för nittio dagar
i följd eller föreligger eljest skälig anledning, skall den allmänna försäkringskassan.
i den utsträckning riksförsäkringsverket så föreskriver, undersöka
huruvida skäl föreligger att vidtaga åtgärd, som är ägnad att förkorta
sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning
av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes åtgärd som nu sagts erforderlig,
skall kassan tillse att lämplig sådan vidtages.

För utgifter för läkarundersökning
och läkarutlåtande sorn föranledcs av
undersökning enligt första stveket utgår
ersättning i enlighet med vad regeringen
förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Genom lagen upphäves sjukreseförordningen
(1962:385).

SfU 1975/76:15

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen’(1973:456) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

dels att punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra att
gälla

dels att punkterna 7-10 övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7. Tandläkare sam efter den I juli
1973 avser an påbörja verksamhet i
enskild tandvård skall göra anmälan
härom till den allmänna försäkringskassa
inom vars område tandvården
skall bedrivas.

Tandläkare som sägs i forsta stvcket
skall av försäkringskassan joras upp på
förteckning som avses i 2 kap. 3 f första
stycket.

8. Riksförsäkringsverket får om
särskilda skäl föreligger medgiva att
tandläkare ej skall töras tipp på förteckning
hos allmän försäkringskassa.
Begäran härom framställas i samband
med anmälan enligt punkt b eller 7.

9. Om riksförsäkringsverket finner
anledning antaga att folktandvårdens
behov av tandläkareskall bli
otillräckligt tillgodosett, får verket i

Föreslagen lydelse

7. Tandläkare som vid utgången av
år 1975 är uppförd på förteckning som
avses i 2 kap. 3 i första stycket kvarstår
utan särskild anmälan på förteckningen
även efter denna tidpunkt. Har
han blivit upp förd på förteckningen för
viss tid gäller vad nu har sagts ej sedan
den tiden gått till ända.

8. Tandläkare som efter utgången
av år 1975 avser att påbörja verksamhet
i enskild tandvård skall Joras upp
pä förteckning som avses i 2 kap. 3 ss
första stvcket, om han begär det i samband
med att han anmäler verksamheten
till allmän försäkringskassa eller
senare.

Tandläkare som har anställning
inom folktandvården eller som arbetar
åt folktandvården enligt särskilt avtal
skall alltid förås upp på förteckningen,
om han vid sidan av verksamheten
inom folktandvården även avser att
vara verksam i enskild tandvård.

9. Om riksförsäkringsverket finner
anledning antaga att folktandvårdens
behov av tandläkare skall bli
otillräckligt tillgodosett, får verket

SfU 1975/76:15

Nuvarande lydelse

den utsträckning som behövs föreskriva
att tandläkare som sägs i
punkt 7 ej skall föras upp på förteckning
hos allmän försäkringskassa.

10. Tandläkare sorn uppförts på
förteckning hos allmän försäkringskassa
kan på egen begäran föras av
från förteckningen med verkan från
det kvartalsskifte som inträffar närmast
efter det sex månader förflutit
sedan försäkringskassan fattat beslut
i anledning av sådan begäran. Riksförsäkringsverket
får förordna om
inskränkning i rätten att bli avförd
från förteckning, om detta anses
nödvändigt med hänsyn till de försäkrades
möjligheter att i ett försäkringskasseområde
erhålla tandvård
inom försäkringens ram.

Föreslagen lydelse

lill ulgängen av är 1979 i den utsträckning
som behövs föreskriva att tandläkare
som avses i punkt 8 ej skall
föras upp på förteckning hos allmän
försäkringskassa.

10. Tandläkare som har uppförts
på förteckning hos allmän försäkringskassa
kan på egen begäran föras
av från förteckningen med verkan
från det kvartalsskifte som inträffar
närmast efter det sex månader har
förflutit sedan försäkringskassan fattat
beslut i anledning av sådan begäran.
Riksförsäkringsverket får för
en lid av högst et! år i sänder förordna
om inskränkning i rätten att bli avförd
från förteckning, om detta anses
nödvändigt med hänsyn till de försäkrades
möjligheter att i ett försäkringskasseområde
erhålla tandvård
inom försäkringens ram.

Tandläkare som har upphön au bedriva
verksamhet i enskild tandvård föres
av från förteckning hos allmän försäkringskassa
genom beslut av kassan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1976.

SfU 1975/76:15

Motionerna

Med anledning av propositionen väckta motioner

motionen 1975/76: 36 av fru Ohlin (s) vari hemställs att riksdagen uttalar,
att riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om dispens från bestämmelsen
om etablering särskilt beaktar förhållandena i mindre orter med
stor tandläkarbrist;

motionen 1975/76: 37 av fröken Rogestam m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om allmäntjänstgöring för tandläkare
tillsammans med ett förslag beträffande omläggning av grundutbildningen
av tandläkare i enlighet med vad som anförs i motionen;

motionen 1975/76: 41 av fru Diesen m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1975/76:44 beslutar att

1. förslag till ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsförsäkringen
underställs riksdagens prövning,

2. hos regeringen begära förslag syftande till att endast väsentligt högre
beräknade behandlingskostnader än nu gällande 2 000 kr. skall kräva förhandsprövning
i enlighet med vad i motionen anförs,

3. hos regeringen uttala att möjligheter till allmäntjänstgöring även hos
privatpraktiserande tandläkare och inte enbart hos folktandvården bör övervägas
i samband med utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning
av grundutbildningen till tandläkare;

motionen 1975/76:42 av herr Molin (fp) vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för genomförandet
av en allmäntjänstgöring för tandläkare;

motionen 1975/76: 43 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att
riksdagen vid behandling av proposition 1975/76: 44

1. beslutar att avslå punkt 9 rörande etableringskontroll i övergångsbestämmelserna
till förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i lagen
om allmän försäkring,

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående utredningen
om ersättningssystemet,

3. begär förslag till ökade insatser inom den förebyggande tandvården.

Vid 1975 års riksmöte väckta motioner

motionen 1975: 337 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt här är i fråga
(yrkandena 1-7), hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om förslag beträffande enhetlig återbäring om
60 % för alla tandvårdsarbeten med ett särskilt högkostnadsskydd för mycket
dyrbara åtgärder, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. uttalar att de inskränkningar i tandläkarnas etableringsrätt som nu råder

SfU 1975/76: 15

upphävs så snart nuvarande krisläge inom tandvården övervunnits,

3. hos regeringen begär att ändringen av 11 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
om ändring i tandvårdstaxan (1974:626) upphävs,

4. uttalar att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas vårdarbete
av det slag som nu inletts inte måtte förekomma,

5. beslutar att även barn och ungdom, som är berättigade till avgiftsfri
behandling inom folktandvården, också skall tillhöra tandvårdsförsäkringen,

6. uttalar att den allmänna försäkringens tandvårdstaxa bör fastställas
genom förhandlingar med tandläkarnas och tandteknikernas fackliga organisationer,

7. uttalar att blankettrutiner och andra administrativa pålagor i samband
med all försäkringsreglerad vård måste nedbringas till det absolut nödvändigaste
i syfte att skapa större utrymme för verkligt vårdarbete;

motionen 1975:1228 av fru Swartz (fp) och herr Hyltander (fp) vari hemställs 1.

att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen om att även tandvård
för barn skall bli ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen,

2. att riksdagen uttalar att all erforderlig barntandvård måste säkerställas,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtur inom folktandvården
för gravida kvinnor.

Yrkandet 8 i motionen 1975:337 behandlas av utskottet i dess betänkande
1975/76:14.

Utskottet

Inledning

Genom beslut av 1973 års riksdag infördes fr. o. m. den 1 januari 1974
en allmän tandvårdsförsäkring, inordnad i den allmänna sjukförsäkringen
och i princip omfattande alla försäkrade över 19 års ålder. I samband därmed
antogs vissa anslutnings- och etableringsregler, vilkas giltighetstid upphör
med utgången av år 1975.

Förslagen i propositionen, vilka utarbetats av riksförsäkringsverket tillsammans
med socialstyrelsen och i samförstånd med Tandläkarförbundet,
bygger i huvudsak på de hittillsvarande erfarenheterna av försäkringen och
innebär bl. a. ökade möjligheter för dem som inte har men söker tandläkare
att få tandvård inom försäkringens ram. I propositionen läggs vidare fram
förslag om nya anslutnings- och etableringsregler inom tandvårdsförsäkringen
fr. o. m. den 1 januari 1976 och behandlas också frågan om införande
av allmäntjänstgöring hos folktandvården i anslutning till tandläkarutbildningen.

Utskottet har vid sin behandling av propositionen med tillfredsställelse
noterat att de förslag till åtgärder som propositionen innehåller alla accep -

SfU 1975/76:15

terats av Tandläkarförbundet. Utskottet, som redan i detta sammanhang
vill uttala sin anslutning till de framlagda förslagen, har i samband med
propositionen behandlat ett flertal motionsyrkanden från riksmötet 1975
liksom ett antal motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen.
Då motionsyrkandena till större delen avser frågor, som direkt
eller indirekt berörs också i propositionen, uppehåller sig utskottet i det följande
i huvudsak vid motionerna.

Tandvårdsförsäkringens personkrets

1973 års tandvårdsreform innebar att landstingen och de landstingsfria
kommunerna fick ett lagfäst tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar
t. o. m. 19 år, dvs. för de åldersgrupper som inte omfattades av den nya
tandvårdsförsäkringen. Då folktandvården vid reformens ikraftträdande inte
ansågs tillräckligt utbyggd för att i organiserad vård kunna ta hand om
barn under 6 år och ungdomar i åldrarna 17-19 år föreskrevs att folktandvårdens
skyldighet att svara för organiserad vård under en övergångstid
inte skulle gälla dessa grupper.

I motionerna 1975:337 av herr Bohman m. fl. (m) och 1975:1228 av fru
Swartz och herr Hyltander (båda fp) begärs en utvidgning av tandvårdsförsäkringens
personkrets. Enligt motionärerna i den förra motionen innebär
det förhållandet att barn och ungdom är uteslutna från fyra femtedelar av
hela tandvårdssektorn ett dåligt resursutnyttjande och en märklig inskränkning
i den enligt deras mening fundamentala rätten att fritt och på lika
villkor välja tandläkare. Tandvårdsförsäkringen bör därför - menar de -omfatta även barn och ungdom under 20 års ålder. Att dessa grupper därutöver
skall omfattas av folktandvårdens vårdansvar anser motionärerna
självklart. Fru Swartz och herr Hyltander anser det ytterst betydelsefullt
att föräldrarna tar på sig ansvaret för vården av sina barns tänder och menar
att de föräldrar som hos sina privata tandläkare sörjer för att deras barn
får erforderlig tandvård bör ha samma rätt till ersättning från försäkringen
för dessa kostnader som för vård av egna tänder.

Socialförsäkringsutskottet underströk vid sin behandling av förslaget till
tandvårdsreform (SfU 1973:20) att en viktig uppgift för folktandvården var
att skapa garantier för en positiv attityd till en god munhygien redan i
de tidigaste åldrarna och att det med hänsyn härtill var angeläget att förskolebarnen
så snabbt som möjligt kunde inrymmas i det lagstadgade vårdansvaret.
Socialförsäkringsutskottets ställningstagande innebar - i likhet
med förslaget i propositionen - en klar prioritering till förmån för barntandvården.
När utskottet vid 1973 och 1974 års riksdagar likväl avstyrkt
bifall till motionsyrkanden om en utvidgning av tandvårdsförsäkringen till
att omfatta barntandvården har utskottet (jfr SfU 1973:20 och 1974:12) bl. a.
stött sig på departementschefens uttalande i propositionen 1973:45 att barn
i förskoleåldern även under den övergångstid då de inte tillhör den organiserade
vården bör få avgiftsfri tandvård. Den vårdsamverkan mellan folk1*
Riksdagen 1975/76. II samt. Nr 15

SfU 1975/76:15

tandvårdshuvudmännen och Tandläkarförbundet med dess lokalföreningar
som inleddes redan i början av år 1974 torde - som framgår av de uppgifter
vilka i propositionen lämnats om antalet behandlade barn under 1974 -ha lett till förbättringar av barntandvården inom huvudmannaområden där
folktandvården ännu är otillräckligt utbyggd. Vad särskilt angår frågan om
tandvård för ungdomar i åldrarna 17-19 år, vilka som tidigare nämnts i
likhet med förskolebarnen ännu inte tillhör den organiserade vården, omfattas
de t. v. av tandvårdsförsäkringen med rätt att inom folktandvården
erhålla 50 % rabatt på eljest utgående patientavgifter. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 1975:337 och 1975:1228, båda såvitt
nu är i fråga.

Sistnämnda motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen skall
göra ett uttalande av innebörd att ali erforderlig barntandvård måste säkerställas.
Detta yrkande anser utskottet vara i huvudsak besvarat med
vad utskottet tidigare anfört. Förslaget i propositionen innebär att den nuvarande
etableringsregeln behålls tills vidare. Denna regels viktigaste syfte
är att garantera att folktandvården får det nettotillskott av nyexaminerade
tandläkare som förutsattes i samband med att tandvårdsreformen genomfördes.
Chefen för socialdepartementet har den 4 november i år som svar
på en interpellation av herr Börjesson i Falköping (c) angående översyn
av etableringsbestämmelserna för privatpraktiserande tandläkare understrukit
etableringsregelns betydelse när det gäller möjligheterna för folktandvården
att fullgöra sitt vårdansvar för barntandvården. Utskottet delar departementschefens
bedömning och anser för sin del inte att riksdagen behöver
göra ett särskilt riksdagsuttalande om barntandvården. Utskottet avstyrker
således motionen 1975:1228 även i denna del.

Nya patienter

Erfarenheterna av tandvårdsförsäkringen hittills visar att patienter som
inte har men söker tandläkare haft svårigheter att få tid för tandvård.

Förslaget i propositionen har utarbetats av riksförsäkringsverket tillsammans
med socialstyrelsen och i samråd med Tandläkarförbundet och innebär
att försäkrade som är i akut behov av vård - liksom hittills - skall tas
om hand omgående enligt överenskommelse om akut- och jourtandvård
mellan de lokala tandläkarföreningarna och huvudmännen för folktandvården.
Övriga försäkrade, som saknar tandläkare men som söker tandvård,
skall så snart som möjligt och i regel inom 3-6 månader få konsultera tandläkare.
Behandling skall därefter äga rum inom tid som är rimlig med hänsyn
till konsultationens resultat. Systemet bygger på ett frivilligt åtagande från
Tandläkarförbundets sida och skall prövas fr. o. m. den 1 januari 1976.

Fru Swartz och herr Hyltander (båda fp) erinrar i motionen 1975:1228
om att gravida kvinnors rätt till förtur i folktandvården avskaffades vid
tandvårdsreformens genomförande och att detta inneburit att kvinnor, som

SfU 1975/76:15

inte tidigare regelbundet sörjt för sin tandvård, i rådande krissituation har
ringa eller inga möjligheter att få tandvård under graviditeten. Motionärerna
anser därför att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till förtur för
gravida kvinnor inom folktandvården.

Före införandet av tandvårdsförsäkringen lämnade den allmänna försäkringen
- utöver ersättning för viss tandläkarvård som meddelas vid centraltandpoliklinik,
odontologisk fakultet eller allmänt sjukhus - kompensation
för tandvård åt blivande och nyblivna mödrar. Skälen till att en särskild
mödratandvårdsförsäkring infördes 1963 var dels att den s. k. mödrahjälpen,
som också omfattade ersättning för tandvård, avskaffades och ersattes av
en moderskapsförsäkring, dels att man via en begränsad försäkringsform
ville vinna erfarenheter som kunde användas vid utformningen av en allmän
tandvårdsförsäkring. Några direkta odontologiska skäl för införandet av mödratandvårdsförsäkringen
åberopades inte.

Motionärernas yrkande synes i första hand ha tillkommit för att tillgodose
vårdbehovet hos gravida kvinnor som inte har egen tandläkare men som
söker tandvård. Som tidigare nämnts skall försäkrade i akut behov av sådan
vård liksom hittills kunna tas om hand omgående. Övriga försäkrade som
saknar tandläkare men söker tandvård skall enligt propositionen beredas
möjlighet att inom viss tid konsultera och få behandling av tandläkare.
På grund av det anförda är utskottet inte berett att biträda motionärernas
krav på förtur inom folktandvården för gravida kvinnor. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen 1975:1228 även i denna del.

Anslutning och etableringskontroll

I samband med tandvårdsreformens genomförande bestämdes att varje
tandläkare, som den 1 juli 1973 var verksam eller efter denna dag avsåg
att påbörja verksamhet i enskild tandvård, skulle föras upp på en särskild
förteckning hos den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde verksamheten
bedrevs eller avsågs bedrivas. 1 vissa undantagsfall skulle riksförsäkringsverket
kunna medge tandläkare att stå utanför försäkringen. Verket
bemyndigades vidare att i ett inledningsskede förordna om inskränkning
i rätten till utträde ur försäkringen om detta ansågs nödvändigt med hänsyn
till de försäkrades möjligheter att inom ett försäkringskasseområde erhålla
tandvård inom försäkringens ram. Om riksförsäkringsverket skulle finna
anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare blev otillräckligt
tillgodosett hade verket möjlighet föreskriva att nya privatpraktiserande
tandläkare inte skulle tas upp på förteckningen över de till försäkringen
anslutna tandläkarna. Etableringsbegränsningen skulle kunna avse hela landet
samtidigt och tillämpas såväl på nyexaminerade tandläkare som på redan
verksamma tandläkare i offentlig tjänst. Etableringsregeln skulle - i likhet
med bestämmelserna om tandläkarnas anslutning till och om möjligheterna
för dem att utträda ur försäkringen - gälla till utgången av år 1975. Mot

SfU 1975/76:15

bakgrund av att tandvårdsförsäkringens införande medförde en kraftig överströmning
av tandläkare från folktandvård till enskild tandvård beslöt riksförsäkringsverket
under 1974 tillämpa bestämmelsen om etableringsbegränsning.
F. n. gäller att ingen privatpraktiserande tandläkare får föras upp på
försäkringskassas förteckning över anslutna tandläkare i andra fall än när
det är fråga om ersättningsetablering.

Förslaget i propositionen innebär att den nuvarande automatiska anslutningen
av tandläkarna till försäkringen fr. o. m. den 1 januari 1976 ersätts
med en frivillig anslutning inom ramen för en legal garanti för tandvårdsförsäkringen.
Konkret innebär förslaget att de tandläkare som redan är med
i försäkringen genom att vara uppförda på förteckning hos allmän försäkringskassa
utan särskild anmälan står kvar på förteckningen när de nya
bestämmelserna träder i kraft. Övriga tandläkare som vill börja enskild praktik
skall anmäla sin verksamhet förutom till länsläkaren också till den allmänna
försäkringskassan på den ort där verksamheten skall bedrivas. De
har i samband därmed eller senare tillfälle att till kassan anmäla om de
vill bli uppförda på förteckning över tandläkare som är anslutna till försäkringen.
Liksom hittills skall riksförsäkringsverket ha möjlighet att under
de förutsättningar och i den omfattning som nu gäller förordna om inskränkning
i rätten för tandläkare att bli avförd från förteckningen över
anslutna tandläkare. Likaså bibehålls den nuvarande möjligheten för verket
att förordna om begränsning i rätten att som privatpraktiserande tandläkare
ansluta sig till försäkringen. Etableringsregeln skall gälla längst till utgången
av år 1979, och möjligheterna att avveckla densamma skall prövas årligen
med början hösten 1976.

Herr Westberg i Ljusdal (fp) yrkar i motionen 1975/76:43 avslag på förslaget
om fortsatt etableringskontroll. Motionären anser det viktigt att tandläkare
kan etablera privatpraktik, om möjligheterna till fritt tandläkarval
skall kunna upprätthållas i framtiden, och menar att etableringsproblemen
bör kunna lösas i samförstånd mellan huvudmännen och tandläkarnas organisationer.
Herr Bohman m. fl. (m) framhåller i motionen 1975:337 att
det under ett krisläge kan vara nödvändigt att under en begränsad tid göra
inskränkningar i etableringsrätten men att strävan måste vara att snarast
upphäva varje sådan inskränkning. Motionärerna begär ett riksdagsuttalande
av innebörd att de begränsningar som nu råder i fråga om tandläkarnas
etableringsrätt skall upphävas så snart nuvarande krisläge inom tandvården
övervunnits. Yrkandet i motionen 1975/76:36 av fru Ohlin (s) går ut på
att riksförsäkringsverket vid prövning av ansökningar om dispens från etableringsregeln
särskilt skall beakta förhållandena i mindre orter med stor
tandläkarbrist. Enligt motionärens mening bör man genom en regional fördelning
av tjänster, där man tar särskild hänsyn till bristområdena, kunna
åstadkomma en förbättring av rådande förhållanden. Dispensgivningen bör,
när det gäller etablering av privattandläkare på orter där vakanser uppstått
genom avflyttning, enligt motionärens mening vara generös och vägas mot

SfU 1975/76:15

det akuta behovet. Där så erfordras bör - menar hon - dispensprövningen
kunna vara ortsbunden för att trygga en viss orts behov.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om anslutning till och utträde
ur försäkringen föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet
anser sig också böra biträda förslaget om att riksförsäkringsverket även i
fortsättningen skall ha möjlighet att begränsa antalet privatpraktiserande
tandläkare inom försäkringen. I samband med tandvårdsreformens genomförande
underströk utskottet (SfU 1975:20), med hänvisning till att landstingen
och de landstingsfria kommunerna ålades ett lagfäst tandvårdsansvar
för alla barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år, angelägenheten av
en snabb utbyggnad av folktandvårdens resurser. De i propositionen redovisade
praktiska erfarenheterna av tandvårdsförsäkringen ger enligt utskottets
mening tydligt vid handen att en etableringskontroll är nödvändig
även i fortsättningen om detta önskemål skall kunna tillgodoses. Riksförsäkringsverket
och Tandläkarförbundet har också varit ense om nödvändigheten
av att tills vidare behålla etableringskontrollen. Av propositionen
framgår att den ifrågavarande begränsningsregeln skall gälla tills vidare och
att man skall pröva frågan om en avveckling av kontrollen varje år med
början år 1976. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att inskränkningarna
i etableringsrätten kommer att upphävas så snart omständigheterna
medger det. Med det anförda avstyrker utskottet berörda yrkanden i motionerna
1975:337 och 1975/76:43.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1975/76:36 vill utskottet erinra
om att chefen för socialdepartementet i det interpellationssvar som han
den 4 november i år lämnade herr Börjesson i Falköping upplyste att riksförsäkringsverket
tillsammans med socialstyrelsen f. n. överväger vilka åtgärder
som kan vidtas för att komma till rätta med tandläkarbristen på
vissa orter och att samma fråga behandlas i riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation,
vari ingår representanter för bl. a. Landstingsförbundet och
Tandläkarförbundet. Socialministern ansåg forsin del det knappast lämpligt
att göra avsteg från bestämmelserna om ersättningsetablering för att tillföra
orter med svår tandläkarbrist privatpraktiserande tandläkare och motiverade
detta med att sådana avsteg kunde försämra situationen för folktandvården
på en annan ort.

Med hänsyn till att frågan f. n. övervägs av riksförsäkringsverket och
socialstyrelsen är utskottet inte berett att biträda yrkandet i motionen
1975/76:36.

Försäkringens ersättningsregler

För tandvårdsförsäkringen gäller en särskild tandvårdstaxa som är en maximitaxa
såväl förden behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare
utför som för den tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker
och vid de odontologiska fakulteterna. Av beloppen i tandvårdstaxan skall

SfU 1975/76:15

patienten och försäkringen i regel betala hälften vardera. Överstiger den
sammanlagda kostnaden för en behandling enligt taxan 1 000 kr., ersätter
försäkringen 75 % av den del av kostnaden som överstiger nämnda belopp.
I fråga om förebyggande tandvård gäller en generell självkostnadsandel om
25 %. Om den beräknade kostnaden för tandvården uppgår till ett högre
belopp än 2 000 kr., skall tandläkarens behandlingsförslag underkastas förhandsprövning
av försäkringskassan.

I motionen 1975:337 av herr Bohman m. fl. (m) begärs förslag till enhetlig
återbäring av 60 % för alla tandvårdsarbeten kombinerad med ett särskilt
högkostnadsskydd för mycket dyrbara åtgärder. Detta skydd bör enligt motionärernas
mening sättas in då behandlingskostnaderna kommer upp över
den nivå som förutsätter att försäkringskassan genom sin förtroendetandläkare
godkänner behandlingen innan den påbörjas. En genomsnittlig återbäring
om 60 % ställer sig - framhåller motionärerna - förmånligare för
patienterna om behandlingskostnaden understiger ca 1 670 kr. Vid en kostnad
om 2 000 kr. blir utfallet ungefär detsamma som nu. En enhetlig återbäring
skulle enligt motionärernas mening innebära fördelar såväl för administratörer
som för tandläkare och patienter. Fru Diesen m. fl. (m) framhåller
i motionen 1975/76:41 att inflationen väsentligt urholkat värdet av
de 2 000 kr., som f. n. utgör den kostnadsgräns vid vilken tandläkarens
behandlingsförslag skall underkastas förhandsprövning av försäkringskassan.
Motionärerna anser en fördubbling eller en ännu något större höjning
av nämnda gräns motiverad med hänvisning bl. a. till taxehöjningen och
till att förhandsprövningen i 99 fall av 100 leder till godkännande. De menar
också att förtroendetandläkarna, vilkas arbetstid f. n. i stor utsträckning går
åt till förhandsprövning av tandvårdskostnader, genom en sådan höjning
skulle avlastas avsevärt med arbete och därmed i ökad utsträckning få tillfälle
att ägna sig åt praktisk tandvård.

I samband med tandvårdsreformens genomförande framhöll utskottet att
tandvårdsförsäkringen var väl ägnad att tillgodose sitt syfte att göra god
tandvård tillgänglig till en för alla medborgare överkomlig kostnad. Utskottet
godtog också försäkringens kompensationsnivå efter en viss uppräkning av
försäkringsandelen när det gällde förebyggande åtgärder. Vid sin behandling
av frågan om försäkringens ersättningsregler avstyrkte utskottet bifall till
ett motionsyrkande om en generell försäkringsandel av 75 %,och riksdagen
biföll utskottets hemställan. Enligt utskottets mening utgör vad i motionen
1975:337 anförts inte något skäl för riksdagen att frångå sin tidigare intagna
ståndpunkt i fråga om försäkringens kompensationsnivå.

Av uppgifter i propositionen avseende riksförsäkringsverkets redovisning
av erfarenheterna hittills av tandvårdsförsäkringen framgår att andelen försäkrade
som behandlats av privatpraktiserande tandläkare är större ju högre
patientens inkomst är. Det kan med hänsyn till att det är angeläget att
bereda även försäkrade med begränsade inkomster möjligheter till större
tandvårdsarbeten enligt utskottets mening inte anses motiverat att höja själv -

SfU 1975:76:15

kostnadsandelen vid sådana arbeten. Det kan vidare antas att en generell
självkostnadsandel om 40 % kommer att menligt inverka på den förebyggande
vården. För denna gäller nämligen i dag som tidigare nämnts en
självkostnadsandel om endast 25 % oavsett vårdkostnad. Utskottet kan
inte heller finna att motionärernas förslag skulle vara förenat med några
påtagliga administrativa fördelar. Förslaget förutsätter - som också framgår
av motionen-att man inför ett kompletterande högkostnadsskydd för mycket
dyrbara åtgärder. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1975:337
även i denna del men vill erinra om att det åligger riksförsäkringsverket
och dess tandvårdsdelegation att noggrant följa utvecklingen i fråga om
försäkringen och dess effekter på tandvården i allmänhet och på tandtillståndet
hos olika befolkningsgrupper. Enligt utskottets mening kan det förutsättas
att verket framlägger de förslag till justeringar i gällande ersättningssystem
som verket finner påkallade.

Vad utskottet nu anfört innebär ett besvarande också av yrkandet i motionen
1975/76:41 om en uppräkning av gränsen för förhandsprövning i
ersättningssystemet. Enligt utskottets mening måste det vara en fördel för
både patienten och tandläkaren att vårdåtgärder, som är så omfattande, att
de betingar en kostnad av 2 000 kr., underkastas en förhandsgranskning
av försäkringskassan och dess förtroendetandläkare. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen 1975/76:41 i denna del.

Tandvårdstaxan

Som tidigare nämnts gäller för tandvårdsförsäkringen en särskild tandvårdstaxa
som är en maximitaxa såväl för den behandling som en till försäkringen
ansluten tandläkare utför som för den tandvård som ges vid folktandvårdens
olika polikliniker och vid de odontologiska fakulteterna. Tandvårdstaxan
knyter i första hand an till den prestation som utförts i kombination
med tidsdebitering i vissa fall. Tandläkare som kan styrka att de
har en omkostnadsnivå som klart överstiger den som gäller för försäkringens
tandvårdstaxa har f. n. under vissa förutsättningar rätt att överskrida tandvårdstaxans
belopp med mellan 5 och 20 %.

Propositionen innbär ingen ändring i gällande ersättningssystem. Enligt
propositionen har riksförsäkringsverket emellertid i samförstånd med Tandläkarförbundet
funnit att den individuella taxebindningen bör avvecklas
under åren 1976 och 1977. Riksförsäkringsverket har för avsikt att före
den 30 juni 1976, då giltighetstiden för den nuvarande taxan löper ut, för
regeringen redovisa en utredning av frågan om eventuell övergång till ett
nytt ersättningssystem, exempelvis ett kombinerat tim- och prestationsersättningssystem.
Utredningen sker i samarbete med socialstyrelsen och under
medverkan av bl. a. Tandläkarförbundet och Landstingsförbundet.

Fru Diesen m. fl. (m) yrkar i motionen 1975/76:41 riksdagsbeslut om
att förslag om ny utformning av ersättningssystemet inom tandvårdsför -

SfU 1975/76:15

säkringen skall underställas riksdagens prövning, medan herr Westberg (fp)
i motionen 1975/76:43 begär att den inom riksförsäkringsverket pågående
utredningen om ersättningssystemet också skall redovisa tandvårdstaxans
styrande effekter när det gäller tillgodoseende av olika vårdbehov. Motionären
framhåller att ersättningssystemet i dess nuvarande utformning stimulerar
till stora arbeten med därav följande långa behandlingstider. Detta
i sin tur försvårar för patienter som vill göra mindre lagningar att få behandling.

I samband med tandvårdsreformens genomförande erhöll Kungl. Maj:t
riksdagens bemyndigande att fastställa de närmare grunderna för tandvårdsersättningen.
Detta skall ske på förslag av riksförsäkringsverket och för
högst två år i sänder. Som tidigare nämnts biträds verket i sitt arbete med
tandvårdstaxan av särskild expertis i verkets tandvårdsdelegation, vari också
ingår representanter för samtliga berörda parter. Med hänsyn härtill saknar
enligt utskottets mening riksdagen anledning att fatta beslut av den innebörd
som avses i motionen 1975/76:41. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
också såvitt nu är i fråga. Vad härefter angår herr Westbergs i Ljusdal
yrkande vill utskottet erinra om att bland tandvårdsdelegationens uppgifter
ingår att studera bl. a. försäkringens effekter på tandvården i allmänhet,
på vårdefterfrågan och på tandtillståndet hos olika befolkningsgrupper. Synpunkter
av den art som framförts i motionen kommer således att påverka
utformningen av ett eventuellt nytt ersättningssystem. Något särskilt tillkännagivande
av riksdagen anser utskottet vid sådant förhållande inte erforderligt.

Administration

Ersättning för utgifter för tandvård utgår enligt 2 kap. 3 § AFL enligt
grunder som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för
högst två år i sänder.

Tandvårdstaxan innehöll från början inte någon bestämmelse om vilka
uppgifter som skulle lämnas i tandvårdsräkning. Det angavs endast i detta
hänseende att privatpraktiserande tandläkare skulle upprätta tandvårdsräkning
enligt formulär som fastställdes av riksförsäkringsverket. Genom en
ändring i tandvårdstaxan den 28 juni 1974 (1974:626) föreskrevs att privatpraktiserande
tandläkare skulle redovisa arbetstid och andra uppgifter
som riksförsäkringsverket föreskriver. Även annan anordnare av tandvård
ålades genom ändringen skyldighet att lämna sådana uppgifter. Samtidigt
tillkom en bestämmelse om att en förutsättning för utbetalning av tandvårdsersättning
var att dessa uppgifter lämnades.

Enligt övergångsbestämmelserna till nya regeringsformen (RF) äger äldre
författning eller föreskrift fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har
tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de
nya reglerna i RF. Äldre bemyndigande får också utnyttjas tills riksdagen

SfU 1975/76:15

bestämmer annorlunda.

Förslaget i propositionen innebär att de bemyndiganden som ligger till
grund för bestämmelserna i tandvårdstaxan anpassas till föreskrifterna i nya
RF. Detta har författningsmässigt utformats så att man i 2 kap. AFL har
tagit in uttryckliga bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter
av det slag som nu finns i tandvårdstaxan.

Herr Bohman m. fl. (m) gör i den vid riksmötet 1975 väckta motionen
1975:337 gällande att skyldigheten att lämna de uppgifter som riksförsäkringsverket
föreskriver innebär ett överskridande av bemyndigandereglerna
i lagen om allmän försäkring. De begär därför att den bestämmelse i tandvårdstaxan,
enligt vilken lämnandet av uppgifter utgör en förutsättning för
utbetalning av tandvårdsersättning, skall upphävas. De begär också riksdagsuttalanden
av innebörd att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas
vårdarbete inte skall få förekomma och att blankettrutiner och
andra administrativa pålagor i samband med ali försäkringsreglerad vård
måste nedbringas till det absolut nödvändigaste i syfte att skapa större utrymme
för verkligt vårdarbete.

I 2 kap. 1 § i den i propositionen föreslagna lagen om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring föreslås att regeringen vid fastställande
av grunder för bl. a. tandvårdsersättning skall har rätt att - förutom att
bestämma högsta arvode och patientavgift som får tas ut av tandläkaren
- också meddela närmare föreskrifter för verksamhetens bedrivande och
om skyldighet för tandläkaren att lämna uppgifter om verksamheten. Detta
bemyndigande måste rimligen anses omfatta rätt både att ålägga tandläkaren
den uppgiftsskyldighet som avses i 4 S i tandvårdstaxan och att föreskriva
att som villkor för utbetalning av tandvårdsersättning skall gälla att uppgiftsskyldigheten
vederbörligen fullgörs. Uppgifter om bl. a. arbetstid är enligt
utskottets mening nödvändiga som underlag för den uppföljning av
tandvårdstaxan vars nödvändighet så starkt betonades vid tandvårdsreformens
genomförande såväl i propositionen som vid riksdagsbehandlingen.
Likaså anser utskottet det i taxan införda villkoret för utbetalning av ersättning
nödvändigt om man vill att den berörda uppgiftsskyldigheten skall
bli verkningsfull.

Av det anförda framgår att utskottet inte är berett medverka till någon
ändring av tandvårdstaxan eller till ett riksdagsuttalande av innebörd att
fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas vårdarbete inte skall
få förekomma. Vad särskilt angår yrkandet i motionen om att blankettrutiner
och andra administrativa pålagor nedbringas till det nödvändigaste vill utskottet
som sin mening framhålla att vissa sådana rutiner torde vara ofrånkomliga.
Att rutinerna i försäkringens uppbyggnadsskede dessutom måste
bli tämligen omfattande anser utskottet naturligt. Riksförsäkringsverket, socialstyrelsen
och Landstingsförbundet, vilka beretts tillfälle att yttra sig över
motionen i denna del, har alla avstyrkt bifall till motionsyrkandet. Socialstyrelsen
framhåller därvid att administrationen inom ramen för de be -

SfU 1975/76:15

stämmelser som nu gäller för försäkringen utformats så enkelt som det
är möjligt och med tillgodoseende av rimliga krav på kontroll och uppföljning
av försäkringens effekter från såväl tandläkarnas som patienternas synpunkter.
Landstingsförbundet anser för sin del att den f. n. betydande administrativa
arbetsbelastningen på tandvårdspersonalen skall kunna nedbringas
när tillräcklig erfarenhet av försäkringen och dess konsekvenser vunnits.

Utskottet delar förbundets uppfattning och vill avslutningsvis erinra om
att riksförsäkringsverket enligt uppgift i sin skrivelse till regeringen avser
att se över de administrativa rutinerna inom tandvårdsförsäkringen sedan
frågan om ett nytt ersättningssystem slutligt avgjorts. Syftet med denna
översyn är att om möjligt åstadkomma förenklingar.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975:337 även i nu berörda
delar.

Hos riksförsäkringsverket finns, som tidigare nämnts, ett särskilt beredningsorgan,
riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation med uppgift att kontinuerligt
följa utvecklingen i fråga om tandvårdsförsäkringen och bereda
frågor angående tandvårdstaxan. I delegationen ingår representanter för riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen, huvudmännen för folktandvården samt
tandläkarna och tandteknikerna.

I motionen 1975:337 av herr Bohman m. fl. (m) begär motionärerna att
riksdagen skall uttala att den allmänna försäkringens tandvårdstaxa bör fastställas
genom förhandlingar med tandläkarnas och tandteknikernas fackliga
organisationer. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att berörda fackförbund
inte får delta i förhandlingar om medlemmarnas arbetsvillkor.

När socialförsäkringsutskottet i samband med tandvårdsreformen år 1973
hade att pröva ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu nämnda
framhöll utskottet att tandvårdstaxan skulle beredas i tandvårdsdelegationen,
i vilken såväl tandläkarnas som tandteknikernas organisationer var
representerade. Dessa organisationer skulle således komma att vara representerade
vid de överläggningar om tandvårdstaxan som skulle ske i delegationen.
Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill bifall till motionsyrkandet,
och riksdagen biföll utskottets hemställan.

Av den skrivelse som riksförsäkringsverket den 15 september i år överlämnat
till regeringen och vars innehåll redovisats i propositionen framgår
att verket efter samråd med bl. a. Tandläkarförbundet numera beslutat om
regler för överläggningar om revision av tandvårdstaxan. Syftet med den
nya överläggningsordningen är att såvitt möjligt uppnå samförstånd mellan
verket och berörda intressenter i samband med att verket lägger fram förslag
rörande tandvårdstaxan. Enligt de beslutade reglerna skall företrädare för
riksförsäkringsverket - innan taxeförslag läggs fram för regeringen - överlägga
med de i tandvårdsdelegationen ingående representanterna för folktandvårdens
huvudmän, tandläkarna och tandteknikerna. Överläggningarna
skall inledas senast tre månader före och vara avslutade senast sju veckor
före den tidpunkt från vilken den nya taxan skall gälia.

SfU 1975/76:15

Departementschefen understryker i propositionen betydelsen av att frågan
om överläggningsordningen kunnat regleras i samförstånd med berörda parter
och anser att bestämmelserna bör göra det möjligt för verket att i rimlig
tid före en ny taxas ikraftträdande utarbeta sina förslag till ny taxa, samtidigt
som reglerna tillgodoser berättigade krav från bl. a. tandläkare och tandtekniker
på medverkan vid utarbetandet av taxeförslagen.

Enligt utskottets mening bör genom den av riksförsäkringsverket beslutade
överläggningsordningen tandläkare och tandtekniker ha alla möjligheter
att få fackliga synpunkter beaktade i samband med tillkomsten av nya taxeförslag.
Utskottet anser det i likhet med departementschefen tillfredsställande
att berörda parter är överens om formerna för den nya överläggningsordningen
och avstyrker därför bifall till motionen 1975:337 i berörda del.

Allmäntjänstgöring m. m.

Den 5 juni 1975 erhöll socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet
regeringens uppdrag att senast den 1 oktober 1975 inkomma med förslag
till sådana ändringar av studieordningen för tandläkare att en avslutande
praktisk utbildning (allmäntjänstgöring) inom folktandvården för nyexaminerade
tandläkare kunde genomföras snarast. Uppdraget behandlades av
den för verken gemensamma utredningen om tandläkarnas specialistutbildning.

Den 1 oktober 1975 lade verken fram ett av nämnda utredning uppgjort
förslag som syftade till ett genomförande snarast av en allmäntjänstgöring
för tandläkarna. Verken redovisade därvid två av utredningen utarbetade
alternativ. Det ena alternativet innebar att den nuvarande grundutbildningen
skulle bibehållas övergångsvis åtföljd av ett halvt års allmäntjänstgöring
inom folktandvården. Enligt det andra alternativet skulle grundutbildningen
läggas om övergångsvis redan fr. o. m. den femte studieterminen till sammanlagt
4 1/2 års grundutbildning åtföljd av ett års allmäntjänstgöring inom
folktandvården. Socialstyrelsen ansåg för sin del fördelarna med en avslutande
allmäntjänstgöring så stora att dess införande borde ske tidigare än
vad utredningens huvudförslag om en helt ny studieordning innebar, medan
universitetskanslersämbetet fann att det alternativ till övergångsanordning
som innebar ett års allmäntjänstgöring efter det grundutbildningen fr. o. m.
femte studieterminen förkortats till 4 1 /2 år borde detaljutredas och tillämpas
under en övergångsperiod.

Departementschefen ansluter sig i propositionen till förslaget om införande
så snart som möjligt av allmäntjänstgöring för tandläkare och om att denna
förläggs till folktandvården. Underlag för ett ställningstagande till en övergångsanordning
bör enligt hans mening vara det alternativ som innebär
ett års allmäntjänstgöring i förening med en omläggning av grundutbildningen
fr. o. m. femte terminen till 4 1/2 års grundutbildning. Regeringen
har den 9 oktober 1975 uppdragit åt socialstyrelsen och universitetskans -

SfU 1975/76:15

lersämbetet att med denna utgångspunkt utföra nödvändigt utredningsoch
planeringsarbete för ett genomförande snarast möjligt av ett system
med allmäntjänstgöring för tandläkarna. Uppdraget skall fullgöras i samråd
med Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet och bör redovisas i sådan
tid att förslag om allmäntjänstgöring kan föreläggas riksdagen samtidigt
med ett kommande förslag rörande omläggningen av grundutbildningen
till tandläkare.

Herr Molin (fp) framhåller i motionen 1975/76:42 att det inte kan vara
rimligt att den som påbörjat sina studier med vissa utgångspunkter under
pågående utbildning skall få sin studieordning radikalt omlagd. Motionären
anser det mycket otillfredsställande att en sådan omläggning föreslås genomförd
utan att vare sig de som skall sköta eller de som skall genomgå utbildningen
fått tillfälle yttra sig och menar att det nya förslaget under inga
omständigheter bör tillämpas på dem som nu studerar till tandläkare. Han
begär att riksdagen skall ge till känna vad i motionen anförts om tidpunkten
för ett genomförande av en allmäntjänstgöring för tandläkare. Fröken Rogestam
m. fl. (c) framhåller i motionen 1975/76:37 att det får ses som en
positiv utveckling att införa en sådan allmäntjänstgöring och att denna därför
bör komma till stånd snarast. Motionärerna anser emellertid flera skäl tala
för att allmäntjänstgöringen införs samtidigt med en omläggning av tandläkarutbildningen
från första terminen. De pekar bl. a. på att det förslag
som aviserats i propositionen innebär att studieordningen ändras för studerande
som redan befinner sig i utbildningen och att de klinikchefer som
skall leda allmäntjänstgöringen inte har hunnit erhålla en fullständig utbildning
vid den tidpunkt då denna tjänstgöring börjar.

Inom utskottet råder inga delade meningar om värdet i och för sig av
en praktisk allmäntjänstgöring i anslutning till tandläkarnas grundutbildning.
En sådan ordning innebär - som framhålls i propositionen - att för
tandläkarnas studiegång kommer att gälla motsvarande system som redan
nu gäller inom sjukvården. Utskottet finner de synpunkter som framförts
i motionen av fröken Rogestam m. fl. värda beaktande. Det är enligt utskottets
mening angeläget att kvalitén i utbildningen inte försämras i samband
med övergången till en ny studieordning. Av vad utskottet tidigare
anfört framgår emellertid att något definitivt förslag om hur en övergångsanordning
till ett system med allmäntjänslgöring bör närmare utformas ännu
inte framlagts. Utskottet utgår från att förslaget, när det föreligger, kommer
att bli föremål för sedvanlig remissbehandling innan proposition i ämnet
läggs. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1975/76:37.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte kan biträda yrkandet
i motionen 1975/76:42.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 1975/76:41
av fru Diesen m. fl. (m) om ett riksdagsuttalande av innebörd att man,
i samband med att det aviserade förslaget lill omläggning av grundutbildningen
för tandläkarna utarbetas, också bör överväga möjligheterna för dessa

SfU 1975/76:15

att fullgöra allmäntjänstgöring hos privatpraktiserande tandläkare samt yrkandet
i motionen 1975/76:43 av herr Westberg i Ljusdal (fp) om att staten
för att främja insatserna inom den förebyggande tandvården skall ta ett
aktivt ansvar för utbildningen av tandhygienister.

Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet erinra om att 1973
års tandvårdsreform innebar en klar prioritering av den förebyggande vården
dels genom att landstingen och de landstingsfria kommunerna fick ett lagfäst
tandvårdsansvar för barn och ungdomstandvård, dels genom att självkostnadsandelen
för den förebyggande vården bestämdes till 25 % oavsett vårdkostnad.
Utskottet är med hänsyn härtill och till att den i motionen aktualiserade
frågan behandlas av den utredning rörande tandvårdspersonal
som f. n. pågår inom socialstyrelsen inte berett medverka till ökade insatser
inom den förebyggande vården.

På grund av det anförda och då enligt utskottets mening frågan huruvida
allmäntjänstgöring för tandläkare skall kunna fullgöras hos privatpraktiker
bör prövas i samband med förslaget till omläggning av grundutbildningen
för tandläkare avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975/76:41 och
1975/76:43 även i nu nämnda delar.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande tandvårdsförsäkringens personkrets avslår motionerna
1975:337 (yrkande 5) och 1975:1228 (yrkandena 1 och 2),

2. beträffande fortur för gravida kvinnor inom folktandvården avslår
motionen 1975:1228 (yrkande 3),

3. beträffande etableringskontroll med bifall till propositionen
1975/76:44 samt med avslag på motionerna 1975:337 (yrkande
2), 1975/76:36 och 1975/76:43 (yrkande 1) antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:456)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. beträffande försäkringens ersättningsregler avslår motionen
1975:337 (yrkande 1),

5. beträffande gräns för förhandsprövning avslår motionen
1975/76:41 (yrkande 2),

6. beträffande frågan om att underställa nv tandvårdstaxa riksdagens
prövning avslår motionen 1975/76:41 (yrkande 1),

7. beträffande utredning om ersättningssystemet avslår motionen
1975/76:43 (yrkande 2),

SfU 1975/76:15

8. beträffande /1 ) kungörelsen (1974:626) om ändring i tandvårdstaxan
(1973:638) avslår motionen 1975:337 (yrkande 3),

9. beträffande försäkringens administration avslår motionen
1975:337 (yrkandena 4 och 7),

10. beträffande förhandlingsrätt avslår motionen 1975:337 (yrkande
6),

11. beträffande tidpunkt för införande av allmäntjänstgöring avslår
motionerna 1975/76:37 och 1975/76:42,

12. beträffande allmäntjänstgöring hos privattandläkare avslår motionen
1975/76:41 (yrkande 3),

13. beträffande utbildningen av tandhygienister avslår motionen
1975/76:43 (yrkande 3),

14. med bifall till propositionen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Stockholm den 20 november 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar

TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby
(m). Karlsson i Ronneby (s), Hyltander (fp), Marcusson (s), Lindström (s),
Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s). Andersson i Nybro (c). Nilsson
i Norrköping (s), fröken Engman (s), herr Larsson i Vänersborg (s), fröken
Rogestam (c) och herr Johansson i Skärstad (c).

Reservationer

beträffande tandvårdsförsäkringens personkrets (punkten 1 i utskottets hemställan) 1.

av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar i första
stycket rad 3 från slutet med ”Med det” och slutar med ”denna del.” bort
ha följande lydelse:

Utskottet har emellertid kommit till den slutsatsen att det skulle vara
en ytterligare förstärkning av barntandvården om också barn och ungdom
omfattades av försäkringen. Som framhålls i motionen 1975:337 utesluts
nu barn och ungdom från fyra femtedelar av hela tandvårdssektorn om
de inte betalar hela vårdkostnaden själva. Motionens förslag skulle i realiteten
medföra fördelar för folktandvården. En komplementär barntandvårdsinsats

SfU 1975/76:15

från privatpraktikernas sida skulle underlätta för folktandvården att leva
upp till sitt lagstadgade vårdansvar för barnen och därtill medge en mer
rimlig fördelning mellan barn- och vuxenpatienter inom den offentliga tandvårdssektorn.
Liksom motionärerna är utskottet angeläget att framhålla att
den föreslagna utvidgningen av personkretsen inte skall innebära någon
ändring i nuvarande rätt till avgiftsfri tandvård för barn och ungdom inom
folktandvården. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 1975:337
såvitt nu är i fråga. Härigenom blir också motionen 1975:1228 tillgodosedd
i motsvarande del.

Sistnämnda motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen skall
göra ett uttalande av innebörd att all erforderlig barntandvård måste säkerställas.
Detta yrkande anser utskottet vara besvarat med vad utskottet
tidigare anfört, och utskottet avstyrker därför motionen i berörda del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkande 5) samt
med anledning av motionen 1975:1228 (yrkande 1) och med
avslag på sistnämnda motion (yrkande 2) antar följande såsom
reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän Försäkring

Härigenom föreskrives att 2 kap. 3 S lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

2 kap.

3§

Utskottets forslag R eservan lernas förslag

Ersättning för i sänder.

Vad som sägs i första stycket galler
ej utgifter för tandvård dt försäkrad,
som icke fyller minst tjugu år under det
år vården inledes. Om avgiftsfri tandvård
åt sådan försäkrad stadgas i folktandvårdslagen
(1973:457). Regeringen
meddelar bestämmelser om ersättning
till den som ombesörjer sådan
vård.

För utgifter av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

SfU 1975/76:15

2. av herr Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Socialförsäkringsutskottet
underströk” och slutar på s. 10 med ”denna del.”
bort ha följande lydelse:

1973 års tandvårdsreform innebar en klar prioritering till förmån för den
förebyggande vården därigenom att självkostnadsandelen vid sådan vård
bestämdes till 25 % oavsett vårdkostnad. Enligt utskottets mening måste
det anses synnerligen angeläget att man även hos de yngsta barnen skapar
en positiv attityd till en god munhygien. Endast härigenom torde man på
sikt kunna åstadkomma den förbättring av de försäkrades tandstatus, som
är ett av försäkringens främsta syften. Som tidigare nämnts omfattas förskolebarnen
ännu inte av folktandvårdens vårdnadsansvar. Av uppgifter
i propositionen framgår att många barn i förskoleåldern inte kunnat få fullständig
behandling under år 1974 och att antalet färdigbehandlade barn
samma år varierade mycket starkt mellan olika huvudmannaområden. Enligt
utskottets mening är det otillfredsställande att barnen i de åldrar då de
bäst behöver vård inte har möjlighet att få sådan. Mot bakgrund härav,
och då utskottet anser det mycket rimligt att föräldrar som ombesörjer att
deras barn får vård hos privatpraktiker får sina kostnader för vården ersatta
inom försäkringens ram, tillstyrker utskottet bifall till nämnda yrkande i
motionen 1975:1228. Utskottet anser sig också kunna biträda yrkandet i
motionen om ett riksdagsuttalande av innebörd att all erforderlig barntandvård
måste säkerställas.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1228 (yrkandena 1 och
2) och med anledning av motionen 1975:337 (yrkande 5)

a. beslutar att hos regeringen begära att även tandvård för barn
skall vara ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen,

b. uttalar att all erforderlig bamtandvård måste säkerställas;

beträffande förturför gravida kvinnor inom folktandvården (punkten 2 i utskottets
hemställan)

3. av herr Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Före
införandet” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utöver ersättning för viss tandläkarvård vid centraltandpoliklinik, odontologisk
fakultet eller allmänt sjukhus lämnades före tandvårdsreformens
genomförande den 1 januari 1974 också tandvård åt blivande och nyblivna
mödrar. Mödratandvårdsförsäkringen avskaffades emellertid i samband med
att den allmänna tandvårdsförsäkringen lagfästes. Av propositionen framgår
att erfarenheterna hittills av tandvårdsförsäkringen ger vid handen att många
försäkrade, som inte har egen tandläkare men söker tandvård, i dag har

SfU 1975/76: 15

stora svårigheter att komma under behandling. För gravida kvinnor måste
detta innebära ett allvarligt problem. Det torde inte kunna bestridas att
kvinnan under havandeskapet riskerar svåra kariesangrepp och till följd härav
är mera i behov av kontroll och vård av sina tänder då än annars.

De förslag till åtgärder för att nedbringa väntetiden för nya patienter som
läggs i propositionen kan enligt utskottets mening inte anses tillräckliga
för att ge gravida kvinnor utan egen tandläkare tillfredsställande möjligheter
att inom rimlig tid komma under behandling. Utskottet biträder därför motionen
1975:1228 i denna del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1228 (yrkande 3) hos
regeringen begär förslag till förtur inom folktandvården för gravida
kvinnor;

beträffande etableringskotitroll (punkten 3 i utskottets hemställan)

4. av herrar Ringaby (m), Hyltander (fp) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "De
i” och slutar med ”motionen 1975/76:36.” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen innebär att den automatiska anslutningen av
tandläkarna till försäkringen ersätts med en i princip frivillig anslutning. I
praktiken innebär emellertid de nya bestämmelserna inte någon förändring.
Tandläkarna torde inte heller i fortsättningen har några möjligheter att ställa
sig utanför försäkringen. Bestämmelserna om anslutning till och utträde
ur försäkringen har tillkommit i samförstånd mellan berörda parter och föranleder
därför ingen erinran från utskottet sida.

När det gäller frågan om fortsatt etableringskontroll är enligt vad utskottet
inhämtat erfarenheterna av det tidigare etableringsstoppet liksom av den
omfattande etableringsbegränsning som gällt under år 1975 negativa. Inte
minst torde det förhållandet att etableringsrätten är personlig ha medfört
brist på tandläkare inom många områden. Enligt utskottets mening är det
viktigt att manså långt det är möjligt söker tillgodose de försäkrades berättigade
krav på fritt tandläkarval även i framtiden. Detta torde bäst kunna åstadkommas
genom att tandläkarna bereds möjlighet att fritt kunna etablera
privatpraktik. Etableringsproblemen löses enligt utskottets mening bäst i
samförstånd mellan folktandvårdens huvudmän och tandläkarnas organisationer.

Med det anförda anser utskottet sig böra, med bifall till motionen 1975/76:43
såvitt nu är i fråga, förorda att regeln om etableringsbegränsning utgår ur
författningstexten. Härigenom är också berörda yrkande i motionen 1975:337
till fullo tillgodosett. Med sitt ståndpunktstagande saknar utskottet anledning
att särskilt bemöta yrkandet i motionen 1975/76:36. Utskottet avstyrker
bifall till denna motion.

SfU 1975/76: 15

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:43 (yrkande l)samt
med anledning av propositionen 1975/76:44 och motionen
1975:337 (yrkande 2) ävensom med avslag på motionen
1975/76:36 antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring med den ändringen att punkt 9 av övergångsbestämmelserna
till lagen skall upphöra att gälla;

beträffande försäkringens ersättningsregler! punkten 4 i utskottets hemställan)

5. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”1
samband” och slutar på s. 15 med ”finnér påkallade.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1975:337 framförda meningen att det skulle
vara önskvärt med en enhetlig återbäring från tand vårdsförsäkringen, förutsatt
att man inte drar ned försäkringsandelen för profylaktisk tandvård. Fördelen
med en i övrigt enhetlig ni våären sådan konstruktions rationella överlägsenhet
jämfört med nuvarande trappstegsåterbäring. Blankettadministrationen skulle
förenklas och det skulle inte uppstå några ekonomiska olägenheter för
patienterna när tandvårdsarbeten måste delas upp på två eller flera behandlingsomgångar.
En sådan uppdelning är för övrigt ofta önskvärd med hänsyn
till behovet av patientomsättning för att syftet med försäkringen skall kunna
uppnås. Utskottet finner förslaget i motionen om 60 % återbäring väl avvägt.
Undantag måste som nämnts göras för profylaktisk behandling, för vilken
bör bibehållas den nuvarande återbäringsnivån om 75 96. Vidare kan övervägas
ett särskilt högkostnadsskydd vid mycket höga kostnader. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motionen 1975:337 såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:337 (yrkande 1)
hos regeringen begär förslag till en enhetlig återbäring om 60 %
för alla tandvårdsarbeten med ett särskilt högkostnadsskydd
för mycket dyrbara åtgärder i enlighet med vad som anförts
i reservationen;

beträffande gräns för forhandsprövning (punkten 5 i utskottets hemställan)

6. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna i motionen 1975/76:41,
att det är önskvärt att väsentligt höja den kostnadsgräns - 2 000 kr. - sorn,

SfU 1975/76:15

om den beräknas bli överskriden, medför krav på förhandsprövning. Även
om tandvårdstaxan inte kompenserats med hänsyn till inflationen måste
det ändå framstå som obilligt för patienterna att tandvårdsingrepp skall förhalas
av omfattande administrativa rutiner vid en beräknad kostnad som
i sammanhanget inte kan betraktas som oöverkomlig. Tillstånd ges i 99
fall av 100 efter förhandsprövning, som motionärerna för övrigt mycket
riktigt påpekar, och av propositionen framgår att dessa ärenden utgör tre
fjärdedelar av förtroendetandläkarnas samtliga ärenden vid kassorna, och
de tar uppenbarligen en än större andel av deras tid i anspråk.

Tillsammans med en i stort sett enhetlig kompensationsnivå inom tandvårdsförsäkringen,
vilket utskottet ovan uttalat sig för, skulle en väsentlig
höjning av förhandsprövningsgränsen medföra betydande effektivitetsvinster
till fördel för tand vårdsarbete i ordets egentliga bemärkelse. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motionen 1975/76:41 i denna del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 2) hos
regeringen begär förslag av innebörd att endast väsentligt högre
behandlingskostnader än 2 000 kr. skall kräva förhandsprövning
i enlighet med vad i motionen anförts;

beträffande frågan om ari underställa ny tandvårdstaxa riksdagens prövning
(punkten 6 i utskottets hemställan)

7. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande i andra stycket på s. 16 som
börjar med "Som tidigare” och slutar med "i fråga.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att det i propositionen antydda nya ersättningssystemet
-1, ex. kombinerad tim- och prestationsersättning - som övervägs
hos riksförsäkringsverket tenderar att bli så genomgripande, att det nödvändiggör
ett undantag från vedertaget tillvägagångssätt då bemyndigande
föreligger. Utskottet anser således att den nya taxan bör föreläggas riksdagen
för prövning och tillstyrker därför bifall till motionen 1975/76:41 även i
denna del.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 1) beslutar
att förslag om ny utformning av ersättningssystemet
inom tandvårdsförsäkringen skall underställas riksdagens prövning; -

SfU 1975/76:15

beträffandeförsäkringens administration m. m. (punkterna 8 och 9 i utskottets
hemställan)

8. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i fjärde stycket på
s. 17 med ”Detta bemyndigande” och slutar på s. 18 med ”berörda delar.”
bort ha följande lydelse:

Denna lagändring är alltså avsedd att i efterhand berättiga en den 28
juni 1974 genomförd och i motionen 1975:337 kritiserad ändring av 11 §
kungörelsen om tandvårdstaxan. Det föranleder utskottet framhålla att det
borde vara självklart att lagstiftning inte skall föregås av utan föregå åtgärder
som måste ha stöd i lagen. Vidare vill utskottet som sin bestämda uppfattning
uttala att en förutsättning för lagändringen är att de närmare föreskrifterna
angående verksamhetens bedrivande och skyldigheten för tandläkare att
lämna uppgifter om verksamheten inte får innebära administrativa vitén
i form av t. ex. innehållande av tandvårdsersättning.

Med tanke på den mycket stora tandvårdsefterfrågan får utbudet av tandvård
inte hämmas av administrativa rutiner annat än då dessa måste anses
absolut nödvändiga. I likhet med motionärerna anser utskottet att riksdagen
bör uttala sig emot sådana blankettrutiner som utan alltför stora olägenheter
kan undvaras och emot sådana fortlöpande tidsstudier, som inte avser de
till tid och person begränsade studier vilka är nödvändiga för taxans uppföljning.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975:337 i nu
berörda delar.

dets att utskottet bort hemställa
under 8

att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkande 3) hos
regeringen begär att den i 11 § kungörelsen (1974:626) om ändring
i tandvårdstaxan (1973:638) angivna förutsättningen för
utbetalning av tandvårdsersättning upphävs,
under 9

att riksdagen med bifall till motionen 1975:337 (yrkandena 4 och
7)

a. uttalar att fortlöpande, systematiska tidsstudier av tandläkarnas
arbete inte skal! få förekomma,

b. uttalar att blankettrutiner och andra administrativa pålagor
i samband med all försäkringsreglerad vård måste nedbringas
till det absolut nödvändigaste i syfte att skapa större utrymme
för verkligt vårdarbete;

SfU 1975/76: 15

beträffande tidpunkt för införande av allmäntjänstgöring (punkten 11 i utskottets
hemställan)

9. av herr Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar i tredje
stycket med ”Utskottet finner” och slutar med ”motionen 1975/76:42.”
bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motionen 1975/76:42 framförda synpunkterna, vilka
f. ö. nära överensstämmer med dem som framförts i motionen av fröken
Rogestam m. fl., värda beaktande. Det är enligt utskottets mening otillfredsställande
att en radikal omläggning av studieordningen för tandläkarna
genomförs utan att vare sig de som skall sköta utbildningen eller de som
skall genomgå densamma fått tillfälle framföra sin uppfattning. Något förslag
föreligger visserligen ännu inte, men direktiven som socialstyrelsen och
universitetskanslersämbetet har att arbeta efter bygger på den uttryckliga
förutsättningen, att en omläggning till allmäntjänstgöring skall ske i förening
med en omläggning av grundutbildningen fr. o. m. femte terminen från
fem till fyra och ett halvt år. Utskottet anser det i likhet med motionären
orimligt att den som redan påbörjat sina studier under pågående utbildning
skall få sin studieordning drastiskt förändrad. På grund härav anser utskottet
sig böra biträda yrkandet i motionen 1975/76:42. Härigenom tillgodoses
också yrkandet i motionen 1975/76:37.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:42 och med anledning
av motionen 1975/76:37 ger regeringen till känna vad
i förstnämnda motion anförts om tidpunkten för genomförandet
av en allmäntjänstgöring för tandläkare;

beträffande allmäntjänstgöring hos privattandläkare (punkten 12 i utskottets
hemställan)

10. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”På
grund” och slutar med "nämnda delar. ” bort ha följande lydelse:

Då det gäller yrkandet i motionen 1975/76:41 finner utskottet liksom
motionärerna att det finns anledning för regeringen att överväga möjligheterna
till allmäntjänstgöring också hos privatpraktiker i samband med
utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av grundutbildningen
för tandläkare. En förutsättning är givetvis att det skall vara fråga om ett
frivilligt åtagande från berörda praktikers sida liksom från kandidaternas
och vidare måste man utgå från att det endast kan bli fråga om en kortare
tjänstgöring, företrädesvis i slutet av allmäntjänstgöringen. Man måste också
utgå ifrån att även den delen av utbildningen - i vart fall när det gäller
grundlönen - kommer att bestridas av allmänna medel och enligt de normer

SfU 1975/76:15

som tillämpas inom folktandvården. Utskottet tillstyrker med det anförda
bifall till motionen 1975/76:41 såvitt nu är i fråga. Däremot anser utskottet
sig böra avstyrka yrkandet om ökade insatser inom den förebyggande vården.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:41 (yrkande 3) hos
regeringen uttalar att möjligheter till allmäntjänstgöring hos
privatpraktiserande tandläkare bör övervägas i samband med
utarbetandet av det aviserade förslaget till omläggning av
grundutbildningen för tandläkarna;

beträffande utbildningen av tandhygienister (punkten 13 i utskottets hemställan) 11.

av herr Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Vad
först” och slutar med ”nämnda delar.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare i skilda sammanhang understrukit den förebyggande
vårdens stora betydelse när det gäller att skapa en god tandstatus hos de
försäkrade. Utskottet delar därför den i sistnämnda motion framförda uppfattningen
att den förebyggande vården bör rustas upp. Det torde inte kunna
bestridas att tandhygienister spelar en betydelsefull roll i arbetet på att ge
information i skolorna om tändernas skötsel. Enligt utskottets mening bör
man i större utsträckning än nu satsa på utbildning av tandhygienister.
Staten bör ta ett aktivt ansvar för denna utbildning. Utskottet tillstyrker
med det anförda bifall till yrkandet om ökade insatser inom den förebyggande
vården.

Frågan huruvida allmäntjänstgöring för tandläkare skall kunna fullgöras
hos privatpraktiker bör enligt utskottets mening prövas i samband med
förslaget till omläggning av grundutbildningen för tandläkare. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen 1975/76:41 i denna del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:43 (yrkande 3) hos
regeringen begär förslag till ökade insatser inom den förebyggande
tandvården;

Särskilt yttrande

beträffande förhandlingsrätt (punkten 10 i utskottets hemställan) av herrar
Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anför:

I motionen 1975:337, som väcktes den 22 januari i år av herr Bohman
m. fl., begärdes ett uttalande hos regeringen om att tandvårdstaxan bör fastställas
genom förhandlingar med tandläkarnas och tandteknikernas fackliga
organisationer. Genom den överläggningsordning som redovisas i den nu

SfU 1975/76:15

föreliggande propositionen har ett väsentligt steg tagits mot en situation
där de nämnda organisationerna kan göra sina fackliga synpunkter gällande.
Då den nämnda motionen i den del som här avses härigenom till stor del
tillmötesgåtts har vi inte funnit anledning till reservation. Vi kommer med
intresse att avvakta utvecklingen, och vår förhoppning är att våra förväntningar
beträffande en mer vedertagen förhandlingsordning fortsättningsvis
skall infrias.

DTAB 75 10351 S Stockholm 1975