SfU 1975/76:11

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:11

med anledning av motioner om förbättringar i det studiesociala stödet
vid sjukdom och handikapp m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet

motionen 1975:754 av fru Hjalmarsson (s) och herr Karlsson i Malung
(s),vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning beträffande
möjligheterna till dels utbyte av till handikappad ungdom utgående pension
mot studiestöd enligt studiestödslagen, dels att vårdnadshavaren kan tillerkännas
statligt vårdbidrag även efter det handikappad fyllt 16 år;

motionen 1975:758 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Johansson
i Skärstad (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn
och förslag till ändring av studiestödssystemet i syfte att skapa ekonomisk
trygghet vid sjukdom för alla studerande;

motionen 1975:1195 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Gernandt
(c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att socialpolitiska
bidragsutredningen ges i uppdrag att undersöka de hörselskadades möjligheter
till ett samordnat studiesocialt stöd under hela studietiden, således
även efter 18 års ålder, samt under ferier med hänsyn till den väsentligt
längre studietid som hörselskadade på grund av handikappet har jämfört
med normalhörande;

motionen 1975:1218 av herr Nyhage m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av försäkringsskyddet för dem som har
låga eller inga inkomster, bl. a. för de eftergymnasialt studerande, syftande
till ökat ekonomiskt skydd för den försäkrade och dennes familj i händelse
av sjukdom, olycksfall eller dödsfall.

Motionerna 1975:758 och 1975:1218 behandlar trygghetsfrågor främst för
studerande. I motionen 1975:758 påtalas att en gymnasiestuderande, som
på grund av sjukdom tillfälligtvis tvingas avbryta sina studier har ett ofullständigt
ekonomiskt skydd. Trygghetssystemet förutsätter, framhåller motionärerna,
att den studerande antingen uppbär studiemedel eller att sjukdomen
är så långvarig och allvarlig att sjukpension eller förtidspension kan
bli aktuell. En utbyggnad av studiestödssystemet och en samordning med
sjukförsäkringssystemet bör därför enligt motionärerna ske för att garantera
alla studerande trygghet vid sjukdom. I motionen 1975:1218, som syftar
till förbättringar vid sjukdom, olycksfall och dödsfall för främst eftergymnasialt
studerande påtalar motionärerna följande brister i tryggheten. Vid

1 Riksdagen 1975/76. 11 sami. Nr 11

SfU 1975/76: 11

2

sjukdom får de studerande, trots den särskilda sjukförsäkring som gäller
för dem, ett avsevärt sämre skydd än de förvärvsarbetande. I den mån de
studerande inte uppbär studiemedel har de inget ekonomiskt skydd alls
vid sjukdom. Vid olycksfall eller yrkesskada som medför invaliditet står
de utan annat skydd än det som förtidspensionen ger. Vid dödsfall är familjepensionsformånema
från tilläggspensioneringen begränsade.

I motionerna 1975:754 och 1975:1195 behandlas frågor om förbättringar
i det ekonomiska stödet till studerande handikappade. Motionärerna i motionen
1975:754 anser att unga handikappade särskolelever som studerar
inte bör erhålla förtidspension eller sjukbidrag utan i stället vara berättigade
till samma studiestöd som utgår till studerande över 16 år i grundskola
och gymnasieskola. Motionärerna anser vidare att vårdbidrag bör kunna
utgå till handikappade elever under längre tid än till 16 års ålder. I motionen
1975:1195 påtalas att hörselskadade barn och ungdomar ofta inte anses berättigade
till vårdbidrag och - efter 16 år - förtidspension eller sjukbidrag.
Det framhålls att för de fall sjukbidrag kan utgå i praxis den begränsningen
gäller att bidrag utgår till längst ett år efter den ordinarie skolpliktens upphörande,
dvs. till och med vårterminen det år vederbörande fyller 18 år.
Motionärerna framhåller att hörselskadade ungdomars utbildning ofta, på
grund av handikappet, tar väsentligt längre tid än för normal hörande. De
menar därför att hörselskadade ungdomar är i behov av ett samordnat studiesocialt
stöd vid gymnasiala studier vilket dessutom skall kunna ge trygghet
under ferier.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) kan vårdbidrag utgå till förälder
för vård av barn under 16 år som på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning
eller annat handikapp för avsevärd tid är i behov av särskild
tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätten till vårdbidrag beaktas även
sådana merutgifter, som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller
handikapp. Alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merutgifternas
storlek utgår vårdbidraget med belopp som motsvarar hel eller halv
förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen.

Den som fyllt 16 år och ej åtnjuter folkpension i form av ålderspension
kan för tid före den månad då han fyller sextiosju år erhålla folkpension
i form av förtidspension, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller
annan nedsättning av den fysiska och psykiska prestationsförmågan är nedsatt
med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Beroende
på graden av nedsättningen av arbetsförmågan kan hel, två tredjedels eller
halv förtidspension utgå. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses
varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, kan i stället för
förtidspension utgå folkpension i form av sjukbidrag begränsat till viss tid.

SfU 1975/76:11

3

Fr. o. m. den 1 juli i år utgår en förbättrad ersättning, kallad handikapperscttning,
till försäkrad som fyllt 16 år och som innan han fyllt 65 år
fått sin fysiska eller psykiska funktionsförmåga för avsevärd tid nedsatt
i sådan omfattning att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera
tidskrävande hjälp av annan eller, för att kunna förvärvsarbeta, behöver
fortlöpande hjälp av annan eller eljest får vidkännas betydande merutgifter.
Vid bedömning av frågan om rätt till ersättning skall den handikappades
vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader till följd av
handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för
utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i annat avseende
bör bedömningen grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Handikappersättningen
utgör för år räknat 60 %, 45 % eller 30 % av basbeloppet.

I vissa fall har bl. a. hörselskadade generell rätt till handikappersättning.
Detta gäller den som är döv eller gravt hörselskadad. Ersättningen utgör
30 % av basbeloppet. Om stödbehovet ger anledning till högre ersättning skall
sådan utgå.

Med försäkrad som utför förvärvsarbete likställs vid bedömning av rätten
till handikappersättning studerande som åtnjuter studiestöd eller endast på
grund av bestämmelse om behovsprövning är utesluten från sådan förmån.

Statligt studiestöd enligt studiestödslagen utgår till elev över 16 år i grundskola
i form av förlängt barnbidrag med f. n. 150 kr. i månaden, till elever
på gymnasienivå i form av studiehjälp, innefattande studiebidrag med f. n.
150 kr. i månaden jämte vissa tillägg och återbetalningspliktiga studiemedel
samt till elever över 20 år på nämnda nivå och till elever på postgymnasial
nivå i form av studiemedel. Enligt av centrala studiestödsnämnden (CSN)
utfärdade anvisningar utgår även till externa särskolelever över 16 år, oavsett
vilken form av utbildning de genomgår, studiestöd i form av förlängt
barnbidrag under hela den tid eleven är särskolpliktig. Detta är förhållandet
så länge eleven behöver undervisning, dock längst t. o. m. vårterminen det
år han fyller 21 år eller i undantagsfall 23 år. Övriga handikappade elever
inom det allmänna undervisningsväsendet uppbär studiestöd enligt de allmänna
reglerna härför.

Bestämmelserna om studiestöd och pensionsförmåner är samordnade på
så sätt att studiehjälp till yngre elever på gymnasienivå inte utgårom eleverna
uppbär hel förtidspension och deras uppehälle helt eller till väsentlig del
bekostas av stat eller kommun.

Pensionsförmånerna kan även inverka på studiestödsförmånerna i de fall
de senare utgår efter inkomstprövning.

Gravt syn- eller hörselskadade ungdomar som efter genomgången grundskola
fortsätter sin utbildning har i praxis ansetts berättigade till i regel
helt sjukbidrag under ett år efter grundskolans slut. Det har därvid ansetts
att dessa ungdomar på grund av sitt handikapp saknar möjlighet att, utan
att först ha undergått särskild yrkesutbildning under avsevärd tid, skaffa

1 * R iksdagen 1975/76. i 1 sami. Nr 41

SfXJ 1975/76: 11

4

sig en arbetsinkomst motsvarande minst hälften av vad en arbetsför, icke
utbildad person i samma ålder kunnat påräkna.

Fr. o. m. den 1 januari innevarande år finns en särskild obligatorisk sjukförsäkring
för sådana studerande som uppbär studiemedel, såväl på gymnasial
nivå som på högskolenivå. Försäkringen bibehåller den studerande vid rätten
till studiemedel även under sjukdomstiden. I stället reduceras de återbetalningspliktiga
studiemedlen under de ersättningsberättigade sjukdagarna,
vilka infaller efter en karenstid av 14 dagar.

Till den allmänna sjukförsäkringen är för vissa grupper, bl. a. studerande,
knuten en frivillig sjukförsäkring som ger en högsta ersättning vid sjukdom
av 20 kr. per dag.

Regeringen kan förordna att elever vid vissa skolor och utbildningsanstalter
skall omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. I kungörelsen
(1954:715) angående tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring
å vissa elever m. fl. finns en förteckning över de elever som omfattas av
detta skydd.

Frågornas tidigare behandling

Ekonomiskt stöd till handikappade elever

Motioner om omprövning av frågan om pension och rätt till studiestöd
för elever i särskola behandlades av fjolårets riksdag. 1 socialförsäkringsutskottets
av riksdagen godkända betänkande 1974:34 lämnades en bakgrund
till tillämpningen av gällande bestämmelser när det gäller pensionsförmåner
till nämnda elever och en redogörelse för remissyttranden i anledning av
motionerna. När det gällde frågan om pension till särskolelever - motionärerna
hade föreslagit att denna förmån inte skulle utgå till särskolelever
utan i förekommande fall ersättas av statsbidrag till landstingskommunerna
för kostnader i samband med vården och omsorgerna för eleverna - framhöll
utskottet bl. a. att den väsentligaste invändningen mot att slopa rätten till
pension för eleverna i fråga var att de i AFL angivna förutsättningarna
för förtidspension eller sjukbidrag inte gärna kunde utformas annorlunda
för en speciell grupp handikappade än för andra grupper försäkrade. Enhetliga
regler borde rimligen gälla för alla medborgare när det gällde deras möjligheter
att få den grundtrygghet som förtidspension eller sjukbidrag från
folkpensioneringen jämte tilläggsförmåner innebar. Om lagens krav för erhållande
av dessa förmåner utformades strängare kom detta att drabba även
andra grupper av handikappade ungdomar med pension, och svårigheter
kunde uppkomma att finna annan lämplig stödform. Utskottet erinrade
även om att pensionen till de allra flesta särskoleleverna utgick i form av
sjukbidrag, som fortlöpande omprövades.

Beträffande frågan om studiestöd till särskoleleverna framhöll utskottet
att i de fall sjukbidrag eller förtidspension utgick var denna stödform från

SfU 1975/76:11

5

den enskildes synpunkt ekonomiskt vida fördelaktigare än studiemedel. De
elever däremot som inte hade pensionsförmåner - dvs. de inte så svårt
handikappade, vilka hade de största förutsättningarna att bo i det egna hemmet
och att kunna genomföra en yrkesutbildning - kunde antas uppleva
det som orättvist att de hade sämre möjligheter till statligt ekonomiskt
stöd än sina jämnåriga studiekamrater i gymnasieskolans yrkesskolor. Utskottet
fann det angeläget att särskolans elever blev särskilt uppmärksammade
när det gällde utformningen av det ekonomiska stödet till handikappade
studerande ungdomar. Utskottet framhöll att det erfarit att den
nu berörda frågan skulle tas upp till behandling av den inom socialdepartementet
tillsatta socialpolitiska bidragsutredningen. Utskottet hade också
inhämtat att den inom utbildningsdepartementet tillsatta utredningen om
skolan, staten och kommunerna (SSK) skulle ta upp frågor som rörde särskolan.
Utskottet ansåg att resultatet av dessa utredningar borde avvaktas
innan man vidtog någon ändring i gällande regler för studiestöd.

Handikapputredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1969:35) Bättre
utbildning för handikappade en rad åtgärder som syftade till att öka de
svårast handikappades möjligheter till utbildning. Bland annat föreslogs att
de handikappades studiefinansiella situation borde utredas i särskild ordning.
Vid överväganden om stödformernas utformning och samordning borde
även beaktas samordningen med förmåner enligt lagen om allmän försäkring
och utbildningsbidrag.

CSN gjorde i en promemoria i maj 1972 en kartläggning av ekonomiska
stödformer för handikappade studerande. CSN ansåg därvid att en utredning
borde göras beträffande de olika stödformer som framdeles borde utgå till
handikappade som bedriver studier. Bl. a. riktade CSN uppmärksamheten
på att ekonomiska stöd kan beviljas från flera instanser efter olika regelsystem.
En bättre samordning borde enligt nämnden åstadkommas mellan
studiehjälp/studiemedel å ena sidan och utbildningsbidrag och förtidspension
å andra sidan.

CSN:s promemoria överlämnades tillsammans med en skrivelse från skolstyrelsen
i Örebro angående studiesociala förmåner för gravt hörselskadade
gymnasieelever av utbildningsdepartementet till den socialpolitiska
bidragsutredningen, som i sin rapport (Ds S 1975:4) Kartläggning av samordningsfrågor
i det socialpolitiska bidragssystemet redovisat dem i samband
med frågor om rehabilitering (s. 156). Beträffande sådana frågor anser utredningen
det angeläget att reformarbetet på området följs upp och att frågan
om ytterligare samordningsbehov beaktas vid fortsatt utredningsarbete.

Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) har i sitt i januari
i år avgivna betänkande (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan
och särskolan inlett en principdiskussion om nämnda huvudmannaskap.
Betänkandet har remissbehandlats, och utredningen avser att senare återkomma
med sitt ställningstagande.

Riksdagen begärde 1974 en översyn av såväl det studiesociala systemet

SfU 1975/76:11

6

(SfU 1974:19, rskr 265) som det socialpolitiska bidragssystemet (SfU 1974:36,
rskr 336). Regeringen har i juni i år tillsatt en utredning om samordningsfrågor
i det socialpolitiska bidragssystemet och i september i år en utredning
om det studiesociala stödet.

Sjuk- och yrkesskadeförsäkringar för studerande

Riktlinjerna för den särskilda sjukförsäkring, som fr. o. m. den 1 januari
i år gäller för studerande som uppbär studiemedel, gavs i propositionen
1973:63 angående studiesocialt stöd. Vid riksdagsbehandlingen väcktes en
motion om att försäkringen skulle omfatta samtliga studerande oavsett om
de uppbar studiemedel eller ej. Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt betänkande
SfU 1973:17 att motionens förslag enligt utskottets mening inte
innebar någon tillfredsställande lösning, särskilt som någon lämplig definition
av begreppet studerande inte stod att få. Utskottet erinrade även
om den frivilliga sjukförsäkring som vid behov kunde tecknas av alla studerande,
oavsett om de hade studiemedel eller inte. Riksdagen fattade principbeslut
om sjukförsäkringen i enlighet med de riktlinjer som förordats
i propositionen (rskr 1973:240).

1 propositionen 1974:14 om studiesocialt stöd lades författningsbestämmelser
fram om en sjukförsäkring för studerande i enlighet med de av
riksdagen antagna riktlinjerna. 1 sammanhanget anförde departementschefen
att reglerna borde gälla för dem som uppbar studiemedel inom både
studiehjälps- och studiemedelssystemet. Däremot anförde han att motsvarande
regler inte torde behövas i fråga om bidragsformer inom studiehjälpssystemet,
eftersom de studerande enligt praxis efter särskild prövning kan
få behålla tidigare beviljat bidrag jämte vissa tillägg även under kortare
tids sjukdom.

Med anledning av propositionen framställdes bl. a. ett motionsyrkande
om en övergripande utredning beträffande sjukförsäkringens utformning.
Motionen syftade till en sjukförsäkring för alla studerande vid läroanstalter
som omfattas av studiefinansieringssystemet.

Socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:19), som vid sin behandling av propositionen
hade att ta ställning till flera andra yrkanden som bl. a. syftade
till utredningar i olika hänseenden av det studiesociala systemet, ansåg att
detta system borde göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös
utredning. Vilka frågor som borde omfattas av det kommande utredningsuppdraget
ansåg utskottet, bl. a. med hänvisning till SVUX pågående arbete,
det vara för tidigt att definitivt ta ställning till. Utskottet framhöll dock
(s. 67) att man särskilt borde undersöka i vad mån förenklingar i nuvarande
system var möjliga att åstadkomma. Till de frågor som enligt utskottet
kunde bli aktuella att behandla hörde frågor gällande studiemedlens maximibelopp
och behovsprövningen mot egen och makes inkomst och förmögenhet
vid studiemedelstilldelningen. Men man borde enligt utskottet
också pröva andra i motionerna aktualiserade frågor. Riksdagen gav rege -

Sfi] 1975/76: 11

7

ringen till känna vad utskottet anfort beträffande översyn av det studiesociala
systemet med anledning av bl. a. förenämnda motionsyrkande om en övergripande
utredning om sjukförsäkringens utformning.

Som tidigare (s. 6) nämnts har nyligen en kommitté tillsatts för att göra
en utredning om det studiesociala stödet.

De studerandes skydd vid yrkesskador har varit föremål för utredning
inom yrkesskadeförsäkringskommittén, som i sitt nyligen framlagda betänkande
(SOU 1975:84) Ersättning vid arbetsskada föreslår att den nuvarande
metoden med förteckning över vilka elever som omfattas av skyddet skall
överges och att i stället alla studerande som efter fullgjord skolplikt vid
sin utbildning är berättigade till studiestöd eller endast på grund av bestämmelse
om behovsprövning är uteslutna från sådan förmån skall vara
obligatoriskt försäkrade. Därjämte skall de som deltar i arbetsmarknadsutbildning
som avses i arbetsmarknadskungörelsen, arbetsprövning eller arbetsträning
som anordnas av staten, kommun eller landstingskommun,
praktisk yrkesorientering inom grundskolan eller särskolan och den som
från och med kvartalet efter det han fyllt 16 år undervisas i särskolans
yrkesskola fl del av försäkringsskyddet. Kommittén föreslår också att regeringen
skall kunna föreskriva att även annan studerande skall jämställas
med arbetstagare. Beträffande underlaget för ersättning till yrkesskadad studerande
föreslår kommittén att detta för den beräknade utbildningstiden
skall utgöras av den inkomst den studerande sannolikt skulle ha fått om
han vid tiden då skadan inträffade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta
och för tid efter utbildningstidens slut den inkomst av förvärvsarbete
som den försäkrade sannolikt skulle ha haft om skadan ej inträffat.
Särskilda regler om minimibelopp för ersättningsunderlaget föreslås
av kommittén.

Utskottet

Om ett barn under 16 år på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning
eller annat handikapp för avsevärd tid är i behov av särskild tillsyn och
vård, kan vårdbidrag utgå till förälder för vård av barnet. Vårdbidrag utgår
allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merutgifternas storlek
med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående
jämte pensionstillskott.

När barnet fyllt 16 år kan folkpensionsförmåner utgå om arbetsförmågan
på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften. Vid varaktig nedsättning
av arbetsförmågan utgår förtidspension, medan vid arbetsnedsättning, som
inte kan anses varaktig men kan antas bli bestående avsevärd tid, utgår
sjukbidrag begränsat till viss tid.

Vidare kan, efter fyllda 16 år, handikappersättning utgå till den, vars

SfU 1975/76:11

8

fysiska eller psykiska funktionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i sådan
omfattning, att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande
hjälp av annan eller, för att kunna förvärvsarbeta, behöver fortlöpande
hjälp av annan eller eljest får vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning
av frågan om rätt till ersättning skall vård- och hjälpbehovet vägas
samman med hans merkostnader till följd av handikappet. Handikappersättning
kan även utgå till studerande som åtnjuter studiestöd eller endast
på grund av bestämmelse om behovsprövning är utesluten från sådan förmån.
Ersättningen utgör 60, 45 eller 30 % av basbeloppet.

Handikappade elever har, med visst undantag för särskolelever, i likhet
med andra elever över 16 år rätt till statligt studiestöd, dvs. förlängt barnbidrag
så länge de går i grundskola, studiehjälp i gymnasieskola tills de
fyllt 20 år och studiemedel i gymnasieskola när de är över 20 år och vid
högskoleutbildning. Beträffande särskolelever gäller enligt av CSN utfärdade
anvisningar att externa elever över 16 år har rätt till statligt studiestöd i
form av förlängt barnbidrag under hela den tid de är skolpliktiga.

Motionerna 754 och 1195 behandlar frågor om det ekonomiska stödet
till studerande handikappade ungdomar.

I motionen 754 av fru Hjalmarsson och herr Karlsson i Malung kritiseras
det förhållandet att pension eller sjukbidrag tillerkänns handikappade
elever från fyllda 16 år. Motionärerna stöder sig på den uppfattning som
socialförsäkringskommittén anslöt sig till i sitt betänkande (SOU 1961:29)
Förtidspensionering och sjukpenningsförsäkring, nämligen att förtidspension
i regel inte bör utgå för särskolelev under utbildningstiden och den
närmaste tiden därefter, då han skall anpassas till arbetslivet. Motionärerna
menar att frågan om pension bör aktualiseras först efter det att en ordentlig
utredning beträffande möjligheterna till yrkesutbildning skett. Under utbildningstiden
bör den handikappade eleven få samma studiesociala förmåner
som andra studerande. För att underlätta den ekonomiska situationen
för de elever som vistas i sitt hem och fullgör sin skolplikt på hemorten
föreslår motionärerna en högre åldersgräns för rätt till det statliga vårdbidraget.

Motionärerna i motionen 1195, herrar Börjesson i Falköping och Gernandt,
pekar på den väsentligt längre studietid som hörselskadade ungdomar får
i förhållande till ungdomar med normal hörsel. De framhåller att sjukbidraget
från folkpensioneringen i praxis inte ansetts kunna utgå till hörselskadade
ungdomar som studerar under längre tid än ett år efter den ordinarie skolpliktens
upphörande. Hörselskadade ungdomar är dessutom ofta inte berättigade
till förtidspension eller sjukbidrag. Enligt motionärernas mening
måste man beakta hörselskadades behov av att vid gymnasiala studier erhålla
ett samordnat studiesocialt stöd under såväl studietid som ferier.

När utskottet föregående år hade att ta ställning till yrkanden om omprövning
av frågan om pension och rätt till studiestöd för särskolelever
framhöll utskottet att förutsättningarna för förtidspension eller sjukbidrag

SfU 1975/76:11

9

inte gärna kunde utformas annorlunda för en speciell grupp handikappade
än för andra grupper försäkrade och att enhetliga regler borde gälla för alla
medborgare när det gällde deras möjligheter att få den grundtrygghet som
förtidspension eller sjukbidrag innebar. Utskottet framhöll vidare att sjukbidrag
och förtidspension ekonomiskt var vida fördelaktigare än studiemedel.
Däremot fann utskottet - med tanke på särskolelever utan pensionsförmåner
och med begränsat statligt studiestöd - det angeläget att särskolans
elever särskilt uppmärksammades när det gällde utformningen av det ekonomiska
stödet till handikappade studerande ungdomar. Utskottet hänvisade
till att socialpolitiska bidragsutredningen hade att pröva den sistnämnda
frågan och att utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) ämnade
ta upp frågor som rörde särskolan.

Som framgår av redovisningen ovan (s. 5) har från skilda håll påvisats
behovet av en utredning om de handikappades studiefinansiella situation
och av att man i samband därmed uppmärksammar frågor om samordning
mellan studiestödsförmånerna och socialpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska
bidragsformer. Den kartläggning av ekonomiska stödformer för handikappade
studerande som CSN gjort i maj 1972 ingår i det material som
legat till grund för den socialpolitiska bidragsutredningens nyligen avslutade
arbete. Med hänsyn härtill och till de utredningar som nyligen påbörjats
dels om samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet, dels om
det studiesociala stödet anser sig utskottet ha befogad anledning räkna med
att frågorna om ekonomiskt stöd till handikappade elever blir föremål för
fortsatta överväganden.

Frågor om trygghet för studerande och andra med låga inkomster i fall
av sjukdom eller olyckshändelse behandlas i motionerna 758 av herrar Mattsson
i Lane-Herrestad och Johansson i Skärstad samt 1218 av herr Nyhage m. fl.
I den förra påtalar motionärerna att studerande, som på grund av
sjukdom tvingas avbryta sina studier, f. n. har ett ofullständigt ekonomiskt
skydd i de fall de inte uppbär studiemedel eller sjukdomen är så långvarig
och allvarlig att sjukbidrag eller förtidspension utgår. Motionärerna vill därför
ha en utbyggnad av studiestödssystemet och en samordning med sjukförsäkringssystemet
för att garantera alla studerande trygghet vid sjukdom.

Motionärerna i motionen 1218 framför liknande synpunkter i fråga om
de studerandes försäkringsskydd vid studieavbrott på grund av sjukdom.
De anser också att skyddet vid olycksfall och dödsfall är alltför begränsat
för såväl den som skadas som hans efterlevande.

De båda kommittéer som tillsatts för att utreda samordningsfrågor i det
socialpolitiska bidragssystemet och det studiesociala stödet har såvitt utskottet
kan bedöma anledning att också komma in på frågor av den art
som aktualiserats i nu nämnda motioner. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om de uttalanden som riksdagen i samband med behandlingen av
propositionen 1974:14 (se ovan s. 6) gjorde beträffande vilka frågor som kunde
bli aktuella för en utredning om det studiesociala systemet. Vad särskilt

SfU 1975/76:11

10

gäller skyddet vid olycksfall har som tidigare nämnts (s. 7) yrkesskadeförsäkringskommittén
i dagarna lagt fram ett förslag om en obligatorisk arbetsskadeförsäkring
för studerande som innebär väsentligt förbättrade sjukoch
invaliditetsförmåner.

Utskottet anser på grund av det anförda någon riksdagens åtgärd med
anledning av de i betänkandet behandlade motionerna inte erforderlig.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1975:754,

2. motionen 1975:758,

3. motionen 1975:1195 och

4. motionen 1975:1218.

Stockholm den 11 november 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik* (s), herrar Hyltander
(fp), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson
i Nybro (c). Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Edsbro (c), fröken Engman
(s) och fröken Rogestam (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Magnusson i Nennesholm (c). Andersson i Nybro (c), Andersson
i Edsbro (c) och fröken Rogestam (c) vilka anför:

När riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 1974:14
på förslag av ett enhälligt socialförsäkringsutskott begärde en översyn av
det studiesociala systemet angavs i utskottets betänkande 1974:19 vissa frågor
som en kommande utredning kunde pröva. Detta gällde bl. a. frågan
om en sjukförsäkring för alla studerande vid läroanstalter som omfattades
av studiefinansieringssystemet.

Denna riksdagens uppfattning har inte kommit till direkt uttryck i de
detaljerade direktiven till den kommitté, som numera tillsatts för att utreda
det studiesociala stödet. Vi förutsätter dock att även den nu angivna frågan
ryms inom ramen för kommitténs arbete. Skulle så inte vara fallet, utgår
vi från att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv till utredningen av sådan innebörd.