SfU 1975/76:10

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:10

med anledning av motioner om en allmän medborgarförsäkring
och om medborgarbidrag

Motionerna

I motionen 1975:255 (jfr 1975:291) av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en utredning
angående en allmän medborgarförsäkring.

1 motionen 1975:1203 av herr Hörberg (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om ett allmänt medborgarbidrag blir föremål
för utredning.

Motiveringen till motionen 1975:255 finns i motionen 1975:291, i vilken
samma motionärer föreslår att riksdagen skall begära förslag från regeringen
om förstatligande av de privata försäkringsbolagen. Samtidigt med att så
sker bör enligt motionärerna frågan om en allmän medborgarförsäkring,
som skulle ta bort behovet av försäkringsbolag, utredas.

Motionen 1975:1203 syftar till genomgripande förändringar i nuvarande
bidrags- och skattesystem genom införande av ett till alla medborgare utgående
grundbidrag.

Frågornas tidigare behandling

Motionen 1975:291 om förstatligande av de privata försäkringsbolagen
har hänvisats till näringsutskottet, som behandlat motionen i sitt betänkande
NU 1975:14 (se s. 14 ff., 76 och 105). Motionen avstyrktes av utskottet med
motivering att ett tillfredsställande samhälleligt inflytande över försäkringsväsendet
inte förutsatte att försäkringsbolagen övertogs av staten. I sammanhanget
hänvisade utskottet till försäkringsinspektionens omfattande
kontrollfunktion. Riksdagen avslog motionen.

Under en följd av år har i samband med motionsyrkanden om allmän
översyn av socialförsäkringssystemet framförts förslag om utredning av frågan
om en garanterad minimiinkomst. I socialförsäkringsutskottets betänkande
1973:6 lämnas en utförlig redogörelse för olika yrkanden med sådant
syfte. Under åren 1969-1973 avvisade riksdagen utredningsyrkanden under
hänvisning i huvudsak till det kontinuerliga utredningsarbetet på socialförsäkringens
område och till att frågan om en allmän översyn av socialförsäkringssystemet
var för tidigt väckt. Vad särskilt beträffade ett system
med garanterad minimiinkomst framhöll andra lagutskottet i sitt utlåtande
1970:41 följande:

1 Riksdagen 1975/76. 11 sami. Nr 10

SfU 1975/76:10

2

Utskottet är skeptiskt till de förslag som lagts fram att man helt eller
delvis skall avlösa vårt nuvarande socialpolitiska system med någon form
av generellt verkande inkomsttrygghet. Förslagen är alltför diffusa för att
man skall kunna göra en bedömning av verkningarna. De angivna fördelarna
är ingalunda odiskutabla. I den mån förslagen endast innebär införande
av grundtrygghet upp till en viss nivå kan man inte avstå från påbyggnadsanordningar
av i princip samma slag som de vi f. n. har. Mot den
bakgrunden måste de påstådda administrativa vinsterna bli begränsade.

Den i motionerna redovisade argumenteringen har inte övertygat utskottet
om att man skall överge de metoder som hittills använts för att ge den
enskilde ett så fullständigt socialt skydd som möjligt. Den stora fördelen
med ett system med selektiva och differentierade stödformer är att man
på ett ändamålsenligt sätt kan styra hjälpen till de grupper eller till de enskilda
som är i behov därav.

Vid 1974 års riksdag framfördes i motioner (c, fp och vpk) krav på en
parlamentariskt förankrad utredning med uppgift att förbättra socialförsäkringarna
och söka åstadkomma en samordning av det socialpolitiska bidragssystemet.
Därvid underströks (c och fp) att utredningen borde undersöka
vilka lösningar som bäst kunde tillgodose kravet på en tillfredsställande
grundtrygghet och pröva bl. a. möjligheterna att skapa ett system
med garanterad minimiinkomst.

Socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:36), som erinrade om att det föregående
år inte rått några delade meningar i och för sig inom utskottet om
nödvändigheten av en samlad översyn av hela det socialpolitiska bidragssystemet,
utgick från att den kartläggning som pågick inom den år 1972
tillsatta socialpolitiska bidragsutredningen kunde förväntas vara slutförd senast
under första halvåret 1975. Med hänsyn därtill förordade utskottet att
en parlamentariskt förankrad kommitté snarast skulle tillsättas med uppgift
att verkställa den åsyftade utredningen. Enligt utskottets mening borde kommitténs
arbete lämpligen bedrivas på grundval av det material som kom
fram genom den socialpolitiska bidragsutredningen. Riksdagen (rskr 336)
gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Socialpolitiska bidragsutredningen har i juni i år avlämnat en rapport (Ds
S 1975:4)om kartläggning av samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet.
På s. 189 ff. i rapporten går utredningen in på olika möjligheter
att tillgodose ekonomiska behov genom socialpolitiska anordningar som
är mer enhetliga än de nuvarande anordningarna sammantagna kan sägas
vara. I sammanhanget diskuteras socialpolitiska "helhetslösningar” såsom
allmänt folkbidrag, inkomstgarantikonto och negativ inkomstskatt. I fråga
om ett allmänt folkbidrag förutsätter utredningen att detta skall utgå till
alla individer och endast differentieras i förhållande till mottagarnas ålder.
Med utgångspunkt i ett folkbidrag beräknat på ett basbelopp om 10 000
kr. gör utredningen vissa beräkningar, som utmynnar i slutsatsen att införande
av ett allmänt folkbidrag kan antas bli synnerligen kostnadskrävande
om det skall ersätta en väsentlig del av det nuvarande socialpolitiska bi -

SfU 1975/76:10

3

dragssystemet. Samtidigt skulle andra konstadskrävande reformer fl skjutas
åt sidan. Utredningen anser därför ett folkbidrag av angivet slag vara från
finansiella utgångspunkter orealistiskt. Om bidraget utgår med ett mindre
belopp kommer - menar utredningen - en allmän minimigaranti inte att
uppnås. Även sådana trygghetsformer, där grundtryggheten täcks genom
ett inkomstgarantikonto eller en negativ inkomstskatt, förkastas av utredningen,
som sammanfattningsvis konstaterar att man måste söka sig fram
på andra vägar vid en realistisk diskussion om en samordning av bidragssystemet
och att en allmän socialförsäkring i denna mening förutsätter att
det tidigare reformarbetet fortsätter med inriktning på en samordning av
olika bidragssystem. I det avslutande kapitlet (kap. 9) ger utredningen sin
syn på den fortsatta behandlingen av sådana samordningsfrågor.

I samband med att den socialpolitiska bidragsutredningen avlämnat sin
rapport har en parlamentariskt sammansatt kommitté, socialpolitiska samordningsutredningen,
tillsatts med uppdrag att göra en utredning om samordningsfrågor
i det socialpolitiska bidragssystemet med ledning av den
sammanfattning av frågeställningar som anges i rapportens avslutande kapitel.

Enligt direktiven för utredningen skall den undersöka vilka förbättringar
i samordningsavseende som kan genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer
och för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens inriktning
och omfattning. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelning
och den huvudsakliga fördelning mellan olika områden som
är fastställd av statsmakterna.

Utskottet

I motionen 255 av herr Hermansson m. fl. begärs utredning om en allmän
medborgarförsäkring. Motiveringen för yrkandet återfinns i den tidigare i
år av riksdagen (se NU 1975:14) behandlade motionen 291, som innehåller
förslag om förstatligande av de privata försäkringsbolagen. Samtidigt med
ett sådant förstatligande bör enligt motionärerna en utredning komma till
stånd om en allmän medborgarförsäkring för att ersätta det skydd de privata
försäkringsbolagen erbjuder vid person- och egendomsskador. En sådan försäkring
skulle nämligen, menar de, ta bort behovet av privata försäkringsbolag.

Förslaget i motionen 291 har inte biträtts av riksdagen. Vid sin bedömning
av motionsyrkandet har utskottet att utgå från detta ställningstagande. Mot
denna bakgrund finns beträffande yrkandet om en allmän medborgarförsäkring
skäl framhålla följande. De allmänna försäkringar, som för närvarande
finns och som fortlöpande byggs ut och förbättras, syftar till att
ge en grundläggande försörjningstrygghet. De på privat väg erbjudna försäkringarna,
främst grupplivförsäkringarna, utgör ett värdefullt komplement
härtill. Med hänsyn till de synnerligen skiftande behov som föreligger hos
olika medborgare, inte minst när det gäller skyddet mot egendomsskador.

SfU 1975/76:10

4

skulle enligt utskottets mening en allmän försäkringsform, som helt skulle
ta bort behovet av privata försäkringsbolag, kräva en mycket betungande
administration och därtill vara kostnadskrävande. Med hänsyn till det anförda
och med beaktande av den kontroll och det inflytande samhället har
över försäkringsväsendet anser utskottet inte den begärda utredningen påkallad.
Vid detta ställningstagande har utskottet även beaktat det arbete
som - bl. a. inom den år 1974 tillsatta försäkringsrättskommittén - för närvarande
pågår i avsikt att stärka konsumenternas ställning i försäkringsfrågor.

Frågan om att med ett allmänt medborgarbidrag uppnå en grundtrygghet
för alla medborgare tas upp i motionen 1203 av herr Hörberg. Motionären
framhåller att nuvarande fördelnings- och trygghetssystem lider av sådana
brister att en allmän översyn av detta är berättigad. Därvid bör även alternativa,
helt nya totallösningar prövas. I motionen skisseras ett förslag
till ett samverkande bidrags- och skattesystem, som bygger på ett grundbidrag
motsvarande ett basbelopp till varje vuxen medborgare och ett halvt
basbelopp till varje medborgare under 18 år. I motionen ges exempel på
en rad sociala förmåner, som jämte grundavdraget vid beskattningen skulle
kunna ersättas av ett medborgarbidrag. Finansieringen av den beräknade
nettokostnaden för bidraget, 46 milj. kr., föreslås ske genom ändringar i
skattesystemet, främst genom en omläggning till en proportionell beskattning.
Motionären framhåller att det skisserade systemet bör kunna utgöra
ett diskussionsunderlag för 1972 årsskatteutredning och den parlamentariska
utredning som skall pröva samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet.

Socialpolitiska bidragsutredningen har i juni i år avlämnat sin rapport
om kartläggning av samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet.

I rapporten har utredningen berört frågan om ett allmänt folkbidrag och
liknande former av garanterad minimistandard för alla medborgare men
avvisat tanken på att införa någon sådan bidragsform. I fråga om ett allmänt
folkbidrag har utredningen konstaterat att ett sådant inte är ekonomiskt
genomförbart. Utredningen har i stället föreslagit att det fortsatta reformarbetet
inriktas på att samordna nuvarande bidragssystem.

När riksdagen föregående år begärde att en parlamentariskt sammansatt
utredning skulle få i uppdrag att göra en samlad översyn av hela det socialpolitiska
bidragssystemet förutsattes att utredningens arbete skulle bedrivas
på grundval av det material som kom fram genom den socialpolitiska
bidragsutredningen. Den av riksdagen begärda utredningen har tillsatts i
juni i år. 1 enlighet med bidragsutredningens nyssnämnda förslag skall den
nya utredningens arbete inriktas på de förbättringar i samordningshänseende
som kan genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer och för dessa
fastlagda principer i fråga om bidragens inriktning och omfattning samt
bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelning och den huvudsakliga
fördelning mellan olika områden som är fastställda av statsmakterna.

I den parlamentariska utredningens uppdrag kan inte anses ingå att pröva

SfU 1975/76:10

5

ett så väsentligen annorlunda socialpolitiskt trygghetssystem som det som
skisserats i motionen 1203, även om utredningen synes oförhindrad att inom
nuvarande resursramar föreslå långtgående förändringar för att uppnå en
grundtrygghet för alla. Med hänsyn till bidragsutredningens överväganden
om förutsättningarna för att införa folkbidrag eller liknande garantier för
minimistandard anser sig utskottet inte ha anledning föreslå att frågan om
ett allmänt medborgarbidrag blir föremål för särskild prövning. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1975:255,

2. motionen 1975:1203.

Stockholm den 11 november 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson
i Ronneby (s). Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik* (s), herrar Hyltander
(fp), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson
i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk). Andersson i Edsbro (c), fröken Engman
(s) och fröken Rogestam (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

beträffande allmän medborgarförsäknng

1. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anför:

Sedan riksdagen avslog motionen 1975:291 har motiven för ett bifall till
motionsyrkandet om en utredning angående en allmän medborgarförsäkring
(1975:255) bortfallit. En sådan utredning hade till förutsättning ett ställningstagande
i princip för ett förstatligande av de privata försäkringsbolagen.
Sedan nyssnämnda beslut fattades har en påtaglig opinionsförskjutning ägt
rum i förstatligandefrågorna. Det ges sålunda anledning till att återkomma
till denna fråga och därmed även till den konkreta utformning försäkringsväsendet
bör få efter ett sådant förstatligande. Vad de renodlade trygghetsfrågorna
beträffar har vänsterpartiet kommunisterna vid tidigare riksdagar
väckt motioner med yrkande om utredning angående en total allmän försäkring
som täcker alla slag av inkomstbortfall. Även denna tankegång röner
enligt min mening en ökad resonans. Det kan bli anledning att återkomma
även till denna fråga.

SfU 1975/76:10

6

beträffande medborgarbidrag 2.

av herrar Magnusson i Nennesholm (c), Andersson i Nybro (c), Andersson
i Edsbro (c) och fröken Rogestam (c) vilka anför:

Under en följd av år har från centerpartiets sida framförts förslag om
utredningar för att nå en förbättrad grundtrygghet för alla medborgare. De
reformkrav som därvid tett sig angelägna har varit att få till stånd dels
en bättre samordning mellan olika bidragsformer dels en jämnare inkomstoch
standardfördelning.

Vid fjolårets riksdag påpekades i en centermotion - som jämte andra
föranledde riksdagen att begära en översyn av det socialpolitiska bidragssystemet
- att en parlamentarisk utredning med uppgift att förbättra socialförsäkringssystemet
och samordna det socialpolitiska bidragssystemet
också måste kunna utreda andra tänkbara metoder än hittills och dessutom
ha möjligheter att jämföra dagens trygghetssystem med en garanterad minimiinkomst.
I motionen angavs vissa krav som måste uppfyllas för att
säkerställa en bättre grundtrygghet. Eftersom ett system med garanterad
minimiinkomst borde kunna motsvara dessa krav framhölls i motionen
att ett sådant alternativ borde bli föremål för en särskilt noggrann prövning
i en parlamentarisk utredning.

Vid tiden för riksdagens nämnda begäran om översyn pågick fortfarande
den socialpolitiska bidragsutredningens kartläggning av eventuella brister
i avseende på samordningen av nuvarande bidragsformer. Det var därför
knappast möjligt att precisera de frågor som en parlamentarisk utredning
skulle arbeta med i vidare mån än att arbetet lämpligen borde bedrivas
på grundval av det material som kom fram genom bidragsutredningen.

Vi konstaterar med tillfredsställelse att vårt utredningskrav på en bättre
samordning mellan de olika bidragssystemen tillgodoses i direktiven till
den nya parlamentariska utredning som numera tillsatts. Vi måste emellertid
beklaga att direktiven synes ge begränsade möjligheter att pröva "heltäckande"
trygghetssystem av typen garanterad minimiinkomst. Genom direktivens
bindning till bidragsutredningens redovisning av vilka frågor som
i fortsättningen bör prövas och genom att förbättringarna i samordningshänseende
skall genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer och
för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens inriktning och omfattning
synes den parlamentariska kommittén vara förhindrad att bedriva sitt arbete
på det förutsättningslösa sätt som skulle vara önskvärt när det gäller så
viktiga reformfrågor. Även det förhållandet att arbetet bör bedrivas med
utgångspunkt i den totala resurstilldelning och den huvudsakliga fördelning
mellan olika områden som är fastställd av statsmakterna begränsar utredningens
handlingsmöjligheter. Det summariska material som bidragsutredningen
presenterat när den avvisat olika system med garanterad minimistandard
är enligt vår mening otillräckligt för ett definitivt ställningstagande
i frågan. Bl. a. har när det gäller ett allmänt grundbidrag flera tunga poster

SfU 1975/76:10

7

i den sociala budgeten, såsom de allmänna barnbidragen, de statliga- och
statskommunala bostadstilläggen, studiesociala förmåner och socialhjälp inte
tagits med bland de förmåner ett sådant bidrag helt eller delvis skulle kunna
ersätta. Inte heller har effekterna av en beskattning av bidraget belysts.

Mot bakgrund av det anförda förutsätter vi att den socialpolitiska samordningsutredningen
ger utredningsdirektiven en så vid tolkning, att den
anser sig oförhindrad att pröva också trygghetsformer som syftar till en
garanterad minimistandard som ger grundtrygghet för alla medborgare.

3. av herr Hyltander (fp) som anför:

Motion 1975:1203 tar upp till diskussion en principfråga av stor räckvidd.
Samordningen i dag mellan våra skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystem
är långt ifrån tillfredsställande. För de flesta medborgare ter sig floran
av avdrags-, bidrags- och stödformer som en "snårskog”. Många skattebetalare
och bidragsberättigade bidragsmottagare går miste om sina rättigheter
på grund av detta.

En samordnande översyn för att åstadkomma förenklingar, förbättringar
och överskådlighet synes välmotiverad.

Inom ramen för en sådan samordnande översyn bör motionens principskiss
med en garanterad minimiinkomst få utgöra ett diskussionsalternativ.
Måhända är frågan om någon form av garanterad minimiinkomst
för tidigt väckt för att kunna resultera i utredning omedelbart p. g. a. de
utredningar som pågår på skatteområdet och beträffande samordning av
sociala förmåner, då direktiven för dessa inte är så vittfamnande.

Den i motionen väckta frågan är emellertid av så stort allmänt intresse
och berör så många människor att den inte kan nonchaleras utan måste
komma med som e n modell för en helhetslösning om man vill lägga
en helhetssyn på det totala skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystemet.

... •

.

.