NU 1975/76: 9

Näringsutskottets betänkande
1975/76:9

med anledning av motioner om förstatligande av vissa företag
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:177 av herr Israelsson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag beträffande statens övertagande av
det belgiska bolaget Vieille Montagnes verksamhet i södra Närke,

1975:1628 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
beslutar om skyndsam utredning angående ett statligt övertagande av Bolidenbolagetsgruvtillgångari
Norr- och Västerbotten samt Rönnskärsverken,

1975:1631 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemstäils att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag syftande till förstatligande av Industri
AB Euroc.

Bolaget Vieille Montagne

Uppgifter om företaget

Det belgiska företaget Société des Mines et Fonderies de Zinc de la VieilleMontagne,
S.A., driver sedan år 1857 verksamhet i Sverige.

Verksamheten är förlagd till ett område i södra Närke med betydande
förekomster av zinkmalm. Den omfattar gruvrörelse i Zinkgruvan
och sligproduktion vid ett anrikningsverk i Åmmeberg. Den verksamhet
som bedrivs i Åmmeberg avses vid årsskiftet 1976-1977 bli flyttad till Zinkgruvan,
där nya gruv- och anrikningsanläggningar håller på att uppföras.

År 1974 uppfordrades ca 330 000 ton malm. Till jämförelse kan nämnas
att malmfångsten år 1915 uppgick till 79 000 ton och år 1945 till 128 000
ton. Koncessionsnämnden för miljöskydd har år 1974 lämnat bolaget tillstånd
enligt miljöskyddslagen att dels fortsätta driften vid de nuvarande
anläggningarna och därvid öka malmuppfordringen till högst 400 000 ton
per år, dels flytta den i Åmmeberg bedrivna verksamheten till Zinkgruvan
och, efter erforderlig om- och tillbyggnad av anläggningarna där, öka malmuppfordringen
till högst 700 000 ton per år. Den nuvarande produktionen
beräknas motsvara ca 40 96 av den totala svenska produktionen av zinkmalm.
I fråga om malmtillgångar skiljer bolaget på säkra, troliga och möjliga
tillgångar. Bolaget anser sig ha säkra tillgångar för 25 år med den utökade
produktionen och troliga tillgångar för 50 år. Beträffande möjliga tillgångar
föreligger ingen tidsuppgift.

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 9

NU 1975/76: 9

År 1974 utvanns ur den uppfordrade malmen - vilken hade en halt
av 7,65 % zink och 1,88 % bly - 44 000 ton zinkslig och 8 000 ton blyslig.

Ytterligare förädling äger inte rum i Sverige. Den slig som produceras
forslas - f. n. delvis med bil, delvis med båt - till Otterbäcken vid Vänern
och därifrån med båt till bolagets smältverk i Belgien.

Bolaget har, förutom i Sverige, gruvor i Frankrike och Förbundsrepubliken
Tyskland. Fabriker har bolaget i dessa båda länder och i Belgien. Bland
större aktieägare märks (enligt Jane’s Major Companies of Europé, 1975
edition) gruvföretaget Union Miniére med ca 13 % och holdingbolaget Société
Générale de Belgique med ca 10 % av aktiekapitalet. Antalet anställda
i Sverige, vilket under förra hälften av 1960-talet närmad&sig eller översteg
400, har därefter gått ned och var vid 1974 års slut 332, varav 63 tjänstemän
och arbetsledare. Totalt har bolaget ca 5 000 anställda.

Beträffande bolagets ekonomi kan följande nämnas. Omsättningen
i bolagets gruvindustriella verksamhet i Sverige har under åren 1972-1974
uppgått till resp. 26,8, 31,2 och 55,0 milj. kr. Därtill kommer lant- och
skogsbruk med en omsättning av i runt tal 0,6 milj. kr. Efter bokslutsdispositioner
och skatter redovisades för år 1972 ingen vinst, för åren 1973
och 1974 en vinst av resp. 1,2 och 4,6 milj. kr. Värderingen av sligleveranserna
från Sverige sker på basis av gällande noteringar och jämförbara
köpekontrakt. I sina deklarationer har den svenska avdelningen redovisat
en rabatt på 10 %, vilken överförts till huvudkontoret som ersättning för
de tjänster av olika slag som utförs av huvudkontoret för avdelningens
räkning. Taxeringsmyndigheten påfordrar nu att rabatten i stället skall beräknas
till 5 %.

I skatter till staten, kommuner och landsting har bolaget under perioden
1950-1974 erlagt i genomsnitt drygt 1 milj. kr. per år. För åren 1972-1974
uppgår skattebeloppen till resp. 72 000 kr., 231 000 kr. och 6 185 000 kr.
Under samma tid har gjorts investeringar på sammanlagt ca 45 milj. kr.,
därav ca 29 milj. kr. år 1974. Investeringarna avser till större delen de nya
anläggningarna i Zinkgruvan. Brandförsäkringsvärdet av bolagets anläggningstillgångar
- exkl. skog - var vid 1974 års slut 58 milj. kr.

Om de rättsliga förutsättningarna för bolaget Vieille Montagnes
verksamhet i Sverige kan följande antecknas. Verksamheten bedrivs
i form av en avdelning av det belgiska bolaget, ”Bolaget Vieille Montagnes
Svenska Egendomar”. Bolaget förvärvade gruvor och inmutningar från
svensk ägare år 1857 och fick då genom resolution av Kungl. Maj:t tillstånd
att inneha fast egendom i Sverige. Några bestämmelser som inskränkte
utlännings rätt att inmuta mineralfyndighet eller idka gruvdrift fanns inte
vid denna tid. Sådana tillkom år 1872 men blev inte tillämpliga i fråga
om tidigare vunnen besittningsrätt. Detsamma gäller om nuvarande bestämmelser
i ämnet, vilka finns i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. (ändrad senast 1973:307). Tillstånd
att förvärva vissa ytterligare gruvfyndigheter har bolaget fått genom re -

NU 1975/76: 9

solutioner av Kungl. Majit åren 1889 och 1928.

Enligt 1857 års resolution är tillståndet för bolaget att inneha den ifrågavarande
fasta egendomen i Sverige förenat med skyldighet för bolaget
att ha ett i orten bosatt ombud som skall äga att svara på bolagets vägnar
i angelägenheter rörande denna egendom vid domstolar och andra myndigheter.
Genom lagen (1955:383) om rätt för utländska bolag och föreningar
att idka näring här i riket infördes krav på tillstånd av Kungl. Maj:t för
att utländskt företag skulle få idka näring i Sverige genom avdelningskontor
med självständig förvaltning (filial). Enligt lagen skulle sådan filial stå under
ledning av en verkställande direktör som skulle ha fullmakt att handla
på det utländska företagets vägnar i alla av filialens verksamhet i Sverige
härflytande rättsförhållanden. 1 lagen stadgades också att det utländska företaget
skulle ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse i vad
angick filialen och att företaget skulle lyda under svensk lag i alla rättsförhållanden
som härflöt av filialens näringsverksamhet i Sverige. I motivuttalande
(prop. 1955:87 s. 67) angavs att den nya lagen inte var avsedd
att ändra gällande rätt i fråga om de möjligheter för utländska juridiska
personer i Sverige som redan fanns. Sedan lagen trätt i kraft anmälde bolaget
Vieille Montagne i skrivelse till Kungl. Majit att bolaget med hänsyn till
rättsläget funnit sig icke böra göra ansökan enligt den nya lagen. Till skrivelsen
var olika handlingar fogade, bl. a. kopia av fullmakt för bolagets
svenske direktör att leda den svenska avdelningen av bolaget. Vidare meddelade
bolaget att dess bokföring skedde enligt samma bestämmelser som
de vilka gällde för svenska aktiebolag. Kungl. Maj:t fann den gjorda anmälan
icke föranleda någon åtgärd. 1955 års lag har sedermera avlösts av lagen
(1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här
i riket. Enligt denna lag får utländskt företag, som vid dess ikraftträdande
idkade näring i Sverige på grund av tillstånd enligt äldre bestämmelser,
fortsätta samma näringsverksamhet som om tillståndet meddelats enligt
den nya lagen.

Ett aktuellt miljöskyddsärende har tilldragit sig uppmärksamhet.
Inom ramen för det tillståndsärende som har nämnts ovan prövades
också frågan om bolagets avfallsdeponering på längre sikt. Hittillsvarande
deponeringsplats får användas t. o. m. den 30 juni 1977.

Koncessionsnämnden biföll bolagets ansökan att få anordna upplag för
avfallssand jämte klarningsbassäng inom ett nytt område. Slutliga villkor
för utsläpp av avloppsvatten från denna deponeringsplats skulle fastställas
senare efter utredning samt förslag till ytterligare reningsåtgärder eller motsvarande
som bolaget skulle inge före utgången av december år 1978. Beslutet
beträffande deponeringsanläggningen överklagades av bl. a. statens naturvårdsverk.
Naturvårdsverket fick av Kungl. Majit i uppdrag-att företa ytterligare
utredning i deponeringsfrågan. 1 regeringens beslut den 10 april 1975
med anledning av besvären anförs att det är angeläget och nödvändigt att
bolaget bedriver ett intensivt utvecklingsarbete för att få fram samhälls -

NU 1975/76: 9

nyttiga produkter av de restprodukter som bolaget självt ej utnyttjar och
att det mot denna bakgrund är motiverat att bolaget endast får ett begränsat
deponeringstillstånd som ger skäligt rådrum för utvecklingsarbetet. I enlighet
med naturvårdsverkets förslag har ett annat område än det av bolaget angivna
anvisats för deponeringen. Tillstånd att utnyttja området (Enemossen)
har lämnats för tiden till utgången av år 1981. Bolaget har ålagts att under
tillståndstiden utveckla teknik att återanvända avfallssanden och till regeringen
redovisa sitt utvecklingsarbete i en lägesrapport före utgången av
år 1978 och i en slutlig rapport senast den 30 juni 1980. Efter prövning
enligt miljöskyddslagen har koncessionsnämnden fastställt den närmare avgränsningen
av deponeringsområdet och utformningen av anordningarna
för verksamheten. Nämndens beslut i detta hänseende har överklagats hos
regeringen av en intressent.

Motionen 1975:177

Inledningsvis deklareras att Sveriges naturresurser bör ligga i folkets händer
och under folklig kontroll samt att detta i princip förutsätter övergång
till en socialistisk planhushållning. Även så länge en kapitalistisk marknadshushållning
tillämpas kan det, säger motionärerna, vara en fördel att
viktiga naturresurser - särskilt sådana som kontrolleras av utländska multinationella
företag - överförs i statens ägo.

I motionen lämnas därefter en redogörelse för bolaget Vieille Montagnes
verksamhet, den nu aktuella utvidgningen av produktionen och därmed
sammanhängande frågor om tillstånd enligt miljöskyddslagen. Motionärerna
understryker vikten av hushållning med de icke förnyelsebara naturresurserna.
De menar att utländska multinationella företag med säkerhet endast
har ett kortsiktigt exploaterings- och vinstintresse och att dessa ännu mindre
än enskilda företag i allmänhet är i stånd till en sådan hushållning. Det
borde, hävdar motionärerna, från svensk synpunkt vara mer angeläget att
öka sysselsättningen genom vidareförädling än att öka utbrytningen. Då
den utökade brytningen snart är ett faktum kan, anför de, två saker göras
- dels kan staten överta gruvdriften, dels kan regeringen se till att frågan
om deponering av avfallssanden får en från både resurs- och miljösynpunkt
tillfredsställande lösning. I motionen hänvisas vidare till vad som i 1975
års budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 15 s. 10) sagts om en aktiv mineralpolitik
och erinras om den pågående mineralpolitiska utredningen (I
1974:02).

Riksdagsbehandling av tidigare motion om Vieille Montagne

I en motion vid 1945 års riksdag föreslogs utredning och eventuellt framläggande
av förslag om överförande av Vieille Montagnes svenska gruvor
och anläggningar i svenska statens ägo. Som motivering anfördes dels att

NU 1975/76: 9

zinkmalmsförekomsten i Åmmeberg hade den karaktär att dess införlivande
i samhällets ägo inte saknade betydelse från landets synpunkt, dels att bolagets
utländska styrelse visat ett med åren allt mera slappnande intresse
för sina anställda i Sverige, vilket tagit sig uttryck i likgiltighet och försummelse
i sociala frågor. Motionen behandlades av andra kammarens tredje
tillfälliga utskott. I sitt utlåtande (1945:12) redovisade utskottet en utredning
som verkställts med hjälp av olika myndigheter. Denna hade enligt utskottet
otvetydigt visat att bolagsledningen och myndigheterna åstadkommit påtagliga
förbättringar i vad som tidigare brustit i fråga om sociala anordningar.
Utskottet uttalade att det med tillfredsställelse hade konstaterat det intresse
som visat sig föreligga för en effektiv lösning av dittills rådande missförhållanden
och att det utgick från att myndigheterna och andra berörda parter
alltjämt i fortsättningen skulle bevaka egna och det allmännas intressen
och tillse att planerade eller påbörjade reformer genomfördes och att utvecklingen
inte avstannade. Utskottet fann sig inte behöva förorda några
statliga ingripanden i detta hänseende.

Beträffande bolagets betydelse för svenskt näringsliv anförde utskottet
följande. Framställning av zink hade igångsatts vid upprepade tillfällen under
tidigare år men åter nedlagts, ofta med förlust av större kapital, då den
visat sig oekonomisk på grund av då brukade tillverkningsmetoder. Sedermera
hade flera företag, främst Stora Kopparbergs AB och Bolidens Gruv AB,
satt i gång eller planerat tillverkning på grundval av svenska zinkmalmstillgångar.
Tillsammans beräknades de kvantiteter som producerades inom
landet förslå för den aktuella inhemska konsumtionen, och tillverkningen
skulle utan svårighet kunna byggas ut ytterligare. Åmmebergsmalmen ansågs
inte spela någon avgörande roll för en inhemsk zinktillverknings existens.
Något intresse att försäkra det allmänna om fyndigheten förelåg enligt
utskottets mening inte från rent näringspolitisk synpunkt. Motionen sammanhängde,
sade utskottet vidare, med spörsmålet om en allmännare socialisering
av malmfyndigheter, en fråga som borde underkastas ingående
överväganden. Detta borde då gälla icke endast sådana fyndigheter som
befann sig i utländsk ägo. Om man i utlandet skulle få den uppfattningen
att svenska staten gick hårdare fram mot utländska kapitalägare som tillåtits
bedriva verksamhet i Sverige, kunde svenska företags dotterföretag i utlandet
av reciprocitetsskäl bli föremål för ingripande som kunde skada Sveriges
exportintressen. Utskottet avstyrkte motionen men sade sig utgå från att
förhållandena i Vieille Montagne skulle beaktas såväl vid den generella utredning
angående de svenska malm- och mineralfyndigheternas överförande
i samhällets ägo, som utskottet förutsatta böra komma till stånd, som vid
de överväganden angående industrins sociala förhållanden i allmänhet som
kunde ifrågakomma av andra anledningar. Utskottets icke socialdemokratiska
ledamöter anslöt sig inte till uttalandet i socialiseringsfrågan och tog
i en reservation avstånd från varje tanke på en icke helt frivillig överlåtelse
av det belgiska bolagets egendom.

Motionen lämnades utan åtgärd.

NU 1975/76: 9

Lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

Lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. ger möjligheter
att i svensk ägo överfora gruvföretag som ägs av utländskt rättsobjekt
eller av svensk samfällighet som enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. inte får förvärva inmutad
mineralfyndighet utan regeringens tillstånd. Enligt den förstnämnda lagen
får regeringen, om synnerliga skäl föreligger, förordna att rätt till gruva
samt egendom som används i gruvverksamheten skall mot lösen avstås
till staten eller annan som regeringen bestämmer. Härvid skall expropriationslagens
bestämmelser vara tillämpliga.

I motivuttalandena (prop. 1949:219) berördes bl. a. innebörden av begreppet
”synnerliga skäl”. De möjligheter som den föreslagna lagstiftningen
skulle erbjuda borde, sade föredraganden, utnyttjas endast i sådana fall,
då ett särskilt betydelsefullt nationellt intresse påkallade det. Av motiveringen
framgick att man vid lagstiftningen särskilt tog sikte på vissa gruvfyndigheter
i utländsk ägo, vilka hade omedelbar förbindelse med en huvuddel
av de malmfyndigheter som bearbetades av Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB).

Mineralpolitiska utredningen

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl
Frithiofson) har tillkallats av chefen för industridepartementet för att utreda
den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

De sakkunnigas första uppgift är enligt direktiven att utarbeta en långsiktig
prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror dels för den närmaste
tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer
detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning,
import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna skall omfatta
mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska
energiråvaror eller sand och grus. Sedan de sakkunniga har gjort sina
prognoser skali statens industriverk överta prognosarbetet på mineralområdet.
De sakkunnigas andra uppgift är att på grundval av de gjorda prognoserna
överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken
är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken
innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet
samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom
ökad återvinning.

I direktiven framhålls att den privata ägande- och förfoganderätten till
mineraltillgångar har begränsats genom lagstiftning samtidigt som staten
har ökat sina ekonomiska intressen i gruvbrytningen. I fråga om de inmutningsbara
mineralen erinras om bestämmelserna om kronoandel.

Den numera antagna nya gruvlagen (1974:342) bygger på inmutningssystemet.
Det kan enligt direktiven inte ifrågakomma att nu ompröva de

NU 1975/76: 9

principer på vilka lagen vilar. De sakkunniga skall emellertid överväga om
det på sikt finns anledning att ändra gränsdragningen mellan inmutningsbara
och koncessionspliktiga mineral. En förändring kan, uttalas det, aktualiseras
t. ex. för att underlätta exploatering av ett visst mineral eller för att få kontroll
över utvinningen i en bristsituation.

Utredningen har genomfört en enkät till gruvföretagen och avser att våren
1976 framlägga ett delbetänkande som belyser försörjningssituationen på
mineralområdet.

Boliden AB

Uppgifter om företaget

Boliden AB har enligt bolagsordningen till uppgift att idka gruvdrift, anrikning,
metallurgisk och kemisk industriell rörelse samt metallmanufakturering.

Boliden AB är moderbolag i en koncern, vari vidare ingår Salakoncernen
(verkstadsindustri), Suprakoncernen (gödselmedelsindustri) och flera försäljnings-och
handelsbolag förden internationella marknaden. Bolaget är vidare
hälftendelägare i det västtyska företaget Preussag-Boliden-Blei GmbH, som
producerar bly m. m., och i Det Norske Zinkkompani A/S.

Grunden för koncernens verksamhet är den malmreserv som moderbolaget
Boliden AB förfogar över. Malmernas viktigaste beståndsdel är koppar-,
zink-, bly- och svavelmineral. De flesta av malmerna innehåller också ädelmetaller,
några dessutom arsenik och selen.

Bolidengruvorna, ett 20-tal, är spridda över Nord- och Mellansverige. De
är beroende på läge och storlek knutna till lokala eller centrala, dvs. för
flera gruvor gemensamma, anrikningsverk. Där utvinns ur malmerna kopparslig,
zinkslig, blyslig och svavelkisslig. Kopparsligen håller också guld,
silver, arsenik och selen, och blysligen håller silver. Kopparslig och blyslig
är de viktigaste råvarorna för Bolidens smältverk, Rönnskärsverken i Skeleftehamn.
Bolidens egen kopparsligproduktion täcker inte smältverkets behov
utan kompletteras med utifrån tillförda kopparråvaror. Blysligproduktionen
är däremot så stor att en betydande del exporteras. För att råvarorna
skall utnyttjas allsidigt framställer Rönnskärsverken en rad metallurgiska
och kemiska produkter i samband med koppar- och blyproduktionen. Dessutom
tillverkas svavelsyra och flytande svaveldioxid ur svavelinnehållet
i smältverksgaserna. Svavelkisslig är grundval för Bolidens tillverkning av
tunga kemikalier, vilken äger rum i Helsingborg.

I gruvor som omfattas av utmål vilka tillkommit efter 1940 har staten
kronoandel enligt gruvlagen. Kronoandelen arrenderas i dessa fall av Boliden.
Flera av staten ägda gruvor arrenderas av Boliden. Hit hörStekenjokkgruvan,
som nu förbereds för produktion. Några av staten ägda gruvor drivs på
entreprenad av Boliden.

NU 1975/76: 9

Malmleveranserna från gruvor till anrikningsverken uppgick år 1974 till
10,2 miljoner ton. I smältverken framställdes detta år bl. a. ca 60 000 ton
koppar, ca 45 000 ton bly och ca 27 000 ton zinkklinker. Bolaget bedriver
utvecklingsarbete som bl. a. avser andra industriellt utvinnbara mineraler
i Sverige än de för bolaget traditionella.

Moderbolagets verksamhet är uppdelad på två divisioner. Malm- och metalldivisionen
och Kemidivisionen. Dess huvudkontor är förlagt till Skellefteå
kommun. Moderbolaget hade år 1974 i medeltal ca 6 800 anställda,
varav ca 4 900 arbetare. Antalet anställda har under åren 1973 och 1974
ökat med ca 1 000. Av moderbolagets personal tillhörde ca 5 500 Malmoch
metalldivisionen och ca 1 200 Kemidivisionen.

Moderbolagets omsättning var åren 1972-1974 resp. 860 milj. kr., 1 257
milj. kr. och 1 674 milj. kr. Hela Bolidenkoncernen hade sistnämnda år
en omsättning på 2 617 milj. kr. Av moderbolagets omsättning 1974 svarade
Kemidivisionen för 505 milj. kr. Moderbolagets redovisade vinst har under
de tre åren uppgått till resp. 30, 55 och 35 milj. kr. Malm- och metalldivisionens
investeringar uppgick 1973 till 90 milj. kr. och 1974 till 186
milj. kr. Sistnämnda år beslöts nya investeringar för 312 milj. kr. Investeringarna
innefattar bl. a. gasreningsanläggningar vid smältverket. Arbetet
på en långsiktig utvecklingsplan för smältverket slutfördes 1974.

Boliden AB:s aktiekapital uppgår till 347 milj. kr., varav 316 milj. kr.
i A-aktier. A-aktierna, som har ett nominellt värde av 100 kr., har under
år 1975 fram till mitten av november på fondbörsen noterats till högst 202
kr. och lägst 160 kr.

Regeringen har i juni 1975 beslutat i ett ärende rörande prövning enligt
miljöskyddslagen om tillstånd till verksamheten vid Rönnskärsverken. Beslutet
har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete vari bl. a. deltagit
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och ett flertal
myndigheter på central, regional och lokal nivå. Koncessionsnämnden ansåg
inget tvivel råda om att den nuvarande verksamheten vid Rönnskärsverken
kan befaras föranleda olägenhet som innebär bl. a. att betydande förlust
från naturvårdssynpunkt uppkommer. Regeringen har, med hänvisning till
att den finner att den nuvarande och planerade verksamheten vid Rönnskärsverken
är av synnerlig betydelse för näringslivet och orten och i övrigt
från allmän synpunkt, lämnat Boliden AB tillstånd enligt miljöskyddslagen
(1969:387) till denna verksamhet. I samband därmed har föreskrivits att
den första etappen i ett saneringsprogram skall genomföras inom tre år från
regeringens beslut. Före utgången av år 1978 skall bolaget till regeringen
redovisa förslag till program för fortsatta miljöförbättrande åtgärder vid
Rönnskärsverken. För tillståndet gäller ett stort antal särskilda villkor, avseende
bl. a. skyddsåtgärder m. m. vid kopparverket och blyverket, anläggning
av ett nytt svaveldioxidverk och en central tvättanläggning för processgaser,
åtgärder vid arsenik- och selenverken, förbättrad vattenrening
och oljehantering samt åtgärder för minskat buller. Åtskilliga av åtgärderna

NU 1975/76: 9

skall vara vidtagna inom en tid av tre år. Bolaget skall vidare utreda ett
stort antal frågor rörande förbättring av miljöskyddet. Senast inom fem år
skall bolaget ge in utredningsresultatet jämte förslag till slutliga villkor till
koncessionsnämnden för vidare prövning av ärendet. Förslaget skall bl. a.
redovisa vilka skyddsåtgärder, processändringar etc. som bolaget vill vidtaga
för att nedbringa utsläppen av luftföroreningar till väsentligt lägre nivåer
än dem som avses med nu föreskrivna åtgärder.

Motionen 1975:1628

Motionärerna lämnar en del uppgifter om Boliden AB. De berör bolagets
ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen att bygga ut smältverket i
Rönnskär. Förhållandena där utgör, säger motionärerna, en bjärt illustration
till bolagets ”utmanande nonchalans mot människor och miljö”. Som principiell
grund för yrkandet i motionen anges att viktiga naturtillgångar bör
ligga i samhällets händer. Det naturliga vore, menar motionärerna, att all
gruvdrift i landet skedde i det redan befintliga statliga gruvbolagets regi.
Rönnskärsverken borde, anför de vidare, med fördel kunna drivas som ett
företag ingående i Statsföretagskoncernen.

Tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Boliden AB

Riksdagen godkände år 1973 (prop. 1973:52, NU 1973:28) ett avtal med
Boliden AB om upptagande av gruvdrift i Stekenjokk. Avtalet innebar bl. a.
att staten för ändamålet skulle lämna Boliden ett bidrag av 27 milj. kr.
och garanti för lån upp till ett belopp av 100 milj. kr. Från vänsterpartiet
kommunisternas sida yrkades i detta sammanhang att riksdagen skulle avslå
propositionen i väsentliga delar och att exploateringen av Stekenjokk i stället
skulle anförtros åt LKAB.

Tidigare har flera gånger av representanter för vänsterpartiet kommunisterna
väckts motioner med förslag om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland
eller fullständigt förstatligande av gruvindustrin. År 1964 begärdes bl. a.
en förändring av relationerna mellan staten och Bolidenbolaget i syfte att
åstadkomma en utvidgning av gruvdrift och förädlingsindustri under statlig
ledning (BaU 1964:15). Då liksom följande år(BaU 1965:18) föreslogs också
åtgärder för att åstadkomma en systematisk inventering av malmförekomster
i Västernorrlands län och tillförsäkra staten förhandsrätt till alla nyupptäckta
förekomster. År 1965 yrkades vidare att förhandlingar skulle inledas med
Bolidenbolaget om möjligheten att utöka gruvdriften på Lövstrandsfältet
och eventuellt sätta i gång någon form av förädlingsindustri i anslutning
till malmbrytningen. Bankoutskottet fann inte anledning att föreslå någon
ändring i rådande förhållanden i fråga om statens möjligheter till inflytande
på och delaktighet i prospekteringsverksamhet och gruvdrift. Riksdagen avslog
motionerna. Åren 1968 och 1969 föreslogs att en särskild utredning

NU 1975/76: 9

skulle tillsättas med uppgift att snarast framlägga en plan för överförande
i samhällets ägo av landets mineraltillgångar samt gruvindustrin och förädlingsindustrin
i anslutning till denna. Motionerna avstyrktes av bankoutskottet
(BaU 1968:65, 1969:32) med hänvisning till statens redan starka
intressen inom och inflytande på gruvindustrin samt till pågående utredningsverksamhet,
bl. a. rörande reform av gruvlagstiftningen. De avslogs
av riksdagen.

Industri AB Euroc

Uppgifter om företaget

Industri AB Euroc (tidigare AB Cementa) erbjuder genom ett antal dotterbolag
ett brett sortiment av produkter och tjänster, i första hand för byggnads-,
anläggnings- och installationsverksamhet. Tyngdpunkten ligger på
det silikatkemiska området, dvs. inom jord-och stenindustrin. Eurocs rörelse
omfattar också produkter av stål, trä, plast m. m. Koncernen är uppdelad
i tio divisioner, dotterbolag till Euroc. Dessa har i en del fall särskilda dotterbolag
för vissa produkter eller produktgrupper. Divisionerna är:
Cementa: cement, bruksbindemedel, torvprodukter och kalk.

Sabena: sand, betong och makadam,

Ifö: sanitetsporslin, badkar, diskbänkar, storköksutrustningar, armatur,
elektroporslin och plastprodukter,

Siporex: lättbetong,

Gyproc: gipsskivor,

Eternit: tak- och fasadmaterial,

Interoc Bygg: entreprenadverksamhet,

Euroc Värme: klimatanläggningar,

Dynapac: vibratorer och jordpackningsmaskiner.

A-betong: betongelement.

En uppdelning av divisionen Interoc Bygg har aviserats.

Verkställda och planerade strukturförändringar inom Euroc-koncernen
har tilldragit sig uppmärksamhet på senare tid. En strukturundersökning
som har genomförts inom Cementa går ut på bl. a. att företagets produktion
i Slite skall byggas ut samt att klinkerbränningen skall upphöra i Köping
och skäras ned i Limhamn. Driften vid fabriken i Hällekis läggs ned när
utbyggnaden i Slite är färdig. Interocdivisionen har bl. a. lagt ned sin lättbetongfabrik
i Södertälje.

Koncernens omsättning under år 1974 var 1 944 milj. kr. Jämfört med
år 1973 innebar detta efter korrektion för ändringar i koncernens sammansättning
en omsättningsökning med 325 milj. kr. Koncernens redovisade
årsvinst uppgick 1974 till 89 milj. kr.

Medelantalet anställda inom koncernen har 1973 och 1974 varit 13 200.
Eurocs aktiekapital uppgår till ca 277 milj. kr. Aktierna har ett nominellt

NU 1975/76: 9

värde av 100 kr. På fondbörsen har de under år 1975 fram till mitten av
november noterats till högst 130 och lägst 114 kr.

Euroc har tidigare innehaft stora aktieposter i AB Skånska Cementgjuteriet
och i byggnadsmaterialgrossistföretaget Ahlsell & Ågren AB. Tillsammans
med de båda sistnämnda företagen har Euroc bildat tre förvaltningsbolag:
Förvaltnings AB Protorp, AB Opus och Förvaltnings AB Laverna. Dessa
ägs gemensamt av de tre företagen och har i sin tur vart och ett relativt
stora andelar av aktierna i dessa, för Eurocs del totalt 26,1 96. Styrelserna
i förvaltningsbolagen är sammansatta av företrädare för ägarbolagen och
andra delar av näringslivet. Ordförandena har hämtats från den offentliga
sektorn. Staten har en plats i Eurocs styrelse.

Av aktierna i Cementa innehar staten 5 96. Enligt avtal 1974 mellan staten
och Euroc gäller vissa regler avsedda att ge staten insyn och inflytande
i Cementa. Staten har två platser i Cementas styrelse. Cementa skall bl. a.
låta sina prislistor, generella rabattsatser och allmänna försäljningsvillkor
vara öppna och tillgängliga.

Motionen 1975:1631

I motionen erinras inledningsvis om tidigare motioner om förstatligande
av den tunga byggnadsmaterialindustrin i vilka riktats kritik mot monopoliseringen
inom cementvaruproduktionen. Genom AB Cementas köp av
AB Gullhögens bruk har monopolet även formellt blivit fullständigt, säger
motionärerna. Därefter diskuteras fusionens följder för de anställda. Motionärerna
berör även andra fall där strukturrationaliseringen inom Cementa
leder till att arbetstillfällen försvinner. Motionärerna behandlar vidare Eurocs
ägarförhållanden och noterar att en kapitalgrupp som är knuten till Skandinaviska
Enskilda Banken har en dominerande ställning inom byggnadsmaterialindustrin.
En stark opinion inom arbetarrörelsen kräver ett statligt
ingripande mot cementmonopolet, säger motionärerna. Eurocs dominerande
ställning medför enligt motionärernas mening stora skadeverkningar för
samhället, bl. a. i form av höjda byggkostnader och därmed höjda hyror.
Monopolprissättningen inom byggnadsmaterialbranschen bör, säger motionärerna,
ersättas av en icke-spekulativ produktions- och prispolitik, och detta
måste ske med radikala åtgärder. Ett förstatligande av den dominerande
företagsgruppen i branschen skulle innebära en begränsning av storfinansens
monopol och medföra insyn för samhället i alla led och delar av byggnadsmaterialmarknaden.

U t red ning rörande bvggnadsmaterialindustrin

Chefen för industridepartementet har i oktober 1975 tillkallat fem sakkunniga
(ordförande: landshövding Gustav Cederwall) med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande byggnadsmaterialindustrin. I direktiven erinras

NU 1975/76: 9

om dels olika undersökningar som behandlat denna bransch eller delbranscher
inom den, dels konkurrensutredningens pågående arbete med en översyn
av konkurrensbegränsningslagen. De sakkunniga skall utreda effekterna
av koncentrations- och integrationstendenserna inom vissa delar av byggnadsmaterialindustrin.
De skall därvid även analysera och redovisa alternativa
vägar att minska eller eliminera de effekter vilka framstår som påtagligt
negativa från samhälleliga synpunkter. Arbetet skall främst inriktas
på sådana delar av branschen, där koncentrationsprocessen har gått långt
och där importkonkurrensen är av relativt begränsad omfattning. De delar
av byggnadsmaterialindustrin inom vilka Euroc-koncernen haren stark ställning
hör självfallet dit, sägs det i direktiven.

Tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Industri AB Euroc

I samband med propositionen 1974:85, varigenom bl. a. frågan om försäljning
av statens innehav av aktier i AB Gullhögens bruk och förvärv
av en aktiepost i Cementa AB underställdes riksdagen, och därav föranledda
motioner behandlade näringsutskottet (NU 1974:19)en tidigare väckt motion
med yrkande att riksdagen skulle hos regeringen hemställa om förslag syftande
till förstatligande av Industri AB Euroc. Utskottet hänvisade till att
byggnadsmaterialindustrin noggrant bevakades från statens sida och att detta
förutsattes ske även fortsättningsvis samt avstyrkte motionen. Denna avslogs
av riksdagen. I en reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant
i utskottet yrkades på bifall till motionen.

Såsom näringsutskottet vid detta tillfälle redovisade hade motioner om
förstatligande av cement- och lättbetongindustrin förekommit flera gånger
under de närmast föregående åren och då avslagits av riksdagen (BaU
1969:29; NU 1972:25, 1973:21).

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 29
november 1974 (RD 1974:131 s. 142) en interpellation av herr Olsson i
Stockholm (vpk), vari frågades om regeringen ämnade ta upp frågan om
förstatligande av eller vidgat inflytande över Industri AB Euroc och vilka
åtgärder som hade vidtagits för att lösa sysselsättningsfrågan för befolkningen
i Hällekis samt om regeringen ämnade ge Euroc något generellt föreläggande
med anledning av företagets avskedanden i samband med omstruktureringen.

Industriministern redogjorde i sitt svar föravtalet mellan staten och Euroc
och framhöll att strukturpolitiken enligt detta skall bedrivas så, att vederbörlig
hänsyn tas till de anställdas och samhällets intressen. Han ansåg att man
nu borde se hur den överenskomna ordningen fungerade. Om det därvid
skulle visa sig att ytterligare åtgärder behövs för att stärka samhällets och
de anställdas inflytande över verksamheten kommer sådana att övervägas,
sade statsrådet. Han erinrade om att en arbetsgrupp under ledning av landshövding
Karl Frithiofson hade bildats för att undersöka möjligheterna att

NU 1975/76: 9

skaffa ersättningssysselsättning till Hällekis. Genom sina styrelserepresentanter
i Euroc och Cementa har staten möjlighet att styra utvecklingen
och påverka den i önskad riktning, sades det vidare i interpellationssvaret.

Utskottet

De tre motioner som behandlas här siktar till förstatligande av vissa angivna
företag. Nationaliseringsförslagen gäller gruvrörelse, metallframställning
och byggnadsmaterialproduktion.

Det belgiska gruv- och metaIIföretaget Vieille Montague bryter sedan mer
än ett århundrade zinkmalm i Zinkgruvan i södra Närke. Av malmen framställs
zinkslig och - i mindre utsträckning - blyslig. Sligen utskeppas till
Belgien för vidareförädling. Associationsrättsligt är rörelsen i Sverige en avdelning
av det belgiska bolaget, vilken utövar sin verksamhet med tilllämpning
av väsentligen samma rättsregler som gäller för svenska företag.
Antalet anställda i Sverige är drygt 300. Av den totala zinkmalmsproduktionen
i Sverige svarar bolaget f. n. för ca 40 96. Denna andel kan komma
att stiga när bolaget ökar malmuppfordringen enligt tillstånd som har lämnats
år 1974. Tillståndsärendet har bl. a. gällt plats och villkor för deponering
av restprodukter. Frågan om deponeringsplats, som har tilldragit sig stor
uppmärksamhet, har våren 1975 avgjorts av regeringen, som därvid ålade
bolaget att bedriva och redovisa ett utvecklingsarbete med sikte på återanvändning
av avfallssand.

1 motionen 1975:177 begärs utredning och förslag till riksdagen om förstatligande
av Vieille Montagnes verksamhet i Sverige. Motionärerna hävdar
principen att naturresurserna bör ligga i folkets händer. Särskilt angeläget
anser de det vara att staten övertar naturresurser som kontrolleras av utländska
multinationella bolag. Kortsiktig exploatering måste ersättas av en
långsiktigt inriktad, aktiv mineralpolitik, deklarerar motionärerna och erinrar
om den pågående mineralpolitiska utredningen (1 1974:02). Även miljöproblemen
berörs i motionen.

Utskottet finner det liksom motionärerna angeläget att mineralutvinningen
i Sverige sker med hänsynstagande till samhällets långsiktiga behov och
till kravet på god miljövård. Frågan om mineralpolitikens inriktning är,
som motionärerna påpekar, under utredning. Ett betänkande som belyser
försörjningssituationen på mineralområdet är att vänta under det närmaste
halvåret, och därefter förestår överväganden om eventuellt ändrad inriktning
och utformning av mineralpolitiken. De försörjningssynpunkter som motionärerna
åberopar bör enligt utskottets mening i första hand prövas i detta
sammanhang. I vad gäller miljöfrågan kan numera hänvisas till regeringens
beslut beträffande Vieille Montagnes anläggningar. Enligt vad utskottet erfarit
ägnar även industridepartementet uppmärksamhet åt Vieille Montagnes
verksamhet. De multinationella företagens roll i det svenska näringslivet
studeras också generellt i olika sammanhang. Utskottet anser inte att det

NU 1975/76: 9

finns anledning för riksdagen att aktualisera frågan om förstatligande av
Vieille Montagnes egendom och verksamhet. Motionen 1975:177 avstyrks
sålunda av utskottet.

Boliden AB är näst efter det statsägda Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB) vårt lands största gruvföretag. Dess rörelse omfattar vidare framställning
av metaller - vid Rönnskärsverken i Skeleftehamn - och av kemikalier.
Motionen 1975:1628, vari begärs en skyndsam utredning om förstatligande
av Bolidens gruvtillgångar och av Rönnskärsverken, är liksom
den nyss behandlade motionen grundad på principen att viktiga naturtillgångar
bör ligga i samhällets händer. De miljöproblem som har belysts i
samband med bolagets ansökan att få bygga ut Rönnskärsverken föranleder
stark kritik mot bolaget från motionärernas sida.

Vad miljöfrågan beträffar vill utskottet framhålla att enligt miljöskyddslagen
ställs höga krav på ett företag som vill bedriva smältverksrörelse.
Detta kommer också till synes i det beslut rörande Rönnskärsverken som
regeringen har fattat efter det att motionen väcktes. Beslutet innehåller långtgående
villkor, avseende både ett kortsiktigt saneringsprogram och en utredning
om ytterligare miljöskyddsåtgärder på längre sikt. Miljöskyddskraven
är givetvis desamma, oberoende av om ett företag är i statlig eller
i privat ägo. Utskottet hänvisar i övrigt till mineralpolitiska utredningens
pågående arbete och avstyrker yrkandet i motionen 1975:1628 på en utredning
om förstatligande av Boliden AB.

Byggnadsmaterialindustrin i Sverige kännetecknas av en betydande koncentration
och integration. I synnerhet har den koncern vars moderbolag
är Industri AB Eurocen stark ställning inom branschen. I motionen 1975:1631
hävdas att detta medför stora skadeverkningar för samhället. Motionärerna
kräver att staten skall överta Eurockoncernen i syfte att få till stånd ”en
icke-spekulativ produktions- och prispolitik”.

Som utskottet framhöll när utskottet förra året avstyrkte ett likadant motionsyrkande
bevakas byggnadsmaterialindustrin noggrant från statens sida.
Sedan den nu föreliggande motionen väcktes har en utredning tillsatts för
att ytterligare studera branschen och ange vägar att minska eller eliminera
de effekter av dess strukturutveckling som kan vara negativa för samhället.
Av utredningsdirektiven framgår att det område där Eurockoncernen är
verksam skall särskilt uppmärksammas. Utskottet avstyrker motionen
1975:1631.

Utskottet hemställer

1. beträffande bolaget Vieille Montague

att riksdagen avslår motionen 1975:177,

2. beträffande Boliden AB

att riksdagen avslår motionen 1975:1628,

3. beträffande Industri AB Euroc

att riksdagen avslår motionen 1975:1631.

NU 1975/76: 9

Stockholm den 25 november 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Örebro (fp), Rask (s). Sjönell (c). Hovhammar (m), fru Radesjö (s), herrar
Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm (s) och fru Oskarsson
(c).