NU 1975/76:73

Näringsutskottets betänkande
1975/76:73

med anledning av propositionen 1975/76:121 om vissa varvsfrågor
jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1975/76:121 (industridepartementet) med förslag om
ökat statligt stöd till och engagemang i svensk varvsindustri, m. m.,
dels sju motioner väckta med anledning av propositionen,
dels tre motioner väckta under allmänna motionstiden i år, av vilka två
gäller en utredning av sjöfartsnäringens problem och den tredje behandlar
varvsindustrins ägarförhållanden,
dels en motion väckt under allmänna motionstiden år 1975, i vilken behandlas
den mindre sjöfartens behov av riskvilligt kapital.

Hemställan i propositionen återges nedan (s. 2).

Motionerna redovisas nedan (s. 3).

Upplysningar i anslutning till propositionen har inför utskottet lämnats
av statssekreterare Tony Hagström, industridepartementet, och av ordföranden
i Sveriges varvsindustriförening direktör Hans Laurin, AB Götaverken.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

1 propositionen föreslås att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas
att t. o. m. utgången av år 1978 ikläda staten garantiertill svensk varvsindustri
till ett sammanlagt belopp av högst 12 900 milj. kr. Garantisystemet
föreslås temporärt bli utvidgat till att omfatta också lagerproduktion av fartyg
för leveranser t. o. m. år 1978 eller efter särskild prövning i vissa fall t. o. m.
år 1979. Vidare läggs fram förslag om vissa ändringar i riktlinjerna för nuvarande
system för fartygskreditgarantier och om att en rådgivande nämnd
skall inrättas för prövning av riskerna med det statliga garantiåtagandet.

1 propositionen läggs vidare fram förslag om godkännande av avtal mellan
staten och Saléninvest AB om samgående mellan AB Götaverken och Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB. Avtalet innebär bl. a. att staten överlåter
sina aktier i Eriksberg till Götaverken för ett belopp av 1 000 kr., omvandlar
sitt lån till Götaverken av f. n. 45 milj. kr. till aktier i bolaget och förvärvar
aktier i Götaverken för ett belopp av 136 milj. kr. Staten kommer på så
sätt att förfoga över 51 % av aktierna i Götaverken. Därtill föreslås att 420
milj. kr. anvisas för att täcka Eriksbergs förlust för år 1975.

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 73

NU 1975/76:73

Vidare föreslås att Uddevallavarvet AB får anstånd t. o. m. år 1978 med
återbetalning av ett statligt lån på 40 milj. kr.

För stöd åt varvsindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet föreslås
att styrelsen för teknisk utveckling tillförs 13 milj. kr. för budgetåret
1976/77.

Hemställan

1 propositionen hemställs (s. 61) att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för lämnande av garantier till svensk varvsindustri
som chefen för industridepartementet har förordat,

2. godkänner att en nämnd med de uppgifter inom systemet för fartygskreditgarantier
som chefen för industridepartementet harangett inrättas
den 1 juli 1976,

3. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att fr. o. m. den 1 juli 1976
till utgången av år 1978 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri
till ett sammanlagt belopp av högst 12 900 000 000 kr. avseende kreditgivning
i anslutning till produktion av fartyg,

4. bemyndigar regeringen att godkänna dels ramavtal mellan staten och
Saléninvest AB om samgående mellan AB Götaverken med dotterbolag
och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag, dels avtal mellan
staten och AB Götaverken om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB, m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som sägs
i ramavtalet,

5. bemyndigar regeringen att medge Uddevallavarvet AB anstånd t. o. m.
år 1978 med återbetalning av kapitaltillskott i enlighet med vad chefen
för industridepartementet har angett i propositionen,

6. medger att staten överlåter sina aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB till AB Götaverken för 1 000 kr.,

7. medger att statens lån till AB Götaverken om 45 000 000 kr. får användas
för förvärv av aktier i bolaget,

8. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1976/77 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till skeppsteknisk forskning
och utveckling m. m. som inberäknat löpande beslut innebär åtaganden
om högst 6 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1977/78 och
1978/79.

9. till Förvärv av aktier i AB Götaverken på tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisar
ett investeringsanslag av 136 000 000 kr.,

10. till Täckande av förluster vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB
förbudgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 420 000 000 kr.,

11. till Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 13 000 000 kr.

NU 1975/76:73

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1975/76:2276 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger till känna vad i motionen anförts beträffande bevarandet
av och möjligheterna till fortsatt rörtillverkning vid verkstaden i Lidköping,

1975/76:2287 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning för en samlad syn på varvsindustrins och sjöfartens
utvecklingsalternativ samt möjligheterna till alternativsysselsättning
fördem som friställs vid minskningen av varvsindustrins produktion fram till
1978,

1975/76:2323 av herrar Hugosson (s) och Bergqvist (s), vari hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna

1. att planeringen bör vara inriktad på att motverka ytterligare sysselsättningsminskningar
efter 1978,

2. att produktionsminskningen sker i sådan takt att berörd personal kan
beredas sysselsättning,

3. att statliga garantier för lagerproduktion även för 1979 bör komma
i fråga i den utsträckning som erfordras för att trygga sysselsättningen,

4. att statliga kreditgarantier även skall kunna lämnas för större konverteringar
och ombyggnader av fartyg,

5. att fortsatta kraftfulla insatser görs för omskolning, tilläggsutbildning
och fortbildning för personal som kan beröras av nedskärningen inom varvsindustrin,

6. att yrkesutbildning och nyrekrytering inte får eftersättas till men för
varvens långsiktiga utveckling,

7. att motorproduktionen snarast bör samordnas och en målmedveten
satsning bör göras på att utveckla produktionen såväl av framdrivningsmaskiner
som av hjälpmotorer,

8. att frågan om statlig rederiverksamhet prövas i samband med den av
departementschefen förordade analysen av de svenska rederiernas situation
och utsikter,

9. att de anställda bör vara representerade i den rådgivande nämnden
för kreditgarantier,

1975/76:2324 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. avslår godkännande av avtal mellan staten och Saléninvest AB, innebärande
att staten förvärvar aktiemajoriteten i AB Götaverken för sammanlagt
181 milj. kr.,

NU 1975/76:73

2. hemställer hos regeringen om nytt förslag till samgående mellan Eriksberg
och Göta verken,

1975/76:2352 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår punkterna 1-4 och 6-10 i hemställan i propositionen,

2. hos regeringen begär att en snabbutredning tillsätts för att undersöka
möjligheten för nya marknader och alternativ produktion för svensk varvsindustri,

3. till regeringen som sin mening ger till känna vad som i motionen
i övrigt anförs om varvspolitiken,

1975/76:2353 av herrar Rosqvist (s) och Lindkvist (s), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning angående etablering av rederirörelse,

1975/76:2354 av herrar Wirtén (fp) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs
att riksdagen [hos regeringen] begär att statens industriverk ges i uppdrag
att skyndsamt kartlägga verkningarna av varvsnedskärningen förderas underleverantörer,
i synnerhet de mindre och medelstora företagen, och framlägga
förslag till åtgärder med anledning härav.

De motioner som har väckts under allmänna motionstiden år 1975 resp.
år 1976 är följande:

1975:914 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att förslag om åtgärder för att bättre tillgodose
den mindre sjöfartens behov av riskvilligt kapital och av lånefinansiering
föreläggs riksdagen,

1975/76:189 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att förstatliga Götaverken och Kockums Mekaniska Verkstad,

2. att hos regeringen hemställa om förslag till bildandet av ett statligt
rederi,

3. att hos regeringen hemställa om förslag till en långsiktig statlig investeringsplan
för varven och sjöfarten,

1975/76:1795 av fru Lindquist (m) och herr Winberg (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en branschutredning för sjöfartsnäringen
tillsätts för att utreda de frågor som anges i motionen,

1975/76:1822 av fru Tillander m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om att en utredning tillsätts med uppgift att

1. vid sidan av pågående varvsutredningar göra en ingående analys av
den svenska sjöfartsnäringens nuvarande situation och framtidsmöjligheter,

2. formulera en målsättning för utvecklingen inom sjöfartsnäringen under
1980-talet mot bakgrund av den gjorda analysen,

3. utarbeta ett handlingsprogram för att uppnå den uppställda målsättningen.

NU 1975/76:73

Uppgifter i anslutning till motionen 1975:914

Gällande bestämmelser

Lån till den mindre skeppsfarten lämnas av statens lånefond för den mindre
skeppsfarten. Låneverksamheten regleras genom kungörelsen (1971:324)
om lånefonden för den mindre skeppsfarten och instruktionen (1971:325)
för lånenämnden för den mindre skeppsfarten. Lånefonden, som inrättades
år 1939, har till syfte att genom lånestöd främja en från allmän synpunkt
önskvärd förnyelse av landets bestånd av mindre fartyg. Företräde till lån
skall ges mindre rederier. Lån ur fonden beviljas av lånenämnden för den
mindre skeppsfarten. Lån får beviljas för nybyggnad eller köp av fartyg
med belopp inom 85 % av fartygets uppskattade värde och för ombyggnad
eller reparation av fartyg med belopp inom 85 % av fartygets uppskattade
värde efter ombyggnaden. Lån får ej beviljas för den del av medelsbehovet
som måste antagas kunna tillgodoses på annat sätt än genom lånet.

Motionen

Motionärerna erinrar pm att transporter med kusttonnage bl. a. på grund av
Sveriges långa kustlinje erbjuder stora fördelar. Sjötransporter är dessutom
energisnåla och miljövänliga, påpekar de. Det svenska kusttonnaget har
minskat snabbt under den senaste tioårsperioden, medan det utländska tonnaget
har ökat sin andel av inrikessjöfarten, framhåller motionärerna. De
åberopar en utredning som har utförts på beställning av lånenämnden för
den mindre skeppsfarten (se följande avsnitt). Motionärerna anser att möjligheterna
och villkoren för att erhålla riskvilligt kapital bör bli föremål
för en översyn. Även en översyn av lånefonden för den mindre skeppsfarten
är angelägen, anför de.

Uppgifter om kustsjöfarten

Institutionen för transportteknik vid Chalmers tekniska högskola har på
uppdrag av lånenämnden för den mindre sjöfarten utfört en undersökning
av kustsjöfarten i Sverige: Kustsjöfart, nulägesbeskrivning av bestånd och
konkurrensvillkor (Göteborg 1974).

I undersökningen nämns att Sveriges handelsflotta år 1972 omfattade fartyg
om tillsammans 5 632 OOObruttoregisterton. Detta är 2 % av den totala världshandelsflottan
och motsvararen tol fte placeri ng bland världens handelsflottor.
Undersökningen har begränsats till tonnage om 10 000 ton dödvikt eller 6 000
bruttoregisterton. Beträffande tankers konstateras att tankers under 5 000 ton
utgör 70 % av totala antalet tankers men endast 5 % av det totala tankertonnaget.
Torrlastfartyg under 5 000 ton utgör 66 % av de totala torrlastfartygen och
13 % av det totala tonnaget för torrlasttrafik. Totalt utgör de fartyg inom den
svenska handelsflottan som understiger 5 000 ton 67 % av det totala antalet
fartyg men endast 10 % av det totala tonnaget. Deras andel av det totala ton 1*

Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 73

NU 1975/76:73

naget har sedan år 1961 minskat med mer än hälften.

Beträffande finansiering av fartyg anförs att en fartygsköpare i dagens läge
har möjlighet att låna upp till 85 % av fartygets anskaffningsvärde. Det är
långivaren som efteren viss marknadsundersökning avgörom fartyget skall få
belånas till 85 % eller ej. I denna undersökning kontrolleras dels fartygsköparen
själv, dels de kalkyler han har gjort. Dessutom kontrolleras hos mäklare
och klassningsmän möjligheterna att få fartyget befraktat samt om priset för
fartyget är rimligt.

Enligt undersökningen blir det med de alltmer stigande priserna både på nytt
och på ”second hand”-tonnage i dagens läge ofta svårt för köparen att få fram
resterande 15 % av kapitalinsatsen. Villigheten att satsa i modernt och kanske
specialiserat tonnage är därför starkt begränsad, eftersom försäljningen av
de i dag ofta 20-30 år gamla fartygen inte alls inbringar vad som erfordras
som egen insats vid fartygsköp.

I undersökningen behandlas även de nuvarande skattereglerna för part rederier,
vilka gäller från början av år 1973, och dessa reglers betydelse för den
mindre skeppsfarten. I betänkandet konstateras att part rederilagstiftningen innebär
att ”fysiska personer och fåmansbolag icke längre får utnyttja underskott
till följd av kontraktsskrivning mot annan inkomst än inkomst av rederirörelse”.
Det primära i dessa bestämmelser är att man har upphävt partredarnas
rätt till kvittning i sidled när det gäller förluster och vinster inom
annan verksamhet. Detta innebär enligt undersökningen att de nya reglerna
har medfört att det blivit ogynnsammare för delägare i ett partrederi än
för företagare inom andra områden. Detta har naturligtvis lett till att man
föredrar att satsa kapital på andra näringsgrenar än sjöfarten. Härigenom
har den mindre skeppsfartens utövare fått kraftigt minskade möjligheter
att erhålla de miljonbelopp som erfordras för att täcka de 15 96.

I en sammanfattning av undersökningen konstateras att lönsamheten för
det mindre svenska tonnaget ständigt har sjunkit beroende på att konkurrensen
från utländska fartyg har ökat och dessas kostnadsläge därigenom har påverkat
fraktnivån för den svenska kustsjöfarten. Den ökande utländska konkurrensen
har inneburit att en allt större andel av transporterna utförs med utländska
fartyg. I svensk inre fart har exempelvis den utländska andelen under
de senaste 15 åren ökat från knappt 2 96 till drygt 20 96, vilket innebära» praktiskt
taget hela ökningen inom denna sektor har tagits av utländska fartyg.
Denna utveckling har fört med sig att antalet arbetstillfällen inom den mindre
skeppsfarten harminskat kraftigt. Deanställdasantal harundertioårsperioden
1961-1971 minskat med 65 "o från ca 12 700 till ca 4 400.1 undersökningsrapporten
framläggs bl. a. följande förslag till förbättringar av de svenska redarnas
situation och möjligheter.

Gränserna för fartområdena bör ses över. De svenska bemanningsbestämmelserna
bör ändras så att de bättre överensstämmer med de utländska bestämmelserna.
De svenska säkerhetsbestämmelserna bör omarbetas så att de
stämmer överens med övriga länders bestämmelser. Partrederilagstiftningen

NU 1975/76:73

bör ses över och ändras så att finansieringsmöjligheterna ökar för de svenska
redarna.

Lånenämnden forden mindre skeppsfarten redovisade i anhållan om investeringsanslag
för budgetåret 1976/77 sin syn på vissa utvecklingstendenser
inom den mindre skeppsfarten. Lånenämnden anförde bl. a. följande.

Mot bakgrund av de överväganden som låg bakom den nya inriktningen av
fondens låneverksamhet från den 1 juli 1971 tedde det sig rimligt att dra en ny
gräns förden mindre skeppsfarten vid ca 2 000 ton brutto. I dräktighetsklasserna
500-1 999 ton ökade det sammanlagda tonnaget från 58 000 ton år 1968 till
85 600 ton år 1974. Den mindre skeppsfarten är inte enbart att se som beståndet
av fartyg under en viss storlek. Storleken gäller också de ägande rederierna.
Nämnden skall ge mindre rederier företräde till lån och därmed i första hand ta
till vara dessa rederiers intressen. En avsevärd del av det mindre tonnaget
ägs av förhållandevis stora företag. Dessa skall först i andra hand komma
i fråga för lån. Låneverksamheten efter år 1957 har gjort det möjligt för
ett förhållandevis betydande antal småföretag, främst i form av partrederier,
att gå över från mycket små och gamla fartyg till betydligt större och modernare
sådana. Genom låneverksamheten har det gått att få till stånd en
betydligt breddad, framgångsrik mindre företagsamhet inom tankfarten.

I fråga om torrlasttonnaget är utvecklingen delvis en annan, framhöll lånenämnden.
Det minsta tonnaget, enheter t. o. m. 299 ton brutto, har successivt
minskat under hela efterkrigstiden. Praktiskt taget inga nybyggen har kommit
till stånd. Den efterfrågan på lån som förekommit har huvudsakligen
gällt motorutbyten o. d. För torrlasttonnagets del ter sig alltså den mindre
skeppsfartens utveckling som klart ogynnsam både vad gäller tonnage och
vad gäller fortsatt företagsamhet.

Beträffande kreditmöjligheterna påpekade lånenämnden att primär- och sekundärlånekrediterna
normalt skall lämnas av Svenska skeppshypotekskassan
och Skeppsfartens sekundärlånekassa, medan fonden täcker låneutrymmet
mellan 70 och 85 % av anskaffningspriset, dvs. per fartyg ca 4-6 milj. kr.
Lånenämndens medelsberäkningar är anpassade efter en sådan ordning. De
båda kassornas inlåningsram för obligationslån på svenska marknaden och
därmed utlåningskapacitet har emellertid som följd av läget på den inhemska
kapitalmarknaden blivit så snäv att kassorna f. n. inte kan ge besked om lånemöjligheterna.
Enligt lånenämndens bedömning hårde förutsättningar på vilka
statsmakterna år 1971 grundade sina beslut om en ändrad inriktning
av låneverksamheten väsentligt ändrats. Den viktigaste ändringen är att
den förutsatta samverkan mellan de båda kassorna och lånefonden inte
har gått att uppehålla som följd av kassornas bristande lånekapacitet. En
annan ändring är att de fartygsstorlekar som är aktuella för belåning hos
fonden har blivit väsentligt större och därmed kostbarare än som rimligen
förutsattes år 1971 även vid en med hänsyn till den allmänna utvecklingen
inom sjöfarten elastisk tolkning av begreppet ”mindre fartyg". Detta påverkar
i sin tur tolkningen av begreppet "mindre rederier”. Samtidigt gör

NU 1975/76:73

den allmänna knappheten på krediter långivning från fonden mera angelägen
för expansion inom rederier som även vid en mycket liberal tolkning svårligen
kan hänföras till den mindre företagsamheten.

Lånenämnden anförde vidare att för att nu gällande regler skall kunna tilllämpas
medelstilldelningen för budgetåret 1976/77 inte torde böra underskrida
50 milj. kr. Lånenämnden tilläde dock att man även med detta lånebelopp
knappast kan räkna med någon större utbyggnad av det svenska mindre tonnaget.
Antal fartyg kommer att fortsätta att minska. Syftet är närmast att slå
vakt om den mera bärkraftiga delen av den mindre företagsamhet som har
byggts upp de senaste åren. Önskar statsmakterna gå längre, anförde lånenämnden,
lärdetta knappast kunna ske utan fastställande av ett mål försvensk
sjöfartspolitik och av det utrymme som därvid skall ges åt vad som från olika
utgångspunkter kan hänföras till mindre fartyg och rederier.

Utskottet

Varvens och sjöfartsnäringens läge och framtidsutsikter har förändrats kraftigt
främst genom händelserna på den internationella oljemarknaden under
hösten 1973. Förändringen har i första hand medfört en överkapacitet på stort
tan k tonnage-ca 20 % av den befintliga tankfartygsflottan ligger upplagd eller
sysslolös. För varvsindustrin haromslaget påefterfrågesidan inneburit att den
globala överkapaciteten har blivit det dominerande problemet. Det beräknas
att världen ända fram emot år 1980 kommer att haen mycket stor överkapacitet
både inom sjöfarten och inom varvsindustrin. Internationella överläggningar
om en reduktion av varvskapaciteten pågår såväl mellan varvsindustrins
organisationer som inom OECD. Sverige deltar i dessa överläggningar.
Förde svenska varvens del bedöms utsikterna att erhålla nya lönsamma order
i någon nämnvärd omfattning under år 1976 som små. Detta innebär, påpekas
i propositionen, att det föreligger en faktisk beläggningslucka av betydande
omfattning under i första hand år 1978 med åtföljande sysselsättningssvårigheter
även dessförinnan. De fyra stora varven räknar med att sysselsättningen
kommer att sjunka från 26 000 personer år 1974 till 2 400 personer
år 1978 om inga radikala åtgärder vidtas.

Det är mot denna bakgrund som förslagen i propositionen bör ses. De avser
dels långtgående varvspolitiska åtgärder, dels åtgärder för att på längre sikt lösa
problemen för varvsindustrin i Göteborg. Utskottet tari den följande framställningen
först upp förslag rörande vaivspolitiska åtgärder. Dessa förslag syftar till
att underlätta en anpassning till nya marknadsförhållanden förden svenska
varvsindustrin. Förslagen omfattar vissa förändringar i det nuvarande kreditgarantisystemet,
en utökning av ramen för kreditgarantier och ett statligt finansiellt
stöd för lagerproduktion av fartyg. Enligt de riktlinjer som industriministern
anger bör det statliga stödet vara avgränsat i tiden och syfta till att
överbrygga svårigheter vilka anses vara temporära och inte långsiktiga. Det bör
vidare befordra en ökad samverkan inom den svenska varvsindustrin. I propositionen
framhålls att denna fortfarande bedöms vara konkurrenskraftig imer -

NU 1975/76:73

nationellt. Industriministern understryker att det från näringspolitiska utgångspunkter
vore felaktigt att med stödåtgärder långsiktigt upprätthålla sysselsättningen
i en bransch som saknar egen internationell konkurrenskraft.
Han påpekar dock att varje övervägande rörande statliga varvspolitiska åtgärder
måste utgå från att varvsindustrin utgör en betydligt större del av den totala
samhällsekonomin i Sverige än i de andra stora varvsländerna.

De förslag till förändringar i det nuvarande fartygsgarantisystemet som
läggs fram i propositionen bygger på varvskreditutredningens betänkande
(SOU 1975:101) Fartygsfinansiering. Garantisystemet bör enligt utredningen
vara affärsmässigt baserat. Utredningen har därför föreslagit att det nuvarande
systemet avvecklas och ersätts av ett exportkreditgarantisystem. Detta bör
dock icke ske förrän sjöfarts- och varvskonjunkturen har normaliserats. Industriministern
ansluter sig till utredningens uppfattning att man på längre sikt
bör övergå till ett affärsmässigt inriktat system. I den besvärliga situation som
varven för närvarande befinner sig i bör, anser han, stommen i det nuvarande
garantisystemet bibehållas under en övergångsperiod. I enlighet med utredningens
förslag bör dock en förbättrad kontroll övergarantigivningen komma
till stånd. Detta förutses ske genom en särskild rådgivande nämnd. Denna
nämnd, som föreslås bli inrättad den 1 juli 1976, skall bedöma riskerna med det
statliga garantiåtagandet i varje särskilt fall och yttra sig till riksgäldsfullmäktige
innan dessa fattar beslut. Till nämndens uppgifter skall höra att löpande
följa utvecklingen och skaffa sig en överblick över risk- och säkerhetsförhållandena.
Industriministern tar vidare upp utredningens förslag att det statliga
garantiåtagandet skall regleras genom en totalram som fastställs av riksdagen
och som inte är tidsbegränsad eller företagsanknuten. I propositionen föreslås
att det nuvarande systemet med femåriga garantiramar avvecklas. I stället
skall en totalram fastställas av riksdagen för en viss period. För tiden den 1 juli
1976-den 31 december 1978 förordas en totalram av 12 900 milj. kr.

Beträffande tillämpningen av garantiordningen anför industriministern att
en garantiutfästelse lämnad av riksgäldsfullmäktige bör föregå beviljandet av
nya order som tasefterden I juli 1976. Den rådgivande nämnden bör pröva kreditrisken
före beslut om garantiutfästelse. Vidare uttalas att varven bör ges
möjlighet att erhålla garanti i valfri valuta.

För att den väntade beställningssvackan under det första halvåret 1976 skall
motverkas, föreslås i propositionen att staten genom ett finansiellt stöd gör det
möjligt för varven att producera fartyg i egen regi, dvs. utan beställare. Behovet
av medel fördetta stöd till lagerproduktion beräknas uppgå till 3 600 milj. kr.
t. o. m. 1978. Syftet med stödet är i första hand att underlätta den djupgående
omställningsprocess som de svenska varven kommer att få genomgå under en
tid av ett eller två år från nu. Det är, understryker industriministern, angeläget
attåstadkommaden produktionsminskning som tersiglångsiktigt motiverad.
Garantierna, som i princip begränsas till att avse leveranser t. o. m. år 1978, bör
därför kopplas till en successiv nedtrappning av varvens produktionsvolym
med 30 % från år 19741, o. m. år 1978. Industriministern understryker att de

NU 1975/76:73

fyra storvarven utan ett stöd till lagerproduktion kommer att tvingas att inom
ett till två år friställa den helt övervägande delen av sina anställda med alla de
konsekvenser detta skulle få för sysselsättningen inte bara inom varvsindustrin
utan också inom den övriga verkstadsindustrin. Han framhåller att den
nedläggning av svensk varvsindustri som i praktiken skulle bli följden inte
är industripolitiskt eller sysselsättningsmässigt acceptabel.

De ovan refererade riktlinjerna för kreditgarantisystemet tas upp i två motioner.
I motionen 1975/76:2352 yrkas avslag på regeringens förslag. Motionärerna
anser att utvidgningen av varvskreditgarantisystemet i realiteten innebär
en indirekt subventionering av varven. Utgångspunkten för resonemanget
i motionen är motionärernas åsikt att de svenska storvarven bör förstatligas.
I motionen 1975/76:2323 önskas vissa modifikationer i och förtydliganden
av det föreslagna systemet. Motionärerna anser att statliga garantier för
lagerproduktion bör komma i fråga även för år 1979 i den utsträckning
som erfordras för att trygga sysselsättningen samt att statliga kreditgarantier
skall kunna lämnas även för större konverteringar och ombyggnader av
fartyg. Vidare föreslås att de anställda vid varven skall bli representerade
i den rådgivande nämnden.

Vad gäller det föreslagna garantistödet till svensk varvsindustri ansluter sig
utskottet till industriministerns bedömning av följderna för varvsindustrin
om inte ett temporärt stöd medges till denna. Stödet till lagerproduktion
av fartyg bör ses som en temporär åtgärd i en akut krissituation som inte
drabbat endast de svenska varven utan är av internationell räckvidd. Riktlinjerna
för stödet syftar till att den svenska varvsindustrin skall få en struktur
som medger balanserade produktionsförhållanden och tryggad sysselsättning
på längre sikt. Förslagen överensstämmer sålunda väl med de uttalanden
som näringsutskottet giorde i samband med behandlingen förra året av propositionen
om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (NU
1975:35). Utskottet avstyrker ifrågavarande motionsyrkande. Frågan om
förstatligande av varvsindustrin tar utskottet upp i den följande framställningen.

Vad avser yrkandet i motionen 1975/76:2323 om en förlängning av stödet
till lage/produktion vill utskottet påpeka att det i propositionen förutsätts
att garantier i enstaka fall skall kunna usträckas till att avse leveranser
år 1979. Som industriministern påpekar är det f. n. inte möjligt att någorlunda
säkert bedöma marknadsutvecklingen under de närmaste åren. Frågan om
ytterligare garantier för lagerproduktion under år 1979 kan givetvis vid behov
tas upp senare. Utskottet finner inte att ett särskilt uttalande från riksdagens
sida enligt motionsyrkandet är motiverat.

De temporära stödåtgärderna avser byggande av nya fartyg. I motionen
1975/76:2323 påpekas att konverteringar och ombyggnader av befintligt fartygstonnage
har fått ökad betydelse för varven. Det är ofta fråga om stora,
sysselsättningsintensiva projekt. Motionärerna anser därför att statliga kreditgarantier
bör kunna utgå även för denna typ av verksamhet. I propositionen
framhålls att garantisystemet bör ge möjligheter att i särskilda fall

NU 1975/76:73

beakta de särskilda problem som varvsindustrin kan komma att drabbas
av. Den svåra situation som varven f. n. befinner sig i gör det nödvändigt
att alla möjligheter att upprätthålla sysselsättningen tas till vara. Från denna
synpunkt kan det enligt utskottets mening vara motiverat att statliga kreditgarantier
i speciella fall får utgå för större ombyggnader av fartyg. Riksdagen
bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har
anfört.

Med anledning av de synpunkter på sammansättningen av den rådgivande
nämnden som förs fram i motionen vill utskottet erinra om att propositionen
inte innehåller något förslag i denna fråga. Industriministern uttalar att i
nämnden bör ingå representanter förbi. a. departementen, riksgäldskontoret,
riksbanken, exportkreditnämnden, AB Svensk Exportkredit och bankväsendet.
Utskottet räknar med att om regeringen skulle finna det lämpligt
att utvidga nämnden härutöver, företrädare för varvsindustrin och för de
anställdas organisationer i första hand kommer i fråga som ledamöter.

Utskottet anser dock inte att en sådan framställning till regeringen som
motionärerna förordar är motiverad.

I samma motion föreslås att riksdagen skall uttala att motorproduktionen
vid varven snarast bör samordnas och att en målmedveten satsning bör göras
för att utveckla produktionen såväl av framdrivningsmaskiner som av hjälpmotorer.
Motionärerna erinrar om att industriministern i propositionen uttalar
att det är otillfredsställande att samarbetet i fråga om motorproduktion
inte har nått längre. Med hänsyn till motorproduktionens betydelse för den
svenska varvsindustrins konkurrensförmåga är det enligt motionärerna viktigt
att skapa förutsättningar för teknisk förnyelse och utveckling på detta
område.

Motionärerna har otvivelaktigt tagit upp en angelägen fråga. Det är uppenbart
att - såsom framhålls i motionen - ett sådant samarbete skulle medföra
ekonomiska fördelar. Utskottet förutsätter att möjligheterna till en närmare
samordning mellan varven på detta område noga övervägs. Med hänsyn
till vad industriministern anfört anser utskottet inte att det finns anledning
för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i ämnet.

En rad förslag till åtgärder för att motverka de negativa följderna av den
minskade vaivsprodukiionen läggs fram i motionen 1975/76:2323. Motionärerna
önskar att riksdagen skall uttala att produktionsminskningen bör ske
i sådan takt att berörd personal kan beredas sysselsättning och att fortsatta
kraftfulla insatser bör göras för omskolning, tilläggsutbildning och fortbildning
för personal som kan beröras av nedskärningen inom varvsindustrin.

En rad åtgärder kommer, såsom redovisas i propositionen, att vidtas i
första hand av varven men även av statliga och kommunala myndigheter
för att mildra effekterna av produktionsminskningen vid varven. I propositionen
meddelas att varven bedömer det som möjligt att även i de
mest utsatta regionerna erbjuda flertalet av de berörda nytt arbete bl. a.
genom överföring till annan produktion inom företagen. Inom varven kom -

NU 1975/76:73

mer en omfattande verksamhet med omskolning av den egna personalen
att påbörjas. Omställningsprocessen vid varven kommer dock att innebära
svåra problem för många av de anställda och då speciellt för tjänstemännen.
Utskottet förutsätter att förutom företagen själva även berörda myndigheter
kommer att noga följa utvecklingen och vid behov vidta nödvändiga åtgärder
för att på allt sätt underlätta en nödvändig omställning.

Motionärerna påpekar också att yrkesutbildning och nyrekrytering vid
varven inte får eftersättas i en krissituation. Detta är en fråga som är central
för varvsindustrins framtida konkurrensförmåga. Utskottet finner därför att
det bör ankomma på varven och de kommunala myndigheterna att uppmärksamma
detta problem. Någon särskild framställning från riksdagen finner
utskottet inte påkallad.

I motionen 1975/76:2287 begärs en utredning rörande möjligheterna till
alternativ sysselsättning för dem som friställs inom varvsindustrin fram
till år 1978. Motionärerna erinrar om att sysselsättningen vid varven beräknas
minska med ca 7 900 anställda fram till år 1979 och att främst tjänstemännen
kommer att drabbas hårt. För att lösa de särskilda arbetsmarknadsproblem
som kan uppstå bör, anförs i propositionen, en nära samverkan eftersträvas
mellan företagen, de anställdas fackliga organisationer och berörda statliga
och kommunala organ. En samrådsgrupp bör bildas vid respektive företag.
I en sådan grupp bör enligt propositionen ingå representanter förde anställda,
företaget, kommunen och arbetsmarknadsverket. I samrådsgruppen kan planer
utarbetas för hurde nödvändiga förändringarna skall kunna genomföras
på ett för de anställda godtagbart sätt. Den angivna ordningen för samråd
i sysselsättningsfrågor svarar såvitt utskottet kan bedöma i stort sett mot
vad motionärerna vill uppnå med sitt förslag om utredning. Utskottet avstyrker
därför motionen i denna del.

1 motionen 1975/76:2323 kritiseras industriministerns uttalande att planeringen
tills vidare bör utgå från att ytterligare sysselsättningsminskningar
kan bli nödvändiga under år 1979. Motionärerna vill att riksdagen skall
uttala att planeringen bör inriktas på att motverka ytterligare sysselsättningsminskningar
efter år 1978. Sysselsättningen vid varven beror dock i
allt väsentligt på utvecklingen på den internationella fraktmarknaden och
på den internationella konjunkturutvecklingen. Bedömningarna i dagsläget
måste - som antyds i propositionen - vara mycket försiktiga. Mot bakgrund
av den stora osäkerhet som präglar de bedömningar som nu kan göras av
utvecklingen på varvsområdet anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen
att göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna förordar.

Följderna av minskningen av varvens produktion för de företag som levererar
material till varven tas upp i två motioner. Motionen 1975/76:2276
behandlar den rörtillverkning som Eriksberg bedriver i Lidköping. Motionärerna
hävdar att förslagen i propositionen innebär att varvsproduktionen
kommer att bevaras i samtliga orter där den för närvarande förekommer.
Utifrån denna riktlinje bör, anser de, fabriken i Lidköping kunna fungera

NU 1975/76:73

som komplement till varvsenheten. Fabriken bör även ha möjlighet att
leverera varor till andra varvsindustrier. Vad motionärerna anför om fortsatt
rörtillverkning vid verkstaden i Lidköping föreslår de att riksdagen skall
ge regeringen till känna som sin mening. I motionen 1975/76:2354 hemställs
att industriverket skall få i uppdrag att skyndsamt kartlägga vilka verkningar
nedskärningen av varvsproduktionen får för varvens underleverantörer, i
synnerhet mindre och medelstora företag och framlägga förslag till åtgärder
med anledning härav. Motionärerna påpekar att frågan hur varvskrisen kommer
att påverka underleverantörerna inte alls tas upp i propositionen.

Otvivelaktigt kan minskningen av varvsproduktionen komma att innebära
svåra påfrestningar för de mindre företag som levererar olika komponenter
till varven. I de fall då varven har sin produktion fördelad på flera orter
och företag förutsätter utskottet att huvud företaget i största möjliga utsträckning
söker upprätthålla tillverkningen på de olika produktionsställena.
Vad beträffar underleverantörernas problem förutsätter utskottet att berörda
myndigheter bevakar dessa och att företagen i mån av behov får hjälp att
flytta över sin produktion till andra områden. Med hänsyn till statens industriverks
övergripande uppgifter räknar utskottet med att verket noggrant
följer utvecklingen och i den mån så behövs lägger fram förslag. Utskottet
anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra en särskild framställning till
regeringen i enlighet med ifrågavarande yrkanden.

Då utskottet våren 1975 (NU 1975:35) tog ställning till förslag om åtgärder
för att lösa det akuta krisläget vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB
underströk utskottet att insatserna var av temporär art och att de måste
efterföljas av mer långsiktiga lösningar. Utskottet erinrade om att industriministern
ansåg det vara angeläget att varvskommissionen i sitt fortsatta
arbete sökte finna en lösning som innebar en ökad samordning inom varvsindustrin.

Det förslag om samgående mellan AB Göiaverken och Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB som nu läggs fram ger möjligheter till en betydande samordning
av svensk varvsindustri. Genom ett samgående mellan de båda varven skapas,
enligt industriministerns bedömning, förutsättningar för en tryggare
sysselsättning för Göteborgsvarven vid den minskning av varvsproduktionen
som krävs i nuläget. På längre sikt är, anser industriministern, samgåendet
en industripolitiskt starkt motiverad åtgärd som bidrar till att stärka
konkurrenskraften hos varvsindustrin i Göteborg. Eriksbergs aktuella läge
och utsikter anges i propositionen på följande sätt. Förlusterna uppskattas
för år 1975 till ca 420 milj. kr. och totalt för åren 1975 och 1976 till 435-455
milj. kr. Vad gäller resultatutvecklingen efter år 1976 är osäkerheten alltjämt
stor, anförs det. Detta beror dels på den rådande marknadssituationen, dels
på kostnadseffekterna av det planerade samgåendet med Götaverken. 1 propositionen
redovisas att de överläggningar som har förts under hösten 1975
mellan varvskommissionen och Götaverkens ägare Saléninvest AB har lett

NU 1975/76:73

fram till att ett ramavtal har träffats mellan staten och Saléninvest om samgående
mellan Eriksberg och Götaverken. I ramavtalet regleras villkoren
för samgåendet på följande sätt. Staten överlåter till Götaverken samtliga
aktier i Eriksberg för ett formellt belopp av 1 000 kr. Statens räntefria lån
till Götaverken på f. n. 45 milj. kr. omvandlas till aktier i bolaget till en
kurs som innebär att Götaverkens aktiekapital ökas från 174 milj. kr. till
200 milj. kr. För 136 milj. kr. förvärvar staten så många aktier i Götaverken
att statens andel kommer att uppgå till 51 Saléninvest åtar sig att hos
Eriksberg beställa fartyg till en sammanlagd summa av 136 milj. kr. I samband
med att samtliga aktier i Eriksberg överlåts till Götaverken åtar sig
staten att nollställa Eriksberg resultatmässigt sett. Industriministern påpekar
att den föreslagna samordningen av varvsverksamheten i Göteborg innebär
att statens ägaransvar i varvsindustrin - som nu omfattar Uddevallavarvet
och Karlskronavarvet - kommer att utvidgas väsentligt.

I två motioner yrkas avslag på förslaget om samgående mellan Götaverken
och Eriksberg. Enligt motionen 1975/76:2324 lämnas i propositionen varken
någon motivering för statens köp av aktiemajoriteten i Götaverken eller
någon uppgift om Götaverkens nuvarande och framtida ekonomiska ställning.
Motionärerna säger därför att det inte finns tillräckligt underlag för
att bedöma om staten har anledning att förvärva aktiemajoriteten på de
villkor som stadgas i avtalet. De finneratt staten börta upp nya förhandlingar
med Saléninvest. Dessa bör leda fram till ett nytt avtal som innebär att
Eriksberg skall överlåtas till Götaverken utan all staten övertar aktiemajoriteten.
Riksdagen bör, anförs i motionen, hemställa om ett nytt förslag
till avtal mellan de båda Göteborgsvarven.

I motionen 1975/76:2352 uttalas att statens aktieköp från Saléninvest är
ett direkt bidrag till Saléns för att hålla denna grupp utan förlust för de
år som den har ägt Götaverken. Motionärerna hänvisar till de riktlinjer
för statlig varvspolitik som har lagts fram i motionen 1975/76:189. I denna
uttalas att de varvspolitiska beslut som skall fattas i grunden gäller om
de privata redarnas vinstintressen eller de anställdas trygghet skall väga
tyngst i den statliga van/spolitiken. Motionärerna föreslår att Götaverken
och Kockums Mekaniska Verkstad skall förstatligas.

Utskottet har i det föregående tecknat bakgrunden till de insatser för
att stärka de svenska varvens ställning som föreslås i propositionen. Ett
samgående mellan Götaverken och Eriksberg överensstämmer väl med de
krav som en rationell varvspolitik ställer. Utskottet vill peka på att samgåendet
bör kunna medföra ökade möjligheter till samverkan inom hela
varvsindustrin.

Syftet med förslagen i motionen 1975/76:2324 är att ett samgående mellan
varven skall kunna komma till stånd utan att staten övertar aktiemajoriteten
i Götaverken. Utskottet finner propositionens förslag motiverat med hänsyn
till de stora ekonomiska åtaganden som staten gör.

Motionen 1975/76:2352 bör ses som en uppföljning av yrkandet i motionen

NU 1975/76:73

1975/76:189 om alt stalén skall överta den privata varvsindustrin. Förslag
om inrättande av en statlig varvsindustri och om förstatligande av de övriga
privata storvarven avstyrktes av utskottet förra året (NU 1975:35). Utskottet
anser inte att det finns förutsättningar för beslut om så genomgripande
åtgärder som motionärerna förordar. Utskottet avstyrker de nu berörda motionsyrkandena.

1 propositionen föreslås att regeringen skall få medge Uddevallavarvet
anstånd t. o. m. år 1978 med återbetalning av ett statligt lån på 40 milj.
kr. Utskottet tillstyrker förslaget liksom förslaget om anslag till styrelsen
för teknisk utveckling för stöd till varvsindustrins forskning och utveckling.

Frågor om vatysnäringens och sjöfartens utveckling pä längre sikt tas upp
i flera motioner. Därvid efterlyses en samlad målsättning från samhällets
sida på detta område. I motionen 1975/76:2287 begärs utredning för en
samlad syn på varvsindustrins och sjöfartens utvecklingsalternativ. Motionärerna
påpekar att varvens utveckling är nära sammankopplad med
det sätt på vilket den framtida sjöfarten organiseras. Utvecklingen på varvssidan
måste ses ur ett brett perspektiv. Enligt motionen 1975/76:1795
bör en branschutredning tillsättas för sjöfartsnäringen. Utredningen bör få
i uppdrag att bl. a. analysera sjöfartsnäringens situation, status och framtidsmöjligheter
och ställa upp ett mål för utvecklingen under den närmaste
femårsperioden samt föreslå olika åtgärder för att det uppställda målet skall
kunna uppnås. I motionen 1975/76:1822 föreslås att en utredning skall tillsättas
med uppgift att vid sidan av pågående varvsutredningargöra en analys
av den svenska sjöfartsnäringens nuvarande situation och framtidsmöjligheter,
formulera mål för utvecklingen inom sjöfartsnäringen under 1980-talet
mot bakgrund av den gjorda analysen samt utarbeta ett handlingsprogram
för hur dessa mål skall nås.

Utskottet vill understryka att det är en angelägen fråga som tas upp i
dessa motioner. Inte minst mot bakgrund av de senaste årens snabba förändringar
på sjöfartens område såväl internationellt som nationellt är det
nödvändigt med en mer långsiktig planering. Med hänsyn bl. a. till det
statliga ägarengagemanget i branschen förutsätter utskottet att de frågor
som aktualiseras i motionerna kommer att följas noga. Det kan erinras
om att enligt vad som anges i propositionen de svenska rederiernas aktuella
ekonomiska situation och utsikter för de närmaste åren skall bli föremål
för en närmare analys. Utskottet anser sig inte böra förorda en sådan framställning
till regeringen som föreslås i motionerna.

1 motionen 1975/76:2352 hemställs att möjligheterna för varvsindustrin
att komma in på nya marknader och att övergå till en alternativ produktion
skall utredas skyndsamt. Motionärerna anser att ordentliga, förutsättningslösa
undersökningar sannolikt skulle ge vid handen att det är tänkbart med
en vidgad kundkrets för varven och ett vidgat fartygssortiment i deras produktion.
Enligt motionen 1975/76:189 bör riksdagen begära förslag till en

NU 1975/76:73

långsiktig investeringsplan för varven och sjöfarten.

Med hänvisning till vad ovan anförts om behovet av planering på detta
område avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.

Förslag som syftar till etablering av en statligt rederiföretag förs fram i
fyra motioner.

Framställningen i motionerna 1975/76:2323 och 1975/76:2353 går ut på
att denna fråga skall utredas. I den förra motionen påpekas att rederierna
ofta drabbas av omfattande konjunkturväxlingar och ställs inför stora krav
på långsiktig planering. Motionärerna anser det angeläget med en undersökning
av om en statlig rederiverksamhet skulle kunna ge svensk rederinäring
större stadga och slagkraft. Den arbetsgrupp som enligt vad industriministern
anger skall analysera rederiernas situation och framtidsutsikter
bör enligt denna motion även pröva frågan om statlig rederiverksamhet.
Utskottet vill erinra om att industriministern särskilt framhåller
att analysen skall genomföras snabbt. I detta läge anser sig utskottet inte
böra föreslå riksdagen att göra någon framställning till regeringen med anledning
av motionsyrkandena.

I motionen 1975/76:189 begärs förslag om bildande av ett statligt rederiföretag.
Innebörden av yrkandet i motionen 1975/76:2352 om att riksdagen
skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
i övrigt anförts om varvspolitiken torde vara densamma. I motionen uttalas
att lagerproduktionen av fartyg skulle kunna läggas om till produktion för
ett statligt rederiföretag. Detta skulle kunna köpa fartygen och använda
dem för frakter främst för statliga företag.

Utskottet, som våren 1975 har avstyrkt förslag om etablering av ett statligt
rederiföretag, finner inte anledning att tillstyrka motionsyrkandena.

Vad i övrigt anförs och föreslås i propositionen har inte givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I detta sammanhang tar utskottet även upp motionen 1975/76:914.1 denna
behandlas problem som råder för den mindre sjöfarten.

Förslag till åtgärder för att den mindre sjöfartens behov av riskvilligt
kapital och av lånefinansiering skall tillgodoses bör, anförs det i motionen,
föreläggas riksdagen. Av den redogörelse som har lämnats i det föregående
framgår att den mindre sjöfarten liksom sjöfartsnäringen i övrigt har svåra
problem. Problemen för den mindre sjöfarten är dock i viss utsträckning
av strukturell natur. Motionärernas synpunkter ansluter sig till den undersökning
av den svenska kustsjöfarten, som har utförts vid Chalmers
tekniska högskola på uppdrag av lånenämnden för den mindre sjöfarten.
Behovet av stödinsatser främst med avseende på extern finansiering är stort
om den nuvarande omfattningen av den svenska mindre sjöfartens tonnage
skall kunna vidmakthållas. Kustsjöfartens problem i ett längre perspektiv
kommer enligt vad utskottet inhämtat att tas upp av den trafikpolitiska

NU 1975/76:73

utredningen. Inom utredningen har en särskild arbetsgrupp tillsatts för sjöfartsfrågor.

De svenska rederiernas aktuella ekonomiska situation och deras utsikter
under de närmaste åren skall, som påpekats ovan, analyseras av en intern
departemental arbetsgrupp. Avsikten är att denna analys skall vara
färdig under senare delen av år 1976. Utskottet förutsätter att den mindre
sjöfartens ^problem kommer att behandlas i denna analys och att förslag
till åtgärder för att tillgodose det behov av lånefinansiering som kan förefinnas
kommer att utarbetas. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen
ge regeringen till känna som sin mening.

Utskottet hemställer

1. beträffande garantier till svensk vaivsindustri

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2352 yrkandet
1 i ifrågavarande del

a) med bifall till propositionen 1975/76:121 punkten 1 och med
avslag på motionen 1975/76:2323 yrkandet 3 godkänner de
riktlinjer för lämnande av garantier till svensk varvsindustri
som anges i propositionen och uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att fullgöra de uppgifter som enligt dessa riktlinjer
ankommer på fullmäktige,

b) med bifall till motionen 1975/76:2323 yrkandet 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om garantier
för större ombyggnader av fartyg,

c) med bifall till propositionen 1975/76:121 punkten 2 och med
avslag på motionen 1975/76:2323 yrkandet 9 och motionen
1975/76:2352 yrkandet 1 i ifrågavarande del godkänner att en
nämnd med de uppgifter inom systemet för fartygskreditgarantier
som anges i propositionen inrättas den 1 juli 1976,

d) med bifall till propositionen 1975/76:121 punkten 3 bemyndigar
fullmäktige i riksgäldskontoret att fr. o. m. den 1 juli 1976
till utgången av år 1978 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri
till ett sammanlagt belopp av högst 12 900 000 000 kr.,
avseende kreditgivning i anslutning till produktion av fartyg,

2. beträffande motorproduktion vid varven

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2323 yrkandet 7,

3. beträffande sysselsättningen vid varven

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2323 yrkandena 1, 2, 5
och 6,

4. beträffande utredning om alternativ sysselsättning

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2287 i ifrågavarande
del,

5. beträffande Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB:s produktionsenhet
i Lidköping

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2276,

NU 1975/76:73

6. beträffande kartläggning av underleverantörers situation
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2354,

7. beträffande samgående mellan AB Götaverken och Eriksbetgs
Mekaniska Verkstads AB

att riksdagen

dels med bifall till propositionen 1975/76:121 punkterna 4, 6,
7, 9 och 10 och med avslag på motionen 1975/76:2324 yrkandena
1 och 2 samt motionen 1975/76:2352 yrkandet 1 i
ifrågavarande del

a) bemyndigar regeringen att godkänna dels ramavtalet mellan
staten och Saléninvest AB om samgående mellan AB Götaverken
med dotterbolag och Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB med dotterbolag, dels avtalet mellan staten och AB Götaverken
om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads
AB, m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som sägs i ramavtalet,

b) medgeratt staten överlåter sina aktier i Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB till AB Götaverken för 1 000 kr.,

c) medger att statens lån till AB Götaverken om 45 000 000
kr. får användas för förvärv av aktier i bolaget,

d) till Förvärv av aktier i AB Götaverken på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens
aktier anvisar ett investeringsanslag av 136 000 000 kr.,

e) till Täckande av förluster vid Eriksbetgs Mekaniska Verkstads
AB för budgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 420 000 000 kr.,

dels avslår motionen 1975/76:189 yrkandet 1 i den mån motionen
inte i denna del tillgodosetts enligt utskottets hemställan
i övrigt,

8. beträffande anstånd med återbetalning av kapitaltillskott

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:121 punkten
5 bemyndigar regeringen att medge Uddevallavarvet AB anstånd
t. o. m. år 1978 med återbetalning av kapitaltillskott i
enlighet med vad chefen för industridepartementet har angett
i propositionen,

9. beträffande stöd till skeppsteknisk forskning och utveckling m. m.
att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:121 punkterna
8 och 11

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1976/77 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till skeppsteknisk
forskning och utveckling m. m. som inberäknat löpande
beslut innebär åtaganden om högst 6 000 000 kr. under
vart och ett av budgetåren 1977/78 och 1978/79,

b) till Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning
och utveckling för budgetåret 1976/77 under trettonde huvud -

NU 1975/76:73

titeln anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.,

10. beträffande utredning ont varven oell sjöfartsnäringen

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1795, 1975/76:1822
och 1975/76:2287, den sistnämnda i ifrågavarande del,

11. beträffande statlig investeringsplan för varven m. nt.
att riksdagen

a) avslår motionen 1975/76:189 yrkandet 3,

b) avslår motionen 1975/76:2352 yrkandet 2,

12. beträffande statligt rederiföretag
att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:2323 yrkandet 8,

b) motionen 1975/76:2353,

c) motionen 1975/76:189 yrkandet 2 och motionen
1975/76:2352 yrkandet 3,

13. beträffande kustsjöfartens kapitalbehov

att riksdagen med anledning av motionen 1975:914 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 maj 1976

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c).
Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i Storfors (s) (p. 1-7), Andersson
i Örebro (fp) (p. 7-13), Rask (s). Sjönell (c). Blomkvist (s). Wååg (s) (p. 8-13),
fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c). Häll (s) (p. 8-13), fru
Radesjö (s) (p. 1-7), herrar Nyquist (fp) (p. 1-6), Pettersson i Helsingborg
(s), Siegbahn (m) och Pettersson i Västerås (vpk).

Reservationer

1. beträffande garantier till svensk varvsindustri (utskottets hemställan under
1) av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "Vad
gäller" och slutar på s. 11 med "är motiverad” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens bedömning av framtidsutsikterna
försvensk varvsindustri och inte heller till de förslag till temporära
åtgärder för att lösa en akut krissituation som läggs fram i propositionen.
Den varvspolitik som staten hittills fört har inneburit att staten har garanterat
redarnas vinster. Förslagen i propositionen innebär att denna politik fortsätts
och ytterligare förstärks genom stöd till lagerproduktion. Utvidgningen av
systemet med varvskreditgarantier är en klar indirekt subventionering av
redarna. Den statliga varvspolitiken har inte inneburit trygghet i anställningen
för dem som arbetar vid varven. Inför de mycket pessimistiska be -

NU 1975/76:73

dömningar av det framtida läget på fraktmarknaden som redarna nu gör
anser regeringen att den svenska varvsproduktionen bör radikalt skäras ned.
Detta är åter ett exempel på hur den statliga varvspolitiken åsidosätter de
anställdas intressen och hur redarna hålls skadeslösa försina felspekulationer.
Utskottet är inte övertygat om att en så drastisk nedskärning av varvskapaciteten
som föreslås i propositionen är befogad. I andra länder har inga
så genomgripande åtgärder vidtagits. Enligt vissa bedömningar beror den
nuvarande varvskrisen i större utsträckning på konjunkturförhållanden och
i mindre utsträckning på strukturella faktorer än vad industriministern vill
göra gällande.

Varvens framtid är svårbedömbar så länge spekulerande redare tillåts styra
varven. En jämförelse mellan den bedömning av varvens framtidsutsikter
som industriministern gjorde våren 1974 (prop. 1974:1 bil. 15 s. 51-91) och
den som han gör nu visar på svårigheten och osäkerheten i alla prognoser
för denna marknad, där redarintressen präglar attityderna och riktlinjerna.
En väl fungerande varvspolitik som utgår från samhällets och de anställdas
intressen förutsätter att varven förstatligas. Denna fråga tar utskottet upp
i den följande framställningen. Utskottet anser att - såsom föreslås i motionen
1975/76:2352 - riksdagen bör avvisa de riktlinjer som anges i propositionen
liksom den föreslagna garantiramen för lämnande av garantier
till svensk varvsindustri.

Utskottets ställningstagande innebär att de nu ifrågavarande yrkandena
i motionen 1975/76:2323 avstyrks.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975/76:2352 yrkandet 1 i ifrågavarande
del avslår propositionen 1975/76:121 punkterna 1-3,

b) avslår motionen 1975/76:2323 yrkandena 3, 4 och 9,

2. beträffande samgående mellan AB Götaverken och Eriksbergs Mekaniska
Verkstads AB (utskottets hemställan under 7) av herr Pettersson i Västerås
(vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Utskottet
har" och slutar på s. 15 med "berörda motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:

Den lösning av krisen vid Eriksberg som föreslås i propositionen kan
utskottet inte tillstyrka. Förslagen innebär i realiteten att Saléninvest får
ett direkt bidrag. Ramavtalet med Saléninvest ger staten en passiv roll som
ekonomisk garant för Broströms tidigare finansiella transaktioner vid Eriksberg,
medan Saléns får den faktiska kontrollen över produktion och finanser.
Regeringen har hittills föredragit att söka lösa varvens problem i samarbete
med de privata redarna. Resultatet har blivit att de anställda vid varven
har fått uppleva stor otrygghet. Tiden är nu mogen för att framtvinga en

NU 1975/76:73

ny varvspolitik. De stora rederi koncernernas makt över varvsindustrin måste
brytas. Staten bör överta även de övriga större varv som är i privat ägo.
Arbetet på ett långsiktigt program för varvsindustrin bör baseras på förutsättningen
att denna förstatligas.

Förslagen i motionen 1975/76:2324 syftar till att ett samgående mellan
varven skall komma till stånd utan det omfattande statliga engagemang
i Götaverken som propositionens förslag innebär. Utskottet avstyrker motionen
och tillstyrker nu ifrågavarande yrkanden i motionerna 1975/76:189
och 1975/76:2352.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975/76:2352 yrkandet 1 i ifrågavarande
del avslår propositionen 1975/76:121 punkterna 4, 6,
7, 9 och 10,

b) avslår motionen 1975/76:2324 i den mån den inte tillgodosetts
enligt utskottets hemställan under a),

c) med anledning av motionen 1975/76:189 yrkandet 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande utredning om varven och sjöfartsnäringen (utskottets hemställan
under 10) av herrar Börjesson i Glömminge, Sjönell, fru Hambraeus och
herr Petersson i Ronneby (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”i motionerna” bort ha följande lydelse:

Det är som motionärerna påpekar ofrånkomligt att varvsindustrins vidare
utveckling noga följs. Denna är nära sammankopplad med utvecklingen
inom sjöfarten. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en samlad
målsättning för samhällets insatser på sjöfartsnäringens område bör utarbetas.
Problemen måste ses i ett brett perspektiv mot bakgrund av en ingående
analys av den svenska sjöfartsnäringens nuvarande situation och framtidsmöjligheter.
En alternativ inriktning av produktionen som kan vara
lämplig för varven och för de varvsanställda bör undersökas. Det bör utredas
om de stödåtgärder som olika sjöfartsnationer har börjat tillämpa skulle
kunna tillämpas även i Sverige. Utskottet finner alltså att en särskild utredning
bör tillsättas med bl. a. de uppgifter som utskottet här har angett.

dets att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:1795,
1975/76:1822 och 1975/76:2287, den sistnämnda i ifrågavarande
del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1975/76:73

4. beträffande statlig investeringsplan för varven m. m. (utskottets hemställan
under 11) av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkande” bort ha följande
lydelse:

Den häftiga spekulationen i behovet av stora tankfartyg har lett till ett
temporärt överskott på sådana fartyg. Detta innebär dock inte att världens
behov av fartyg skulle vara täckt. Mot denna bakgrund bör en långsiktig
investeringsplan för varven och sjöfartsnäringen upprättas. Möjligheterna
att utvidga varvens kundkrets bl. a. genom beställningar från exempelvis
de socialistiska länderna bör noga undersökas. De förutsättningar som kan
förefinnas till att bredda varvens fartygssortiment och utnyttja delar av varvsanläggningarna
och varvsutrustningen för andra stålkonstruktioner än fartyg
bör tas till vara.

Utskottet tillstyrker alltså förslagen i motionerna 1975/76:189 och
1975/76:2352.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:189 yrkandet
3 och motionen 1975/76:2352 yrkandet 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande statligt rederiföretag (utskottets hemställan under 12) av herr
Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”tillstyrka motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Vägande skäl talar för att ett statligt rederi bör bildas. Det är angeläget
att staten på sjötransporternas område söker frigöra sig från nuvarande beroende
av det privata redarkapitalet. Genom skapandet av en statlig transportflotta
med uppgift i första hand att sörja för statens - inkl. de statliga
företagens - transportbehov skulle en betydelsefull motvikt till de stora
privata rederierna erhållas. Ett statligt rederi skulle genom att kontinuerligt
lägga ut sina beställningar och reparationer på varven kunna motverka nedgångar
i ordertillgången.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:189 yrkandet
2 och motionen 1975/76:2352 yrkandet 3 samt med anledning
av motionen 1975/76:2323 yrkandet 8 och motionen
1975/76:2353 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1975/76:73

Särskilt yttrande

av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m):

Flera moment i den uppgörelse som har träffats mellan staten och Saléninvest
kan godtagas. Den ger förutsättningar för en önskvärd rationalisering
av varvsverksamheten i Göteborg och en bättre ekonomi inom Götaverken/Eriksberg.
Enligt vår uppfattning borde dock för framtiden mera positiva
effekter ha kunnat uppnås med en mindre genomgripande förändring i ägarförhållandena.
Några fullgoda skäl för ett statligt övertagande av aktiemajoriteten
i Götaverken har inte givits.

Med hänsyn till att det avtal som har träffats ej kan ändras utan omfattande
och tidskrävande omförhandlingar och att strukturomvandlande insatser
snabbt fordras har vi dock icke velat motsätta oss att avtalet i sin nuvarande
form godkännes av riksdagen.

GOTAB 52033 Slockholm 1976