NU 1975/76: 63

Näringsutskottets betänkande
1975/76: 63

med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation
av och anslag för det nya konsumentverket jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975/76:159 (handelsdepartementet) framläggs förslag till
organisation av och anslag för det nya konsumentverket.

Hemställan i propositionen återges nedan.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner.

I betänkandet behandlas också fyra motioner som har avlämnats under
allmänna motionstiden. Två av dessa gäller distributionsfrågor. I de övriga
två motionerna behandlas frågor rörande utformningen av varudeklarationer
samt frågor om konsumentutbildning och konsumentupplysning.
Motionerna redovisas nedan (s. 2).

Propositionen

Riksdagen antog hösten 1975 en ny marknadsföringslag (1975:1418), som
träder i kraft när regeringen bestämmer. I samband därmed beslöts (prop.
1975/76:34, NU 1975/76:14, rskr 1975/76:108) att konsumentombudsmannen
(KO), som genom den nya lagen får vidgade funktioner, och konsumentverket
skulle föras samman till en myndighet. Denna skulle benämnas
konsumentverket, och chefen skulle tillika vara KO.

I propositionen lämnas nu förslag till organisation av det nya konsu mentverket,

som skall börja sin verksamhet den 1 juli 1976. Mål och programindelning
för myndigheten anges. Vidare lämnas förslag till anslag till
det nya verket.

Hemställan

I propositionen hemställs i första hand (s. 28) att riksdagen

1. beslutar att det nya konsumentverket skall inrättas den 1 juli 1976
enligt de riktlinjer som föredraganden förordat,

2. beslutar att de nuvarande myndigheterna konsumentombudsmannen
och konsumentverket skall upphöra vid utgången av juni 1976,

3. bemyndigar regeringen att vid konsumentverket fr. o. m. den 1 juli

1976 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

4. bemyndigar regeringen att vidta de övergångsanordningar och åtgärder
i övrigt som behövs för förslagens genomförande.

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 63

NU 1975/76:63

Vidare framläggs förslag om vissa anslag för budgetåret 1976/77. Under
angivna punkter föreslås:

Konsumentverket: Förvaltningskostnader (s. 29 f.)

att riksdagen till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 27 000 000
kr.

Konsumentverket: Forskning m. m. (s. 30 f.)

att riksdagen till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret
1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 900 000
kr.

Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden (s. 31)

att riksdagen till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden för
budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
3 113 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1975/76:2321 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att befattningarna som chef för konsumentverket och konsumentombudsman
läggs på olika personer,

2. att fem ledamöter i det nya konsumentverkets styrelse tillsätts parlamentariskt,

1975/76:2351 av fru Lewén-Eliasson (s), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående distributionsfrågornas
behandling vid konsumentverket,

1975/76:2369 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det enskilda
näringslivets representation i konsumentverkets styrelse,

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om allmänna
reklamationsnämndens framtida ställning,

1975/76:2370 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning av de ytterligare resurser som konsumentverket
behöver när det gäller såväl forskning som upplysning för att kunna
fylla sin uppgift att på ett tillfredsställande sätt hävda konsumenternas intressen.

NU 1975/76:63

Vidare behandlas följande fyra motioner som har väckts under allmänna
motionstiden:

1975/76:637 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro
(c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att beredningen av
distributionsutredningens förslag sker skyndsamt och att förslag till åtgärder
för att trygga en tillfredsställande dagligvaruhandel i alla delar av landet
föreläggs riksdagen utan onödigt dröjsmål,

1975/76:1745 av herr Alsén m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag beträffande former för och innehåll
i en vidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning,

1975/76:1755 av fru Fraenkel (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar
att konsumenterna utöver en trygghet att produkter fungerar för avsett
ändamål behöver tillgång till varudeklarationer som ger objektiv vägledning
vid konsumentens val mellan olika inköpsalternativ,

1975/76:1787 av herrar Jonasson (c) och Rämgård (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning angående frågan om statsbidrag
till expertverksamhet i distributionsfrågor på i motionen anförda grunder.

Motivering

I motionen 1975/76:2321 kritiseras regeringens förslag att konsumentverkets
chef samtidigt skall fungera som KO. Motionärerna stöder förslaget
att konsumentverket och KO skall föras samman, något som kan leda till
att dubbelarbete undanröjs. De anser dock att om så sker och KO sålunda
blir verkschef det finns risk för att allmänheten förlorar förtroendet för KO:s
ombudsmannafunktion och fristående ställning.

Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975/76:2369. Motionärerna
menar att relationerna mellan styrelsen och verkschefen/KO inte är tillräckligt
klarlagda. De anser att det inte finns några kommentarer i propositionen
som kan uppfattas som en vägledning i kompetenskonflikter.

I dessa två motioner kommenteras även propositionens förslag beträffande
sammansättningen av konsumentverkets styrelse. I motionen 1975/76:2321
föreslås att verket skall få en bred parlamentariskt tillsatt styrelse. Fem
ledamöter bör tillsättas parlamentariskt, anser motionärerna. Härmed torde
de avse att dessa fem ledamöter skall ha en politisk förankring och inte
- som formuleringen tyder på - att de skall väljas av riksdagen. Dessa
ledamöter måste dock inte vara riksdagsledamöter, utan de kan utses utanför
riksdagsgruppernas led, uttalas i motionen.Liknande synpunkter förs fram
i motionen 1975/76:2369.

1* Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 63

NU 1975/76:63

1 motionen 1975/76:2369 uttalas att den föreslagna utökningen av konsumentverkets
styrelse från nio till tio ledamöter är positiv. Motionärerna
anser att det enskilda näringslivet bör representeras på de båda poster i
styrelsen som är avsedda för ledamöter som företräder erfarenhet från produktion
och distribution. Det är av stor vikt, sägs det, att den nya styrelsen
får en allsidig sammansättning med tanke på att konsumentverket kommer
att behandla ärenden rörande bl. a. varudeklarationer, produktsäkerhet och
varudistribution.

I samma motion tas även allmänna reklamationsnämndens framtida ställning
och verksamhet upp. Motionärerna anser att reklamationsnämnden
bör fä ställning som ett statligt institut helt fristående från andra utredande
och forskande organ.

I tre motioner berörs förslag som distributionsutredningen har lagt fram
i betänkandet (SOU 1975:69) Samhället och distributionen. I motionen
1975/76:2351 påpekas att utredningen bl. a. har föreslagit att en distributionsnämnd
skall inrättas. Denna nämnd, som skulle knytas till konsumentverket,
skall enligt förslaget överta glesbygdsnämndens uppgifter. Till
nämndens uppgifter föreslås vidare höra att öka kunskaperna om hushållens
situation i distributionen och förstärka hushållens inflytande på distributionssystemets
utveckling i framtiden. Motionären anser att näringslivets
organisationer fått ökat inflytande i konsumentverkets ledning. Dess representanter
disponerar bl. a. genom handelns utredningsinstitut över egna
utredningsresurser. Hushållen, säger hon, kan inte företrädas på ett jämbördigt-sätt,
då distributionsfrågorna skall angripas, om inte samhället ställer
resurser till förfogande. Konsumentverket måste här göra en nödvändig
insats för konsumenterna. En mer bestämd inriktning av konsumentverkets
arbete med distributionsfrågorna och en resurstilldelning som överensstämmer
med behovet av insatser måste därför komma till stånd.

I motionen 1975/76:637 påpekas att strukturomvandlingen i Sverige har
medfört en omfattande nedläggning av s. k. närbutiker. De svårigheter som
följer av att en god närservice för dagligvaror inte kan upprätthållas drabbar
i dag inte bara befolkningen i glesbygder utan även dem som är bosatta
i många städers äldre bostadsområden. Distributionsutredningen har, anför
motionärerna, föreslagit en hel del åtgärder bl. a. för att en god närservice
för dagligvaror skall bibehållas i vårt land. Det är nödvändigt, anser de,
att utredningens förslag behandlas så att åtgärder skyndsamt kan vidtas.

Frågan om hur detaljhandelns närservice skall kunna bevaras tas även
upp i motionen 1975/76:1787. Motionärerna anser att närservicen kan bibehållas
under förutsättning att insatser och stödåtgärder sker på rätt sätt.
De påpekar att detaljhandelns distriktsorganisation helt saknar statligt eller
kommunalt stöd för sin verksamhet. Hantverkssidan däremot har ett stöd
genom företagareföreningarna. Motionärerna anser att, för att de statliga
stödåtgärderna skall bli effektiva, experter pådetaljhandelns förhållanden samt
ekonomi- och distributionskunnig personal bör ställas till köpenskapens.

NU 1975/76:63

kommunernas samt bidrags- och långivarnas förfogande. Experterna bör
vara anställda hos respektive köpmannaorganisationer. Större garantier kommer
på det sättet, anser motionärerna, att finnas för att det av distributionsutredningen
föreslagna drift- och investeringsstödet kommer att sättas
in på rätta platser. Motionärerna föreslår att statsbidrag skall utgå till sådan
expertverksamhet i distributionsfrågor inom var och en av detaljhandelns
distriktsorganisationer.

Varudeklarationernas framtida utformning tas upp i motionen
1975/76:1755. Den nya marknadsföringslagen ger, påpekas det, den nödvändiga
legala grunden för det fortsatta varudeklarationsarbetet. Den ger
emellertid ingen vägledning när det gäller den viktiga frågan hur varudeklarationerna
i fortsättningen skall vara utformade. Motionären ställer
sig tveksam inför den utformning av varudeklarationerna med s. k. produktprofiler
som konsumentverket har lanserat. Dessa produktprofiler skall
vara en sammanvägning av lämpliga krav på produkter i olika hänseenden.
Produkter som svarar mot produktprofiler skall kunna K-märkas, dvs. förses
med konsumentverkets märke. Denna godkännandemärkning avses ersätta
hittillsvarande varudeklarationer. Motionären anser att det är oklart på vilken
kvalitetsnivå produktprofilerna avses läggas. Produktprofiler och de förhandlingar
mellan konsumentverket och producenterna som skall föregå fastställandet
av dessa har sitt värde, säger motionären. Men det är väsentligt
att slå fast, anser hon, att produktprofilen och K-märket endast löser en
liten del av konsumenternas informationsproblem. För att den breda skaran
av konsumenter i ökad utsträckning skall få tillgång till lättillgänglig information
krävs ett utvecklat varudeklarationssystem med bruksinriktad
utformning. Motionären anser att de tankegångar och förslag som framfördes
i varudeklarationsutredningens betänkande år 1973 i stort sett borde vara
vägledande. Hon hävdar att det med hänsyn till den ensidiga inriktning
som konsumentverkets arbete i dessa frågor har fått framstår som motiverat
att riksdagen påverkar utvecklingen genom att ge sin mening till känna.

Målet för samhällets konsumentpolitiska insatser bör, anförs i motionen
1975/76:1745, vara att konsumenterna får möjlighet att styra produktionens
inriktning. Härför krävs stora insatser, bl. a. för att ge konsumenterna ökad
utbildning och information. De insatser som görs för konsumentutbildning
och information är emellertid ganska blygsamma, anser motionärerna, om
man jämför exempelvis med den satsning på reklam som företagen gör
för att påverka konsumenterna. Den största insatsen för utbildning
i konsumentfrågor görs av konsumentkooperationen, som satsar cirka 5
milj. kr. om året, och av vissa studieförbund.

Motionärerna påpekar att arbetsgivarna genom avgifter till arbetsmiljöfonder
kommer att betala en stor del av kostnaderna för utbildning inom
arbetslivet. På liknande sätt borde företagarna genom en avgift bidra till
att bygga upp en fond för utbildning av konsumenter och för konsument -

NU 1975/76:63

forskning. Det är, anser motionärerna, från konsumentsynpunkt angeläget
med ökad satsning på utbildning, information och forskning på konsumentvarumarknaden.

I motionen 1975/76:2370 påpekas att någon ökning av det nya konsumentverkets
resurser i jämförelse med KO-ämbetet och det nuvarande verket
inte föreslås i propositionen. Grundläggande forskning rörande hela produktområdet
och rörande möjligheterna till alternativa lösningar av utformning
och urval av produkter som utgår från konsumentbehoven kommer
inte att kunna bedrivas i någon större utsträckning, hävdas det i motionen.
Vidare ifrågasätter motionärerna om det nya konsumentverket får möjlighet
att i tillräcklig omfattning ge information till och stödja framväxten av kommunal
och regional konsumentupplysning. Motionärerna uttalar viss oro
över att de av verkets tjänstemän som skall ansvara för sakfrågor på verkets
olika avdelningar även skall ha ansvaret för produktforskning i stort. Detta
kan, anförs det, leda till minskade forskningsinsatser. Det finns enligt motionärerna
risk för att resurser för att forska och för att utnyttja nya material,
nya tekniska metoder och nya marknadsmetoder liksom hitintills kommer
att finnas så gott som enbart hos det privata näringslivet. Det gäller därför,
enligt motionärerna, att konsumentverkets resurser för forskning och upplysning
förstärks. Frågor som bör uppmärksammas är vilka hushållens framtida
behov är, hur förenklade hushållningsmetoder skall främjas, hur man
skall spara material och hur varornas livslängd skall ökas.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredning om allmänna reklamationsnämnden

Chefen för handelsdepartementet har i mars 1976 tillsatt en utredning
(H 1976:02; ordförande: departementsrådet Staffan Magnusson) med uppdrag
att göra en översyn av reklamationsförfarandet i konsumenttvister.

i direktiven anförs att de sakkunniga till en början bör ställa samman
och värdera de erfarenheter som numera föreligger rörande olika metoder
att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Arbetet bör därefter
inriktas på att få till stånd en ändamålsenlig samordning mellan de resurser
för lösning av tvister som finns inom domstolsväsendet, det nya konsumentverket
och den f. n. till verket knutna allmänna reklamationsnämnden.
Målet bör vara att förstärka genomslagskraften av den civilrättsliga lagstiftningen
på det konsumentpolitiska området.

Vidare framhålls i direktiven att redan det material som hittills har tagits
fram tyder på att reklamationsförfarandet har haft betydande framgång. För
konsumenterna framstår det uppenbarligen som enklare att vända sig till
reklamationsnämnden än att gå till domstol. Att näringsidkarna i stor utsträckning
följer nämndens rekommendationer tyder på förtroende för verksamheten.
Detta hänger sannolikt också samman med att näringsidkarna
genom sina olika branschorganisationer är företrädda i nämnden.

NU 1975/76:63

Handelsministern anser att det ligger nära till hands att även i fortsättningen
satsa på ett utomrättsligt förfarande i konsumenttvister. De sakkunniga
bör också utgå från att någon form av nämndförfarande skall
finnas kvar. Frågan är på den punkten om förfarandet bör byggas ut och
hur det närmare bör anordnas.

1 direktiven anges bl. a. följande rörande de frågor som utredningen bör
ta upp.

Vissa principiella skäl talar för att en verksamhet som går ut på att avgöra
tvister får en organisatoriskt självständig ställning. Å andra sidan är det
självklart att ett nära samarbete måste ske med den centrala myndigheten
på konsumentområdet. Beaktas bör bl. a. att anmälda tvistefrågor i många
fall får betydelse för verkets mera generellt inriktade verksamhet. Det är
också angeläget att nämndavgörandena följs upp av verket i dess förhandlings-
och informationsverksamhet. De sakkunniga bör söka sig fram till
en organisatorisk lösning som i rimlig utsträckning beaktar dessa synpunkter.

De sakkunniga bör vidare överväga om det kan vara lämpligt med en
viss regional utbyggnad av nämndverksamheten. Så länge förfarandet är
helt skriftligt torde emellertid värdet av en sådan reform vara begränsat.

I sammanhanget bör de sakkunniga också överväga en utvidgning av
möjligheterna att ta upp olika sakfrågor inom ramen för nämndverksamheten.
Exempelvis ärenden rörande fast egendom prövas f. n. inte av allmänna
reklamationsnämnden. I stället prövas sådana ärenden försöksvis
i viss omfattning inom konsumentverket. Mycket talar för att en reklamationsnämnd
i framtiden bör kunna ta upp också fastighetstvister.

En särskild fråga är om reklamationsnämndsbeslut bör göras verkställbara.
Mycket talar för att man bör avstå från en sådan reform. Det kan erinras
om att reklamationsnämndens beslut f. n. följs i stor utsträckning och att
det vidare finns goda möjligheter att inom ramen för domstolsförfarandet
få fram tvingande avgöranden mot näringsidkare som inte rättar sig efter
nämndens bedömning.

Ett ställningstagande till reklamationsförfarandets organisation och utformning
är inte möjligt utan att sambandet med domstolarnas roll på området
beaktas. De sakkunniga bör skaffa sig en bild av hur domstolsförfarandet
hittills har verkat på konsumentområdet och söka dra upp gränser
mellan de olika typerna för konfliktlösning. Härvid torde man kunna utgå
från att det i de flesta fall även i framtiden blir enklare för konsumenterna
att klara upp småtvister utan domstols medverkan.

De sakkunniga skall vidare ta upp frågan om möjlighet för något allmänt
organ att föra talan i konsumenttvister inför allmän domstol. De skall också
närmare överväga om inte KO bör kunna föra enskild konsuments talan
i tvistemål inför allmän domstol. Härvid bör främst undersökas om en talerätt
av antytt slag skulle kunna användas för att få fram vägledande domstolsavgöranden
i principiellt viktiga frågor och i frågor som av annan orsak
är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt, exempelvis därför att
ett större antal konsumenter berörs. Talerätten skulle också kunna fylla
en funktion i de fall då näringsidkare inte vill rätta sig efter reklamationsnämndsbeslut
i en fråga av mera allmänt intresse.

NU 1975/76:63

Konsumentpolitisk forskning

I en översikt över pågående konsumentpolitisk forskning som konsumentverkets
planeringssekretariat har ställt samman lämnas bl. a. följande
uppgifter.

Konsumentverket disponerar över ett reservationsanslag för forskning
m. m., som för budgetåret 1975/76 uppgår till 1,7 milj. kr. Omkring 1,2
milj. kr. därav utnyttjas för olika forskningsprojekt, medan ca 0,5 milj.
kr. avsätts till stöd till studieförbundens konsumentpolitiska verksamhet
och visst internationellt samarbete.

De riktlinjer som gäller för tilldelningen av forskningsanslag är:

- projekten skall direkt eller i sin förlängning ge konkreta underlag för
konsumentpolitiska åtgärder;

- projekten skall ha en problemuppfångande, problembelysande, problemlösande
eller effektmätande karaktär;

- projekten skall öka kunskaperna om de resurssvaga grupperna;

- insatserna skall koncentreras på konsumenternas och hushållens resursproblem.

Vid årsskiftet 1975-1976 bedrevs 34 forskningsprojekt med anslag från
konsumentverket. Det sammanlagda belopp som är anslaget till dessa projekt
är 2,0 milj. kr. Projekten har med hänsyn till sin huvudsakliga inriktning

sammanförts i följande grupper.

Antal Belopp,

projekt 1 000 kr.

Konsumentstudier,

hushållsekonomiska studier 5 492

Konsumenträtt 6 449

Producentpåverkan, producent- och
distributörsstudier 8 607

Konsumentinformation 6 145

Effektmätning 2 65

Utveckling av forskningsprogram 3 167

Övrigt 4 45

Varudeklarationer

Frågan om varudeklarationsverksamheten har tagits upp i motioner åren
1973, 1974 och 1975 (NU 1973:50, 1974:6, 1975:26, 1975/76:13 och
1975/76:14). Motionerna har avstyrkts av näringsutskottet och avslagits av
riksdagen. I betänkandet 1975/76:13 refererades ett remissyttrande från kon -

NU 1975/76:63

sumentverket, vari verket drog upp vissa riktlinjer för hur varudeklarationsarbetet
bör bedrivas. Verket lämnade en redogörelse för arbetet med
att utforma en särskild konsumentvarustandard och s. k. produktprofiler.
1 betänkandet 1975/76:14 framhöll utskottet - med anledning av motionsyrkanden
om att riktlinjer för arbetet med varudeklarationer skulle föreläggas
riksdagen - att ett varudeklarationssystem som är avpassat efter konsumenternas
informationsbehov är en betydelsefull del av den konsumentpolitiska
verksamheten. Utskottet förutsatte att konsumentverkets verksamhet
med att förbättra varudeklarationssystemet skulle fortsätta och att
regeringen skulle komma att fortlöpande följa utvecklingen på området.
Till förmån för ett motionsyrkande i ämnet från moderata samlingspartiet
reserverade sig detta partis företrädare i utskottet.

Utskottet

Statsmakterna fattade hösten 1975 principbeslut om att konsumentombudsmannen
(KO) och konsumentverket skulle föras samman till en enhet,
benämnd konsumentverket. Vidare beslöts att verkschefen även skulle vara
konsumentombudsman och att en särskild enhet inom konsumentverket
skulle svara för de uppgifter som avser KO-verksamheten. Statsmakternas
beslut från förra året följs upp genom de förslag som nu läggs fram i propositionen
och som avser den nya myndighetens organisation och resurser.

Verksamheten vid det nya konsumentverket skall enligt propositionen
omfatta såväl det nuvarande konsumentverkets allmänna uppgifter som
de uppgifter vilka hänger samman med den nya marknadsföringslagen
(1975:1418) och den fortsatta tillämpningen av lagen (1971:112) om förbud
mot oskäliga avtalsvillkor. Verksamheten skall indelas i fem program, fördelade
på sex olika enheter. Av dessa enheter skall två sakenheter ansvara
för de marknadsinriktade aktiviteterna. Till detta område räknas frågor som
på något sätt rör sådana konsumtionsbehov som i huvudsak tillgodoses
på den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt likartade
principer. Chefen för någon av dessa två enheter bör bli ställföreträdare
för verkschefen utom när det gäller funktionen som KO. En allmän enhet
skall ansvara för bl. a. frågor på distributionsområdet, glesbygdsstödet, utbildnings-
och forskningsfrågor samt de allmänna uppgifter som hänger samman
med lokal och regional konsumentpolitisk verksamhet. Vidare skall
en teknisk enhet, en administrativ enhet och en informationsenhet inrättas.
De formella KO-uppgifterna läggs på en särskild enhet - ett KO-sekretariat
- som sorterar direkt under verkschefen/KO. Chefen för sekretariatet blir
ställföreträdande KO.

I motionen 1975/76:2321 önskas att riksdagen skall ompröva sitt tidigare
fattade beslut om förening av funktionerna som chef för konsumentverket
och som konsumentombudsman. Ett motionsyrkande som likaledes gick
ut på en organisatorisk boskillnad dem emellan avstyrktes av utskottet i

NU 1975/76:63

samband med behandlingen av propositionen 1975/76:34 med förslag till
marknadsföringslag.

Utskottet anslöt sig då till den bedömning som gjordes i propositionen
att de gränsdragningsproblem som föreligger i relationen mellan KO och
konsumentverket skulle ytterligare accentueras om dessa båda myndigheter
skulle bibehållas åtskilda efter den föreslagna utbyggnaden av den samlade
verksamheten. Utskottet uttalade vidare att det för att samordningen mellan
konsumentverket och KO-ämbetet skulle kunna förverkligas fullt ut var
önskvärt att befattningen som KO förenades med befattningen som chef
för det utökade konsumentverket. Utskottet finnér inte anledning att frångå
denna sin uppfattning.

I propositionen föreslås att konsumentverkets styrelse utökas med en
ledamot till högst tio. Denna utökning bör, anförs i propositionen, utnyttjas
så att fortsättningsvis två ledamöter representerar erfarenhet från produktion
och distribution. I propositionen behandlas även styrelsens roll och uppgifter
hos det nya verket. Viktiga riktlinjer eller branschöverenskommelser skall
styrelsen kunna behandla. Detta överensstämmer med dess allmänna uppgift
att pröva inriktning och omfattning av verksamheten. Normalt bör det dock
enligt propositionen inte ankomma på styrelsen att närmare pröva enskildheter
i riktlinjer eller branschöverenskommelser.

Förslag som rör styrelsens sammansättning förs fram i två motioner. I
motionen 1975/76:2321 föreslås att fem styrelseledamöter skall ”tillsättas
parlamentariskt”. I den nuvarande styrelsen representerar två ledamöter
det parlamentariska inslaget, medan tre ledamöter företräder konsumenter
och löntagare, en ledamot företräder den kommunala sektorn och en har
särskild erfarenhet från näringslivet. Verkets generaldirektör är ordförande
i styrelsen, i vilken även livsmedelsverkets generaldirektör ingår.

I samband med att konsumentverket inrättades (prop. 1972:33, NU
1972:40) angavs bl. a. följande riktlinjer för styrelsens sammansättning. Den
borde säkerställa att verkets arbete inriktades på att ta till vara konsumenternas
intressen. Vidare skulle personer med skiftande erfarenhetsbakgrund
beredas plats i styrelsen, som skulle ha ett parlamentariskt inslag. Den sammansättning
som styrelsen f. n. har motsvarar helt de angivna riktlinjerna.
Utskottet finnér det inte motiverat att riksdagen gör något uttalande enligt
motionärernas förslag.

Yrkandet i motionen 1975/76:2369 går ut på att riksdagen skall slå fast
att de två ledamöter i verksstyrelsen som enligt propositionen skall representera
erfarenhet av produktion och distribution bör komma från det enskilda
näringslivet. Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet understryka
att syftet med styrelsens sammansättning inte är att åstadkomma
någon form av partsrepresentation. Styrelsens uppgift är att verka för att
konsumenternas intressen främjas genom verkets olika insatser. Härför krävs
ett samarbete mellan olika berörda parter. Utskottet anser sig därför kunna

NU 1975/76:63

räkna med att fler ledamöter än f. n. kommer att ha erfarenhet från det
enskilda näringslivet. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
ansluta sig till denna uppfattning.

Utskottet tar i detta sammanhang upp en fråga av mera formell natur.

Den gällande instruktionen (1972:739) för konsumentverket innehåller
i 20 § ett stadgande om tystnadsplikt i visst hänseende. Sålunda föreskrivs
där att ledamot i verkets styrelse, tjänsteman, sakkunnig eller expert hos
verket ej obehörigen får yppa vad han i denna egenskap har erfarit rörande
provning eller undersökning som utförs för uppdragsgivares räkning. Att
bestämmelsen hittills har fyllt ett angeläget behov och utgjort en av förutsättningarna
för denna verksamhet hos verket torde vara helt uppenbart.
Någon ändring i dessa förhållanden kommer inte heller den nya organisationen
av verket att medföra.

Efter den nya regeringsformens ikraftträdande saknar regeringen särskilt
bemyndigande att utfärda en likartad föreskrift om tystnadsplikt. Med hänsyn
härtill och till behovet av en sådan föreskrift bör regeringen genom
en särskild lag ges ett sådant bemyndigande. Detta bör därvid anpassas
till det aktuella behov av tystnadsplikt vid verket som föreligger och sålunda
motsvara den situation som råder i dag. Liksom hittills har varit fallet
bör den direkta föreskriften om tystnadsplikt dock tas in i verkets instruktion.
Den nu föreslagna lagen torde bli överflödig när sedermera, såsom är
att räkna med, en generell lagstiftning om offentliga funktionärers tystnadsplikt
kommer till stånd.

Allmänna reklamationsnämndens ställning behandlas i motionen
1975/76:2369. Motionärerna anser att nämnden bör bli ett statligt institut
med en i förhållande till andra utredande och forskande organ och myndigheter
helt fristående ställning. De önskar att riksdagen skall ge regeringen
till känna att en sådan organisation bör genomföras.

Allmänna reklamationsnämndens ställning och verksamhet skall, som
framgår av den redovisning som har lämnats i det föregående, övervägas
av en nyligen tillsatt utredning. I direktiven för denna anförs bl. a. att sambandet
mellan konsumentverket och nämndverksamheten bör prövas. Vissa
principiella skäl talar enligt handelsministern för att en verksamhet som
går ut på att avgöra tvister får en organisatoriskt självständig ställning. Å
andra sidan framhålls det som självklart att ett nära samarbete måste ske
med den centrala myndigheten på konsumentområdet. Utskottet anser inte
att det i dagens läge finns anledning för riksdagen att göra något uttalande
om reklamationsnämndens ställning och avstyrker därför motionsyrkandet.

Frågan om utformningen av varudeklarationer tas upp i motionen
1975/76:1755. Motionären föreslår att riksdagen skall uttala att konsumenterna
utöver en trygghet att produkter fungerar för avsett ändamål behöver
tillgång till varudeklarationer som ger objektiv vägledning vid valet mellan

NU 1975/76:63

olika inköpsalternativ.

Utformningen av en deklaration av varor och tjänster har behandlats
av utskottet vid flera tillfällen och senast hösten 1975. I sitt betänkande
1975/76:13 gav utskottet en utförlig redogörelse för hur konsumentverket
avser att bedriva varudeklarationsarbetet i framtiden. I detta sammanhang
presenterades verkets arbete med att ta fram konsumentvarustandard grundad
på s. k. produktprofiler, något som berörs i motionen. Utskottet vill
vidare erinra om att konsumenternas ställning i fråga om produktinformation
och produktutformning har väsentligt förstärkts genom den nya marknadsföringslagen,
som är avsedd att träda i kraft samtidigt med att myndighetsorganisationen
på konsumentområdet ändras.

Utskottet förutsätter att frågan om hur ett från konsumenternas synpunkt
adekvat utformat system för produktdeklarationer av varor och tjänster skall
utformas noga följs av konsumentverkets styrelse. En särskild framställning
från riksdagen i denna fråga finner utskottet inte påkallad.

I motionen 1975/76:1745 begärs utredning och förslag beträffande former
för och innehåll i en vidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning.
Motionärerna anser att en tänkbar lösning vore att företagen genom
ett avgiftssystem skulle bidra till att bygga upp en särskild fond för konsumentforskning.

Utskottet vill erinra om att konsumentverket har 1,5 milj. kr. till förfogande
för konsumentforskning. En rad projekt har initierats och stöds
med medel från detta anslag. Vidare stöder verket studieförbundens utbildning
i konsumentfrågor. Viss forskning sker också under programmet
Marknadsinriktade aktiviteter. Vad avser yrkandet om en särskilt utredning
anser utskottet att det i första hand ankommer på konsumentverket att
följa utvecklingen och lägga fram förslag på detta område. Utskottet avstyrker
därför motionen.

I motionen 1975/76:2370 önskas en utredning om vilka ytterligare resurser
för forskning och upplysning som konsumentverket behöver för
att kunna fylla sin uppgift att på ett tillfredsställande sätt hävda konsumenternas
intressen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om konsumentverkets uppgifter
avstyrker utskottet motionen.

Ett par motionsyrkanden rör distributionsfrågor. Motionärerna aktualiserar
olika förslag som distributionsutredningen har lagt fram i betänkandet
(SOU 1975:69) Samhället och distributionen. I motionen 1975/76:637 begärs
att beredningen av distributionsutredningens förslag skall ske skyndsamt
och att förslag till åtgärder för att trygga en tillfredsställande dagligvaruhandel
i alla delar av landet skall föreläggas riksdagen utan onödigt dröjsmål. I
motionen 1975/76:2351 erinras om att distributionsutredningen har föreslagit
att en särskild distributionsnämnd knuten till konsumentverket skall

NU 1975/76:63

inrättas. Förslaget tar sikte på att kunskaperna om hushållens situation och
om distributionen skall ökas och att hushållens inflytande på distributionssystemets
framtida utveckling skall förstärkas. Motionären anser att konsumentverkets
arbete med distributionsfrågor bör intensifieras och tilldelas
resurser som svarar mot behovet av insatser. Hon föreslår att riksdagen
skall göra ett uttalande av denna innebörd. Frågan om statsbidrag till expertverksamhet
i distributionsfrågor bör enligt förslaget i motionen
1975/76:1787 utredas. Motionärerna anser att statsbidrag bör utgå för rådgivnings-
och konsultverksamhet bl.a. i etablerings- ochdistributionstekniska
frågor. Samtliga dessa förslag avser att påverka den beredning av distributionsutredningens
förslag som f. n. pågår inom handelsdepartementet.
De problem som tas upp i motionerna - hur ett väl fungerande distributionssystem
skall utformas och vilka stödåtgärder som bör vidtas för att
erforderlig service i glesbygden skall vidmakthållas - bör vara centrala i
detta beredningsarbete. Utskottet utgår från att de förslag som motionärerna
har fört fram kommer att beaktas vid utarbetandet av kommande förslag
och anser därför inte att det finns anledning för riksdagen att göra en särskild
framställning till regeringen i ämnet.

Vad i övrigt anförs och föreslås i propositionen har inte gett utskottet

anledning till erinran eller särskilt yttrande.

Utskottet hemställer

1. beträffande förening av funktionerna som chef för konsumentverket
och som konsumentombudsman

- att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punkten

6.1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen

1975/76:2321 yrkandet 1 godkänner vad i propositionen anförts,

2. beträffande parlamentariskt inslag i konsumentverkets styrelse
att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punkten

6.1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen

1975/76:2321 yrkandet 2 godkänner vad i propositionen anförts,

3. beträffande det enskilda näringslivets representation i konsumentverkets
styrelse

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159
punkten 6.1 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2369
yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande organisationsfrågor i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punkten

6.1 i övrigt och punkterna 6.2-4

a) beslutar att det nya konsumentverket skall inrättas enligt

NU 1975/76:63

de riktlinjer som chefen för handelsdepartementet förordat i
den mån dessa inte har behandlats i utskottets hemställan under
1-3,

b) beslutar att de nuvarande myndigheterna konsumentombudsmannen
och konsumentverket skall upphöra vid utgången
av juni 1976,

c) bemyndigar regeringen att vid konsumentverket fr. o. m.
den 1 juli 1976 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med
beteckningen p,

d) bemyndigar regeringen att vidta de övergångsanordningar
och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

5. beträffande föreskrifter om tystnadsplikt vid konsumentverket
att riksdagen antager följande

Förslag till

Lag om bemyndigande att meddela föreskrifter om tystnadsplikt vid konsumentverket Härigenom

föreskrives följande.

Regeringen bemyndigas att i fråga om konsumentverket föreskriva att
ledamot i verkets styrelse eller tjänsteman, sakkunnig eller expert hos verket
icke får yppa vad han har erfarit rörande prövning eller undersökning, som
utföres för uppdragsgivares räkning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6. beträffande allmänna reklamationsnämndens ställning

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2369 yrkandet 2,

7. beträffande uttalande om varudeklarationssystemet
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1755,

8. beträffande utvidgad konsumentutbildning och konsumentupplysning att

riksdagen avslår motionen 1975/76:1745,

9. beträffande utredning om konsumentverkets resursbehov
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2370,

10. beträffande förslag om utformningen av distributionssystemet
att riksdagen avslår

a) motionen 1975/76:637,

b) motionen 1975/76:1787,

c) motionen 1975/76:2351,

11. beträffande anslag till konsumentverket

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:159 punk -

NU 1975/76:63

terna 7.1-3 för budgetåret 1976/77 under tionde huvudtiteln
anvisar

a) till Konsumentverket: Förvaltningskostnader eli förslagsanslag
av 27 000 000 kr.,

b) till Konsumentverket: Forskning m. m. ett reservationsanslag
av 1 900 000 kr.,

c) till Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden ett förslagsanslag
av 3 113 000 kr.

Stockholm den 18 maj 1976

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge
(c). Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c). Rask (s). Blomkvist
(s). Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i
Ronneby (c), fru Radesjö (s), herrar Nyquist (fp). Siegbahn (m) och fru Oskarsson
(c).

Reservationer

1. beträfifande./ormng av funktionerna som chef för konsumentverket och som
konsumentombudsman (utskottets hemställan under 1) av herrar Börjesson
i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson
(alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet
anslöt” och slutar med ”sin uppfattning” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att riksdagen - såsom föreslås i motionen 1975/76:2321
- bör ompröva sitt tidigare ställningstagande i fråga om förening av befattningarna
som chef för konsumentverket och som KO. Att en och samma
person ytterst svarar både för konsumentverkets direktivgivning och för
åklagarfunktionen inför marknadsdomstol kan medföra problem från rättssäkerhetssynpunkt.
En sådan organisation kan också minska allmänhetens
förtroende för KO som en fristående instans. Därför bör inom det nya konsumentverket
befattningen som KO inte vara förenad med verkschefsbefattningen
utan innehas av en särskild tjänsteman.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159
punkten 6.1 i ifrågavarande del och med bifall till motionen
1975/76:2321 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

NU 1975/76:63

2. beträffande parlamentariskt inslag i konsumentverkets styrelse (utskottets
hemställan under 2) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson
i Byske (c), Petersson i Ronneby (c), Siegbahn (m) och fru Oskarsson
(c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”1
samband” och slutar med ”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser i likhet med motionärerna att konsumentverkets styrelse
bör ha en bred parlamentarisk sammansättning. Det är därför motiverat
att fem av styrelseledamöterna skall ha någon form av parlamentarisk förankring,
genom att vara riksdagsledamöter eller ha politisk förtroendeställning
av annat slag. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen detta
till känna som sin mening.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:159
punkten 6.1 i ifrågavarande del och motionen 1975/76:2321
yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. beträffande uttalande om varudeklarationssystemet (utskottets hemställan
under 7) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c).
Petersson i Ronneby (c), Nyquist (fp) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Ett varudeklarationssystem som är så utformat att det ger konsumenterna
en standardiserad, objektiv information om olika produkter på marknaden
är en viktig del av konsumentpolitiken. Konsumenterna behöver lättillgänglig
information som på ett betryggande sätt inte bara upplyser om att

en aktuell vara uppfyller grundläggande funktionskrav utan även anger dess
kvalitet. De s. k. produktprofiler för olika varor som konsumentverket avser
att utarbeta skall utgöra en sammanvägning av lämpliga krav på produkter
i olika hänseenden. Det är dock oklart på vilken kvalitetsnivå produktprofilerna
kommer att ligga. Produktprofiler kan otvivelaktigt vara värdefulla,
men de tillgodoser endast en liten del av konsumenternas informationsbehov.
Ett varudeklarationssystem med bruksinriktad utformning
skulle bättre motsvara flertalet konsumenters behov av lättillgänglig och
tillförlitlig information vid val av olika produkter. Med hänsyn till konsumentverkets
uppläggning av varudeklarationsarbetet föreslår utskottet
att riksdagen genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad
utskottet här anfört.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1755 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1975/76:63

4. beträffande utredning om konsumentverkets resursbehov (utskottets hemställan
under 9) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Propositionen ger ingen ökad ekonomisk ram för det nya konsumentverket
och tar inte upp frågan om vad som på sikt krävs för att verket
effektivt skall kunna företräda konsumenterna. I betraktande bl. a. av att
forskningsresurser på det berörda området allt starkare knyts till privata
finansintressen har det avgörande betydelse att konsumentverket för framtiden
får resurser att främja alternativ, fristående forskning. Även en effektiv
informationsverksamhet förutsätter ett underlag av detta slag. Utskottet
finner det angeläget att i enlighet med vad som anförs i motionen
1975/76:2370 en översyn görs av vilka resurser som i framtiden blir nödvändiga
för att garantera att konsumentverket kan spela en aktiv och självständig
roll.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2370 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av herrar Regnéll och Siegbahn (båda m):

I en motion föregående år uttryckte vi från moderata samlingspartiets
sida stark tveksamhet mot förslaget om en sammanslagning av konsumentverket
och konsumentombudsmannaämbetet, bl. a. med hänvisning till de
kompetenskonflikter som kan uppstå genom att chefsfunktionen i ett statligt
utredande och opinionsbildande verk förs samman med en myndighet vars
uppgift är att fungera som konsumenternas företrädare och åklagare inför
marknadsdomstolen. Vårt yrkande i detta sammanhang att propositionen
skulle avslås i avvaktan på organisationskommitténs vidare arbete vann
emellertid icke stöd av övriga partier.

Sedan beslut har fattats om en sammanslagning anser vi det f. n. icke
meningsfullt att ånyo insistera på särskiljande av dessa funktioner, detta
trots att propositionen 1975/76:159 inte har skapat större klarhet i frågan
hur kompetenskonflikter skall undvikas. Det är dock möjligt att denna fråga
sedan praktisk erfarenhet har vunnits kommer att motivera en omprövning.