NU 1975/76: 6

Näringsutskottets betänkande
1975/76: 6

med anledning av motioner om spelautomater
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:394 av herr Petersson i Röstånga (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att automatspel endast får anordnas av folkparker och tivolin med
en begränsning till 25 öre för varje insats,

1975:610 av fröken Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
om förbud mot s. k. enarmade banditer alternativt att 1972 års lotteriutredning
ges tilläggsdirektiv att skyndsamt behandla frågan och lägga
fram förslag,

1975:624 av herr Lövenborg m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för ett förbud mot s. k. enarmade banditer och hos regeringen
hemställer om utarbetande av erforderlig författningstext.

Representanter för Sveriges automatägares riksförbund har inför utskottet
framfört synpunkter på frågan om förbud mot automatspel.

Motionerna

I motionen 1975:394 anförs att professionella spelanordnare sedan 1960-talet har fått ett fast grepp om den svenska spelmarknaden. En skrämmande
utveckling har enligt motionären följt, vilken har drabbat i första hand
ekonomiskt svaga människor. Spelbolagen tar ingen hänsyn till sociala problem,
säger motionären. Han anser att det är principiellt oriktigt att denna
passiviserande ”fritidssysselsättning” får fortgå, när samhället annars anslår
medel för att skapa meningsfulla aktiviteter. Automatspel har verkningar
som föga överensstämmer med samhällets sociala grundsyn. Motionären
erinrar om att riksdagen inte har velat medverka till ett totalförbud utan
har beslutat om beskattning och legaliserat spel på ”banditerna”. Dagens
läge med lokaler där manuellt bingospel bedrivs och där ”banditerna” utgör
det väsentliga ”nöjesinslaget” vittnar enligt hans mening om att människor
lockas till överdrivet spel.

Liknande synpunkter förs fram i motionen 1975:610. Motionärerna hävdar
att ekonomiska intressen utnyttjar människors tristess genom att erbjuda
konstlad spänning. Skolungdom och personer utan arbete, t. ex. pensionärer,
är värst utsatta för lockelser från de enarmade banditerna, som i regel är
lättåtkomligt placerade på matställen etc. Motionärerna anför att utvecklingen
mot tilltagande spel bör brytas och att som en första åtgärd ”enarmade

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 6

NU 1975/76:6

banditer” bör förbjudas. Det framgår inte klart av direktiven för 1972 års
lotteriutredning om den skall behandla frågan. Denna sägs ha samband
med frågan om beskattning av automatspel och ett eventuellt statligt engagemang
i branschen. Utan att behandlingen av hela frågan om automat-,
roulett- och bingospel avvaktas är det enligt motionärerna möjligt - och
angeläget - att ett förbud mot enarmade banditer införs.

De enarmade banditerna har, anförs i motionen 1975:624, blivit en legaliserad
form för utplundring, där potten delas av staten och de enskilda
spelföretagen. Förr spelade några få i skumma källarlokaler, men nu finns
”banditerna” i restauranger etc., säger motionärerna. Även i denna motion
pekas på de sociala problem som automatspel för med sig. Genom de små
insatserna är ”banditerna” förledande, men totalbeloppen kan ändå bli stora.
Många spelar bort tusentals kronor, hävdar motionärerna. De anför vidare
att apparaterna är en bra affär för ägarna. Investeringen - upp till 20 000
kr. styck - är fort intjänad. Medelapparaten går med ett par tusen kronors
vinst i veckan, men apparater på lukrativa ställen kan ge 10000 kr. i veckan.
Att staten genom beskattning har gått in i branschen gör inte geschäftet
smakligare, sägs det vidare i motionen. Automatspelet är ett dåligt surrogat
för mänsklig gemenskap. Uppröjningen i det kommersiella spelets djungel
bör börja med de lättillgängliga ”banditerna”.

Gällande bestämmelser in. m.

Spel på mekaniska eller elektroniska apparater (automatspel) som är förenat
med vinstmöjligheter är enligt lotteriförordningen (1939:207, omtryckt
1974:221) en form av lotteri. Sådant spel får anordnas i förvärvssyfte endast
under förutsättningar som anges i förordningen.

Automatspel får anordnas efter tillstånd av regeringen.

Härjämte får automatspel anordnas efter tillstånd av polismyndigheten
under förutsättning
att spelet anordnas i samband med antingen offentlig nöjestillställning
inom föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning
eller tivolirörelse eller sådan restaurangrörelse för vilken gäller
tillstånd till utskänkning enligt rusdrycksförsäljningsförordningen,
att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,
att högsta vinsten ej överstiger ett värde som motsvarar tjugo gånger
insatsen.

Sådant tillstånd meddelas för nöjesarrangör eller rörelseidkare som avses
i bestämmelserna.

Automatspel får vidare anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under
förutsättning

att spelet anordnas i samband med bingospel, som ej är eller kan jämställas
med automatbingo,
att spelet anordnas för samma ändamål som bingospelet.

NU 1975/76: 6

att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,

att högsta vinsten ej överstiger ett värde som motsvarar tjugo gånger
insatsen.

I detta fall meddelas tillstånd för den som har erhållit tillstånd till bingospel.
Sådant tillstånd får lämnas av länsstyrelse under förutsättning bl. a.
att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran
åt svenska konstidkare.

Automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på
automaten får anordnas utan tillstånd.

Enligt förordningen (1972:280) om skatt på spel utgår skatt i fråga om
automatspel, för varje kalendermånad då skattskyldighet föreligger, med
100 kr. per automat om automaten är konstruerad uteslutande för spel med
tjugofemöresmynt och med 500 kr. per automat i annat fall. Riksskatteverket
är beskattningsmyndighet.

Lotterinämnden (ordförande: kanslirådet Erik Thuresson) är en provisoriskt
inrättad central nämnd för lotteri frågor. Nämnden har att utfärda tilllämpningsföreskrifter
till lotteri förord ningen och handlägga besvärsärenden.
Vidare skall nämnden lämna råd och anvisningar till länsstyrelser och polismyndigheter.

Aktuella förhållanden

Uppgifter om automatspelets omfattning har lämnats av 1972 års lotteriutredning
i promemorian (H 1975:1) Statligt spelautomatföretag. I redogörelsen
bortses från s. k. förströelsespel, dvs. spel som inte erbjuder vinst
i pengar eller pengars värde och därför inte omfattas av lotteriförordningens
bestämmelser.

Det automatspel som redogörelsen avser bedrivs till alldeles övervägande
del med s. k. enarmade banditer. Följande sammanställning, som har upprättats
på grundval av uppgifter från riksskatteverket och polismyndigheterna,
anses ge en ungefärlig uppfattning om antalet spelautomater sommaren
1973.

Lokaler 25-öresautomater Enkronasautomater

Restauranger 400 2 000

Bingolokaler 400 500

Tivolin, nöjesparker 1 100 400

Samlingslokaler t.00 100

2 000 3 000

Omfattningen av automatspelet i slutet av år 1974 belyses av en uppgift
från riksskatteverket, enligt vilken under årets fjärde kvartal ca 5 500 spelautomater
var registrerade för beskattning. Av dessa var ca 1 350 automater

1* Riksdagen 1^75176. 17 saini. Nr 6

NU 1975/76: 6

avsedda uteslutande för spel med tjugofemöresmynt. Det övervägande antalet,
ca 4 150 automater, var avsedda för spel med högre insats. Det kan
förutsättas att den övervägande delen av de sistnämnda automaterna var
enarmade banditer för spel med insatser om en krona och med vinster
uppgående till högsta medgivna värde, tjugo gånger insatsen, eller 20 kr.
per spel. Av riksskatteverkets uppgift framgår inte hur spelautomaterna var
fördelade på lokaler av olika slag. Med ledning av den tidigare undersökningen
dras i promemorian slutsatsen att i början av år 1975 omkring 3 000
enkronasautomater var utställda för spel på restauranger.

Enligt en uppgift varierar behållningen i spelautomater för en kronas insats
på vissa restauranger i ett storstadsområde mellan i genomsnitt 1 600 och
8 000 kr. per automat och månad. Medeltalet för samtliga de spelautomater
som här avses utgör 4 700 kr. per automat och månad. Skatten motsvarar
11 % av detta belopp.

Vad angår spelet på enkronasautomater i bingolokaler har en genomsnittsbehållning
av ca 9 000 kr. per automat och månad noterats. Beträffande
motsvarande automatspel i samband med tivolirörelse har en genomsnittlig
behållning av 10 000 kr. per automat och månad uppgivits förekomma. Skatten
utgör i dessa fall 5-6 % av genomsnittsbehållningen. Från andra håll
har ännu högre behållning redovisats.

Något tillräckligt underlag för en beräkning av omsättningen i automatspelet
finns enligt promemorian inte. En viss uppfattning om storleksordningen
av det automatspel som bedrivs med enkronasautomater på restauranger
kan dock erhållas med ledning av föreliggande uppgifter. Antalet
sådana automater kan som förut nämnts uppskattas till i runt tal 3 000.
Den genomsnittliga behållningen bedöms vid en grov överslagsberäkning
kunna sättas till 4 000 kr. per automat och månad eller ca 50 000 kr. per
automat och år. Med dessa utgångspunkter skulle den sammanlagda årliga
behållningen uppgå till ungefär 150 milj. kr. Från automatägarhåll uppges
att vinståterbäringen till spelarna i regel utgör 80 % av erlagda insatser.
Är detta riktigt skulle den totala omsättningen i ifrågavarande automatspel
utgöra omkring 750 milj. kr. per år. Härtill kommer omsättningen i det
automatspel som bedrivs på tivolin, i nöjesparker, i bingolokaler samt i
förenings- och andra samlingslokaler. I promemorian anförs att man inte
synes göra sig skyldig till någon överdrift om man antar att automatspelet
i Sverige f. n. omsätter ett sammanlagt belopp av storleksordningen 1 miljard
kronor per år. Skatten på automatspelet kan beräknas uppgå till omkring
25 milj. kr., vilket motsvarar 2,5 % av den beräknade omsättningen.

Någon tillverkning av spelautomater förekommer inte f. n. i Sverige. Importen
av spelautomater sker till övervägande delen, uppskattningsvis 90 %,
genom ett enda företag. Detta ingår i en multinationell koncern, vars moderbolag
finns i Förenta staterna. Dess importverksamhet omfattar huvudsakligen
s. k. enarmade banditer samt därjämte annan spelutrustning och
förströelsespel av olika slag. Därutöver finns några företag som importerar

NU 1975/76: 6

spelautomater från andra länder.

En central ställning på spelautomatmarknaden har de s. k. utställarföretagen.
Dessa köper eller hyr spelautomater från importföretagen och upplåter
i sin tur automaterna till nöjesarrangörer och rörelseidkare samt ideella
organisationer, som fått tillstånd att anordna automatspel. Ett inte ringa
antal spelautomater ägs dock av personer, företag eller organisationer som
f. n. bedriver eller tidigare bedrivit automatspel. För fjärde kvartalet 1974
var 415 spelanordnare registrerade som skattskyldiga för automatspel. Av
dessa svarade ett femtiotal eller ca 12 96 för inemot 60 96 av hela antalet
deklarerade spelautomater för enkronasinsats. I fråga om sådana automater
domineras marknaden av ett fåtal utställarföretag vilkas verksamhet är inriktad
huvudsakligen på restaurangbranschen.

Återblick

Enligt lotteriförordningens ursprungliga lydelse fick automatspel förekomma
endast i samband med offentlig tillställning eller tillställning till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Insatser och vinstvärden
begränsades till helt obetydliga belopp. Dessa höjdes sedermera till
50 öre respektive 10 kr. Vinsterna fick bara utgöras av anvisningar (polletter)
gällande som betalningsmedel endast inom området för tillställningen. Uppfylldes
dessa förutsättningar fick automatspelet anordnas efter anmälan till
polismyndighet minst sju dagar i förväg.

Automatspel enligt dessa bestämmelser förekom huvudsakligen i samband
med tillställningar på tivolin och nöjesfält, i folkparker, folkets hus
och dansrestauranger. Antalet spelautomater som sålunda lagligen var i bruk
uppskattades i slutet av 1960-talet till ett tusental. Spelet fick på grund
av begränsningarna i fråga om insatser och vinster karaktären av förströelsespel.
Vid en undersökning, som företogs av en år 1964 tillkallad lotteriutredning
och vars resultat redovisades i betänkandet (SOU 1970:52)
Om lotterier, framkom emellertid att spelautomater fått en vida större utbredning.
Sådana hade placerats på hotell, motell, restauranger, konditorier,
bensinstationer, färjor, biografer och andra lokaler som besöktes av allmänheten
i större omfattning. Vidare fanns ett stort antal automater i privata
lokaler, såsom kontor, verkstäder, butiker och klubblokaler. Siffror rörande
importen av spelapparater av olika slag gav enligt utredningen belägg för
att antalet automater på den svenska marknaden stigit mycket snabbt. Enligt
betänkandet skulle importsiffrorna tyda på att antalet uppgick till mellan
10 000 och 20 000. Marknadsföringen av spelautomater hade enligt utredningen
ytterligare intensifierats.

Förklaringen till att automatspelet kunde få en sådan utbredning trots
restriktiva bestämmelser ansågs vara följande. Från automatföretagens och
lokalinnehavarnas sida gjordes gällande att vinstpolletterna inte löstes in
utan fick användas endast för fortsatt spel. Automatspel bedrivet i den

NU 1975/76: 6

formen ansågs inte falla under lotteriförordningens bestämmelser. Erfarenheten
visade dock att lokalinnehavarna i många fall tog emot polletterna
som betalning för varor eller för inlösen mot pengar. Det var ogörligt för
polismyndigheterna att övervaka att polletterna inte löstes in. Ett betydande
illegalt automatspel kunde därför växa fram. Spel på automater som var
uppställda i privata lokaler skedde ofta med höga insatser och vinster samt
regelmässigt med kontanter.

Problemen på automatspelets område togs upp i motioner vid 1970 års
riksdag. 1 en av dessa föreslogs att spelautomaterna skulle beskattas. Vid
riksdagsbehandlingen (3LU 1970:5, BeU 1970:26) hänvisades till den dåvarande
lotteriutredningens ännu pågående arbete.

Utredningen behandlade frågan i sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier.
Den fann att automatspelet utgjorde en i många fall oskyldig form
av förströelse. Några påtagliga olägenheter hade inte framkommit av sådant
spel bl. a. på nöjesfält och i folkparker. Befarade sociala vådor var beroende
av under vilka former och i vilken utsträckning spelet bedrevs. Något generellt
förbud mot automatspel ansågs inte befogat om garantier kunde erhållas
för att spelet bedrevs i begränsad utsträckning och under betryggande
kontroll. Utredningens förslag, vilket bl. a. innefattade tillståndsplikt för
automatspel, lades inte till grund för lagstiftning.

I stället fick 1969 års punktskatteutredning uppdrag att utreda frågor rörande
beskattningen av spelautomater och liknande. I betänkandet (Ds Fi
1972:2) Skatt på spel lade utredningen fram förslag om reglering och beskattning
av automatspelet. I enlighet med dess förslag infördes tillståndstvång
och slopades förbudet mot vinst i form av pengar (prop. 1972:128,
SkU 1972:66). 1 vissa motioner som väcktes i detta sammanhang diskuterades
automatspelets sociala verkningar.

Förslag av 1972 års lotteriutredning och remissyttranden däröver

Uned ningen

1972 års lotteriutredning (H 1972:03) har i uppdrag att utreda regleringen
av lotteriverksamheten. Sedan maj 1975 är konsumentombudsmannen Sven
Heurgren utredningens ordförande.

Promemorian Statligt spelautomatföretag

1 promemorian (H 1975:1) Statligt spelautomatföretag, som avgavs i februari
1975 och delvis har refererats ovan, lade 1972 års lotteriutredning
fram principförslag om ett statsmonopol i spelautomatbranschen.

I promemorians sammanfattning underströk utredningen att behållningen
av automatspelet huvudsakligen tillfaller spelanordnare. som driver spelet
i enskilt vinstsyfte, samt företag som upplåter spelautomater, s. k. utstäliarföretag.
Skatten på automatspel är för flertalet spelanordnare och utstäl -

NU 1975/76: 6

larföretag av relativt underordnad betydelse från ekonomisk synpunkt, framhölls
det. Ordningen på automatspelområdet står, sade utredningen, i strid
mot den huvudprincip i lotterilagstiftningen som innebär att behållning av
lotteriverksamhet bör tillfalla det allmänna eller användas för ideell verksamhet.
Vidare uppkommer motsättningar mellan å ena sidan de kommersiella
intressenterna - som bedriver spelverksamheten efter företagsekonomiska
riktlinjer - och å andra sidan de myndigheter som handhar
lotteriregleringen och därvid har att beakta bl. a. sociala synpunkter.

Genom en monopolisering skapas, hävdade utredningen, förutsättningar
för en ordning på automatspelområdet som från såväl principiella som praktiska
synpunkter är mera tillfredsställande än den som f. n. råder. Till stöd
för sin uppfattning anförde utredningen följande. Det statliga spelautomatföretaget
kan förutses bedriva sin verksamhet inte uteslutande efter företagsekonomiska
principer utan också under ansvar inför samhället. Sålunda
finns anledning räkna med att företaget samverkar med de myndigheter
som handhar den administrativa regleringen av automatspelet. Särskilt bör
man kunna utgå från att företaget kommer att beakta de sociala synpunkter
som måste vara vägledande för denna reglering. Vidare innebär företagets
övertagande av utställarverksamheten att garantier skapas för en betryggande
kontroll av spelautomaternas konstruktion och funktion och för att de inte
manipuleras till förfång för allmänheten, t. ex. i fråga ofö vinstmöjligheterna.

Promemorian har remissbehandlats. Enligt vad som meddelats från handelsdepartementet
föreligger inga aktuella planer på en proposition grundad
på promemorians förslag.

Remissyttranden

Ett trettiotal remissinstanser har yttrat sig över promemorian Statliga spelautomatföretag.
Remissinstanserna är myndigheter som på olika sätt berörs
av skilda aspekter av automatspel, utredningar vilkas uppdrag berörs av
lotteriutredningens förslag samt vissa ideella organisationer och intresseorganisationer.
1 det följande lämnas en kortfattad översikt över vad som
anförs i remissyttrandena.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till utredningens uppfattning att de
förhållanden som för närvarande råder på automatspelets område inte är
tillfredsställande och att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att komma
till rätta med de missförhållanden som finns. Många remissinstanser pekar
på de sociala skadeverkningar som automatspelet fört med sig. Remissinstanser
som tillstyrker utredningens förslag är bl. a. kammarrätten i Göteborg,
rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, lotterinämnden, länsstyrelserna
i Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, statens ungdomsråd,
SARA, Svenska kommunförbundet och De handikappades riksförbund.
Fördeiarna med utredningens förslag skulle främst vara att det enskilda
vinstintresset minskas och att kontrollmöjligheterna förbättras. Kammar -

NU 1975/76: 6

rätten betecknar det som en fördel med förslaget att spelanordnare som
bedriver ideell verksamhet kan, genom fördelningen av spelinkomster mellan
utställarföretaget och spelanordnare, gynnas på bekostnad av sådana
rörelseidkaresom anordnar spel i rent kommersiellt syfte. Vidare anser kammarrätten
att den nuvarande beskattningen av automatspel skulle kunna
upphöra vid ett statligt monopol.

Tveksamma till utredningens förslag ställer sig bl. a.justitiekanslern, kommerskollegium
och riksåklagaren. Flera olika skäl förs fram. Främst betonas
att förslaget inte löser de sociala problem som automatspelet orsakar. Vidare
ifrågasätts om det är lämpligt att staten, eller ett statligt företag med ensamrätt,
tillhandahåller spelautomater. Några remissinstanser - hovrätten
över Skåne och Blekinge, näringsfrihetsombudsmannen, SARA och Sveriges
hotell- och restaurangförbund - anser att något beslut i frågan om en monopolisering
i spelautomatbranschen inte bör fattas nu. Ett sådant beslut
bör anstå till dess lotteriutredningen slutfört sitt uppdrag.

Införande av förbud mot automatspel ser några remissinstanser - bl. a.
länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, statens ungdomsråd och
LO - som den bästa lösningen på de problem som automatspelsverksamheten
medfört. De lägger dock inte fram förslag härom. LO anser att, med hänsyn
till spelautomaternas stora betydelse för hotell- och restaurangnäringen, frågan
om en avveckling av verksamheten bör behandlas i samband med den
utredning som för närvarande pågår rörande hotell- och restaurangbranschen.
Rikspolisstyrelsen och lotterinämnden menar båda att automatspelet fått
svåra negativa konsekvenser men anser inte att ett förbud bör införas. Rikspolisstyrelsen
framhåller att ett förbud medför risk för illegalt spel.

Olika åtgärder för att komma till rätta med de missförhållanden som
nu råder föreslås. En sänkning av högsta tillåtna insats till ett lägre belopp
skulle, anser bl. a. lotterinämnden och länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens
län, kunna minska automatspelets skadliga verkningar. Ett system
med differentierade skatteklasser skulle, anför riksåklagaren, dels stå i bättre
överensstämmelse med nu gällande ordning, dels undanröja många av dennas
avigsidor. Länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län
anser att möjligheterna till sanering av spelet genom skärpt beskattning
bör uppmärksammas.

Automatspelets betydelse för hotell- och restaurangnäringen och för de
ideella föreningarnas verksamhet framhålls av flera remissinstanser. Barnens
dags riksförbund, som har synpunkter på spelautomater i första hand i samband
med bingospel, avvisar utredningens förslag.

De remissinstanser som representerar organisationer med ekonomiska intressen
i automatspel - som Sveriges hotell- och restaurangförbund. Sveriges
automatägares riksförbund och Riksorganisationen av artistarbetsgivare -är tveksamma inför utredningens slutsatser om automatspelets sociala följder.
De anser antingen att utredningen bör slutföra sitt arbete, innan definitiva
beslut fattas om automatspelet, eller att förslaget bör avvisas.

NU 1975/76: 6

Folkets husföreningarnas riksförbund, som delar utredningens uppfattning
om automatspelets sociala skadeverkningar, anser sig inte kunna ta
ställning till förslaget om ett statligt spelautomatföretag. Folkparkernas centralorganisation
förordar en begränsning av automatspelet som innebär att
det endast skall fö förekomma i samband med offentlig tillställning samt
att uthyrningsverksamhet förbjuds.

Yttranden över framställning oni tillstånd att anordna autoinatspel

Ansökan om tillstånd att anordna automatspel på fartyg mellan Sverige
och Finland har ingivits till regeringen av Ålands penningautomatförening
och Penningautomatföreningen (i Helsingfors). Ansökan har remitterats till
riksskatteverket, lotterinämnden, länsstyrelsen i Stockholms län och 1972
års lotteriutredning.

Lotteriutredningen, som avstyrker bifall till framställningen, anför bl. a.
följande:

Utredningen har i sitt fortsatta arbete styrkts i uppfattningen att automatspelet
i dag är sådant att det kan medföra betydande skadeverkningar.
En omprövning av regleringen på området måste därför göras. Av skilda
skäl - särskilt risken för att det illegala spelet skulle öka väsentligt - torde
det inte vara realistiskt att helt förbjuda spelet. Utredningen anser att det
bör vara möjligt att genom skärpningar av rådande reglering ge automatspelet
sådana former att det framdeles kan godtas jämsides med andra lotterier
och spel. En möjlighet som bör övervägas är att förbjuda spel på automater
med högre insats än 25 öre.

Möjligheterna att få tillstånd för automatspel är f. n. alltför liberala, och
automaterna kan ofta placeras på ett sätt som inte är godtagbart. Kontroll
över spelens konstruktion och funktion måste införas. Sådan kontroll är
f. n. så gott som obefintlig från myndigheternas sida.

De synpunkter som nu redovisats kommer att utvecklas närmare i utredningens
slutliga betänkande. Utredningen anser dock, att det redan nu
finns anledning utgå från att regleringen kommer att skärpas i angivna avseenden.

Utredningen finnér att spel av det slag ansökningarna avser rent allmänt
är oförenligt med utredningens syn på hur automatspel bör bedrivas, bl. a.
på grund av automaternas tillgänglighet och det ringa utbudet av andra
förströelseformer. Härtill kommer att automaterna enligt vad som framgår
av ansökningarna är installerade för spel med 50 pennismynt. Det är för
utredningen bekant att vissa automater kan brukas även med enkronasmynt.
Enligt utredningens uppfattning är det olämpligt med spel med så höga
insatser under de förhållanden som råder på båtarna.

Även riksskatteverket och lotterinämnden avstyrker bifall till framställningen.

Behandling av motioner i ämnet år 1974

1 en motion under den allmänna motionstiden 1974 hemställdes att riks -

NU 1975/76: 6

dagen skulle besluta om förbud mot s. k. enarmade banditer. Med anledning
av propositionen 1974:51 rörande ändring i lotteriförordningen väcktes en
motion med yrkande bl. a. att riksdagen skulle hos Kungl. Majit anhålla
om att 1972 års lotteriutredning skulle få i uppdrag att utreda frågan om
ett förstatligande av automatspelen eller ett helt upphörande av dessa spel.

Näringsutskottet (NU 1974:21) ansåg sig kunna förutsätta att frågan om
automatspelens framtid liksom andra frågor rörande spelverksamhet skulle
komma att allsidigt belysas av lotteriutredningen och ansåg därför att det
inte fanns skäl för riksdagen att påkalla särskilda direktiv för utredningen
rörande denna fråga.

Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag att avslå motionerna.

Utskottet

Allvarlig oro införde senaste årens utveckling i fråga om spel på automater,
s. k. enarmade banditer, uttalas i de tre motioner som utskottet här behandlar.
Uppmjukningen år 1972 av de bestämmelser som reglerar förutsättningarna
för automatspel har fört med sig en kraftig ökning av antalet
spelautomater och gjort spelet mer attraktivt och mer lättillgängligt än tidigare.
De sociala skadeverkningarna av automatspelet i dess nuvarande
former motiverar enligt motionerna 1975:610 och 1975:624 att automatspel
förbjuds. Motionärernas yrkanden går ut härpå. Alternativt yrkas i den förra
motionen att 1972 års lotteriutredning skall få i uppdrag att skyndsamt
behandla frågan om förbud mot spelautomater och lägga fram förslag härom.
Yrkandet i motionen 1975:394 syftar till att automatspelet skall begränsas
så att endast folkparker och tivolin får anordna spel och att insatsen maximeras
till 25 öre.

Som framgår av den redogörelse som har lämnats i det föregående har
1972 års lotteriutredning i ett delbetänkande (H 1975:1) lagt fram förslag
om inrättande av ett statligt spelautomatföretag. Förslaget har remissbehandlats.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger inga aktuella planer på
en proposition i detta ämne.

Motionärernas bedömning av automatspelets sociala verkningar stöds av
utredningen liksom av så gott som samtliga remissinstanser. Automatspelet
i dess nuvarande form och omfattning anses inte acceptabelt.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma häri. Otvivelaktigt finns det starka
skäl som talar för att automatspel bör förbjudas. Utskottet är dock inte
berett att - som föreslås i motionerna 1975:610och 1975:624-begära förslag
om omedelbart införande av förbud mot spelautomater. Olika synpunkter
i denna fråga som har förts fram av vissa remissinstanser kan behöva övervägas.
Övergångs- och gränsdragningsproblem måste uppmärksammas.

Utskottet anser att 1972 års lotteriutredning bör, såsom anförs i motionen
1975:610, få i uppdrag att utreda frågan. Detta utredningsarbete bör bedrivas
med största skyndsamhet.

NU 1975/76: 6

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:394, 1975:610
och 1975:624 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 11 november 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i
Landskrona (s). Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus
(c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herrar Komstedt (m)
och Siegbahn (m).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) och herr Svensson i Malmö (vpk) som
anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med "största skyndsamhet” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att 1972 års lotteriutredning bör, såsom anförs i motionen
1975:610, få i uppdrag att ytterligare behandla frågan och framlägga förslag
till bestämmelser om förbud mot automatspel. Detta utredningsarbete bör
bedrivas med största skyndsamhet.