NU 1975/76:51

Näringsutskottets betänkande
1975/76:51

med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad gäller anslag
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde avseende
företagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och
långivning jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1975/76:100 bilaga 13, såvitt
denna bilaga har hänvisats till näringsutskottet, samt - helt eller delvis
- tio motioner med anknytning därtill. I sina betänkanden 1975/76:53 och
1975/76:54 behandlar utskottet ytterligare några motionsyrkanden som berör
företagareföreningarnas verksamhet.

REGIONAL UTVECKLING

1. Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader. Regeringen
har under punkten E 3 (s. 172-174) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret
1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 20 700 000 kr.

1 detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1975/76:1825 av herr Westberg i Ljusdal (fp), såvitt gäller hemställan
(3) att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringsförslaget förhöjt anslag
av 22,5 milj. kr. till företagareföreningarnas administrationskostnader,

1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (4 a)
att riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 1,8 milj.
kr. höjt anslag av 22,5 milj. kr.,

1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (B 1) att
riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
anvisar ett i förhållande till budgetpropositionen med 2 800 000 kr.
förhöjt anslag av 23 500 000 kr.

Motionerna

I motionerna - som också innehåller yrkanden rörande anslaget till företags-
och branschfrämjande åtgärder (inom industridepartementets verksamhetsområde)
- betonas allmänt företagareföreningarnas betydelse som
serviceorgan för de mindre och medelstora företagen.

Nödvändigheten av att företagareföreningarnas kapacitet byggs ut framgår,
anförs det i motionen 1975/76:2122, av en jämförelse mellan dem och lant -

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 51

NU 1975/76:51

bruksnämnderna. De senare har, framhåller motionärerna, ca 1 300 personer
i arbete för främjande av jordbruket, medan antalet anställda hos företagareföreningarna
vid årsskiftet 1974-1975 var 338. Med hänvisning till att
flertalet av dessa kan sägas arbeta på att öka och rädda sysselsättningstillfällen
jämförs också med antalet anställda inom arbetsförmedlingsverksamheten,
ca 4 000. Som ett skäl till höjning av administrationsanslaget anges vidare
den utökade utlåningsverksamhet som blir följden om motionärernas förslag
(se nedan under punkten 3) om utvidgning av låneramarna genomförs.

Även i motionen 1975/76:2113 nämns serviceorganisationen på jordbrukets
område som en förebild för företagareföreningarnas utveckling. Dessa
föreningars möjligheter att fullfölja de arbetsuppgifter som har ålagts dem
varierar starkt, och denna skillnad är otillfredsställande, säger motionärerna.
Varje förening måste, anför de, ha sådana resurser att den kan leva upp
till de krav och förväntningar som ställs på den.

Liknande synpunkter återfinns i motionen 1975/76:1825. Många företagareföreningar
tvingas i dag föra en mycket starkt defensiv politik, hävdas
det här, i det att deras resurser i stor utsträckning tas i anspråk för medverkan
vid lösandet av kriser vid företag. Resurser behövs för att jämsides därmed
skall kunna föras en offensiv näringspolitik.

Företagareföreningsutredningen

Företagareföreningsutredningen (A 1975:03; ordförande: landshövding
Karl Frithiofson) har tillkallats av chefen för arbetsmarknadsdepartementet
i december 1975. Utredningen skall göra en översyn av företagareföreningarnas
ställning och roll inom samhällets närings- och regionalpolitiska organisation
samt en fördjupad analys av vissa frågor om de små och medelstora
företagens tillgång till och efterfrågan på krediter. I direktiven anges
följande utgångspunkter för utredningens arbete. Den skall undersöka möjligheterna
att åstadkomma en alltmer effektiv verksamhet genom ett rationellt
utnyttjande av de resurser som ställs till förfogande för företagareföreningarna.
De upparbetade kontaktvägarna mellan föreningarna och
de mindre och medelstora företagen skall tas till vara vid de organisatoriska
förändringar som kan aktualiseras. Statliga och landstingskommunala näringspolitiska
insatser på regional nivå skall förbli organisatoriskt samordnade.
Samordningen av näringspolitiska och regionalpolitiska åtgärder skall
likaså bibehållas. Att kartlägga och utvärdera föreningarnas verksamhet anges
vara en viktig utredningsuppgift. De fördelar och nackdelar som följer
av att företagareföreningarna utgör ekonomiska föreningar skall närmare
studeras. Behovet av och formerna för en ökad samordning av de olika
centrala näringspolitiska organens regionala kontakter skall övervägas, och
föreningarnas uppgifter inom näringspolitiken skall belysas. Statens industriverk
har föreslagit vissa ändringar i reglerna för kreditstödet till mindre
och medelstora företag. I syfte att åstadkomma underlag för prövning av

NU 1975/76:51

industriverkets förslag skall utredningen kartlägga det aktuella utbudet av
krediter till dessa företag och deras efterfrågan på olika typer av krediter.
Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt, så att de sakkunniga kan lägga
fram sina förslag före utgången av år 1976.

Utskottet

Anslaget till företagareföreningarna för administrationskostnader är för
det nu löpande budgetåret 18,2 milj. kr. För det kommande budgetåret
föreslås i propositionen en höjning till 20,7 milj. kr. Statens industriverk
har i sin anslagsframställning förordat en större anslagshöjning, till 22,5
milj. kr. Detta förslag tas upp i motionerna 1975/76:1825 och 1975/76:2113.

I motionen 1975/76:2122 begärs - med hänvisning bl. a. till en av motionärerna
föreslagen utvidgning av låneramarna, vilken kan medföra ökad
utlåningsverksamhet - att anslaget skall bestämmas till 23,5 milj. kr.

Statliga bidrag får företagareföreningarna också från anslaget inom industridepartementets
verksamhetsområde till företags- och branschfrämjande
åtgärder. En del av detta anslag är avsett för främjande av företagsservice,
varmed förstås utvecklingsfrämjande verksamhet från företagareföreningarnas
sida, i första hand teknisk och ekonomisk rådgivning, kontaktförmedling
och information. Delposten för detta ändamål föreslås i propositionen
(prop. 1975/76:100 bilaga 15 s. 73 f.) utökad från 7,0 milj. kr. under
innevarande budgetår till 8,4 milj. kr. (därav 700 000 kr. för speciella ändamål)
under nästa budgetår. I tre motioner har väckts förslag om ytterligare medelstillskott.
Det nu nämnda anslaget behandlar utskottet i sitt betänkande
1975/76:53.

Som framgår av den redogörelse som har lämnats i det föregående pågår
sedan några månader en utredning om företagareföreningarna, vilken skall
utmynna i förslag före utgången av år 1976.

Utskottet är, bl. a. mot bakgrund av att företagareföreningarnas verksamhet
nu är föremål för översyn, inte berett att tillstyrka större höjning
av statens bidrag till föreningarnas administrationskostnader än den som
föreslås i propositionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på

a) motionen 1975/76:1825 yrkandet 3 och motionen
1975/76:2113 yrkandet 4 a,

b)motionen 1975/76:2122 yrkandet Bl

till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av
20 700 000 kr.

2. Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och
industriföretag m. fl. Regeringen har under punkten 4(s. 174-176) föreslagit

NU 1975/76:51

riksdagen att till Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks-
och industriföretag m. fl. för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag
av 15 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1975/76:650 av herr
Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att ett reservationsanslag
på 5 milj. kr. ställs till regeringens förfogande för budgetåret 1976/77 för
fortsatt sanering av företagareföreningarnas äldre lånefordringar.

Uppgifter i anslutning till motionen

Till att täcka förluster på företagareföreningarnas långivning från statens
hantverks- och industri lånefond skall i första hand föreningarnas förlusttäckningsfonder
utnyttjas. Till sådan fond skall årligen avsättas ett belopp
som motsvarar 0,5 % av de lånemedel ur hantverks- och industrilånefonden
på vilka föreningarna har att erlägga ränta. Förening vars förlusttäckning
visar sig otillräcklig har möjlighet att efter ansökan hos regeringen få kompletterande
medel för ändamålet ur förevarande anslag.

För budgetåret 1974/75 anvisades ett belopp av 5 milj. kr. för en sanering
av företagareföreningarnas äldre lånefordringar. Detta belopp togs helt i anspråk.

I 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1 bilaga 13 s. 153) meddelade
chefen för arbetsmarknadsdepartementet att frågan om ändrade regler för
avsättning av medel till förlusttäckningsfonderna liksom frågan om skälig
nivå på räntan för garantilån prövades inom departementet och att han
avsåg att redovisa sina ställningstaganden vid anmälan av 1976 års budgetproposition.

Motionen

Till följd av en föredömlig verksamhet från företagareföreningarnas sida
har långivningen med medel ur statens hantverks- och industrilånefond
inte förorsakat särskilt stora förluster, anförs i motionen 1975/76:650. Stora
kostnader kan emellertid uppstå för föreningarna genom att de vid konkurser
måste erlägga ränta till staten för hela tiden från konkurstillfället till dess
att konkursen avslutas. Den beslutade saneringen av gamla förluster har,
säger motionären, inte givit föreningarna full täckning för deras förluster.
Motionären tar upp ett förslag som statens industriverk har lagt fram i
sin anslagsframställning.

Utskottet

I motionen 1975/76:650 begärs ett särskilt anslag för fortsatt sanering
av företagareföreningarnas äldre lånefordringar. Som framhålls i propositionen
kan regeringen efter särskild prövning medge företagareförening bi -

NU 1975/76:51

drag till ersättande av förluster som föreningens egen förlusttäckningsfond
inte förslår att täcka. Erforderliga bidrag av detta slag bör enligt departementschefen
rymmas i det belopp som föreslås under det nu aktuella
anslaget, vilket f. ö. har karaktären av förslagsanslag och alltså vid behov
får överskridas. Det kan också noteras att frågan om företagareföreningarnas
förlusttäckningsavsättning prövas av företagareföreningsutredningen (se
ovan under punkten 1). Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet
motionen.

Regeringens förslag till medelsberäkning tillstyrks av utskottet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag tili Täckande
av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag
m. fl. för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag
av 15 000 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:650.

STATENS UTLÅNINGSFONDER

3. Statens hantverks- och industrilånefond. Regeringen har under punkten
IV: 10 (s. 177 f.) föreslagit riksdagen att

1. medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverks-
och industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst 100 000 000
kr.,

2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 under
statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1975/76:510 av herr Rämgård m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger till känna att en ändring i kungörelsen för statens hantverksoch
industrilånefond måtte komma till stånd, så att företagareföreningarna
bereds möjlighet att bevilja villkorliga lån för genomförande av konsultinsatser
för särskild uppföljning i enskilda företag,

1975/76:651 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning när det gäller möjligheterna att förbättra
lånevillkoren för de lån som ställs till företagens förfogande genom landets
företagareföreningar,

1975/76:834 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att
den övre gränsen för företagareföreningarnas långivning ur statens hantverks-
och industrilånefond fastställs till 400 000 kr. per företag,

1975/76:1794 av herr Larfors m. fl. (s), vari hemställs att den övre beloppsgränsen
för företagareföreningarnas direktlån ur statens hantverks- och
industrilånefond fastställs till 300 000 kr. per företag,

NU 1975/76:51

1975/76:1824 av herr Ulander m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att regler utarbetas som ger företagareföreningarna skyldighet
att kräva att kollektivavtal finns för att företagen skall erhålla lån
eller andra former av service,

1975/76:2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp), såvitt gäller hemställan
att riksdagen skall

4. medge företagareföreningarna rätt att lämna hantverks- och industrilån
upp till ett belopp av 500 000 kr. i varje enskilt fall,

5. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 anvisa
ett investeringsanslag av 150 000 000 kr.,

1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen uttalar att lån ur hantverks- och industrilånefonden skall utgå
även till tjänsteproducerande företag,

1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan under
B att riksdagen skall besluta

2. att höja den övre lånegränsen för företagareföreningarnas lån från medel
ur statens hantverks- och industrilånefond från 200 000 kr. till 400 000 kr.,

3. att beslutanderätten angående industrigarantilån (lån med statlig kreditgaranti)
skall decentraliseras till länsstyrelsen för lån uppgående till ett
belopp av högst 400 000 kr.,

4. att industrigarantilån även skall kunna lämnas i syfte att främja utveckling
och avsättning av produkter från enskilt företag,

5. att medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till
hantverks- och industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst
150 000 000 kr., innebärande 50 000 000 kr. utöver budgetpropositionen.

Motionerna

1 några motioner anförs argument för utvidgning av ramen för statlig
kreditgaranti, höjning av anslaget till statens hantverks- och industrilånefond
och höjning av beloppsgränsen för företagareföreningarnas utlåning av medel
ur fonden.

Industrigarantilånen är ett smidigt alternativ för kreditgivning till de mindre
företagen och bör kunna utnyttjas i avsevärt ökad omfattning, anförs
i motionen 1975/76:2122. Motionärerna hänvisar till de yrkanden beträffande
dessa lån som de framför i motionen.

Motiveringen för yrkandena i motionen 1975/76:2044 finns i motionen
1975/76:2042. En ökning av anslaget till hantverks- och industrilånefonden
och en höjning av den nämnda beloppsgränsen anges där bland de åtgärder
för förbättring av de mindre och medelstora företagens kreditförsörjning
som motionärerna velat uppställa som villkor för att de skulle biträda regeringens
förslag (i propositionen 1975/76:100 bilaga 1) om utvidgad me -

NU 1975/76:51

delsram för allmänna pensionsfondens aktieförvärv (se NU 1975/76:34).

Prisutvecklingen sedan den nuvarande beloppsgränsen, 200 000 kr., fastställdes
år 1971 åberopas i motionen 1975/76:834 som motiv för att beloppsgränsen
bör höjas. Ett stort antal företag har utnyttjat lånemöjligheten
fullt ut, varför en ökning av lånemedlen endast i kombination med en
höjning torde innebära ett i realiteten utökat stöd till mindre och medelstora
företag, säger motionärerna. Samma synpunkter framförs i motionen
1975/76:1794 och - helt kortfattat - i motionen 1975/76:2122.

Företag som producerar tjänster utgör en växande grupp och har ofta
samma svårigheter som mindre industriföretag att få sina kapitalbehov tillgodosedda,
heter det i motionen 1975/76:2113, där det pläderas för att företagareföreningarna
skall få möjlighet att ge kreditstöd även till den gruppen
av företag.

Samtidigt som statens kreditstöd har ökat i omfattning har kravet på
insyn och uppföljning av de företag som fått finansiellt stöd ökat, anförs
i motionen 1975/76:510. Motionärerna redogör för hur detta uppföljningsarbete
är organiserat. De åtgärder som bör genomföras i företagen kräver
oftast medverkan av utomstående expertis, påpekas det. De belopp som
erfordras för dessa konsultinsatser betecknas som blygsamma med hänsyn
till den samhällsekonomiska effekten av att sysselsättningen tryggas för
de anställda. Det system med lån för konsultinsatser som motionärerna
föreslår skulle, menar de, kunna jämföras med det stöd som tillkommit
för att stimulera industrin till utveckling av nya produkter och idéer.

Många nya företag får likviditetssvårigheter redan efter mycket kort tid
till följd av höga inkörningskostnader, anförs i motionen 1975/76:651. Antalet
företagshaverier är också förhållandevis stort under de första verksamhetsåren.
De fem första åren borde kunna vara amorteringsfria med
en följande amorteringstid av tio år. En annan möjlighet vore att lämna
s. k. annuitetslån med en amorteringstid av tjugo år. En ytterligare åtgärd
i samma syfte vore att göra de tre första åren av lånetiden räntefria.

Samhällets stöd bör gå till verksamheter av seriös natur, anförs det i
motionen 1975/76:1824. Samhället kan inte ha intresse av att stödja företag
som inte fullgör sina skyldigheter mot samhället och de anställda. Motionärerna
framhåller att en rad sociala förmåner är förknippade med avtalen
på arbetsmarknaden och att det måste finnas ett avtal för att de anställdas
rätt skall kunna hävdas.

En decentralisering till länsstyrelserna av beslutanderätten i fråga om industrigarantilån
intill ett lånebelopp av 400 000 kr. skulle medföra en avsevärd
kortare handläggningstid, sägs i motionen 1975/76:2122.

Uttalande av statens industriverk beträffande kollektivavtal som förutsättning
för kreditstöd

Stockholms läns fackliga centralorganisation (FCO) och Halland-Älvsborgs
FCO-distrikt har i skrivelser till statens industriverk begärt en översyn

NU 1975/76:51

av gällande regler för bedömning av lånesökandes kreditvärdighet. I anslutning
till reservationer av sina representanter i styrelsen för företagareföreningarna
i Stockholms län och Hallands län hävdar organisationerna
att vid bedömning av en låneansökan hänsyn bör tas till om anställningsförhållandena
är reglerade med behörig facklig organisation och att yttrande
härvidlag bör inhämtas från den avtalsslutande fackliga organisationen.
Stockholms läns FCQ vill även ha en bedömning av arbetsplatsens miljö.

Statens industriverk har i svar till organisationerna den 10 februari 1976
anfört bl. a. följande.

Huvuddelen av bestämmelserna om den kreditstödsverksamhet som företagareföreningarna
medverkar i finns i kungörelsen (1960:354, omtryckt
1973:550) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.
I brev till industriverket har regeringen angivit de särskilda villkor - tilllämpning
av reglerna i kungörelsen, revision genom en av industriverket
utsedd revisor, representation för vissa organ i styrelsen - som skall gälla
för företagareförenings rätt att förfoga över statliga medel. Villkor som föreskriver
skyldighet för föreningsstyrelse att beakta sådana förhållanden som
anges i FCO-distriktens skrivelser saknas. Industriverket har menat att dess
befogenhet att utfärda tillämpningsföreskrifter inte sträcker sig längre än
till mera allmänt hållna föreskrifter och att verket inte bör ge sig in i en
detaljreglering av verksamheten eller föreskriva långtgående villkor för rätten
att lämna ut direktlån. Verket går inte utanför den ram som har angivits
av regeringen.

Enligt industriverkets mening faller undersökning av det slag som nämns
i FCO-skrivelsema inom ramen för kungörelsen i den mån den avser besked
om huruvida och i vilken mån omständigheter av angiven art påverkar
sökandens kreditvärdighet. Om t. ex. företaget har förklarats i blockad eller
varsel om blockad har utfärdats av vederbörande fackförening därför att
företagaren vägrar att teckna avtal för arbetstagarnas räkning på de villkor
som enligt kollektivavtal gäller för branschen, är detta en omständighet
som enligt industriverkets mening i hög grad kan antas påverka företagets
lönsamhet och därmed företagarens kreditvärdighet. Detta kan då föranleda
att ansökan om direktlån lämnas utan bifall. Vidare kan miljön på arbetsplatsen
vara sådan att företagaren kan tvingas vidta kostnadskrävande åtgärder
till förbättrande av miljön, något som kan sätta lönsamheten i fara
och leda till att kreditvärdigheten bedöms vara dålig. Självfallet är det intet
som hindrar att löntagarnas företrädare i styrelsen med ledning av föredragningslistan
och genom sina naturliga kontakter med de anställdas organisationer
- med beaktande av tillämpliga sekretessregler - undersöker
hur det förhåller sig i detta hänseende.

Industriverket anser däremot att företagareförening skulle gå utanför ramen
för gällande ordning om den av andra skäl än de nämnda skulle låta
sin kreditbedömning påverkas av miljö- eller avtalsförhållanden. Verket har

NU 1975/76:51

för kännedom tillställt alla företagareföreningar avskrift av sin skrivelse till
FCO-distrikten.

Tidigare riksdagsbehandling av vissa frågor

Vid riksmötet 1975 förekom två motionsyrkanden av innebörd att företagareföreningarna
skulle lä möjlighet att ge kreditstöd till tjänsteproducerande
företag - ett ämne som hade varit aktuellt även tidigare. Näringsutskottet
(NU 1975:14 s. 91) anförde att förslag om en ändring i kreditstödskungörelsen,
innebärande att stöd till vissa serviceföretag skulle möjliggöras,
hade lagts fram i en framställning av statens industriverk och att
något initiativ från riksdagens sida inte syntes vara motiverat. Motionsyrkandena
avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Vid riksmötet 1975 väcktes också en motion med samma förslag om
möjlighet för företagareförening att bevilja lån för vissa konsultinsatser som
nu återfinns i motionen 1975/76:510. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 91)
uttalade att mindre och medelstora företags behov av förebyggande stödoch
utvecklingsinsatser rent allmänt i många fall torde kunna tillgodoses
inom ramen för företagareföreningarnas administrativa resurser. Vidare hänvisades
till att industriverket i sin ovan nämnda framställning om ändringar
i kreditstödskungörelsen hade föreslagit att den paragraf som behandlar ändamålen
med stödet skulle fä en mera generell utformning, så att kreditgivningen
framgent inte i samma utsträckning skulle innebära att medel
specialdestinerades till vissa ämnesområden. Motionen avstyrktes av utskottet,
dock med reservation av centerpartiets företrädare. Riksdagen avslog
motionen.

Även en motsvarighet till motionen 1975/76:651 förekom vid riksmötet
1975. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 89) avstyrkte motionen. Förslagen
däri syntes delvis innebära, yttrade utskottet, att ett dittills inte avsett subventionsmoment
skulle föras in i det kreditstöd som handhades av företagareföreningarna.
Utskottet tilläde dock att ingenting hindrade att sådana
uppslag prövades vid den översyn av lånevillkoren som hade initierats genom
industriverkets framställning. Riksdagen följde utskottet.

Gällande bestämmelser

Av bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till
hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550, senast ändrad
1976:162) finns anledning att här nämna följande.

Statligt kreditstöd lämnas för att främja "hemslöjd, hantverk och småindustri
samt därmed jämförlig verksamhet" (1 §). Om särskilda skäl föreligger
får kreditstöd lämnas även i fråga om annan industriell verksamhet
eller i fråga om anläggningsverksamhet eller - med viss begränsning - verksamhet
inom jordbrukets binäringar.

NU 1975/76:51

Kreditstöd får lämnas för ny-, till- eller ombyggnad eller inredning av
lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten, anskaffning
av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda skäl föreligger,
förvärv av fabriksbyggnad eller anskaffning av omsättningstillgångar (2 §).
Dessutom får, om särskilda skäl föreligger, kreditstöd lämnas till sammanslutning
av utövare av kreditstödsberättigad verksamhet i syfte att främja
avsättningen av deras produkter eller för att möjliggöra tillkomsten av kollektiva
verkstadsanläggningar.

Lånegaranti får beviljas endast för lån som är avsett att återbetalas genom
regelbundna avbetalningar under viss tid, högst tio år (9 §). Om det finns
särskilda skäl får lånegaranti beviljas för lån med längre återbetalningstid,
högst tjugo år, och för lån med amorteringsfrihet under högst tre år.

Utskottet

I ett par motioner föreslås att statligt kreditstöd skall få lämnas för fler
ändamål än f. n.

Nuvarande bestämmelser tillåter kreditstöd till sammanslutningar av utövare
av kreditstödsberättigad verksamhet i syfte att främja avsättningen
av de anslutna företagens produkter. Enligt motionen 1975/76:2122 bör kreditstöd
för utveckling och marknadsföring av produkter kunna erhållas även
av enskilda företag.

1 direktiven för företagareföreningsutredningen, för vilka en redogörelse
har lämnats i det föregående (s. 2), erinras om att statens industriverk har
föreslagit vissa ändringar i reglerna för det statliga kreditstödet, främst med
avseende på vilka typer av verksamhet som skall kunna få stöd och ändamålet
med stödet. Industriverkets förslag skall prövas av utredningen
mot bakgrund av en kartläggning av det aktuella utbudet av krediter till
små och medelstora företag och av dessa företags efterfrågan på olika typer
av krediter.

Utskottet utgår från att även frågan om en sådan ändring som den i
motionen 1975/76:2122 föreslagna kommer att övervägas i det sammanhanget
och finnér inte skäl för något ställningstagande nu från riksdagens
sida i denna sak.

Såsom senast skedde förra året föreslås i motionen 1975/76:2113 att företagareföreningarna
skall få rätt att ge lån ur hantverks- och industrilånefonden
åt tjänsteproducerande företag. En ändring av nuvarande regler
av innebörd att kreditstöd åt vissa serviceföretag möjliggörs har, som utskottet
redovisade förra året, förordats av industriverket. Dess förslag prövas
nu i ett vidare sammanhang av företagareföreningsutredningen.

I detta läge avstyrker utskottet ett initiativ i saken från riksdagens sida.

Ett annat önskemål som framförs på nytt - nu i motionen 1975/76:510
- är att företagareföreningarna skall få möjlighet att lämna företag med
vikande lönsamhet villkorliga lån för konsultinsatser med anknytning till

NU 1975/76:51

den förekommande uppföljningen av företag som har erhållit statligt stöd.
Utskottet hänvisar till sitt uttalande i ämnet i fjol, vilket har redovisats
i det föregående, och till företagareföreningsutredningens arbete samt avstyrker
motionen. Motsvarande hänvisning och samma ställningstagande
gör utskottet i fråga om motionen 1975/76:651, där det föreslås en utredning
om förbättrade villkor - längre amorteringsfri period, viss räntefrihet etc.
- för de lån som ställs till förfogande genom företagareföreningarna.

Ett nytt förslag rörande bestämmelserna om kreditstöd framförs i motionen
1975/76:1824. Där begärs att företagareföreningarna skall bli skyldiga
att som villkor för kreditstöd till ett företag ange att förhållandet mellan
företaget och dess anställda är reglerat genom kollektivavtal. Förslag av
här angiven innebörd har, sedan motionen väcktes, prövats av statens industriverk.
Dess uttalande i ämnet har utförligt refererats i det föregående.
Utskottet ansluter sig till industriverkets ståndpunkt och avstyrker motionen.

Med hänvisning till önskemål om en avsevärt ökad användning av kreditformen
industrigarantilån föreslås i motionen 1975/76:2122 att ramen
för statlig kreditgaranti till hantverks- och industriföretag skall utvidgas
från 100 milj. kr. - detta budgetårs belopp, som enligt propositionen blir
oförändrat - till 150 milj. kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.

Den övre gränsen för lån ur statens hantverks- och industrilånefond är
200 000 kr. Gränsen höjdes år 1971 från 150 000 kr. Yrkanden om en ytterligare
höjning framförs nu i flera motioner. I motionen 1975/76:1794 föreslås
den nya gränsen bli 300 000 kr. En höjning till 400 000 kr. påyrkas i motionerna
1975/76:834 och 1975/76:2122. Vidare föreslås i motionen
1975/76:2044 att gränsen skall sättas till 500 000 kr.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sveriges Investeringsbank
AB sedan hösten 1974 har ett samarbete med företagareföreningarna beträffande
s. k. kombinationslån. Samarbetet innebär att banken kompletterar
företagareföreningarnas direktlån, vilka alltså är maximerade till 200 000
kr. per låntagare, med egna lån på upp till 300 000 kr. Antalet kombinationslån
uppgick vid utgången av år 1975 till 66, och 22 av landets 24 företagareföreningar
var då engagerade i lånesamarbetet.

I samband med frågan om en höjning av beloppsgränsen för lån ur hantverks-
och industrilånefonden aktualiseras frågan om hur stort investeringsanslag
till fonden som erfordras för att efterfrågan på lån skall kunna tillgodoses.
Regeringen hemställer om ett anslag av 35 milj. kr., vilket är 5
milj. kr. merän industriverket har föreslagit. I motionen 1975/76:2044 begärs
en väsentligt större höjning, till 150 milj. kr. Utskottet tar upp frågorna
om beloppsgränsen och om investeringsanslagets storlek i ett sammanhang.

Utskottet finnér det, framför allt mot bakgrund av prisutvecklingen under
de senaste åren, motiverat att beloppsgränsen för lån ur hantverks- och
industrilånefonden höjs till 300 000 kr. I samband därmed bör investerings -

NU 1975/76:51

anslaget till fonden höjas till 50 milj. kr. för det kommande budgetåret.

Utskottet förutsätter att överläggningar kommer att upptas med Sveriges
Investeringsbank om villkor för kombinationslån i framtiden.

Ett ytterligare förslag i motionen 1975/76:2122 är att beslutanderätten
i fråga om industrikreditgaranti om högst 400 000 kr. skall decentraliseras
till länsstyrelserna. Enligt nuvarande ordning är det industriverket som avgör
sådana ärenden.

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), som behandlar frågan om
ökad decentralisering inom förvaltningen, prövar bl. a. om arbetsuppgifter
bör överflyttas från centrala myndigheter till länsorgan. Utredningen har
i november 1975 avgivit ett delbetänkande (Ds Kn 1975:4) om decentralisering
av beslut om regionalpolitisk! stöd.

Utskottet utgår från att frågan om en ev. decentralisering av kreditgarantiärendena
kommer att tas upp av decentraliseringsutredningen. Det
synes också vara naturligt att företagareföreningsutredningen uppmärksammar
frågan. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

1. beträffande kreditstöd för utveckling och marknadsföring av produkter att

riksdagen avslår motionen 1975/76:2122 yrkandet B 4,

2. beträffande kreditstöd till tjänsteproducerande företag

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2113 yrkandet 3,

3. beträffande lån för finansiering av konsultinsatser
att riksdagen avslår motionen 1975/76:510,

4. beträffande förbättrade villkor för lån genom företagareförening
att riksdagen avslår motionen 1975/76:651,

5. beträffande kollektivavtal sorn förutsättning för kreditstöd från företagareförening att

riksdagen avslår motionen 1975/76:1824,

6. beträffande medelsram för statlig kreditgaranti

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975/76:2122 yrkandet B 5 medger att för budgetåret
1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverks- och
industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst
100 000 000 kr.,

7. beträffande anslag till samt beloppsgräns för lån ur statens hantverks-
och industrilånefond

att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionen 1975/76:2044 yrkandet 5 till Statens hantverks- och
industrilånefond för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder
anvisar ett investeringsanslag av 50 000 000 kr..

NU 1975/76:51

b) med bifall till motionen 1975/76:1794 och med avslag på
motionen 1975/76:834, motionen 1975/76:2044 yrkandet 4 och
motionen 1975/76:2122 yrkandet B 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfort om höjning av beloppsgränsen
för lån ur statens hantverks-och industrilånefond,

8. beträffande decentralisering av beslutanderätt i fråga om lån med
statlig kreditgaranti

att riksdagen avslår motionen 1975/76:2122 yrkandet B 3.

Stockholm den 29 april 1976

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s). Andersson i Storfors (s), Andersson
i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg
(s), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c).

Reservationer

1. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader)
av herrar Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp).
Sjönell (c). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser att
utskottets yttrande och hemställan under denna punkt (s. 3) bort ha följande
lydelse:

Anslaget till (= utskottet) år 1976.

De ekonomiska resurser som f. n. står till företagareföreningarnas förfogande
är, som framhålls i motionerna, inte tillräckliga för att föreningarna
genomgående skall kunna fylla de berättigade krav som ställs på dem. Den
höjning av statens bidrag till föreningarnas administrationskostnader som
regeringen föreslår är, särskilt mot bakgrund av de fortlöpande kostnadsstegringarna,
inte till fyllest. Utskottet finnér det angeläget att bidraget utökas
ytterligare och föreslår att det fastställs till 23,0 milj. kr., dvs. 2,3 milj.
kr. mer än det belopp som har föreslagits i propositionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionen
1975/76:1825 yrkandet 3, motionen 1975/76:2113 yrkandet 4 a
och motionen 1975/76:2122 yrkandet Bl till Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret
1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 23 000 000 kr.,

NU 1975/76:51

2. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande kreditstöd
för utveckling och marknadsföring av produkter (utskottets hemställan
under 1) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru
Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”denna sak” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en sådan utvidgning av de nu tillåtna kreditgarantiändamålen
som föreslås i motionen 1975/76:2122 är betydelsefull och bör
genomföras utan dröjsmål. Kreditgaranti i syfte att främja utveckling och
avsättning av produkter bör alltså få lämnas inte bara åt företagskollektiv
utan även åt enskilda företag.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2122 yrkandet
B 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande kreditstöd
till tjänsteproducerandeföretag (utskottets hemställan under 2) av herrar
Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell
(c). Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”1 detta
läge” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att motionärernas önskemål är välbefogat. Det
är önskvärt att riksdagen nu slår fast att reglerna för det statliga kreditstödet
snarast bör ändras på sådant sätt att även tjänsteproducerande företag kan
komma i åtnjutande av kreditstöd.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2113 yrkandet
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande medelsram
för statlig kreditgaranti (utskottets hemställan under 6) av herrar
Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp), Sjönell
(c). Hovhammar (m). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner en sådan utvidgning av kreditgarantiramen påkallad och
tillstyrker alltså motionsyrkandet.

NU 1975/76:51

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1975/76:2122 yrkandet B 5 medger att för
budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverksoch
industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst
150 000 000 kr.,

5. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande anslag
till samt beloppsgräns för lån ur statens hantverks- och industrilånefond (utskottets
hemställan under 7) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson
i Örebro (fp), Sjönell (c), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c)
som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet
linner” och slutar på s. 12 med "kommande budgetåret” bort ha följande
lydelse:

Maximibeloppet för lån ur hantverks- och industrilånefonden är till följd
av prisutvecklingen under de senaste åren reellt sett nu väsentligt lägre
än år 1971, då det fastställdes. Utskottet finner en höjning även i förhållande
till 1971 års nivå befogad och föreslår att beloppsgränsen bestäms till 500 000
kr. Investeringsanslaget till fonden bör i samband därmed höjas till 150
milj. kr. för det kommande budgetåret.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975/76:2044 yrkandet 5 till Statens hantverks- och industrilånefond
för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder
anvisar ett investeringsanslag av 150 000 000 kr.,

b) med bifall till motionen 1975:2044 yrkandet 4 och med anledning
av motionen 1975/76:834, motionen 1975/76:1794 och
motionen 1975/76:2122 yrkandet B 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om höjning av beloppsgränsen
för lån ur statens hantverks- och industrilånefond,

6. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande decentralisering
av beslutanderätt i fråga om lån med statlig kreditgaranti (utskottets
hemställan under 8) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m), Petersson i Ronneby
(c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
utgår” och slutar med "utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner inte någon utredning rörande decentralisering av industrikreditgarantiärendenas
handläggning erforderlig utan anser att riksdagen

NU 1975/76:51

nu bör uttala att beslutanderätten i fråga om garantilån om högst 400 000
kr. bör överflyttas från industriverket till länsstyrelserna.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2122 yrkandet
B 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort.

GOTAB Stockholm 1976