NU 1975/76: 5
Näringsutskottets betänkande
1975/76:5
med anledning av propositionen 1975/76:24 om godkännande av en
överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande
länder jämte motion
Ärendet
I propositionen 1975/76:24 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att godkänna överenskommelsen om grundande av Organisationen
för järnmalmsexporterande länder.
Med anledning av propositionen har väckts motionen 1975/76:34 av herr
Siegbahn m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse
om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder. Denna
organisation syftar enligt överenskommelsen till att främja ett nära samarbete
för att tillvarata medlemsländernas intressen beträffande den järnmalmsexporterande
industrin och säkra en ordnad och sund tillväxt av järnmalmsexporten.
Vidare skall organisationen hjälpa medlemsländerna att erhålla
en rättvis och lönsam avkastning av järnmalmshanteringen och främja vidarebearbetning
av järnmalm i medlemsländerna. För att göra det möjligt
för medlemsländerna att vidta lämpliga åtgärder skall organisationen utgöra
ett forum för informationsutbyte samt effektiva och meningsfyllda konsultationer
om problem beträffande den järnmalmsexporterande industrin.
Initiativtagare till organisationens grundande är de ledande malmproducerande
utvecklingsländerna. Australien, Canada och Sverige har inbjudits
att delta. Andra länder, som exporterar järnmalm eller har betydande järnmalmsreserver
och som har liknande intressen som medlemsländerna, kan
bli medlemmar. Organisationens högsta instanser är ministerkonferensen
och styrelsen. I dessa deltar samtliga medlemsstater. För besluts fattande
inom ministerkonferensen och styrelsen krävs enhällighet. Organisationens
sekretariat förläggs till London. Kostnaderna delas lika mellan medlemsländerna.
Utgifterna för Sveriges andel avses belasta förslagsanslaget Bidrag
till vissa internationella byråer m. m. under tionde huvudtiteln.
Motionen
I propositionen redovisas, anför motionärerna, att Sverige i det förberedande
arbetet på utformningen av överenskommelsen klart tagit avstånd
1 Riksdagen 1975/ 76. 17 sami. Nr 5
NU 1975/76: 5
2
från att organisationen skulle få karaktär av kartell med möjlighet att ingripa
i marknadsreglerande syfte. Av den överenskommelse som nu läggs fram
för ratificering framgår dock enligt motionärerna klart att organisationens
karaktär av kartell är betydligt starkare än vad föredragande departementschefen
vill göra gällande.
Motionärerna erinrar om att Canada har avböjt medlemskap så länge
det inom organisationen inte finns några representanter för de länder som
importerar järnmalm. Canada upprätthåller alltså den enligt motionärernas
mening riktiga principen att internationella organ som syftar till stabilisering
av råvarupriser bör omfatta både köpare och säljare. Inte heller Brasilien
har, påpekas det, för avsikt att ansluta sig till organisationen. Motionärerna
ifrågasätter om medlemskap kan föra med sig några påtagliga fördelar för
de svenska intressenterna. Man kan ju, säger motionärerna, heller inte bortse
från de komplikationer som kan uppstå genom att medlemsländernas regeringar
får ett direkt statligt ansvar för järnmalmsproducenterna i respektive
länder. Motionärerna menar att Sverige inte bör ansluta sig förrän Canada
och Brasilien accepterar medlemskap i organisationen.
Utskottet
I propositionen erinras om att de järnmalmsexporterande utvecklingsländerna,
vilka år 1973 svarade för 44 % av världshandeln med järnmalm,
under de senaste åren har inlett ett närmare samarbete. Detta bedrevs till
en början inom ramen för FN:s konferens för handels- och utvecklingsfrågor,
UNCTAD, och omfattade såväl producent- som konsumentländer. Samarbetet
inom UNCTAD:s ram kom inte att motsvara utvecklingsländernas
önskemål att arbetet borde inriktas på konkreta åtgärder i marknadshänseende
med bl. a. särskilda åtgärder för att stabilisera priserna. Under åren
1973 och 1974 sökte därför utvecklingsländerna att lägga fast ett aktionsprogram
med syfte att harmonisera marknadspolitiken inom ramen för en
särskild organisation för järnmalmsexporterande länder. Sverige samt Australien
och Canada inbjöds att delta och har gjort detta som observatörer. I det
arbete som sedan november 1974 pågått för att utarbeta en stadga för organisationen
har Australien, Canada och Sverige samt även Brasilien bestämt motsatt
sig en samordning av beslut angående produktion, priser och exportpolitik.
Sverige har i stadgearbetet verkat för att organisationen
skulle bli enbart ett forum för informationsutbyte och konsultationer.
Grundläggande för den svenska regeringens inställning har varit att
internationellt samarbete bör bygga på samverkan mellan konsumenter och
producenter. En organisation av kartellkaraktär med möjlighet att ingripa
i marknadsreglerande syfte har Sverige klart tagit avstånd från. I propositionen
framhåller också föredraganden att organisationens huvuduppgift
- enligt den nu träffade överenskommelsen - är att främja en balanserad
global utveckling av järnmalmsindustrin genom att skapa bättre förutsätt
-
NU 1975/76: 5
3
ningar för varje enskilt medlemsland att vidta lämpliga åtgärder avpassade
till de egna problemen. Ett svenskt medlemskap i organisationen med den
inriktning den nu har fått medför enligt föredraganden vissa fördelar för
Sverige. Särskilt nämns värdet av att delta i ett mellanstatligt informationsutbyte.
En förbättrad information om marknadsförhållandena kan skapa
förutsättningar för en bättre anpassning av investeringsplaner till långsiktiga
efterfrågetendenser och därmed för en mer balanserad utveckling av handeln
med järnmalm. Det påpekas också i propositionen att de järnmalmsexporterande
utvecklingsländerna har varit angelägna om att Sverige, som har
betydande erfarenheter på järnmalmsområdet, skall medverka i organisationen.
Det faktum att Sverige aktivt deltar i mellanstatliga råvaruorgan
är, anförs det, ett uttryck för viljan att stödja u-länderna.
Föredragandens bedömning av överenskommelsens utformning och syftet
med organisationen kritiseras i motionen 1975/76:34. Motionärerna anser
att ett medlemskap knappast kan medföra några fördelar för Sverige eller
motsvara svenska intressen. Det kan däremot finnas viss risk för att det
kan uppstå störningar på den internationella järnmalmsmarknaden genom
att regeringarna i medlemsstaterna får ett direkt statligt ansvar för järnmalmsproducenterna
i respektive länder. Motionsyrkandet går ut på att propositionen
skall avslås.
Den bedömning av värdet för Sveriges vidkommande av ett medlemskap
i Organisationen för järnmalmsexporterande länder som redovisas i propositionen
kan utskottet ansluta sig till. Med den utformning som överenskommelsen
bl. a. genom svenskt inflytande har fått finner utskottet inte
att motionärernas invändningar mot ett svenskt medlemskap är övertygande.
Deltagande i organisationens arbete kan även ses som ett led i Sveriges
strävan att genom internationella organ fl till stånd ett samarbete för att
främja ekonomisk och social utveckling i u-länderna.
Vad som föreslås i propositionen i övrigt föranleder ingen erinran från
utskottets sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:24 och med
avslag på motionen 1975/76:34 godkänner överenskommelsen
om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande
länder.
Stockholm den 18 november 1975
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c).
Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s). Gustafsson i Byske (c). Andersson
i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c). Blomkvist (s). Hovhammar (m). Wååg
(s), Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c) och fru Radesjö (s).
NU 1975/76:5
4
Reservation
av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:
I propositionen erinras (= utskottet) propositionen skall avslås.
Utskottet delar inte föredragandens uppfattning att medlemskap i Organisationen
för järnmalmsexporterande länder kan medföra påtagliga fördelar
för Sveriges del. Värdet av det informationsutbyte som är ett av organisationens
huvudsyften är diskutabelt. Det är, som motionärerna påpekar,
osannolikt att de svenska intressenterna kommer att genom organisationen
få någon information som de inte skulle ha kunnat erhålla på annat sätt.
Utskottet vill vidare framhålla att medlemskap i en organisation där endast
producentländer kan ingå strider mot den principiella svenska inställningen
att internationellt råvarusamarbete bör bygga på samverkan mellan konsumenter
och producenter. Mot bakgrund av utvecklingsländernas ursprungliga
syften med ett i fastare former organiserat samarbete finns det viss
risk för att organisationen kan komma att få karaktär av kartell. I motionen
erinras om att Canada och Brasilien har avböjt medlemskap och att Australien
och Sverige alltså skulle bli de enda industriländerna i organisationen.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att en eventuell svensk anslutning
till organisationen bör anstå till dess att även dessa länder kan finna skäl att bli
medlemmar.
Utskottet hemstälier
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:34 avslår propositionen
1975/76:24 om godkännande av en överenskommelse
om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande
länder.
GOTAB 75 10310 S Stockholm 1975