Näringsutskottets betänkande
1975/76:26

med anledning av motioner om krigsmaterielindustri
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:613 av herr Berndtson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hemställer
hos regeringen att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt
utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras
genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen,

1975:1679 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär utfärdandet av instruktioner så att samtliga militära
produktions- och upphandlingsplaner åtföljs av en redovisning av alternativa
användningar av resurserna,

2. hos regeringen begär att alternativa produktionsplaner ständigt hålls
i beredskap,

1975:1680 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en uppföljning till svenska förhållanden av Myrdalgruppens
arbete genom studier av konsekvenserna för sysselsättning, råvaruåtgång,
forskning och utveckling etc. av en selektiv nedrustningsåtgärd genom ett
kvantitativt stopp för vidareutveckling av vissa vapen, för överförande till
den civila sektorn.

Vid studiebesök hos AB Bofors och hos Saab-Scania AB i Linköping
har utskottet inhämtat upplysningar i ärendet.

Motionerna

1 motionen 1975:613 erinras om att frågan om ett civilt utnyttjande av
krigsmaterielindustrins resurser har debatterats vid upprepade tillfällen. Detta
problem får, anser motionärerna, särskild tyngd till följd av att den militära
produktionen är koncentrerad till stora företag i några få regioner. De anför
att de problem som motiverar krav på särskilda åtgärder i fråga om övergång
från militär till civil produktion har förstärkts men att några steg i syfte
att främja en sådan övergång inte har tagits. Tvärtom finns det enligt motionärerna
oroande inslag i utvecklingen som tyder på fortsatt militär satsning
i stället för strävan efter civila alternativ.

I motionen kritiseras vidare de ansträngningar som ledningen för SaabScania
gjort för att aktivt försälja Viggenplanen till ett antal NATO-länder.
Satsningen på export av Viggenplanen och i synnerhet de omfattande planerna
på investeringar i sysselsättning i andra länder motverkar enligt mo -

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 26

NU 1975/76:26

tionärernas mening strävandena att skapa civila alternativ till den nuvarande
militära produktionen. En fortsatt inriktning på militär produktion motverkar,
säger motionärerna, en utveckling där de väldiga resurserna inom
krigsmaterielindustrin skulle kunna utnyttjas för angelägna civila uppgifter.
Motionärerna åberopar en promemoria som utarbetats av länsstyrelsen i
Östergötlands län. I denna promemoria redovisas att 10 300 personer i Östergötlands
län är försvarssysselsatta, varav 9 200 i Linköpings kommun.
Detta motsvarar 20 % av hela sysselsättningen i kommunen och cirka 40 %
av industrisysselsättningen. Det är enligt motionärerna uppenbart att en
sysselsättning så ensidigt inriktad på militär verksamhet skapar särskilda
problem. Behovet av en handlingslinje för att främja övergången till civil
produktion kan inte anses tillgodosedd genom att en arbetsgrupp har tillsatts
för att studera sysselsättningsfrågorna i Linköping.

1 motionen 1975:1679 - som innehåller motivering även för yrkandet
i motionen 1975:1680-understryks betydelsen aven planering för alternativ
användning av krigsmaterielindustrins resurser. Motionärerna uttalar att de
internationella rustningarna befinner sig på orimligt hög nivå och att utgifterna
för dem sammantagna motsvarar den totala inkomsten för den
fattigare delen av mänskligheten. Enligt de uppgifter som det internationella
fredsforskningsinstitutet i Stockholm, SIPRI, har publicerat i sin årsbok för
1974 uppgick världens totala utgifter för militära ändamål under 1973 till
ca 207 miljarder dollar, vilket motsvarar 6 % av världens samlade bruttonationalprodukt.
Motionärerna erinrar om att FN har uppmärksammat
frågan hur resurser som frigörs vid en nedtrappning av försvarsberedskapen
i olika länder skall kunna utnyttjas för fredliga utvecklingssyften. Flera
expertutredningar har i FN:s regi studerat denna fråga. En av dessa utredningar
- vars ordförande var Alva Myrdal - hade till uppgift att studera
sambandet mellan nedrustning å ena sidan och utvecklingen å den andra.
I motionerna refereras vissa slutsatser som expertgruppen har lagt fram i
sin rapport Disarmament and Development (United Nations, New York
1972). Gruppen påpekar att även den schematiskt förenklade lösning som
ofta föreslagits, nämligen att över lag skära ned försvarets budgetposter
med en för alla länder enhetlig procentsats, skulle kräva ingående analys
av allokeringsproblem. Gruppen finner vidare att om de friställda resurserna
till övervägande del används till nationella ändamål detta automatiskt skulle
omedelbart öka välståndsklyftan mellan de rika och de fattiga länderna.
I rapporten redovisas en amerikansk undersökning av beräknade sysselsättningseffekter
i olika industrier vid en antagen nedskärning av militärkostnaderna
med 20 %. Utifrån denna undersökning gör gruppen sannolikt
att, om militär produktion ersattes av bistånd till u-länder i form av kapitalvaror,
detta skulle innebära en obetydlig rubbning för i-ländernas industrier.

Huvudintresset i rapporten inriktas på en diskussion av ett alternativ.

NU 1975/76:26

enligt vilket i stället en omdirigering av resurserna skulle ske till följd av
specifika nedrustningsöverenskommelser, t. ex. ett fullständigt provstopp
eller totalt slut på tillverkning av kemiska stridsmedel. Konsekvenserna
skall enligt gruppen studeras närmast med hänsyn till de materiella resurser
som berörs, t. ex. av råvaror, men även med hänsyn till produktionskapacitet,
forskningskapacitet etc. I samband härmed understryks i rapporten att de
omdirigeringar av forskningsresurserna som kan göras vid en frysning av
en viss vapenproduktion, dvs. ett stopp för vidareutveckling av nya generationer
vapen, skulle vara speciellt effektiva. Dessa skulle med stor fördel
direkt kunna sättas in på fredliga uppgifter för utveckling och framsteg
på olika fält. Inte minst skulle en internationalisering av forsknings- och
utvecklingsarbetet vara av värde för u-länderna. Att omställningsplaner görs
upp omedelbart tillmäter gruppen stor betydelse. I rapporten föreslås att
samtliga militära produktions- och även upphandlingsplaner skall åtföljas
av en redovisning av alternativa användningar av resurserna. För själva
materielproduktionen skulle detta kräva att alternativa produktionsplaner
ständigt hålls i beredskap för att säkra utnyttjandet av såväl industriernas
materiella resurser som deras arbetskraftsresurser.

Motionärerna tycker sig finna att hittillsvarande utredningar har inriktat
sig mer på den totala krigsproduktionen än på studiet av konsekvenserna
av partiella nedskärningar och framför allt av selektiva nedrustningsåtgärder.
De erinrar om att den förut nämnda expertgruppen har understrukit vikten
av att omedelbara omställningsplaner görs upp. Då huvuddelen av den svenska
försvarsindustrin synes ha goda ekonomiska och planeringsmässiga resurser
och då planering av produktion och sysselsättning i första hand åvilar
företagen inom svensk industri bör det, anför motionärerna, i första hand
ankomma på industrin att redovisa alternativa produktionsplaner.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Aktuella utredningar

Vid sin behandling år 1974 av motioner i samma ämne redovisade näringsutskottet
(NU 1974:24) uppgifter som krigsmaterielexportutredningen
lämnat i sitt betänkande (SOU 1970:63) Svensk krigsmaterielexport om storleken
av denna export och om dess betydelse från försvarspolitisk och arbetsmarknadspolitisk
synpunkt. Vidare redogjorde utskottet för de slutsatser
som en arbetsgrupp inom försvarets materielverk kommit fram till rörande
konsekvenserna för den svenska försvarsindustrin av 1972 års försvarsbeslut.
Denna arbetsgrupp, som i januari 1974 redovisade resultatet av sitt utredningsarbete,
påpekade att materielverkets årliga inköp av varor och tjänster
uppgick till ett värde av närmare 2,5 miljarder kr. Inköpen gjordes till
90 % hos svensk industri. Ca en halv miljard kr. av de årliga inköpen
gick till forskning och utveckling i industrin. Upphandlingen motsvarade

NU 1975/76:26

5-6 % av saluvärdet av hela verkstadsindustrins produktion. Till de delbranscher
där andelen var större hörde elektronikindustrin. Försvarets upphandling
hade haft betydelse för utveckling av civila produkter på åtskilliga
områden. Arbetsgruppen definierade företag eller delar av företag där 20 %
eller mer av den totala personalinsatsen gällde leveranser till försvaret som
sysselsättningskänsliga. De sysselsättningskänsliga företagen var ett 40-tal
företag eller företagsenheter i stort sett koncentrerade till ca 35 orter. Inom
denna grupp fanns 15 industriföretag som tillsammans hade en personalinsats
för försvaret på ca 20 000 manår. Dessa senare företag utgjorde enligt
utredningens uppfattning den egentliga försvarsindustrin.

Utredningen anförde vidare att den reella köpkraftsminskning hos medel
för materielanskaffning som förutsågs under programplaneperioden
1973/74-1977/78 till följd av försvarsbeslutet 1972 torde minska behovet
inom industrin av personal engagerad i beställningar för försvaret. Förändringar
i storleken av denna personal kunde dessutom väntas till följd av
andra faktorer - ökad kapitalintensitet, förbättrad teknik, arbetstidsförkortningar
etc. Utredningen ansåg sig kunna konstatera att neddragningen av
personalinsatser för försvarsbeställningar inte skulle komma att ske drastiskt
i något företag. Utredningen påpekade dock att den framtida utvecklingen
inom företagens civila verksamhet och den allmänna konjunkturutvecklingen
skulle bli av avgörande betydelse.

Näringsutskottet lämnade i samma betänkande även en redovisning av
1969 års försvarsforskningsutrednings delbetänkande (SOU 1970:54)
Forskning för försvarssektorn. I detta betänkande ges en översiktlig beskrivning
av försvarsforskningens roll i den totala forskningsbilden. Det
konstateras att i ett stort antal länder, däribland Sverige, försvaret svarar
för mellan en femtedel och hälften av de totala nationella forsknings- och
utvecklingsinsatserna. Av den enkät som utredningen hade genomfört beträffande
omfattningen av och finansierings vägarna för totalförsvarsinriktad
forskning och utveckling i Sverige budgetåret 1967/68 framgår följande.
Den totala omfattningen av statligt finansierad forsknings- och utvecklingsverksamhet
för totalförsvarsändamål uppgick till ca 580 milj. kr., varav ca
115 milj. kr. avsåg icke objektbunden verksamhet. Av den senare svarade
försvarets forskningsanstalt (FOA) för närmare 70 %. Av de totala försvarsforskningsinsatserna
utfördes 24 % av myndigheter och organ inom försvarssektorn,
vilket motsvarade 99 % av dessa myndigheters totala forsknings-
och utvecklingsverksamhet. 74 % av försvarsforskningen utfördes
vid industrin, medan universitet och högskolor svarade för ca 1,5 96.

En projektgrupp vid försvarsdepartementets planerings- och budgetsekretariat
har i november 1975 lagt fram en rapport, Försvarsindustriella problem.

I rapporten lämnas följande uppgifter rörande anslagen för materielanskaffning.
De totala anslagen till försvarsgrenarna för materielanskaffning
uppgår budgetåret 1975/76 till 2 719 milj. kr. i prisläge februari 1974. Av

NU 1975/76:26

anslagen för materielanskaffning svarar flygvapnet för mer än hälften eller
drygt 56 96 i genomsnitt under perioden 1972/73-1975/76. Flygmaterielen
utgör dessutom den tekniskt mest avancerade inom försvaret. Av anslagen
för objektbunden forskning och utveckling avser drygt fyra femtedelar flygmateriel.
Den genomsnittliga andelen forskning och utveckling (FoU) i flygmaterielen
är mer än tre gånger så stor som i armé- och marindelen.

Beträffande de större försvarsmaterielleverantörema uppges att antalet leverantörer
till försvarets materielverk är stort, ca 2 000. Huvuddelen av
upphandlingen sker emellertid från ett relativt litet antal företag. Av de
totala utbetalningarna 1973/74 om nära 3 000 milj. kr. gick tre fjärdedelar
till de 15 största leverantörerna. I rapporten redovisas dessa utbetalningar
enligt följande tabell. Tabellen avser endast leverantörer utanför försvaret.
1 de totala utbetalningarna är dock även leverantörer inom försvaret medräknade.

Företag	Armé-	Marin-	Flyg-		Orderstock
	materiel	materiel	materiel	Summa	1/7 1974
Saab-Scania	114	4	795	913	1 355'
Volvo	79	0	229	308	460
Förenade fabriks-
verken (FFV)	123	13	92	228	414
Bofors	140	62	19	221	383
LM Ericsson	19	6	112	137	139
Svenska Radio AB	4	1	64	69	87
Hägglund & Söner	48	0	0	48	71
Svenska Philips	7	33	6	46	115
Karlskronavarvet	0	44	0	44	139
Telub	15	3	19	37	55
Kockums	2	28	0	30	81
Stansaab	0	1	25	26	2
Teleplan	3	2	21	26	16
AGA	1	2	18	21	67
Marindiesel	0	24	0	24	25
15 största leverantörerna	554	224	1 400	2 178	3 407
Övriga	335	214	256	805	1 042
Totalt	889	438	1 656	2 983	4 449
Andel 15 största
av totalt	63 %	51 %	85 %	74 %	77 %

1 inklusive Stansaab

2 ingår i Saab-Scania

Av tabellen framgår att fem företag intar en mycket dominerande position
med en försäljning till materielverket på mer än 200 milj. kr. vartdera. Till -

NU 1975/76:26

sammans svarar dessa fem företag för drygt 60 % av leveranserna. I rapporten
påpekas att leverantörskoncentrationen är särskilt markant vad gäller flygmateriel.
80 % av utbetalningarna från huvudavdelningen för flygmateriel
gick 1973/74 till endast fem företag.

Projektgruppen har även gjort vissa beräkningar av de tretton viktigaste
försvarsindustriernas beroende av försvarets beställningar. Dessa företag svarar
för mer än hälften av försvarsbeställningarnas totala sysselsättningseffekt
i industrin. Beräkningarna innehåller på vissa punkter betydande osäkerheter,
påpekas det. De avser inte detaljbeskrivningar utan snarare att i
grova termer karakterisera företagens känslighet för förändringar i försvarets
beställningsvolym. I följande tabell har de tretton företagen rangordnats
i ”problemordning” mot bakgrund av förutsedd beställningsvolym från försvaret.

De viktigaste försvarsindustriernas beroende av försvarets beställningsvolym

Rang- Företag	Omsättning för	Beräknad omsättning	Beräknad förändring
ord-	försvaret i	för försvaret i ge-	i omsättning för
ning	förhållande till	genomsnitt 73/78 i	försvaret i förhål-
	total omsättning	förhållande till om-	lande till företa-
	1972.	sättningen 1972.	gets totala omsättnin
	Procentuell andel	Procentuell andel	1972. Procent
1. Karlskronavarvet AB	89	63	-33
2. Stansaab Elektronik AB 43	35	-28
3. Philips Teleindustri AB1	1 60	64	-22
4. AB Hägglund & Sönei	31	53	- 15
5. Telub AB	63	79	-13
6. Svenska Radio AB	37	70	-11
7. Standard Radio & Tele-
fon AB	13	67	- 4
8. AB Bofors	23	86	- 3
9. Förenade fabriksverken	55	96	- 2
10. AGA AB	2	50	- 1
11. Telefon AB LM Ericsson 2	84	- 0,3
12. Saab-Scania AB	9	108	+ 0,7
13. Volvo Flygmotor AB	43	172	+ 31
Totalt samtliga	13	94	- 0,7

1 Numera Philips Elektronikindustrier AB

Tabellen avslöjar relativt väl, anser projektgruppen, vilka företag som
kan bedömas fä vissa omställningsproblem på grund av minskade försvarsbeställningar.
Överslagsmässigt skulle kunna antas att de företag (6 st.),
där minskade försvarsbeställningar slår igenom med mer än 10 % på den
totala omsättningen, åtminstone på kort sikt får problem att kompensera
bortfallet med civila beställningar. Självfallet krävs en analys av marknadsförhållanden
m. m. för varje enskilt företag för att mer specifika uttalanden
om problemens vidd skall kunna göras. Projektgruppen påpekar att en in -

NU 1975/76:26

tressant iakttagelse som kan göras i tabellen är att de förutsebara problemen
för vissa företag i mindre grad betingas av den antagna minskningen i fast
pris i försvarets totala beställningsvolym och i högre grad av omfördelningar
av beställningsvolymen till fördel för ett par storleverantörer. Främst vid
Volvo Flygmotor AB men även vid Saab-Scania AB planeras enligt försvarets
materielverks industriutredning avsevärda beställningsökningar. Dessa ökningar
skärper på sikt problemet att vidmakthålla tillskapad FoU- och produktionskapacitet.
Beställningsökningen vid dessa företag innebär ju nämligen
att ökade FoU- och produktionskapaciteter avdelas för försvarsproduktionen,
vilken i sin tur kräver successivt allt större beställningsvolymer
för att vidmakthållas.

De kortsiktiga försvarsindustriella och sysselsättningspolitiska konsekvenser
som orsakas av förändringar i beställningsvolymen under en programplaneperiod
är, konstaterar projektgruppen, inte av avgörande betydelse.
Med några undantag kan den förändrade beställningsvolymen antas falla
inom ramen för normala omsättningsfluktuationer hos företaget. Sysselsättningseffekterna
inryms med något enstaka undantag inom naturlig avgång.

Intresset bör i stället, anser projektgruppen, fokuseras på de långsiktiga
strukturella problem som bl. a. betingas av att den inhemska marknaden
tenderar att bli otillräckligt stor för att till rimlig kostnad upprätthålla utvecklings-
och produktionskapacitet på alla system- och teknikområden.

I rapporten påpekas vidare att beroendeförhållandet mellan försvar och
försvarsindustri likaväl som möjligheterna för den senare att ställa om sig
till andra marknader är beroende bl. a. på hur specifikt försvarsanknuten
den är i sin utformning och tillämpning. Det är inte bara produkterna som
är i olika grad specialiserade, påpekas i rapporten. Ett mellanled i utvecklingen
utgörs av det stadium då företagets styrka ligger i att det behärskar
en viss produktionsteknik. Denna kan sedan användas för att framställa
både civila och militära produkter. I stora delar av försvarsindustrin är,
anför projektgruppen, i dag största delen av materielen speciellt anpassad
för militärt bruk och framställd vid speciellt utformade produktionsställen.
Att i ett sådant läge söka genomföra en produktionsomställning som ersätter
militär produktion med civil kan vara mycket svårt. I detta sammanhang
diskuteras olika förändringsstrategier varigenom försvarsindustrin skulle
kunna minska sitt beroende av militära beställningar. Hit hör bl. a. en marknadsutveckling,
som kan innebära att företaget söker civila köpare för produkter
som tidigare har avyttrats till försvaret, och en diversifiering, som
innebär att företaget söker utveckla nya produkter för andra marknader
än det traditionellt har bearbetat. Särskilt diversifieringen är företagsekonomiskt
sett riskfylld.

Projektgruppen påpekar vidare att beroendeförhållandet mellan försvaret
och försvarsindustrin understryks av att antalet kontrakt när det gäller både
utvecklings- och produktionsarbeten är litet i förhållande till den totala ordersumman.
Den civila marknadens situation med varierande marknads -

NU 1975/76:26

andelar för konkurrerande foretag föreligger sällan. I stället är förhållandet
ett antingen-eller, som tillsammans med de stora ordersummorna kan
ge en svårhanterlig ryckighet i företagens planering. Förhållandet leder mycket
lätt till ett starkt omsättningstänkande hos både kund och säljare. En
fortlöpande förfining av etablerade vapenidéer, vilken eftersom den lägger
tyngdpunkten vid den kostsamma utvecklingsfasen är en mycket dyrbar
förbättringsstrategi, tar därvid lätt överhanden, och den ståtlige köparen
med sin känslighet för sysselsättningsaspekter etc. kan lämnas utan reell
möjlighet att satsa på nya, mera okonventionella tekniska lösningar. Ryckigheten
accentueras av att produktionen av specialiserad försvarsmateriel
så gott som uteslutande sker mot order. Möjligheten att jämna ut beläggningen
på produktionsapparaten genom tillverkning mot lager finns därför
ytterst sällan.

Möjligheterna att utnyttja försvarsindustrins teknologiska bas tas även
upp i rapporten. I detta sammanhang kommenteras den i motionerna
1975:1679 och 1975:1680 åberopade FN-rapporten om nedrustning och utveckling.
Projektgruppen anför bl. a. följande.

Rapporten innehåller en omfattande förteckning av möjligheter till överföring
av teknologiskt kunnande. Man menar att merparten av de resurser
som frigörs genom nedrustning - och främst då arbetskraft, transportkapacitet,
anläggningar - kan transformeras över i annan användning. Ekonomisk-politiska
åtgärder för att öka civil efterfrågan anses tillräckliga för
omställning av frigjorda resurser endera till investerings- eller till konsumtionsändamål.
Samtidigt framhålls emellertid att vissa resurser, exemplifierade
med flyg- och robotindustri, kan vara svårare att omställa.

I rapporten fästs speciell uppmärksamhet på de militära FoU-resurserna.
Man noterar att dessa resurser skulle ha en väldig utvecklingseffekt om
de överflyttades till civila områden. 1 detta sammanhang anförs:

Det förtjänar emellertid att kraftigt understrykas att FN-rapportens behandling
av omställningsproblematiken begränsas till framförande av önskemål
om alternativa användningar av försvarsindustriella resurser. Man
har däremot inte behandlat frågan om möjligheten att uppnå rationella omställningar.
De problem som omger en sådan omställning har inte nämnvärt
berörts.

I rapporten påstås att ”det inte skulle vara några oöverstigliga tekniska
svårigheter att säkerställa omställning av frigjorda resurser till fredlig användning”.
Litteraturen saknar dock exempel på försök till sådana överföringar
som syftar till att byta huvudavnämare för en någorlunda betydande
del av ett lands eller ett företags försvarsforskningsresurser.

Stora delar av framför allt utvecklingsdelen med dess instrumentutrustning
etc. och personal speciellt utbildad för sådan verksamhet kan förmodas
sakna mera direkta kontaktytor med civil forskning. Likheterna finns i stället
i de mera grundläggande forskningsdelarna och framför allt då hos den
däri sysselsatta personalen.

Under 1960-talet gjordes i USA ett flertal studier som sökte klarlägga
spridningen av tekniska rön gjorda inom flyg- och rymdindustrin. Av dem

NU 1975/76:26

framgår klart att de största bidragen till den civila sektorn kommer i form
av stimulerad forskning och utveckling av nya processer och tekniker medan
bidraget i form av konkreta produkter är mera blygsamt.

Vad beträffar statens roll i företagens diversifieringsförsök påpekar projektgruppen
att företagen för att lyckas bör söka sig till en verksamhet som
ligger så nära den traditionella som möjligt. För försvarsindustrin skulle
detta innebära att man i första hand bör söka omställningsmöjligheter inom
den civila, offentliga marknaden. Där kan också tillräckligt tekniskt avancerade
och systemliknande projekt tänkas förekomma.

Projektgruppen anför att vapensystemtillverkarna dock lika litet som sker
inom den militära sektorn kan förväntas på eget initiativ starta och själva
finansiera utvecklingsarbete på sådana projekt. Den stora osäkerheten gör
att företagen med sitt sätt att bedöma risker hellre satsar sina tillgängliga
fonder på säkrare men potentiellt mindre lönsamma projekt. Även en rad
andra faktorer bidrar till att minska benägenheten för FoU-insatser i företagens
egen regi. Ett sådant bristande intresse från företagen innebär dock
ingalunda att behovet av FoU-insatser skulle vara litet. Det skall snarare
ses som ett exempel på marknadsekonomins begränsningar, eftersom det
samhällsekonomiska ufoytet i många fall kan vara fullt tillfredsställande,
samtidigt som den företagsekonomiska lönsamheten är låg. I sådana situationer
måste, menar projektgruppen, offentliga organ vara beredda att
stå för en stor del av finansieringen om utvecklings- och produktionsarbete
som förbättrar företagens effektivitet skall kunna komma till stånd.

Projektgruppen anser att det är en viktig uppgift att söka kartlägga vilka
samhällssektorer som på ett meningsfullt sätt skulle kunna tillgodogöra sig
en ökad FoU-insats och därmed fylla en roll motsvarande den som försvaret
hittills fyllt gentemot försvarsindustrin.

1974 årsförsvarsutredning (Fö 1974:04; ordförande: statssekreterare Anders
Thunborg) har i januari 1976 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik
och totalförsvar. 1 detta redovisar utredningen sin analys av
utvecklingen i omvärlden och de hot som kan uppkomma mot vår frihet
och vårt oberoende. Vidare redovisas bedömningen av det fredstida samhällets
utveckling och dess påverkan på våra försvarsåtgärder. Utredningen
lämnar förslag beträffande inriktningen av svensk säkerhetspolitik och de
olika totalförsvarsgrenarnas uppgifter i stort och principiella inriktning på
längre sikt. Utredningen erinrar om att den svenska säkerhetspolitiken traditionellt
setts och fortfarande måste ses i samband med öst-väst-problematiken.
I och med avspänningspolitikens utveckling har också andra internationella
problem blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Försvarsutredningen
bedömer att trots strävan efter avspänning risken för krig i Europa
inte kan uteslutas. Ej heller kan sådana aggressiva påtryckningar som utgår
från hot om krig uteslutas. Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och
allvarligare konflikter med bibehållen frihet bedöms även i framtiden bäst

NU 1975/76:26

främjas genom den alliansfria politiken inriktad på neutralitet i krig. Den
svenska säkerhetspolitiken bör enligt utredningens mening formas genom
en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella
nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

För att Sveriges alliansfria politik skall respekteras och landets oberoende
i längden bevaras, anför utredningen, erfordras stöd av en aktiv utrikespolitik
och ett starkt och allsidigt totalförsvar. Vid en konflikt i Eurropa mellan
stormaktsblocken skall genom försvarets styrka, sammansättning och beredskap
ett angrepp mot Sverige inte av någon kunna bedömas som lönsamt.
Därigenom har totalförsvaret den avsedda fredsbevarande förmågan.

Det 1972 fastställda målet för totalförsvaret bör, anser utredningen, alltjämt
gälla. Beträffande icke-militärt motstånd, s. k. civilmotstånd, har utredningen
övervägt vilken roll detta skulle kunna tilldelas inom vår säkerhetspolitik.
Utredningen har funnit att denna motståndsform inte utgör något alternativ
till militärt motstånd. Försvarsutredningen anser att stor betydelse måste
tillmätas möjligheterna att inom landet disponera kapacitet för utveckling
och tillverkning av försvarsmateriel. Om dessa möjligheter skall behållas
fordras en kontinuerlig och stabil beställningsverksamhet. Utredningen är
dock medveten om att det av olika skäl kan vara svårt att behålla den
nuvarande bredden på utvecklingskapaciteten inom främst flygplans-, robot -och elektronikindustrin.

Utredningen påpekar att förförsvarets utveckling erfordras handlingsfrihet
att kunna ändra försvarets sammansättning, inriktning och styrka. Handlingsfriheten
är därför av flera slag. Den avser möjligheterna att utbilda
personal och bygga ut krigsorganisationen samt att anskaffa materiel, anläggningar
och förnödenheter. Långsiktig beredskap och handlingsfrihet bör
prioriteras.

Vårt försvar skall vara så utformat att det inte kan uppfattas som ett
hot mot någon, uttalar utredningen.

Kostnaderna för försvarsmateriel har, framhåller försvarsutredningen, under
senare år ökat starkt. Kostnadsutvecklingen bör enligt dess mening mötas
genom att förbandens materiella kvalitet differentieras. Vissa förbands utrustning
bör således förbättras i takt med utvecklingen i omvärlden, medan
andra utrustas med mindre kostnadskrävande vapensystem.

Beträffande försvarets utrustning förordar utredningen bl. a. att en vidareutveckling
av JA 37 Viggen - flygplan A 20 genomförs. Vidare har utredningen
funnit att möjligheterna att utveckla och tillverka ubåtar inom
landet bör behållas samt att anskaffning av sjörobot bör genomföras. Beträffande
luftförsvarsförband anför försvarsutredningen att ställningstagande
till frågan om utveckling av ersättning för JA 37 Viggen ännu inte är förestående.
Anskaffning av jaktflygplan (jaktattackflygplan) för 1990-talets
behov kan grundas på egen utveckling, licenstillverkning av i utlandet konstruerat
flygplan eller direktköp av utländskt flygplan. Möjligheterna att
under 1980-talet inom landet påbörja utveckling av jaktflygplan påverkas

NU 1975/76:26

av ställningstaganden beträffande anskaffning av attackflygplan och skolflygplan.
Utredningen finnér att ett kompletterande underlag rörande luftförsvarets
framtida utformning erfordras. Detta underlag bör översiktligt
belysa de anskaffningsmöjligheter för jaktflygplan för behoven under 1990-talet som föreligger. De fördelar som ligger i anskaffning grundad på egen
utveckling bör ingå i underlaget. Beträffande jaktflygplan bör alternativet
licenstillverkning i Sverige av ett i utlandet konstruerat flygplan belysas
särskilt.

Försvarsutredningen har bedömt att den tekniska utvecklingen i framtiden
ger allt större möjligheter att till rimliga kostnader utveckla robotar och
andra vapen med hög precision och verkan. Utredningen har av detta dragit
slutsatsen att det är av stor betydelse att vi inom landet i framtiden har
tillgång till utvecklingskapacitet för olika typer av robotar och andra precisionsstyrda
vapen. I detta sammanhang är utredningen angelägen att understryka
betydelsen av att utvecklingen av robotar mycket noga samordnas.
Utredningen finner det även angeläget att robotars och andra vapens roll
och plats i det framtida luftförsvaret klarläggs. Denna fråga bör ses mot
bakgrund av övervägandena rörande eventuell anskaffning av nytt jaktflygplan
efter JA 37 Viggen samt mot bakgrund av utveckling och anskaffning
av robotsystem för andra ändamål inom försvaret.

Reservationer har fogats till betänkandet av två av de parlamentariker
som är ledamöter i utredningen, nämligen dels herr Petersson i Gäddvik
(m), dels fru Theorin (s). Fru Theorin vänder sig i sin reservation mot utredningens
ställningstagande till olika funktioner i dagens försvar. Beträffande
flygplan A 20 reserverar sig fru Theorin mot beslut om vidareutveckling
av JA 37 Viggen innan flygplansfrågan har belysts i sin helhet och innan
andra alternativ som enklare version, licenstillverkning, inköp, modifierad
SK 60 med robotar och robotutveckling belysts. Beslutet låser nu i hög grad
utredningens möjligheter till omavvägningar inom totalförsvaret och inom
det militära försvaret. Fru Theorin påpekar vidare att rapporten Försvarsindustriella
problem bekräftar att sysselsättningen inte är det stora problemet.
För att förändringar skall mötas måste planering ske i god tid och aktiva
stödåtgärder sättas in tidigt. En kartläggning av var ökad forskning och
utveckling kan tas till vara bör innefatta områden som exemplifierats i den
s. k. Myrdalgruppens arbete. Aktiva svenska insatser vid överföring från
krigsmaterielsektorn till forskning och utveckling för viktiga överlevnadsproblem
för de fattiga länderna överensstämmer med Sveriges och Mexikos
förslag i FN.

Svar på interpellation om övergång från militär till civil produktion inom flygvapenindustrin Chefen

för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 9
december 1974 (RD 1974:138 s. 56) en interpellation av fru Theorin (s).

NU 1975/76:26

Interpellanten hade begärt en redogörelse för de initiativ som tagits för en
planerad övergång från militär till civil produktion. Vidare hade hon frågat
vilka civila sysselsättningar som enligt industriministerns bedömning skulle
vara möjliga att placera i Linköping och vilka styrmedel som han ansåg
skulle kunna användas för att uppnå en planerad övergång till civil produktion.

Industriministern påpekade i sitt svar att redan det gällande beslutet om
försvarets inriktning och omfattning ledde till att beställningarna av försvarsmateriel
minskade. Han erinrade om att den undersökning av sysselsättningen
som försvarets materielverk utfört visade att särskilt vissa
företag inom elektronikindustrin fick en minskad orderingång och sysselsättning.
På längre sikt, anförde industriministern, skulle givetvis riksdagens
nästa försvarsbeslut bli avgörande. Såvitt man kunde bedöma var dock en
fortsatt nedgång i beställningsvolymen, mätt i antal sysselsatta i svensk
försvarsmaterielindustri, oundviklig.

Industriministern påpekade vidare att planering av produktion och sysselsättning
inom svensk industri åvilar i första hand företagen. Det är självklart
att företagen har huvudansvaret för sina anställdas trygghet. Han erinrade
vidare om att i de företag som tillverkar försvarsmateriel denna tillverkning
utgör endast en mindre del av deras totala verksamhet. För exempelvis
Saab-Scania utgör försvarsmateriel leveranserna ca 15 % av omsättningen.
Saab-Scania hade i sammanhanget inte heller anmält några
särskilda svårigheter.

I sitt svar berörde industriministern även att de fackliga organisationerna
- särskilt Svenska metallindustriarbetareförbundet - och företrädare för
länsmyndigheterna dock hade uttryckt oro för den industriella utvecklingen
i Linköping på längre sikt och även hänvisat till att annan industri i regionen
påverkades av minskade försvarsbeställningar. Särskilt borde, enligt industriministern,
uppmärksammas att de mindre företag som utför legoarbeten
åt Saab-Scania kunde drabbas av en minskad sysselsättning.

I detta sammanhang erinrade han om en arbetsgrupp som tillsatts
i maj 1974 och i vilken lokala myndigheter och fackliga organisationer samt
försvars-, arbetsmarknads- och industridepartementen är representerade.
Denna grupp har, påpekade industriministern, till uppgift att följa utvecklingen
i Linköpingsområdet och föreslå de åtgärder på kort och lång sikt
som den anser påkallade. Gruppens arbetsuppgifter och sammansättning
torde, sade statsrådet, vara i linje med näringsutskottets uttalande med anledning
av fru Theorins m. fl. motion i frågan samma år (se s. 13). Utskottet
underströk där vikten av ökade insatser för en mer långsiktig och samordnad
planering.

Industriministern uttalade vidare att det kan vara påkallat att samhället
går in och stöder expansion och nyetablering av industrier i Linköpingsområdet.
Han sade sig räkna med att den nyssnämnda arbetsgruppen skulle
undersöka vilka behov som finns i detta avseende.

NU 1975/76:26

I övrigt framhöll industriministern att regeringen under flera år noggrant
hade följt Saab-Scanias planering för utveckling av civila flygplan. En
sådan utveckling måste ske inom ramen för ett internationellt samarbete.
Marknadssituationen för det civila flyget är dock för närvarande inte sådan
att konkreta planer kan utarbetas, sades det avslutningsvis i interpellationssvaret.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner

Motionsyrkanden med samma innebörd som det i motionen 1975:613
har tidigare behandlats av 1972, 1973 och 1974 års riksdagar (NU 1972:43,
1973:11,1974:24). När ämnet senast behandlades hänvisade näringsutskottet
till sina uttalanden tidigare år och framhöll ånyo att det primära ansvaret
för företagens produktionsinriktning måste åvila företagen själva. Från samhällets
sida kan det dock, anförde utskottet, vara motiverat att delta i en
planering och eventuellt i vissa fall bidra till att underlätta övergången till
civil produktion. Utskottet erinrade om den planerings- och utredningsverksamhet
på detta område som bedrivs inom berörda departement. Utskottet
avstyrkte härmed motionen, som avslogs av riksdagen.

1 samma betänkande behandlade utskottet även motioner med i huvudsak
samma syfte som motionerna 1975:1679 och 1975:1680. Utskottet framhöll
bl. a. att ökningar och minskningar i försvarsutgifterna ytterst bestäms av
säkerhetspolitiska bedömningar. Nedskärningar vilkas omfattning bestäms
av andra faktorer än säkerhetspolitiska kan - om inte hänsyn tas härtill
- komma att strida mot de ställningstaganden genom vilka statsmakterna
lagt fast den svenska utrikes- och försvarspolitiken, sade utskottet. Det uttalades
vidare att den statliga planeringen för alternativt utnyttjande av
resurser syntes i första hand vara inriktad på att undersöka och lösa problemen
på kort sikt. Utskottet underströk därför vikten av ökade insatser för en
mer långsiktig och samordnad planering.

Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig
till förmån för en utredning rörande civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrins
resurser. Riksdagen avslog motionerna.

Utskottet

Förslag som syftar till att skapa en handlingsberedskap inom försvarsindustrin
för omställning från militär till civil produktion har tidigare förts
fram vid 1972-1974 års riksdagar. Yrkandena i de nu aktuella motionerna
överensstämmer i huvudsak med dessa förslag. I motionen 1975:613 föreslås
att en utredning skall tillsättas för att utarbeta ett program för civilt utnyttjande
av de resurser som frigörs vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen.
Hemställan i motionen 1975:1679 går ut på dels att instruktioner
skall utfärdas om att samtliga militära produktions- och upphand -

NU 1975/76:26

lingsplaner skall åtföljas av en redovisning av hur resurserna alternativt
kan användas, dels att alternativa produktionsplaner ständigt skall hållas
i beredskap. I motionen 1975:1680 önskas att det arbete som den s. k. Myrdalgruppen
har utfört inom Förenta Nationernas ram skall följas upp för
Sveriges del genom studier av vilka konsekvenser det får för sysselsättning,
råvaruåtgång, forskning och utveckling etc. om Sverige vidtar en selektiv
nedrustningsåtgärd genom ett kvantitativt stopp för vidareutveckling av
vissa vapen, för överförande till den civila sektorn.

Liksom när i huvudsak likartade motioner behandlades år 1974 vill utskottet
framhålla att det är synnerligen väsentliga frågor som aktualiseras.
För vissa företag inom försvarsindustrin har 1972 års riksdagsbeslut om
försvarets fortsatta inriktning medfört minskade beställningar. Konsekvenserna
härav har utretts inom försvarets materielverk. För att följa utvecklingen
i Linköpingsområdet har, som framgår av den redogörelse som har
lämnats i det föregående, en särskild arbetsgrupp tillsatts. I denna ingår
representanter för lokala myndigheter och fackliga organisationer samt för
försvars-, arbetsmarknads-och industridepartementen. Gruppen skall föreslå
de åtgärder på kort och lång sikt som anses påkallade. En projektgrupp
inom försvarsdepartementet har utarbetat en rapport Försvarsindustriella
problem. I denna hävdas att de kortsiktiga försvarsindustriella och sysselsättningspolitiska
konsekvenser som orsakas av förändringar i beställningsvolymen
under en programplaneperiod inte är av avgörande betydelse. 1
de flesta fall kan den förändrade beställningsvolymen antas falla inom ramen
för normala omsättningsfluktuationer hos företaget. Intresset bör i stället,
anser projektgruppen, inriktas på de långsiktiga strukturella problem som
betingas bl. a. av att den inhemska marknaden tenderar att bli för liten
för att utvecklings- och produktionskapacitet på alla system- och teknikområden
skall kunna upprätthållas till rimlig kostnad.

Kravet i motionen 1975:613 på ett program för övergång från militär till
civil produktion är främst sysselsättningspolitiskt motiverat. Motionärerna
påpekar att den militära produktionen är koncentrerad till vissa företag och
regioner; som exempel nämns Saab-Scania AB i Linköping. Dessa skulle
bli särskilt hårt drabbade vid driftsinskränkning till följd av minskade försvars
beställningar.

Liksom tidigare vill utskottet framhålla att det primära ansvaret för företagens
produktionsinriktning måste åvila företagen själva. Företagen har
under senare år genom statsmakternas beslut fått ett ökat ansvar för sina
anställdas trygghet. Med hänsyn bl. a. tili de sysselsättningspolitiska problem
som förändringar i försvarets beställningar kan orsaka är det motiverat att
samhället deltar i en planering för eventuella omställningar och i vissa fall
bidrar till att underlätta övergången till civil produktion. Som framgår av
vad ovan anförts följer berörda myndigheter den allmänna utvecklingen
inom de aktuella industrigrenarna och överväger vilka åtgärder som kan
bli nödvändiga för att underlätta en omställningsprocess. Motionärernas för -

NU 1975/76:26

slag om en särskild utredning finner utskottet därför inte skäl att tillstyrka.

Motionerna 1975:1679 och 1975:1680 bygger i allt väsentligt på förslag
som lagts fram i den studie om nedrustning och utveckling (Disarmament
and Development. Report of the group of experts on the economic and
social consequences of disarmament. United Nations, New York 1972) som
utarbetats av en expertgrupp tillsatt av Förenta nationernas generalsekreterare.
I studien hävdas bl. a. att de omdirigeringar av forskningsresurserna
som kan göras om vidareutveckling av en viss vapenproduktion stoppas
skulle vara speciellt effektiva. De forskningsresurser som frigörs skulle kunna
sättas in direkt på fredliga uppgifter för utveckling och framsteg på olika
fält. Expertgruppen anser också att det är viktigt att planer för omställning
från militär till civil produktion omedelbart utformas.

Vad beträffar yrkandena i motionen 1975:1679 vill utskottet ånyo uttala
att ansvaret för planering av produktionsinriktningen i första hand åvilar
företagen. Försvarsindustrins möjligheter att genomföra en omställning av
sin produktion från militär till civil tillverkning behandlas i rapporten Försvarsindustriella
problem. Där påpekas att inom stora delar av försvarsindustrin
materielen i regel är speciellt anpassad för militärt bruk och framställd
vid speciellt utformade produktionsställen. Att i ett sådant läge söka genomföra
en produktionsomställning som ersätter militär produktion med civil
kan, konstateras i rapporten, vara mycket svårt. Detta förhållande gör enligt
utskottets mening en statlig planering för alternativt utnyttjande av resurser
mycket angelägen. Sådan planeringsverksamhet förekommer också. Den
synes dock hittills i första hand vara inriktad på att behandla problemen
på kort sikt. Utskottet delar den mening som industriministern gav uttryck
för i en interpellationsdebatt i ämnet i december 1974, nämligen att det
är nödvändigt att full handlingsfrihet bibehålls även på det arbetsmarknadspolitiska
området, så att sysselsättning kan skapas för dem som berörs
av försvarsbesluten. För att säkerställa denna handlingsfrihet krävs ökade
insatser för en mer långsiktig och samordnad planering. I denna planering
bör frågan om behovet av och möjligheterna att göra upp alternativa produktionsplaner
och redovisa alternativa användningar av resurserna beaktas.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här anfört.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:1680 vill utskottet framhålla
att ökningar och minskningar i försvarsutgiftema ytterst bestäms av säkerhetspolitiska
bedömningar. Frågan om det svenska försvarets dimensionering
och inriktning utreds f. n. av 1974 års försvarsutredning. Utskottet
förutsätter att utredningen, om den skulle komma att föreslå att statligt
stöd till vidareutveckling av en vapentyp ej skall utgå, ingående kommer
att belysa konsekvenserna härav. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet
anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att nu göra en särskild
framställning till regeringen.

NU 1975/76:26

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:613,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1679 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
långsiktig, samordnad planering för alternativt utnyttjande av
försvarsindustrins resurser,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:1680.

Stockholm den 10 februari 1976

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i
Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Örebro
(fp), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson
i Ronneby (c), Pettersson i Helsingborg (s). Siegbahn (m), fru Jordan (s)
och herr Pettersson i Västerås (vpk).

Reservation

av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Liksom
tidigare” och slutar på s. 15 med ”att tillstyrka” bort ha följande lydelse:

Av den ovan nämnda rapporten framgåratt krigsmaterielindustrin är koncentrerad
till ett fåtal företag och regioner. Denna koncentration kan komma
att leda till svåra sysselsättningsproblem vid minskade försvarsbeställningar.
Då detta problem i första hand bör lösas genom sysselsättningspolitiska
och regionalpolitiska åtgärder är det främst staten och inte de enskilda företagen
som har ansvaret för att en planering kommer till stånd. Den planeringsverksamhet
som nu förekommer är i huvudsak inriktad på att behandla
problemen på kort sikt. Utskottet delar motionärernas mening att
en långsiktig handlingslinje som bygger på en genomtänkt och översiktlig
prioritering av alternativ resursanvändning erfordras. Ett program för övergång
från militär till civil produktion bör utarbetas. Utskottet anser att en
utredning med uppdrag att utforma ett sådant program snarast bör komma
till stånd. I utredningens uppdrag bör även ingå att undersöka vilka åtgärder
som är nödvändiga för en framtida omstrukturering av försvarsindustrin.
Utskottet tillstyrker alltså motionen 1975:613.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975:613 hos regeringen
hemställer om utredning rörande civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrins
resurser i enlighet med vad utskottet anfört.

GOTAB 51253 Stockholm 1976