NU 1975/76:23

Näringsutskottets betänkande
1975/76: 23

med anledning av motion om affärstidsreglering
Ärendet

I motionen 1975/76: 333 av fru Nordlander m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen uttalar sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar
för butiker och varuhus, och hemställer till regeringen att förslag
till författningstext härom utarbetas.

Motionen

Motionärerna hävdar att de möjligheter till friare öppethållande i affärerna
som följt av att affärstidslagen upphörde 1971 har skapat ett behov
som tidigare inte fanns. De undersökningar av kundernas önskemål
som gjordes innan affärstidsregleringen slopades visade att det — med
undantag för Stockholm — inte fanns uttalade önskemål om ökat öppethållande
i livsmedelsbutiker. Däremot förelåg det intresse för ökat
öppethållande på kvällstid för bl. a. kläder, skor, möbler och bilar.

Motionärerna anser att det är på de orter där affärerna har öppet på
söndagar som det finns en mer positiv syn på söndagsöppethållande. De
hävdar att detaljhandeln använder öppethållande på söndagar som ett
medel i konkurrensen om kunderna. Det krävs därför, anför motionärerna,
skyndsamma åtgärder innan utvecklingen går dithän att det blir
en onödig vana att förlägga inköp till sön- och helgdagar.

Tidigare och nu gällande ordning

1966 års affärstidslag (1966: 668) reglerade öppethållandetiden för
detaljhandeln. Vanlig affärstid enligt lagen var vardagar mellan kl. 08.00
och kl. 20.00. Kommun kunde dock efter ansökan medge affärstid utöver
den vanliga. Lagen — som haft olika föregångare alltsedan 1909 —
trädde i kraft den 1 januari 1967 och hade en giltighetstid av fem år.
Inför giltighetstidens utgång meddelade chefen för handelsdepartementet
att Kungl. Maj:t inte skulle föreslå någon förlängning eller annan
motsvarande reglering. Till grund för detta ställningstagande låg betänkandet
(SOU 1971: 33) Fri affärstid, som avgivits av 1970 års affärstidskommitté,
och remissyttrandena däröver. I ett stort antal motioner
som väcktes med anledning av meddelandet rörande affärstidslagstiftningen
föreslogs en fortsatt reglering. Näringsutskottet (NU 1971: 53)

1 Riksdagen 1975/76.17 sami. Nr 23

NU 1975/76:23

fann övervägande skäl tala för att statsmakterna inte skulle förlänga
regleringen utan överlämna åt konsumenterna att genom sina köpvanor
påverka detaljhandeln att tillämpa de affärstider som vid en samlad
bedömning av inköpsmöjligheter och priser tedde sig mest fördelaktiga
för konsumenterna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Genom affärstidsregleringens upphörande kom detaljhandelsföretagen
att fritt få bestämma de tider under vilka butikerna kan hållas öppna.
Då fria affärstider bedömdes kunna medföra effekter på prisnivån, påverka
strukturomvandlingen inom handeln och påverka de anställdas arbetsförhållanden
beslöts att en uppföljning skulle göras av utvecklingen
i dessa avseenden sedan regleringen upphört. För detta ändamål inrättades
ett särskilt organ, affärstidsnämnden (se nedan).

Vissa utredningar

Affärstidsnämnden har den 30 maj 1975 till regeringen överlämnat en
sammanfattande rapport — Resultat av tre års prövotid med fria affärstider
— över sitt arbete. Nämnden konstaterar bl. a. följande.

Sedan årsskiftet 1971-1972, då affärstidslagen upphörde att gälla, har
det för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga
öppethållandet på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen
per månad, och i det förlängda öppethållandet på vardagar efter
kl. 20.00. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig, och påtagliga avvikelser
förekommer från vad som totalt sett gäller.

Det framgår av nämndens material att det är bland varuhusen som
de fria affärstiderna har lett till de största förändringarna. Sålunda gäller
att andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade
från 7 % i november 1971 till 21 % i november 1974. Under våren och
hösten 1973 och 1974 skedde dock en stabilisering av nivån till mellan
16 och 20 %, dvs. mellan 60 och 75 varuhus hade kontinuerligt söndagsöppet.

Förändringarna i öppethållandet på söndagar vid varuhusen har dock
enligt affärstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring
av antalet öppethållandetimmar per vecka. Det ökade söndagsöppethållandet
har varuhusen kompenserat genom ett minskat öppethållande
på vardagar.

Andra butiksformer än varuhus visar inom olika branscher genomgående
en låg frekvens söndagsöppna butiker. Av nämndens lokala undersökningar
framgår att det huvudsakligen är de större varuhusen och
butikerna som har kontinuerligt söndagsöppet. De söndagsöppna varuhusen
är framför allt belägna i förorternas köpcentra eller utanför tätorterna
(stormarknader).

Affärstidsnämnden har utfört flera undersökningar av de handelsanställdas
anställningsförhållanden med inriktning på läget vid varu -

NU 1975/76:23

husen. Det framgår bl. a. att för den fast heltidsanställda personalen —
vars andel av all butikspersonal var densamma i november 1974 som i
november 1971 — andelen arbetstid av total butikstid har minskat sedan
lagen slopades. Detta sammanhänger i viss utsträckning med den arbetstidsförkortning
som genomfördes år 1972. Även andelen arbetstid på
obekväm tid och övertid har minskat, vilket bl. a. beror på att varuhusen
och livsmedelshallarna har anställt särskild personal för att arbeta på
söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar.

Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat
prisnivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam riktning. Det kan
inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats
negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för
att eventuella förändringar i strukturen skall kunna konstateras.

I anslutning till nämndens slutrapport förordar en majoritet av nämndens
ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. Det sker
med hänvisning till att det inom varuhussektorn har skett påtagliga förändringar
till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet
inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisas
till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen har minskat
väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna minska avsevärt
om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal
omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen heter det att endast ett
obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina inköp
på vardagar.

En minoritet inom affärstidsnämnden framhåller att nämnden inte
har haft i uppdrag att ta ställning till huruvida affärstiderna skall bli
föremål för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider
har utvecklingen inte i något avseende gått i en sådan från allmän
synpunkt ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till
regeringen. Nämnden har därför inte haft anledning att närmare överväga
utformningen av eventuellt erforderliga åtgärder.

1975 års affärstidskommitté (H 1975: 05, ordförande: generaldirektör
Åke Englund) tillkallades i juni 1975 med uppdrag att analysera
affärstidsnämndens utredningsmaterial och även anvisa åtgärder som
behövs. I direktiven framhålls bl. a. att till grund för frågan huruvida
fri affärstid skall fortsätta att gälla eller om någon form av affärstidsreglering
skall införas bör ligga de erfarenheter som har gjorts och de
synpunkter som har anlagts beträffande fri affärstids tillämpning och
verkningar. De skäl som talar för att affärstiden även i fortsättningen
lämnas fri bör ställas mot de olägenheter som bedöms ha uppkommit
sedan affärstidslagen slopades och som anses vara följder av en oreglerad
affärstid.

I direktiven konstateras att det har skett markanta förändringar i fö -

NU 1975/76:23

retagens sortimentspolitik inom flera branscher. Sålunda märks att
bensinstationer ofta vid sidan av biltillbehör även saluför andra varor,
såsom livsmedel. Även det ordinarie kiosksortimentet har utvidgats och
ändrat karaktär. Denna utveckling av sortimentet bör beaktas av de
sakkunniga.

Beträffande utredningens uppgifter uttalas bl. a. följande. Vid bedömningen
av de fria affärstidernas effekter bör konsumentintresset
beaktas. De sakkunniga bör bilda sig en uppfattning om hur affärerna
har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers
önskemål om öppethållande. Det är härvid av särskild vikt att de försöker
klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen har styrts av å ena
sidan konsumenternas önskemål om att handla på olika tider och å
andra sidan affärernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel.
I detta sammanhang bör de stora avvikelser i öppethållandet
som finns mellan olika orter uppmärksammas.

På senare tid har, anförs det vidare, från de handelsanställdas sida
framförts allt kraftigare kritik mot det kontinuerliga öppethållandet på
sön- och helgdagar. De sakkunniga bör mot bakgrund av de synpunkter
som har uttalats även beakta utvecklingen av de handelsanställdas
arbetsförhållanden och bedöma dess konsekvenser.

Om de sakkunniga vid en samlad bedömning av hittillsvarande och
möjliga framtida effekter av fri affärstid kommer fram till att viss begränsning
av butikernas öppethållande bör införas, skall de lämna förslag
till reglering. Därvid bör frågan om vad som skall anses vara normal
affärstid särskilt uppmärksammas. Det bör beaktas att en alltför
snävt tilltagen normal affärstid på vardagar kan medföra olägenheter
för flera konsumentkategorier, främst hushåll där alla vuxna förvärvsarbetar.

I direktiven påpekas att erfarenheterna vid tillämpningen av den tidigare
gällande affärstidslagen gav vid handen att en lagstiftning med
dispensmöjlighet var svårhanterlig. Allmän enighet rådde då om att
lagen ledde till avsevärda problem vid tillämpningen. De sakkunniga
bör vid diskussionen om utformningen av en eventuell reglering ha
detta i åtanke och förutsättningslöst söka alternativa lösningar. Härvid
bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen
från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose konsumentens
intresse av närhetsservice och öppethållande utöver normal
affärstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med
ett begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta.

Distributionsutredningen avgav i augusti 1975 sitt slutbetänkande
(SOU 1975: 69) Samhället och distributionen. Utredningen lägger inte
fram särskilt förslag beträffande öppethållandetider i butiker. Dessa
bör enligt utredningen anpassas till de tider då hushållens inköpare inte

NU 1975/76:23

är bundna av förvärvsarbete. Stängningstiden bör anpassas så att förvärvsarbetande
normalt hinner hem till bostadsområdets butiker efter
arbetets slut. Utredningen anser att det är väsentligt att samhällsinflytandet
över distributionen ökar och att samhällsorgan på lokal, regional
och central nivå mera aktivt tar sig an distributionsfrågor. Utredningen
föreslår att varje kommun för att förbättra sina kunskaper och sin planering
skall upprätta en varuförsörjningsplan. Denna bör bygga på en
kartläggning, probleminventering och åtgärdsdiskussion och bör också
ange var nyetableringar kan vara önskvärda och vilken storlek, lokalisering
m. m. de bör ha. Den bör utarbetas under kommunstyrelsens ansvar
och antagas av kommunfullmäktige. Utredningen har inte funnit
att kommunernas planering för varuförsörjningen behöver regleras genom
särskild lagstiftning. Utredningen anser emellertid att kommunerna
för att kunna förverkliga sina intentioner behöver styrmedel utöver dem
som nu står till buds genom den fysiska planeringen och byggnadslagstiftningen.
Därför föreslår utredningen att en kommunal tillståndsprövning
införs enligt särskild lag. Den skall avse all nyetablering och utbyggnad
av detaljhandel med livsmedel samt etablering av ambulerande
handel och förändringar av rutter.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag
har behandlats av näringsutskottet åren 1973, 1974 och 1975 (NU 1973:
15, 1974: 27, 1975: 2). Utskottet har vid samtliga tillfällen avstyrkt motionerna,
som också avslagits av riksdagen. Aren 1973 och 1974 påyrkades
i reservationer att riksdagen skulle hemställa hos Kungl. Maj:t
om förslag till en ny affärstidslag med restriktiva dispensbestämmelser.
Vid sin behandling av frågan år 1975 erinrade utskottet om att
chefen för handelsdepartementet i ett interpellationssvar i februari 1975
uttalat att en utvärdering av affärstidsnämndens material skulle komma
att göras av en särskild utredning. Utskottet betecknade det som
angeläget att affärstidsnämndens slutredovisning framlades inom kort
och att det därpå följande utredningsarbetet bedrevs med stor snabbhet.

Utskottet framhöll vidare att flera skäl kunde anses tala för en reglering
i någon form av butikernas öppethållande. Utskottet förutsatte
att den aviserade utredningen skulle komma att noga pröva detta alternativ
och därvid bl. a. överväga frågan om de fackliga organisationernas
inflytande på området. Att riksdagen vid detta tillfälle skulle ta ställning
till förmån för en på visst sätt utformad affärstidsreglering avstyrktes
av utskottet.

I en reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant yrkades
att riksdagen hos regeringen skulle hemställa om förslag till lag om
förbud mot öppethållande av butiker och varuhus på sön- och helgdagar.

NU 1975/76:23

Utskottet

En reglering av affärstiderna så att öppethållande på sön- och helgdagar
förbjuds önskas i motionen 1975/76: 333. Riksdagen föreslås
göra ett uttalande härom och hemställa till regeringen att förslag till
författningstext av denna innebörd utarbetas. I motiveringen anförs
bl. a. att detaljhandeln använder öppethållande på söndagar som ett
konkurrensmedel. Motionärerna anser att det är nödvändigt att skyndsamma
åtgärder vidtas för att hindra att utvecklingen går i riktning mot
att inköp på sön- och helgdagar blir en onödig vana.

Utskottet har vid tre tillfällen (NU 1973: 15, 1974: 27, 1975: 2) behandlat
motionsyrkanden som i allt väsentligt överensstämmer med det
nu föreliggande. Vid sin behandling förra året av ett antal motioner med
förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag uttalade utskottet
att flera skäl kunde anses tala för en reglering i någon form av butikernas
öppethållande. Utskottet förutsatte att den utredning av affärstidsnämndens
material som chefen för handelsdepartementet hade aviserat
skulle komma att noga pröva detta alternativ. Denna utredning —
1975 års affärstidskommitté —, som tillsattes i juni 1975, avser att lägga
fram förslag under år 1976. Utskottet finner därför inte skäl att nu
föreslå riksdagen att göra en framställning till regeringen i denna fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 333.

Stockholm den 10 februari 1976

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund
(s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), fru
Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Pettersson
i Helsingborg (s), Siegbahn (m), fru Jordan (s) och herr Pettersson
i Västerås (vpk).

Reservation

av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

En reglering (= utskottet) onödig vana.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att öppethållande på söndagar
blivit ett konkurrensmedel som utnyttjas främst av varuhus och
stormarknader. Det är knappast konsumenternas krav och önskemål som
avgör om affärerna skall hålla öppet på söndagar eller ej utan detalj -

NU 1975/76:23

handelns konkurrens om kunderna. Undersökningar som bl. a. affärstidsnämnden
har låtit utföra tyder på att flertalet konsumenter utan
olägenhet skulle kunna avstå från att förlägga sina inköp till söndagar.
Affärstidsnämndens undersökningar har vidare givit vid handen att det
är först när butikerna tillämpar ett mera regelbundet öppethållande som
konsumenterna inordnar söndagshandel i sitt inköpsmönster. Det finns
därför i nuvarande läge risk för att konsumenternas köpvanor förändras
så att inköp vanemässigt kommer att förläggas till sön- och helgdagar.
Med hänsyn härtill anser utskottet inte att ett eventuellt förslag
från 1975 års affärstidskommitté bör avvaktas utan finner det angeläget
att en lagändring i enlighet med vad som föreslås i motionen omedelbart
genomförs.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 333 hos regeringen
hemställer om förslag till lag om förbud mot öppethållande
av butiker och varuhus på sön- och helgdagar.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1974 770057

fr' . - , . • •

’

v . ' i 1 .1. i:- : > .'■ . . •

UV ?bfi' ■ V^r'-"- ' ■ . ' « '■ •! 't!

-Im"'' ior • ' ;• . i. i

' rf' . ,

. • v ' ' ■ ! fh ’

.</ ■ : r-. ,.<j. .