NU 1975/76:1

Näringsutskottets betänkande
1975/76:1

med anledning av motion om bankernas kreditupplysningsverksamhet Ärendet I

motionen 1975:1685 av herr Wijkman (m) hemställs [att riksdagen begär]
att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i KUL (kreditupplysningslagen)
att bankerna - i de fall de bedriver extern kreditupplysning
- har skyldighet att till var och en som så önskar lämna besked om innehållet
i de uppgifter som finns lagrade om honom.

Remissyttranden över motionen har avgivits av datainspektionen, bankinspektionen
och Svenska bankföreningen.

Gällande bestämmelser

Kreditupplysningslagen (1973:1173), som trädde i kraft den 1 juli 1974,
innehåller regler rörande yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet.
Den omfattar dock inte förmedling av upplysningar mellan kreditinrättningar,
i den mån det är fråga om Sveriges riksbank. Sveriges investeringsbank
AB eller kreditinrättning under bankinspektionens tillsyn, eller
mellan företag inom samma koncern (1 vj).

För kreditupplysningsverksamhet som bedrivs på annat sätt än genom
offentliggörande av upplysningar i tryckt skrift krävs tillstånd av datainspektionen,
som är tillsynsmyndighet enligt lagen. I ärende som avser kreditinrättning
under bankinspektionens tillsyn bör datainspektionen enligt
kreditupplysningskungörelsen (1974:326) samråda med bankinspektionen.

1 lagen finns bestämmelser som begränsar kreditupplysningsföretagens
rätt att samla in, lagra och lämna ut information. Huvudsyftet är att förebygga
att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i personlig
integritet. Ett par bestämmelser i lagen är avsedda att bereda insyn
för de personer som berörs av kreditupplysningsverksamheten. Var och en
har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
få skriftligt besked om innehållet i de uppgifter som finns lagrade
om honom (10 S). Om personupplysning lämnas på annat sätt än genom
offentliggörande i tryckt skrift, skall skriftligt meddelande om upplysningens
innehåll samtidigt lämnas kostnadsfritt till den som upplysningen avser
(11 S). Med personupplysning avses här kreditupplysning om annan enskild
person än den som är näringsidkare eller annars har väsentligt inflytande
i viss näringsverksamhet.

I den mån kreditupplysningsverksamhet baseras på personregister som

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr I

NU 1975/76:1

förs med hjälp av automatisk databehandling omfattas den också av bestämmelserna
i datalagen (1973:289) om bl. a. (10 S) viss rätt för registrerad
att på begäran få underrättelse om innehållet i personuppgift som ingår
i personregistret och innefattar upplysning om honom.

Motivuttalanden och kompletterande föreskrifter

Vid kreditupplysningslagens tillkomst ägnades stor uppmärksamhet åt
frågan om i vilken mån de nya bestämmelserna skulle bli tillämpliga på
kreditupplysningsverksamhet hos banker och andra kreditinrättningar. Det
betonades att bankinstituten står under kontinuerlig tillsyn av bankinspektionen
och att särskilda regler om banksekretess gäller för deras verksamhet.
Föredraganden, statsrådet Lidbom, diskuterade i propositionen (1973:155
s. 123 f.) skäl för och emot att bankinstitutens kreditupplysningsverksamhet
helt eller delvis skulle omfattas av lagen. Han framhöll att dessa institut
i viss mån intar en särställning inom kreditupplysningsbranschen genom
att de fungerar både som förmedlare av kreditupplysningar och som kreditgivare.
Övervägande skäl ansågs tala för att kreditinstitutens interna kreditupplysningsverksamhet
undantogs från lagens tillämpningsområde. Föredraganden
betonade dock vikten av att kreditinrättningarna vid sin interna
informationsförmedling handlar så, att de i möjligaste mån undviker otillbörligt
integritetsintrång. Han erinrade om att bankinspektionen inom ramen
för sin allmänna tillsynsverksamhet skulle ha möjlighet att ingripa om sådant
intrång skulle förekomma. Kreditinstitutens externa kreditupplysningsverksamhet
borde däremot omfattas av lagens bestämmelser. I detta sammanhang
anförde föredraganden:

Även om kreditinstitutens externa upplysningsverksamhet i och för sig
skall omfattas av den nya lagen, kan det övervägas att göra undantag från
vissa av lagens bestämmelser. Detta gäller framför allt bestämmelserna om
insamling och lagring av information samt om rätt för enskilda och företag
att erhålla registerbesked. Jag har i ett tidigare avsnitt förordat regler som
innebär att sådan ömtålig information som inte får förekomma i kreditupplysningar
i princip inte heller får samlas in eller lagras. Vid tillämpningen
av dessa regler uppstår för kreditinstitutens del det problemet att sådan
insamling eller lagring som sker för internt bruk eller för förmedling av
information till annan kreditinrättning faller utanför lagen och alltså kan
ske mera fritt. För att få till stånd ett fullgott integritetsskydd skulle det
krävas att olika register lades upp för den interna och den externa informationen
och att olika tjänstemän sysslade med de skilda slagen av information.
Uppenbarligen kan det inte krävas att kreditinstituten konsekvent
genomför en sådan uppdelning. Jag anser emellertid inte heller att man
formellt bör undanta kreditinrättningarna från de nu berörda reglernas tilllämpningsområde.
Reglerna bör i stället för kreditinrättningarnas del tolkas
så, att i den mån information samlas in och lagras särskilt för att användas
i den externa upplysningsverksamheten, så skall de uppställda begränsningarna
gälla. På motsvarande sätt bör lagens bestämmelser om gallring av
äldre information och om rätt att erhålla registerbesked tillämpas på sådana

NU 1975/76:1

Jag förutsätter att kreditinstituten, även om de inte upprättar separata
register för intern och extern information, beaktar syftena bakom den nya
lagen och så långt möjligt undviker att låta råd och omdömen som lämnas
till utomstående grundas på information som enligt lagen inte får samlas
in eller lagras. Jag utgår från att den myndighet som har hand om tillsynen
noga kommer att uppmärksamma denna fråga.

1 specialmotiveringen till 10 § (s. 149) hänvisade föredraganden bl. a. till
det nyss anförda och förklarade att bestämmelsen om rätt till registerbesked
beträffande banker och andra företag som lagrar information för såväl intemt
som externt bruk skulle bli tillämplig endast såvitt gällde register som fördes
med tanke på den externa upplysningsförmedlingen.

Här angivna uttalanden lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen
(NU 1973:69, rskr 1973:379). Det bör dock antecknas att i en reservation
(c, fp, vpk) till näringsutskottets betänkande påyrkades att även förmedlingen
av upplysningar mellan kreditinrättningar skulle omfattas av kreditupplysningslagen.

I enlighet med motivuttalandena har datainspektionen i sina föreskrifter
och anvisningar den 15 juli 1974 för ansökan om tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
angivit (s. 19) att kreditinrättning eller företag
som avses i 1 8 kreditupplysningslagen skall tillämpa 10 § kreditupplysningslagen
endast i fråga om särskilt register för extern kreditupplysningsverksamhet.

Organisatoriska förhållanden m. m.

Banker som bedriver extern kreditupplysningsverksamhet har, enligt vad
datainspektionen inhämtat, genomgående uppgifterna lagrade i s. k. blandade
register, dvs. sådana som används även för bankernas interna verksamhet.
Det har förekommit att banker i överensstämmelse med gällande
bestämmelser åberopat detta förhållande till stöd för en vägran att lämna
besked enligt 10 8 kreditupplysningslagen.

Den interna och den externa verksamheten kan, när det gäller kreditupplysning
med hjälp av automatisk databehandling, anses vara skilda från
varandra även i fall då registren inte är fysiskt åtskilda genom att exempelvis
ligga på olika band. Förutsättningen är då att registeruppgifter som får användas
endast i den interna verksamheten spärras på teknisk väg.

Såsom anmäldes vid riksdagsbehandlingen av förslaget till kreditupplysningslag
avser de till Svenska bankföreningen och Sveriges föreningsbankers
förbund anslutna kreditinstituten att bedriva kreditupplysningsverksamhet
genom en gemensam upplysningscentral. Datainspektionen har den 29 januari
1975 fattat beslut med anledning av en ansökan om tillstånd enligt
kreditupplysningslagen och om principtillstånd enligt datalagen som genom
Bankföreningen ingivits för det nya företaget, Upplysningscentralen UC Ak -

NU 1975/76:1

tiebolag (UC). Den planerade verksamheten, som avses börja under år 1976,
kommer att bedrivas med hjälp av automatisk databehandling.

UC:s avsedda verksamhet kan anses innefatta en från bankerna utbruten
del av kreditgivningsverksamheten i vidsträckt mening. Med hänvisning
till detta förhållande, till ett uttalande av näringsutskottet vid kreditupplysningslagens
tillkomst och till Kungl. Maj:ts beslut att medge bankerna
att förvärva aktier i UC betraktar datainspektionen UC såsom kreditinrättning
i kreditupplysningslagens mening.

Datainspektionens beslut innebär principtillstånd enligt kreditupplysningslagen
för UC att bedriva kreditupplysningsverksamhet dels genom en
intern verksamhetsgren som uteslutande skall betjäna kreditinrättningar under
bankinspektionens tillsyn, dels genom en extern gren för andra användargrupper.
Det innebär vidare principtillstånd enligt datalagen att inrätta
och föra personregister för motsvarande ändamål. Med stöd av datalagen
har datainspektionen meddelat preliminära föreskrifter i bl. a. följande tre
avseenden. På teknisk väg skilda register för intern och extern verksamhet
förutsätts. Uppgifter om på grund av missbruk avslutade checkräkningar
får registreras och användas endast i den interna verksamheten. Om personupplysning,
som avses i 2 § kreditupplysningslagen, lämnas ur registret,
skall skriftligt meddelande om upplysningens innehåll samtidigt kostnadsfritt
tillställas den som upplysningen avser även när upplysningen lämnats
i den interna verksamheten.

Motionen

Systemet att bankerna har s. k. blandade register för extern och intern
kreditupplysningsverksamhet medför, sägs det i motionen, att de enligt kreditupplysningslagens
lydelse synes kunna vägra att lämna skriftligt besked
om innehållet i de uppgifter som finns lagrade till privatperson eller företag
som så begär. Detta innebär, menar motionären, att en grundtanke bakom
kreditupplysningslagen, nämligen att privatperson eller företag skall ha möjlighet
till insyn i uppgifter som lagras om vederbörande och som utlämnas
som led i extern kreditupplysningsverksamhet, inte uppfylls.

Remissyttranden

Datainspektionen uttalar att förekomsten av blandade register hos kreditinstituten
inte synes ha ägnats tillräcklig uppmärksamhet i de motivuttalanden
som ligger till grund för den gällande tolkningen av kreditupplysningslagen
vad beträffar skyldighet för kreditinstituten att lämna ut uppgifter.
Datainspektionen anser att en generell vägran att lämna ut uppgifter
ur blandade register står i strid både mot lagstiftningens syfte och - trots
den i förarbetena gjorda tolkningen - mot lagens ordalydelse. Den aktuella
begränsningen kan, anförs det, stödjas endast på 1 § andra punkten kre -

NU 1975/76:1

ditupplysningslagen, som gäller ”förmedling av upplysningar mellan” de
ifrågavarande kreditinrättningarna. Att upplysningar kan meddelas externt
ifrågasätts inte i motivuttalandena, framhåller inspektionen, och för sådant
fall gäller 10 5 utan inskränkningar, såvitt nu är i fråga. En ändring i enlighet
med motionen föranleder inte de praktiska problem för bankerna som anförts
av föredraganden, hävdar inspektionen, som finner att detta också framgår
av en jämförelse med 11 §.

Möjligen kan frågan komma i ett nytt läge efter tillkomsten av den planerade
Upplysningscentralen UC, fortsätter inspektionen och erinrar om
de principtillstånd som lämnats för UC:s verksamhet. När 10 $ datalagen
blir tillämplig gäller inte de i kreditupplysningslagen och dess förarbeten
angivna begränsningarna i skyldigheten att lämna registerbesked. Emellertid
är det, säger inspektionen, ännu oklart när UC kan tagas i bruk och hur
omfattande uppgifter den kommer att få. Behovet av precisering av tilllämpningen
i den av motionären önskade riktningen kvarstår därför. Inspektionen
finner det dock tveksamt om en ändring av själva lagtexten
erfordras. Den ifrågasätter om inte den åsyftade lösningen kan åstadkommas
redan med den nuvarande ordalydelsen. Ett uttalande av riksdagen om
tolkningen av bestämmelsen på anfört sätt skulle då vara till fyllest. Datainspektionen
skulle i så fall jämka sina den 15 juli 1974 meddelade anvisningar
i enlighet därmed och sörja för att ändringen blir vederbörligen
bekantgjord. Om likväl en ändring av lagtexten anses erforderlig kan enligt
inspektionens mening till 10 $ kreditupplysningslagen lämpligen läggas en
andra mening med förslagsvis följande lydelse:

Lagrar kreditinrättning, som avses i 1 §, uppgifter för kreditupplysningsändamål
i register som används för kreditupplysning både till annan sådan
inrättning och till annan kreditgivare, behöver beskedet innehålla endast
de uppgifter som får lämnas till annan kreditgivare.

Sammanfattningsvis uttalar datainspektionen att den inte har någon erinran
mot motionärens förslag och att den anser att detta i första hand bör
genomföras genom att riksdagen beslutar uttala sig om ändrad tolkning
av lagen.

Svenska bankföreningen, som har haft tillgång till datainspektionens yttrande,
säger sig mot bakgrund av kreditupplysningslagens förarbeten och
inspektionens egen anvisning för tilllämpningen av 10 S ha svårt att förstå
inspektionens uttalande att praxis hos banker med blandade register att
vägra lämna besked enligt 10 § inte stämmer med lagens ordalag och syfte.

Kreditupplysningsverksamhet rörande enskilda förekommer endast i
mycket begränsad utsträckning hos bankerna, anför Bankföreningen vidare.
Avsikten är att UC skall överta bankernas personupplysningsverksamhet
i den mån sådan i dag förekommer. Även uppgifter för kreditupplysning
om företag kommer att i största utsträckning koncentreras till UC. UC
kommer inte att ha några blandade register. Eftersom UC:s register kommer

NU 1975/76:1

att föras med hjälp av automatisk databehandling kommer dessutom 10 S
datalagen att vara tillämplig för UC. Med hänsyn till dessa omständigheter
föreligger enligt Bankföreningens mening inte tillräckliga skäl att nu göra
någon lagändring av den art som motionären berör. Skulle vid en framtida
översyn av kreditupplysningslagen en ändring visa sig önskvärd mot bakgrunden
av då vunna erfarenheter, bör en sådan ändring komma till uttryck
i ny lagtext, säger föreningen.

Bankinspektionen anför att den fråga som aktualiseras i motionen enligt
dess mening är av mycket begränsad betydelse. En ändring i den av motionären
önskade riktningen kommer automatiskt att ske genom tillkomsten
av UC. Några olägenheter med den nuvarande ordningen har inte inrapporterats
till bankinspektionen vare sig genom klagomål eller på annat sätt.
Mot bakgrund härav avstyrker bankinspektionen motionsyrkandet. Om motionärens
önskemål likväl synes böra tillgodoses, bör, säger inspektionen,
givetvis en lagändring komma till stånd.

Utskottet

Yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet regleras sedan år
1974 genom kreditupplysningslagen (1973:1173). Lagen innehåller bl. a. bestämmelser
som är avsedda att bereda insyn för de personer som berörs
av kreditupplysningsverksamheten. En sådan bestämmelse (10 S) innebär
att varje person har rätt att - mot skälig avgift - hos kreditupplysningsföretag
få skriftligt besked om innehållet i de uppgifter som finns lagrade om honom.

Bankernas interna kreditupplysningsverksamhet, som är avsedd att ge
underlag för deras egen prövning av kreditansökningar, omfattas inte av
kreditupplysningslagen. Undantaget avser även förmedling av kreditupplysningar
mellan bankerna. Deras externa kreditupplysningsverksamhet omfattas
däremot av lagen. Ett problem i detta sammanhang är att bankerna
kan lagra information i s. k. blandade register, som utnyttjas för både den
interna och den externa verksamheten. Såsom framgår av den redogörelse
som har lämnats i det föregående övervägdes detta problem i samband
med lagens tillkomst. I motiven slogs fast att för bankernas del bestämmelsen
i 10 § om rätt till registerbesked skulle bli tillämplig endast såvitt gällde
register som fördes med tanke på den externa upplysningsförmedlingen.
Att 10 § skall tillämpas endast på särskilt register för detta ändamål anges
också i de föreskrifter som datainspektionen har utfärdat i sin egenskap
av tillsynsmyndighet på området.

Det har förekommit att banker som för blandade register - vilket är gängse
- med stöd av bestämmelserna har vägrat att lämna besked enligt 10 §
kreditupplysningslagen. Motionären kritiserar detta förhållande och påyrkar
en lagändring som ålägger bankerna skyldighet att lämna sådana besked
om de bedriver extern kreditupplysningsverksamhet. Datainspektionen in -

NU 1975/76:1

stämmer i sak men föreslår i första hand att riksdagen utan att ändra lagen
skall ge anvisning om att 10 § skall tillämpas i det aktuella fallet.

Även utskottet finnér det otillfredsställande att den insyn, som kreditupplysningslagen
är avsedd att ge, har blivit begränsad på detta sätt. Med
hänsyn till motivuttalandena och datainspektionens föreskrift i ämnet ter
sig dock den praxis som diskuteras förståelig. Om riksdagen vill genomdriva
en annan ordning bör detta enligt utskottets mening ta sig uttryck i en
lagändring.

Såsom påpekats av remissinstanserna och redovisats i det föregående avser
affärsbankerna och föreningsbankerna att inrätta en gemensam upplysningscentral,
UC, vars verksamhet skall bedrivas med hjälp av automatisk databehandling.
UC kommer inte att ha blandade register. Det kan noteras
att datainspektionen i sitt principtillstånd för UC:s verksamhet har föreskrivit
att UC skall sända meddelande om personupplysnings innehåll till den omfrågade
även i de fall då upplysningen har lämnats internt. Bankerna beräknar
att verksamheten skall kunna inledas i begränsad skala under år 1976. När
den sedermera får planerad omfattning torde i praktiken motionärens önskemål
bli i huvudsak tillgodosett. Utskottet finnér därför inte skäl att nu
föreslå någon lagändring i det angivna syftet. Utskottet räknar med att datainspektionen
och bankinspektionen, vilka fortlöpande följer bankernas kreditupplysningsverksamhet,
på nytt aktualiserar frågan om detta visar sig
motiverat.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1685.

Stockholm den 4 november 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist
(s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Nyquist (fp), Pettersson
i Helsingborg (s), Siegbahn (m), fru Oskarsson (c) och herr Pettersson i Västerås
(vpk).

■

GOTAB 75 10157 S Stockholm 1975