KU 1975/76:9

Konstitutionsutskottets betänkande nr 9
1975/76:9

med anledning av motion angående formuleringen av hemställan
i riksdagsutskotts betänkande

Motionen

I motionen 1975:129 av herr Molin (fp) hemställs ”att riksdagen beslutar
om en enhetlig terminologi i fråga om hemställan i utskottens betänkanden”.

Motionären framhåller bl. a. att de olika utskotten f. n. använder olika
formuleringar av hemställan. Detta gäller särskilt i de fall då hemställan
inte innefattar vare sig bifall till eller avslag på de förslag som behandlats.
Motionären anser att det i vissa fall kan finnas skäl för en formulering
som inte innebär vare sig bifall till eller avslag på ett förslag och menar
att det under alla omständigheter är ett önskemål att utskottens hemställan
och därmed riksdagens beslut har en enhetlig terminologi. Det bör därför,
enligt motionären, ankomma på konstitutionsutskottet att lägga fram förslag
till en sådan enhetlig terminologi.

Nuvarande ordning

En genomgång av riksdagstrycket visar att det f. n. förekommer åtskilliga
skillnader mellan utskotten då det gäller formuleringen av hemställan i
betänkanden.

Av de sammanlagt ca 470 ”klämmar” under 1975 års riksmöte vilka
inte inneburit vare sig klart bifall till eller avslag på motionsyrkanden har
i ca 175 fall motionerna lämnats utan åtgärd och i ett drygt 90-tal fall motionerna
ansetts (förklarats) besvarade med vad utskottet anfört. I ett 10-tal
fall har motionerna överlämnats till pågående utredning. De återstående
ca 190 ”klämmarna” har inneburit att riksdagen med anledning av motionerna
antingen (som sin mening) gett regeringen till känna vad utskottet
anfört, eller att exempelvis anslag anvisats, lagförslag antagits, utredning
begärts eller regeringen bemyndigats vidta vissa åtgärder.

Den sistnämnda ärendegruppen - med anledning av motionerna - har
förekommit hos samtliga utskott, medan de tre övriga huvudgrupperna -överlämnande, utan åtgärd och besvarande - förekommit endast hos vissa
utskott. Sålunda är det främst jordbruksutskottet som begärt (anhållit, hemställt)
hos regeringen att motioner skall överlämnas till pågående utredning,
men även finans-, lag- och socialförsäkringsutskotten har i enstaka fall använt
denna metod. Formuleringen att motioner skall lämnas utan åtgärd

1 Riksdagen 1975/76. 4 sam!. Nr 9

KU 1975/76:9

resp. inte skall föranleda någon (vidare) riksdagens åtgärd har använts av
främst jordbruksutskottet (ett 90-tal fall) och inrikesutskottet (ett 70-tal fall).
Denna formulering har också förekommit i ett mindre antal fall hos finans-,
skatte-, lag- och näringsutskotten. Formuleringen att motioner skall anses
(förklaras) besvarade med vad utskottet anfört har använts endast av tre
utskott, konstitutionsutskottet (6 fall), utrikesutskottet (75 fall) och jordbruksutskottet
(ett drygt 10-tal fall). Åtta utskott har sålunda under 1975
års riksmöte inte använt vare sig formuleringen att motion skall lämnas
utan åtgärd eller anses (förklaras) besvarad med vad utskottet anfört.

Förutom de ovan redovisade formella skillnaderna har också förekommit
diverse smärre, språkliga olikheter i utskottens klämmar.

Utskottet

Enligt 4 kap. 8 § riksdagsordningen skall utskott avge betänkande i ärende
som hänvisats till utskottet och som inte har återkallats. Utskotts betänkande
avslutas med en hemställan, dvs. förslag till riksdagens beslut. Några bestämmelser
om hur en sådan hemställan skall utformas finns inte.

Inom de olika riksdagsutskotten har sedan lång tid en fast praxis utvecklats
beträffande formuleringen av hemställan. Utskotten tillämpar härvidlag inte
genomgående samma formuleringar, vilket sammanhänger med utskottens
självständiga ställning och ärendenas olikartade beskaffenhet. Det bör hållas
i minnet att utskottens betänkanden i första hand är politiska produkter
och att ordvalet ofta spelar en viktig roll för ställningstagandet.

Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget att onödiga skillnader
i terminologin undviks. Kravet på enhetlighet bör dock inte drivas så långt
att det inkräktar på utskottens självständighet. Dessa bör sålunda liksom
hittills ha största möjliga frihet att själva förfoga över utformningen av
sina betänkanden. Detta står också i god samklang med de överväganden
som grundlagberedningen gjort i detta avseende. Det får förutsättas att utskotten
själva beaktar önskvärdheten att missförstånd rörande innebörden
av riksdagens beslut inte skall uppkomma ävensom eftersträvar en så klar
och konsekvent praxis som möjligt. Vid utskottens ställningstaganden i
dessa frågor bör naturligtvis också beaktas de överväganden som förekommit
och förekommer i liknande formella frågor på annat håll, t. ex. inom statsrådsberedningen
vad gäller hemställan i propositioner, inom kammarkansliet
vad gäller hemställan i motioner och inom riksdagens kanslichefsgrupp.
Sistnämnda grupp ägnar sålunda hithörande frågor fortlöpande studier och
överläggningar.

KU 1975/76:9

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1975:129.

Stockholm den 14 oktober 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Jonnergård (c). Björck
i Nässjö (m). Karlsson i Malung (s), Nordin (c). Olsson i Edane (s), Molin
(fp), Johansson i Malmö (s), Wictorsson* (s) och Berndtson (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Wemer i Malmö (m) och Molin (fp):

Riksdagens utskott använder olika formuleringar vad gäller hemställan
i utskottens betänkanden. Detta kan i två avseenden vara förenat med nackdelar.

Det ena gäller tolkningen av riksdagens beslut. Således kan t. ex. två
motioner som remitterats till olika utskott men som givits samma behandling
föranleda olika beslut därför att utskotten använder olika beslutsformuleringar.

Det andra gäller informationen till allmänheten om riksdagens beslut.
Olika formuleringar i hemställan kan härvidlag ge allmänheten en oriktig
bild av beslutens innehåll.

Det är därför, såsom framhålls i motionen, angeläget att nå fram till en
ökad enhetlighet i utskottsbetänkandena. Detta önskemål behöver inte stå
i strid med utskottens självständiga ställning.

En enhetlig terminologi bör därför kunna åstadkommas genom åtgärder
från utskottens egen sida, eller genom kanslichefsgruppen.

GOTAB 75 10107 S Stockholm 1975