KU 1975/76:55

Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76: 55

med anledning av propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande
den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation
jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1975/76:168 om vissa frågor
rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation
samt motionerna 1975/76:2443, 2507, 2508 och 2509 vilka väckts med anledning
av propositionen. Dessutom tas upp de under den allmänna motionstiden
väckta motionerna 1975/76:524,664,688,877,917,1980 yrkandet
12 samt den från föregående riksmöte uppskjutna motionen 1975:1018. Motionerna
1975/76:664 och 877 har överlämnats från civilutskottet. Civilutskottet
har avgivit yttrande över propositionen och motionerna.

Propositionen

I propositionen redovisas regeringens ställningstagande till de förslag som
lagts fram av den 1970 tillkallade lagberedningen i betänkandet (SOU
1974:84) Stat och kommun i samverkan.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer i fråga
om länsförvaltningens uppgifter och organisation. Riktlinjerna innebär bl. a.
att huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen
även fortsättningsvis skall ligga på länsstyrelsen. Enligt propositionen skall
dock föreskrifter för samråd mellan länsstyrelsen och landstinget införas
i länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa skall länsstyrelsen varje år för
landstinget och länets kommuner redovisa aktuella frågor i anslutning till
länsplaneringen.

Det förordas att länsstyrelsens styrelse utökas till, förutom landshövdingen,
fjorton särskilt utsedda ledamöter. Av dessa skall tio representera de
politiska partierna och nomineras av dessa. Antalet platser för varje parti
skall stå i proportion till partiernas röstetal i länet vid riksdagsvalet. De
fyra återstående ledamöterna skall ha erfarenheter från näringslivet och arbetsmarknaden
i länet. Samtliga ledamöter skall förordnas av regeringen.
För varje ledamot skall en suppleant utses i samma ordning.

Enligt propositionen skall en särskild utredning tillsättas för att överväga
frågan om de tre förvaltningsdomstolarna på länsnivå - länsskatterätten,
länsrätten och fastighetstaxeringsrätten kan slås samman till en länsrätt.
1 samband därmed skall utredas frågan om en ytterligare vidgning av målområdet
för dessa domstolar. Däremot skall enligt propositionen frågan om
en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelsen inte övervägas av utredningen.

1 Riksdagen 1975/76. 4 samt. Nr 55

KU 1975/76: 55

Motionerna

Den regionala samordnande länsplaneringen

I motionen 1975/76:524 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen

2. hos regeringen hemställer att länsstyrelseinstruktionen kompletteras

med regler som stärker landstingens ställning som remissorgan i enlighet
med vad som anförts i motionen, 3. tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i motionen om fortsatt arbete för att skapa en
verklig länsdemokrati”.

Enligt motionärerna innebär de förslag som länsberedningen utarbetat
en etapplösning på vägen mot en fullt utvecklad länsdemokrati. Nästa steg
måste bli en väsenlig utbyggnad av självstyrelsen på regional nivå. Riksdagen
bör därför enligt motionen uttala sig för ett långsiktigt program innebärande
att den regionalpolitiska länsplaneringen överförs till landstingskommunalt
huvudmannaskap. Den trafikpolitiska utredningens arbete bör inriktas på
ett landstingskommunalt ansvar för den regionala trafikplaneringen. Vidare
bör lahdstingen ges vidgade uppgifter inom den regionala fysiska planeringen.
Decentraliseringsutredningen bör genom vidgade direktiv ges möjlighet
att pröva decentralisering av statlig verksamhet till landsting och
primärkommuner. Slutligen föreslås i motionen att regeringen skall ta initiativ
till att landstingen blir obligatoriska remissorgan i alla väsentliga
länsplaneringsfrågor och får rätt att höras vid en meningsfull tidpunkt.

I motionen 1975/76:917 av herr Wennerfors m. fl. (m) hemställs ”1. att
riksdagen beslutar att beslutsuppgifter som avser den direkta samhällsplaneringen
skall överföras från det statliga förvaltningsorganet, länsstyrelsen,
till det i politiska val utsedda landstinget.”

Enligt motionen är de tendenser som finns att centralisera samhällsverksamheten
ett direkt hot mot den lokala självstyrelsen. Samhällsarbete i decentraliserade
former, med besluten lagda närmare bygd och människor,
kan återge den kommunala demokratin dess innehåll cch rädda den kommunala
självstyrelsen. En av de viktigaste åtgärderna i denna politik är
enligt motionärerna att förverkliga en vidgad länsdemokrati.

I motionen 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
12. vid behandlingen av proposition med anledning av

länsberedningens betänkande beaktar vad i motionen 1979 anförts”.

I motionen 1975/76:1979 anförs att ansvarsfördelningen mellan landstinget
och länsstyrelsen bör ändras så att beslutsuppgifter som avser den
direkta samhällsplaneringen överförs från det statliga förvaltningsorganet
länsstyrelsen till det i politiska val utsedda landstinget. Därigenom ges länets
invånare enligt motionärerna en möjlighet att genom sin valhandling utkräva
politiskt ansvar för länets utveckling.

I motionen 1975/76:2443 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
med avslag på propositionen 1975/76:168 i vad avser den regionala
samhällsplaneringen beslutar 1. att uppgifter som avser den översiktliga

KU 1975/76: 55

regionala samhällsplaneringen skall överföras från länsstyrelsen till landstinget”.

Enligt motionärerna måste en så väsentlig fråga som den framtida samhällsplaneringen
vara underkastad en direkt kontroll från väljarnas sida.
På så sätt åstadkommes enligt motionen en aktivare demokrati och utvecklingen
i respektive län anpassas efter invånarnas önskemål.

1 motionen 1975/76:2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs ”1. att
riksdagen måtte avslå proposition nr 168 vad gäller huvudmannaskapet för
den regionala samhällsplaneringen; 2. att riksdagen begär att regeringen låter
utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ; ”

1 motionen anförs att det är otillfredsställande att länsberedningen i sitt
betänkande endast presenterat ett alternativ för den framtida organisationen
av samhällsverksamheten på regional nivå. Enligt motionärerna skall riksdagen
vid sitt beslut kunna välja mellan ett länsbyråkratiskt och ett
länsdemokratiskt alternativ. Regeringens proposition tillgodoser inte detta
krav. Motionärernas principiella inställning är att den regionala samhällsplaneringen
skall ha landstingen som huvudman.

Förvaltningsdomstolarnas ställning

1 motionen 1975/76:664 av herrar Enlund (fp) och Ångström (fp) hemställs
”att riksdagen i princip uttalar sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar
inrättas”.

Enligt motionärerna kan den nuvarande organisationen ge upphov till
en viss misstro eftersom i t. ex. en skatteprocess det dömande organet har
sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i skattemålet.

I motionen 1975/76:877 av herr Winberg och fru Lindquist (m) hemställs
”att riksdagen uttalar att länsrätterna i framtiden bör vara organisatoriskt
fristående från länsstyrelserna”.

I motionen anförs att kritik riktats mot länsrätterna för att de - för att
kunna bemästra ett synnerligen stort antal mål - i åtskilliga fall endast
hunnit ägna en mycket kort handläggningstid åt varje mål. Det har vidare
enligt motionärerna gjorts gällande att taxeringsintendenten alltjämt har
en alltför dominerande ställning i skatteprocessen och att en del beslut reellt,
om än icke formellt, fattas på domstolens kansli och icke efter domstolens
förhandling.

I motionen 1975/76:2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs ”4. att
riksdagen uttalar att den aviserade utredningen om länsdomstolarna bör
inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar”.

Enligt motionärerna är det inte rimligt med den nuvarande nära anknytningen
mellan förvaltningsorgan som företräder staten som part vid skattetvister
och domstol som skall avgöra sådana tvister mellan staten och
den enskilde. Den enskildes rättssäkerhet måste här förstärkas genom en

1* Riksdagen 1975/76. 4 sami Nr 55

KU 1975/76: 55

klar bodelning mellan förvaltning och rättskipning.

I motionen 1975/76:2509 av herr Jonnergård (c) hemställs ”att riksdagen
hemställer hos regeringen om en utredning om länsdomstolarnas utbrytning
ur länsstyrelserna”.

I motionen anförs förutom de principiella problem som tagits upp i övriga
motioner att en allvarlig nackdel med den nuvarande ordningen är att den
hindrar en nödvändig integration mellan förvaltningsdomstolarna själva.
Kammarrätterna och regeringsrätten har en samordnad karriär, medan
länsdomstolama i stort sett står utanför denna och i stället bygger sin rekrytering
på länsstyrelserna. Enligt motionären är det en första förutsättning
för att få en förnuftigt ordnad utbildningsgång och ett vettigt
befordringssystem inom förvaltningsrättskipningen att länsdomstolama frikopplas
från sitt nuvarande beroende av länsstyrelserna. Enligt motionen
beror vidare möjligheterna att vidga länsdomstolarnas kompetensområde
på om de får en självständig ställning.

Förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen

I motionen 1975:1018 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
uttalar att antalet ledamöter i länsstyrelserna skall vara tolv och antalet
suppleanter tolv samt att respektive landsting skall genom proportionella
val välja samtliga ledamöter och suppleanter.”

Motionärerna anför att därmed kommer den regionala partistrukturen
och majoritetsförhållandena i länen att avgöra valet. Genom att antalet valda
ledamöter blir tolv kan även relativt små partier få sin representant i lekmannastyrelsen
och proportionaliteten mellan partierna kan motsvara väljarnas
åsikter.

I motionen 1975/76:524 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen
1. beslutar om ändrad sammansättning av länsstyrelserna i enlighet med
vad som anförs i motionen samt hemställer hos regeringen om härav föranledd
ändring av länsstyrelseinstruktionen”.

Enligt motionärerna är frågan om länsstyrelsernas sammansättning avgörande
för om länsberedningens förslag skall kunna ses som ett etappmål
på vägen mot verklig länsdemokrati. Enligt motionen bör landstingen utse
samtliga ledamöter i länsstyrelsen utom landshövdningen. Valproceduren
måste utformas så att det verkliga ansvaret för valen ligger hos partierna.
För att få en bred representation för skilda meningsriktningar och intressen
är 14 eller 12 (förutom landshövdningen) ett lämpligt antal. För dessa bör
enligt motionen finnas lika många suppleanter, som inte bör vara personliga.

I motionen 1975/76:688 av herr Enlund m. fl. (fp) hemställs ”att riksdagen
beslutar ändra bestämmelserna för val av ledamöter i länsstyrelserna så att
landstingen utser samtliga ledamöter”.

Enligt motionärerna gäller en av demokratins viktigaste principer medborgarnas
rätt att genom allmänna och fria val avsätta eller behålla makt -

KU 1975/76: 55

havama. Något undantag från denna regel bör inte finnas för dem som
har ansvaret för den viktiga samordnings- och planeringsverksamheten på
regional nivå. Enligt motionärerna bör därför ett landstingsval få ett direkt
genomslag beträffande länsstyrelsens sammansättning.

I motionen 1975/76:917 av herr Wennerfors m. fl. (m) hemställs ”2. att
riksdagen beslutar att ledamöter i länsstyrelserna skall utses av landstingen
och att därvid lagen om proportionella val skall äga tillämpning”.

I motionen förordas att länsstyrelserna skall få 12 ledamöter, utöver landshövdingen,
och att landstingen skall utse dessa ledamöter.

1 motionen 1975/76:1979 av herr Bohman m. fl. (m) tas upp även frågan
om länsstyrelsernas sammansättning. Enligt motionen bör landstinget i respektive
län utse länsstyrelsens ledamöter. Regeringens handläggning av
dessa frågor under senare år har enligt motionen fått orimliga konsekvenser
och lett till en sammansättning av de enskilda länsstyrelserna som inte
överensstämmer med länets politiska struktur.

1 motionen 1975/76:2443 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen
med avslag på propositionen 1975/76:168 i vad avser den regionala

samhällsplaneringen beslutar 2. att länsstyrelsens förtroendemanna styrelse

utses genom proportionella val av landstinget och att antalet ledamöter
och suppleanter fastställes till tolv.”

1 motionen anförs att det med tanke på förtroendemannastyrelsens arbetsuppgifter
kan ifrågasättas om det är lämpligt att utöka antalet ledamöter
så mycket som i propositionens förslag.

I motionen 1975/76:2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs ”3. att
riksdagen i avvaktan påen länsdemokratisk reform beslutar att länsstyrelsens
förtroendemannastyrelse utöver landshövdingen skall bestå av tio ledamöter,
samtliga proportionellt utsedda av landstinget”.

I motionen 1975/76:2508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs ”att
riksdagen, med godkännande av propositionens förslag i övrigt, beslutar
att de särskilda representanterna för det privata näringslivet i länsstyrelserna
skall utgå och partirepresentation i motsvarande mån utökas”.

1 motionen anförs att det är stötande att näringslivet ges ett slags paritetisk
representation med löntagarna bland de ledamöter som skall utses av regeringen.
1 övrigt innebär regeringens förslag i denna del enligt motionärerna
en förbättring i förhållande till länsberedningens förslag.

Frågornas tidigare behandling

Länsplaneringen och förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen (vidgad
länsdemokrati)

Frågan om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation
har övervägts i olika sammanhang sedan mitten av 1960-talet. Vid
1963 års riksdag begärdes i två likalydande motioner (1:416 och 11:499 -

KU 1975/76: 55

båda c) att frågan om en parlamentariskt baserad länsförvaltning och på
grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgiftertill länsplanet
skulle tas upp till prövning. Riksdagen avslog motionsyrkandena med hänvisning
till länsförvaltningsutredningens arbete. 1964 begärde dock riksdagen
med anledning av tre motioner (1:456 och 11:543 - båda c - samt 11:62—s)
att en utredning skulle tillsättas för att bl. a. överväga dessa frågor. Med
anledning härav tillsattes under hösten 1964den parlamentariskt sammansatta
länsdemokratiutredningen. Utredningen avlämnade i oktober 1968 sitt slutbetänkande
(SOU 1968:47) med förslag som bl. a. innebar en omfattande
överflyttning av uppgifter från statliga länsorgan till landstingskommunerna.

Länsdemokratiutredningens förslag remissbehandlades gemensamt med
de förslag som lagts fram av länsförvaltningsutredningen (SOU 1967:20-21)
om en omorganisation av den statliga länsförvaltningen, landskontorsutredningen
(SOU 1967:22) rörande skatteförvaltningen samt länsindelningsutredningen
(SOU 1967:23) om en ny länsindelning.

1970 beslöt statsmakterna mot bakgrund av remissutfallet att genomföra
en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen (prop. 1970:103,
KU 34, rskr 248). Samtidigt beslöts att de tidigare utredningarnas förslag
skulle sammanfattas och kompletteras av en ny utredning innan de slutligt
prövades av statsmakterna. Konstitutionsutskottet behandlade i samband
därmed flera motionsyrkanden (c, fp, vpk) i vilka begärdes riksdagens ställningstagande
till det fortsatta beredningsarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningens
uppgifter och organisation. Utskottet anförde bl. a.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vissa riktlinjer för en
partiell reform av den statliga länsförvaltningen. En utgångspunkt för förslaget
är att ett definitivt ställningstagande till frågan om den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organsiation - en fråga som också berör
uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun - först skall ske efter sammanfattning
och komplettering genom en parlamentarisk beredning av det
föreliggande omfattande utredningsmaterialet i dessa frågor. Med hänsyn
härtill anges som en viktig förutsättning för organisationsändringar i detta
läge att statsmakternas framtida ställningstaganden inte därigenom föregrips
eller avsevärt försvåras. Detta innebär enligt departementschefen bl. a. att
principerna för uppgiftsfördelningen mellan statliga länsorgan och landstingskommunerna
inte bör rubbas i detta sammanhang.

Utskottet kan helt ansluta sig till departementschefens bedömning att
definitivt ställningstagande till frågan om den regionala samhällsförvaltningens
uppgifter och organisation inte bör ske nu utan först efter ytterligare
utredningsarbete. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att den i propositionen
omnämnda beredningen med parlamentarisk sammansättning
numera tillkallats för att göra en sammanfattande bedömning av dessa frågor.
Så länge beredningen av frågan pågår bör - som departementschefen framhållit
-statsmakternas framtida ställningstaganden inte föregripas eller avsevärt
försvåras. En konsekvens härav är att principerna för ansvarsfördelningen
mellan den statliga länsförvaltningen, å ena sidan, samt kommunerna
och landstingskommunerna, å den andra sidan, nu inte bör rubbas.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag om en partiell omorganisation
av den statliga länsförvaltningen inte innebär någon ändring härvidlag.

KU 1975/76: 55

Såvitt gäller den till utskottet hänvisade frågan om ansvarsfördelning mellan
stat och kommun har utskottet därför ingen erinran mot propositionens
förslag och avstyrker sålunda det i motionerna 1:1200 och 11:1403 framställda
avslagsyrkandet.

I förevarande sammanhang har utskottet också att behandla yrkanden
i motionerna 1:645 och 11:764, 1:1194 och 11:1402 samt 1:1200 och 11:1403,
vari med olika formuleringar begärs riksdagens ställningstagande för
länsdemokratiutredningens förslag. Utskottet erinrar om att en av den parlamentariska
beredningens huvuduppgifter är att bedöma detta utredningsförslag
i samband med förslag av annan principiell innebörd. Ett ställningstagande
nu från riksdagens sida i fråga om länsdemokratiutredningens förslag
skulle såkunda innebära ett väsentligt föregripande av den parlamentariska
beredningens arbete. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden.

Jämväl det i motionerna 1:1197 och 11: 1404 framställda yrkandet att
den parlamentariska beredningen särskilt må överväga möjligheterna till
samarbete och samverkan mellan landsting och primärkommuner är uppbyggt
på ställningstagande för länsdemokratiutredningens förslag. Som utskottet
nyss anfört bör ett ställningstagande i denna del från riksdagens
sida nu inte komma i fråga. Därtill kommer att direktiven för den parlamentariska
beredningen särskilt aktualiserar frågan om organisatoriska förändringar
i syfte att nå bästa möjliga samordning av primär- och sekundärkommunal
verksamhet. Bl. a. i detta sammanhang torde beredningen
utan ytterligare direktiv fä anledning att uppta frågan om samarbete och
samverkan mellan kommuner och landstingskommuner. Utskottet avstyrker
på anförda skäl förevarande motioner.

1 motionerna 1:1195 och 11:1401 begärs att till grund för den parlamentariska
beredningens arbete skall ligga strävan till vidgat och fördjupat inflytande
över samhällsplaneringen för primär- och landstingskommuner.
De frågor som i detta sammanhang aktualiseras i motionerna faller helt
inom den parlamentariska beredningens uppdrag och kommer sålunda att
övervägas av denna utan att något särskilt initiativ behöver tas. Även i
detta fall skulle ett bifall till motionsyrkandet innebära ett föregripande av
den parlamentariska beredningens arbete, som utskottet inte kan tillstyrka.
Utskottet avstyrker motionerna, såvitt nu är i fråga.

Sju ledamöter (4 fp + 3 c) ansåg i en reservation att riksdagen skulle
anhålla hos Kungl. Maj:t att länsberedningens arbete skulle inriktas på vidgat
och fördjupat inflytande över samhällsplaneringen för primär- och landstingskommuner,
vidgad och fördjupad länsdemokrati samt förbättrade möjligheter
att utveckla samarbetet mellan landsting och primärkommuner.
I motiveringen ansåg de att utskottet borde ha uttalat bl. a. följande:

De utredningar, som under 1960-talet utförts rörande den regionala samhällsförvaltningen,
har klargjort, att den nuvarande ordningen är otillfredsställande.
Huvuddelen av samhällsuppgifterna på länsplanet handhas av
den statliga länsförvaltningen och ställs därmed i stort sett utanför väljarnas
politiska kontroll.

Från demokratins synpunkt är det angeläget, att medborgarnas valda representanter
får ökat inflytande över den regionala samhällsplaneringen och
samhällsförvaltningen, i former som gör det möjligt för väljarna att av dessa
representanter utkräva ett direkt politiskt ansvar. Det praktiska förverk -

KU 1975/76: 55

ligandet av denna målsättning sker enligt utskottets mening lämpligast
genom att landstinget i omfattande utsträckning får överta uppgifter, som
nu handhas av statliga länsorgan, och i viss mån även uppgifter från centrala
ämbetsverk. Landstinget bör sålunda utvecklas till en verklig länskommun
med uppgifter över ett brett fält, på samma sätt som primärkommunen.
Den reform av länsförvaltningen, som framstår som allt nödvändigare, måste
sålunda inriktas på att överföra ansvaret för den regionala samhällsplaneringen
i huvudsak på landstinget samt även i övrigt innebära en omfattande
överflyttning av uppgifter från statliga organ till landstingskommunen.

En vidgad och fördjupad länsdemokrati bör öppna nya möjligheter för
samverkan och samarbete mellan landsting och primärkommuner, varigenom
den kommunala demokratin kan stärkas även på det primärkommunala
planet. Såsom framhållits i motionerna kan man räkna med att
primärkommunerna får ökade uppgifter, bl. a. genom överföring från statliga
länsorgan. Primärkommunernas inflytande bör också stärkas genom en väsentlig
minskning av den statliga detalj kontrollen.

Ett definitivt ställningstagande till frågan om den regionala samhällsförvaltningen
kan ske först sedan den nya beredningen fullgjort sitt arbete.
Av det anförda framgår emellertid, att utskottet delar motionärernas uppfattning,
att beredningsarbetet måste syfta till vidgat och fördjupat inflytande
över samhällsplaneringen för primär- och landstingskommuner, vidgad och
fördjupad länsdemokrati samt förbättrade möjligheter att utveckla samarbete
mellan landsting och primärkommuner.

Tre ledamöter (m) avgav blank reservation.

Riksdagen följde utskottet.

Motionskraven (c, fp), som syftade till ett riksdagsuttalande till förmån
för länsdemokratiutredningens förslag, återkom även vid 1971 års riksdag.
Konstitutionsutskottet (KU 1971:26) avstyrkte motionerna med hänvisning
till att länsberedningens arbete icke borde föregripas. I en reservation (c
och fp) hemställdes att riksdagen skulle begära att utredningsarbetet inom
länsberedningen inriktades på en utbyggnad av landstingen till regionala
självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen.

Riksdagen följde utskottet.

Frågan om inriktningen av länsberedningens arbete togs ånyo upp vid
1972 års riksdag med anledning av motionsyrkanden (c och fp). 1 sitt betänkande
(KU 1972:8) anförde konstitutionsutskottet:

Förevarande motioner aktualiserar ånyo spörsmålet om ett omedelbart
ställningstagande från riksdagens sida till frågor som övervägs av
länsberedningen. I motionen 1972:166 begärs sålunda att länsberedningens
arbete skall inriktas på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan
med ansvar för bl. a. samhällsplaneringen. Yrkandet i motionen
1972:70 avser ett uttryckligt uppdrag till länsberedningen att "även”
utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ och genomföra därför erforderliga
specialutredningar, bl. a. om förhållandet mellan primärkommuner och
landsting i ett sådant alternativ. Bakgrunden till sistnämnda yrkande är
enligt motionärerna det angelägna i att positiva åtgärder vidtas för att stärka
den folkliga självstyrelsen som ett led i en strävan mot ett decentraliserat
samhälle.

KU 1975/76: 55

Som utskottet uttalade förra året är hithörande frågor av sådan vikt och
svårighetsgrad att de bör noggrant övervägas innan beslut fattas. Ett väsentligt
led häri är länsberedningens utredning och bedömning. Ett bifall
till yrkandet i motionen 1972:166 att länsberedningens arbete inriktas på
en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan skulle innebära
att beredningens arbete i allt väsentligt föregrips. Detta kan utskottet inte
heller i år tillstyrka. Även yrkandet i motionen 1972:70 är i motiveringen
uppbyggt på ställningstagande till förmån för den ena av de två huvudlinjer
som skall utredas vidare genom länsberedningens försorg, nämligen
länsdemokratiutredningens förslag. Med hänsyn härtill synes också ett bifall
till denna motion innefatta ett föregripande och en bindning av
länsberedningens arbete, som utskottet inte är berett att förorda. På grund
av det anförda avstyrker utskottet förevarande båda motionsyrkanden.

I en reservation (3 c, 2 fp, 2 m) hemställdes att riksdagen med anledning
av motionerna skulle begära hos Kungl. Maj:t att länsberedningen får i
uppdrag att inrikta utredningsarbetet på en utbyggnad av landstingen till
regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen.
Tili stöd forsin hemställan anförde reservanterna bl. a. följande:

Samhällsverksamheten på länsplanet har under senare år fått allt större
omfattning, och det är tydligt att denna utveckling kommer att fortsätta.
Huvudparten av de nytillkomna uppgifterna åvilar emellertid statliga förvaltningsorgan,
främst länsstyrelserna. Detta är enligt utskottets mening
ingen tillfredsställande ordning. Det framstår som alltmer angeläget att säkerställa
ett mera omfattande folkligt inflytande över de viktiga frågorna
som numera måste lösas på regional nivå.

De nuvarande folkvalda organen på länsnivå, landstingen, har redan nu
viktiga men begränsade uppgifter. Det är naturligt att bygga vidare på den
tradition av folklig självstyrelse som landstingen representerar. Landstingen
bör således utvecklas till regionala självstyrelseorgan, vilka i omfattande
utsträckning får överta uppgifter som nu handhas av länsstyrelserna. Till
landstingen bör också kunna decentraliseras uppgifter från de centrala ämbetsverken.

Med landstingen som dominerande styrelseorgan på den regionala nivån
uppnår man, att regionen får en mera enhetlig ledning, att de viktiga planeringsfunktionerna
kan samordnas och att de avgörande besluten kommer
att fattas av folkvalda lekmän, som är direkt ansvariga inför regionens befolkning.
Det är således ur olika aspekter synnerligen angeläget, att kravet
på en vidgad länsdemokrati realiseras och att det pågående utredningsarbetet
inriktas på att få fram förslag som möjliggör detta.

Riksdagen biföll reservationen. Med anledning av riksdagens beslut avlät
Kungl. Maj:t följande skrivelse till länsberedningen:

I skrivelse den 8 mars 1972 har riksdagen anmält att den i anledning
av vissa motioner om vidgad länsdemokrati beslutat hemställa hos Kungl.
Maj:t att länsberedningen får i uppdrag att inrikta utredningsarbetet på en
utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för
bl. a. den regionala samhällsplaneringen.

Av handlingarna framgår att beslutet grundas på de förslag som

KU 1975/76: 55

länsdemokratiutredningen avgivit i sitt betänkande "Förvaltning och folkstyre”
(SOU 1968:47).

Under erinran om att länsberedningen enligt sina direktiv har att pröva
de principförslag som länsdemokratiutredningen framlagt, överlämnar
Kungl. Maj:t riksdagens skrivelse till beredningen.

Frågor om länsdemokratin aktualiserades vid 1972 års riksdag även i samband
med behandlingen av propositionen 1972:111 angående regional utveckling
och hushållning med mark och vatten. I motionen 1972:1812 (c)
hemställdes bl. a. att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte
uttala att den regionala utvecklingsplaneringen skall handhas av
Iänskommunalt organ samt hemställa hos Kungl. Maj:t om att i bl. a. detta
syfte förslag till länsdemokratireform snarast möjligt föreläggs riksdagen.
Utskottet (CU 1972:35) hemställde att riksdagen skulle avslå motionen.

I en reservation (3 c, 2 fp, 2 m) yrkades att riksdagen med anledning
av motionen 1972:1812 skulle ge Kungl Maj:t till känna att det var viktigt
att länsberedningens arbete i detta avseende sker skyndsamt för att förslag
om länsdemokrati snarast skall kunna föreläggas riksdagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Frågan om regeringens handläggning av riksdagens skrivelse om utredningens
direktiv togs upp av konstitutionsutskottet i betänkandet 1973:20
med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas
handläggning. Utskottet erinrade i sitt yttrande om att Kungl.
Maj:t överlämnat riksdagsskrivelsen till länsberedningen under erinran om
att beredningen enligt sina direktiv hade att pröva de principförslag som
länsdemokratiutredningen framlagt samt anförde:

Detta innebär enligt utskottet att den av riksdagen aktualiserade frågan
blir föremål för en förutsättningslös prövning i samband med utredningens
överväganden angående arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna.
Det har emellertid gjorts gällande att Kungl. Maj:t genom att ej uttryckligen
uppdra åt länsberedningen att ge sitt arbete den inriktning riksdagen begärt
skulle ha åsidosatt en viktig princip i det parlamentariska systemet.

1 denna del vill utskottet till en början erinra om att utskottet i flera
sammanhang framhållit vikten av att Kungl Maj:t respekterar riksdagens
viljeyttringar och i möjligaste mån effektuerar utredningsönskemål från riksdagen.

Arbetet inom offentliga utredningar betraktas traditionellt som ett led
i beredandet av regeringsärendena. Ett utredningsbetänkande syftar som
regel till att efter remissbehandling utgöra underlag för en proposition till
riksdagen. Den slutliga prövningen i sådana ärenden är således en uppgift
för riksdagen. På regeringen ankommer att under parlamentariskt ansvar
bereda ärendet i den utsträckning som erfordras. Riksdagsuttalanden om
viss inriktning av arbetet i en pågående utredning får därför enligt utskottet
självfallet inte leda till att de frågor regeringen anser bör prövas inte blir
utredda. Följaktligen måste alltid regeringen ha möjlighet att låta utredningen
pröva alla de synpunkter som regeringen själv bedömer som nödvändiga
för att kunna bedriva sitt propositionsarbete.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att de i den nu aktuella

KU 1975/76: 55

riksdagsskrivelsen uttryckta önskemålen från riksdagens sida blivit tillbörligen
beaktade genom de åtgärder som vidtagits av regeringen.

I en reservation (3 c, 2 fp, 2 m) anfördes följande:

Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagens viljeyttringar
blir vederbörligen beaktade av regeringen. Detta gäller även riksdagsbeslut
som innebär krav på utredning av angivna frågor eller krav på ändrad inriktning
av sittande utredningars arbete.

Den 8 mars 1972 beslöt riksdagen hemställa hos Kungl. Majit att
länsberedningens arbete skulle inriktas på ”en utbyggnad av landstingen
till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen”.
Detta beslut innebar krav på en betydelsefull precisering
av länsberedningens arbetsuppgifter.

Av regeringens skrivelse till länsberedningen den 5 maj 1972 och av civilminister
Svante Lundkvists svar på enkla frågor i riksdagen den 9 november
1972 framgår, att regeringen inte ansett sig böra efterkomma riksdagens
beslut i den här berörda frågan. Utskottet ger riksdagen detta till
känna och vill samtidigt understryka det principiellt betydelsefulla i att regeringen
i en demokratisk och parlamentarisk stat alltid söker handla så
att folkrepresentationens önskemål förverkligas.

Riksdagen godkände utskottets yttrande.

Frågan om ett fortsatt utredningsarbete har därefter tagits upp i motioner
åren 1973 (c), 1974 (c) och 1975 (c och fp). Konstitutionsutskottet (KU
1974:45, 1974:30 samt 62, 1975:8) har avstyrkt motionerna med hänvisning
till att resultatet av länsberedningens arbete borde avvaktas. I reservationer
(c, m fp) har kravet på en inriktning av arbetet mot en fördjupad
länsdemokrati vidhållits.

Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets förslag.

Under hösten 1974 presenterade länsberedningen sitt betänkande (SOU
1974:84) Stat och kommun i samverkan.

Vid 1975 års riksmöte hemställdes i en reservation (4 c, 2 m, 1 fp) till
konstitutionsutskottet att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen
till känna att utredningsarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningens
organisation bör fullföljas särskilt med inriktningen att ge landstingen huvudansvaret
för den övergripande regionala planeringen.

I motiveringen anförde reservanterna att länsberedningens förslag endast
var att betrakta som en första etapp på vägen mot en fullt utbyggd
länsdemokrati. Enligt reservationen kräver en så djupgående reform som
den länsdemokratiseringen syftar till en lång omställningsperiod för både
landstingen och den statliga förvaltningen. Därför får utredningsarbetet enligt
reservanterna inte avstanna utan måste drivas vidare skyndsamt.

De regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska ställning

I civilutskottets yttrande (bilaga) redogörs utförligt för tidigare riksdagsbehandling
av frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas organisa 1

* * Riksdagen 1975/76.4 sami. Nr 55

KU 1975/76: 55

toriska ställning. I denna del hänvisas till yttrandet.

Vid 1975 års riksmöte togs frågan upp i motionen 1975:1775 (m). Civilutskottet
avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande motionen
och anförde därvid.

I fråga om den regionala förvaltningsrättsskipningens organisatoriska ställning
torde enighet fortfarande föreligga om att någon ändring nu inte bör påkallas.
Det i motionen 1975:1775 (m) framförda förslaget om en översyn innefattar
inte heller krav på en omedelbar utbrytning av länsrätterna från länsstyrelserna.
Motionärerna synes ansluta sig till ett vid länsberedningens betänkande
fogat särskilt yttrande där en framtida omorganisation av
länsförvaltningen väntas av andra skäl och där det påpekas att en sådan
omorganisation automatiskt skulle inverka även på förvaltningsrättsskipningens
regionala organisation. Det torde inte heller råda skilda uppfattningar
om att principiella skäl kan anföras för en helt fristående förvaltningsrättsskipning.
skäl som också påverkat utformningen av nuvarande organisation.
Den begärda översynen har även enligt motionärernas uppfattning ett samband
med den allmänna bedömningen av den statliga regionala organisationen.
Denna fråga bör lämpligen inte aktualiseras i detta sammanhang.

En eventuell ytterligare prövning får-som sägs även i motionen - komma
till stånd vid lämpligt tillfälle. Ett i motionen föreslaget uttalande bör därför
inte nu göras av riksdagen.

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Under våren 1975 tillkallades Decentraliseringsuti;edningen (Kn 1975:01)
med uppgift att pröva decentraliseringsfrågan över hela det statliga förvaltningsområdet
med undantag av domstolarna, utrikesförvaltningen, det militära
försvaret samt de affärsdrivande verken. I utredningens direktiv anförs
bl. a.:

För att de sakkunniga skall få ett underlag för sin bedömning av möjlig
ytterligare decentralisering inom förvaltningen bör de inledningsvis göra
en detaljerad genomgång av alla de författningar och bestämmelser som
reglerar uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ
inom det statliga verksamhetsområdet. I samband därmed bör de sakkunniga
också ta del av det material som länsberedningen tagit fram i detta avseende.

Den genomgång av länsorganens arbetsuppgifter som behövs för att förslag
om decentralisering dit från centrala myndigheter skall kunna läggas fram,
bör också användas som underlag för bedömningar huruvida vissa uppgifter
som länsorgan nu har lämpligen bör decentraliseras till t. ex. kommunerna.

De sakkunniga bör i grova drag ange förslagens inverkan på såväl de
centrala som de regionala och lokala myndigheternas personalbehov. Det
bör däremot inte ankomma på de sakkunniga att redovisa mera konkreta
förslag till organisationsstruktur. Härvid bör också övervägas en vidgad förtroendemannamedverkan
i de regionala myndigheternas verksamhet.

De sakkunniga bör redovisa förslag till sådana författningsändringar som
föranleds av deras förslag.

Utöver vad jag nu har anfört bör de sakkunniga vara oförhindrade att
ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningsuppdraget och som
har nära samband med detta.

De sakkunniga bör hålla sig underrättade om arbetet i andra utredningar

KU 1975/76: 55

som berör här aktuella frågor och samråda med dessa utredningar.

De sakkunniga bör överväga om förslagen beträffande visst sakområde
lämpligen bör redovisas separat så snart arbetet med detta sakområde har
avslutats.

Utredningen har hittills avgivit delbetänkandet (Ds Kn 1975:4) om decentralisering
av beslut om regionalpolitisk! stöd samt delbetänkandet (Ds
K.n 1976:5). Decentralisering av beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder
inom byggnadsverksamheten. Utredningen arbetar f. n. bl. a. med frågan
om förutsättningarna för en ökad decentralisering av vägplaneringen. Enligt
propositionen 1975/76:168 s. 63 framstår det som naturligt att utredningen
i anslutning till behandlingen av denna fråga även överväger på vad sätt
en närmare samordning av verksamheten kan ske mellan länsstyrelsen och
vägverkets regionala organ.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet propositionen 1975/76:168 om
vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation
samt motioner med anknytning till de frågor som tas upp i propositionen.
Över propositionen och motionerna har civilutskottet avgivit
yttrande.

Den regionala samordnande samhällsplaneringen

I propositionen redovisas regeringens ställningstagande till de förslag som
den år 1970 tillsatta länsberedningen lagt fram i betänkandet (SOU 1974:84)
Stat och kommun i samverkan. I propositionen föreslås att riksdagen skall
godkänna vissa riktlinjer i fråga om länsförvaltningens uppgifter och organisation.
Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande
regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga
på länsstyrelsen.

Frågan om huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen tas
upp i motionerna 1975/76:524 (c), 917 (m), 1980 (m), 2443 (m) och 2507
(fp). I motionerna 917, 1980 och 2443 begärs att riksdagen skall besluta
om en överflyttning av ansvaret för den regionala samhällsplaneringen till
landstinget. I motionen 2507 hemställs att riksdagen skall avslå propositionens
förslag i denna del. I motionerna 524 och 2507 hemställs om en
utredning med inriktning påen reform av detta slag. Var huvudmannaskapet
för den regionala samhällsplaneringen skall ligga i avvaktan på utredningens
arbete vid ett bifall till motionen 2507 synes oklart.

I propositionen framhålls att stat och kommun samverkar nära med varandra
inom samhällsplaneringen. Den regionala utvecklingsplaneringen och
den översiktliga fysiska planeringen förutsätter en samordning av samhällets
insatser på en rad olika områden. Utskottet delar den uppfattning som fram -

KU 1975/76: 55

förs i propositionen att det finns en risk för att den samordning som är
nödvändig t. ex. för att åstadkomma en större regional utjämning, skulle
gå förlorad om ansvaret förden regionala samhällsplaneringen lades på landstingen.
Att överflytta de planeringsfunktioner som nu utövas av de statliga
länsorganen till landstingen utan att statsmakternas nödvändiga samordningsmöjligheter
minskar synes enligt utskottet inte kunna ske utan antingen
en inskränkning av den kommunala självstyrelsen eller en centralisering
av den statliga förvaltningen. Båda dessa alternativ innebär enligt
utskottets mening en olycklig utveckling. Därför bör, som även en enig
länsberedning föreslog, huvudmannaskapet för den samordnande regionala
samhällsplaneringen liksom hittills vara statligt och ankomma på länsstyrelserna.
Utskottet ser ett stort värde i att statsmakterna genom en administration
som är knuten till länen kan arbeta med en decentraliserad förvaltning.
Därigenom vinnes att även de statliga besluten kan fattas så nära
de berörda medborgarna som möjligt.

Länsstyrelsens planeringsarbete är av stor betydelse för medborgarna. Det
är, som framhålls i propositionen, viktigt att detta bedrivs i nära samråd
med bl. a. landstingskommunen och kommunerna i länet. I propositionen
föreslås att landstinget och kommunernas beslutande församlingar regelmässigt
bör få yttra sig i frågor av större regionalpolitiskt intresse t. ex.
länsprogram, fysisk riksplanering och regional trafikplanering. I länsstyrelsernas
samrådsskyldighet skall också ingå att varje år för landstingskommunen
och länets kommuner redovisa aktuella frågor i anslutning till
länsplaneringen. Företrädare för länsstyrelsen skall därvid stå till förfogande
och lämna information. Föreskrifter om sådant samråd skall tas in i
länsstyrelseinstruktionen (1971:460).

Utskottet tillstyrker propositionens förslag även i dessa delar. Genom
det samrådsförfarande som föreslås i propositionen skapas goda möjligheter
för landstingen och primärkommunerna att följa och påverka den regionalpolitiska
planeringen. Förutsättningar skapas för en debatt om dessa frågor
i landstingen och kommunernas beslutande församlingar. Därigenom förbättras
möjligheterna för medborgarna att påverka även sådana frågor som
både är av avgörande betydelse för utvecklingen inom länet och som måste
avgöras med beaktande av behovet av en balanserad samhällsutveckling,
som ger mera likvärdiga levnadsbetingelser i olika delar av landet.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionernas förslag angående
en omedelbar överflyttning av länsplaneringsfrågorna till landstingen. Beträffande
frågan om ytterligare utredning av dessa frågor är det utskottets
mening att den nu föreslagna reformen bör genomföras och omsättas i praktiken
innan nya överväganden görs på detta område. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena även i denna del.

KU 1975/76: 55

Förvaltningsrätlskipningen på regional nivå

Vid den partiella omorganisationen av länsförvaltningen år 1971 knöts
två förvaltningsdomstolar, länsskatterätten och länsrätten, till länsstyrelsen.
Länsskatterätterna, som ersatte prövningsnämnderna, handlägger bl. a. besvär
över taxeringsnämnds beslut om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.
I länsrätterna prövas bl. a. mål om återkallelse av körkort och
mål enligt nykterhetsvårdslagen (1954:579) och barnavårdslagen (1960:97).
Besvär över taxeringsnämnds beslut prövas numera av fastighetstaxeringsrätterna
vilka inrättades den 1 juli 1975. Även fastighetstaxeringsrätten är
knuten till länsstyrelsen. De tre förvaltningsdomstolarna består av ordförande
och nämndemän. 1 fastighetstaxeringsrätts avgörande deltar också
värderingstekniska ledamöter. För samtliga dessa domstolar gäller att bl. a.
vissa enklare mål kan avgöras av ordföranden ensam. Ordföranden skall
vara jurist. Han är tjänsteman vid länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen,
rättsenheten eller allmänna enheten. Tjänst som ordförande
tillsätts av regeringen efter förslag av länsstyrelsen. Rättsenhetens
uppgift är att vara kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten,
medan allmänna enheten är kansli för länsrätten. Vid allmänna enheten
handläggs också andra ärenden än sådana som skall prövas av länsrätten.

I den dömande verksamheten intar de tre domstolarna en självständig ställning
i förhållande till länsstyrelsen. Denna självständiga ställning garanteras
dels av föreskriften i 11 kap. 2 § regeringsformen att ingen myndighet får
bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol
i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall, dels av vissa föreskrifter i
länsstyrelseinstruktionen. För handläggningen i domstolarna gäller förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

1 propositionen föreslås att länsrätternas organisatoriska ställning skall
bli föremål för utredning. Därvid skall övervägas om de tre länsrätterna
kan slås samman till en.

Vidare skall också prövas om målområdet för domstolarna kan vidgas.
Någon utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna skall däremot
enligt propositionen inte övervägas i detta sammanhang.

De regionala förvaltningsdomstolarnas ställning tas upp i flera motioner.
I motionerna 1975/76:664 (fp) och 877 (m) hemställs att riksdagen skall
uttala att dessa domstolar i framtiden bör vara organisatoriskt fristående
från länsstyrelserna. I motionerna 2507 (fp) 2509 (c) begärs att domstolarnas
ställning skall utredas med sikte på att de skall ges ställning av fristående
regionala förvaltningsdomstolar. Frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas
ställning tas också upp i motionen 893 (c) vilken kommer att
behandlas av utskottet under 1976/77 års riksmöte.

Frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning har behandlats
av civilutskottet vid 1970, 1971 och 1975 års riksdagar. Civilutskottet har
inte funnit anledning att överväga någon annan ordning än den nuvarande.

KU 1975/76: 55

Även i sitt yttrande i den nu aktuella frågan har civilutskottet avstyrkt
en förändring av länsdomstolarnas organisatoriska ställning. I propositionen
framhåller departementschefen att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet
i allt väsentligt är mycket goda. Det har inte från något håll ifrågasatts
att länsdomstolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggningen
av de mål som ankommer på dem. Organisatoriskt råder en klar åtskillnad
mellan domstolarnas verksamhet och skatteförvaltningen. Enligt propositionen
skulle en utbrytning av domstolarna - i varje fall i de mindre länen
- kunna leda till svårigheter när det gäller att skapa en effektiv och säker
organisation.

Vid den avvägning som måste göras mellan olika önskemål vid avgöranden
om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning har utskottet
kommit till samma slutsats som i propositionen. De organisatoriska nackdelar
som skulle uppstå vid en utbrytning motiverar enligt utskottets mening
att domstolarna även framdeles ingår i länsstyrelsen. Av avgörande betydelse
för detta ställningstagande har också varit att domstolarna i sin dömande
verksamhet redan nu arbetar helt självständigt och oberoende samt att någon
seriös kritik mot deras hittillsvarande arbete inte framförts. Att skapa en
effektiv organisation för dessa domstolar om de bryts ut från länsstyrelserna
skulle sannolikt leda till att deras arbetsområden måste göras större än många
av de nuvarande länen, något som skulle motverka strävan att även på
detta område lägga beslutsfattandet så nära de berörda medborgarna som
möjligt. Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill propositionens förslag i denna
del och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Förtroendemannasty reisen i länsstyrelsen

Vid den partiella reformen av länsförvaltningen år 1971 infördes en fortroendemannastyrelse
i länsstyrelsen. Styrelsen består enligt gällande ordning
av landshövdingen samt tio ledamöter av vilka landstinget väljer fem
och regeringen utser fem. I propositionen föreslås att styrelsen skall ökas
till 14 ledamöter förutom landshövdingen. Av dessa skall 10 ledamöter
nomineras av de politiska partierna. Partiernas röstsiffror i länet vid riksdagsvalet
skall vara avgörande för fördelningen. De personer som föreslås
av partierna skall förordnas av regeringen. Härutöver skall regeringen som
ledamöter i styrelsen utse fyra ledamöter med erfarenheter från länets näringsliv
och arbetsmarknad. Av dessa bör två företräda erfarenheter från
foretagarsidan och två erfarenheter från arbetstagarsidan.

Förtroendemannastyrelsens storlek och sammansättning tas upp i flera
motioner. I motionerna 1975:1018 (m), 1975/76:917 (m), 2443 (m) hemställs
att antalet ledamöter skall fastställas till tolv. I motionen 524 (c) föreslås
att antalet skall fastställas till 14 eller 12 och i motionen 2507 (fp) föreslås
10 ledamöter förutom landshövdingen. I samtliga dessa motioner och i motionen
688 (fp) föreslås att landstingen genom val skall utse samtliga le -

KU 1975/76: 55

damöter förutom landshövdingen. I motionen 2508 (vpk) tillstyrks propositionens
förslag med den ändringen att de två ledamöterna med anknytning
till näringslivet i länet skall ersättas av ytterligare två landstingsvalda ledamöter.

Frågan om förtroendemannastyrelsens sammansättning i länsstyrelsen
har diskuterats både inom länsberedningen och i olika riksdagsmotioner
under senare år. Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen
att den förtroendemannastyrelse som funnits vid länsstyrelsen efter omorganisationen
år 1971 inneburit en klar förstärkning. Det ligger ett stort
värde i att länets invånare genom utsedda representanter kan ta del i
ledningen av länsstyrelsernas verksamhet och i beslut i viktiga frågor för
länet och dess utveckling. När det gäller att avgöra hur ledamöterna i
länsstyrelsen skall utses är det enligt utskottets mening viktigt att beakta
att de arbetsuppgifter som ankommer på länsstyrelsen är statliga uppgifter.
Med hänsyn härtill bör det ankomma på regeringen att utse ledamöterna
i länsstyrelsens styrelse. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
landstingen och primärkommunerna i fortsättningen obligatoriskt blir remissinstanser
i alla viktigare länsplaneringsfrågor.

Utskottet tillstyrker också propositionens förslag att tio av ledamöterna
i länsstyrelsen skall nomineras av de politiska partierna i proportion till
deras röstsiffror i länet vid senaste riksdagsval. Därigenom garanteras länets
invånare en rättvis och kompetent representation i styrelsen. Som framhålls
i propositionen visar erfarenheterna från de nuvarande länsstyrelserna och
de centrala ämbetsverken att den kunskap och de synpunkter som företrädare
för olika intresseorganisationer kan tillföra beslutsfattandet är av mycket
stor betydelse. Det är med hänsyn härtill värdefullt att styrelsen utöver
de partinominerade ledamöterna, som föreslås i propositionen, kompletteras
med ledamöter som har erfarenheter från länets näringsliv och arbetsmarknad.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag i dessa delar och avstyrker
ifrågavarande motionsyrkanden.

Propositionens förslag i övrigt

I propositionen tas också upp frågor rörande uppgiftsfördelningen mellan
kommuner och landstingskommuner, länsindelningen, de av länsberedningen
föreslagna samverkansområdena samt skatteförvaltningen m. m. Propositionens
förslag beträffande dessa frågor har inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag i dessa delar.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. såvitt avser den regionala samordnande samhällsplaneringen med
bifall till propositionen 1975/76:168 godkänner propositionens
förslag i denna del samt avslår motionerna
1975/76:524 yrkandet 2,

KU 1975/76: 55

1975/76:917 yrkandet 1,

1975/76:1980 yrkandet 12,

1975/76:2443 yrkandet 1,

1975/76:2507 yrkandet 1,

2. såvitt avser en utredning med inriktning på en vidgad
länsdemokrati avslår motionerna

1975/76:524 yrkandet 3,

1975/76:2507 yrkandet 2,

3. såvitt avser de regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska
ställning bifaller propositionen 1975/76:168 i denna del och avslår
motionerna

1975/76:664,

1975/76:877,

1975/76:2507 yrkandet 4,

1975/76:2509,

4. såvitt avser förtroendemannastyreisen i länsstyrelsen bifaller propositionen
1975/76:168 i denna del och avslår motionerna
1975:1018,

1975/76:524 yrkandet 1,

1975/76:688,

1975/76:917 yrkandet 2,

1975/76:2443 yrkandet 2,

1975/76:2507 yrkandet 3,

1975/76:2508,

5. såvitt avser propositionens förslag i övrigt bifaller propositionen
1975/76:168 i dessa delar.

Stockholm den 18 maj 1976

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Molin (fp), Svensson
i Eskilstuna (s), Jonnergård (c), Bergqvist (s), Björck i Nässjö (m). Karlsson
i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane (s) och Berndtson (vpk).

Reservationer

1. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c). Molin (fp), Jonnergård
(c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c) vilka beträffande den regionala samordnande
länsplaneringen

KU 1975/76: 55

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Den regionala samhällsplaneringen”
bort ha följande lydelse:

Frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation
har varit föremål för överväganden i olika sammanhang sedan mitten
av 1960-talet. Vid 1963 års riksdag begärdes i motionsyrkanden (c) att frågan
om en parlamentariskt baserad länsförvaltning och på grundval därav decentralisering
av statliga förvaltningsuppgifter till länsplanet skulle tas upp
till prövning. 1964 beslöt riksdagen att begära utredning av frågan om en
vidgad länsdemokrati. Detta beslut var enigt, och detta gällde också om
det huvudbetänkande (SOU 1968:47) som den begärda utredningen,
länsdemokratiutredningen, presenterade under 1968. Länsdemokratiutredningen
skisserade ett principförslag som bl. a. innebar att landstingen och
inte länsstyrelserna skulle svara för samhällsplaneringen på regional nivå.
Länsdemokratiutredningens förslag förutsatte ytterligare utredningar.

Länsdemokratiutredningens förslag blev föremål för remissbehandling tillsammans
med de förslag som lagts fram av länsförvaltningsutredningen
(SOU 1967:20-21) om en omorganisation av den statliga länsförvaltningen,
landskontorsutredningen (SOU 1967:22) rörande skatteförvaltningen samt
länsindelningsutredningen (SOU 1967:23) om en ny länsindelning. 1970 beslöt
statsmakterna att genomföra en partiell omorganisation av den statliga
länsförvaltningen. Samtidigt beslöts att de tidigare nämnda utredningarnas
förslag skulle sammanfattas och kompletteras av en ny utredning innan
de slutligt prövades av statsmakterna.

Den nya utredning som tillsattes för det fortsatta utredningsarbetet -länsberedningen - fick sådana direktiv att den inte kunde arbeta vidare
med det länsdemokratiska förslag som länsdemokratiutredningen skisserat.
Delvis som en reaktion mot de begränsade direktiven för länsberedningen
beslöt riksdagen år 1972 att bifalla en reservation i konstitutionsutskottet
som innebar att länsberedningen skulle få nya direktiv. Länsberedningens
arbete skulle enligt riksdagsbeslutet inriktas på att presentera en modell
för en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar
för den regionala samhällsplaneringen. Detta riksdagsbeslut förverkligades
emellertid inte. Regeringen gav inte länsberedningen några nya direktiv.
Länsberedningens arbete kom därför att inriktas på utformningen av ett
länsbyråkratiskt alternativ. I länsberedningens betänkande anförde ledamöterna
från centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet att beredningens
förslag inte kunde uppfattas annat än som ett begränsat steg i utvecklingen
mot en fullt utvecklad länsdemokrati.

I propositionen 1975/76:168 redovisas regeringens ställningstagande till
länsberedningens förslag. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna
vissa riktlinjer i fråga om länsförvaltningens uppgifter och organisation. Riktlinjerna
innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande regionala
samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.
Länsstyrelsernas planeringsarbete skall bedrivas i samråd med lands -

KU 1975/76: 55

tingskommunen och kommunerna i länet. 1 frågor av större regionalpolitisk
intresse som t. ex. länsprogram, fysisk riksplanering och regional trafikplanering
bör enligt propositionen landstinget och kommunernas beslutande
församlingar få yttra sig. I propositionen framhålls vidare att det i länsstyrelsernas
samrådsskyldighet bör ingå att för landstingskommunen och länets
kommuner varje år redovisa aktuella frågor i anslutning till länsplaneringen.
Företrädare för länsstyrelsen bör därvid stå till förfogande och lämna information.

Frågan om huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen tas
upp i motionerna 1975/76:524 (c), 917 (m), 1980 (m), 2443 (m) och 2507
(fp) i vilka begärs att riksdagen skall uttala att utredningsarbetet mot en
fullt utvecklad länsdemokrati måste fortsätta. Utskottet delar denna uppfattning.
Det förslag som framläggs i propositionen medför inget ökat inflytande
för länets invånare över den regionala samhällsplaneringen. Under
förutsättning att länsstyrelserna på sätt som föreslås i propositionen arbetar
i nära samarbete med landstingskommunen och länets kommuner när det
gäller den regionala samhällsplaneringen kan den föreslagna reformen dock
ses som en etapp på vägen mot en fullt utbyggd länsdemokrati. Utskottet
tillstyrker med hänsyn härtill regeringens förslag som en provisorisk lösning
på detta område.

Utskottets ställningstagande i denna fråga är i dag det enda möjliga eftersom
något länsdemokratiskt alternativ trots tidigare riksdagsbeslut ännu
inte finns utarbetat. Detta är djupt otillfredsställande. Om regeringen följt
riksdagens beslut år 1972 hade det i dag varit möjligt för riksdagen att
välja mellan två lika väl genomarbetade förslag: ett länsdemokratiskt och
ett länsbyråkratiskt. Enligt utskottets mening är det fortfarande av central
betydelse för det svenska folkstyret att reformarbetet rörande den regionala
samhällsförvaltningen drivs vidare med sikte på en fullt utbyggd
länsdemokrati. Det fortsatta utredningsarbetet måste starta omedelbart och
bedrivas med skyndsamhet. Bland de frågor som bör överföras till landstingen
hör t. ex. ansvaret för den regionala trafikplaneringen. Landstingen
bör vidare ges vidgade uppgifter inom den regionala fysiska planeringen
osv.

Vad utskottet anfört beträffande en fortsatt utredning av länsdemokratifrågorna
bör ges regeringen till känna.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten 2 bort ha följande
lydelse:

2. såvitt avser en utredning med inriktning på en vidgad
länsdemokrati med bifall till motionerna 1975/76:524, yrkandet
3, och 1975/76:2507 yrkandet 2 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande en fortsatt utredning av
länsdemokratifrågorna,

KU 1975/76: 55

2. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård
(c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c), vilka beträffande de regionala förvaltningsdomstolarnas
organisatoriska ställning

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Förvaltningsrättskipningen
på regional nivå” bort ha följande lydelse:

Vid den partiella 1976/77 års riksmöte.

Som anförs i en avvikande mening (c, m, fp) i civilutskottets yttrande
finns starka skäl för att som föreslås i motionerna nu fatta principbeslut
om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Den av kommunministern
föreslagna utredningen om de regionala förvaltningsdomstolarna bör inriktas
härpå. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att allmänhetens tilltro till länsrätternas
oberoende ställning därvid ökas. Som anförts i några av motionerna
finns en risk för att många medborgare inte uppfattar de regionala förvaltningsdomstolarna
som fristående utan som en del av länsstyrelsernas
verksamhet som förvaltningsrättslig myndighet. Enligt utskottets mening
talar starka principiella skäl emot en ordning som innebär att det dömande
organet i t. ex. en skatteprocess har sitt kansli inom samma myndighet
som den fiskala parten i skattemålet. Det är uppenbart att domstolarnas
oberoende och jävsfria ställning förstärks om det organisatoriska sambandet
med länsstyrelsen upphör.

Den nuvarande ordningen skapar också svårigheter av praktisk natur.
Den hindrar en nödvändig integration mellan de regionala förvaltningsdomstolarna
och kammarrätterna och regeringsrätten. En utbrytning av
länsdomstolarna kan möjliggöra en organisatorisk uppbyggnad av rättskipningen
på detta område som i huvudsak stämmer överens med vad som
gäller för de allmänna domstolarna. Beträffande domarutbildning och domarkarriär
skulle en sådan ordning innebära en klar fördel.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i denna del bör den utredning
som aviseras i propositionen ges sådana direktiv att den kan inrikta sitt
arbete på att länsdomstolarna skall brytas ut ur länsstyrelsen och ges en
organisatoriskt fristående ställning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten 3 bort ha följande
lydelse:

3. såvitt avser de regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska
ställning avslår propositionen 1975/76:168 i denna del och med
bifall till motionerna 1975/76:664, 1975/76:877, 1975/76:2507
yrkandet 4 samt 1975/76:2509 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande länsdomstolarnas organisatoriska
ställning:

3. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård
(c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c), beträffande fortroendemannastyrelsen
i länsstyrelsen

KU 1975/76: 55

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Förtroendemannastyrelsen
i länsstyrelsen” bort ha följande lydelse:

Vid den partiella reformen två landstingsvalda ledamöter.

Frågan om förtroendemannastyrelsens sammansättning i länsstyrelserna
har med anledning av motioner behandlats i riksdagen vid flera tillfällen
under senare år. Så länge huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen
ligger kvar på länsstyrelsen är det enligt utskottets mening av
avgörande betydelse att landstinget ges rätt att direkt välja dessa ledamöter.
Som framhålls i motionerna bygger vår demokrati på de politiska partierna.
Ansvaret för valet av ledamöter måste ligga hos de politiska partierna i
respektive län. Det kan förutsättas att partierna här, som alltid, kommer
att tillvarata skilda intressen. Därigenom bör landstingen och primärkommunerna,
näringslivet och arbetstagarorganisationerna etc. komma att bli
representerade. Enligt utskottets mening är det folkvalda landstinget den
naturliga valkorporationen. Att låta regeringen utse ledamöterna (eller
en del därav) står i strid mot principen om ett nära samband mellan väljare
och valda på länsnivå. Utskottet avstyrker således propositionens förslag
i denna del och tillstyrker motionernas förslag att länsstyrelserna i sin helhet
med undantag av landshövdingen skall utses av landstingen.

Beträffande frågan om antalet ledamöter i styrelsen tillstyrker utskottet
propositionens förslag. Genom att antalet ledamöter blir så stort som 14
skapas förutsättningar för en bred representation för skilda meningsriktningar
och även mindre politiska partier garanteras en rättvis representation
i länsstyrelsernas förtroendemannastyrelse.

dets ansett att utskottets hemställan under punkten 4 bort ha följande
lydelse:

4. såvitt avser förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen avslår propositionen
1975/76:168 i denna del och motionen 1975/76:2508
samt med bifall till motionen 1975/76:524 yrkandet 1 och med
anledning av motionerna 1975:1018,1975/76:688,917 yrkandet
2, 2443 yrkandet 2 samt 2507 yrkandet 3 uttalar att länsstyrelsen
bör bestå av förutom landshövdingen 14 ledamöter och
14 suppleanter, samtliga valda av respektive landsting.

4. av herr Berndtson (vpk) vilken beträffande förtroendemannastyrelsen i
länsstyrelsen

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Förtroendemannastyrelsen
i länsstyrelsen” bort ha följande lydelse:

Vid den partiella två landstingsvalda ledamöter.

Sverige har två olika regionala förvaltningssystem. Vart och ett av dem
sköter viktiga delar av samhällsplaneringen. Samordningen dem emellan
lämnar åtskilligt övrigt att önska.

KU 1975/76: 55

Enligt utskottet bör man tillvarata den anknytning till den lokala väljaropinionen,
som landstingen representerar. I ett längre perspektiv bör det
ske i en mer organiserad form, detta både av demokratiska och av planen
ngsmässiga skäl. Två förvaltningar och två planeringssystem är i många
sammanhang en nackdel. De bör få ett mer organiskt samband.

Svensk samhällsplanering är i dag en s. k. anpassningsplanering, inte en
styrande planering. Dess grundsatser utgår väsentligen från den kapitalistiska
ekonomins principer. Man får inte göra sig illusioner om att denna anpassningsplanering
i grunden kan förändras, så länge kapitalism råder. Men
detta hindrar inte, att man utformar sin syn på den regionala förvaltningen
i nuet utifrån de framtidsperspektiv man vill se förverkligade. Det hindrar
heller inte att man också i nuet söker främja progressiva strömningar och
tankegångar inom ramen för rådande samhällsstruktur.

Önskar man en regional och social utjämning förutsätter detta i ett land
med Sveriges struktur och storlek en väl sammanhållen, medveten nationell
politik med utjämningen som ett uttalat mål och med ambitionen att förskaffa
sig de styrmedel, som utjämningen kräver. I den svenska situationen
förutsätter detta enligt utskottets mening en statlig länsförvaltning som huvudman
för samhällelig planering.

Tar man ställning för en statlig länsförvaltning som den lämpligaste instansen
för regional planering, slipper man dock inte ifrån frågan hur
länsstyrelser och landsting skall förhålla sig till varandra. Landstingen har
tunga planeringssektorer om hand. Den dubbla regionala förvaltningen kan
inte gärna bestå för all framtid. En organisatorisk lösning på detta problem
blir förr eller senare nödvändig. Både i nuet och för framtiden talar mycket
för att man söker ta vara på den kanal för opinion och inflytande nerifrån,
som landstingen i egenskap av valda församlingar utgör.

Dessa förhållanden bör beaktas vid länsstyrelsernas sammansättning.

Propositionens förslag innebär en förbättring i förhållande till nuvarande
ordning. Styrelsens majoritet skall nomineras från de politiska partierna i
länet efter proportionella regler. Den föreslagna ordningen är både ur representativitetssynpunkt
och ur ansvarssynpunkt bättre än den nuvarande
och klart bättre än den i diskussionen framförda tankten att tredela styrelsen
- korporationsrepresentanter, landstingsvalda, primärkommunalt valda representanter.
Det förhållandet att landstingens och kommunernas beslutande
församlingar blir forum för regionalpolitiska debatter ser utskottet
som värdefullt i sammanhanget.

Enligt utskottets mening är det dock stötande, att "näringslivet” (dvs.
kapitalägarna) skall ha ett slags paritetisk representation med löntagarna bland
de regeringsutseddda. Kapitalintressena ges här en orimlig överrepresentation.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda propositionens
förslag i denna del med den ändringen att representanterna för det privata
näringslivet bör utgå och ersättas med partirepresentanter.

Vad utskottet ai.fört i denna del bör ges regeringen till känna.

KU 1975/76: 55

dets ansett att utskottets hemställan under punkten 4 bort ha följande
lydelse:

4. såvitt avser förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen med bifall
till motionen 1975/76:2508 och med anledning av propositionen
1975/76:168 i denna del samt med avslag på motionerna
1975:1018, 1975/76:524 yrkandet 1, 1975/76:688, 1975/76:917
yrkandet 2, 1975/76:2443 yrkandet 2 samt 1975/76:2507 yrkandet
3 ger regeringen till känna vad utskottet anfort beträffande
förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen.

KU 1975/76: 55

Bilaga

Civilutskottets yttrande
1975/76: 6y

över propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organisation jämte
motioner

Till konstitutionsutskottet
Propositionen och motionerna

Konstitutionsutskottet har den 29 april 1976 beslutat inhämta yttrande
från civilutskottet över dets propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande
den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation, dets
motionerna 1975:1018, 1975/76:524, 688, 917 och 1980, yrkandet 12, samt
följdmotioner, allt såvitt avser frågor med anknytning till civilutskottets
verksamhetsområde.

I propositionen 1975/76:168 föreslås riksdagen godkänna av kommunministern
förordade riktlinjer för länsförvaltningens uppgifter och organisation.

Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande
regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.
Det förordas att länsstyrelsens styrelse utökas till, förutom landshövdingen,
fjorton särskilt utsedda ledamöter. Av dessa skall tio representera
de politiska partierna och nomineras av partierna. Antalet platser för varje
parti skall stå i proportion till partiernas röstetal i länet vid riksdagsvalet.
De fyra återstående ledamöterna skall ha erfarenheter från näringslivet och
arbetsmarknaden i länet. Samtliga ledamöter skall förordnas av regeringen.
För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning.

Begäran om yttrande omfattar följande till konstitutionsutskottet hänvisade
motioner, nämligen

dels den under allmänna motionstiden 1975 väckta motionen 1975:

1018 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att
antalet ledamöter i länsstyrelserna skall vara tolv och antalet suppleanter
tolv samt att resp. landsting skall genom proportionella val välja samtliga
ledamöter och suppleanter,

dels de under allmänna motionstiden 1976 väckta motionerna 1975/76:

524 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om ändrad sammansättning av länsstyrelserna i enlighet med
vad som anförts i motionen samt hemställer hos regeringen om härav föranledd
ändring av länsstyrelseinstruktionen,

KU 1975/76:55

2. hos regeringen hemställer att länsstyrelseinstruktionen kompletteras
med regler som stärker landstingens ställning som remissorgan i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i motionen
om fortsatt arbete för att skapa en verklig länsdemokrati,

688 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar ändra
bestämmelserna för val av ledamöter i länsstyrelserna så att landstingen
utser samtliga ledamöter,

917 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att beslutsuppgifter som avser den direkta samhällsplaneringen
skall överföras från det statliga förvaltningsorganet,
länsstyrelsen, till det i politiska val utsedda landsting,

2. att riksdagen beslutar att ledamöter i länsstyrelserna skall utses av
landstingen och att därvid lagen om proportionella val skall äga tillämpning,

1980 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga (yrkandet 12)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition med anledning
av länsberedningens betänkande beaktar vad i motionen 1979 anförts,

dels de med anledning av propositionen 1975/76:168 väckta motionerna

1975/76:

2410 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om en översyn av nu gällande bestämmelser
för ersättning åt suppleanter i regionala statliga organ,

2443 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen med avslag
på proposition 1975/76:168 i vad avser den regionala samhällsplaneringen
beslutar

1. att uppgifter som avser den översiktliga regionala samhällsplaneringen
skall överföras från länsstyrelsen till landstinget,

2. att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utses genom proportionella
val av landstinget och att antalet ledamöter och suppleanter fastställs till

tolv,

2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen måtte avslå regeringens proposition 168 i vad gäller huvudmannaskapet
för den regionala samhällsplaneringen,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett länsdemokratiskt
alternativ,

3. att riksdagen i avvaktan på en länsdemokratisk reform beslutar att
länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utöver landshövdingen skall bestå

KU 1975/76:55

av tio ledamöter, samtliga proportionellt utsedda av landstinget,

4. att riksdagen uttalar att den aviserade utredningen om länsdomstolarna
bör inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar,

2508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen, med
godkännande av propositionens förslag i övrigt, beslutar att de särskilda
representanterna för det privata näringslivet i länsstyrelserna skall utgå och
partirepresentationen i motsvarande mån utökas,

2509 av herr Jonnergård (c) vari hemställs att riksdagen hemställer hos
regeringen om en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Utskottet noterar vidare att i den under allmänna motionstiden väckta
motionen 1975/76:893 (c) behandlas bl. a. förvaltningsrättskipningen på regional
nivå i anslutning till yrkande om en allmän översyn av möjliga åtgärder
för att stärka de enskildas rättsskydd inom förvaltningen. Motionen
kommer att behandlas under hösten av konstitutionsutskottet.

I yttrandet behandlas också de under allmänna motionstiden väckta och
till civilutskottet hänvisade motionerna 1975/76:

664 av herrar Enlund (fp) och Ångström (fp) vari hemställs att riksdagen
i princip uttalar sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar inrättas,

877 av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen
uttalar att länsrätterna i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från
länsstyrelserna.

Utskottet

Behandlings/råga

Civilutskottet har att bereda ärenden om bl. a. bostadspolitiken, bebyggelseplanläggning,
byggnads väsen, fysisk planering, fastighetsbildning, lantmäteri
väsendet, länsförvaltningen med lokala skattemyndigheter och exekutionsväsendet
samt sådana kommunfrågor som inte tillhör konstitutionsutskottets
beredning. Inrikesutskottet skall bereda ärenden om bl. a. regional
utveckling medan trafikutskottet har att bereda ärenden om bl. a.
järnvägar, vägar och luftfart.

Konstitutionsutskottet har begärt civilutskottets yttrande såvitt rör frågor
med anknytning till civilutskottets verksamhetsområde. Civilutskoltet har
därför i huvudsak gått ut ifrån de frågor som utskottet har att bereda men
- med hänsyn till betoningen av den samordnande regionala samhällspla -

KU 1975/76:55

neringen - även berört synpunkter på den regionalpolitiska planeringen samt
trafikplaneringen i den mån samordningsaspekterna gör sig särskilt starkt
gällande.

Begränsningen av det följande yttrandet till vissa av de väckta frågorna
utgår från vad ovan anförts.

Star och kommun i samverkan

Propositionen utgår från länsberedningens uppfattning att statsmakterna
i första hand bör ta ställning till principerna för uppgiftsfördelningen mellan
staten och kommunerna. Bl. a. slås fast att kommunerna bör ha en central
roll i framtidens samhälle och att staten måste ha det övergripande ansvaret
för samhällsutvecklingen. Vidare erinras om decentraliseringsutredningens
arbete.

Vad kommunministern anfört - och som torde vara allmänt omfattat
- innebär bl. a. att beslut som rör de enskilda människorna bör fattas på
minsta möjliga avstånd från dem. Detta har inte föranlett civilutskottet
till något ställningstagande i detta sammanhang.

Huvudmannaskapei för den samordnande samhällsplaneringen på regional nivå

Genom propositionen föreslås riksdagen godkänna bl. a. riktlinjen att huvudmannaskapet
för den samordnande regionala samhällsplaneringen även
i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.

Förslaget i motionen 1975/76:2508 (vpk) innebär i denna del anslutning
till regeringens förslag.

Häremot har ställts förslag i motionen 1975/76:2507 (fp), yrkandena 1
och 2, att riksdagen inte godkänner de nämnda riktlinjerna i denna del
och begär ett förslag till ett länsdemokratiskt alternativ. Motionärerna hävdar
att riksdagen skall kunna välja mellan ett ”länsbyråkratiskt” och ett
”länsdemokratiskt” alternativ. Man hävdar den principiella inställningen
att den regionala samhällsplaneringen skall ha landstingen som huvudman.
Härtill knyter an förslaget i den tidigare väckta motionen 1975/76:524 (c),
yrkandet 3, vari riksdagen föreslås uttala sig för ett fortsatt arbete för att
skapa en verklig länsdemokrati. Motionärerna ansåg att länsberedningens
förslag bör ses som en etapp som kan genomföras men att förberedelse
bör ske för en nästa etapp där landstingen blir huvudmän för länsplaneringen
och den regionala trafikplaneringen samt att landstingen ges vidgade uppgifter
inom den regionala fysiska planeringen.

1 en annan grupp mtoioner föreslås direkta beslut om överflyttning av
uppgifter. Sålunda föreslås i motionen 1975/76:2443 (m), yrkandet 1, att
riksdagen med avslag på propositionen i denna del (6.3) beslutar att uppgifter
som avser den översiktliga regionala samhällsplaneringen skall överföras
från länsstyrelsen till landstinget. Motsvarande hemställan förs också fram

KU 1975/76:55

i den tidigare väckta motionen 1975/76:917 (m), yrkandet 1. Genom motionen
1975/76:1980, yrkandet 12 delvis, föreslogs riksdagen att i detta
sammanhang beakta att en angiven överföring av beslutsuppgifter borde
ske.

Riksdagen ställs genom de refererade förslagen inför tre huvudalternativ:
att godta propositionens riktlinje att den samordnande regionala samhällsplaneringen
även i fortsättningen skall ligga kvar på länsstyrelserna (s, vpk),
att så får ske endast som en temporär lösning i avvaktan på ett mer konkret
utarbetat alternativ vilket samtidigt påkallas (c, fp) samt ett direkt principbeslut
om överförande av vissa, inte helt preciserade uppgifter från
länsstyrelserna till landstingen (m).

Enligt utskottets mening är det inte möjligt eller meningsfullt att nu
fatta ett definitivt principbeslut om att överföra vissa inte specificerade planeringsuppgifter
till landstingen. Inom länsberedningen förelåg total enighet
om att ett överförande av alla samordnande uppgifter på länsplanet till landstingen
skulle förutsätta vissa styrningsinstrument av ekonomisk och administrativ
art.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra vissa överväganden i
övrigt som inte endast formellt utan även från de allmänna synpunkter
som här anläggs kan påverka bedömningarna.

Inom civilutskottets område fallerbl. a. den fysiska planeringen enligt byggnadslagstiftningen.
Denna verksamhet utgår från huvudprincipen att primärkommunerna
har att själva svara för markanvändningsbedöminingarna
och bebyggelsens anordnande med beaktande av lagstiftningens krav.
Länsstyrelserna har det närmaste ansvaret för att lagstiftningens intentioner
fullföljs i den kommunala planeringen. Inom ramen för den fysiska riksplaneringen
har riksdagen bl. a. preciserat vissa intressen i fråga om hushållningen
med mark och vatten som sträcker sig även utanför det primärkommunala
intresseområdet - intressen som kan vara regionalt begränsade
eller s. k. riksintressen. Länsstyrelserna har här att dels samordna olika
sektoriella riksintressen inbördes, dels att i samråd med primärkommunerna
söka komma fram till en precisering av dessa intressen som får uttryck
i den primärkommunala översiktliga planeringen.

När det gäller den fysiska planeringen uttryckte länsdemokratiutredningen
behov av att vissa fastställelsefunktioner fördes över till landstinget. Fastställelse
av kommunal plan skulle bl. a. prövas mot en formell länsplanering,
konstruerad utifrån de funktionella och rättsliga egenskaper som kännetecknar
regionplaneinstitutet enligt byggnadslagen. Denna länsplan skulle
inte endast avse rumsliga aspekter utan också i hög grad ge uttryck för
sociala, ekonomiska och kulturella målsättningar. Utskottet erinrar i detta
sammanhang om att regionplaner av tidigare avsedd typ inte fatt någon
större utbredning. Bygglagutredningen fann övervägande skäl tala för att
någon särskild regionplan inte upprättas. Erforderliga regionala hänsyn får
tas i samband med den återkommande kommunplanläggningen. Länsstyrel -

KU 1975/76:55

sen skulle ha att initiera erforderligt samarbete mellan kommunerna om
de inte själva tagit sådana initiativ. Ett fortsatt arbete med en ny markanvändnings-
och byggnadslagstiftning pågår inom bostadsdepartementet.
Det är inte lämpligt att här binda sig för en generell landstingskommunal
regionplanering eller planprövning.

Den fysiska riksplaneringen utgår som antytts från att vissa övergripande
markanvändningsfrågor skall lösas efter riktlinjer som riksdagen fastställt.
Det har här fallit sig naturligt att statens organ och ytterst regeringen har
att bevaka de frågor som berör inte endast en kommuns invånare utan
även hushållningen med dessa resurser från hela landets synpunkt. Byggnadslagstiftningen
har kompletterats med särskilda regler för att dessa intressen
inom en begränsad ram skall kunna hävdas även mot kommunens vilja. Det
pågående arbetet visar emellertid att dessa intressen kunnat preciseras i den
primärkommunala översiktliga fysiska planeringen efter samråd mellan
länsstyrelserna och primärkommunerna.

I detta sammanhang bör också nämnas den prövning av tillkomsten och
lokaliseringen av viss industri som regeringen har att göra enligt byggnadslagen
och miljöskyddslagen. Här har kommunen getts en vetorätt.

Fastighetsbildningens organisation har efter länsdemokratiutredningens
betänkande lösts genom beslut av riksdagen.

På bostadssektorn kommer byggadministrationsutredningen inom kort
att avlämna sitt betänkande. Däri kommer att behanlas frågor om samordning
av fysisk planering och bostadsbyggnadsplanering m. m. Ett i detta
sammanhang centralt alternativ innebär att ett stort antal uppgifter överförs
till primärkommunerna medan planeringsuppgifter på regional nivå läggs
till länsstyrelserna. Länsbostadsnämnderna skulle vid genomförande av detta
alternativ upphöra.

En i det nu aktuella sammanhanget särskilt väsentlig uppgift är planeringen
för regional utveckling - en fråga som bereds av inrikesutskottet.
Riksdagen har antagit ett regionalpolitisk! handlingsprogram. Detta utgår
från vissa regionalpolitiska mål och leder fram till bl. a. befolkningsramar
för länen och en plan för utveckling av den regionala strukturen. Bakom
detta låg en försöksplanering - länsplanering 1967 och länsprogram 1970.
Efter ett beslut att länsplaneringen skulle utvecklas till en rullande planering
fick länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en fortsatt regional utvecklingsplanering
- länsplanering 1974. I arbetet har deltagit bl. a. samtliga
rikets kommuner och landsting. Förslag om utvecklingsplaneringens framtida
utformning kommer att inom kort föreläggas riksdagen.

Vidare har initierats en regional trafikplanering - en fråga som bereds
av trafikutskottet. Länsstyrelserna har fått uppdraget att utarbeta förslag till
regionala planer. Den specifika vägplaneringen har utretts med tyngdpunkt
på att förbättra anpassningen av denna till den övriga samhällsplaneringen.
Även på dessa punkter kommer riksdagen att senare få ta ställning.

Inför de beslut rörande regionalpolitisk planering (länsplanering), fysisk

KU 1975/76:55

riksplanering och regional trafikplanering som skulle tas på kommunal nivå
under år 1974 genomfördes en brett upplagd informationsverksamhet - Samhällsplanering
i samverkan. Syftet var att skapa underlag för en debatt och
ställningstaganden som kunde föras vidare till de kommunala förtroendemännen.
Genom en breddad medborgerlig aktivitet skulle planeringen bättre
kunna anpassas till människornas behov och önskningar. En fortsatt aktiverande
information är under alla förhållanden nödvändig.

Det anförda visar enligt utskottets mening att det inom de centrala delarna
av samhällsplaneringen har utbildats system för en väl fungerande, samordnad
planering på länsnivå. På den fysiska planeringens område är det
inte lämpligt att uttala sig forén allmän landstingskommunal regional fysisk
planering som skulle överta en del av de primärkommunala funktionerna.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad som anförts i propositionen. Slutsatsen
blir därför att riksdagen i denna del bör godkänna propositionsförslaget om
att samordningsfunktionerna bör ligga kvar hos länsstyrelsen. Det ligger
i sakens natur att planeringsbelut med regional räckvidd bör politiskt förankras
på bästa sätt bland regionens invånare.

1 en situation där samordningen av den regionala planeringen ligger hos
länsstyrelserna bör självfallet gälla att i större frågor såväl landstinget som
kommunernas beslutande församlingar får yttra sig. Det bör också, som
enligt propositionen, ingå i länsstyrelsernas samrådsskyldighet att årligen
för landstinget och kommunerna redovisa aktuella frågor i anslutning till
länsplaneringen. Yrkandet 2 i motionen 1975/76:524 (c) får därmed anses tillgodosett.

Organisation av samhällsverksamheten pä regional nivå

Vad i propositionen anförts om att skatteavdelningen även i fortsättningen
bör ingå i länsstyrelsen biträds av utskottet.

Utskottet noterar som positivt att kommunministern ämnar föreslå regeringen
att en organisationsundersökning görs beträffande planeringsavdelningen.

Förvaltningsrättskipningen på regional nivå utövas huvudsakligen
av de till länsstyrelserna knutna förvaltningsdomstolarna: länsskatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Länsskatterätterna handlägger
bl. a. besvär över taxeringsnämnds beslut om taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt. I länsrätterna prövas bl. a. mål om återkallelse av körkort
och mål enligt nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen. Fastighetstaxeringsrätterna
prövar besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut. De tre
förvaltningsdomstolarna består av ordförande och nämndemän, i fastighetstaxeringsrätten
deltar även värderingstekniska ledamöter. Ordföranden, som
skall vara jurist, är tjänsteman vid länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen,
rättsenheten eller allmänna enheten. Rättsenheten
är kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten medan allmänna

KU 1975/76:55

enheten har samma funktion beträffande länsrätten. Vid allmänna enheten
handläggs också andra ärenden än sådana som skall prövas av länsrätten.
I den dömande verksamheten intar domstolarna en självständig ställning
i förhållande till länsstyrelsen, en ställning som garanteras av föreskriften
i 11 kap. 2 § regeringsformen att ingen myndighet får bestämma hur domstol
skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa
rättsregel i särskilt fall. Vidare finns vissa föreskrifter i länsstyrelseinstruktionen
om domstolarnas ställning.

Mot bakgrund av att länsrättens kompetensområde är ganska snävt anser
departementschefen i likhet med länsberedningen att frågan om vidgning
av målområdet bör utredas. Vidare anser departementschefen övervägande
skäl tala för att de tre länsdomstolarna slås samman till en. Innan emellertid
beslut härom fattas bör vissa organisatoriska frågor undersökas. Kommunministern
ämnar föreslå regeringen att en utredning tillsätts för att överväga
de ovan berörda frågorna.

Riksdagen behandlade såväl år 1970 som år 1971 frågan om fristående
förvaltningsrättskipning (prop. 1970:103, SU 132,prop. 1971:14, CU 1971:9).
Vid 1971 års riksdag anförde utskottet att principiella skäl kunde anföras
för att förvaltningsrättskipning på länsnivå organisatoriskt bryts ut från
länsstyrelserna. Eftersom enligt den föreslagna organisationen de rättskipande
organen skulle få en i praktiken oberoende och jävsfri ställning fann
utskottet inte skäl tillstyrka yrkandena i motioner (fp) om förslag till fristående
regionala förvaltningsdomstolar eller uttalande om att den föreslagna organisationen
kunde godtas endast som ett provisorium.

Mot bakgrund bl. a. av domstolarnas opartiska och jävsfria ställning fann
länsberedningens majoritet inte skäl föreslå någon förändring av länsdomstolarnas
organisatoriska anknytning till länsstyrelserna. Till länsberedningens
förslag i denna del anslöt sig bl. a. 17 länsstyrelser, Landstingsförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund och Kommunförbundet. Sex länsstyrelser samt
bl. a. statskontoret och riksrevisionsverket anser att frågan om utbrytning
av länsdomstolarna bör utredas ytterligare medan bl. a. justitiekanslern,
kammarrätterna och några länsstyrelser beklagar att länsberedningen inge ägnat
frågan ytterligare uppmärksamhet.

Kommunministern anser att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet
i allt väsentligt är mycket goda. Det har inte ifrågasatts att
länsdomstolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggning av
mål som ankommer på dem. En stor del av den verksamhet som ligger
på förvaltningsavdelningarna är enligt departementschefen inte av den karaktären
att det är lämpligt att den överförs till fristående förvaltningsdomstolar.
Verksamheten vid förvaltningsavdelningen har inte heller något större
samband med övrig verksamhet som ankommer på länsstyrelserna. En utbrytning
av domstolarna skulle - särskilt i förening med en vidgning av
målområdet - leda till svårigheter när det gäller att skapa effektiv och säker
organisation för förvaltningsavdelningarna. Mot bakgrund av det anförda

KU 1975/76:55

anser departementschefen anledning saknas att låta utreda frågan om en
utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

I de med anledning av propositionen väckta och till konstitutionsutskottet
hänvisade motionerna 1975/76:2507 (fp), yrkandet 4, samt 2509 (c) behandlas
frågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Frågan behandlas även
i de under allmänna motionstiden väckta och till civilutskottet hänvisade
motionerna 1975/76:664 (fp) och 877 (m). Eftersom en samlad behandling
av motionsförslagen bör ske, har civilutskottet beslutat att överlämna de
båda sistnämnda motionerna till konstitutionsutskottet, varför nu förevarande
yttrande omfattar även dessa motioner. I motionerna 664 (fp) och
877 (m) föreslås riksdagen uttala sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar
inrättas. I motionen 2507 (fp), yrkandet 4, begärs ett riksdagens
uttalande om att den aviserade utredningen om länsdomstolarna bör inriktas
på att ge dessa en fristående ställning. I motionen 2509 (c) slutligen yrkas
att en utredning tillsätts om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Förslagen i motionerna innebär att riksdagen bör uttala sig för att fristående
regionala förvaltningsdomstolar inrättas. Vidare föreslås i vissa motioner
att den i propositionen aviserade utredningen om länsdomstolarna även
bör omfatta frågan om dessa domstolar skall ges en fristående ställning.
Frågan om fristående förvaltningsdomstolar togs även upp i ett särskilt yttrande
till lagberedningen. I såväl motionerna som i det särskilda yttrandet
framhålls att principiella skäl talar för att ett organ med allmänna förvaltningsuppgifter
bör vara åtskilt från ett dömande organ.

Civilutskottet hade år 1971 att ta ställning till motionsförslag med i sak
samma yrkande som de i detta yttrande behandlade. Som framgått ovan
garanterar regeringsformen att länsdomstolarna som dömande organ får en
oberoende ställning. Bl. a. detta förhållande medverkade till att cilvutskottet
år 1971 ansåg sig kunna acceptera att förvaltningsrättskipningen på regional
nivå organisatoriskt knöts till länsstyrelserna. Vad i propositionen anförts
om domstolarnas hittillsvarande verksamhet, om verksamheten i övrigt på
förvaltningsavdelningarna samt om nackdelarna med fristående förvaltningsdomstolar
har fått civilutskottet att vidhålla sin år 1971 intagna ståndpunkt
i frågan. Någon förändring av länsdomstolarnas organisatoriska ställning
bör alltså inte förordas i detta sammanhang. Förslagen i motionerna
1975/76:664 (fp), 877 (m), 2507 (fp), yrkandet 4, samt 2509 (c) bör därför avstyrkas.

Förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen

Värdet av en förtroendemannamedverkan i förvaltningen är helt obestritt.
När det gäller samordnande planeringsfunktioner på regional nivå är enligt
civilutskottets mening kraven påen väl fungerande lekmannastyrelse särskilt
starka. Också denna fas i planeringsprocessern måste ses mot bakgrund
av ett allmänt önskemål om ett vidgat medborgarinflytande över planeringen.

KU 1975/76:55

Frågan om antalet ledamöter i länsstyrelsens styrelse och om sättet för
att utse dessa är emellertid starkt kopplad till även andra överväganden
utanför civilutskottets ämnesområde. Utskottet har därför avstått från att
göra några bedömningar av de i detta sammanhang framförda förslagen.

Stockholm den 11 maj 1976

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Petersson
i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka
(fp), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Olof Johansson i Stockholm
(c). Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s), Danell
(m) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Avvikande meningar

av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Strömberg i Botkyrka
(fp), Mattsson i Skee (c), Olof Johansson i Stockholm (c), Danell (m) och
fru Andersson i Hjärtum (c) som anser att

1. beträffande huvudmannaskapet för den samordnade samhällsplaneringen på
regional nivå, m. m.

dels efter det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som slutar ”till landstingen
(m)” bort införas ett stycke av följande lydelse:

Som bakgrund till bedömningarna anser utskottet att det bör läggas ett
klart uttalande angående en utveckling mot vidgad och förstärkt
länsdemokrati - ett uttalande som innebär ett klart avståndstagande från
centralisering och för att de beslut som rör de enskilda människorna fattas
på minsta möjliga avstånd från väljarna och i så stor utsträckning som möjligt
av folkvalda organ.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Det anförda” och slutar
”regionens invånare” bort ha följande lydelse:

Det anförda visar enligt utskottets mening att ett direkt beslut om att
överföra vissa planeringsuppgifterfrån länsstyrelserna till landstinget inte nu
är möjligt. På den fysiska planeringens område skulle en ny kommunal
planeringsnivå som övertar en del av de statliga funktionerna kräva särskilda
överväganden.

När det gäller planering för regional utveckling och en trafikplanering
i vid mening är det däremot uppenbarligen möjligt och önskvärt att få till
stånd en direkt i landstingen förankrad bedömning. Detta är också det centrala
syftet bakom motionerna 1975/76:524 (c), yrkandet 3, och 2507 (fp),

KU 1975/76:55

yrkandena 1 och 2. Enligt civilutskottets mening bör konstitutionsutskottet
redan på här redovisade grunder föreslå riksdagen att begära ett fortsatt
utredningsarbete eller andra överväganden som utmynnar i ett preciserat
länsdemokratiskt alternativ när det gäller den regionala samhällsplaneringen.
Övervägandena skulle närmast syfta till en överarbetning av
länsdemokratiutredningens förslag i dessa delar. Denna begäran bör förenas
med ett klart uttalande för syftet att uppnå en förstärkt länsdemokrati.

Det nu framlagda förslaget att riksdagen godkänner att huvudmannaskapet
för den regionala planeringen skall ligga hos länsstyrelserna godtas
därmed endast för tid fram till att ett konkret förslag till länsdemokratiskt
alternativ kunnat läggas fram. Det har då förutsatts att begärda kompletterande
överväganden görs skyndsamt.

dets efter det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som slutar ”beträffande
planeringsavdelningen” bort införas ett stycke av följande lydelse:

En sådan undersökning kan på ett naturligt sätt anknyta till de av utskottet
ovan förordade övervägandena om ett klart länsdemokratiskt alternativ i fråga
om huvudmannaskapet förden regionala samordnande samhällsplaneringen.

2. beträffande förvaltningsrättskipningen

det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Civilutskottet hade” och
slutar ”därför avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Starka skäl finns för att som föreslås i motionerna nu fatta principbeslut
om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Den av kommunministern
föreslagna utredningen om de regionala förvaltningsdomstolarna bör inriktas
härpå. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att även om regler finns som
garanterar domstolarnas fria och oberoende ställning det finns starka skäl
att vidta förändringar som kan öka allmänhetens tilltro till länsrätternas
oberoende ställning. Som anförts i vissa av motionerna förefaller det som
om många medborgare inte uppfattar de regionala förvaltningsdomstolarna
som oberoende utan som en del av länsstyrelsernas verksamhet som förvaltningsrättslig
myndighet. 1 exempelvis en skatteprocess har det dömande
organet sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i ett
skattemål. Sammanfattningsvis skulle alltså domstolarnas oberoende och
jävsfria ställning förstärkas om det organisatoriska samarbetet med
länsstyrelsen upphörde.

Vid sidan av de principiella skälen finns praktiska fördelar med en utbrytning.
Om länsdomstolarna görs fristående skulle de i administrativt hänseende
komma att knytas till den administrativa organisationen - fr. o. m.
1975-07-01 domstolsverket - som betjänar kammarrätterna och regeringsrätten
- länsdomstolarnas överinstanser. Kammarrätten i Göteborg har givit
uttryck för dessa synpunkter i sitt remissyttrande över länsberedningens
förslag. Utskottet finner kammarrättens synpunkter bärande. Vidare skulle
en utbrytning av länsdomstolarna och närmande av dem till domstolsväsendet
i övrigt innebära en organisatorisk uppbyggnad som huvudsakligen

KU 1975/76:55

skulle överensstämma med vad som gäller för de allmänna domstolarna.
Beträffande domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning innebära
en klar fördel.

Som ovan anförts finns starka skäl att från både principiella och praktiska
utgångspunkter låta den kommande utredningen omfatta även frågan om
en organisatorisk utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna. Civilutskottet
anser att konstitutionsutskottet med anledning av motionerna
1975/76:644 (fp), 877 (m), 2507 (fp), yrkandet 4, och 2509 (c) bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilt yttrande

beträffande den regionala samhällsplaneringen på regional nivå av herr Claeson
(vpk) som anför:

Som framförts i motionen 1975/76:2508 (vpk) bör samhällsplaneringen
ligga kvar på länsstyrelserna även i fortsättningen. Ett sådant ställningstagande
innebär inte att den nuvarande planeringens innehåll kan godtas.
Det som i dag kännetecknar svensk samhällsplanering är att den är en
s. k. anpassningsplanering och inte en styrande planering. De nu rådande
planeringsprinciperna utgår väsentligen från den kapitalistiska ekonomins.
Så länge kapitalism råder kommer anpassningsplaneringar att vara förhärskande.
Emellertid bör man i ett framtidsperspektiv utforma planeringar
från i grunden andra värderingar - värderingar som bygger på planmässighet
i samhällsbyggandet. Denna planering måste bl. a. utgå från en bred demokratisk
diskussion. En självklar målsättning bör vara att med en medveten
styrande planering åstadkomma regional och klassmässig utjämning
i samhället. De frågor som behandlats i detta särskilda yttrande och som
alltså bygger på värderingarna i motionen 1975/76:2508 (vpk) finns det anledning
att återkomma till i andra sammanhang.

GOTAB 51990 Slockholm 1976