KU 1975/76:52

Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76:52

med anledning av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag
(1975/76:22) till vissa ändringar i ersättningsstadgan för riksdagens
ledamöter jämte motion

1 detta betänkande behandlas riksdagens förvaltningsstyrelses förslag
1975/76:22 och motionen 1975/76:2537 av herr Hermansson m. fl. (vpk).
Behandlingen av den med anledning av förvaltningsstyrelsens förslag väckta
motionen 1975/76:2532 av herr Ekinge m. fl. (fp, s, c, m) liksom av den
under allmänna motionstiden väckta motionen 1975/76:915 av herr Sjönell
(c) föreslås - i avvaktan på ytterligare förslag i ämnet från förvaltningsstyrelsen
- uppskjuten till 1976/77 års riksmöte.

Förvaltningsstyrelsens förslag

Förvaltningsstyrelsen beslöt den 27 maj 1975 att tillsätta en kommitté
för översyn av riksdagsledamöternas pensioner. Kommittén fick i uppdrag
att lägga fram förslag om anpassning av pensionsförmånerna till den beslutade
sänkningen av pensionsåldern inom den allmänna försäkringen.
Vidare skulle kommittén överväga och eventuellt lägga fram förslag med
anledning av önskemål om förändringar i fråga om riksdagspensionerna
som framförts motionsledes och på annat sätt.

Kommittén har i en den 26 mars 1976 dagtecknad framställning, som
har bifogats förvaltningsstyrelsens förslag, föreslagit vissa ändringar i reglerna
om egenpension och avgångsersättning enligt ersättningsstadgan
(1971:1197) för riksdagens ledamöter. Beträffande frågan om ålderspensionens
nivå efter 65-årsåldern inom riksdagspensioneringen har kommittén
inte ansett det möjligt att redovisa förslag innan motsvarande fråga har
lösts inom personalpensionssystemen på arbetsmarknaden. Kommittén har
därför föreslagit att förvaltningsstyrelsen bemyndigas att med ledning av
de överenskommelser som inom de närmaste månaderna kan komma att
träffas på arbetsmarknaden fastställa den nämnda nivån.

Bland de frågor sorn återstår att behandla under kommitténs fortsatta
arbete har framhållits samordningen av riksdagspension med annan pension,
beräkningsgrunderna för riksdagspension, reglerna för visstidspension, reglerna
för familjepension samt ersättarnas pensionsfråga.

Förvaltningsstyrelsen har för sin del instämt i de av kommittén framlagda
förslagen och föreslagna riktlinjerna för tolkningen av ersättningsstadgans
bestämmelser och anfört att styrelsen inte har något att erinra mot kommitténs
uttalanden angående dess fortsatta arbete.

Förvaltningsstyrelsens hemställan innebär att riksdagen måtte
I Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 52

KU 1975/76:52

1. antaga det i bilaga till kommitténs framställning framlagda förslaget
till lag om ändring i ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter,

2. besluta att uppdraga åt förvaltningsstyrelsen att fastställa procentsatsen
för riksdagspensionen efter 65 års ålder, samt

3. i övrigt godtaga de riktlinjer för tillämpningen av ersättningsstadgan
som kommittén i sin framställning rekommenderat.

Motionen

I motionen 1975/76:2537 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen med godkännande i övrigt av förvaltningsstyrelsens förslag beslutar
avslå de i 24 S ersättningsstadgan föreslagna förändringarna av reglerna
för avgångsersättning.

Motionärerna framhåller bl. a. att ”i förhållande till villkoren för övriga
kategorier på arbetsmarknaden ter sig förvaltningsstyrelsens förslag omotiverat
förmånliga”. Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till motionen.

Utskottet

Förvaltningsstyrelsens förslag tar sikte på att anpassa de för riksdagens
ledamöter utgående pensionsförmånerna till den fr. o. m. den 1 juli 1976
beslutade sänkningen av pensionsåldern från 67 till 65 år inom den allmänna
försäkringen. Eftersom pensionsförmånerna enligt ersättningsstadgan för
riksdagens ledamöter är att anse som en komplettering till de förmåner
som erhålls från den allmänna pensioneringen, varvid samordningen mellan
de båda slagen av pension är löst enligt det s. k. nettosamordningssystemet,
måste ifrågavarande bestämmelser i 17 och 18 §§ ersättningsstadgan nu ändras
så att inte i vissa fall ”dubbla” pensioner kommer att utgå fr. o. m.
den 1 juli 1976. Vidare erfordras vissa övergångsbestämmelser som tillgodoser
att i de fall då visstidspension har börjat utgå före den 1 juli 1976
och de sammanlagda ålderspensionsförmånerna skulle bli lägre än visstidspensionen
en utfyllnad av förmånerna görs upp till visstidspensionens nivå
fram till dess vederbörande har fyllt 67 år. Sådana regler har föreslagits
för visstidspensionärer både enligt den nu gällande ersättningsstadgan och
enligt 1941 års stadga.

Beträffande frågan om ålderspensionens nivå efter 65-årsåldem inom riksdagspensioneringen
har förvaltningsstyrelsen inte ansett det möjligt att lägga
fram något förslag innan motsvarande fråga har lösts inom personalpensionssystemen
på arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening bör därför tills
vidare bibehållas den nu fr. o. m. 67-årsåldern gällande nivån, dvs. 10 procent
av pensionsunderlaget, vartill - för ledamot som är född före år 1914 -tillkommer 2,6 procent för varje år han är född före år 1914. Förvaltningsstyrelsens
förslag till ändring i 17 $ ersättningsstadgan bör sålunda justeras

KU 1975/76:52

i enlighet härmed.

Det av förvaltningsstyrelsen framlagda förslaget om ändring av bestämmelserna
om avgångsersättning i 24 § ersättningsstadgan tillstyrks av utskottet
med en smärre ändring av redaktionell karaktär. Motionen
1975/76:2537 avstyrks sålunda av utskottet.

I likhet med en enhällig förvaltningsstyrelse tillstyrker utskottet också
de riktlinjer för tillämpningen av ersättningsstadgan som kommittén har
rekommenderat i sin framställning.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av förvaltningsstyrelsens förslag
1975/76:22

1. med avslag på motionen 1975/76:2537 antar det i bilaga intagna
förslaget till lag om ändring i ersättningsstadgan (1971:1197)
för riksdagens ledamöter,

2. i övrigt godtar de riktlinjer för tillämpningen av ersättningsstadgan
som kommittén rekommenderat i sin framställning.

Stockholm den 6 maj 1976

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s). Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s). Fiskesjö* (c). Molin (fp). Bergqvist*
(s), Björck i Nässjö (m). Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Måbrink* (vpk),
Johansson i Malmö* (s), Wictorsson (s) och Kindbom (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Måbrink (vpk) som ansett

dels att det näst sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Förvaltningsstyrelsens förslag om en mycket kraftig höjning - i stort sett
en fördubbling - av avgångsersättningen till avgående riksdagsledamöter,
som inte får riksdagspension, avstyrks av utskottet. I motionen 1975/76:22
(vpk) har anförts att det inte är rimligt att riksdagens ledamöter tillförsäkrar
sig förmåner som inte andra anställda kan påräkna. Utskottet delar motionärernas
mening att förvaltningsstyrelsens förslag - i förhållande till villkoren
för övriga kategorier på arbetsmarknaden - ter sig omotiverat förmånliga.
Den föreslagna ändringen av 24 $ ersättningsstadgan bör således
inte göras.

KU 1975/76:52

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med bifall till motionen 1975/76:2537 antar det i bilaga intagna
förslaget till lag om ändring i ersättningsstadgan (1971:1197)
för riksdagens ledamöter utom vad avser ändring av 24 §.

KU 1975/76:52

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter

Riksdagen föreskriver att 17, 18 och 24 §§ ersättningsstadgan (1971:1197)
för riksdagens ledamöter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §

Hel egenpension utgör för månad
före 67 års ålder 65 procent och från
och med 67 års ålder 10 procent av
pensionsunderlaget. För ledamot
som är född före 1914 ökas sistnämnda
procenttal med 2,6 procent
för varje år han är född före 1914.

Hel egenpension utgör för månad
före 65 års ålder 65 procent och från
och med 65 års ålder 10 procent av
pensionsunderlaget. För ledamot
som är född före 1914 ökas sistnämnda
procenttal med 2,6 procent
för varje år han är född före 1914.

Uppgår antalet riksdagsår inte till 15, utgår så stor del av hel egenpension
som svarar mot antalet riksdagsår.

18 §

Från egenpension före 65 års ålder

Från egenpension före 67års ålder
avdrages vad ledamoten är berättigad
att uppbära i form av sjukpenning,
sjukbidrag eller förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, sjukpenning dock endast
om den börjat utgå vid pensionstillfället.

avdrages vad ledamoten är berättigad
att uppbära i form av sjukpenning,
sjukbidrag eller förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, sjukpenning dock endast
om den börjat utgå vid pensionstillfället.

Utgår ej hel pension minskas avdrag i motsvarande mån som pensionen.

24 §

Avgångsersättning utgår till den
som varit ledamot av riksdagen
minst tre år och som vid mandatets
upphörande ej erhåller pension enligt
denna stadga. Ersättningen utgör sex
månadsarvoden för den som vid
mandatets upphörande uppnått 40
års ålder och eljest tre månadsarvoden.

Avgångsersättning utgår till den
som varit ledamot av riksdagen
minst tre år och som vid mandatets
upphörande ej erhåller pension enligt
denna stadga. Ersättningen utgör
tolv månadsarvoden för den som vid
mandatets upphörande uppnått sex
riksdagsår och eljest sex månadsarvoden.

Om särskilda omständigheter föreligger,
äger riksdagens förvahningsstyrelse
medge att avgångsersättning med
sex eller tolv månadsarvoden får utgå

KU 1975/76:52

även lill ledamot, som ej uppnått det
anta! riksdagsår sorn föreskrivs i första
stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

2. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt äga tillämpning i fråga om
visstidspension som börjat utgå vid denna tidpunkt. Sammanträffar i sådant
fall visstidspension fr. o. m. den månad under vilken pensionstagaren fyller
65 år med rätt till folkpepsion eller tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas visstidspensionen med
summan av den vid varje tidpunkt gällande folkpensionen och tilläggspensionen.
Folkpensionen och tilläggspensionen skall därvid alltid anses
ha den storlek den skulle ha haft om den börjat utgå den månad pensionstagaren
fyller 65 år.

3. Sammanträffar visstidspension som utgår enligt stadgan den 21 februari
1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande fr. o. m.
den månad under vilken pensionstagaren fyller 65 år med rätt till folkpension
eller tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring minskas visstidspensionen med summan av den vid varje
tidpunkt gällande folkpensionen och tilläggspensionen. Folkpensionen och
tilläggspensionen skall därvid alltid anses ha den storlek den skulle ha haft
om den börjat utgå den månad pensionstagaren fyller 65 år.