Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76: 51

med anledning av propositionen 1975/76:112 om kungörande av lagar
och andra författningar jämte motioner

I detta betänkande behandlas dels propositionen 1975/76:112, dels motionerna
1975/76:390, 1975/76:920, 1975/76:1984, 1975/76:2123 och
1975/76:2209. Den sistnämnda motionen är väckt med anledning av propositionen,
medan de övriga motionerna är väckta under den allmänna motionstiden.

Propositionen

I propositionen läggs fram förslag till ett enhetligt system med författningssamlingar
för kungörande av författningar. I systemet ingår Svensk
författningssamling (SFS), Riksdagens författningssamling (RFS), ett antal
författningssamlingar som ges ut av centrala myndigheter under regeringen
eller riksdagen samt en författningssamling för varje län. För de kommunala
författningarnas del är det avsett att kommuner och landstingskommuner
frivilligt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
skall ge ut författningssamlingar, som inte har någon kungörandefunktion
i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den
intresserade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förekommande
föreskrifter om kungörande av författningar på annat sätt än i författningssamling
behålls och byggs ut i någon mån. I propositionen ingår
ett förslag till ändring i regeringsformens bestämmelse om kungörande av
förordningar.

Propositionen innehåller följande tretton lagförslag:

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om kungörande av lagar och andra författningar,

3. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,

4. lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av

tjur eller hingst å samfälld betesmark,

5. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

6. lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud

för barn att idka viss försäljning,

7. lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång,

8. lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss

mark,

9. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

10. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

1 Riksdagen 1975/76. 4 sami Nr 51

KU 1975/76: 51

11. lag om ändring i förordningen (1954:132) angående markegångstaxor,

12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

13. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Beträffande lagförslagens lydelse och deras närmare motivering hänvisas
till propositionen.

Motionerna

I motionen 1975/76:390 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och Andersson
i Örebro (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om de krav som regeringen bör beakta i dess arbete med normgivningen.

Motionärerna utvecklar i motionen synpunkter på lagstiftnings- och förordningsmakten.
Med utgångspunkt i att riksdagen och regeringen ställer
krav på att medborgarna skall följa givna lagar och förordningar uttalar
motionärerna att medborgarna i sin tur bör kunna ställa krav på lagstiftarna.
Ett rimligt sådant krav är att av riksdagen stiftade lagar och av regeringen
meddelade förordningar måste vara klara och koncisa. Ett annat krav på
normgivningen är att den skall kunna efterlevas äv medborgarna och att
efterlevnaden skall kunna kontrolleras med rimliga medel. Ett tredje krav
är att erforderlig tid för information m. m. måste förflyta från det att en
lag eller förordning beslutas till dess den träder i kraft. Dessa krav bör
enligt motionärernas mening beaktas av regeringen i dess arbete med normgivningen.

I motionen 1975/76:920 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär översyn av principerna för ikraftträdandet av nya författningar
i enlighet med vad i motionen anförts.

Statsmakterna måste, anför motionärerna, se till att publiceringen av nya
författningar sker på sådant sätt och på sådan tid att de som kommer att
beröras av dem verkligen ges goda möjligheter att ta del av deras innehåll.
Enligt motionärerna är det för närvarande i åtskilliga fall inte så. Nya författningar
utkommer av trycket i SFS ofta mycket kort tid innan de träder
i kraft. I vissa fall synes inte vederbörande nummer av SFS ha förelegat
hos t. ex. domstolar och myndigheter vid den dag författningen trätt i kraft.
Ändringar av gällande författningar sker också under samma år i så stor
utsträckning att det enligt motionärerna måste anses föreligga väsentliga
risker för att misstag kan uppstå om vilken författningsbestämmelse som
gäller. Motionärerna anser att mängden av lagar och bestämmelser försvårar
möjligheten till överblick över vilka regler som verkligen gäller. Det torde
finnas ett icke ringa antal författningar som inte längre fyller någon funktion
och som därför borde upphävas. Som lämpliga åtgärder för att förbättra
rättsinformationen anger motionärerna att en författning - i vart fall som

KU 1975/76: 51

en huvudregel - inte träder i kraft förrän t. ex. minst två månader förflutit
från dess publicering i SFS. Vidare kunde de tidpunkter under året då nya
författningar skall träda i kraft begränsas till t. ex. fyra dagar om året, lämpligast
1 januari, 1 april, 1 juni och 1 oktober.

1 motionen 1975/76:1984 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs med hänvisning
till motivering i motionen 1975/76:1979 att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en särskild kommission, bestående av kvalificerad juridisk
expertis, som får i uppdrag att fortlöpande på rättsområde efter rättsområde
pröva vilka lagar och bestämmelser som kan förenklas eller utmönstras
såsom inaktuella.

I motionen 1975/76:1979 av herr Bohman m. fl. (m) anförs i avsnittet
"Rättstrygghet och kriminalvård”, underrubriken "Allmänna utgångspunkter”,
följande:

För att lagstiftningen rätt skall kunna fylla sin uppgift är det viktigt att
lagen är förankrad hos de enskilda människorna. Det måste föreligga ett
av folkflertalet omfattande behov av lagstiftning på de områden som regleras.
Att stifta lag "i onödan” medför inte endast att den lagens bestämmelser
inte efterlevs utan också att respekten för lag i allmänhet urholkas. Det
allt ymningare flödet av nya lagar och bestämmelser är därför otillfredsställande.
Anhopningen av lagar medför också att den enskilde - och även
myndigheterna - får svårt att överblicka alla påbud och rätta sitt handlade
därefter. Med hänsyn härtill, och då någon utgallring av gamla bestämmelser
sällan sker, anser vi att det krävs en fortlöpande genomgång av rättsområde
efter rättsområde för att utmönstra eller förenkla gällande bestämmelser.
En sådan översyn bör lämpligen anförtros åt kvalificerade jurister. Syftet
skall vara att öka överskådligheten, minska krånglet och därigenom förbättra
den enskildes rättighet.

1 motionen 1975/76:2123 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs med hänvisning
till motiveringen i motionen 1975/76:2122 att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning och förslag angående ytterligare åtgärder
för att så långt möjligt förenkla den språkliga utformningen av lagar och
förordningar samt för att lämna bättre rådrum för introduktion och information
före ikraftträdandet.

1 motionen 1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), som avser åtgärder
för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling, anförs under
rubrikerna ”Blankettraseriet” och ”Tillräckligt rådrum för information om
nya lagar” såvitt nu är aktuellt i huvudsak följande. Motionärerna anser
att man måste eftersträva ett nedbringande av antalet lagar och bestämmelser.
Man måste ge erforderligt rådrum för introduktion och information
mellan utfärdande och ikraftträdande. Lagförslagen är enligt motionärerna
ofta otillräckligt genomarbetade. Konkreta åtgärder måste nu vidtas för att
lagstiftningen framöver skall utformas så att det blir möjligt även för mindre
företag att tekniskt sätta sig in i de regler som samhället ställer upp.

I motionen 1975/76:2209 av herr Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
vid behandling av prop. 1975/76:112 beslutar att ge regeringen till känna

1 * Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 51

KU 1975/76: 51

vad som i motionen anförts beträffande tillgängligheten av författningar
och utgivningen av författningar i Svensk författningssamling.

Motionärerna tar upp två omständigheter av betydelse för tillgängligheten
och förståelsen av författningsmaterialet. Den första gäller den tidsgräns
som bör iakttagas mellan utgivningen och ikraftträdandet av författningar.
Motionärerna anser det angeläget att riksdagen vid behandlingen av propositionen
kraftigt understryker vikten av att författningsutgivningen planeras
så att myndigheter och allmänhet får rimliga möjligheter att ta del
av författningarnas innehåll före ikraftträdandet. Som andra fråga i motionen
tas upp den teknik som bör användas vid kungörande av författningar i
SFS. Motionärerna förordar därvid att författningar som ändras bör nytryckas
i betydligt större utsträckning än hittills. Detta bör, säger motionärerna,
särskilt gälla vid upprepade ändringar och när ändringarna är av mera genomgripande
art.

För närmare detaljer hänvisas till motionerna.

Vissa särskilda frågor

Språket i lagar och andra författningar

Sedan länge har statsrådsberedningen ägnat omsorg åt att språket i lagar
och andra författningar skall vara klart och tydligt och inte onödigt komplicerat.
Den 25 januari 1967 utgav statsrådsberedningen efter samråd med
svenska språknämnden promemorian Språket i lagar och andra författningar
(den s. k. blå boken). Promemorian vill ge anvisningar om hur lagar och
andra författningar bör skrivas så att de blir lättare att förstå för allmänheten.
Nedan återges promemorians inledning:

Det icke skönlitterära språkets huvudstilart är sakprosan, som tidigare våhgen
kallades normalprosan. Sakprosan används för sakliga beskrivningar
och redogörelser, t. ex. i upplysande och refererande tidskriftsartiklar, i läroböcker
och i vetenskaplig litteratur. Sakprosan gränsar åt ena hållet mot
kanslistilen, som den framför allt tidigare har tagit starka intryck av, åt
andra hållet mot den lediga prosastil som närmar sig eller strävar att efterlikna
vårdat talat språk. Under de senaste decennierna har sakprosan allt mera
frigjort sig från det tidigare inflytandet från kanslispråket och i fråga om
ledighet och åskådlighet i ordval och syntax allt mera närmat sig den lediga
prosan. Denna utveckling har medfört att kanslistilen har blivit mer och
mer isolerad och i allt högre grad ter sig föråldrad, stel och svårtillgänglig.
Klyftan förefaller att växa mellan å ena sidan sakprosan, normalspråket,
och å andra sidan högtidligare och mera ålderdomliga stilarter som kanslispråk,
lagspråk och vissa arter av religiöst språk.

Om språket i lagar och andra författningar - liksom hela det officiella
språket - så långt möjligt närmas till den nutida svenska sakprosan, blir
texterna mera begripliga för allmänheten, utan att de därför behöver förlora
något i klarhet och uttrycksfullhet. Närmandet till sakprosan kan ske genom
att man även i lagstilen i stort sett använder sakprosans ordformer, dess
ordförråd, dess sats- och meningsbyggnad.

KU 1975/76: 51

I stilistiskt avseende kan författningsspråket givetvis aldrig bli helt enhetligt.
Det kan exempelvis vara svårt att undvika en mera komplicerad
stil när man beskriver en tekniskt invecklad materia. Självfallet bör man
dock sträva efter att uttrycka även invecklade sammanhang i en klar och
lättförståelig språklig form. Det är således inte någon ursäkt för ett krångligt
skrivsätt, att materian är invecklad. Inte minst på områden där folk i allmänhet
måste kunna tolka författningstext får höga krav ställas på att stilen
är enkel och lättfattlig. Detta gäller t. ex. skattelagstiftningen.

När man utformar en lagtext bör man ta hänsyn till språkets naturliga
rytm och inte enbart till logiska sammanhang. Texten blir därigenom lättare
att läsa och förstå.

I det följande ges några råd och anvisningar om hur språket lämpligen
bör utformas i lagar och andra författningar så att de blir lättare att förstå
för allmänheten. Med denna utgångspunkt får råden och anvisningarna självfallet
inte tillämpas så stelbent, att möjligheterna minskas att ge uttryck
för nyanser som gör texten adekvat i förhållande till det tankeinnehåll som
skall förmedlas.

En ny, aktualiserad upplaga av promemorian är under utarbetande inom
statsrådsberedningen.

Riksdagen behandlade i höstas några motioner om bättre offentlig svenska
(KrU 1975/76:12). 1 enlighet med vad kulturutskottet förordat anslog
riksdagen på tilläggsstat för budgetåret 1975/76 133 000 kr. för utarbetande
av en handbok i offentlig svenska. Riksdagen gav dessutom för regeringen
som sin mening till känna vad utskottet anfört om språkvårdande åtgärder
m. m. Uttalandena hade följande lydelse:

Språket är av utomordentlig betydelse för kommunikationen mellan människorna,
för samspel och samverkan dem emellan, för utbyte av information
samt förmedling av tankar och känslor. Ändå måste man tyvärr konstatera
att behandlingen av svenska språket i offentliga sammanhang ofta är i hög
grad bristfällig och att den kritik som förts fram i motionerna 1975:262
och 1975:499 är berättigad. Utskottet har den bestämda uppfattningen att
det är nödvändigt med kraftiga ansträngningar för att komma till rätta med
de missförhållanden som föreligger. Målet bör vara ett språk som är klart
och tydligt. Det är angeläget att man söker sig fram mot detta mål på
sådana vägar att språket inte riskerar att bli torftigt och förlora i uttrycksfullhet.

Motionerna siktar till åtgärder som skall göra det offentliga språket mera
lättförståeligt än det ofta är för närvarande. Det är i hög grad önskvärt
att sådana åtgärder kommer till stånd, men det finns enligt utskottets mening
också anledning att överväga åtgärder för att öka de enskilda människornas
förmåga att förstå det språk som talas och skrivs i offentliga sammanhang.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det språkvårdande arbetet
bör intensifieras. En arbetsuppgift som snarast bör påbörjas är utarbetandet
av en handbok i offentlig svenska. I övrigt är det lämpligast att riksdagen
inte nu tar ställning till alla detaljer i arbetet. Svenska språknämnden, som
för innevarande budgetår tilldelats ett bidrag av 359 000 kr. ur reservationsanslaget
Bidrag till särskilda kulturella ändamål, har förklarat sig villig att
åtaga sig uppgiften att utarbeta nämnda handbok. Kostnaderna har beräknats
till 133 000 kr. Detta belopp bör ställas till nämndens förfogande. Vilka
övriga åtgärder som bör vidtagas bör övervägas av regeringen som därefter

KU 1975/76: 51

hos riksdagen begär anvisande av de medel som anses nödvändiga för ändamålet.
Därvid bör det enligt utskottets mening beaktas att Svenska språknämnden
bör få möjlighet att öka sina ansträngningar att göra den offentliga
svenskan bättre och effektivare.

Sedan den 1 februari 1976 har till statsrådsberedningen knutits en särskild
språkexpert. Hans uppgift är främst att a) utbilda personal i regeringskansliet
i språkvårdsfrågor, b) medverka vid utformningen av språket i lagar och
andra författningar, c) tjänstgöra som rådgivare i språkvårdsfrågor åt personalen
inom regeringskansliet.

Gallring av inaktuella författningar m. m.

Inom statsrådsberedningen har nedlagts ett omfattande arbete på översyn
av författningsbeståndet. Som ett led häri utgavs 1974 ett register över gällande
SFS-författningar den 1 juli 1973. En ny upplaga förbereds per den
1 januari 1976. Som ett led i registerarbetet utfärdades kungörelsen (1973:76)
om upphävande av vissa författningar i anslutning till upprättande av ett
register över gällande författningar publicerade i Svensk författningssamling.
Genom kungörelsen upphävdes sammanlagt 843 författningar som inte längre
var aktuella. I registret över gällande SFS-författningar finns en särskild
avdelning med rubriken ”Ogiltiga författningar”. 1 denna redovisas de författningar
som upphävdes under tiden 1970-den 30 juni 1973 med verkan
senast fr. o. m. den 1 juli 1973: Vidare redovisas de tidsbegränsade författningar
för vilka giltighetstiden gick ut under nämnda tid. Slutligen redovisas
också vissa författningar som utfärdats under nämnda tid av annan
myndighet än Kungl. Majit och som avförts ur registret såsom inte längre
tillämpliga (obsoleta).

Omtryckning av författningar i SFS

Statsrådsberedningen utgav den 19 maj 1969 ”Anvisningar för författningsskrivning”
(den s. k. gröna boken). Anvisningarna utgavs i översedd
upplaga 1970, 1973 och senast den 2 december 1974. 1 anvisningarna behandlas
under särskild rubrik frågan om omtryckning av författning. 1 denna
del anförs följande:

Som riktpunkt bör gälla att författning trycks om, när den tidigare har
ändrats mer än en gång och det är aktuellt att göra ändringar som inte
är av obetydlig omfattning.

Om de aktuella ändringarna är mycket omfattande, kan omtryckning vara
befogad redan när en författning ändras första gången. Har en författning
tidigare vid flera tillfällen undergått smärre ändringar, bör vidare omtryckning
ske även om de aktuella ändringarna är av obetydlig omfattning.

Omtryckning är särskilt angelägen, om författningen bara förekommer
i SFS och inte t. ex. i lagboken, rikss katte verkets utgåva av skatte- och
taxeringsförfattningarna, statens avtalsverk ”Författningar om statligt

KU 1975/76: 51

reglerade tjänster” (FST) eller utbildningsväsendets författningsbok (UFB).

Det förhållandet att riksdagen har beslutat ändring i en lag hindrar inte
att regeringen ensam, i samband med ändringens publicering, beslutar att
trycka om lagen.

Det kan nämnas att konstitutionsutskottet berörde frågan om omtryckning
av författning i samband med granskningen av statsrådsprotokollen 1972.
Utskottet, som ansåg att systemet med fullständiga omtryck av flera gånger
ändrade författningar har många fördelar, ifrågasatte om inte smärre ändringar
i viss författning kan utfärdas på sedvanligt sätt, medan omtryck
av författningar i sin helhet kan anstå några veckor.

I sitt betänkande ”Svensk Författningssamling” (SOU 1970:48) behandlade
utredningen om författningspublicering frågan om omtryck av författningar
i SFS. I denna del anförde utredningen följande (s. 57):

Utredningen anser att ett ökat bruk av omtryck i SFS är det bästa sättet
att komma till rätta med problemet med ändringsförfattningarna. Även om
detta medför ökade kostnader för författningssamlingen kan man räkna
med att det i någon mån uppvägs av att författningarna i minskad utsträckning
behöver tryckas om i andra publikationer men framför allt genom
sparad arbetstid för alla de tjänstemän och andra som saknar specialpublikationer
och är hänvisade till att använda SFS.

Det låter sig inte göra att ge exakta anvisningar om när omtryck bör
ske. Det måste avgöras från fall till fall och hänsyn bör tagas till hur stor
författning det är fråga om, hur omfattande ändringarna är, hur mycket
författningen har ändrats tidigare, förekomsten av annan författningspublikation
som innehåller författningen samt hur många personer som kan
antas bruka författningen. Statsrådsberedningens huvudregel innebär att författningen
skall tryckas om i samband med tredje ändringen och utredningen
finner denna regel väl avvägd. Om ändringarna är mycket omfattande bör
omtrycket ske tidigare. Om författningen är mycket omfattande i förhållande
till ändringarna bör omtryckningen kunna uppskjutas något.

Utskottet

Den snabba samhällsutvecklingen har bl. a. medfört ett intensivare lagstiftningsarbete.
Både antalet helt nya författningar och antalet ändringar
i äldre har ökat. Mot denna bakgrund har frågan om information till medborgarna
och de tillämpade organen om innehållet i nya regler fått en allt
större betydelse.

Utredningen om författningspublicering, som tillkallades 1967, har i två
betänkanden. Svensk Författningssamling (SOU 1970:48) och Bättre överblick
över lagar och andra bestämmelser (SOU 1973:23), framlagt en rad
olika förslag som syftar till att förbättra informationen om vad som är gällande
rätt på ett område.

Genom propositionen har regeringen tagit ställning till vissa av de förslag
som framlagts av utredningen om författningspublicering. Främst har behandlats
frågan om kungörande av lagar och andra författningar. I pro -

KU 1975/76: 51

positionen läggs sålunda fram förslag till ett enhetligt system med författningssamlingar
för kungörande av författningar. I systemet ingår Svensk
författningssamling (SFS), Riksdagens författningssamling (RFS), ett antal
författningssamlingar som ges ut av centrala myndigheter under regeringen
eller riksdagen samt en författningssamling för vaije län. För de kommunala
författningarnas del är det avsett att kommuner och landstingskommuner
frivilligt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
skall ge ut författningssamlingar, som inte har någon kungörandefunktion
i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den
intresserade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förekommande
föreskrifter om kungörande av författningar på annat sätt än i författningssamling
behålls och byggs ut i någon mån. I propositionen ingår
ett förslag till ändring i regeringsformens bestämmelse om kungörande av
förordningar.

Propositionen har inte föranlett några ändringsförslag. Utskottet har också
för sin del funnit sig kunna i allt väsentligt godta propositionens förslag.
Enligt utskottets mening bör ett genomförande av dessa vara ägnat att förbättra
medborgarnas och de rättstillämpande myndigheternas information
om vad som är gällande rätt. Emellertid har riksdagen nyligen antagit en
ny berberislag (prop. 1975/76:157, JoU 1975/76:43, rskr 1975/76:312) som
fr. o. m. den 1 juli 1976 ersätter 1933 års berberislag. Propositionens förslag
till lag om ändring i den gamla berberislagen bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet föreslår därutöver en teknisk ändring utan saklig
betydelse i förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen.
Ändringen sammanhänger med den i prop. 1975/76:135 om den statliga
kulturpolitiken 3 föreslagna ändringen i samma lag (se KrU 1975/76:35).

I flertalet motioner i förevarande ärende understryks vikten av att en
författning kan nå sina adressater i god tid före ikraftträdandet. Betydelsen
härav har utskottet framhållit i olika tidigare sammanhang, bl. a. i sina
betänkanden 1971-1975 med anledning av den på utskottet ankommande
granskningen av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.
Mot bl. a. denna bakgrund avser utskottet att också i fortsättningen
som ett led i sitt granskningsarbete regelbundet följa utgivningen av författningar
i SFS.

Utskottet kan instämma med motionärerna när det gäller vikten av att
planeringen av författningsutgivningen sker med beaktande av informationsfrågorna.
Som allmän riktlinje bör härvid gälla att en författning skall
träda i kraft först efter erforderligt rådrum för information om författningens
innehåll m. m. Utskottet förordar att planeringen av arbetet med nya lagar
och andra författningar sker med utgångspunkt från att om möjligt minst
fyra veckor bör förflyta mellan en författnings kungörande och dess ikraftträdande.
Är detta ogörligt bör helst åtminstone två veckor skilja kungörandet
och ikraftträdandet. Kortare tid än en vecka bör endast kunna komma
i fråga i undantagsfall. Till de absoluta minimikraven hör att en författning
skall kungöras på ett sådant sätt att möjlighet föreligger för envar som berörs

KU 1975/76: 51

av författningen att ta del av författningens innehåll innan den träder i
kraft. Vad utskottet i denna del uttalat bör ges regeringen till känna.

I motionen 1975/76:2209 förordas att omtryckning av en ändrad författning
skall göras i SFS i betydligt större utsträckning än vad som nu är
fallet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att omtryckning många
gånger är värdefull för att förbättra författningsmaterialets tillgänglighet.
Detta gäller särskilt vid upprepade ändringar och när ändringarna är av
mera genomgripande art. I de anvisningar för författningsskrivning som
statsrådsberedningen utfärdat ges också rekommendationer om omtryckning
som bör tillgodose det anförda. Det är utskottets avsikt att i fortsättningen
vid sin granskning av utgivningen av SFS uppmärksamma också frågan
om omtryckning av författningar. Med hänsyn till det anförda erfordras
det enligt utskottets mening i denna del inte nu något särskilt initiativ
från riksdagens sida.

I motionen 1975/76:920 anförs att rättsinformationen kan underlättas om
de tidpunkter under året, då nya författningar skall träda i kraft, begränsas
till t. ex. fyra dagar om året, lämpligast 1 januari, 1 april, 1 juni och 1
oktober. Utskottet har i samband med tidigare års granskning av utgivningen
av SFS uttalat att det är väsentligt att takten i lagstiftningsarbetet hålls
så jämn som möjligt under hela året. Därmed kan bl. a. bättre tillgodoses
att författningarna kommer ut i så god tid före ikraftträdandet att alla berörda
dessförinnan kan få tillräcklig information om innebörden av de nya bestämmelserna.
Utskottet har därvid förordat att en ytterligare tidsmässig
utspridning av författningarnas ikraftträdande bör eftersträvas. Utskottet
vidhåller denna inställning och avstyrker därför motionen 1975/76:920, såvitt
nu är i fråga.

I motionen 1975/76:920 framhålls att ofta förekommande ändringar i en
och samma författning bör undvikas med hänsyn till risken för att misstag
kan uppstå om vilken författningsbestämmelse som gäller. Vad motionärerna
anfört är enligt utskottets mening beaktansvärt. Det är självfallet angeläget
att riskerna för misstag om vilka författningsbestämmelser som gäller i görligaste
mån elimineras. Å andra sidan är ofta återkommande ändringar,
särskilt i vissa författningar såsom t. ex. sekretesslagen, en konsekvens av
det intensiva lagstiftningsarbetet på andra områden, som knappast kan undvikas.
Utskottet anser sig kunna utgå ifrån att statsrådsberedningen i sitt
arbete med författningsmaterialet beaktar nu anförda synpunkter. Med det
sagda bör motionen, såvitt nu är i fråga, anses besvarad.

I motionerna 1975/76:920 och 1975/76:1984 framhålls vikten av att författningar
som förlorat sin betydelse inte längre kvarstår som gällande utan
upphävs. Utskottet delar motionärernas uppfattning härvidlag. Statsrådsberedningen
har också under senare år nedlagt ett omfattande arbete på
översyn av författningsbeståndet. Ett mycket stort antal författningar, som
bedömts inte längre vara aktuella, har upphävts. Arbetet i denna del fortsätter.
Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte erforderligt

KU 1975/76: 51

att riksdagen nu tar något särskilt initiativ i frågan. Motionerna bör, såvitt
nu är i fråga, anses besvarade med det anförda.

I motionerna aktualiseras också vissa mera allmänna frågor om lagstiftning
och normgivning över huvud taget. Även de i dessa delar framförda förslagen
har väsentligen sin grund i rättssäkerhets- och informationsintressen.

I motionen 1975/76:390 ställs följande krav på lagar och andra författningar.
Lagar och andra författningar skall vara klara och koncisa, så att
annan tolkning än den av lagstiftaren avsedda så långt möjligt utesluts.
Lagar och andra författningar skall vidare kunna efterlevas av medborgarna
och efterlevnaden skall kunna kontrolleras med rimliga medel. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att de angivna kraven är väsentliga och
rimliga. Som allmänna principer för normgivningen utgör de inga nyheter
utan de ligger sedan länge till grund för arbetet med författningarna. För
principernas tillämpning måste ofrånkomligen i hög grad omständigheterna
i de enskilda fallen vara avgörande. Det ankommer bl. a. på riksdagen att
beakta att de angivna principerna tillbörligen tillgodosetts i lagförslag som
riksdagen antar. Med det anförda bör motionen 1975/76:390 anses besvarad
i nu förevarande del.

I motionen 1975/76:2123 tas upp den språkliga utformningen över huvud
taget av lagar och andra författningar. Motionärerna vill att språket skall
förenklas så långt det är möjligt. Utskottet kan instämma med motionärerna
i att det är i hög grad angeläget att lagar och andra författningar får en
sådan språklig utformning att de blir begripliga för allmänheten. Även invecklade
sammanhang bör i görligaste mån uttryckas i en klar och lättförståelig
språklig form.

Sedan länge har statsrådsberedningen ägnat omsorg åt att språket i lagar
och andra författningar skall vara klart och tydligt och inte onödigt komplicerat.
Den 25 januari 1967 utgav statsrådsberedningen efter samråd med
svenska språknämnden en promemoria om språket i lagar och andra författningar.
Promemorian innehåller anvisningar om hur lagar och andra
författningar bör skrivas så att de blir lättare att förstå för allmänheten.
En ny, aktualiserad upplaga är under utarbetande inom statsrådsberedningen.
Vidare har regeringen till statsrådsberedningen knutit en särskild språkexpert.
Till hans uppgifter hör bl. a. att medverka vid utformningen av
språket i lagar och andra författningar.

Utskottet erinrar om att riksdagen i höstas uttalade sig för att det språkvårdande
arbetet bör intensifieras och anslog särskilda medel för detta
ändamål. Med hänsyn härtill och till vad som anförts i det föregående anser
sig utskottet kunna utgå ifrån att arbetet med att förbättra den språkliga
utformningen av lagar och andra författningar kommer att fortsätta och
att regeringen ställer erforderliga resurser till förfogande härför inom de
av riksdagen beslutade anslagsramarna. Med det anförda bör motionen
1975/76:2123 anses besvarad.

De frågor som aktualiserats i förevarande ärende utgör delar av det om -

KU 1975/76: 51

fattande komplex som gäller samhällets information till medborgarna. Under
senare år har informationsfrågorna ägnats allt större uppmärksamhet. Utskottet
kan t. ex. peka på inrättandet 1971 av nämnden för samhällsinformation
(NSI) och riksdagens beslut i samband därmed om en aktivering
av samhällets informationsinsatser. Riksdagen har också nyligen beslutat
om ett flertal åtgärder för att förbättra medborgarnas information om riksdagen
och dess arbete.

Arbetet med att förbättra samhällsinformationen pågår nu på många olika
områden. Inom NSI har påbörjats ett utvecklingsarbete rörande formerna
för samhällsinformationen i framtiden. Riksdagens revisorers kansli har nyligen
färdigställt en granskningspromemoria med rubriken Samhällsinformation.
1 denna framläggs flera olika förslag med syfte att förbättra samhällsinformationen.
Dit hör bl. a. att särskilda informations- och servicecentraler
skall inrättas i varje kommun. Promemorian är f. n. under remissbehandling.
Till remissinstanserna hör NSI och Svenska kommunförbundet.

Utskottet vill understryka betydelsen av ett fortsatt arbete på att förbättra
samhällsinformationen. Det är enligt utskottets mening angeläget att olika
förslag i detta syfte prövas. Av propositionen framgår att ställning ännu
inte tagits till ett av utredningen om författningspublicering framlagt förslag
om inrättande av en författningscentral. Utskottet vill inte föregripa regeringens
prövning av denna fråga men förutsätter att i samband därmed
också övervägs behovet av åtgärder på det lokala planet, t. ex. genom kommunerna.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. såsom vilande antar propositionens förslag till lag om ändring
i regeringsformen,

2. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen
med den ändringen att 15 S för följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 S1

Länsstyrelsen äger att låta undersöka eller medgiva annan att under villkor,
som länsstyrelsen bestämmer, undersöka plats för fornfynd, ändå att den
ej är att hänföra till fast fornlämning. Sådan undersökning må vidtagas
även av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Å sådan undersökning skall vad i 5 S sista stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Länsstyrelsen äger att vid vite Länsstyrelsen äger att vid vite
fridlysa platsen intill dess undersök- fridlysa platsen intill dess undersökning
utförts, om det kan ske utan ningen utförts, om det kan ske utan

'Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1975/76:135.

KU 1975/76: 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att därigenom vållas väsentlig olä- att därigenom vållas väsentlig olägenhet.
genhet. / fråga om kungörande av

länsstyrelsens beslut äger 4 sv andra
stycket motsvarande tillämpning.

3. beslutar att propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1933:231) om utrotande av berberis å viss mark inte skall föranleda
någon riksdagens åtgärd,

4. antar propositionens lagförslag i övrigt,

5. med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:390,
1975/76:920, 1975/76:2123 och 1975/76:2209 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om planeringen
av författningsutgivningen,

6. avslår motionen 1975/76:920, såvitt gäller begränsning av de
tidpunkter under året, då nya författningar skall träda i kraft,

7. förklarar motionerna 1975/76:1984,1975/76:390,1975/76:920,
1975/76:2123 och 1975/76:2209, de fyra sistnämnda i vad de
inte behandlats i det föregående, besvarade med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 13 maj 1976

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s). Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Molin (fp), Bergqvist
(s), Björck i Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane
(s), Dahlberg (s), Kindbom (c) och Berndtson (vpk).

GOT AB 51930 Stockholm 1976