KU 1975/76:23

Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76:23

med anledning av motion om översyn av pressens distributionsformer Motionen I

motionen 1975:980 av herr Alsén m. fl. (s) föreslås att ”riksdagen hos
regeringen hemställer om en översyn av den svenska pressens distributionsformer
i syfte att utröna om den nuvarande organisationen tillfredsställer
medborgarnas och samhällets krav på opartiskhet och möjligheter
att nå tryckta media”.

Motionärernas utgångspunkt är att tryckfriheten av tradition är ”en av
grundstenarna i vår demokrati”. För att tryckfriheten skall kunna stärka
demokratin måste enligt motionärerna distributionen av tryckta media vara
organiserad så, att medborgarna har lika tillgång till de budskap som förmedlas
av de tryckta medierna.

I motionen beskrivs därefter distributionens nuvarande form. Motionärerna
konstaterar därvid att distributionen av tryckta media helt domineras
av AB Svenska Pressbyrån. Ca 90 % av dagstidningarnas lösnummerupplagor
och nära 100 % av tidskrifternas försäljning går enligt motionen genom
Pressbyråns återförsäljare och egna försäljningsställen.

I följande avsnitt av motionen behandlas de olika bolag som ingår i Pressbyråkoncernen.
Bl. a. redovisas uppgifter om ägarförhållanden och inriktningen
och omfattningen av bolagens verksamheter.

Enligt motionärerna bygger den hittillsvarande distributionsformen för
tryckta media för det första på att böcker förmedlas från förlagen till detaljhandeln,
för det andra på att distributionen via Pressbyrån från tidskriftsföretag
och tidningsföretag skall ske ”på lika villkor från intressenternas
- producenternas - synpunkt”. Motionärerna erinrar om att litteraturutredningen
tog upp frågan om ett statligt massmarknadsförlag. Eftersom litteraturutredningen
endast behandlade böcker och bokdistribution är det enligt
motionen angeläget att man från konsumenternas synpunkt även gör
en översyn av distributionen av andra tryckta media i synnerhet som Pressbyrån
intar en monopolställning. Motionärerna anser att behovet av en sådan
översyn framstår tydligare mot bakgrund av Pressbyråns utveckling av den
egna detaljhandelsverksamheten som gör det svårt för Pressbyrån att motsvara
bolagsordningens formulering att vara "ett opartiskt distributionsorgan
för den svenska pressen”. Behovet av kapital för utveckling av detaljhandelsverksamheten
bör rimligen kunna inverka hämmande på Pressbyråns
övriga utveckling.

1 Riksdagen 1975176. 4 sam!. Nr 23

KU 1975/76:23

Några uppgifter om pressdistributionen'

För den dagspress som omfattas av presstödkungörelsen - f. n. den abonnerade
dagspressen - är lösnummerdistributionen av mindre omfattning.
Endast mellan 5 och 10 % av dagstidningarnas totala upplaga distribueras
som lösnummer, i allt väsentligt genom Pressbyråns försorg. Den helt övervägande
delen distribueras direkt till konsumenterna antingen av tidningarna
själva (ca 10 % av volymen) eller av samdistributionsföretag, som åtnjuter
statlig rabatt (ca 70 %) eller av postverket (ca 20 %). Sedan införandet av
samdistributionsrabatten 1970 har andelen tidningsexemplar som distribueras
av tidningarna själva minskat starkt. För tio år sedan utgjorde denna
andel ca 50 %. Även postverket, som i mitten av 1960-talet hade ca 1/3
av den abonnerade volymen, har förlorat tidningsvolym med ett för postverket
ekonomiskt ofördelaktigt resultat. För att i någon mån hejda volymförlusten
gjordes därför distribution genom postverkets lantbrevbärarlinjer
rabattberättigad.

F. n. existerar fyra rabattberättigade distributionsföretag. Två av dem är
rikstäckande, det postverksägda Tidningstjänst AB och Pressens Samdistribution
AB som ägs av Pressbyrån. De två övriga är regionala, Pressens
Morgontjänst, som ägs av Stockholms morgontidningar, och Tidningsbärarna,
som ägs av åtta av de nio Skånetidningarna. 1973/74 fördelade sig
marknaden mellan dessa fyra företag på följande sätt:

Tidningstjänst AB 49 %

Pressens Samdistribution AB 23 %

Pressens Morgontjänst 15 %

Tidningsbärarna 13 %

Sedan införandet av rabattsystemet har tendensen varit att Pressens Morgontjänst
och Tidningsbärarna håller sina marknadsandelar, medan det tredje
pressägda distributionsföretaget, Pressens Samdistribution, inte kunnat ta
lika stor del av den ökade anslutningen till systemet. Det totala rabattbeloppet
uppgick budgetåret 1973/74 till 22,8 milj. kr.

Den dagspress som ej omfattas av presstödkungörelsen - f. n. kvällstidningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö - bygger helt på försäljning av
lösnummer. Distributionen inom det område där tidningen är lokaliserad
ombesörjs av tidningen själv medan Pressbyrån svarar för distributionen
i landet i övrigt.

När det gäller tidskrifter sköter postverket helt och hållet distributionen
av de abonnerade exemplaren medan lösnumren så gott som helt distribueras
av Pressbyrån. Fördelningen mellan abonnemangs- och lösnummervolym

' Framställningen bygger huvudsakligen på uppgifter ur två av 1972 års pressutrednings
rapporter och betänkanden. Svensk press. Tidningar i samverkan (SOU 1975:11)
och Svensk press. Statlig presspolitik (SOU 1975:79).

KU 1975/76:23

är svår att uppskatta på grund av olika beräkningsgrunder på postverket
och Pressbyrån.

Pressbyråkoncernens uppbyggnad och Pressbyråns uppgifter

Pressbyråkoncernen består av ett moderbolag. Pressbyrån Intressenter AB,
som äger praktiskt taget alla aktierna i AB Svenska Pressbyrån som i sin
tur har tre dotterföretag, Wennergren-Williams AB, Pressens Samdistribution
AB och Vitess Katalog Expo AB. Sistnämnda bolag bildades 1974.

Pressbyrån har enligt bolagsordningens 2 5 följande uppgift:

Bolaget skall vara ett opartiskt distributionsorgan för den svenska pressen
och dess verksamhet ha till föremål att i denna egenskap på ett för pressen,
myndigheterna och allmänheten tillfredsställande sätt bedriva distribution
och försäljning av tidningar och tidskrifter, vilkas innehåll icke kan anses
såra tukt och sedlighet eller anständighet, samt att i övrigt bedriva handel
med andra varor för att stödja tidningsförsäljningen.

Med bolagets opartiskhet skall förstås ett rättvist bestämmande och tilllämpande
av villkoren för samt handhavande av distributionen och försäljningen
av de tidningar och tidskrifter, vilka använda bolaget som distributionsorgan.

Vid extra bolagsstämma i AB Svenska Pressbyrån, hållen den 8 augusti
1975, beslöts vissa ändringar i 2 §, första stycket. Bestämmelsen har följande
nya lydelse:

Bolaget skall vara ett opartiskt distributionsorgan för den svenska pressen
och dess verksamhet ha till föremål att i denna egenskap på ett för pressen,
myndigheterna och allmänheten tillfredsställande sätt bedriva distribution
och försäljning av tidningar och tidskrifter samt i övrigt bedriva handel
med varor och annan med dessa rörelsegrenar förenlig verksamhet.

Vid samma tillfälle ändrades bolagets firma till Pressbyråföretagen Aktiebolag.
Ändringarna behandlas enligt uppgift från Pressbyrån f. n. vid patent-
och registreringsverkets bolagsbyrå.

I bolagsordningens 8 8 stadgas bl. a. att bolagsstyrelsens ordförande skall
vara en ansedd person i fri och oberoende ställning i förhållande till bolagets
aktieägare, dess leverantörer och kunder.

Remissyttranden

Motionen har remitterats till näringsfrihetsombudsmannen (NO), Pressens
samarbetsnämnd, AB Svenska Pressbyrån och Sveriges Författarförbund.
Samtliga remissinstanser har inkommit med yttranden. Pressbyrån har dessutom
inkommit med skrivelse som innehåller synpunkter på vissa avsnitt
i Sveriges Författarförbunds yttrande.

KU 1975/76:23

Pressbyråkoncernens ägarförhållanden

I motionen och Pressbyråns yttrande redovisas olika uppgifter när det
gäller ägarförhållandena i Pressbyråns Intressenter AB. Enligt motionen är
aktierna spridda på drygt 150 aktieägare, enligt remissyttrandet på 134. Frånräknas
de aktieposter som innehas av de tio största aktieägarna, återstår
enligt motionen sex procent av aktiekapitalet, enligt remissyttrandet drygt
15 %.

Största aktieägaren uppges i motionen vara Bonnierföretagen med drygt
40 % av aktiekapitalet, näst största Aftonbladet med 9 96. Rätta förhållandet
är enligt Pressbyrån att "AB Bonnierföretagen genom Åhlén & Åkerlund
äger 32 96; om därtill läggs de aktieposter som innehas av Dagens Nyheter
och Expressen (vilka inte ingår i AB Bonnierföretagen), kommer man upp
i sammanlagt drygt 41 96. Men i konsekvensens namn bör då till Aftonbladets
aktier läggas den post som innehas av Stockholms Tidnings AB,
varvid man för AB-koncernen kommer upp i sammanlagt drygt 16 96.”

Pressbyråns ställning på pressmarknaden

Enligt motionen dominerar Svenska Pressbyrån helt distributionen av
tryckta media i Sverige. Ca 90 % av dagstidningarnas lösnummerupplagor
och nära 100 % av tidskrifternas försäljning går enligt motionen genom
Pressbyråns återförsäljare och egna försäljningsställen. Vidare uppges i motionen
att praktiskt taget all utländsk press som säljs som lösnummer distribueras
av Pressbyrån. Pressbyrån intar därför, menar motionärerna, en
monopolställning när det gäller distributionen av andra tryckta media än
böcker.

Sveriges Författarförbund anlägger ett synsätt på Pressbyråns roll i pressdistributionen
som nära överensstämmer med motionens. Författarförbundet
anför bl. a. följande:

Pressbyråorganisationen är i dag en väl fungerande distributions- och försäljningsapparat
vars samhälIsbetydelse är av utomordentlig vikt. För stora
medborgargrupper utgör Pressbyråkoncernen den enda förmedlaren av det
tryckta ordet, och det innebär knappast en överdrift att denna expansiva
koncern är den faktiska förutsättningen för samtliga tryckta media.

Dagens massmedia kan i stor utsträckning karaktäriseras som fritidserbjudanden
och tryckta media utgör inget undantag härvidlag. Marknadsföringen
är genomgående ålders- och gruppdifferentierad och vad man säljer
är i själva verket livsattityder och livssammanhang.

Pressdistributionen i Sverige är visserligen fri, men med tanke på Pressbyråkoncernens
faktiska dominans, i praktiken närmast påminnande om
Sveriges Radios monopol på eterburen distrubution, förefaller det Sveriges
Författarförbund rimligt att överväga om någon form av samhällsinsyn vore
möjlig och rimlig. Under alla förhållanden finner Sveriges Författarförbund
det angeläget att en översyn av den svenska pressens distributionsformer
kommer till stånd.

KU 1975/76:23

Med anledning av Författarförbundets rekommendation om "någon form
av samhällsinsyn” i företaget redovisar Pressbyrån i sitt genmäle företagsstyrelsens
nuvarande sammansättning:

Styrelsens presidium består av landshövdingen Erik Huss, ordförande,
och riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz, vice ordförande. Därutöver består
styrelsen av - förutom representanter för företagets anställda och bolagets
verkställande ledning - dels representanter för olika kategorier av tidningsoch
tidskriftsföretag som aktieägare i företaget, dels representanter utsedda
av Svenska Tidningsutgivareföreningen (också aktieägare i företaget).

Både NO och Pressbyrån kritiserar i sina remissyttranden motionens påstående
att Pressbyrån intar en monopolställning i fråga om distributionen
av andra tryckta media än böcker. NO framhåller att detta omdöme inte
torde vara helt korrekt vad gäller distributionen av abonnerade dagstidningar
och tidskrifter. Enligt NO ombesörjs sålunda distributionen av abonnerade
tidskrifter i huvudsak av postverket. När det gäller distributionen av dagstidningar
till prenumeranter finns exempel på andra samverkansformer än
via det i Pressbyråkoncernen ingående Pressens Samdistribution AB. Pressbyrån
anser att motionärerna helt har förbisett att en mycket stor del av
den svenska pressen distribueras till prenumeranter utan Pressbyråns medverkan.
Enligt uppgifter som lämnas i yttrandet distribueras 42 % av dagstidningsexemplaren
av Pressbyrån. Ca en fjärdedel härav är prenumerationsexemplar
distribuerade via Pressbyråns dotterbolag Pressens Samdistribution
AB. Av den totala tidskriftsdistributionen svarar Pressbyrån enligt
egen uppgift för 37 procent, uteslutande bestående av lösnummerexemplar.

När det däremot gäller distributionen av lösnummerexemplar av dagstidningar
och tidskrifter torde det enligt NO "i stort sett” vara riktigt att
Pressbyrån intar en monopolställning. NO framhåller dock att det finns
tidningar och tidskrifter som valt att distribuera lösnummer på andra sätt
än via Pressbyrån. Pressbyrån anser inte att företaget har något monopol
på lösnummerdistributionen. Det står, menar pressbyrån, "varje tidningsoch
tidskriftsutgivare fritt att själv avgöra om han vill anlita Pressbyrån
för sin distribution eller ordna den på annat sätt”. Att nästan all lösnummerdistribution
dock går genom Pressbyrån beror enligt företaget på att
utgivarna har funnit Pressbyråns distribution "effektiv och billig”. Som stöd
för detta anför Pressbyrån att de genomsnittliga ersättningar som utgivarna
erlägger till Pressbyrån är lägre än i ett antal andra västeuropeiska länder
(Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Storbritannien).

Pressbyråns opartiskhet m. m.

Allmänt anser NO att Pressbyråns distribution av lösnummer fungerar
enligt principer som är godtagbara från de synpunkter NO har att beakta.
Mot bakgrund av tryckfrihetsförordningens regler om distribution av skrift
och Pressbyråns dominerande ställning vad gäller lösnummerdistributionen

KU 1975/76:23

måste enligt NO särskilt stora krav ställas på att företaget tillämpar generösa
regler som inte verkar diskriminerande mot vare sig tidningsutgivare eller
återförsäljare.

I Pressbyråns yttrande - liksom i motionen - hänvisas till bolagsordningens
bestämmelse att Pressbyrån skall vara "ett opartiskt distributionsorgan för
den svenska pressen”. Såväl NO som Pressbyrån erinrar i sina yttranden
vidare om det avtal mellan bolaget och Svenska Tidningsutgivareföreningen,
det s. k. Pressbyråavtalet, som reglerar villkoren för distribution och försäljning
av lösnummer. Avtalet innebär enligt båda remissinstanserna att
Pressbyrån är skyldig att, om utgivaren så önskar, distribuera och sälja varje
svensk tidning och tidskrift som är införd i poststyrelsens tidningsregister
(Inländsk Tidningstaxa). När det gäller publikationer som inte är införda
i detta register framhåller NO att han i förekommande fall intagit ståndpunkten
att Pressbyråns distributionsskyldighet bör omfatta även dessa tidningar
och tidskrifter "om ej uppenbara lönsamhets- eller kapacitetsskäl
talar häremot”. Pressbyrån anför i denna fråga att "enligt gällande näringsfrihetsbestämmelser
anses Pressbyrån ... skyldig att på utgivarens begäran
distribuera även publikationer som inte är införda i tidningstaxan, men för
dem gäller inte Pressbyråavtalet”.

Beträffande återförsäljarnas rätt till leverans från Pressbyrån framhåller
NO att det nuvarande systemet tillkom 1964 sedan åtskilliga klagomål framförts
till NO från detaljister som vägrats försäljningsrättigheter. Systemet,
som infördes efter kontakter med NO-ämbetet, karakteriseras enligt NO bl. a.
av att alla detaljister som uppnår viss försäljning erhåller leveranser. NO
uppger att i några fall klagomål inkommit från återförsäljare även på tilllämpningen
av nuvarande leveransvillkor. Inte vid något tillfälle har enligt
NO funnits anledning att rikta allvarligare anmärkningar mot Pressbyrån.

Pressbyrån uppger att företaget distribuerar tidningar och tidskrifter till
ca 900 egna försäljningsställen och ca 15 000 återförsäljare (kommissionärer).
Även gentemot återförsäljarna upprätthålls enligt Pressbyrån kravet på opartisk
försäljning. Tack vare kommissionssystemet kan, menar Pressbyrån,
försäljningsställena hålla tillräckliga upplagor av ett brett sortiment utan
risk för ekonomisk förlust, vilket är en viktig förutsättning för opartisk
distribution av tidningar och tidskrifter.

Pressbyråns detaljhandelsverksamhet

I motionen anförs att Pressbyrån under de senaste åren målmedvetet
gått in för att utveckla sin detaljhandelsverksamhet. Under 1973 uppgick
enligt motionen omsättningen i detaljhandeln inom Pressbyrån till ungefär
hälften av den totala omsättningen. I detta sammanhang nämner motionärerna
även bildandet av dotterföretaget Vitess Katalog Expo AB. Från
företagsekonomisk synpunkt måste det, menar motionärerna, vara svårt
att motsvara bolagsordningens formulering att vara "ett opartiskt distri -

KU 1975/76:23

butionsorgan för den svenska pressen”. Behovet av kapital för utveckling
av detaljhandelsverksamheten bör rimligen kunna inverka hämmande på
Pressbyråns övriga utveckling.

I Pressbyråns yttrande åberopas bolagsordningens bestämmelse att Pressbyrån
skall "bedriva handel med andra varor för att stödja tidningsförsäljningen”.
Pressbyrån framhåller att denna bestämmelse inte nämns av motionärerna
och att de felaktigt framställer handeln med andra varor (Pressbyråns
detaljhandelsrörelse) som en ekonomisk belastning för pressdistributionen.
I själva verket är enligt Pressbyrån detaljhandelsrörelsen ekonomiskt
självbärande. Företaget betonar att ”utfallet av denna rörelsegren
har under Pressbyråns 75-åriga tillvaro gjort det möjligt att distribuera tidningar
och tidskrifter mot ersättningar som inte har överskridit självkostnadsnivå”.

Pressbyrån anser det missvisande att påstå att företaget under de senaste
åren målmedvetet gått in för att utveckla sin detaljhandelsverksamhet och
att omsättningen inom Pressbyråns detaljhandel 1973 uppgick till ungefär
hälften av den totala omsättningen. En sådan skrivning ger enligt Pressbyrån
”intryck av att detaljhandelsrörelsens andel i omsättningen under de senaste
åren skulle ha ökat och pressdistributionens andel följaktligen minskat. Så
är inte fallet. Detaljhandelsrörelsen svarade 1961 för 57,3 96 av Pressbyråns
omsättning, 1974 för 43,2 96."

Pressbyrån ger därefter en beskrivning av utvecklingen av detaljhandelsrörelsen
och uppehåller sig därvid speciellt vid de lönsamhetsproblem som
de starkt stigande lönekostnaderna medfört för kioskhandelns del. 1974 bildades
som nämnts ett nytt dotterbolag till Pressbyrån, Vitess Katalog Expo
AB, som enligt bolaget har till uppgift att sälja s. k. urvalsvaror till lågpriser
med en för Sverige delvis ny metod. Det nya dotterbolaget skall enligt
Pressbyrån ses som ett led i en strävan att motverka den ogynnsamma
utvecklingen genom att gå in på nya verksamhetsfält. Motionens beskrivning
av Vitess-projektets omfattning kritiseras på flera punkter av Pressbyrån.
1 motionen sägs alt projektet beräknas kräva 40-50 milj. kr. i kostnader
under en fyraårsperiod. Enligt Pressbyrån är det däremot inte fråga om kostnader
utan om investeringar, dessutom till ett väsentligt lägre belopp. Antalet
Vitess-butiker som skall etableras under 1975 uppges i motionen till tio;
enligt Pressbyrån är rätta antalet tre.

Pressbyrån bestrider motionärernas bedömning att behovet av kapital för
utveckling av detaljhandelsverksamheten bör kunna inverka hämmande
på Pressbyråns övriga utveckling. I själva verket har enligt Pressbyrån detaljhandelsrörelsen
alltid varit inte bara självbärande utan också självfinansierande,
och detta gäller även de investeringar som nu görs i Vitess Katalog
Expo AB.

Pressbyrån framhåller avslutningsvis att i företagets organisationsplan

finns sedan gammalt en klar gränsdragning mellan pressdisiribuiionen och
detaljhandclsrörclsen sorn gäller både verksamheten och det ekonomiska

KU 1975/76:23

resultatet. Denna uppdelning blir enligt Pressbyrån ännu mera markerad
fr. o. m. 1976 då AB Svenska Pressbyrån kommer alt svara enbart för pressdistributionen,
medan detaljhandelsrörelsen kommer alt drivas genom ett
nybildat separat bolag, sidoordnat till Pressbyrån. Pressbyrån anser att motionärernas
förmodan om detaljhandelsrörelsens hindrande inverkan på
pressdistributionen då ännu klarare än nu kommer att framstå som obefogad.

Även NO har i sill yttrande tagit upp sistnämnda fråga. NO unior all
han inte har något material som stöder motionärernas uppfattning ali utvecklingen
av Pressbyråns dctaljhandelsvcrksamhcl skulle kunna inverka
hämmande på Pressbyråns distributionsverksamhet.

Frågan om en översyn

En positiv inställning till ulredningskravet redovisar Sveriges För/åuarJörbimil
som i en redan citerad del av sitt yttrande betecknar det som angeläget
att en översyn av den svenska pressens distributionsformer kommer
till stånd.

Övriga remissinstanser ställer sig mer avvisande till ulredningskravet.
NO framhåller alt de tre utredningar sorn arbetat med pressfrågor under
1960- och 1970-talen ”i inte obetydlig utsträckning enligt sina direktiv haft
att ägna sig ål en översyn av dagspressens distributionsformer". NO anser
sig i och för sig sakna anledning ali motsätta sig att pressens distributionsformer
görs till föremål lör ytterligare utredning. Enligt NO:s uppfattning
synes det dock ändamålsenligt ätt avvakta 1972 års press ut red ning innan
ställning tas lill frågan om ytterligare utredning av den svenska pressens
distributionsformer.

Pressbyrån anför i denna fråga bl. a. följande:

Att vi i Sverige kan glädja oss ål en hög grad av läslrihel framgår av
det faktum, att antalet köpta tidnings- och tidskrifisexemplar per invånare
och år är högre i Sverige än i något annat land. Delta lyder knappast på
att distributionen skulle vara illa skött. Därmed inte sagt alt den inte kan
förbättras, vilket framdeles som hittills kommer ali vara vår strävan. Om
enligt motionens förslag en statlig utredning skulle tillsättas, är vi beredda
att lämna allt tänkbart bistånd. Det ligger både i vårt eget och i allmänhetens
intresse att sådana missförstånd om Pressbyrån och dess verksamhet, som
denna motion är eli uttryck för, undanröjs. Vi tror dock inte att en statlig
utredning skulle kunna lämna något väsentligt bidrag till vidareutvecklingen
av lösnummcrdistributioncn, som är vårt huvudsakliga arbetsfält.

1 ett annat sammanhang i remissyttrandet framhåller Pressbyrån alt om
den svenska pressens distributionsformer skall göras till föremål lör en översyn
"kan prenumerantdistribulionen självfallet inte förbigås".

Den fjärde remissinstansen. Pressens scimarbeisnäniml. anser att de problem
i tidningsdistributionen som tas upp i motionen behandlas av de undersökningar
av pressens förhållanden sorn pågår i 1972 års press ut red ning

KU 1975/76:23

och 1974 års tidningstaxeutredning. Med hänvisning håriill rnimhåller samarbetsniimnden
ali behov av några ytterligare utredningar rörande pressens
distributionsfrågor för närvarande inte synes föreligga.

Pressbyrån instämmer i sin senare skrivelse i den bedömning som Pressens
samarbetsnämnd givit uttryck för och framhåller att det är svårt att finna
att det för närvarande föreligger behov av ytterligare utredningarom pressens
distributionsförhållanden.

Behandling av frågan om utvecklingen inom den kommersiella kultursektorn
m. m.

Vid 1973 års riksdag behandlades motionen 1973:448 av herr Palm m. fl.
(s) vari hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning
och förslag till åtgärder som motverkar maktkoncentrationen inom
den kommersiella kultursektorn och som främjar mångfalden och yttrandefriheten
inom denna sektor.

Motionärerna erinrade om att många politiska insatser under senare år
karakteriserats av en vilja att åstadkomma ett öppnare samhälle, att öka
möjligheterna till insyn och påverkan, och framhöll att det råder stor enighet
om att den politiska demokratin måste kompletteras med social, ekonomisk
och kulturell demokrati. Den ambition som karakteriserade strävandena
att lösa maktbalansens problem inom den offentliga kulturdistributionen
hade enligt motionärerna inte sin motsvarighet i några likngnde anspråk
på förhållandena inom den privata kultursektorn. Där är förhållandena helt
otillfredsställande så länge det finns företag, i vissa fall familjedominerade,
som på vissa områden intar en ställning som utvecklas i monopolistisk
riktning. Motionärerna nämnde särskilt Pressbyråns roll som kulturdistributör
och anförde att den i stora delar av landet får en alltmer monopolistisk
prägel. I sin verksamhet låter Pressbyrån uppenbarligen den kommersiella
lönsamheten tränga undan det kulturella ansvaret.

Motionen remitterades av kulturutskottet till ett flertal institutioner, organisationer
och företag på kulturområdet. 1 stort sett ansåg remissinstanserna
att motionärerna tagit upp frågor av väsentlig betydelse för ett fritt
kulturliv och att det inom kulturområdet finns problem av den art som
hade angivits i motionen. För pressens del uttalade Svenska Journalistförbundet
samma oro som motionärerna inför den utveckling som Pressbyrån
genomgår och ansåg att möjligheten att ålägga Pressbyrån att hålla
ett visst sortiment av böcker, tidningar och tidskrifter på de platser där
företaget har en monopolställning borde övervägas. Publicistklubben och
Pressbyrån framhöll däremot att det på pressområdet inte förelåg någon
monopolsituation eller tendenser till en maktkoncentration som var ägnad
att väcka oro. Utskottet (KrU 1973:43) anförde bl. a. följande:

Utskottet delar den uppfattning som uttalas både i motionen och i det
övervägande antalet remissvar att det är angeläget att det både inom den

KU 1975/76:23

offentliga och den privata sektorn skapas garantier för valfrihet och mångsidighet
inom kulturutbudet, förökad insyn och påverkan. Härigenom skulle
människorna få bättre möjlighet att uppleva en berikande kulturmiljö.
Utskottet anser också i likhet med motionärerna, att en översyn och analys
av det kommersiella marknadssystemet på kulturområdet är påkallad. Syftet
med en dylik analys, som lämpligen skulle kunna inriktas på att sammanfatta
och komplettera det nu pågående arbetet rörande olika delområden inom
det kulturpolitiska fältet, bör vara att lägga en grund för åtgärder. En översyn
med bl. a. dessa arbetsuppgifter bör komma till stånd.

Det framgår inte av motionen huruvida motionärerna tänkt sig att den
av dem önskade utredningen skall utföras av för ändamålet särskilt tillkallade
sakkunniga eller i annan ordning. Utskottet som i det föregående tagit ställning
i själva sakfrågan finner det inte behövligt att utskottet gör något uttalande
om i vilken form det önskade utredningsarbetet bör bedrivas.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973:448 bör riksdagen
som sin mening ge till känna för Kungl. Majit.

Riksdagen godtog utskottets ställningstagande (rskr 1973:313).

Riksdagens skrivelse i denna fråga anmäldes i konselj den 8 mars 1974,
varvid beslöts prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken.

Skrivelsen behandlades i propositionen under avsnittet 25.16 Kommersiellt
driven kulturverksamhet (s. 365-367). Departementschefen konstaterade
där att en betydande del av kulturutbudet tillkommer på affärsmässiga
grunder men att det allmänna redan nu svarar för omfattande insatser på
områden där den kommersiellt drivna verksamheten visat sig otillräcklig
eller leder till otillfredsställande resultat. Departementschefen anförde vidare
att de statliga insatserna under det senaste decenniet steg för steg vidgats
till att omfatta nya områden och erinrade bl. a. om att dagspress och tidskrifter
numera åtnjuter stöd.

Departementschefen framhöll avslutningsvis följande:

Väsentliga problem inom den kommersiellt drivna kulturverksamheten
återstår att undersöka. Det är vidare sannolikt att det i ett senare sammanhang
finns anledning att ta upp frågan om en fortlöpande insamling
av uppgifter rörande resp. bransch med hänsyn till att betingelserna inom
flertalet privat drivna kultursektorer är under snabb förändring.

Enligt min mening bör det bli en av de viktigaste uppgifterna för statens
kulturråd att följa utvecklingen i fråga om det kommersiella kullurutbudet
och att föreslå erforderliga åtgärder. Några av de frågor som behöver belysas
kan bli föremål för en analys genom det utredningsarbete rådet får resurser
att självt bedriva. Andra frågor kan komma att kräva utredningar i andra
former.

Vad som anfördes i detta avsnitt av propositionen gav inte anledning
till uttalanden från riksdagens sida (KrU 1974:15, rskr 1974:248).

1 detta sammanhang kan vidare nämnas ali litteraturutredningen i sitt
betänkande Boken (SOU 1974:5) föreslagit att ett massmarknadsförlag inrättas
med statlig medverkan för produktion av prisbillig kvalitetslitteratur
i pocketupplaga som kunde konkurrera med kiosklitteraturen. 1 prop.
1975:20, som bl. a. bygger på litteraturutredningens förslag, framhöll de -

KU 1975/76:23

partementschefen (s. 190) att vid beredningen inom utbildningsdepartementet
hade även frågan om ett massmarknadsförlag tagits upp till prövning.
En utgångspunkt hade därvid varit att en eventuell sådan förlagsverksamhet
skulle ha nära kontakt med de stora folkrörelserna. Departementschefen förklarade
sig ha för avsikt att i annat sammanhang återkomma med ställningstagande
i denna fråga. Departementschefens uttalande föranledde ingen
meningsyttring från riksdagens sida (KrU 1975:12, rskr 1975:201).

Pågående utredning rörande företagskoncentration inom massmediebranschen I

juni 1974 tillkallade statsrådet Lidbom med stöd av Kungl. Majus bemyndigande
en utredning, niassmeclickonceninilioiisiilirilniii^cn (Ju 1974:13),
för att pröva frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration
inom massmediebranschen. Utredningen har en parlamentarisk sammansättning.

I direktiven anförs bl. a. följande:

I massmediebranschen råder speciella förhållanden sorn gör det särskilt
angeläget att kunna övervaka och ingripa mot icke önskvärda företagskoncentrationer.
Det finns här andra intressen än i fråga om näringslivet i allmänhet
som träder i förgrunden. Massmedieföretagen har i första hand
betydelse för opinionsbildningen i vårt land. Det äravgörande för mångfalden
i den politiska och kulturella debatten att det finns ett tillräckligt antal
från varandra fristående massmedieföretag. Drivs företagskoncentrationen
inom massmediebranschen så långt att kommersiellt styrda oligopol eller
rent av monopol uppstår kan yttrandefriheten i realiteten bli beskuren. För
att detta skall inträffa fordras i själva verket inte att monopoliseringen eller
oligopoliseringen drivs särskilt långt. Det kan i detta sammanhang räcka
med att peka på de risker för den reella yttrandefriheten som uppkommer
när det i en region av landet endast utges en daglig tidning.

För att vi skall kunna bevara och förstärka en mångfacetterad massmediebransch
fordras åtgärder av olika slag. Presstödet är en sådan åtgärd. Men
det räcker inte. Enligt min mening är situationen sådan att vi måste undersöka
möjligheterna att införa en effektiv lagstiftning som kan förebygga
icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen. Särskilt angeläget
ter det sig att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande
ställning inom flera sektorer av massmediebranschen. Beträffande
sådana konglomerat kan det också vara nödvändigt att ha regler som gör
det möjligt att upplösa en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation.

De speciella förhållanden som råder inom massmediebranschen kräver
enligt min mening att lagstiftningen läggs upp på ett annat sätt än vad
som kan vara lämpligt för företag i allmänhet. Jag föreslår att särskilda
sakkunniga tillkallas för denna uppgift. Utgångspunkten förde sakkunnigas
arbete bör vara att vi behöver regler som gör det möjligt att förhindra att
kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon del
av massmediebranschen. Framför allt är det, som nyss nämnts, viktigt att
man kan förhindra sådan företagskoncentration som tar sig uttryck i att
ett massmedieföretag koper upp ett massmedieföretag inom en annan gren

KU 1975/76:23

av branschen. Detta förhållande understryks särskilt av den tekniska och
kommersiella utveckling som är att vänta inom massmediebranschen inom
en nära framtid.

Enligt direktiven måste övervakningen från det allmännas sida bli effektiv.
De sakkunniga bör särskilt undersöka i vad mån den uppgiftsskyldighet
som föreligger enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande prisoch
konkurrensförhållanden bör skärpas när det gäller företag inom massmediebranschen.
Vidare framhålls att det kan vara nödvändigt att acceptera
samgåenden mellan massmed ieföretag, när samgåendet får till följd att något
av de berörda företagens fortsatta existens tryggas. Men det måste också
vara möjligt för det allmänna att ställa villkor för att samgående eller annat
samarbete mellan massmed ieföretag skall kunna godtas. Prövningen av dessa
frågor bör anförtros åt ett från regeringen fristående organ - befintligt
eller för ändamålet särskilt tillskapat.

Slutligen framhålls att en ny massmediegrundlag inte bör innehålla regler
som lägger hinder i vägen för en lagstiftning av det slag som skisserats
i direktiven. De sakkunniga bör i den frågan särskilt samråda med massmedieutredningen.

Utredningsförslag rörande pressdistributionen

1972 års pressutreclning avlämnade den 14 oktober 1975 sitt slutbetänkande
Svensk press. Statlig presspolitik (SOU 1975:79). Distributionsfrågor berörs
av utredningen i flera olika sammanhang men främst i kap. 10 Samverkan
inom dagspressen och kap. II Tidskrifter. Utredningens förslag sammanfattas
i kap. 13.

Beträffande distributionen och försäljningen av lösnummer konstaterar
utredningen bl. a. (s. 220) att sedan 50 år finns inom pressen ett väl utvecklat
samarbete. Genom det pressägda företaget Svenska Pressbyrån distribueras
lösnummer av dags- och veckotidningar samt tidskrifter till 16 000 pressbyråkiosker
och andra säljställen över hela riket.

Utredningen ägnar vidare stor uppmärksamhet åt samdistributionsrabatten.
Utredningens förslag och överväganden i denna fråga sammanfattas
sålunda (s. 320):

Effekterna av samdistributionsrabatten har varit synnerligen tillfredsställande
och pressutredningen föreslår att hittillsvarande konstruktion i huvudsak
bibehålls. Skulle stimulansen tas bort finns risk för alt samarbetet
upplöses och att principen med lika pris upphöratt gälla. Utredningen avvisar
dock tanken på att även göra samdistribution av lösnummerförsålda tidningsexemplar
rabattberättigade. Det finns inte tillräckligt starka presspolitiska
skäl för en sådan ordning. Utredningen finner ej heller skäl att nu
höja rabattens storlek.

Pressutredningen vill skapa garantier för att samtliga i distributionen deltagande
tidningar ges tillräckliga möjligheter till insyn. Det skall inte vara
tillåtet fördistributionsföretagen att föra förhandlingar med endast en tidning

KU 1975/76:23

inom ett distributionsområde. Möjligheterna för flera distributionsförelag
att samtidigt bedriva samdistribution inom ett distributionsområde bör tas
bort. I syfte att förhindra att volymen försvinner från postverket till distributionsföretagen
utan att servicen gentemot läsarna förbättras föreslås
att postverket får förmedla samdistributionsrabatl för tidningsdistribution
på lantbrevbärarlinjer.

Slutligen föreslås åtgärder som garanterar att bestämmelserna om lika
pris ej kringgås genom t. ex. uppdelning av distributionsområden i s. k. prisområden.
Administrationen av samdistributionsrabatten föreslås i framtiden
handhas av presstödsnämnden.

Ledamoten av utredningen, direktören Bertil Nilsson, har reserverat sig
till förmån för förslaget att utsträcka samdistributionsrabatten till tidningar
som helt bygger på lösnummerförsäljning. Enligt Nilsson bör samdistributionsrabatt
i form av ett transportstöd utgå till kvällstidningar som distribuerar
i samverkan.

Utredningens förslag innebär att flera nya uppgifter tilldelas presstödsnämnden.
Bl. a. skall - som redan framgått - administrationen av samdistributionsrabatten
överflyttas från statskontoret till presstödsnämnden.
Betydligt större resurser måste därför ställas till nämndens förfogande. Enligt
utredningen bör ett permanent kansli inrättas för det löpande arbetet.
Presstödsnämnden bör också ges resurser att med hjälp av kansliet eller
expertis utifrån utföra eller initiera olika former av undersökningar samt
rapportera om utvecklingen inom branschen.

När det gäller tidskrifterna har enligt pressutredningen distributionskostnaderna
varit en snabbt ökande utgiftspost för de flesta tidskrifter, främst
som en följd av de portohöjningar som posten tvingats vidtaga. Utredningen
diskuterar olika alternativ till distributionen av tidskrifter via postverket
men konstaterar att majoriteten av alla tidskrifter har små möjligheter att
skapa en effektiv och kvalitetsmässigt tillfredsställande egen distribution.
Under vissa förutsättningar skulle dock en samdistribution av tidskrifter
kunna bli ekonomiskt fördelaktig i jämförelse med postdistributionen utan
att servicen försämrades. En sådan, tänkt distribution skulle endast omfatta
ett fåtal, större tidskrifter.

Pressutredningen betecknar sina undersökningar av tidskrifternas roll och
ekonomiska situation sorn översiktliga och framhåller behovet av ytterligare
studier på detta område. Det finns, anser utredningen, oroande tecken på
en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred folkrörelseanknytning.
Utredningen betonar statsmakternas ansvar i denna fråga och
föreslåratt en särskild utredning så snart som möjligt tillsätts för att fastställa
dagsläget för tidskrifterna och framlägger förslag om hur tidskrifternas problem
lämpligen bör lösas.

I ett annat nyligen framlagt betänkande behandlar 1974 års tidningslaxeutredning
postens roll i tidnings- och tidskriftsdistributionen (SOU 1975:80).
Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av avgifterna i postverkets
tidningsrörelse m. m. Utredningen konstaterar att av den postbefordrade

KU 1975/76:23

volymen på ca 600 milj. ex. per år hänför sig nästan 2/3 till tidningar med
mindre än 2 nummer i veckan. För dessa tidningar har marknadsutvecklingen
för postverkets del varit gynnsam. Men när det gäller dagstidningsdistributionen
har utvecklingen missgynnat postverket. En väsentlig orsak
härtill har enligt utredningen varit införandet av den statliga samdistributionsrabatten.
Enligt postverkets kostnadsberäkningar ger tidningsrörelsen
en bristande särkostnadstäckning, som för år 1975 beräknas överstiga 90
milj. kr.

Utredningens huvuduppgift har varit att konstruera ett sådant taxesystem,
att postverket får sina kostnader för lidningsdistributionen täckta utan volymförluster.
Enligt utredningens förslag skall kostnadstäckningen åstadkommas
genom successiva avgiftshöjningar under en period av 15 år. Genom
den långa anpassningsperioden och andra föreslagna inslag i taxesystemet
anser utredningen att riskerna för ett volymbortfall är små. Beträffande
samdistributionsrabatten konstaterar utredningen - som redan nämnts -att rabatten visserligen förändrat konkurrenssituationen men att ett slopande
av den inte skulle få några positiva effekter för postverket. Utredningen
föreslår därför inte några ändringar i samdistributionsrabatten.

Pressutredningen och tidningstaxeutredningen har stått i kontakt med
varandra underarbetet. 1 en kommentar till tidningstaxeutredningens förslag
framhåller pressutredningen (s. 257) att förslaget för tidskrifternas del innebär
att de får en möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen på distributionsområdet
och att anpassa planeringen inför det nya läget. Om tidningstaxeutredningens
förslag accepteras synes enligt pressutredningen hotet om
en drastisk höjning av distributionskostnaderna avvärjt.

Båda nu nämnda betänkanden är f. n. föremål för remissbehandling. Förslag
till riksdagen kan väntas våren 1976.

Utskottet

I motionen behandlas vissa frågor rörande distributionen av tidningar
och tidskrifter. Bl. a. diskuteras den icke abonnerade pressens distribution.
På detta område har ett enda företag sedan länge en dominerande ställning.
Enligt motionen är det av största vikt att pressdistributionen fungerar opartiskt,
så att olika tidningar och tidskrifter ges möjlighet att på så lika villkor
som möjligt nå ut till en bred allmänhet. Vidare berörs också pressdistributionens
roll från kulturpolitisk synpunkt.

Enligt utskottet är de frågor som tagits upp i motionen av väsentlig betydelse.
I ett demokratiskt samhällssystem är det av stor vikt att medborgarna
ges en allsidig och omfattande information om olika problem och
åsiktsriktningar. Som framhålls i motionen är det därför ett viktigt samhällsintresse
att medborgarna har så lika tillgång som möjligt till den information
och debatt som förmedlas av tidningar och tidskrifter. Frågor
rörande pressdistributionen har också uppmärksammats av statsmakterna

KU 1975/76:23

i olika sammanhang. Bl. a. har åtgärder vidtagits för att stimulera s. k. samdistribution
av abonnemangstidningar genom statliga rabatter. Det bör även
framhållas att pressen själv organiserat en omfattande samverkan när det
gäller lösnummerförsäljningen och distributionen av tidningar och tidskrifter.

Formerna för pressdistributionen har behandlats av 1972 års pressutredning
i dess nyligen avgivna betänkande Svensk press. Statlig presspolitik
(SOU 1975:79), där utredningen bl. a. konstaterar att effekterna av samdistributionsrabatten
varit tillfredsställande. Enligt pressutredningens förslag
skall hittillsvarande konstruktion av rabatten i huvudsak bibehållas.

För de flesta tidskrifter har enligt pressutredningen distributionskostnaderna
varit en snabbt ökande utgiftspost, främst som en följd av de portohöjningar
som posten tvingats vidtaga. Pressutredningen konstaterar dock
att ett genomförande av tidningstaxeutredningens i september 1975 framlagda
förslag inte skulle innebära någon drastisk höjning av distributionskostnaderna.

Enligt pressutredningen finns det oroande tecken på en ekonomisk kris
för stora grupper av tidskrifter med bred folkrörelseanknytning. Utredningen
betonar statsmakternas ansvar i denna fråga och föreslår att en särskild
utredning snarast tillsätts för att fastställa dagsläget för tidskrifterna och
framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

Vad beträffar frågan om företagsstrukturen inom pressdistributionen har
den enligt utskottet visst samband med det uppdrag som givits den
s. k. massmediekoncentrationsutredningen. Utredningen skall pröva frågan
om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen.
Dessa regler skall enligt direktiven göra det möjligt att förhindra
att kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon
del av denna bransch. Särskilt angeläget ter det sig att se till att företag
med en dominerande ställning inom flera sektorer av massmediebranschen
inte förekommer.

Vad gäller frågan om pressdistributionens kulturpolitiska roll vill utskottet
erinra om att förhållandena inom den s. k. kommersiella kultursektorn har
varit föremål för uppmärksamhet från statsmakternas sida under senare år.
I en motion till 1973 års riksdag av herr Palm m. fl. (s) behandlades frågan
om maktkoncentrationen inom denna sektor. I sitt av riksdagen godkända
betänkande förklarade sig kulturutskottet (KrU 1973:43) dela motionärernas
önskemål om en översyn och analys av det kommersiella marknadssystemet
på kulturområdet. Frågan behandlades i prop. 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken. I propositionen framhöll departementschefen bl. a. att en
av de viktigaste uppgifterna för statens kulturråd borde bli att följa utvecklingen
i fråga om det kommersiella kulturutbudet och att föreslå erforderliga
åtgärder. Departementschefens uttalanden i detta avsnitt av propositionen
godtogs av riksdagen.

Som framgått av det anförda är de frågor som berörs i motionen föremål

KU 1975/76:23

för uppmärksamhet i olika sammanhang. Utskottet kan sålunda konstatera
att frågan om dagspressens distributionsformer tagits upp av 1972 års pressutredning.
Om utredningens förslag genomförs kan det förutsättas att utvecklingen
på detta område kommer att följas med uppmärksamhet av bl. a.
presstödsnämnden. Vad gäller tidskrifterna delar utskottet pressutredningens
uppfattning att behov föreligger av en skyndsam utredning på detta
område. Utskottet förutsätter att utredningens uppdrag också kommer att
innefatta en analys av tidskriftsdistributionen. Utskottet ställer sig sålunda
bakom förslaget om en utredning på detta område. Denna utskottets inställning
bör ges regeringen till känna.

Frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom
massmediebranschen är som nämnts föremål för prövning i massmediekoncentrationsutredningen.
Enligt utskottet bör utredningen vara oförhindrad
att behandla företagskoncentrationen inom pressdistributionen och de
ägarsamband som kan finnas mellan företag med dominerande ställning
inom denna sektor och andra sektorer av massmediebranschen.

Beträffande pressdistributionens roll i kulturpolitiken anser utskottet att
denna fråga ligger inom det område som statens kulturråd har att bevaka.

Vad här anförts angående pågående och av utskottet begärt utredningsarbete
torde tillgodose motionärernas önskemål. Någon särskild översyn därutöver
synes f. n. inte erforderlig.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med anledning av motion 1975:980 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört beträffande en utredning rörande tidskrifternas
villkor m. m.,

2. förklarar motionen 1975:980 besvarad med vad utskottet i övrigt
anfört i vad den inte tillgodosetts genom hemställan under
punkten 1.

Stockholm den 20 november 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s). Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård
(c). Bergqvist (s). Karlsson i Malung (s). Nordin (c). Olsson i Edane
(s). Molin (fp), fru Jacobsson (m), herrar Kindbom (c) och Berndtson (vpk).

GOTAB 75 10325 S Stockholm 1975