Kulturutskottets betänkande

KrU 1975/76: 35

1975/76: 35

med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken
3 jämte motioner

Inledning

Sedan regeringen i propositionen 1975/76:100 bilaga 10 under punkten
B 1 (s. 21) - i avvaktan på särskild proposition angående en fortsatt reformering
av den statliga kulturpolitiken - preliminärt beräknat medel till

Vissa åtgärder inom kulturområdet har regeringen i propositionen
1975/76:135 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels antaga i propositionen intagna förslag till

1. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

2. lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

3. lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter
och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

dels

4. godkänna de riktlinjer för bidrag och inkomstgarantier till konstnärer
som angetts i propositionen,

5. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av konstnärsstipendienämnden
och för dess verksamhet som angetts i propositionen,

6. godkänna de ändringar av grunderna för statens stöd till allmänna
samlingslokaler som angetts i propositionen,

7. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av nationalmuseet med
östasiatiska museet som angetts i propositionen,

8. bemyndiga regeringen att för chefen för statens konstmuseer, tillika
chef för en av museiinstitutionema, inrätta en ordinarie tjänst som överintendent
med beteckningen p,

9. godkänna de riktlinjer som angetts i propositionen för anordnande av
riksutställningsverksamhet fr. o. m. den 1 juli 1976,

10. godkänna de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angetts
i propositionen,

11. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder
i övrigt som behövs för att förordade omorganisationer skall kunna genomföras,

12. bemyndiga regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet
i huvudsak enligt de riktlinjer som förordats i propositionen,

dels för budgetåret 1976/77 anvisa de anslag som i detta betänkande redovisas
under punkterna 14-16 och 18-26 samt i anslutning därtill

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami Nr 35

KrU 1975/76:35

a) under punkten 19 (Förvärv av konst för statens byggnader m. m.) godkänna
vad i propositionen anförts angående beställningar av konst som föranleder
utgifter under senare budgetår än budgetåret 1976/77,

b) under punkten 20 (Riksutställningar) besluta att sådana anställningseller
arbetsvillkor för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som får
bestämmas genom avtal skall fastställas under medverkan av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

De i propositionen intagna lagförslagen är följande.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1942:350) om fornminnen'
dels att 21 >5 skall upphöra att gälla,

dels att i 6 och 7 88 ordet "riksantikvarien” i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "länsstyrelsen" i motsvarande form,
dels att i 7 § orden "lagen om expropriation" skall bytas ut mot "expropriationslagen
(1972:719)”,
dels att i 9 b, 11, 13 och 16 88 ordet "kronan” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”staten” i motsvarande form,
dels att i 11 och 13 88 ordet "riksantikvarien" skall bytas ut mot "riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer",
dels att i 13 8 ordet "Konungens" skall bytas ut mot "regeringens”,
dels att 1, 3, 5, 8,9 a, 10, 12, 14,15 och 17-20 88 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8

Fasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare inbyggare,
äro ställda under lagens hägn.

Ej må någon utan tillstånd enligt denna lag utgräva, rubba, överhölja
eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra
eller skada eller borttaga fast fornlämning.

Tillsyn över fasta fornlämningar Länsstyrelsen utövar tillsyn över
utövas av riksantikvarien. fasta fornlämningar i länet.

Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer har överinseende
över skyddet och vården av de fasta
törnlämningarna i riket.

' Senaste lydelse av
68 1971:1163
9b 8 1967:77
11 8 1967:77
16 8 1967:77

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Till fast fornlämning hör så stort
område på marken som tarvas för
att bevara fornlämningen och bereda
med hänsyn till dess art och betydelse
nödigt utrymme däromkring.
Har mark för fornlämning undantagits
från delning vid lantmäteriförrättning
eller tagits i anspråk genom
expropriation, galle de gränser som
därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom
lantmäteriforrättning eller expropriation,
äger länsstyrelsen att pä
framställning av riksantikvarien eller
markens ägare fastställa gränserna
för området. Gör riksantikvarien
framställning härom, skall framställningen
genom länsstyrelsens försorg
delgivas ägaren på sätt om stämning
är stadgat. Göres sådan framställning
av ägaren, skall länsstyrelsen bereda
riksantikvarien tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall i övrigt sörja för
fullständig utredning i ärendet.

Med avseende å fideikommiss eller fastighet som innehaves under därmed
jämförliga förhållanden eller med ständig besittningsrätt skall vad i denna
lag sägs om markens ägare gälla innehavaren.

Till fast fornlämning hör så stort
område på marken som tarvas för
att bevara fornlämningen och bereda
med hänsyn till dess art och betydelse
nödigt utrymme däromkring.
Har mark för fornlämning undantagits
från delning vid lantmäteriförrättning
enligt bestämmelser som gällde
före ikraftträdandet av fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller tagits
i anspråk genom expropriation, galle
de gränser som därvid bestämts.

Är ej området bestämt genom
lantmäteriforrättning som avses i
forsta stycket g lier expropriation, äger
länsstyrelsen fastställa gränserna för
området. Upptages ärende härom annorledes
än pä framställning av markens
ägare, skall denne underrättas
om ärendet. Underrättelse skall delgivas
ägaren på sätt om stämning i
tvistemål är stadgat.

Riksantikvarien äger att låta undersöka,
iståndsätta och inhägna fast
fornlämning ävensom å därtill hörande
mark verkställa röjning eller
vidtaga annan åtgärd som prövas erforderlig
för fornlämningens skydd
och vård. Riksantikvarien må ock
medgiva annan att under villkor som
riksantikvarien bestämmer företaga
undersökning av fast fornlämning.

Länsstyrelsen äger att låta undersöka,
iståndsätta och inhägna fast
fornlämning ävensom å därtill hörande
mark verkställa röjning eller
vidtaga annan åtgärd som prövas erforderlig
för fornlämningens skydd
och vård.

Länsstyrelsen må ock medgiva annan
att under villkor som länsstyrelsen
bestämmer företaga undersökning
av fast fornlämning.

KrU 1975/76:35

Föreslagen lydelse

Om det finnes nödvändigt, må
länsstyrelsen låta omhändertaga
fornlämning eller del därav för dess
uppställande eller vård på annan
plats. Vad nu sagts äger jämväl tilllämpning
å fornlämning eller del
därav som inmurats eller intimrats
i hus, bro eller annan byggnad.

Undersökning eller annan åtgärd
som avses i första eller tredje styckena
må vidtagas även av riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer.

Före vidtagandet av åtgärd som i denna paragraf sägs skall markens eller
byggnadens ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada åsamkas
ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas.

Nuvarande lydelse

Om det finnes nödvändigt, må
riksantikvarien låta omhändertaga
fornlämning eller del därav för dess
uppställande eller vård på annan
plats. Vad nu sagts äger jämväl tilllämpning
å fornlämning eller del
därav som inmurats eller intimrats
i hus, bro eller annan byggnad.

Vid planerande av väganläggning
eller annat arbetsföretag bör i god tid
inhämtas, huruvida fast fornlämning
kan beröras av företaget, samt,
där detta finnes vara förhållandet,
samråd så snart ske kan äga rum med
riksantikvarien eller ombud som denne
utsett därtill.

Anträffas under grävning eller annat
arbete fast fornlämning som ej
förut varit känd, skall arbetet i vad
det rör fornlämningen omedelbart
avbrytas och den som leder arbetet
utan dröjsmål göra anmälan om förhållandet
hos riksantikvarien eller
ombud som denne utsett.

Ansökan om tillstånd att rubba, förändra eller borttaga fornlämning som
beröres av arbetet skall skyndsamt prövas enligt vad i 6 £ stadgas.

gälla i tillämpliga delar i fråga om
skeppsvrak, om minst etthundra år

Bestämmelserna i 1 fförsta-tredje
styckena och 6-9 ££ gälla i tillämpliga
delar i fråga om skeppsvrak, om

‘Senaste lydelse 1971:1163.

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kan antagas ha förflutit sedan skeppet
blev vrak, samt om föremål som
påträffas i eller i närheten av sådant
vrak och har samband med detta.
Bestämmelsen i 6 § andra stycket gäller
härvid även ägare av vattenområde.

minst etthundra år kan antagas ha
förflutit sedan skeppet blev vrak,
samt om föremål som påträffas i eller
i närheten av sådant vrak och har
samband med detta. Därvid gäller
vad som sägs
Lil §, 6 i), 7§ forsta stycket och
8 § om länsstyrelsen i stället riksantikvarieämbetet
och statens historiska
museer,

2. i 6 § andra stycket om markens
ägare även ägare av vattenområde.

Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer får låta undersöka
och bärga skeppsvrak och annat föremål
som avses i första stycket samt
vidtaga annan åtgärd för föremålets
skydd och vård. Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer får
medgiva annan att under villkor som
myndigheten bestämmer företaga
undersökningen och bärgningen.
Före vidtagandet av åtgärd som avses i andra stycket skall markens eller
vattenområdets ägare underrättas. Medför åtgärden att kostnad eller skada
åsamkas ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas.

Tillstånd till åtgärd som avses i 6 S första stycket får lämnas vrakets eller
annat föremåls ägare även om det icke föreligger sådant skäl för åtgärden
som angives där.

Riksantikvarien får låta undersöka
och bärga skeppsvrak och annat föremål
som avses i första stycket samt
vidtaga annan åtgärd för föremålets
skydd och vård. Riksantikvarien får
medgiva annan att under villkor som
riksantikvarien bestämmer företaga
undersökningen och bärgningen.

Föremål, som påträffas i fast fornlämning
och har samband med denna,
skall tillfalla kronan.

Skedde fyndet vid vetenskaplig
undersökning vartill riksantikvarien
givit sitt tillstånd, må riksantikvarien
tillerkänna den som låtit utföra undersökningen
skälig ersättning för
nödiga kostnader och med undersökningen
förenat arbete. Påträffades
föremålet utan samband med
sådan undersökning, äge riksantikvarien
förordna att hittelön skall utgå.

Föremål, som påträffas i fast fornlämning
och har samband med denna,
skall tillfalla staren.

Skedde fyndet vid vetenskaplig
undersökning vartill länsstyrelsen givit
sitt tillstånd, må riksantikvarieämbetet
oell statens historiska museer
tillerkänna den som låtit utföra
undersökningen skälig ersättning för
nödiga kostnader och med undersökningen
förenat arbete. Påträffades
föremålet utan samband med
sådan undersökning, äge riksantikva -

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse
om det finnes skäligt.

Föreslagen lydelse

rieämbetet och starens historiska museer
förordna att hittelön skall utgå,
om det finnes skäligt.

12 i

Om fynd av föremål som enligt
vad ovan sagts skall tillfalla eller
hembjudas kronan skall den som
hittat föremålet utan dröjsmål göra
anmälan hos riksantikvarien eller
ombud som denne utsett eller hos
polismyndighet. Han vare ock pliktig
att på anmaning utlämna föremålet
mot bevis samt noggrant uppgiva
platsen för fyndet och omständigheterna
därvid.

Om fynd av föremål som enligt
vad ovan sagts skall tillfalla eller
hembjudas staten skall den som hittat
föremålet utan dröjsmål göra anmälan
hos riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer eller ombud
som denna myndighet utsett eller
hos polismyndighet. Han vare ock
pliktig att på anmaning utlämna föremålet
mot bevis samt noggrant
uppgiva platsen för fyndet och omständigheterna
därvid.

14 5

Vill den som påträffat föremål,
varom i 11 § förmäles, hembjuda det
till kronan, oaktat skyldighet därtill
ej föreligger, gore anmälan om fyndet
hos riksantikvarien eller dennes
ombud eller hos polismyndighet.

Vill den som påträffat föremål,
varom i 11 S förmäles, hembjuda det
till staren, oaktat skyldighet därtill ej
föreligger, gore anmälan om fyndet
hos riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer eller ombud som
denna myndighet utsett eller hos polismyndighet.

Riksantikvarien äger att låta undersöka
eller medgiva annan att under
villkor, som riksantikvarien bestämmer,
undersöka plats för fornfynd,
ändå att den ej är att hänföra
till fast fornlämning.

Länsstyrelsen äger att låta undersöka
eller medgiva annan att under
villkor, som länsstyrelsen bestämmer,
undersöka plats för fornfynd,
ändå att den ej är att hänföra till fast
fornlämning. Sådan undersökning
md vidtagas även av riksantikvarieämbetet
och starens historiska museer.

Å sådan undersökning skall vad i 5 § sista stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen

JMed nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1975/76:112.

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utförts, om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig olägenhet. I
fråga om kungörande av länsstyrelsens beslut äger 4 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

Fråga om ersättning eller kostnad
enligt 5 S tredje stycket, 7 5 första
stycket, 9 S första stycket eller 9 a §
tredje stycket prövas av den fastighetsdomstol
inom vars område fornlämningen
är belägen.

Riksantikvarien äger i angelägenhet
som avses i denna lag påkalla
nödig handräckning hos överexekutor.

1 fråga om handräckning som nu
stämmelser som äro stadgade för de

I ärende som enligt denna lag ankommer
på länsstyrelsens prövning
äge länsstyrelsen, om så finnes påkallat,
meddela föreskrift att gälla
tills vidare i avbidan på ärendets slutliga
avgörande.

Talan mot länsstyrelsens beslut
enligt denna lag fores hos kammarrätten
genom besvär.

Talan mot riksantikvariens beslut
enligt denna lag föres hos Konungen
genom besvär.

Fråga om ersättning eller kostnad
enligt 5 § Jemte stycket, 7 $ första
stycket, 9 § första stycket eller 9 a §
tredje stycket prövas av den fastighetsdomstol
inom vars område fornlämningen
är belägen.

Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer samt länsstyrelsen
äga i angelägenhet som avses i denna
lag påkalla nödig handräckning
hos överexekutor.
sagts gälle i tillämpliga delar de bei
191 § utsökningslagen avsedda fall.

1 ärende enligt 3$ andra stycket.
4 sv eller 15 ss tredje stycket äge
länsstyrelsen, om så finnes påkallat,
meddela föreskrift att gälla tills vidare
i avbidan på ärendets slutliga avgörande.

Talan mot länsstyrelsens beslut i
ärende enligt 3 ,sv andra stycket. 4 §
eller 15 $ tredje stycket fores hos
kammarrätten genom besvär. Mot
beslut i övrigt enligt denna lag av
länsstyrelsen eller riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer
Jöres talan hos regeringen genom besvär.

"Senaste lydelse 1971:536.
"Senaste lydelse 1971:589.
‘Senaste lydelse 1967:77.

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

Riksantikvarieämbetet oell statens
historiska museer äger föra talan
mot länsstyrelsens beslut enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om talan mot myndighets
beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960:690) om byggnadsminnen'
dels att 21 $ skall upphöra att gälla,

dels att i 1, 3, 7, 9, 13 och 15 SS ordet ”riksantikvarien'' skall bytas ut
mot ”länsstyrelsen”,
dels att i 1, 5 och 9-12 SS ordet "kronan" skall bytas ut mot ”staten”,
dels att i 16 S ordet "Konungen" skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 4, 8, 14 och 18 SS skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

laS

Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer har överinseende
över frågor som rör tillämpningen av
denna lag.

Försummar ägare av byggnadsminne
den vård, som enligt meddelade
skyddsföreskrifter åligger honom,
äger länsstyrelsen, på framställning
av riksantikvarien, förelägga
honom att inom viss skälig tid vid -

Försummar ägare av byggnadsminne
den vård, som enligt meddelade
skyddsföreskrifter åligger honom,
äger länsstyrelsen förelägga
honom att inom viss skälig tid vidtaga
erforderliga åtgärder. Sådana åt -

1 Senaste lydelse av
5 S 1972:777 11 § 1972:777

7 S 1972:777 12 S 1972:777

10 S 1971:540 13 S 1971:540

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse

taga erforderliga åtgärder. Sådana åtgärder
som med hänsyn till byggnadens
användning och omständigheterna
i övrigt äro oskäligt betungande
må dock ej åläggas honom.
Fullgöres icke föreläggandet, må
länsstyrelsen låta utföra åtgärderna
på ägarens bekostnad.

Innan riksantikvarien i ärende angående
byggnadsminne fattar beslut
av beskaffenhet att kunna medföra
rätt till ersättning för ägare eller annan,
har lian att förvissa sig om att
för sådant ändamål avsedda medel
finnas tillgängliga.

Talan mot riksantikvariens eller
länsstyrelses beslut enligt denna lag
föres hos kammarrätten genom besvär.

Beslut enligt 1 eller 7 § skall lända
klagan.

Föreslaxen lydelse

gärder som med hänsyn till byggnadens
användning och omständigheterna
i övrigt äro oskäligt betungande
må dock ej åläggas honom.
Fullgöres icke föreläggandet, må
länsstyrelsen låta utföra åtgärderna
på ägarens bekostnad.

Innan länsstyrelsen i ärende angående
byggnadsminne fattar beslut av
beskaffenhet att kunna medföra rätt
till ersättning för ägare eller annan,
har länsstyrelsen att förvissa sig om
att för sådant ändamål avsedda medel
finnas tillgängliga.

S’

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt
denna lag föres hos kammarrätten
genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer öyér föra talan
mot länsstyrelsens beslut enligt denna
lag.

till efterrättelse utan hinder av förd

Har byggnadsminne ändrats i strid
mot föreskrift, som meddelats med
stöd av denna lag, och kan ändringen
återställas, äger länsstyrelsen, efter
framställning av riksantikvarien, vid
vite ålägga ägaren att vidtaga åtgärder
härför.

Överexekutor äger meddela handräckning
för att avbryta pågående
förstörelse av byggnadsminne eller

Har byggnadsminne ändrats i strid
mot föreskrift, som meddelats med
stöd av denna lag, och kan ändringen
återställas, äger länsstyrelsen vid vite
ålägga ägaren att vidtaga åtgärder
härför.

Överexekutor äger meddela handräckning
för att avbryta pågående
förstörelse av byggnadsminne eller

‘Senaste lydelse 1971:590.

KrU 1975/76:35

Nuvarande lydelse

återställa detta eller om eljest så erfordras
till efterlevnad av denna lag.
Ansökan om handräckning må göras
av riksantikvarien eller allmän åklagare.
Begär utmätningsman att kostnad
för förrättningen skall förskjutas,
må det ske av allmänna medel.
I övrigt gälla enahanda bestämmelser,
som äro stadgade för det i 191 5
utsökningslagen avsedda fallet.

Föreslagen lydelse

återställa detta eller om eljest så erfordras
till efterlevnad av denna lag.
Ansökan om handräckning må göras
av länsstyrelsen eller allmän åklagare.
Begär utmätningsman att kostnad
för förrättningen skall förskjutas,
må det ske av allmänna medel.
I övrigt gälla enahanda bestämmelser,
som äro stadgade för det i 191 $
utsökningslagen avsedda fallet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om talan mot myndighets
beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter
och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde Härigenom

föreskrives följande.

Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får föreningar, samfälligheter och stiftelser inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde fullgöra förvaltningsuppgifter
enligt följande, nämligen

Förening, samfällighet eller
stiftelse

Musikaliska akademien

Uppgift

1. Prövning av frågor om statsbidrag
till musikpedagogisk utbildningsverksamhet
inom privata musikskolor
i Stockholm och om villkor
för detta bidrag

2. Prövning av frågor om statsbidrag
till orgelspelark urs och om villkor
för detta bidrag

3. Handhavande av orgelspelarkurs
enligt 2

4. Handhavande av kurser för av -

KrU 1975/76:35

Förening, samfällighet eller
stiftelse

Sveriges författarförbund

Stiftelsen Institutet förrikskonserter -

Stiftelsen Sveriges fria konstskolor

Svenska föreningen Norden

Stiftelsen Svensk-norska samarbetsfonden Sveriges

hantverks- och industriorganisation Handelshögskolan

i Stockholm
Riksföreningen mot cancer

Uppgift

läggande av organist- och kantorsexamen,
för avläggande av pedagogisk
examen för kyrkokantorer samt
för utbildande av kyrkomusiker vid
Svenska diakonsällskapets diakonskola Prövning

av frågor om fördelning
av statliga medel till författare och
översättare för utnyttjande av deras
verk i form av talböcker och i taltidningar Prövning

av frågor om statsbidrag
och förlusttäckningsgarantier av
statliga medel till regionala och lokala
musikaktiviteter samt statsbidrag
till svenska musikers utlandsverksamhet Prövning

av frågor om stöd av
statliga medel åt verksamheten vid
vissa konstskolor i Stockholm, Göteborg
och Malmö

1. Prövning av frågor om lärarutbyte
mellan de nordiska länderna

2. Prövning av frågor om statsbidrag
till resor och statliga stipendier
inom föreningens verksamhetsområde Prövning

av frågor om statliga stipendier
inom fondens verksamhetsområde Prövning

av frågor om statsbidrag
till kostnader för granskning av gesällprov Prövning

av frågor om doktorandstipendier
till studerande vid högskolan Prövning

av frågor om anslag av
statliga medel för forskning inom
föreningens verksamhetsområde

KrU 1975/76:35

Beslut som enligt denna lag ankommer på Musikaliska akademien eller
Handelshögskolan i Stockholm skall fattas av akademiens styrelse respektive
av högskolans lärarråd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976 då lagen (1975:351) om överlämnande
av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall upphöra
att gälla.

Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt har i en inom utbildningsdepartementet
upprättad sammanfattning redovisats på följande sätt.

Förslagen i propositionen gäller främst förbättringar av konstnärernas arbetsvillkor.
Andra viktiga inslag är statligt stöd till Litteraturfrämjandet för
utgivning av massmarknadslitteratur, ökade resurser för Riksutställningar
och Konstfrämjandet samt en ny organisation för statens konstmuseer.
Om riksdagen bifaller propositionens förslag kommer ökningarna i de statliga
kulturutgifterna att under budgetåren 1974/77 uppgå till sammanlagt 275
milj. kr. Av ökningen är 115 milj. kr. kostnader för helt nya reformer,
varav 40 milj. kr. under budgetåret 1976/77.

Arbete åt konstnärerna genom aktiv kulturpolitik

Reformarbetet har berört så gott som alla viktiga delar av kulturområdet.
Den planmässiga upprustning som skett har inneburit att konstnärernas
arbetsmöjligheter har förbättrats avsevärt. Att öka resurserna för kulturell
verksamhet i samhället är det bästa sättet att skapa arbetsmöjligheter för
konstnärerna, framhåller utbildningsministern. Arbetstillfällen kan erbjudas
inte bara inom de traditionella konstområdena. Säkert finns det outnyttjade
möjligheter att ta konstnärernas kunnande i anspråk inom exempelvis förskolan
och skolan, vårdinstitutionerna och i arbetet med att utforma samhällsmiljön.
Utöver detta behövs det emellertid alltid direkta insatser för
att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet. Det är sådana insatser som
propositionsförslagen avser.

Konstnärsnämnden - nytt organ för arbets- och projektbidrag Nuvarande

stipendier föreslås bli ersatta av ett nytt system med arbetsoch
projektbidrag till konstnärer. Konstnärerna själva får genom sina egna
organisationer ett avgörande inflytande över bidragsgivningen. I det nya
organ, konstnärsnämnden, som från den 1 juli 1976 får ansvaret för utdelningen
av bidrag, får konstnärerna det dominerande inflytandet. Konstnärsnämnden
bildas genom att den nuvarande konstnärsstipendienämnden
omorganiseras och övertar de uppgifter som de nuvarande stipendieorganen
Konstakademien och Musikaliska akademien har.

Syftet med bidragen är bl. a. att ge unga konstnärer möjligheter att under
ekonomiskt trygga förhållanden vidareutveckla sin förmåga. Det är också
viktigt att konstnärer som har dokumenterat en konstnärlig yrkesverksamhet
av betydelse under en följd av år, men som trots detta har ekonomiska
svårigheter ges förutsättningar till en fortsatt yrkesutövning. Bidragen bör
också skapa utrymme för experiment och nydanande i den konstnärliga
verksamheten.

KrU 1975/76:35

Konstnärsnämnden föreslås få stor frihet när det gäller valet av bidragsform.
Två restriktioner bör finnas, nämligen dels att bidrag inte får överstiga
30 000 kr. per år och individ, dels att bidrag inte får delas ut för mer än
fem år utan att en omprövning sker.

18,5 milj. kr. ställs till förfogande för arbets- och projektbidrag till konstnärer
enligt propositionens förslag, vilket innebär en ökning med 9 milj.
kr. i förhållande till vad som nu finns till stipendier.

Författarfonden kvar i oförändrad form

Konstnärsnämndens bidragsgivning kommer att omfatta bild- och formkonstnärer,
tonkonstnärer samt scen- och filmkonstnärer. Bidragsgivningen
till författarna kommer liksom hittills att ombesörjas av styrelsen för Sveriges
författarfond. Styrelsen förvaltar de medel som tillförs fonden via den s. k.
biblioteksersättningen, f. n. ca 21 milj. kr.

Biblioteksersättningen har ökat kraftigt de senaste åren. Den föreslås utgå
med oförändrat belopp under budgetåret 1976/77. Detta är i enlighet med
förslag från författarna själva, som ansett att bildkonstnärerna bör ha förtur
i år.

1 nkomst ga rant ier och garanterad författarpenning Det

system med konstnärsbelöningar som nu finns behålls. Belöningen,
som ursprungligen hade karaktären av hederbevisning, byter namn till inkomstgaranti
för konstnärer. Garantierna delas i princip ut på livstid. Syftet
är att ge ekonomisk trygghet åt konstnärer som gör en betydelsefull konstnärlig
insats. Garantins storlek är beroende av konstnärens övriga inkomster.
Maximibeloppet för garantin är fem gånger basbeloppet vilket f. n. motsvarar
48 500 kr.

Inkomstgarantierna kommer, liksom konstnärsbelöningarna, att utdelas
av regeringen efter förslag från konstnärsnämnden. De skall i första hand
tilldelas bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer samt scen- och filmkonstnärer.
För författare och andra litterära upphovsmän kommer den garanterade
författarpenningen att fungera som en motsvarighet till inkomstgarantin.
Den garanterade författarpenningen är en garanterad årlig minimiersättning
om f. n. 24 000 kr. per år, som utdelas av styrelsen för Sveriges
författarfond och utgår oberoende av övriga inkomsters storlek.

Projektbidrag för konstnärligt utvecklingsarbete

Möjligheterna att få projektbidrag för konstnärligt arbete föreslås öka.
Bidragen är avsedda för målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete. Både
projekt som får betydelse för utvecklingen av de konstnärliga uttrycksmedlen
och projekt som prövar användningen av konstnärlig verksamhet på nya
områden skall kunna komma i fråga för bidrag.

För projekt inom bild- och formområdet, tonområdet samt scen- och
filmområdet föreslås att resurserna skall öka med 1 milj. kr. till ca 2,4 milj.
kr. Bidrag inom dessa områden skall delas ut av den föreslagna konstnärsnämnden.
Författarfondens styrelse skall också kunna dela ut projektbidrag.

Dramatikerersättningen förbättras

Det stöd till nyskriven svensk dramatik som statens kulturråd fördelar
förbättras. Bidragets maximibelopp höjs från 4 000 kr. till 7 000 kr. Stöd
kan också utgå till musikdramatiska verk och till koreografiska verk. Stödet

KrU 1975/76:35

utgår de två forsta gångerna ett nytt sceniskt verk spelas vid en teater eller
av en teatergrupp. Syftet med stödet är att stimulera att nya svenska verk
spelas samt att förbättra främst dramatikernas inkomster. Medlen för bidrag
föreslås öka från 0,5 milj. kr. till 1,0 milj. kr.

Statlig utstä11nin g s e rsä11ning
När konstnärer ställer sina arbeten till förfogande för en konst- eller konst -hantverksutställning bör det i allmänhet utgå en utställningsersättning. Detta
sker i dag inom t. ex. Riksutställningars verksamhet. Förhandlingar om
ett avtal som kan tillämpas för den utställningsverksamhet som statliga
organ ansvarar för kommer att tas upp med upphovsmännens fackliga organisationer.

Utnyttja konstnärerna i miljögestaltningen
Möjligheterna att utnyttja konstnärernas arbetsinsatser vid utformningen
av samhällsmiljön måste utnyttjas bättre, framhåller utbildningsministern.
Informationen om dessa möjligheter och om lån och bidrag för sådana ändamål
måste vara effektiv. Statens konstråd föreslås få ökade möjligheter
att ge information till myndigheter, kommuner, organisationer och bostadsföretag.
En kraftig ökning föreslås av möjligheterna att ge statliga lån
och bidrag till konstnärlig utsmyckning och gestaltning av allmänna samlingslokaler.

Konstanslagen fördubblas

I propositionen föreslås att anslaget till förvärv av konst för statens byggnader
m. m. nästa budgetår skall uppgå till 8,7 milj. kr. Detta innebär en
ökning med 4,2 milj. kr., alltså i det närmaste en fördubbling.

Den kraftiga ökningen av resurserna för konstinköp innebär fler arbetsuppgifter
för statens konstråd som också får mer personal. Informationscentrum
för offentlig konst förs över från Riksutställningar till statens konstråd.
Rådet får härigenom bättre möjligheter att ge information till myndigheter.
landstingskommuner och kommuner om miljögestaltning. Konstrådet
skall också pröva hur personalen vid statliga arbetsplatser kan ges
inflytande över konstinköpen.

Av konstanslaget reserveras 1 milj. kr. för konstinköp till folkparker. Folkets
hus. bygdegårdar och nykterhetsorganisationers samlingslokaler. Medlen
förvaltas av de riksorganisationer som ansvarar för parker och samlingslokaler.

Konstfrämjandet
I stora delar av landet förekommer ingen försäljning av god bildkonst.
Att underlätta försäljningen av kvalitetskonst är angeläget både från konstbildningssynpunkt
och med hänsyn till bildkonstnärernas intressen av att
sälja sina arbeten. För att stimulera en sådan verksamhet föreslås i propositionen
ett ökat statligt stöd till Konstfrämjandet. Bidraget höjs med
0,8 milj. kr. till 2,7 milj. kr. främst för att öka resurserna för den konstbildande
verksamhet som Konstfrämjandet bedriver i samarbete med bl. a.
studieförbunden.

KrU 1975/76:35

Riksutställningar

Försöksverksamheten med riksutställningar föreslås gå över i en permanent
organisation från den 1 juli 1976. Riksutställningar organiseras då som
en statlig stiftelse.

Riksutställningars huvuduppgift blir att fungera som service- och samarbetsorgan
på utställningsområdet. Det samarbete som Riksutställningar
inlett med bl. a. museer, folkbildning, skolor och bibliotek skall fortsättas
och ytterligare utvecklas och förbättras, I den nya styrelsen för stiftelsen
Riksutställningar kommer att ingå representanter för bl, a. museiväsendet,
folkbildningsarbetet, den kommunala kulturverksamheten, konstbildningsarbetet
och skolväsendet.

I samband med omorganisationen får Riksutställningar ökade medel till
planerings-, informations- och audiovisuell verksamhet.

Ny organisation för statens konstmuseer

Nationalmuseet med moderna museet och östasiatiska museet får en modern
och förstärkt organisation enligt de riktlinjer sorn drogs upp i 1974
års kulturproposition.

1 den nya organisationen, statens konstmuseer, blir nationalmuseet, moderna
museet och östasiatiska museet självständiga museer under en gemensam
styrelse. Vissa gemensamma servicefunktioner samlas i en särskild
förvaltningsenhet. Varje museum beslutar självständigt om den egna verksamhetens
inriktning.

Ett 15-tal nya tjänster inrättas vid konstmuseerna. Detta innebär en förstärkning
av bl. a. personaladministrationen samt tekniker- och vaktservice.
Den museipedagogiska verksamheten för barn och vuxna vid moderna museet
får också ökade resurser.

Anslagen till statens konstmuseer ökar nied sammanlagt 1,1 milj. kr.
utöver löne- och prisomräkning.

Kulturminnesvården förstärks

Det kulturpolitiska reformarbetet innefattar betydande reformer också på
kulturminnesvårdens område.

Riksantikvarieämbetet, som är det centrala statliga organet för kulturminnesvårdsfrågor,
har fått kraftigt ökade resursgr. Från 1 juli 1975 har
ämbetet fått en ny organisation och många nya tjänster. Personalförstärkning
föreslås också för nästa budgetår. Sammanlagt b|ir det för de två åren enligt
regeringens förslag en förstärkning med ett 20-tal nya tjänster.

Länsstyrelsen blir den 1 juli 1976 regional myndighet för den statliga
kulturminnesvården. En tjänst inrättas vid länsstyrelsen i varje län för handläggning
av kulturminnesvårdsfrågor. Vid länsstyrelsen i Stockholms län
föreslås dock tre tjänster som handläggare och en tjänst som biträde. Sammanlagt
tillförs den regionala kulturminnesvården ytterligare 27 tjänster.

I kulturpropositionen föreslås riktlinjer för samarbete och ansvarsfördelning
mellan bl. a. länsstyrelsen och länsmuseet i frågor som rör kulturminnesvården.
Länsstyrelsen skall överta beslutanderätten i ärenden om
fasta fornlämningar, byggnadsminnen och begravningsplatser. Hittills har
riksantikvarieämbetet beslutat i dessa ärenden,

1 propositionen aviserar utbildningsministern en parlamentarisk utredning
om formerna för statens stöd till kulturhistorisk byggnadsvård.

KrU 1975/76:35

Stöd till massmark nadsförlag
Ett av de intressantaste av de uppslag som litteraturutredningen kom
med var förslaget att starta en utgivning av prisbilliga kvalitetsböcker som
kunde ta upp konkurrensen med den s. k. kiosklitteraturen. Olika organisationsformer
för en sådan utgivning har övervägts inom utbildningsdepartementet.
Utgångspunkten för arbetet har varit att verksamheten skall
ha en förankring i folkrörelserna.

Litteraturfrämjandet har presenterat ett förslag till hur ett massmarknadsförlag
skulle kunna byggas upp inom främjandets organisation. Vid helt
utbyggd verksamhet skulle en bok kunna ges ut var tredje vecka. Böckerna
skulle spridas via de vanliga kanalerna, pressbyrån, bokhandeln, varuhusen,
men också i organisationer och på arbetsplatser. För att böckerna skall kunna
säljas till det pris som kiosklitteraturen har, dvs. omkring 5 kr., behövs
enligt Litteraturfrämjandet ett statligt stöd på 2,5 milj. kr. årligen.

I propositionen föreslås att Litteraturfrämjandet får det begärda stödet
för ett treårigt försök. De riktlinjer som Litteraturfrämjandet dragit upp
för verksamheten bör i huvudsak kunna följas under försöksperioden.

Utskottet behandlar i betänkandet

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1975/76:316 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76:483 av fröken Rogestam m. fl. (c),

1975/76:764 av herr Andersson i Örebro (fp),

1975/76:772 av fru Lindquist (m),

1975/76:773 av fru Ryding m. fl. (vpk),

1975/76:1322 av herr Clarkson m. fl. (m, c, fp).

1975/76:1354 av fru Mogård m. fl. (m).

dels de med anledning av propositionen 1975/76:135 väckta motionerna
1975/76:2278 av herrar Wiklund (s) och Hagberg i Örebro (s),
1975/76:2304 av herr Ahlmark m. fl. (fp),

1975/76:2305 av herr Bohman m. fl. (m),

1975/76:2306 av fru Diesen (m),

1975/76:2307 av herr Enlund (fp),

1975/76:2308 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76:2309 av herr Larfors m. fl. (s),

1975/76:2310 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c),
1975/76:2311 av fru Mogård (m),

1975/76:2312 av fru Mogård m. I). (m),

1975/76:2313 av fru Mogård m. fl. (m),

1975/76:2314 av herr Nilsson i Agnäs (m),

1975/76:2315 av herr Nordstrandh m. fl. (m),

1975/76:2317 av herr Sundman (c),

1975/76:2318 av herr Sundman (c),

1975/76:2319 av herr Sundman m. fl. (c, s. m, fp, vpk).

Ovan redovisade motioner behandlas i betänkandet på de ställen som

framgår av följande sammanställning.

KrU 1975/76:35

Motionsyrkande		Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i
nr	återges	utskottets	utskottets	reserva- särskilt
	på s.	yttrande	hemställan	tion yttrande
		s.	punkt och moment	nr nr

316	yrk. 1	59	61	10	19, 20
	yrk. 2	59	61	10	19, 20
	yrk. 3	73	74	21 mom. 1, 8	27, 31
483		73	76	21 mom. 9
764		33	35	3 mom. 1
772		59	61-62	10	19, 20
773		73	76	21 mom. 6, 8	30, 31
1322	yrk. 1	73	74-75	21 mom. 2
	yrk. 2	73	74-75	21 mom. 3
	yrk. 3	73	75	21 mom. 4, 8
1354		62	63	11 mom. 1	21
2278		42	46-47	4 mom. 6
2304	yrk.1 a	59	61-62	10	19, 20
	yrk. 1 b	59	61-62	10	19, 20
	yrk. 1 c	59	61-62	10	19, 20
	yrk. 1 d	60	61-62	10	19, 20
	yrk. 1 e	62	63	11 mom. 1	21
	yrk. 1 f	24	26-30	2 mom. 4
	yrk. 1 g	24	26-30	2 mom. 4
	yrk.1 h	24	30	2 mom. 5
	yrk. 2	24	27-29	2 mom. 3	4, 5
	yrk. 3 a	65	66-68	12	23
	yrk. 3 b	34	35-36	3 mom. 6
	yrk. 3 c	80	80-81	23 mom. 1	35
	yrk. 3 d	24	30	2 mom. 5
	yrk. 4 a	34; 70	36-38; 71	3 mom. 8; 17	7, 8, 24
	yrk. 4 b	80	82	23 mom. 3	36, 37
2305	yrk. 1	24	25-26	2 mom. 1	2
	yrk. 2	24	25-26	2 mom. 2	3
	yrk. 3	19	19-20	1 mom. 1	1
	yrk. 4	19	20	1 mom. 2
	yrk. 5	24	27-29	2 mom. 3	4, 5
	yrk. 6	34; 70	36-38; 71	3 mom. 8; 17	7, 8, 24
	yrk. 7	34	35	3 mom. 3	6
	yrk. 8	24	27-30	2 mom. 4
	yrk. 9	24	30	2 mom. 5
	yrk. 10	34	39	3 mom. 10	10
	yrk. 11	42	46	4 mom. 5
	yrk. 12	42	46	4 mom. 4	12
	yrk. 13	50	52	6 mom. 4	16
	yrk. 14	50; 71	50-52; 72	6 mom. 2; 20 mom. 2	15, 25
	yrk. 15	55	55-56	7 mom. 1	17
	yrk. 16	60	61-62	10	19, 20
	yrk. 17	65	66-68	12	23
2306		48	48	5	13
2307		73	76	21 mom. 6, 8	30, 31

2 Riksdagen 1975/76. 13 sam!. Nr 35

KrU 1975/76:35

Motionsyrkande		Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna ställen i
nr		återges	utskottets	utskottets	reserva- särskilt
		på s.	yttrande s.	hemställan punkt och moment	tion yttrande nr nr
2308	yrk. 1	25; 34	26-30; 37-38	2 mom. 4; 3 mom. 8	7, 8
	yrk. 2	25; 34	26-30; 37-38	2 mom. 4; 3 mom. 8	7, 8
	yrk. 3	42	44-45	4 mom. 2	11
	yrk. 4	34	37-38	3 mom. 9	9
	yrk. 5	34	37-38	3 mom. 9	9
	yrk. 6	34	37-38	3 mom. 9	9
	yrk. 7	73	75	21 mom. 5, 8	28, 29, 31
	yrk. 8	73	75	21 mom. 5, 8	28, 29, 31
	yrk. 9	72	72	20 mom. 3	26
	yrk. 10	77	78	22 mom. 2, 5	33, 34
	yrk.11	65	66-68	12	23
	yrk. 12	66	69	12	23
	yrk. 13	66	69	12	23
	yrk. 14	77	78	22 mom. 1, 5	32, 34
	yrk. 15	62	63	11 mom. 2	22
2309		34	37-38	3 mom. 7, 8	7, 8
2310	yrk. 1	55	55-56	7 mom. 2	18
	yrk. 2	80	82	23 mom. 3	36. 37
	yrk. 3	80	81-82	23 mom. 2
	yrk. 4	34	37-38	3 mom. 8	7, 8
	yrk. 5	50	50-51	6 mom. 1
	yrk. 6	66	66-68	12	23
	yrk. 7	66	66-68	12	23
	yrk. 8	62	63	11 mom. 1	21
	yrk. 9	73	75	21 mom. 5, 8	28, 29, 31
2311		78	79	22 mom. 3, 5
2312		42	45	4 mom. 3
2313		74	76	21 mom. 6, 7, 8	30, 31 3
2314		66	66-68	12	23
2315		66	66-68	12	23
2317		19	20-22	1 mom. 3
2318		35	35	3 mom. 2
2319		78	79	22 mom. 4, 5

KrU 1975/76:35

1. Kulturpolitiskt reformarbete

Propositionen (avsnitt 10.1, s. 197-199). Under rubriken Kulturpolitiskt
reformarbete i tre steg ges i propositionen en översikt av de senaste årens
reformarbete inom kulturpolitikens område. Därjämte anges i kort sammanfattning
huvudpunkterna i de förslag som genom propositionen läggs
fram för riksdagen.

Motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1975/76:2305 yrkande 3 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att de
kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på barn och ungdom
särskilt inom det obligatoriska skolväsendet,

1975/76:2305 yrkande 4 (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen
till Sveriges Radios styrelse och till radioutredningen överlämnar
de i motionen anförda synpunkterna på etermediernas betydelse för kulturskaparna,

1975/76:2317 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen
anhålla om en utredning i kulturrådets regi om kommersialismens negativa
verkningar på bildkonstens område i enlighet med vad som har anförts
i motionen.

Utskottet. Med anledning av det i motionen 1975/76:2305 framförda yrkandet
om ett uttalande av riksdagen att de kulturpolitiska insatserna i
ökad utsträckning bör inriktas på barn och ungdom särskilt i det
obligatoriska skolväsendet får utskottet erinra om att frågan om kulturell
verksamhet bland barn och ungdom upprepade gånger behandlats av riksdagen.
I sitt betänkande med anledning av 1974 års kulturproposition
(KrU 1974:15) anförde utskottet att man hade goda skäl att räkna med att
barn- och ungdomskulturfrågorna fortlöpande skulle ägnas intensiv uppmärksamhet
av vederbörande myndigheter och organisationer m. fl. Året
därpå noterade utskottet (i betänkandet KrU 1975:12) med tillfredsställelse
att frågor som rör skolelevernas aktiva deltagande i kulturlivet uppmärksammas
i skolöverstyrelsens arbete med uppföljning och utveckling av läroplanen.
Utskottet framhöll att det självfallet är väsentligt att det pedagogiska
utvecklingsarbete som planeras och den behovsanalys som utbildningsdepartementets
bamkulturgrupp arbetar med snabbt kan omsättas i
konkreta åtgärder som reellt ökar barns och ungdomars kulturella aktivitet
såväl inom skolans ram som i andra sammanhang. Utskottet vill vidare
erinra om att regeringen i årets budgetproposition i avsnittet om pedagogiskt
utvecklingsarbete markerat skolans kulturpolitiska ansvar. Även i propositionen
1975/76:39 om skolans inre arbete har behovet av kulturpolitiska
insatser i skolan betonats.

De uttalanden som gjorts från riksdagens sida angående kulturell verksamhet
bland barn och ungdom visar tydligt vilken vikt riksdagen tillmäter

KrU 1975/76:35

denna fråga. Utskottet anser det därför inte påkallat att riksdagen nu gör
något nytt uttalande i frågan. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2305
yrkande 3.

I samma motion (1975/76:2305) betonas den stora betydelse Sveriges
Radio har för kulturskaparna. Motionärerna ansluter sig till ett uttalande
av kulturrådet som innebär att Sveriges Radio för många konstnärsgrupper
kan betraktas som en av de viktigaste kulturinstitutionerna, både som forum
för konstnärlig verksamhet och som inkomstkälla. I propositionen saknas
enligt motionärernas uppfattning uttalanden om Sveriges Radios stora betydelse
för kulturskaparna. 1 motionen hemställs därför att riksdagen av
regeringen begär att de i motionen anförda synpunkterna på etermediernas
betydelse för kulturskaparna förs vidare till Sveriges Radios styrelse och
till radioutredningen (yrkande 4).

Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet först erinra om
att Sveriges Radio enligt gällande radioavtal skall bedriva programverksamheten
med beaktande av rundradions centrala ställning i samhället. Av detta
följer bl. a. skyldighet för radioföretaget att i lämplig form upplysa om nuets
händelser och orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera
till debatt kring sådana frågor. Det heter vidare i avtalet att programmen
skall vara omväxlande till karaktär och innehåll samt i skälig
omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bland annat religion, musik,
teater, konst, litteratur och vetenskap.

Erinras bör också om att det i direktiven för radioutredningen särskilt
understrukits att ljudradion och televisionen har viktiga uppgifter när det
gäller att skapa intresse för nya kulturaktiviteter i nya grupper, föra ut kulturutbudét
till glest befolkade områden där utbudet av levande kultur är
begränsat och spegla kulturaktiviteterna i olika delar av landet för att söka
ge en allsidig bild av kulturverksamheten. Det framhålls också att rundradion
kan fl stor betydelse i det utvecklingsarbete som pågår på kulturområdet.

Vad utskottet nu redovisat i fråga om innehållet i radioavtalet och i direktiven
för radioutredningen visar att rundradioverksamheten förutsätts
ha en mycket betydelsefull uppgift i svenskt kulturliv både i nuvarande
läge och i framtiden. Därmed är också sagt att denna verksamhet har sin
stora betydelse för kulturskaparna. Utskottet, som helt nyligen betonat
att radio och TV spelar en betydelsefull roll när det gäller att förverkliga
de kulturpolitiska mål som fastställdes av 1974 års riksdag (betänkande KrU
1975/76:32), anser det inte påkallat att riksdagen gör den i nu ifrågavarande
motionsyrkande begärda framställningen till regeringen. Utskottet avstyrker
därför motionen 1975/76:2305 yrkande 4.

I motionen 1975/76:2317 erinras om att ett av de fastställda målen för
den statliga kulturpolitiken är att motverka kommersialismens negativa
verkningar inom kulturområdet. Hithörande frågor
har, anför motionären, under det senaste årtiondet diskuterats ingående,

KrU 1975/76:35

men det saknas enligt hans mening uppenbarligen fortfarande ett underlag
av fakta, på vilka man kan bygga konkreta och målmedvetna insatser. En
granskning av hela det icke-seriösa kulturområdet skulle emellertid bli synnerligen
omfattande och sannolikt kräva mycket lång tid. I motionen förordas
att granskningen åtminstone inledningsvis begränsas till en mindre
sektor. Motionären konstaterar att det inom såväl litteratur- som konstområdet
finns ett utbud av alster som producerats utan några som helst
konstnärliga ambitioner. Beträffande bildkonstens område pekas bl. a. på
den konkurrens som seriösa utställare möter hos kringresande tavelförsäljare
som marknadsför undermåliga konstverk. Det finns också vissa problem
beträffande försäljningen av grafik. Motionären anser att bildkonstsektorn
är ett område som är relativt lätt att överskåda och att därför den avgränsade
inledande granskning som han vill förorda bör inriktas på detta område.

Med anledning av denna motion får utskottet erinra om att riksdagen
tidigare uttalat sig för en översyn och analys av det kommersiella marknadssystemet
på kulturområdet (KrU 1973:43, rskr 1973:313). 1 propositionen
1974:28 fördes ett resonemang kring den kommersiellt drivna kulturverksamheten.
Departementschefen framhöll i detta sammanhang bl. a. att väsentliga
problem inom denna verksamhet återstod att undersöka och att
en av statens kulturråds viktigaste uppgifter enligt hans mening borde vara
att följa utvecklingen i fråga om det kommersiellt drivna kulturutbudet
och att föreslå erforderliga åtgärder. Genom beslut av regeringen den 27
september 1974 fick kulturrådet i uppgift att inkomma med förslag till plan
för rådets utredningsverksamhet på detta område.

Den i motionen 1975/76:2317 väckta frågan ligger inom ramen för den
utredningsverksamhet som är en klart uttalad uppgift för statens kulturråd.
Utskottet delar motionärens uppfattning att en analys av det kommersiella
marknadssystemet på kulturområdet är en så omfattande och komplicerad
arbetsuppgift att en koncentration till någon eller några sektorer inom området
är naturlig. Statens kulturråd har också i sin ”projektkatalog” givit
uttryck åt den uppfattningen att utredningen i fråga om det kommersiella
kulturutbudet är en av de svåraste uppgifter som rådet fått i uppdrag att
syssla med. Utskottet vill tillfoga att utskottet inhämtat att rådet avser att
anordna en konferens för att få ett bättre underlag för bedömningen av
de frågor som kan behöva aktualiseras inom ramen för rådets ifrågavarande
arbete.

Utskottet anser att det i motionen i och för sig anförts goda skäl för
en översyn av bildkonstområdet men vill å andra sidan inte utesluta att
det kan finnas lika bärkraftiga motiv för att i stället börja utredningen om
det kommersiella kulturutbudet inom något annat område. Som nyss framhållits
har kulturrådet klart markerat utredningsuppdragets svårighetsgrad.
Utskottet anser det för egen del omöjligt att ge uttryck för någon uppfattning
angående vilka sektorer som bör prioriteras vid uppdragets fullgörande. Det
bör enligt utskottets mening vara kulturrådets sak att planera utrednings -

KrU 1975/76:35

arbetet utan anvisningar från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen 1975/76:2317.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 3 om kulturpolitiska
insatser med inriktning på barn och ungdom,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 4 om
framförande av vissa synpunkter till Sveriges Radios styrelse
och radioutredningen,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2317 om utredning angående
kommersialismens negativa verkningar på bildkonstens
område.

2. Konstnärerna i samhället

Propositionen (avsnitt 10.2, s. 199-208, samt 10.3.1, s. 208-212). I avsnitt
10.2 av propositionen berörs inledningsvis frågan om konstnärernas roll i
samhället och formerna för samhällets insatser för att förbättra konstnärernas
arbets- och försörjningsmöjligheter. Det uttalas därvid bl. a. att människornas
behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet i vårt samhälle
är grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Det betonas också att
konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer vilket
är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed av stor vikt för
samhällsutvecklingen som helhet. Kulturrådet har i sitt betänkande (SOU
1975:14) Konstnärerna i samhället diskuterat hur långt samhällets ansvar
sträcker sig när det gäller att tillförsäkra konstnärer ett rimligt ekonomiskt
utbyte av deras konstnärliga verksamhet. Föredragande statsrådet
uttalar nu i propositionen att han liksom kulturrådet anser att samhällets
åtgärder i första hand bör inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer
och förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. Vid sidan av
åtgärder med denna inriktning kommer det troligen alltid, sägs det vidare,
att behövas direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet.
Det påpekas också att konstnärernas förhållanden självfallet påverkas
även av andra åtgärder än kulturpolitiska. För konstnärerna liksom
för andra medborgargrupper har socialpolitiska, arbetsmarknadspolitiska och
skattepolitiska åtgärder stor betydelse.

I fråga om den upphovsrättsliga lagstiftningen framhålls
det i propositionen att grundtanken i denna är att det konstnärliga
och litterära skapandet i alla dess uttrycksformer bör ges ett rimligt skydd.
Upphovsmannen har enligt rättsreglerna dels en principiell ensamrätt att
förfoga över sitt verk, dels ett skydd för sina ideella intressen. Samtidigt
måste han dock tåla vissa inskränkningar i sin ensamrätt bl. a. till förmån
för kulturella eller andra samhälleliga intressen.

Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att det enligt hans mening
är ett självklart önskemål att upphovsmannen skall kunna försörja sig på

KrU 1975/76:35

sina konstnärliga prestationer. Det skydd som lagstiftningen ger dessa prestationer
är därvid givetvis av stor betydelse. Samtidigt måste man dock
ha i minnet att vissa inskränkningar i upphovsrätten är nödvändiga, dels
av praktiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen.

Nordiska ministerrådet fattade i maj 1975 beslut om en översyn av den
nordiska upphovsrättslagstiftningen och antog vissa riktlinjer för revisionsarbetet.
Utredningsarbetet kommer att bedrivas i nationella kommittéer och
direktiv för en svensk sådan har nyligen utfärdats.

1 propositionen uttalas att en allmän strävan vid reformarbetet bör vara
att främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. I den mån det är
förenligt med gällande internationella konventioner bör ökade möjligheter
skapas att utnyttja skyddade verk utan individuellt samtycke från rättsinnehavaren
och mot vederlag i kollektiv form. Den individuella upphovsrätten
måste dock alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt.

Tanken att i kollektiva former förhandla med konstnärernas
organisationer för att fl till stånd ett fritt utnyttjande av deras verk
saknar inte intresse uttalas det i propositionen (avsnitt 10.3.1). Med hänsyn
till att de upphovsrättsliga bestämmelserna skall ses över av en särskild
utredning bör emellertid enligt statsrådets uppfattning eventuella genomgripande
förändringar på detta område anstå till dess utredningen lagt fram
sina förslag.

I arbetet med att förbereda propositionen har kontakter och överläggningar
med konstnärernas organisationer varit ett väsentligt
inslag. Organisationerna har, uttalar statsrådet, haft goda möjligheter
att inom ramen för dessa överläggningar påverka utformningen av de bidrags-
och ersättningsformer som bör finnas i fortsättningen. Frågan om
mer reglerade former för dessa överläggningar har enligt propositionen aktualiserats
exempelvis beträffande storleken av biblioteksersättningen och
av olika stipendier. En sådan utveckling av de nuvarande förhandlingsliknande
överläggningarna kan enligt statsrådets mening givetvis diskuteras
men en förändring förutsätter, betonar han, att den rättsliga grunden för
ersättningar och bidrag förändras samt att det klarlägges vad som skall anses
vara förhandlingsbart. Med hänsyn till den kommande översynen av de
upphovsrättsliga bestämmelserna och till vad som i övrigt anförts i propositionen
i denna fråga anser statsrådet det inte aktuellt att nu överväga
några förändringar av de former i vilka statliga ersättningar och bidrag till
konstnärer f. n. diskuteras med konstnärernas organisationer.

För att säkra rimliga ekonomiska villkor för bildkonstnärsgruppen har
förslag förts fram om att införa ett system med s. k. visningsersättning.
Systemet skulle, som det har presenterats bl. a. av Konstnärernas
riksorganisation, komma att ha vissa likheter med biblioteksersättningen.
1 propositionen framhålls emellertid att den praktiska utform -

KrU 1975/76:35

ningen av ett dylikt system innebär flera svårigheter bl. a. då det gäller
att avgöra enligt vilka principer och beräkningsgrunder som medel skall
ställas till förfogande. Detta utgör emellertid inte något hinder, betonas
det också, mot att tillmötesgå bildkonstnärernas krav genom att i andra
former ställa medel till förfogande. Förslag härom läggs fram i propositionen
och behandlas av utskottet i det följande.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2304 yrkande 1 f (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att förslag om visningsersättning för konstnärer läggs fram för riksdagen
våren 1977,

1975/76:2304 yrkande 1 g (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att översynen av upphovsrättslagstiftningen även skall omfatta möjiigheterna
till lagstadgad rätt till visnings- och biblioteksersättning,

1975/76:2304 yrkande 1 h (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att skatteutredningen ges i uppdrag att granska skatte- och avgiftssituationen
för kulturarbetare och andra egenföretagare med likartade förhållanden
och då särskilt överväga möjligheterna att låta dessa grupper bilda
en särskild kategori i beskattningshänseende,

1975/76:2304 yrkande 2 (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att den
nuvarande upphovsrätten för författare, konstnärer, tonsättare, fotografer
m. fl. inte får urholkas,

1975/76:2304 yrkande 3 d (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att
egenföretagare vid deklarationen får dra av arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter
i rörelsebilagan,

1975/76:2305 yrkande 1 (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen
utan ytterligare dröjsmål framlägger ett nytt förslag i fråga om
kulturskaparnas ekonomiska villkor, vilket grundar sig på riksdagens uttalande
1972 och de i motionen angivna principerna,

1975/76:2305 yrkande 2 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att regeringen
snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer för att
inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna,

1975/76:2305 yrkande 5 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att upphovsrätten
inte får urholkas t. ex. genom förslag om s. k. kulturell allemansrätt,

1975/76:2305 yrkande 8 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att kulturskaparna
bör tillerkännas förhandlingsrätt enligt vad som anförts i motionen,

1975/76:2305 yrkande 9 (m) vari hemställs att riksdagen begär att kulturskaparnas
särskilda skatteförhållanden skall beaktas i pågående utred -

KrU 1975/76:35

ningar inom skatteområdet,

1975/76:2308 yrkande 1 (vpk) vari med tanke på införande av utställningsoch
visningsersättning åt konstnärer hemställs att riksdagen beslutar att
ersättning för nyttjande i enlighet med vad som anges i motionen godtas
som princip för statens insatser för konstnärer,1

1975/76:2308 yrkande 2 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
hemställa hos regeringen om en snabbutredning i samråd med konstnärernas
fackliga organisationer av den konkreta utformningen av utställningsersättning
och visningsersättning.1

Utskottet. 1 betänkandet 1972:18 uttalade kulturutskottet som sin mening
att det allmännas insatser för kulturskaparna i första hand bör ha formen
av ersättning för utfört arbete. Detta uttalande underströks året därpå i betänkandet
KrU 1973:7.1 motionen 1975/76:2305 erinras om dessa uttalanden
som enligt motionärernas mening helt förbigåtts av utbildningsministern.
Motionärerna hemställer i yrkande 1 att riksdagen begär att regeringen utan
ytterligare dröjsmål lägger fram ett n y 11 förslag i fråga om kulturskaparnas
ekonomiska villkor. Detta förslag bör vara
grundat på nyssnämnda uttalande år 1972 och därjämte på vissa i motionen
angivna principer. Dessa principer innebär art samhället aktivt bör verka
för att arbetstillfällen samt varierande former av anställnings- och uppdragsförhållanden
kan erbjudas kulturskaparna, att samhället också bör verka
för att kulturskaparna tillerkänns ersättning för färdiga produkter och utförda
prestationer, att social trygghet inom ramen för det allmänna trygghetssystemet
bör garanteras kulturskaparna samt att med hänsyn till de speciella
förhållanden som kan råda för kulturskapare t. ex. i början av deras verksamhet
särskilda arbetsstipendier bör finnas. I dylika stipendier bör ingå
även resestipendier och särskilda materialbidrag m. m.

I yrkande 2 i samma motion (1975/76:2305) hemställs att riksdagen uttalar
att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer
för att inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för kulturskaparna.
Motionärerna noterar att föredragande statsrådet i propositionen
anslutit sig till kulturrådets uppfattning om vikten av att man söker öka
arbetstillfällena för konstnärerna och förbättra möjligheterna att använda
konstnärliga verk. I fråga om konkreta förslag från kulturrådet finner motionärerna
dock att statsrådet förhåller sig anmärkningsvärt passiv. 1 motionen
betonas kraftigt att förslag till åtgärder för att öka försörjningsmöjligheterna
för kulturskapare snarast måste utarbetas. Motionärerna anser
att kontakter med kulturskaparorganisationerna bör tas för att få fram sådana
förslag.

Vad först gäller yrkande 1 i motionen 1975/76:2305 om ett nytt förslag

1 Utskottet återkommer till motionsyrkande! under punkten 3.

KrU 1975/76:35

i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor vill utskottet framhålla att
fortsatta åtgärder från samhällets sida för att öka arbetstillfällena för konstnärer
och förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk i sig innebär
att konstnärerna får ökade möjligheter att uppnå ett rimligt ekonomiskt
utbyte av sin konstnärliga verksamhet. Åtgärder av nämnda art ligger därför
i linje med riksdagens av motionärerna åberopade uttalande om att det
allmännas insatser för kulturskaparna i första hand bör ha formen av ersättning
för utfört arbete. Motionärerna synes sikta till ett system där principen
ersättning för utfört arbete tillämpas helt igenom. Man måste emellertid
ha klart för sig att konstnärernas arbete i dag utnyttjas i många former
beträffande vilka det inte är möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning
denna princip kan bli tillämplig. De juridiska och praktiskt-administrativa
problemen på området är många. Utskottet finner därför inte att riksdagen
bör begära det nya förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor
som föreslagits i motionen 1975/76:2305 yrkande 1. Detta yrkande avstyrks
därför.

Med anledning av yrkande 2 i motionen 1975/76:2305 vill utskottet framhålla
att kulturskaparna genom sina organisationer numera regelmässigt bereds
tillfälle till överläggningar i utbildningsdepartementet angående inriktningen
och omfattningen av de statliga insatserna för kulturskaparna. Det
förtjänar över huvud taget att framhållas att såväl staten som landstingen
och kommunerna under senare år satsat alltmer på åtgärder som ökar antalet
arbetstillfällen för kulturskaparna. Detta är en välkommen utveckling, och
utskottet räknar med att den kommer att gå vidare. Utskottet anser inte
att riksdagen bör göra det i motionen 1975/76:2305 yrkande 2 begärda uttalandet
som alltså avstyrks.

Av den i det föregående under denna punkt i betänkandet lämnade redogörelsen
för propositionen framgår att föredragande statsrådet berört frågan
om införande av ett system för s. k. visningsersättning för
bildkonstnärerna men inte funnit det möjligt att lägga fram något
förslag härom. Anledningen härtill är att det saknas underlag för en bedömning
av efter vilka principer och beräkningsgrunder en dylik ersättning
bör utgå.

I motionen 1975/76:2308 yrkande 1 hemställs att riksdagen beslutar
att ersättning för nyttjande i enlighet med vad som anges i motionen skall
godtas som princip för statens insatser för konstnärer. Av motiveringen
till detta yrkande framgår att motionärerna avser såväl visningsersättning
som utställningsersättning. I yrkande 2 i samma motion hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer att den i samråd med konstnärernas fackliga
organisationer snabbutreder den konkreta utformningen av visnings- och
utställningsersättning.

Frågan om visningsersättning till bildkonstnärer m. fl. har tagits upp även
i motionen 1975/76:2304. 1 denna yrkas att riksdagen hos regeringen begär

KrU 1975/76:35

att förslag om visningsersättning för konstnärer läggs fram för riksdagen
våren 1977 (yrkande 1 0- Motionärerna noterar att en sådan visningsersättning
liksom biblioteksersättningen i dagens läge kommer att sakna förankring
i upphovsrättslagstiftningen. Detta innebär bl. a. att storleken av
visningsersättningen inte kan bli föremål för verkliga förhandlingar mellan
berörda parter. Vid den förestående översynen av upphovsrättslagstiftningen
bör man därför enligt motionärerna ta upp denna fråga. Motionärerna hemställer
i yrkande 1 g att riksdagen hos regeringen begär att översynen av
upphovsrättslagstiftningen även skall omfatta möjligheterna till lagstadgad
rätt till visnings- och biblioteksersättning.

Frågan om förhandlingsrätt för kulturskaparna berörs
också i motionen 1975/76:2305. Motionärerna uttalar att regeringen enligt
deras mening bör verka för att avtal sluts med kulturskaparorganisationerna
i alla de fall där ersättning utgår för kulturskaparnas arbete. I yrkande 8
i motionen hemställs att riksdagen uttalar att kulturskaparna bör tillerkännas
förhandlingsrätt enligt vad som anförts i motionen.

Sambandet mellan upphovsrätt, förhandlingsrätt och
rätt till visningsersättning har som nyss nämnts angivits i
motionen 1975/76:2304. 1 samma motion berörs frågan om den förestående
översynen av upphovsrättslagstiftningen även från en annan utgångspunkt.
Motionärerna uttalar att man under de senaste åren från regeringshåll börjat
ifrågasätta det synsätt som bär upp upphovsrätten. I motionen pekas bl. a.
på att det i direktiven till den nya utredningen om upphovsrätten uttalas
att det med hänsyn till det stöd som samhället ger till kulturell verksamhet
”ter sig rimligt att det upphovsrättsliga regelsystemet utformas på ett sätt
som beaktar samhällets intresse av att upphovsrätten inte lägger hinder
i vägen för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk”. Motionärerna
uttalar att rätten för författare, bildkonstnärer, kompositörer etc.
att vara med och bestämma hur deras verk utnyttjas och betalas är en
av grundvalarna för kulturarbetarnas ställning i samhället. Den rätten måste
skyddas, och riksdagen bör därför enligt motionen uttala att den kommande
översynen av upphovsrätten inte får leda till att denna urholkas. 1 motionens
yrkande 2 hemställs att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Även i motionen 1975/76:2305 berörs frågan om kulturskaparna och upphovsrätten.
Motionärerna tar bestämt avstånd från tanken på ens. k. kulturell
allemansrätt och hemställer i yrkande 5 att riksdagen uttalar att upphovsrätten
inte får urholkas t. ex. genom förslag om s. k. kulturell allemansrätt.

Vad först beträffar de senast redovisade båda motionsyrkandena har utskottet
full förståelse för de farhågor för en urholkning av upphovsrätten
som ligger bakom dessa. Begreppet kulturell allemansrätt, som ibland använts
i debatten, har inte närmare definierats. Dess innebörd är oklar vilket
är särskilt allvarligt eftersom själva ordvalet lätt uppfattas som positivt värdeladdat.
Utskottet finnér därför anledning att närmare gå in på vad som

KrU 1975/76:35

kan tänkas ligga i begreppet.

Enligt utskottets mening kan två former av s. k. kulturell allemansrätt
tänkas. Den ena innebär att staten friköper upphovsrätten och ställer den
till allmänhetens förfogande. Vem som helst har då rätt att utnyttja upphovsrättsliga
verk. Eftersom utnyttjandet i allmänhet dock kräver vissa faciliteter-tryckeri,
inspelningsapparatur etc. - som gemene man inte innehar,
blir resultatet att denna allemansrätt främst kommer att utnyttjas av sådana
som redan nu har tillgång till sådana faciliteter, dvs. främst upphovsmännens
motparter på marknaden. En lagstiftning om kulturell allemansrätt i denna
mening skulle således - förutom att den ger vidgade kostnadsfria möjligheter
för samhälleliga institutioner som skolor, teatrar, museer och konsertarrangörer
- främst vara till gagn för dem som kommersiellt producerar och
distribuerar kulturprodukter. En anslutning till ett system med kulturell
allemansrätt av denna typ skulle innebära att Sverige måste träda ut ur
de upphovsrättsliga konventionerna.

Den andra tänkbara formen av s. k. kulturell allemansrätt innebär att
staten köper och förvärvar all upphovsrätt. En modell av kulturell allemansrätt
som denna kan visserligen lösa de kommersiella problem som den
föregående modellen öppnar men leder samtidigt till ett förödande slag mot
yttrandefriheten. Med innehavet av upphovsrätt följer nämligen ensamrätt
att avgöra om ett visst verk skall publiceras eller ej. Som innehavare av
upphovsrätt skulle staten kunna vägra att publicera vissa verk. Kulturell
allemansrätt i denna mening torde inte vara förenlig med nuvarande tryckfrihetsförordning.

Kulturell allemansrätt i båda de här angivna tolkningarna kan alltså inte
förverkligas utan orimliga, skadliga och grundlagsstridiga konsekvenser. Menar
man med kulturell allemansrätt endast att man vill öka den enskildes
tillgång till kultur, ger redan den nuvarande lagen alla principiella möjligheter
till detta. Att man i vissa hänseenden genom lagändring bör kunna praktiskt
underlätta både för upphovsmännen och för avnämarna att öka utnyttjandemöjligheten
är en helt annan fråga. Härvid torde närmast avtalslicensvägen
vara den med vår samhällsstruktur mest överensstämmande.

Den tekniska utvecklingen har ökat möjligheterna att utnyttja upphovsrättsliga
verk. Samtidigt har den frigjort behov som tidigare funnits men
knappast kunnat tillgodoses, främst inom undervisning och information.
Det är därför naturligt att den tekniska utvecklingen påkallar viss översyn
av upphovsrättslagstiftningen. De ökade möjligheterna till utnyttjande hotar
annars att leda till en användning som inte är förutsedd i nuvarande lag
och därför kan leda till intrång i upphovsmännens intressen - t. ex. ökad
kopiering för enskilt bruk.

Upphovsmännen har begärt ersättning så snart deras verk utnyttjas kommersiellt
eller eljest systematiskt och krävt rätt att i sådana fall få förhandla
om villkoren för upplåtelse samt om ersättningens storlek. Samtidigt har
de stälh sig förstående till att lagstiftningen bör underlätta även för mot -

KrU 1975/76:35

parterna att tillförsäkra sig rätten att fl tillgång till önskat material. I några
fall har upphovsmännen redan medverkat genom att sluta kollektiva avtal
varigenom motparter fått generell tillgång lill materialet - detta gäller skolkopieringsavtalet
och avtalet med Handelsflottans välfärdsråd.

Dessa överenskommelser bygger på konventionernas individualrätt men
beaktar samtidigt det förhållande att upphovsmännen mycket tidigt - i vårt
land STIM redan 1923 - accepterat kollektiva lösningar, varigenom individernas
rätt tillvaratas av deras organisationer, samtidigt som avnämarna
genom ett enda avtal med en organisation får tillgång till medlemmarnas
hela ”repertoar”.

Utskottet finnér det alltså fullt möjligt att göra en teknisk översyn av
upphovsrättslagstiftningen utan att ett ögonblick träda principerna i den
nuvarande upphovsrättslagstiftningen eiler de internationella konventionerna
förnär. En sådan översyn får enligt utskottets bestämda mening inte
leda till avsteg från grundlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra
en urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt till sitt verk. Vad
utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkande
2 och 1975/76:2305 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge till känna
för regeringen.

Den visningsersättning som aktualiserats i vissa av motionerna kan definieras
som ersättning för att ett konstverk som inte längre är i upphovsmannens
ägo visas offentligt. Parallellen mellan en dylik ersättning och
biblioteksersättningen ligger i och för sig nära till hands, men det är uppenbart
att de praktiska svårigheterna att konstruera ett system för visningsersättning
är mycket stora. Det torde sålunda bli nödvändigt med ett omfattande och
svårbemästrat redovisningssystem om man vill ge den enskilde konstnären
individuell visningsersättning. Även vid en ersättning som utgår till konstnärskollektivet
som helhet och inte till varje enskild person blir det fråga
om en komplicerad redovisning. Svåra gränsdragnings- och definitionsproblem
kommer säkerligen också att möta i båda fallen. Därtill kommer att
det är svårt att bedöma i vilken mån den visningsverksamhet som avses
bli ersättningsberättigande kommer att successivt öka i omfattning och därmed
i likhet med biblioteksersättningen tillföra konstnärerna ökande ersättningsbelopp.

Utskottet vill vidare här peka på det samband som visningsersättningen
- liksom också biblioteksersättningen - har med upphovsrätten. Om konstnärernas
upphovsrätt utvidgas till att omfatta även rätt till visningsersättning
skulle detta innebära en klar förstärkning av deras ställning. Om därjämte
rätten till visningsersättning kombineras med rätt att förhandla om ersättningens
storlek blir ställningen ytterligare förbättrad.

Enligt utskottets mening är det önskvärt att frågan om visningsersättningen
ingående studeras i syfte att så snart som möjligt klarlägga möjligheterna
att konstruera ett system som ger bildkonstnärerna ersättning
för att verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt. I

KrU 1975/76:35

arbetet med denna fråga bör dess samband med frågorna om konstnärernas
upphovsrätt och förhandlingsrätt beaktas. Vad utskottet nu anfört med anledning
av motionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 f och 1 g, 1975/76:2305
yrkande 8 och 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda yrkandena såvitt gäller
visningsersättning, bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Som framgått av det föregående har i propositionen betonats att s k a t -tepolitiska åtgärder har stor betydelse för konstnärerna liksom
för andra medborgargrupper. Propositionen går dock inte in på frågan om
dylika åtgärder. Däremot innehåller några av motionerna yrkanden i fråga
om kulturarbetarnas skattesituation. Detta är fallet med motionen
1975/76:2304 (yrkandena 1 h och 3 d) samt 1975/76:2305 (yrkande 9). På
anmodan av kulturutskottet har skatteutskottet avgivit bifogade yttrande
över dessa motionsyrkanden (SkU 1975/76:5 y).

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill kulturutskottet först erinra
om att kulturrådet i sitt betänkande (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället
bl. a. berört frågan om enhetlighet i taxeringsmyndigheternas bedömning
av konstnärernas deklarationer och de sociala avgifterna. Även Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) har i en skrivelse i
maj 1975 till justitie-, social-, finans-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen
framfört vissa synpunkter på bl. a. kulturarbetarnas skatte- och
avgift ssituation.

Av propositionen framgår att kulturrådets förslag och skrivelsen från
KLYS f. n. övervägs i finansdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer också företagsskatteberedningen vid sina ställningstaganden att beakta
de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas speciella förhållanden.

Utskottet vill understryka angelägenheten av att skatte- och avgiftssituationen
för konstnärliga och litterära yrkesutövare blir föremål för överväganden,
varvid de speciella arbets- och inkomstförhållanden som gäller
dessa sektorer särskilt bör beaktas. Utskottet finnér det dock inte behövligt
att riksdagen gör de hänvändelser till regeringen i denna fråga som yrkats
i motionerna 1975/76:2304(yrkande 1 h)och 1975/76:2305(yrkande9). Dessa
yrkanden avstyrks därför. Likaså avstyrker utskottet att riksdagen fattar
det i motionen 1975/76:2304 yrkande 3d angivna beslutet.

Under rubriken 10.2.3 Utbildningsfrågor lämnas i propositionen en kort
redovisning av det aktuella utredningsläget i fråga om utbildningen
på kulturområdet och summeras de ställningstaganden till olika förslag
som nyligen gjorts. Vad därvid anförts föranleder inte något uttalande
från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 1 om ett
nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 2 om en

KrU 1975/76:35

regeringskontakt med kulturskaparnas organisationer för att
öka antalet arbetstillfällen,

3. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkande
2 och 1975/76:2305 yrkande 5 som sin mening ger till
känna för regeringen vad utskottet anfört angående översynen
av den upphovsrättsliga lagstiftningen,

4. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkandena
1 foch 1 g, 1975/76:2305 yrkande 8 och 1975/76:2308
yrkandena 1 och 2, båda såvitt gäller visningsersättning, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
att frågan om visningsersättning bör studeras ingående,

5. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2304 yrkandena 1 h
och 3 d samt 1975/76:2305 yrkande 9.

3. Bidrag och ersättningar

Propositionen (avsnitt 10.3.2-7, s. 212-237 samt hemställan mom. 4 och
5, s. 277). I denna del av propositionen behandlas först frågan om direkta
bidrag till konstnärer. Det konstateras därvid inledningsvis att
stipendier till konstnärer har en lång tradition inom kulturlivet. De kommer
i dag från många olika håll, från enskilda donatorer och stiftelser samt olika
folkrörelser, från kommuner och landsting samt från staten.

I det statliga stipendiesystemet så som det byggts ut under 1960-talet
ingår stipendier av skilda slag, som avses svara mot olika behov, nämligen
stora och små arbetsstipendier, resestipendier, stipendier av pensionskaraktär
och tillfälliga bidrag. Sedan några år utgår dessutom på försök arbetsbidrag
till konstnärer inom måleri m. m. Stipendierna fördelas inom
fyra olika konstnärskategorier nämligen 1) författare, översättare och kulturjournalister,
2) bildkonstnärer, 3) kompositörer av seriös musik och
4) konstnärer i övrigt. Fördelningen av stipendier inom de fyra grupperna
sköts av fyra stipendieorgan nämligen styrelsen för Sveriges författarfond,
Konstakademien i samråd med Konstnärernas riksorganisation, Musikaliska
akademiens styrelse i samråd med Föreningen Svenska tonsättare samt en
av regeringen utsedd konstnärsstipendienämnd.

Vid sidan av stipendierna finns sedan 1964 särskilda konstnärsbe1
ö n i n g a r. Den som utses till innehavare av konstnärsbelöning tillförsäkras
en inkomstgaranti under sin återstående livstid. Garantin är så konstruerad
att det statliga bidraget utgår i relation till innehavarens övriga
inkomster. Innehavare av konstnärsbelöning utses av regeringen.

1 propositionen uttalas att det vid sidan av allmänna kulturpolitiska insatser
som förbättrar konstnärernas arbetssituation och ekonomiska villkor
bör ske en kraftig förstärkning av de insatser sorn riktar sig till enskilda
konstnärer. Med tanke på de olika behov som föreligger bör dessa åtgärder
täcka ett brett område alltifrån tillfälliga bidrag till inkomstgarantier.

KrU 1975/76:35

I fråga om stipendieorganen föreslås i propositionen den förändringen
att den nuvarande konstnärsstipendienämnden omorganiseras och får ansvaret
för bidragsgivningen till alla konstnärsgrupper utanför författarfondens
ansvarsområde. Mot bakgrund av de goda erfarenheterna från författarfondens
arbete föreslås vidare att den nya nämnden, som benämns
konstnärsnämnden, skall få en i det närmaste total frihet när det
gäller att välja bidragsformer.

Utöver den typ av tidsbegränsade bidrag som konstnärsnämnden avses
kunna dela ut finns det enligt propositionen också behov av permanenta
bidrag till konstnärer som står för en konstnärlig verksamhet av hög kvalitet
och stor betydelse men som av olika anledningar inte kan få en rimlig
utkomst av sitt arbete. Den inkomstgaranti som den nuvarande konstnärsbelöningen
ger anses i dag svara mot detta behov. Vid utseende under
senare år av innehavare av konstnärsbelöningar har strävan att skapa en
ekonomisk trygghet i det konstnärliga arbetet varit det primära, medan belöningarnas
karaktär av hedersbevisning fått träda i bakgrunden. Med hänsyn
härtill föreslås termen konstnärsbelöning ersatt med benämningen i n -komstgaranti för konstnärer. Uppgiften att dela ut inkomstgarantier
förutsätts t. v. ligga kvar hos regeringen.

I fråga om biblioteksersättningen uttalas i propositionen bl. a.
att Sveriges författarfond visat sig vara ett väl fungerande instrument för
ersättning och bidrag till upphovsmännen till litterära verk. Biblioteksersättningen
och fonden bör därför enligt propositionen i princip behållas i
sin nuvarande form. En mindre förändring i gällande bestämmelser förordas
dock i fråga om verk som omfattar dels ett svenskt litterärt verk i original,
dels illustrationer eller noter av annan svensk upphovsman än författaren
till boken. Vidare förordas att styrelsen för författarfonden får rätt att för
enskild upphovsman till svenskt verk i original bestämma att författarpenningen
skall utgå med visst belopp oberoende av i vilken omfattning upphovsmannens
böcker lånas ut. Detta kallas garanterad författarpenning.

I propositionen framhålls att konstutställningarna har flera betydelsefulla
uppgifter i kulturlivet och att det därför är en viktig kulturpolitisk
uppgift att se till att utställningsverksamheten har tillräcklig omfattning
och spridning. I detta sammanhang har staten enligt propositionen viktiga
uppgifter.

En generell statlig utställningsersättning har föreslagits av 1965
års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65). Förslaget innebär i princip
att bidrag av statsmedel skall utgå vid alla utställningar i offentlig och privat
regi, som fyller vissa krav i fråga om tillgänglighet, varaktighet och konstnärlig
kvalitet. Enligt utredningens huvudalternativ skall ersättning betalas
ut direkt till den utställande konstnären med ett visst belopp per utställt
verk som är utfört av konstnären och i hans ägo.

KrU 1975/76:35

1 propositionen intas den ståndpunkten till frågan om utställningsersättning
att sådan ersättning i fortsättningen i princip bör utgå i samband med
alla utställningar av konst och konsthantverk som distribueras eller arrangeras
av statliga institutioner och där man utnyttjar verk som är i upphovsmannens
eller hans närmaste efterlevandes ägo. Den närmare utformningen
av ersättningssystemet avses bli fastställd efter förhandlingar med
upphovsmännens organisationer. Vad beträffar den lokala utställningsverksamheten
förutsätts att kommunerna utifrån sin kännedom om de lokala
förhållandena själva skall avgöra vilka insatser som behövs för att säkerställa
ett vitalt utställningsliv. Mot den bakgrunden förklarar sig föredragande
statsrådet inte beredd att föreslå ett generellt statligt stöd till konstutställningsverksamhet.

Beträffande stöd till sceniskt verk - den s. k. dramatikerersättningen
- föreslås i propositionen vissa förändringar av de nuvarande
bestämmelserna för att ytterligare öka effekten av stödet. Ersättningen bör
i fortsättningen avse sceniska verk som uppförs vid en svensk teater- eller
musikinstitution eller av en teater-, musikteater- eller dansgrupp som sedan
minst ett år varit yrkesmässigt verksam inom landet. Det bör enligt propositionen
ankomma på statens kulturråd att besluta om vilka institutioner
och grupper som skall höra till den kategori där ett uppförande av verket
berättigar till ersättning, liksom att ställa de krav på dokumentation som
rådet bedömer nödvändiga för beslut om ersättning. Bidragets maximibelopp
föreslås höjt från 4 000 kr. till 7 000 kr.

I propositionen föreslås att ett system med projektbidrag till konstnärligt
utvecklingsarbete införs. Förslaget innebär att försöksverksamheten
med arbetsbidrag till konstnärer inom måleri m. m. ges permanent karaktär
och utsträcks till att omfatta också andra konstnärsgrupper. Projektbidragen
bör enligt propositionen avse avgränsade projekt som antingen kan väntas
få betydelse för utvecklingen inom den aktuella konstformen som sådan
eller som är försök att vidga användningen av konstnärlig verksamhet till
nya områden i samhället.

Såvitt gäller de frågor som utskottet behandlar under denna punkt utmynnar
propositionen i förslag att riksdagen dels godkänner de riktlinjer
för bidrag och i n k o m s t g a r a n t i e r till konstnärer
som angetts i propositionen, dels godkänner de riktlinjer för
en omorganisation av k o n s t n ä rs s t i pe n d i e n ä m n d e n
och för dess verksamhet som angivits i propositionen.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:764 (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att tilldela schackspelaren
Ulf Andersson, Arboga, konstnärslön,

3 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

1975/76:2304 yrkande 3 b (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att
rätten till författarpenning skall utsträckas till att gälla alla bibliotek,

1975/76:2304 yrkande 4 a (fp) vari hemställs att riksdagen anvisar 3 milj.
kr. till utställningsersättning vid lokala och regionala konstutställningar1,

1975/76:2305 yrkande 6 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett
särskilt anslag på 3 000 000 kr. skall utgå till utställningsersättning enligt
de i motionen angivna riktlinjerna1,

1975/76:2305 yrkande 7 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att ansvaret
för fördelningen av de föreslagna inkomstgarantierna för konstnärer
skall ligga på den föreslagna konstnärsnämnden,

1975/76:2305 yrkande 10 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att dokumentation
av scenisk verk bör krävas för att s. k. dramatikerersättning
skall utgå,

1975/76:2308 yrkande 2 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar hemställa
hos regeringen att den i samråd med konstnärernas fackliga organisationer
snabbutreder den konkreta utformningen av utställnings- och
visningsersättning2,

1975/76:2308 yrkande 4 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala
att varje kommun bör svara för minst en utställningslokal för konst,

1975/76:2308 yrkande 5 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära förslag om statsbidrag för anläggning och drift av
kommunala utställningslokaler för konst,

1975/76:2308 yrkande 6 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala
att kommunerna i sin byggnadsplanering bör ta hänsyn till behovet av ateljéer
och verkstäder för konstnärer,

1975/76:2309 (s) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om kommunernas roll i kulturpolitiken,

1975/76:2310 yrkande 4 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära att förslag skyndsamt föreläggs riksdagen beträffande utställningsersättning
för konstnärer,

1 Utskottet behandlar under denna punkt själva principfrågan om utställningsersättning
och återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

2 Motionsyrkandet har behandlats även under punkt 2.

KrU 1975/76:35

1975/76:2318 (c) vari hemställs att avtrappningsreglerna för inkomstgarantier
för konstnärer arbetas om i enlighet med vad som har anförts i
motionen.

Utskottet. 1 motionen 1975/76:764 har hemställts att riksdagen beslutar
att tilldela schackspelaren Ulf Andersson, Arboga, konstnärslön.
Detta önskemål är numera tillgodosett sedan regeringen genom beslut
den 8 april 1976 tilldelat Andersson konstnärsbelöning. Utskottet avstyrker
därför motionen 1975/76:764.

I motionen 1975/76:2318 framhålls att det från olika håll, inte minst
från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd riktats hård
kritik mot deavtrappningsregler som gäller för de nuvarande konstnärsbelöningarna.
Dessa regler innebär att konstnärsbelöningens maximibelopp
minskas successivt i förhållande till konstnärens inkomster i övrigt.
Om sistnämnda inkomster uppgår till omkring 61 000 kr. utgår inte längre
någon konstnärsbelöning. Enligt motionären har detta medfört icke önskade
ekonomiska konsekvenser för mottagarna. Som reglerna hittills fungerat
har det varit mest gynnsamt för dem att förhålla sig passiva och undvika
egna inkomster. I motionen hemställs att avtrappningsreglerna arbetas om.

Vid behandlingen av denna motion har utskottet haft tillfälle att ta del
av en av motionären upprättad promemoria som syftar till att exemplifiera
de i motionen påtalade negativa effekterna av nuvarande avtrappningsregler.

Utskottet finnér det önskvärt att statens kulturråd närmare undersöker
vilka effekter avtrappningsreglerna i praktiken har och därefter - i den mån
den gjorda undersökningen ger anledning härtill - lägger fram förslag i
ärendet. Vad utskottet nu med anledning av motionen 1975/76:2318 anfört
angående avtrappningsreglerna för konstnärsbelöningama (inkomstgarantierna)
bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Som framgått av det föregående har det förutsatts i propositionen att
beslut om tilldelning av inkomstgaranti t. v. skall fattas
av regeringen. I motionen 1975/76:2305 yrkas att riksdagen beslutar att
ansvaret för fördelningen av inkomstgarantier i stället skall ligga på den
föreslagna konstnärsnämnden (yrkande 7). Utskottet ansluter sig till den
i propositionen uttalade uppfattningen i denna fråga och avstyrker därför
motionen 1975/76:2305 yrkande 7.

Enligt gällande bestämmelserom biblioteksersättning utgår dylik
ersättning för utlåning genom folkbibliotek och skolbibliotek av svenska
litterära verk i original och litterära verk i svensk översättning. Ersättning
utgår även för motsvarande verk som ingår i bibliotekens referenssamlingar.
Genom beslut av regeringen bestäms årligen hur stort belopp av statsmedel
som i form av biblioteksersättning skall tillföras Sveriges författarfond. Storleken
av detta belopp beror dels av storleken av grundbeloppen (dvs. de
belopp som utgår per lån respektive per referensexemplar), dels av om -

KrU 1975/76:35

fattningen av den utlåning, respektive det bestånd av referensexemplar som
biblioteksersättningen skall grunda sig på. Denna omfattning bedöms på
grundval dels av befintlig statistik över utlåning och referensexemplar i
folk- och skolbiblioteken, dels av stickprovsundersökningar som genomförs
i samverkan mellan författarfonden och statistiska centralbyrån.

Biblioteksersättning utgår inte för utlåning, respektive förekomsten av
referensexemplar vid andra bibliotek än de nyss nämnda. Detta har upprepade
gånger föranlett motioner om att bestämmelserna om biblioteksersättning
skall göras tillämpliga även på de vetenskapliga biblioteken. Motionerna
har dock avslagits av riksdagen. Senast skedde detta på förslag
av kulturutskottet i betänkandet 1975:4. Som skäl för avslag har framhållits
bl. a. att en utvidgning av biblioteksersättningssystemet till att omfatta även
de vetenskapliga biblioteken kan beräknas medföra ett omfattande arbete
som knappast kan anses stå i rimlig proportion till de belopp som därigenom
kan väntas bli tillförda fonden.

1 motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b hemställs att riksdagen beslutar
att rätten till författarpenning skall utsträckas till att gälla alla bibliotek.
Av motiveringen till yrkandet framgår att vad motionärerna har i sikte
inte endast är den del av biblioteksersättningen som utgår som individuell
ersättning, s. k. författarpenning, utan att deras önskan är att systemet i
sin helhet skall tillämpas vid alla bibliotek. Motionärerna har särskilt framhållit
att det förhållandet att de vetenskapliga biblioteken ligger utanför
biblioteksersättningen innebär en orättvisa mot författarna av fackböcker.

Utskottet är väl medvetet om att rättviseskäl kan anföras för den utvidgning
av systemet med biblioteksersättning som motionärerna önskar.
Det förefaller inte uteslutet att man i framtiden kommer att utnyttja datateknik
för registreringen av såväl bokbestånd som utlåningar vid alla offentliga
bibliotek. I det läget är det tänkbart att man utan svårighet kan
infoga de vetenskapliga biblioteken i biblioteksersättningssystemet. Hittills
har automatiseringen dock inte gått så långt. Läget är i huvudsak detsamma
som då utskottet gjorde sin bedömning i nyssnämnda betänkande KrU
1975:4. Utskottet som hänvisar till de möjligheter som författarfondens styrelse
har att göra utjämningar genom att använda fondens fria del avstyrker
motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b.

Som tidigare nämnts kommer enligt propositionen förhandlingar att tas
upp med upphovsmännens fackliga organisationer om utställningsersättning
för verk som konstnärer och konsthantverkare ställer till
förfogande för användning i utställningar som distribueras eller arrangeras
av statliga institutioner.

I flera motioner förordas att ett statligt bidrag till utställningsersättningar
skall utgå även till av kommuner arrangerade eller stödda utställningar.
Ett anslag av 3 milj. kr. för detta ändamål yrkas i motionerna 1975/76:2304
(yrkande 4 a) och 1975/76:2305 (yrkande 6), vilka båda bygger på ett förslag

KrU 1975/76:35

till ersättningsmodell som lagts fram av statens kulturråd.

I motionen 1975/76:2309 beklagas att något förslag om statligt stöd till
kommunernas utställningsverksamhet inte läggs fram i propositionen. Enligt
motionärernas mening bör statens roll vara att stimulera kommunerna till
ökad utställningsverksamhet av bildkonst och att i samband därmed verka
för att viss ersättning tillkommer utställande konstnärer. Frågorna om statsbidrag
till kommunerna för deras utställningsverksamhet och ersättning till
utställande konstnärer bör enligt deras mening tas upp till förnyad prövning
inom utbildningsdepartementet.

I motionen 1975/76:2310 uttalas att staten måste ta på sig ett ansvar
för ersättningar till konstnärer vid utställningar. Motionärerna anser att frågeställningarna
nu är väl utredda och att regeringen bör kunna förelägga
1976/77 års riksdag ett förslag beträffande utställningsersättning för konstnärer
(yrkande 4).

Regeringen bör enligt motionen 1975/76:2308 (yrkande 2) i samråd med
konstnärernas fackliga organisationer snabbt utreda utformningen av utställningsersättning
och visningsersättning. Detta yrkande, som i vad gäller
visningsersättning är behandlat under punkten 2 i det föregående, är kopplat
till ett krav att ersättning för utnyttjande av utfört arbete godtas som princip
för statens insatser för konstnärer (yrkande 1). Frågor om arbets- och utställningslokaler
för konstnärer har givit anledning till hemställan under
punkterna 4-6 i motionen 1975/76:2308.

Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra något uttalande
om förnyad prövning av frågan om statsbidrag till kommunerna för deras
utställningsverksamhet. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2309
i denna del.

Frågan om ersättning till bildkonstnärer som lånar ut sina konstverk till
utställningar har alltsedan 1960-talet aktualiserats i olika sammanhang. Efter
förhandlingar med upphovsmännens organisationer har avtal träffats om
ersättning i samband med utställningar som anordnas av Riksutställningar
och nämnden för utställning av svensk konst i utlandet (NUNSKU). Vidare
tillämpar enligt Svenska kommunförbundets uppskattning ett trettiotal kommuner
för närvarande någon form av utställningsersättning.

Utskottet kan konstatera att den av MUS 65 uttalade principiella uppfattningen
att bildkonstnärerna bör få ersättning när de deltar i offentliga
utställningar vunnit allmänt stöd, medan delade meningar råder om den
konkreta utformningen av en sådan ersättning. Det är enligt utskottets mening
tillfredsställande att principen om statliga organs skyldighet att utge
utställningsersättning slagits fast i propositionen.

KrU 1975/76:35

ett statligt stöd är motiverat och nödvändigt för att principen om utställningsersättning
skall kunna realiseras. Svårbedömda frågor som rör bl. a.
avgränsningen av de statliga åtagandena samt problem av organisatorisk
och praktisk natur gör det dock inte möjligt för utskottet att nu uttala
sig för ett generellt bidragssystem för utställningsersättningar.

Statens kulturråd har presenterat ett förslag till statsbidrag för ersättning
i samband med offentlig utställning som kommun själv driver eller stöder.
Enligt detta bör bidraget handhas av statens kulturråd och utgå i efterhand
till kommun som förskotterat utställningsersättning till konstnären. Kommunerna
förutsätts normalt också svara för viss del av utställningsersättningen.

Utskottet anser för sin del att ytterligare överväganden i samråd med
bl. a. kommunerna och konstnärernas fackliga organisationer är nödvändiga
för en bedömning av dessa frågor. Frågeställningen kompliceras också av
önskemålen om ersättning av statsmedel vid all offentlig utställningsverksamhet.
Vidare framstår det som önskvärt att få möjligheterna klarlagda
att vidga ramen för den utställningsverksamhet som kan komma i fråga
för utställningsersättning. Utskottet utgår från att förslag om statligt stöd
till utställningsverksamhet inom en snar framtid kan föreläggas riksdagen.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkande
1 och 2, såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i fråga,
och 1975/76:2310 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge till känna
för regeringen.

I konsekvens med den ståndpunkt utskottet nu intagit avstyrker utskottet
motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, såvitt
gäller principfrågan om införande av statliga bidrag på detta område från
och med nästa budgetår. Utskottet återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

Med anledning av de i motionen 1975/76:2308 gjorda yrkandena 4 och
6 om uttalanden från riksdagens sida om att det i varje kommun bör finnas
minst en utställningslokal och om att kommunerna i sin byggnadsplanering
bör ta hänsyn till behovet av a t e lj é e r och verkstäder
för konstnärer vill utskottet för det första framhålla att många
kommuner gjort goda insatser för att tillgodose behovet både av utställningslokaler
och av ateljéer och verkstäder. Det bör liksom hittills ankomma
på kommunerna själva att var och en för sig bedöma hur stora satsningar
som bör göras för att tillgodose dessa lokalbehov. Utskottet avstyrker därför
motionen 1975/76:2308 yrkande 4 och 6. Vad beträffar yrkande 5 i samma
motion om statsbidrag för anläggning och drift av kommunala utställningslokaler
för konst har motionärerna inte närmare utvecklat sina skäl för ett
dylikt statsbidrag. Utskottet som vill erinra om att den statliga kulturpolitiken
förutsätter aktiva insatser såväl från staten som från kommuner och
landsting avstyrker även yrkandet 5 i motionen 1975/76:2308.

KrU 1975/76:35

Vad beträffar s t ö d till sceniskt verk - den s. k. dramatikerersättningen
- har vad som föreslås i propositionen endast mött invändningar
på en punkt, nämligen i fråga om krav på dokumentation.

I motionen 1975/76:2305 konstateras att kulturrådet i sitt betänkande
Konstnärerna i samhället föreslagit att de verk som berättigar till ersättning
skall vara dokumenterade. Motionärerna finner detta förslag välbetänkt från
bl. a. forskningssynpunkt och anser att riksdagen bör uttala att dokumentation
av verken bör vara en förutsättning för att ersättning skall utgå (yrkande
10).

De riktlinjer för stöd till sceniskt verk som presenteras i propositionen
innebär i stort sett en anpassning till den praxis som nu tillämpas. Av
regeringen utfärdade bestämmelser om stöd åt svenskt sceniskt verk är för
närvarande meddelade i regleringsbrev. Utskottet har erfarit att regeringen
i stället kommer att meddela generella regler om dramatikerersättningen
i en förordning. Vissa skäl talar enligt utskottets mening mot att krav på
dokumentation i en sådan förordning införs som ett villkor för att ett verk
skall vara berättigat till ersättning. En sådan åtgärd skulle diskvalificera
såväl verk med starka inslag av improvisation som kollektivt framarbetade
pjäser. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det från olika synpunkter
är av värde om verken finns nedtecknade eller dokumenterade
i annan form och utgår från att detta normalt blir fallet. Det bör emellertid
överlämnas till statens kulturråd att bedöma i vilken utsträckning och i
vilken form det skall ställas krav härpå. Med det anförda avstyrker utskottet
yrkande 10 i motionen 1975/76:2305.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits
beträffande projektbidrag för konstnärligt utvecklingsarbete. Särskilda
medel bör således anvisas för projekt inom bild- och formområdet, tonområdet
samt scen- och filmområdet att fördelas av den föreslagna konstnärsnämnden.
Vidare kan noteras att författarfondens styrelse inom sitt
ansvarsområde skall kunna dela ut projektbidrag ur författarfondens s. k.
fria del.

Utöver vad som framgått av det föregående har utskottet inte funnit
anledning till uttalanden med anledning av vad som anförts och föreslagits
i de delar av propositionen som utskottet behandlar under denna punkt.
Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen godkänner de i propositionen angivna
riktlinjerna såväl för bidrag och inkomstgarantier till konstnärer som för
en omorganisation av konstnärsstipendienämnden och fördess verksamhet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:764 om konstnärslön
åt schackspelaren Ulf Andersson,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2318 som
sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört
om avtrappningsreglerna för konstnärsbelöningar (inkomstgarantier
för konstnärer).

KrU 1975/76:35

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 7 om beslutanderätten
i fråga om fördelning av inkomstgarantier för
konstnärer,

4. att riksdagen godkänner de i propositionen 1975/76:135 angivna
riktlinjerna för bidrag och inkomstgarantier till konstnärer,

5. att riksdagen godkänner de riktlinjer för en omorganisation
av konstnärsstipendienämnden och för dess verksamhet som
angivits i propositionen 1975/76:135,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2304 yrkande 3 b om
författarpenning,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2309 såvitt gäller ett
uttalande om förnyad prövning av frågan om statsbidrag till
kommunerna för deras utställningsverksamhet,

8. att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1
och 2, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt
nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 som sin mening
ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om ersättning
till konstnärer för deltagande i lokalt och regionalt bedriven
utställningsverksamhet,

b. avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och
1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt gäller principfrågan
om statsbidrag till utställningsersättning åt konstnärer,

9. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308, yrkandena 4, 5
och 6 om kommunala utställningslokaler samt ateljéer och
verkstäder för konstnärer,

10. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 10 om
dokumentation av dramatiskt verk som villkor för dramatikerersättning.

4. Särskilda åtgärder för bildkonsten

Propositionen (avsnitt 10.4, s. 237-245 samt hemställan mom. 6, s. 277).
Under detta avsnitt behandlas efter en allmän inledning frågor omkonstnärliga
insatser i samhällsmiljön. Det uttalas därvid inledningsvis
att ett ökat hänsynstagande till estetiska kvaliteter vid utformningen
av miljön kräver fördjupad samverkan mellan flera olika parter.
Primär- och landstingskommunernas roll i detta sammanhang betonas.
Vidare framhålls att det är en viktig uppgift för bildkonstnärernas organisationer
att söka nya användningsområden för konstnärernas kunnande
i samhällsplaneringen. Departementschefen anser också att de boendes organisationer
spelar en viktig roll för formuleringen av miljökrav. I propositionen
erinras om statens ansvar för den konstnärliga utbildningen och

KrU 1975/76:35

för utformningen av de statliga byggnaderna samt därjämte om att staten
genom byggnadslagstiftningen ger ramarna för byggnadsnämndernas verksamhet,
bestämmer de ekonomiska förutsättningarna för bostadsbyggande
och ställer ekonomiska resurser till förfogande för miljöförbättringar. Sammanlagt
innebär detta att staten i många olika hänseenden har ett direkt
ansvar för den konstnärliga miljögestaltningen.

När det gäller de statliga insatserna på detta område föreslås en förstärkning
av möjligheterna att med hjälp av bidrag och lån av statliga medel finansiera
konstnärlig utsmyckning och gestaltning vid ny- och ombyggnad av a 11 -männa samlingslokaler (hemställan mom. 6, s. 277). I propositionen
framhålls vikten av ökad information såväl om regler för lån och
bidrag som om konkreta möjligheter att utnyttja konstnärernas arbetsinsatser.
Det anmäls att statens konstråd kommer att få ökade möjligheter
att ge information till bl. a. kommuner och bostadsföretag. Bostadsstyrelsens
informationsansvar betonas också.

I fråga om statliga konstinköp föreslås bl. a. att anslaget till förvärv
av konst för statens byggnader m. m. nästa budgetår höjs till 8,7 milj.
kr. Förslaget innebär en ökning med 4,2 milj. kr. i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår. Det är enligt propositionen lika viktigt att tillgodose
behoven av konstnärlig utsmyckning av redan befintliga lokaler som
att köpa in konst till nybyggda lokaler. Av anslaget har 1 milj. kr. beräknats
för inköp av konst till Folkets husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas
riksförbund, Riksföreningen Våra gårdar och Folkparkernas centralorganisation.

Statens konstråd, till vars huvudsakliga uppgifter det hör att förvärva
konst till statliga byggnader och lokaler samt att svara för rådgivning
till kommunala myndigheter, föreslås få ett vidgat informationsansvar. Ökningen
av resurserna för konstinköp medför också mer arbete för rådet.
Utöver en viss allmän personalförstärkning föreslås att Informationscentrum
för offentlig konst förs över från Riksutställningar till statens konstråd. Vidare
anmäls i propositionen att antalet ledamöter i konstrådets styrelse avses
bli utökat från sju till högst nio samt att en översyn kommer att göras
av ansvarsfördelningen mellan statens konstråd och den i propositionen
föreslagna myndigheten statens konstmuseer.

I propositionen framhålls att Konstfrämjandet har stor betydelse
i vårt lands konstliv genom sina insatser för att göra god konst tillgänglig
för en bred allmänhet. Ett ökat statligt stöd föreslås utgå till den centrala
verksamheten, en verksamhet som omfattar dels försäljningsverksamhet,
dels olika konstbildningsinsatser.

Även Sveriges konstföreningars riksförbund fyller enligt
propositionen en viktig funktion som samordnare mellan konstförening -

KrU 1975/76:35

arna med uppgift att träffa avtal, förmedla information och ordna konferenser.

Under anslaget Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde
beräknas bidrag till de båda nämnda organisationerna (punkten 21
i detta betänkande).

Motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1975/76:2278 (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar sig
för vikten av statligt stöd till Konstfrämjandet för dess strävan att skapa
bärkraftiga regionala enheter,

1975/76:2305 yrkande 11 (m) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen
vidtar en översyn av statens konstråds instruktion, med beaktande
av vad som anförts i motionen,

1975/76:2305 yrkande 12 (m) vari hemställs att riksdagen avslår propositionens
förslag att viss del av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader
m. m. reserveras för särskilda konstinköp,

1975/76:2308 yrkande 3 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
procentregeln skall vara riktningsgivande för anslagen till konstnärlig utsmyckning
av offentliga byggnader,

1975/76:2312 (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om tillskapande av en nämnd eller kontraktskommitté som kan
anlitas av konstnärer och uppdragsgivare i samband med beställning av
konstverk för offentlig miljö.

Vissa upplysningar om den s. k. enprocentsregeln. Med anledning av att den
s. k. enprocentsregeln kommit att få en central plats i diskussionen om
de statliga konstinköpen har utskottet funnit anledning att i betänkandet
lämna följande redogörelse.

Bildkonstnärerna drabbades mycket hårt av den ekonomiska krisen på
1930-talet. Mot denna bakgrund introducerades på initiativ av dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet Arthur Engberg år 1937 efter förslag
i propositionen 1937:157 den s. k. enprocentsregeln för att bereda vidgade
arbetsuppgifter för svenska bildkonstnärer. Riksdagen beslöt i enlighet med
propositionen att vid beviljande av anslag till statliga byggnader regelmässigt
i anslaget inbegripa ett icke alltför ringa belopp till konstnärlig utsmyckning.
Bidraget skulle inte generellt fastlåsas vid ett visst procenttal utan bedömas
från fall till fall men det borde dock i allmänhet inte understiga en procent
av byggnadskostnaderna.

Samtidigt inrättades statens konstråd för att biträda och ge råd till den
myndighet, som omhänderhade byggnadsföretaget. Konstrådet skulle bestämma
hur disponibla medel skulle fördelas på olika slag av arbeten, såsom

KrU 1975/76:35

skulptur, stafflikonst osv. Vidare skulle rådet verka för att redan uppförda
statliga byggnader skulle bli föremål för utsmyckning.

Under de närmast följande två budgetåren beviljade riksdagen medel till
konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader i enlighet med den år 1937
beslutade ordningen. Krigsutbrottet 1939 och den ekonomiska politik, som
föranleddes därav, medförde ett avbrott i medelsanvisningen till konstnärlig
utsmyckning av statliga byggnader. Bortsett från två specialfall under åren
1945 och 1946 återupptogs den sålunda avbrutna medelsanvisningen inte
förrän år 1947. Från budgetåret 1947/48 återupptogs principen att mera regelbundet
anvisa medel till konstnärlig utsmyckning. Medelsanvisningen
fick emellertid en annan form än den dittills tillämpade. Den tidigare
länkningen mellan byggnadskostnaderna och anslaget till utsmyckning upphävdes
och i stället anvisades ett fixerat belopp för respektive budgetår
under ett anslag benämnt Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader.

Anslaget svarade inte mot de ambitioner som angivits år 1937, dvs. att
medlen till konstnärlig utsmyckning inte borde understiga en procent av
byggnadskostnaderna. Detta har vid upprepade tillfällen givit anledning till
motioner med yrkanden om ett återinförande av enprocentsregeln, respektive
att denna regel skulle vara riktningsgivande för anslagets storlek.

1962 års riksdag begärde med anledning av motionsvis framförda förslag
ett återinförande av enprocentsregeln. Frågan härom togs upp till behandling
i propositionen 1963:103 angående vissa anslag till stöd åt konstnärlig verksamhet
m. m. Därvid förklarade föredragande statsrådet att han inte var
beredd att framlägga något ändringsförslag. Det framhölls i sammanhanget
att 1937 års principbeslut var betydelsefullt främst av det skälet att beslutet
framstod som en garanti för att konstnärlig utsmyckning skulle ingå som
ett normalt led i den statliga byggnadsverksamheten. Som skäl för ett fasthållande
vid det tillämpade systemet anförde föredraganden bl. a. att behovet
av utsmyckning måste prövas i varje särskilt fall med hänsynstagande till
byggnadens arkitektur, ändamål och belägenhet samt att ett särskilt anslag
på driftbudgeten medgav en sammanhållen prövning av utsmyckningsanslagets
omfattning och fördelning både från de anslagsbeviljande myndigheternas
och från konstrådets sida.

Riksdagen biföll den nämnda propositionen i förevarande del. Därefter
väckta motioner om återinförande av enprocentsregeln har inte vunnit riksdagens
bifall. Anslaget omrubricerades budgetåret 1966/67 till Förvärv av
konst för statens byggnader. Numera används anslaget även för inköp av
konst till av staten förhyrda lokaler och benämns Förvärv av konst för
statens byggnader m. m.

Kulturrådet tar i sitt betänkande Konstnärerna i samhället avstånd från
tanken på att enprocentsregeln fastställs i lag eller författning och anför
bl. a. följande.

Även om en stadfäst regel endast skulle avse den samlade statliga nybyggnationen
under ett år kvarstår flera nackdelar. Vi finner att procent -

KrU 1975/76:35

regelns princip - hur väl den än motiverades en gång av Engberg - inte
ligger i linje med den kultursyn som gäller i dag. Kulturvärdena bör i alla
sammanhang integreras med andra behov. De bör inte stadfästas i former
liknande dem man kräver när det gäller procentregeln. På miljöområdet
haltar därtill denna princip i vissa avseenden. Integrationskravet innebär
att de miljöskapande insatserna i forsta hand måste komma in på projekteringsstadiet
då byggnadskostnaderna ännu inte är kända. Mera traditionella
former av utsmyckningar behövs visserligen alltjämt och därtill i ökad omfattning,
men inte heller dessa behov bör rimligtvis knytas till byggnadskostnaderna
då de skiftar starkt mellan olika typer av byggnation. Därtill
kommer den väsentliga invändningen att procentprincipen inte är tillämplig
på redan existerande byggnader vilka ofta är särskilt underförsörjda i konstnärligt
avseende. En tillämpning av procentprincipen kan vidare verka negativt
för konstnärerna i tider då byggnadsverksamheten minskar.

De framförda argumenten är i princip också tillämpliga mot en enprocentsregel
som inte är stadfäst. Andelen en procent kan inte sägas representera
något ”verkligt” behov av konstinslag i offentliga lokaler. Vi befarar
att ett fastläggande av en procentregel kan leda till att debatten fokuseras
på denna punkt, varför de väsentliga frågorna som rör möjligheterna att
införliva konstnärliga värden med samhällsmiljön kan komma i bakgrunden.

I brist på kriterier för hur stort det konstnärliga inslaget i nybyggnader
bör vara för att en rimlig konstnärlig nivå kan anses vara uppnådd, kan
det dock vara praktiskt att ha en beräkningsschablon för de totala insatsernas
storlek under de närmaste åren. Som en sådan schablon skulle enprocentsregeln
kunna tjäna. Detta får dock endast gälla under förutsättning att de
konstnärliga och miljögestaltande aspekterna hela tiden blir avgörande och
att de starkt varierande behoven mellan olika byggnader beaktas.

Utskottet. De förslag om förstärkta statliga insatser för bildkonsten som
läggs fram i nu förevarande avsnitt av propositionen avser dels att stimulera
konstnärernas medverkan i miljögestaltningen,
dels att öka resurserna för statliga konstinköp.
Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar som gjorts i
propositionen beträffande de statliga åtgärdernas inriktning.

I motionen 1975/76:2308 yrkande 3 hemställs att riksdagen beslutar att
procentregeln skall vara riktningsgivande för anslagen till konstnärlig
utsmyckning av offentliga byggnader. Enligt motionen bör därutöver särskilda
medel anvisas för befintliga statliga och för förhyrda lokaler.

Utskottet har i det föregående lämnat en redogörelse rörande den s. k.
enprocentsregeln som enligt utskottets mening ger underlag för den bedömningen
att regelns största betydelse legat däri att den medverkat till
att principen att samhällsmiljön skall inrymma konstnärliga inslag numera
kommit att allmänt accepteras. En anknytning av medelsanvisningen för
konstförvärv till kostnaderna för statlig nybyggnation synes emellertid ligga
mindre väl i linje med den kultursyn som gäller i dag. En väsentlig invändning
mot procentregeln är att den inte är tillämplig på redan existerande
byggnader, vilka ofta är underförsörjda i konstnärligt avseende. Vidare riskerar
man genom införande av en procentregel att ställa de konstnärliga

KrU 1975/76:35

och miljöskapande aspektema i bakgrunden till förmån för ett schablonmässigt
betraktelsesätt. Ett riksdagsbeslut om att procentregeln i fortsättningen
skall tillämpas som en norm vid beräkningen av medel för statliga
konstinköp finner utskottet alltså av olika anledningar mindre lämpligt.
Utskottet avstyrker yrkande 3 i motionen 1975/76:2308. Utskottet vill emellertid
i detta sammanhang understryka angelägenheten av att de statliga
konstinköpen ligger på en hög nivå med hänsyn till den betydelse detta
har både när det gäller att främja konstskapandet och att tillgodose behovet
av konstnärlig stimulans i vardagsmiljön.

I motionen 1975/76:2312 påpekas att oerfarna konstnärer lätt gör alltför
optimistiska kostnadskalkyler beträffande större arbeten, vilket tillsammans
med ofördelaktiga avtal kan leda till att förtjänsten av arbetet blir ringa
eller helt uteblir. De av motionärerna aktualiserade problemen föranleder
ett yrkande att riksdagen hos regeringen begären utredning om tillskapande
av en nämnd eller kontraktskommitté som kan anlitas av
konstnärer och uppdragsgivare i samband med beställning av konstverk
för offentlig miljö för bedömningar av kostnader och rådgivning i tekniska
frågor.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att man bör försöka komma
till rätta med de problem som aktualiserats i motionen. Först bör konstateras
att det är en uppgift för bildkonstnärernas fackliga organisationer att tillvarata
konstnärernas intressen gentemot uppdragsgivarna. En av huvuduppgifterna
för Konstnärernas riksorganisation (KRO) är således att träffa avtal med
olika motparter om ersättningar och villkor för konstnärernas arbete. Enligt
sitt fackliga program skall KRO i förhandlingsarbetet såvitt nu är i fråga
sikta mot en uppdelning av uppdragskostnaderna i en materialdel och en
arvodesdel. Det bör också ingå i de berörda organisationernas arbete att
ge sina medlemmar stöd och hjälp i nu förevarande frågor. Utskottet har
vidare erfarit att man från statens sida avseende större konstverk med avsevärda
arbetskostnader regelmässigt upprättar två kontrakt, ett avseende
konstnärernas arvode och ett avseende det mer framställningsmässiga
(motsv.) arbetet som inte utförs av konstnären själv. Därvid har uppdragsgivaren/staten
tillgång till expertis vid bedömningen av kostnader och tidsåtgång.
Både med hänsyn till konstnärernas intresse och uppdragsgivarens/beställarens
behov finner utskottet det önskvärt att man i utökad omfattning
söker komma fram till kontrakt eller avtal med klausuler som ger
ett bättre skydd mot oförutsedda kostnadsutfall. Utskottet förutsätter att
byggnadsstyrelsen och statens konstråd har sin uppmärksamhet fäst på de
förhållanden som berörs i motionen. Med hänsyn till att hithörande frågor
har så stark facklig anknytning anser utskottet det emellertid inte meningsfullt
att problemen angrips genom tillskapandet av en särskild nämnd. Utskottet
avstyrker därför att riksdagen begär den i motionen 1975/76:2312
föreslagna utredningen.

KrU 1975/76:35

I motionen 1975/76:2305 reses invändningar mot förslaget att viss del
av a n s 1 a g e t till förvärv av konst för statens byggnader reserveras
för inköp av konst till vissa samlingslokaler.

Utskottet har erfarit att de aktuella organisationerna vid ett flertal tillfällen
erhållit särskilda medel för konstförvärv och att nu bl. a. av praktiska skäl
ett belopp för ändamålet beräknats under konstförvärvsanslaget. Utskottet
har ingen erinran mot att så sker och avstyrker därför yrkande 12 i motionen
1975/76:2305.

I samma motion tas upp vissa frågor om statens konstråd och
dess uppgifter. Enligt motionärerna råder nu det missförhållandet
att enskilda ledamöter i konstrådet kan för rådets räkning på utställningar
reservera konstverk men att detta i en del fall inte leder till beslut om
inköp. Detta medför ibland en orimlig situation för konstnärerna, nämligen
om de genom reservationen hindras att sälja verket till någon annan seriös
intressent. Vidare anser motionärerna att de anställda vid myndigheter där
konstverk skall placeras inte bör ha annat inflytande över konstinköpen
än att de ges möjlighet att välja bland av konstrådet inköpta verk. De synpunkter
som framförts i motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen
skall begära en översyn av statens konstråds instruktion med beaktande
av vad som anförts i motionen.

De invändningar som görs i motionen 1975/76:2305 avseende konstrådets
inköpsrutiner saknar numera aktualitet, sedan rådet fattat beslut om att
till de enskilda ledmöterna delegera rätten att besluta om förvärv. Vad beträffar
risken att önskemål och synpunkter från de anställda skulle äventyra
en hög och jämn kvalitet på den konst som inköps till offentliga lokaler
och en önskvärd spridning i fråga om val av konstnärer, stilar och tekniker
får utskottet framhålla att det i propositionen inte ifrågasatts annat än att
statens konstråd skall avgöra vad som skall förvärvas. Någon begäran av
riksdagen om en översyn av konstrådets instruktion med anledning av de
i motionen 1975/76:2305 framförda synpunkterna är enligt utskottets mening
inte påkallad, varför yrkande 11 i motionen avstyrks.

Den ökning av det statliga stödet till Konstfrämjandet som föreslås
i propositionen avser organisationens centrala verksamhet. I motionen
1975/76:2278 hemställs att riksdagen uttalar sig för vikten av statligt stöd
till Konstfrämjandet för att stödja dess strävan att skapa bärkraftiga regionala
enheter.

Utskottet noterar att en utveckling av Konstfrämjandets verksamhet enligt
propositionen är angelägen och att därvid betydelsen av samspel mellan
den centrala verksamheten och regional och lokal verksamhet tillmätts stor
betydelse. För närvarande bedrivs viss regional verksamhet med statligt
stöd, men utskottet finnér det naturligt att den ökade satsning på Konstfrämjandet
som förordats i propositionen koncentreras på dess centrala verksamhet.
Att stödja regional och lokal verksamhet måste vara en uppgift

KrU 1975/76:35

främst för landsting och kommuner. Självfallet kommer dock ett ökat statligt
stöd även den regionala verksamheten till del framför allt genom de intensifierade
centrala utbildningsinsatser som därigenom möjliggörs. Med
det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:2278.

Utöver vad som framgått av det föregående har utskottet inte funnit
anledning till särskilda uttalanden med anledning av vad som anförts och
föreslagits i den del av propositionen som utskottet behandlar under denna
punkt. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen godkänner de ändringar av
grunderna för statens stöd till allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner de ändringar av grunderna för statens
stöd till allmänna samlingslokaler som angetts i propositionen
1975/76:135,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 3 om procentregeln,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2312 om utredning rörande
en nämnd eller kontraktskommitté,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 12 om
dispositionen av anslaget Förvärv av konst för statens byggnader
m. m.,

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 11 om
en översyn av statens konstråds instruktion,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2278 om ett uttalande
av riksdagen angående det statliga stödet till Konstfrämjandet.

5. Statens konstmuseer

Propositionen (avsnitt 10.5, s. 245-249 samt hemställan mom. 7 och 8,
s. 277). Med utgångspunkt i av riksdagen godkända riktlinjer för organisationen
av de statliga museerna (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248)
föreslås under ovan angivna rubrik att en ny myndighet, statens konstmuseer,
inrättas den 1 juli 1976.1 myndigheten föreslås under en gemensam
styrelse ingå nationalmuseet, moderna museet, östasiatiska museet och
en förvaltningsenhet.

I propositionen uttalas att det ankommer på regeringen att fatta beslut
i frågor som gäller den närmare organisationen av myndigheten. I anslutning
härtill anförs att ledningsfrågan bör ägnas särskild uppmärksamhet när det
gäller en sammanhållen organisation med tre inbördes självständiga museer.
Det erinras om att vart och ett av dessa museer enligt tidigare riksdagsbeslut
skall ledas av en chef direkt underställd den gemensamma styrelsen. Överväganden
om verkschefsfunktionen, styrelsens sammansättning och behovet
av samordnande och rådgivande organ inom myndigheten måste enligt
föredragande statsrådets mening göras utan att de enskilda museernas själv -

KrU 1975/76:35

ständiga ställning blir beskuren. Beträffande chefskapet för statens konstmuseer
förklarar han sig dela den av vissa remissinstanser framförda uppfattningen
att chefskapet inte bör bindas till någon viss museiinstitution.
Det bör således enligt propositionen ankomma på regeringen att förordna
en av institutionscheferna att även vara överintendent och chef för myndigheten.

Motion. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionen 1975/76:2306
(m) vari hemställs att riksdagen uttalar att nationalmuseets chef skall vara
självskriven överintendent och chef för myndigheten statens konstmuseer.

Utskottet kan konstatera att förslaget i propositionen innebär att nationalmuseet,
moderna museet och östasiatiska museet får en organisation
som överensstämmer med de riktlinjer som drogs upp i 1974 års kulturproposition.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för omorganisationen
som angetts i propositionen.

Regeringen bör såsom föreslås i propositionen bemyndigas att inrätta en
ordinarie tjänst som överintendent och chef förden nya myndigheten statens
konstmuseer. Utskottet har uppmärksammat att föredragande statsrådet
kraftigt understrukit att varje museum självständigt skall besluta om den
egna verksamhetens inriktning. Denna grundläggande förutsättning bör enligt
utskottets mening vara avgörande vid utformningen av organisation
och uppgifter för den sammanhållna enheten. Utskottet delar från denna
utgångspunkt uppfattningen att chefskapet för statens konstmuseer inte bör
bindas till någon viss museiinstitution och avstyrker således motionen
1975/76:2306 vari föreslås att nationalmuseets chef skall vara självskriven
överintendent och chef för den nya myndigheten.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:135 och med
avslag på motionen 1975/76:2306 dels godkänner de riktlinjer
för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska museet
som angetts i propositionen, dels bemyndigar regeringen
att för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för en av
museiinstitutionerna, inrätta en ordinarie tjänst som överintendent
med beteckningen p.

6. Riksutställningar

Propositionen (avsnitt 10.6, s. 250-255 samt hemställan mom. 9, s. 277).
Under förevarande avsnitt föreslås att försöksverksamheten med riksutställningar,
som sedan hösten 1965 bedrivits under ledning av 1965 års museioch
utställningssakkunniga (MUS 65) ges en permanent organisation från
den 1 juli 1976. Riksutställningar bör enligt propositionen organiseras som
en statlig stiftelse, ledd av en styrelse vars storlek och sammansättning
bestäms av regeringen.

KrU 1975/76:35

Riksutställningars roll bör enligt föredragande statsrådets mening
bestämmas mot bakgrund av den decentralisering av verksamhet och
beslutsfunktioner på kulturområdet som har genomförts på senare år enligt
de riktlinjer som gäller för kulturpolitiken. Det erinras i detta sammanhang
om att landstingskommunernas och kommunernas engagemang har ökat
och att kulturaktiviteterna inom folkrörelserna har intensifierats. Vidare har
museer och andra kulturinstitutioner fått bättre resurser för en utåtriktad
verksamhet.

De förutsättningar för en mångfald i utbudet av utställningar som nu
föreligger måste enligt propositionen utnyttjas till att ge allt fler grupper
och enskilda möjligheter att använda utställningen som uttrycksform. Riksutställningars
kunskaper och tekniska resurser anges vara en väsentlig tillgång
när det gäller att genomföra utställningsprojekt såväl vid museerna
som i organisationslivet.

Riksutställningars verksamhet bör enligt propositionen
omfatta alla inom utställningsverksamheten förekommande ämnesområden,
således även allmänt informerande och debatterande utställningar kring samhälls-
och miljöfrågor. Föredragande statsrådet understryker emellertid särskilt
behovet av att Riksutställningar gör insatser inom bildkonstsektorn.

Enligt propositionen bör Riksutställningars huvuduppgift
vara att genomföra utställningsprojekt i samverkan med de institutioner
och organisationer som är verksamma på kulturområdet. Samarbetet med
andra parter - bland vilka nämns statliga och regionala museer, studieförbunden,
Riksteatern, Rikskonserter och folkrörelseorganisationerna - bör
fortsätta i de former som redan prövats, dvs. skifta alltifrån rådgivning
till ett väl utvecklat produktionssamarbete.

Riksutställningar förutsätts ställa sin distributionsapparat till förfogande
för t. ex. museer och organisationer som vill utnyttja Riksutställningars erfarenheter
och resurser när det gäller utställningsturnéer. Att överta och
sända ut utställningar som andra producerat bör bli en av uppgifterna för
Riksutställningar. Det förutsätts att de producerande organens önskemål
om turnéuppläggning beaktas i denna typ av samarbete. Riksutställningar
avses även i fortsättningen bedriva uppdragsverksamhet i den formen att
Riksutställningar svarar för uställningsprojekt på uppdrag av statliga myndigheter.

Riksutställningars aktivitet bör emellertid enligt propositionen inte begränsas
till samarbete med andra utan även innefatta produktion av egna
utställningar. I sammanhanget anförs att det inom Riksutställningar finns
en god överblick över vad som sker i landets utställningsverksamhet och
därmed också kunskap om vilka områden som är eftersatta och i vilka
avseenden nya initiativ kan berika kulturlivet.

Vidare bör Riksutställningar svara för ett visst utvecklingsarbete inriktat
på att förnya utställningsmediet, pröva nya metoder, skapa kontakt med

4 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

publiken och stimulera aktiviteter i anslutning till utställningarna.

Olika samarbetsparter och avnämnarområden förutsätts bli företrädda i
styrelsen för Stiftelsen Riksutställningar. Föredragande
statsrådet anser det naturligt att i styrelsen ingår företrädare för bl. a.
museiväsendet, folkbildningsarbetet, den kommunala kulturverksamheten,
konstbildningsarbetet och skolväsendet. Även de anställda vid Riksutställningar
bör vara företrädda i styrelsen.

Motioner. Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1975/76:2305 yrkande 13 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att konstnärerna
bör vara representerade i Riksutställningars styrelse,

1975/76:2305 yrkande 14 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
anslaget till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 skall uppgå till
4 560 000 kr.1,

1975/76:2310 yrkande 5 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala
att museerna skall ha huvudansvaret för utställningsverksamheten.

Utskottet tillstyrker att Riksutställningar, vars verksamhet hittills haft försökskaraktär,
fr. o. m. den 1 juli 1976 organiseras som en statlig stiftelse.

Som framgår av propositionen har frågan om vilken roll Riksutställningar
skall spela på utställningsområdet diskuterats
livligt av remissinstanserna i yttranden över MUS65:s förslag beträffande
Riksutställningars fortsatta verksamhet. Denna fråga har också
tagits upp motionsvägen.

Farhågor för att utställningsverksamheten kommer att centraliseras om
Riksutställningar organiseras enligt de riktlinjer som föreslås i propositionen
ligger bakom yrkandet i motionen 1975/76:2310 om ett riksdagsuttalande
att museerna skall ha huvudansvaret för utställningsverksamheten.

1 motionen 1975/76:2305 ifrågasätts om Riksutställningars uppgift att producera
egna utställningar är förenlig med föredragande statsrådets i propositionen
redovisade åsikt att Riksutställningars huvuduppgift bör vara
att fungera som service- och samarbetsorgan. Motionärerna anser att en
kompletterande produktion från Riksutställningars sida är motiverad men
menar att risken för central styrning är stor om denna verksamhet blir
omfattande. I motionen betonas att konstutställningsverksamheten bör ställas
i förgrunden i riksutställningars arbete, medan allmänt informerande
och debatterande utställningar kring samhälls- och miljöfrågor eller andra
allmänpolitiska problem liksom informationsutställningar för olika statliga

•Utskottet behandlar under denna punkt de i motionen anförda synpunkterna på
omfattningen av Riksutställningars verksamhet och återkommer under punkt 20 till
frågan om anslagets storlek.

KrU 1975/76:35

myndigheters räkning enligt motionärerna inte bör behandlas i detta sammanhang
eftersom de saknar kulturpol itisk betydelse. Kostnaderna för sådana
utställningar bör därför inte belasta anslag för kulturändamål. Vad
som anförts i motionen i denna del utmynnar i ett yrkande om lägre medelsanvisning
än den i propositionen föreslagna.

Utskottet har i det föregående redogjort för det huvudsakliga innehållet
i föredragande statsrådets uttalanden om Riksutställningars roll och uppgifter.
Vad som anförts i dessa frågor har i propositionen sammanfattats
på följande sätt.

Med den roll i landets utställningsverksamhet som jag här har skisserat
kan Riksutställningar svara för en omfattande verksamhet. Detta innebär
dock inte att Riksutställningar kommer att få en så dominerande ställning
som många remissinstanser befarar. Riksutställningars huvuduppgift bör
nämligen vara att fungera som service- och samarbetsorgan. Målet för verksamheten
måste vara att sörja för en mångfald av utställningsaktiviteter
och att ge många olika opinionsbildare tillgång till utställningsmediet.

Vad som anförts i propositionen om Riksutställningars roll i utställningsverksamheten
och dess huvuduppgifter ger enligt utskottets mening klart
uttryck för avsikten att Riksutställningar i första hand skall fungera som
ett service- och samarbetsorgan. Utskottet förutsätter att verksamheten ges
en inriktning som överensstämmer med den i propositionen angivna målsättningen.
Innebörden av servicefunktionen måste givetvis vara att tjäna
museers och andra intressenters intressen, inte att styra deras verksamhet.
När det gäller museerna torde Riksutställningars insatser naturligen få en
mer kompletterande karaktär än vad som blir fallet avseende organisationer
utan egna utställningsresurser. Utskottet vill kraftigt understryka vikten
av att Riksutställningars insatser utformas i samråd med berörda parter.

Att Riksutställningars huvuduppgift är att fungera som service- och samarbetsorgan
bör inte hindra att Riksutställningar också producerar egna utställningar.
Utskottet ansluter sig därvid till vad som sagts i propositionen
om bl. a. Riksutställningars uppgift att rätta till brister som finns inom utställningsverksamheten,
att göra kompletterande insatser och att även svara
för ett visst utvecklingsarbete.

Med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 5 får utskottet erinra
om att Riksutställningars roll i propositionen relaterats till en decentralisering
av verksamhet och beslutsfunktioner på kulturområdet. 1 anslutning härtill
vill utskottet understryka den viktiga funktion museerna fyller i det regionala
kulturlivet. Med hänsyn till det nu anförda anser sig utskottet kunna utgå
från att Riksutställningar inte kommer att få någon i förhållande till museerna
dominerande ställning på utställningsområdet. Vad utskottet nu i anslutning
till propositionen och motionen 1975/76:2310 yrkande 5 anfört beträffande
Riksutställningars uppgift i fråga om utställningsverksamheten i landet bör
riksdagen godkänna som riktlinjer för riksutställningsverksamheten.

Mot bakgrund av hur utskottet uppfattat propositionens förslag beträf -

KrU 1975/76:35

fande Riksutställningars verksamhet saknas enligt utskottets uppfattning
anledning för riksdagen att besluta om den begränsning av uppgifterna som
föreslås i motionen 1975/76:2305, varför yrkande 14 i denna motion avstyrks
såvitt gäller principfrågan om det i propositionen föreslagna anslaget bör
reduceras. Utskottet återkommer under punkt 20 till frågan om själva anslagsbeloppets
storlek.

Vad därefter gäller styrelsens sammansättning föreslås i motionen
1975/76:2305 att företrädare för konstnärerna skall ingå i styrelsen.

Med anledning härav får utskottet anföra att det självfallet är viktigt
att konstnärliga synpunkter och konstkunnande gör sig gällande i Riksutställningarnas
styrelse. Utskottet anser emellertid att detta kan tillgodoses
inom ramen för en styrelse med den sammansättning som antytts i propositionen.
Som framhållits i denna bör det f. ö. ankomma på regeringen
att besluta om styrelsens storlek och sammansättning. Med det sagda avstyrker
utskottet yrkande 13 i motionen 1975/76:2305.

Utöver vad som framgått av det föregående har utskottet inte funnit
anledning till särskilda uttalanden med anledning av vad som anförts och
föreslagits i den del av propositionen som utskottet behandlar under denna
punkt. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer
som i propositionen angetts för riksutställningsverksamhet fr. o. m. den 1
juli 1976.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande Riksutställningars roll i fråga om utställningsverksamheten
i landet med anledning av motionen
1975/76:2310 yrkande 5 och propositionen 1975/76:135 godkänner
de av utskottet angivna riktlinjerna för riksutställningsverksamheten,

2. att riksdagen beträffande omfattningen av Riksutställningars
verksamhetsområde med avslag på motionen 1975/76:2305 yrkande
14, såvitt nu är i fråga, godkänner de i propositionen
1975/76:135 angivna riktlinjerna för riksutställningsverksamheten,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer i övrigt som i propositionen
1975/76:135 angetts för anordnande av riksutställningsverksamhet
fr. o. m. den 1 juli 1976,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 13 om
konstnärsrepresentation i Riksutställningars styrelse.

7. Regional kulturminnesvård och museiverksamhet

Propositionen (avsnitt 10.7, s. 255-266, avsnitt 11 och 12, s. 272-276, ävensom
hemställan mom. 1, 2 och 10, s. 277). 1 propositionen framhålls att
kulturminnesvården, som tidigare främst var inriktad på att skydda och

KrU 1975/76:35

bevara vissa utvalda objekt, alltmer kommit att inriktas på sammanhängande
bebyggelsemiljöer och på kulturlandskapet. Denna nya syn innebär att kulturminnesvården
måste sättas in som ett led i samhällsplaneringen. 1 konsekvens
med denna uppfattning beslöt riksdagen år 1974 att länsstyrelsen
fr. o. m. den 1 juli 1976 skall vara regional myndighet för den statliga kulturminnesvården.
Den nya organisationen har aktualiserat bl. a. frågor om
decentralisering av beslut enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning och
om den regionala organisationen av kulturminnesvården. Dessa frågor har
utretts av en särskild arbetsgrupp. I propositionen anförs nu bl. a. följande
om det regionala arbetet inom kulturminnesvården.

En viktig grund för det regionala arbetet inom kulturminnesvården är
samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Jag vill i likhet med
arbetsgruppen understryka betydelsen av ett väl fungerande samarbete. Ett
sådant bör enligt min mening till stor del kunna undanröja risken för dubbelarbete
och kompetenskonflikter mellan länsstyrelsen och länsmuseet. Flera
remissinstanser förordar ett mer organiserat samarbete. Bl. a. anser Föreningen
Sveriges landsantikvarier det väsentligt att remissförfarandet regleras
i en handläggningsordning. Föreningen finnér det även lämpligt att
länsstyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar.

Samarbetet mellan länsstyrelsen och länsmuseet är väsentligt och jag har
all förståelse för strävandena att så långt som möjligt försöka få till stånd
ändamålsenliga och praktiska samarbetsformer. Med hänsyn till bl. a. den
enskilde länsstyrelsetjänstemannens kompetens och arbetsbörda föreligger
det emellertid, som även några remissinstanser påpekar, vissa svårigheter
när det gäller att skapa samarbetsformer som går att använda över hela
landet. Jag har emellertid i princip inte något att erinra mot att den av
Föreningen Sveriges landsantikvarier föreslagna handläggningsformen för
remisser mellan länsstyrelsen och länsmuseet tillämpas. Handläggningsformen
innebär bl. a. att länsstyrelsen bör inhämta yttrande från länsmuseet
i ärenden om gränsbestämning, undersökning av fast fornlämning, borttagande
m. m. av fornlämning samt undersökning av plats för fornfynd.
Vidare innebär den att yttrande bör inhämtas i ärenden om förklarande
för byggnadsminne, ändring av byggnadsminne och hävande av byggnadsminnesförklaring.

Jag kan också ansluta mig till tanken på det mer organiserade samrådsförfarande
som några remissinstanser förespråkar. Detta förfarande kan innebära
att länsstyrelsetjänstemannen deltar i länsmuseets veckoföredragningar.
Jag är vidare inte främmande för att länsstyrelsen kan behöva tillkalla
företrädare för bl. a. länsmuseet att som experter delta i länsstyrelsens beredning
av vissa ärenden. Behovet av sådan medverkan får avgöras från
fall till fall. Över huvud taget måste praktiska synpunkter få stor betydelse
när samarbetsrutiner mellan länsstyrelsen och länsmuseet skall utformas.
Länsstyrelsen och länsmuseet bör eftersträva ett sådant regelbundet samarbete
att länsstyrelsens behov av formella remisser till länsmuseet begränsas
samtidigt som risken för dubbelarbete minskar. Jag är emellertid inte nu
beredd att ansluta mig till det av några remissinstanser framförda förslaget
att bestämmelser om samarbetet tas in i länsstyrelsens arbetsordning resp.
i en förordning om statsbidrag till regionala museer. Det är enligt min mening
lämpligt att först avvakta erfarenheterna av den nya organisationen för den
regionala kulturminnesvården. Det bör i stället ankomma på riksantikva -

KrU 1975/76:35

rieämbetet att enligt sin instruktion meddela erforderliga råd och anvisningar.

Arbetsgruppens riktlinjer för fö rd e 1 n i n ge n av uppgifter mellan
länsstyrelsen och länsmuseet godtas av flertalet remissinstanser. Åtskilliga
instanser önskar emellertid en mer preciserad arbetsfördelning. Det
är även enligt min mening önskvärt att arbetsfördelningen blir klar och
entydig. Detta är av betydelse för samarbetet mellan länsstyrelsen och
länsmuseet samtidigt som samråd och rådgivning till kommuner och allmänhet
underlättas.

Det är emellertid inte praktiskt möjligt att nu meddela definitiva föreskrifter
om vad som i detta avseende skall gälla för framtiden. Jag delar
statens kulturråds uppfattning att det är svårt att för varje uppkommande
situation ange vilka uppgifter som länsstyrelsen skall ha i förhållande till
de uppgifter länsmuseet skall svara för. Arbetsfördelningen blir också beroende
av förhållandena i länen.

Arbetsgruppens förslag till ansvarsfördelning bör emellertid i stort kunna
fungera som riktlinjer för fördelningen av uppgifter mellan länsstyrelsen
och länsmuseet. Det av mig förordade samarbetet mellan dessa båda parter
bör vid oklarhet om vad som gäller vara en garanti för att samförståndslösningar
skall kunna nås i de enskilda fallen. I likhet med vad jag tidigare
anförde om bestämmelser för samarbetet är jag inte beredd att nu förorda
att föreskrifter om ansvarsfördelningen tas in i länsstyrelsens arbetsordning
resp. i en statsbidragsförordning.

Arbetsgruppens förslag att länsstyrelsen skall fungera som regional remissinstans
åt riksantikvarieämbetet föranleder, såvitt gäller ärenden om
kyrkobyggnader, erinringar från flera remissinstanser som förordar att kyrkobyggnadsärendena
i likhet med ärenden om kyrkliga inventarier remitteras
direkt till länsmuseet. Även jag anser att detta i vissa fall kan vara ett
smidigare förfarande. Som påpekas av bl. a. Föreningen Sveriges landsantikvarier
bör arbetsgruppens önskemål att länsstyrelsen skall följa den aktuella
verksamheten kunna tillgodoses inom ramen för det föreslagna samarbetet.
Riksantikvarieämbetet bör emellertid ha möjlighet att också remittera
ärenden om kyrkobyggnader direkt till länsstyrelsen. Jag tänker då närmast
på ärenden som rör miljö- eller planfrågor.

Arbetsgruppen har i fråga om samråd och rådgivning försökt att skapa
klara och enhetliga kontaktvägar inom den regionala kulturminnesvården
genom att föreslå att länsstyrelsen i första hand skall vara det regionala
kontaktorganet. Även jag anser att länsstyrelsen bör ha denna uppgift. Det
ligger i sakens natur att den föreslagna ordningen inte får drivas därhän
att den blir stelbent och alltför formaliserad. 1 detta sammanhang kommer
kommunernas behov av rådgivning och antikvarisk medverkan in i bilden.
Enligt min mening är länsmuseet det organ som i första hand skall lämna
kommunerna hjälp i byggnadsärenden och andra frågor där en antikvarisk
granskning är nödvändig. 1 dessa frågor anser jag i likhet med bl. a. Föreningen
Sveriges landsantikvarier att kommunerna utan förmedling av
länsstyrelsen bör ha möjlighet att vända sig direkt till länsmuseet. Jag vill
påpeka att det även i andra fall kan finnas anledning att göra avsteg från
principen att länsstyrelsen skall vara det regionala kontaktorganet.
Länsstyrelsen bör emellertid kopplas in när granskningen visar att kulturminnesvårdens
speciallagstiftning berörs. Länsmuseet bör också underrätta
länsstyrelsen när länsstyrelsens uppgifter enligt byggnads- och naturvårdslagstiftningen
aktualiseras. Samma sak gäller låne- och bidragsfrågor samt

KrU 1975/76:35

ärenden om kommunala bostadsbyggnadsprogram. Jag ansluter mig således
till arbetsgruppens förslag med angivna förbehåll för kommunernas möjligheter
att konsultera länsmuseet.

Jag ansluter mig vidare till den föreslagna ansvarsfördelningen beträffande
inventeringar och kulturhistorisk forskning. Vad gäller vården av kulturminnen
och kulturmiljöer är jag ense med arbetsgruppen om att länsstyrelsen
bör ha ett allmänt ansvar för att erforderliga vårdarbeten kommer till stånd.
Det är också av vikt att länsstyrelsen för ett planeringsansvar för vårdarbeten
som bekostas av arbetsmarknadsstyrelsen. Jag förutsätter att den arbetskapacitet
för projektering och kontroll av vårdarbeten, som i samverkan
med arbetsmarknadsstyrelsen har byggts upp hos riksantikvarieämbetet, liksom
hittills utnyttjas för den regionala kulturminnesvården.

I propositionen tas även upp frågor rörande kulturminnesvårdens speciallagstiftning.
Utskottet hänvisar härvidlag till avsnitten 10.7.2 (s. 262-266)
samt 11 och 12 (s. 272-276) i vilka framläggs förslag till lag om ändring
i lagen (1942:350) om fornminnen och lag om ändring i lagen (1960:690)
om byggnadsminnen. Vad som anförts i propositionen i fråga om den regionala
kulturminnesvården utmynnar i en hemställan (mom. 10, s. 277)
att riksdagen godkänner de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården
som föredragande statsrådet angett.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2305 yrkande 15 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att föreskrifter
för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum i fråga om
kulturminnesvården bör utfärdas,

1975/76:2310 yrkande 1 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala
att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis skall ha självständiga
uppgifter inom den regionala kulturminnesvården i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Utskottet. I det föregående har utskottet utförligt redovisat de uttalanden
som gjorts i propositionen angående samarbete och ansvarsfördelning på
kulturminnesvårdens område mellan länsstyrelsen och landsantikvarien/länsmuseet.
Utskottet vill i anslutning härtill särskilt understryka att
en effektiv och framgångsrik regional kulturminnesvård måste bygga på
ett väl utvecklat samarbete och informationsutbyte mellan länsstyrelse och
länsmuseum.

Frågan om samarbetet och ansvarsfördelningen mellan länsstyrelse och
länsmuseum i fråga om kulturminnesvården har tagits upp i motionerna
1975/76:2305 respektive 1975/76:2310. 1 den förstnämnda motionens yrkande
15 hemställs att riksdagen uttalar att föreskrifter för samarbetet bör
utfärdas, medan det i motionen 1975/76:2310 yrkas att riksdagen bör uttala
att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis skall ha självständiga
uppgifter inom den regionala kulturminnesvården i enlighet med vad som
anförts i motionen. Detta yrkande motiveras med att propositionen enligt
motionärernas mening starkare markerar länsstyrelsens ställning i förhål -

KrU 1975/76:35

lande till landsantikvarien/länsmuseet än vad 1974 års riksdagsbeslut i denna
fråga avsåg (KrU 1974:15, rskr 1974:248).

Vad först gäller frågan om samarbetet delar utskottet den i propositionen
uttalade uppfattningen att man bör avvakta erfarenheterna av den nya organisationen
innan bestämmelser om samarbetet tas in i länsstyrelsens arbetsordning
respektive i en förordning om statsbidrag till regionala museer.
Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 15.

Även i fråga om ansvarsfördelningen finnér utskottet det riktigt att man
avvaktar någon tids erfarenhet innan föreskrifter meddelas i arbetsordning
respektive statsbidragsförordning. Vad som anförts i propositionen i fråga
om ansvarsfördelningen bör kunna fungera som riktlinjer och de oklarheter
som kan komma att uppstå bör kunna klaras ut i samförstånd. Utskottet
kan inte finna att uttalandena i propositionen i fråga om ansvarsfördelning
markerar någon förskjutning i förhållande till 1974 års riksdagsbeslut. Utskottet
avstyrker därför motionen 1975/76:2310 yrkande 1.

I fråga om de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring
i lagen (1942:350) om fornminnen och lag om ändring i lagen (1960:690)
om byggnadsminnen får utskottet anföra följande.

I propositionen (s. 7) har nuvarande lydelse av 15 § lagen om fornminnen
angivits så som den avses bli enligt ett i propositionen 1975/76:112 framlagt
förslag. Detta förslag är emellertid inte avsett att träda i kraft förrän den
1 januari 1977, medan den ändring i fornminneslagen som föreslås i propositionen
1975/76:135 avses träda i kraft redan den 1 juli 1976. Riksdagen
bör därför vid behandlingen av sistnämnda lagförslag bortse från den ändring
i nämnda paragraf som föreslås i propositionen 1975/76:112 och i stället
utgå från nuvarande lydelse av 151? tredje stycket som är följande:

"Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen
utförts, om det kan ske utan att därigenom vållas väsentlig olägenhet."

Frågan om den ytterligare ändring av samma paragraf som föreslagits
i propositionen 1975/76:112 kommer att behandlas av konstitutionsutskottet.

Kulturutskottet har ingen annan erinran mot propositionens förslag till
lag om ändring i lagen om fornminnen än som framgår av vad utskottet
anfört angående 15 S i denna lag. Utskottet tillstyrker propositionens förslag
i denna del med den ändringen att 15 S tredje stycket skall ha ovan av
utskottet angivna oförändrade lydelse.

Det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1960:690) om byggnadsminnen tillstyrks av utskottet.

Vad i propositionen anförts om den regionala kulturminnesvården och
museiverksamheten har inte föranlett andra uttalanden av utskottet än som
framgått av det föregående. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner
de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården som angetts i
propositionen.

KrU 1975/76:35

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 15 om
föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum
i fråga om kulturminnesvården,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2310 yrkande 1 om ett
uttalande av riksdagen att landsantikvarien/länsmuseet även
fortsättningsvis skall ha självständiga uppgifter inom den regionala
kulturminnesvården,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den regionala kulturminnesvården
som angetts i propositionen 1975/76:135,

4. att riksdagen på det sätt bifaller propositionen 1975/76:135,
såvitt avser det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1942:350) om fornminnen, att riksdagen antar
detta förslag med den ändringen att 15 § tredje stycket skall
ha följande lydelse:

”Länsstyrelsen äger att vid vite fridlysa platsen intill dess undersökningen
utförts, om det kan ske utan att därigenom vållas
väsentlig olägenhet.”,

5. att riksdagen antar det vid propositionen 1975/76:135 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen.

8. Övergångsåtgärder m. m.

Ett genomförande av de i propositionen förordade omorganisationerna
kan komma att göra vissa övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt nödvändiga.
I propositionen föreslås därför att riksdagen bemyndigar regeringen
att vidtaga dylika åtgärder (hemställan mom. 11, s. 277). Utskottet tillstyrker
att ett dylikt bemyndigande lämnas och hemställer

att riksdagen bemyndigar regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att de i propositionen
1975/76:135 förordade omorganisationerna skall kunna
genomföras.

9. Överlämnande av förvaltningsuppgifter

Propositionen (avsnitt 10.3.7, s. 235-237 och hemställan mom. 3, s. 277).
Om riksdagen bifaller det i propositionen framförda och av utskottet tillstyrkta
förslaget att konstnärsstipendienämnden skall ombildas till en konstnärsnämnd
medför detta att den verksamhet i fråga om utdelning av stipendier
m. m. som vissa nuvarande stipendieorgan svarar för kommer att
upphöra. Detta gäller, förutom konstnärsstipendienämnden som upphör.
Konstakademien i samråd med Konstnärernas riksorganisation och Musikaliska
akademien i samråd med Föreningen Svenska tonsättare. Ifrågavarande
verksamhet har anförtrotts stipendieorganen enligt beslut som fat -

KrU 1975/76:35

tats med stöd av lagen (1975:351) om överlämnande av förvaltningsuppgifter
till föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde. Med anledning av förändringen i fråga om nämnda
stipendieorgan har i propositionen lagts fram ett förslag till ny lag om överlämnande
av förvaltningsuppgifter till föreningar, samfälligheter och stiftelser
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Den nu gällande
lagen föreslås skola upphöra att gälla från och med den 1 juli 1976.

Utskottet. Den i propositionen föreslagna nya lagen om överlämnande
av förvaltningsuppgifter innebär att vissa angivna föreningar, samfälligheter
och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde enligt de
närmare föreskrifter som beslutats av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får fullgöra i lagen för var och en av dem angivna
förvaltningsuppgifter. För Handelshögskolan i Stockholm anges i lagförslaget
följande uppgift.

”Provning av frågor om doktorandstipendier till studerande vid högskolan.
”

Med anledning av lagförslaget i denna del får utskottet erinra om att
i propositionen 1975/76:128 om utbildningsbidrag för doktorander m. m.
föreslagits att de nuvarande doktorandstipendierna fr. o. m. den 1 juli 1976
skall ersättas av utbildningsbidrag för doktorander. Det förutsättes dock
att den som läsåret 1975/76 uppbär doktorandstipendium och beviljas studiestöd
för forskarutbildning för 1976/77 bör få välja om han/hon vill bibehålla
stipendiet eller erhålla det nya utbildningsbidraget. Propositionen
1975/76:128 behandlas av utbildningsutskottet.

Den föreslagna förändringen av doktorandstipendier till utbildningsbidrag
för doktorander bör enligt utskottets mening föranleda att den i förslaget
till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter för Handelshögskolan
i Stockholm angivna förvaltningsuppgiften formuleras på följande sätt:

”Provning av frågor om doktorandstipéndier och utbildningsbidrag för
doktorander till studerande vid högskolan.”

Utöver vad som nu anförts har utskottet inte funnit anledning till erinran
mot ifrågavarande lagförslag. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen antar
förslaget med den av utskottet föreslagna ändringen beträffande Handelshögskolan
i Stockholm.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen antar den i propositionen 1975/76:135 föreslagna lagen
om överlämnande av förvaltningsuppgifter till föreningar,
samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde med den ändringen att den för Handelshögskolan
i Stockholm angivna förvaltningsuppgiften skall ha
följande lydelse:

"Provning av frågor om doktorandstipendier och utbildningsbidrag
för doktorander till studerande vid högskolan."

KrU 1975/76:35

10. Litteraturstöd

Propositionen (avsnitt 10.8, s. 266-267). I propositionen erinras om de nya
stödformer som innevarande budgetår inforts för att underlätta bokutgivningen.
Detta nya litteraturstöd presenteras på följande sätt.

Genom det nya litteraturstödet garanteras bidrag åt sammanlagt ca 650
titlar inom områdena svensk skön- och debattlitteratur, översatt skönlitteratur,
svensk och översatt barn- och ungdomslitteratur, klassiker samt
översatt facklitteratur av typen standardverk. Detta stöd avser främst att
underlätta utgivning av kvalificerad litteratur. Stödet har emellertid konstruerats
så att det också bör verka dämpande på prisutvecklingen på böcker.

I syfte att underlätta nyetableringar av förlag och att förbättra villkoren
för små och medelstora förlag infördes samtidigt med litteraturstödet en
stödform med statliga kreditgarantier för förlag. Vidare har barn- och ungdomsorganisationerna
fått rätt att för läsfrämjande insatser utnyttja de böcker,
som staten får från förlagen som motprestation för erhållet litteraturstöd.
Härvid samarbetar organisationerna med studieförbunden.

I propositionen görs den bedömningen att villkoren för den kvalificerade
bokutgivningen förbättrats avsevärt genom de nya stödformerna. Dessa har
införts försöksvis, och det är först efter viss tid möjligt att uttala sig om
vilka effekter reformerna har på bokutgivning, priser m. m. Statens kulturråd
har i uppdrag att noga följa utvecklingen och att utvärdera resultaten av
de olika stödformerna.

Bestämmelser om det statliga litteraturstödet är meddelade i förordningen
(1975:493) om statligt litteraturstöd.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:316 (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar

1. att stödet till nyutkommen svensk skönlitteratur för vuxna utvidgas
till att omfatta även nyutkommen svensk facklitteratur,

2. att antalet stödsubventionerade titlar i samband därmed höjs från 400
till 600,

1975/76:772 (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
en arbetsgrupp snarast tillsätts för att utreda frågan om behovet av stöd
till utgivande av ett svenskt uppslagsverk och med uppgift att skyndsamt
lägga fram förslag till åtgärder,

1975/76:2304 yrkande 1 (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen
hos regeringen begär

a) att erfarenheterna av stödet till ny svensk skönlitteratur och förslag
till förbättringar med anledning därav läggs fram för riksdagen våren 1977,

b) att förslag till generellt stöd åt översättningar av utländsk skönlitteratur
läggs fram för riksdagen våren 1977,

c) att kulturrådet ges i uppdrag att utreda frågan om biblioteksersättning
till förlagen.

KrU 1975/76:35

d) att statens kulturråd ges i uppdrag att lägga fram förslag om utformningen
och omfattningen av ett starkt utvidgat stöd till facklitteraturen,

1975/76:2305 yrkande 16 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att en
utvärdering av litteraturstödet bör göras, så att förslag till förändringar och
förbättringar kan föreläggas vårriksdagen 1977.

I motionen 1975/76:316 förutsätts att regeringen återkommer till frågan
om litteraturstödets framtida och mera permanenta utformning, så snart
den beslutade stödordningen fungerat under en tillräckligt lång tid för att
en utvärdering skall kunna ske. Motionärerna uttalar att stödet behöver
göras större och omedelbart, dvs. utan att en utvärdering avvaktas, utvidgas
till att gälla facklitteratur i en helt annan omfattning än för närvarande.
För att möjliggöra detta bör antalet stödda titlar ökas från 400 till 600 per
år vilket beräknas medföra en kostnadsökning av 1,7 milj. kr.

I förra årets kulturproposition (1975:20) angavs att en arbetsgrupp skulle
tillsättas för att närmare utreda frågan om behovet av stöd till utgivande
av ett uppslagsverk. I motionen 1975/76:772 konstateras att någon åtgärd
i denna fråga ännu inte vidtagits från departementets sida, och motionären
yrkar därför att riksdagen begär att en sådan arbetsgrupp snarast tillsätts
med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till åtgärder.

Det gångna årets erfarenheter visar, anförs det i motionen 1975/76:2304,
att en snar omkonstruktion av litteraturstödet är angelägen liksom att ett
större stöd erfordras om inte den eftersträvade prisdämpande effekten skall
bli symbolisk. Enligt motionärernas mening bör statens kulturråd efter det
första året under vilket litteraturstödet utdelats noggrant utvärdera detta
och lägga fram förslag om ändringar och förbättringar. Detta förslag bör
föreläggas riksdagen våren 1977 (yrkande 1 a).

I fråga om stödets utformning anser motionärerna att starka skäl talar
för ett generellt stöd även för översättningar av utländsk skönlitteratur,
t. ex. i form av en stödköpsordning. Motionärerna föreslår att riksdagen
begär att regeringen våren 1977 lägger fram förslag härom (yrkande 1 b).

I motionen 1975/76:2304 heter det vidare att skäl kan anföras också för
biblioteksersättning till förlagen. Ett sådant kan ses antingen som ersättning
för att vissa exemplar av förlagens försäljning, nämligen de som går till
biblioteken, står till allmänhetens förfogande och ofta lånas ut till ett stort
antal människor eller också kan man betrakta denna biblioteksersättning
som en sorts stödform. Motionärerna anser att kulturrådet bör ges i uppdrag
att pröva frågan och lägga fram förslag om hur en dylik ersättning bör
konstrueras (yrkande 1 c).

1 samma motion uttalas att den minskade utgivningen av fack- och kurslitteratur
i särskilt hög grad drabbat de mindre ämnesområdena men att
också inom populära områden såsom ekonomi, näringsliv och aktuell politik
en klar nedgång i utgivningen av fackböcker ägt rum. Detta gäller i särskilt

KrU 1975/76:35

hög grad utgivningen av s. k. pocketböcker. Motionärerna föreslår att statens
kulturråd får i uppdrag att lägga fram förslag om utformningen och omfattningen
av ett starkt utvidgat stöd till facklitteraturen (yrkande 1 d).

Den beskrivning som i propositionen lämnas av litteraturstödet innebär
enligt motionen 1975/76:2305 att erfarenheterna av effekterna av litteraturstödet
redan nödvändiggjort en reträtt från föregående års ståndpunkt
om möjligheter att pressa priserna. Motionärerna finner det därför angeläget
att litteraturstödet snarast blir föremål för en utvärdering som kan ligga
till grund för förslag till förändringar av stödet. Förslag i denna riktning
bör föreläggas riksdagen under våren 1977.

Utskottet. Av de motioner som behandlar litteraturstödet är det endast
motionen 1975/76:316 som föreslår att beslut nu fattas om en förändring
av stödet. Motionärerna föreslår en utvidgning av stödet till att omfatta
facklitteratur i vidare omfattning än enligt nuvarande bestämmelser och
i samband därmed en ökning både av antalet stödda titlar och av medelsanvisningen.

Vid utformningen av det litteraturstöd varom beslut fattades av riksdagen
våren 1975 framhölls det uttryckligen att den litteraturstödjande verksamheten
måste få prägel av försöksverksamhet. Effekten av införda stödformer
måste noggrant studeras, ytterligare stödbehov uppmärksammas och förbättringar
av stödsystemen övervägas. Det uttalades vidare att statens kulturråd
i sitt arbete med att följa utvecklingen på bokmarknaden särskilt
borde uppmärksamma behovet av ytterligare stöd åt facklitteraturen (KrU
1975:12, reservation 1).

Utskottet som med det nu sagda velat erinra om bakgrunden till förra
årets beslut om litteraturstöd finner inte att det i dagens läge finns underlag
för ett beslut i enlighet med yrkandena 1 och 2 i motionen 1975/76:316.
Ytterligare erfarenheter av litteraturstödet i dess helhet bör avvaktas och
utskottet avstyrker därför motionen i denna del. Utskottet återkommer under
punkten 21 i det följande till yrkande 3 i motionen.

Till grund för de i det föregående redovisade yrkanden i fråga om litteraturstödet
som lagts fram i motionen 1975/76:2304 ligger en bestämd
uppfattning om att hittills vunna erfarenheter motiverar att riksdagen redan
nu begär förslag till förbättringar och - i vad gäller facklitteratur samt översättningar
av utländsk skönlitteratur - utvidgningar av stödet. Utskottet
vill med anledning härav ännu en gång starkt understryka att litteraturstödet
i nuvarande utformning har karaktär av försöksverksamhet. Kulturrådet
skall noga följa utvecklingen på hela området och anmäla om det finner
det motiverat med förändringar eller utvidgningar i stödet. Det kan alltså
förutsättas att kulturrådet så fort underlag bedöms föreligga gör en utvärdering
av stödsystemet och redovisar resultatet av denna för regeringen.
I den mån rådet då bedömer att systemet behöver ändras eller utvidgas

KrU 1975/76:35

kommer förslag härom givetvis också att läggas fram. Med hänsyn härtill
anser utskottet inte att det finns behov av att riksdagen gör de framställningar
till regeringen om en utvärdering som begärts i några av motionerna. Inte
heller finner utskottet att det finns anledning att i fråga om uppslagsverk,
facklitteratur, översättningar av utländsk skönlitteratur och biblioteksersättning
till förlagen göra de motionsvis yrkade framställningarna till regeringen.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet därför motionerna 1975/76:772,
1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande

16.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 om stöd till
utgivning av svensk facklitteratur,

b. avslår motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a,
1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16 om litteraturstödet.

11. Bokhandeln

Propositionen. De förra året beslutade reformerna på litteraturområdet innefattar,
om man bortser från de läsfrämjande insatserna på barn- och ungdomsområdet,
inga direkta åtgärder i syfte att stimulera bokdistribution
och läsfrämjande. I propositionen erinras emellertid om att det i budgetpropositionen
(prop. 1975/76:100 bil. 10, s. 16) uttalats att avsikten är att
till utbildningsdepartementet knyta särskild expertis för att utreda bokdistributionens
villkor och frågan om ett eventuellt statligt stöd till bokhandeln.
Det är naturligt, uttalar föredragande statsrådet, att ett dylikt stöd utformas
så att det står i samklang med övriga åtgärder för att stödja tillgången på
god litteratur.

Motioner. Utskottet behandlar här följande motioner

1975/76:1354 (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att en analys av
bokhandelns situation skyndsamt bör komma till stånd och att frågan om
lagerstöd särskilt bör utredas,

1975/76:2304 yrkande 1 e (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att ett förslag om stöd åt boklådorna läggs fram för riksdagen våren
1977,

1975/76:2308 yrkande 15 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
hos regeringen hemställa om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån,

1975/76:2310 yrkande 8 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära en skyndsam utvärdering samt förslag angående stöd till
bokhandeln och antikvariaten.

KrU 1975/76:35

Utskottet. Gemensamt för motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 och
1975/76:2310 är en uttalad oro för bokhandelns situation. Det blir alltmer
uppenbart, framhålls det i motionen 1975/76:2304, att läget för bokhandeln
på många håll är ytterst besvärligt. Detta sammanhänger med flera faktorer:
den allmänna kostnadsutvecklingen, centraliseringen av läromedelsinköpen,
nya distributionskanaler etc. Resultatet har blivit att en hel del äldre boklådor
läggs ner samtidigt som få nya kommer till. Bokhandeln brottas också med
problem att upprätthålla den bredd i sortimentet som är så viktig för en
effektiv spridning av litteratur. Yrkandet i motionen 1975/76:1354 gäller
en skyndsam analys av bokhandelns situation varvid särskilt frågan om
lagerstöd bör utredas, medan i motionerna 1975/76:2304 och 1975/76:2310
begärs förslag om stöd till bokhandeln. I den förra av dessa två motioner
begärs att förslaget skall läggas fram för riksdagen våren 1977, medan det
i den senare anges att förslaget bör avges skyndsamt och gälla även antikvariaten.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet erinra om sitt
betänkande 1975:12, i vilket utskottet under punkten 3 behandlade frågan
om stöd till bokhandel och antikvariat. En majoritet inom utskottet framhöll
där att det var mycket angeläget att bokhandelns situation analyserades
och granskades. Av flera skäl borde frågan om lagerstöd utredas både för
bokhandelns och antikvariatens del. Förslag om stödåtgärder borde läggas
fram om så befanns påkallat. Vad utskottet anförde i denna fråga borde
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. En minoritet inom
utskottet uttalade att det borde vara en uppgift för kulturrådet att följa
utvecklingen på bokförsäljningens område.

Riksdagen följde i sitt beslut utskottsmajoritetens förslag.

En väl fungerande bokdistribution är uppenbarligen av mycket stor betydelse
för kulturlivet. Det kan emellertid tyvärr konstateras att det f. n.
finns anledning till oro för bokhandelns situation i vårt land. Utskottet
vill därför ansluta sig till de nu föreliggande önskemålen om en skyndsam
analys av denna. Som framgår av propositionen är en utredning angående
bokdistributionens villkor och frågan om ett statligt stöd till bokhandeln
att vänta. Denna utredning, som torde komma att påbörjas inom kort, bör
enligt utskottets mening gälla både bokhandeln och antikvariaten. I arbetet
bör även frågan om lagerstöd uppmärksammas.

Med det nu anförda har utskottet i väsentlig mån gett sitt stöd åt synpunkter
i motionerna. Med hänsyn till det uttalande i fråga om stöd till
bokhandel och antikvariat som riksdagen gjorde förra året och till vad som
sägs i propositionen om den planerade utredningen finner utskottet det dock
inte behövligt att riksdagen gör något nytt uttalande i frågan. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304 yrkande 1 e och
1975/76:2310 yrkande 8.

Utskottet avstyrker också det i motionen 1975/76:2308 framförda yrkandet
om förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån (yrkande 15).

KrU 1975/76:35

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1354, 1975/76:2304
yrkande 1 e och 1975/76:2310 yrkande 8 om bokhandelns och
antikvariatens situation,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 15 om
förslag angående förstatligande av AB Pressbyrån.

12. IVIassmarknadsförlag

Propositionen (avsnitt 10.8, s. 266-270, hemställan mom. 12, s. 277). I propositionen
erinras om att litteraturutredningen i sitt slutbetänkande (SOU
1974:5) Boken diskuterade olika läsfrämjande åtgärder och kom fram till
att ett lämpligt sätt att stimulera läsning är att staten lämnar bidrag till
s. k. massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur. I betänkandet
redovisades också en skiss till ett sådant massmarknadsförlag. Remissinstanserna
ställde sig genomgående positiva till detta förslag.

Föredragande statsrådet pekar i propositionen på två företeelser som anses
var för sig kunna motivera införandet av ett massmarknadsförlag. Den första
är den utveckling som bokförsäljningen har genomgått. Det har under senare
år framstått allt klarare att bokförsäljningen sker via två separata system.
Den kvalificerade litteraturen säljs via bokhandel och bokklubbar till ett
högt - och under det senaste decenniet kraftigt stigande - pris. Den spekulativa
massmarknadslitteraturen däremot, som legat relativt stilla på en
mycket låg prisnivå, säljs via de ca 15 000 försäljningsställen som Pressbyrån
förser med litteratur. Enligt litteraturutredningens undersökning expanderade
utgivningen av massmarknadslitteratur under 1970-talets början medan
den kvalificerade utgivningen låg relativt stilla. Det finns alltså ett behov
av en prisbillig utgivning av kvalificerad men populär litteratur som är anpassad
till Pressbyråns rutiner.

Den andra företeelsen är folkbokens försvinnande. Det är ganska länge
sedan försäljningen av folkböckerna nådde sin höjdpunkt, och det är givetvis
svårt att med nuvarande förutsättningar på nytt bygga upp en likartad verksamhet
med en omfattande arbetsplatsförsäljning och en mångfald av läsfrämjande
insatser. Det bör dock vara möjligt att knyta an till det som
var väsentligt i den tidigare verksamheten. Folkbokens framgång innebar
att populär och kvalificerad litteratur till ett extremt lågt pris blev nästan
var mans egendom. I regel såldes böckerna av kamrater på arbetsplatser,
i studiecirklar och på föreningsmöten.

En massmarknadsutgivning av kvalitetslitteratur bör enligt propositionen
vara så ordnad att böckerna kan säljas såväl via bokhandlarna. Pressbyrån
och bokklubbar som genom organisationer och folkrörelser. Det anses därför
viktigt att ett massmarknadsförlag i så stor utsträckning som möjligt kan
förankras i organisationer och folkrörelser.

Stiftelsen Litteraturfrämjandet, som har förankring i LO, TCO, de största

KrU 1975/76:35

studieförbunden samt producent- och konsumentkooperationen, har i en
skrivelse till utbildningsdepartementet i februari 1976 förklarat sig villig
att ta på sig ansvaret för en massmarknadsutgivning. Den föreslås ordnad
genom ett nytt förlag som skall utgöra en del av Stiftelsen Litteraturfrämjandet.
Förlaget skall redovisningsmässigt vara skilt från stiftelsen. Det skall
vidare ha en egen styrelse och/eller ett utgivningsråd som utses av de organisationer
som står bakom Litteraturfrämjandet. Verksamheten föreslås
bli bedriven på försök under tre år med en utgivning av tio titlar under
första året och 18 titlar under vart och ett av de följande två åren. Den
genomsnittliga bruttoupplagan för varje titel beräknas till 40 000 exemplar
och den enskilda bokens pris i dagens penningvärde till ca fem kronor.

I propositionen föreslås att man tar fasta på vad Litteraturfrämjandet föreslagit
och att staten åtar sig att ge ett fast årligt bidrag till verksamheten.
Denna bör i första hand avse en treårsperiod med början budgetåret 1976/77.
Verksamheten bör bedrivas i huvudsak enligt de riktlinjer som stiftelsen
harangett i sin skrivelse. Detta innebär bl. a. att utgivningen till övervägande
del bör omfatta återutgivning men att även en viss originalutgivning bör
kunna förekomma. Med hänsyn till att det inom folkrörelserna och till
dem anknutna förlag finns planer på en massmarknadsutgivning av barnoch
ungdomslitteratur anses det lämpligt att f. n. begränsa försöksverksamheten
till vuxenlitteraturen. I verksamheten bör som ett viktigt led ingå
olika åtgärder i syfte att nå helt nya grupper av läsare. Det aktiva stöd
från organisationerna som förutsätts i den föreslagna organisationsformen
bör göra detta möjligt.

Det betonas i propositionen att ett massmarknadsförlag med angiven inriktning
för att bli framgångsrikt måste få ett positivt gensvar från författare
och förläggare.

För den av Litteraturfrämjandet föreslagna försöksverksamheten förordas
ett statligt stöd av 2,5 milj. kr. per år. Medel för detta ändamål har beräknats
utgå ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Mellan staten och
Stiftelsen Litteraturfrämjandet bör ett avtal träffas i vilket de närmare villkoren
för försöksverksamheten anges. De riktlinjer som föredragande statsrådet
anslutit sig till bör redovisas i avtalet. I detta bör också ingå att förlaget
garanteras det förordade statliga stödet.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2304 yrkande 3 a (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att
ett massmarknadsförlag skall inrättas enligt i motionen angivna riktlinjer,

1975/76:2305 yrkande 17 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå
förslaget om inrättande av ett massmarknadsförlag,

1975/76:2308 yrkande 11 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
uttala att progressiva småförlag, folkrörelseanknutna förlag samt Sveriges

5 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

författarförbund (såväl barn- och ungdoms- som vuxenförfattare) bör vara
representerade i massmarknadsförlagets styrelse såväl som i dess utgivningsnämnd,

1975/76:2308 yrkande 12 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
förlägen, i synnerhet småförlagen, kompenseras genom höjning av summan
för statlig kreditgaranti till 4 milj. kr., med uteslutande av kravet om bankgaranti,

1975/76:2308 yrkande 13 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
hemställa hos regeringen om inrättande av ett särskilt bidrag till icke-kommersiella
förlag,

1975/76:2310 yrkande 6 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära att initiativ snarast tas för utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur
för barn och ungdom,

1975/76:2310 yrkande 7 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att som
villkor för statligt stöd till massmarknadsförlag skall gälla att a) en nära
samverkan mellan Litteraturfrämjandet och Bokförläggareföreningen åstadkommes,
b) originalutgivning ej sker inom massmarknadsförlaget utan samförstånd
med de ordinarie bokförlagen, c) förhandlingar med författarna
sker beträffande villkoren för deras medverkan i massmarknadsutgivningen
- allt i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:2314 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att den treåriga
försöksutgivningen av massmarknadsböcker skall ledas av en särskild
nämnd samt att utgivningen skall ske genom redan befintliga förlag,

1975/76:2315 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att skapa en organisation
för produktion och distribution av prisbillig kvalitetslitteratur enligt
vad som anförts i motionen.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse propositionens förslag att en massmarknadsutgivning
av kvalificerad och lättillgänglig skönlitteratur kommer
till stånd som en treårig försöksverksamhet med statligt stöd.

I propositionen föreslås att utgivningen knytes till Stiftelsen Litteraturfrämjandet,
som har nära folkrörelseanknytning och tidigare förtjänstfullt
medverkat till spridandet av god litteratur. Utskottet kan godtaga denna
organisationsform.

Utskottet vill understryka vad som sägs i propositionen, nämligen att
en sådan massmarknadsutgivning "för att bli framgångsrik måste få ett
positivt gensvar från författare och förläggare". Av naturliga skäl kommer
en massmarknadsutgivning av seriös litteratur i första hand att omfatta
tidigare publicerade svenska verk och översättningar som visat sig kunna
nå en bredare läsekrets. Med hänsyn till dessa titlars betydelse för den kvalificerade
bokutgivningen i Sverige är det av största vikt att den planerade

KrU 1975/76:35

massmarknadsutgivningen kommer till stånd i förtroendefull samverkan
mellan Litteraturfrämjandet och de ordinarie förlagen. En sådan samverkan
är vidare en förutsättning för att något så när aktuella titlar skall bli tillgängliga
för ett massmarknadsförlag.

Utskottet finner det vara av största intresse att böckerna sprids genom
de kanaler Litteraturfrämjandet tidigare nyttjat och genom de nya som kan
prövas hos studieförbunden och folkrörelserna.

I propositionen påpekas emellertid att en satsning på nya försäljningsvägar
inte får medföra att försäljningen genom bokhandel och Pressbyrån försummas.
Utskottet vill framhålla vikten av detta. För att syftet med massmarknadsutgivningen
av god skönlitteratur skall uppnås är det nödvändigt
att den är lika lättillgänglig som den s. k. kiosklitteraturen och saluförs
i görligaste mån på samma försäljningsställen som denna liksom i boklådorna.
Distribution och försäljning av subventionerade lågprisböcker via
konventionella vägar kan innebära vissa komplikationer som måste bemästras
redan från början.

Enligt utskottets mening ankommer det på regeringen att initiera överläggningar
mellan berörda parter - Litteraturfrämjandet, bokförläggarna och
bokhandeln - i syfte att uppnå det samförstånd som är en förutsättning
för att massmarknadsutgivningen skall få avsedda kulturpolitiska effekter.
Det framstår som angeläget att de folkrörelseägda förlagen och de mindre,
progressiva förlagen får sådana möjligheter till medverkan att de stimuleras
till ett aktivt engagemang.

Det samförstånd mellan massmarknadsförlag och författarna som är en
grundläggande nödvändighet kan icke uppnås på annat sätt än genom förhandlingar
mellan förlaget och författarnas fackliga organisation. Författarna
bör emellertid beredas tillfälle deltaga även i de ovan nämnda överläggningarna.

Utgivningen av seriös skönlitteratur till mycket låga priser framstår för
utskottet som ett utomordentligt betydelsefullt led i den statliga litteraturpolitiken.
Den i propositionen skisserade organisationsformen måste därför
självfallet underordnas den grundläggande idén - att en bred icke vinstgivande
utgivning kan komma till stånd utan men för den fortlöpande ordinarie
utgivningen av kvalificerad litteratur. Om det mot förmodan skulle
stöta på svårigheter att uppnå nödvändig enighet kring samarbetsformerna
förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med nya förslag
om uppbyggnad och organisation av en statsstödd massmarknadsutgivning.

Den försöksverksamhet som föreslås i propositionen omfattar endast litteratur
för vuxna. Litteraturfrämjandet anser sig f. n. icke kunna påtaga
sig ansvaret också för en serie lågprisböcker som vänder sig till barn och
ungdom. Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är synnerligen
angeläget att också en kvalificerad massmarknadsutgivning av barnoch
ungdomsböcker kommer till stånd. Enligt vissa uppgifter övervägs inom
utbildningsdepartementet formerna forén sådan utgivning. Utskottet räknar

KrU 1975/76:35

med att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag inom
detta område.

Det nu anförda innebära» utskottet avstyrker dels yrkande 17 i motionen
1975/76:2305 om avslag på propositionens förslag om inrättande av ett massmarknadsförlag,
dels motionen 1975/76:2314 om att massmarknadsutgivningen
skall ledas av en särskild nämnd och ske genom redan befintliga
förlag.

De riktlinjer för ett massmarknadsförlag varom riksdagen enligt motionen
1975/76:2304 yrkande 3 a nu bör fatta beslut innebär i huvudfrågan att
en massmarknadsutgivning bör komma till stånd genom ett nytt statsunderstött
förlag. Utskottet har i det föregående tagit ståndpunkt i denna fråga.
Vad som i övrigt i motionen angivits som riktlinjer för inrättande av ett
massmarknadsförlag har också i viss del behandlats och bör i övrigt inte
föranleda några uttalanden från riksdagens sida.

I motionen 1975/76:2310 yrkande 7 har uppställts vissa villkor som enligt
motionärerna bör gälla för statligt stöd till massmarknadsutgivning av litteratur.
Dessa villkor som avser att garantera samverkan och samförstånd
mellan berörda parter får förutsättas bli tillgodosedda vid de överläggningar
som enligt utskottets mening bör komma till stånd. Även yrkande 6 i motionen
1975/76:2310 om utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur för barn
och ungdom är behandlad genom vad utskottet anfört i det föregående.

Yrkande 11 i motionen 1975/76:2308 gäller sammansättningen av det
föreslagna massmarknadsförlagets styrelse och avser att bereda inflytande
åt såväl progressiva småförlag och folkrörelseanknutna förlag som Sveriges
författarförbund. Även detta yrkande får anses behandlat genom utskottets
uttalanden om massmarknadsutgivningen. Detsamma gäller motionen
1975/76:2315.

Vad utskottet med anledning av propositionen samt motionerna
1975/76:2304 yrkande 3 a, 1975/76:2308 yrkande II, 1975/76:2310 yrkande
6 och 7 samt 1975/76:2315 anfört om massmarknadsutgivning av prisbillig
kvalitetslitteratur bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Propositionen utmynnar såvitt gäller massmarknadsutgivningen i en hemställan
om bemyndigande för regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet
i huvudsak enligt de riktlinjer som förordats i propositionen.
Som framgått av det föregående har utskottet ingen erinran mot
att avtal träffas med Litteraturfrämjandet. I avtalet bör emellertid beaktas
de synpunkter som utskottet anfört och därutöver - i den mån detta inte
innebär något motstridigt - i huvudsak följas de riktlinjer som förordats
i propositionen. Bemyndigandet bör sålunda gälla att ingå ett avtal enligt
de riktlinjer som utskottet härmed förordat.

I syfte bl. a. att förbättra villkoren för små och medelstora förlag infördes
förra året samtidigt med litteraturstödet en stödform med statliga kreditgarantier
för förlag. Dylika garantier får innevarande budgetår beviljas intill
ett belopp av 2 milj. kr. I propositionen förutsätts (s. 296) att samma ram

KrU 1975/76:35

skall gälla nästa budgetår. Lån med statlig kreditgaranti får enligt gällande
förordning normalt avse högst 75 procent av lånebehovet.

I motionen 1975/76:2308 hävdas att ett massmarknadsförlags kommande
expansion kan bedömas som ett hot mot småförlagens möjligheter att i
framtiden inrikta sin utgivning på folkboksserier. För att kompensera de
redan i dag hårt trängda småförlagen föreslås i motionen en höjning till
4 milj. kr. av det statliga garantibelopp som får beviljas med uteslutande
av kravet om bankgaranti. Med det sist sagda torde avses föreskriften att
det statliga garantilånet i regel får avse högst 75 procent av lånebehovet.

I motionens yrkande 12 hemställs om ett riksdagsbeslut av denna innebörd.
Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om inrättande av ett
särskilt bidrag till icke-kommersiella förlag (yrkande 13).

Utskottet,som får hänvisa till vad utskottet anfört om vikten av att den
planerade massmarknadsutgivningen kommer till stånd i förtroendefull samverkan
mellan Litteraturfrämjandet och de ordinarie förlagen, anser inte att
det i motionen redovisats något underlag för de föreslagna besluten om
utvidgad statlig kreditgaranti respektive ett särskilt bidrag till icke-kommersiella
förlag. Det får förutsättas att industriverket och statens kulturråd
noga följer den praktiska tillämpningen av kreditgarantisystemet och vid
behov aktualiserar frågan om förändringar i gällande bestämmelser och praxis.
Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande 12 och 13.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 17 om avslag på det
i propositionen 1975/76:135 framlagda förslaget om ett massmarknadsförlag,

b. avslår motionen 1975/76:2314 om organisationen av försöksutgivningen
av massmarknadsböcker,

c. med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionerna
1975/76:2304 yrkande 3 a, 1975/76:2308 yrkande 11,
1975/76:2310 yrkandena 6 och 7 samt 1975/76:2315 som sin
mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om
massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur,

d. med anledning av propositionen 1975/76:135 och vad utskottet
anfört bemyndigar regeringen att ingå avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet
enligt de riktlinjer som utskottet förordat,

e. avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 12 om statlig kreditgaranti
och yrkande 13 om ett särskilt bidrag till icke-kommersiella
förlag.

KrU 1975/76:35

13. Internationellt kultursamarbete

Under ovan angivna rubrik har i propositionen lämnats vissa uppgifter
om det internationella kultursamarbetet och synpunkter på detta (avsnitt
10.9, s. 270-272). Något förslag har dock inte i detta sammanhang lagts
fram för riksdagen.

14. Anslagsberäkning: Bidrag till konstnärer m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.1, s.
278-280) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till konstnärer m. m. förbudgetåret 1976/77
under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
19 156 000 kr.

15. Anslagsberäkning: Inkomstgarantier för konstnärer

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.2, s.
281) och hemställer

att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer för budgetåret
1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 3 075 000 kr.

16. Anslagsberäkning: Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.3, s.
281-286) och hemställer

att riksdagen till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m. m. förbudgetåret 1976/77 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 22 880 000 kr.

17. Anslagsberäkning: Utställningsersättningar

Motioner. Utskottet behandlar här - såvitt gäller anslagsfrågan - motionerna 1975/76:2304

yrkande 4 a (fp) vari hemställs att riksdagen anvisar 3 milj.
kr. till utställningsersättning vid lokala och regionala konstutställningar.

1975/76:2305 yrkande 6 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett
särskilt anslag på 3 000 000 kr. skall utgå till utställningsersättning enligt
de i motionen angivna riktlinjerna.

KrU 1975/76:35

Utskottet har under punkt 3. Bidrag och ersättningar avstyrkt de båda
motionsyrkandena såvitt de gäller principfrågan om statliga bidrag till utställningsersättningar
redan från och med nästa budgetår. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet yrkande 4 a i motionen 1975/76:2304 och 6 i
motionen 1975/76:2305 i vad de avser medelsanvisning och hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och
1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt gäller medelsanvisning
för budgetåret 1976/77.

18. Anslagsberäkning: Statens konstråd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.4, s.
286-287) och hemställer

att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1976/77 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 595 000 kr.

19. Anslagsberäkning: Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Utskottet har under punkt 4. Särskilda åtgärder för bildkonsten tagit ställning
till motionen 1975/76:2305 yrkande 12 om medelsanvisning till konstinköp
för vissa samlingslokaler. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i
propositionen (avsnitt 14.5, s. 287-289) i fråga om belopp för beställningar
och inköp av konst och hemställer

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen 1975/76:135 anförts
angående beställningar av konst som föranleder utgifter
under senare budgetår än budgetåret 1976/77,

2. att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m. m.
för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 8 700 000 kr.

20. Anslagsberäkning: Riksutställningar

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.6, s. 289-290)
föreslagit riksdagen att

1. besluta att sådana anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos
Stiftelsen Riksutställningar som får bestämmas genom avtal skall fastställas
under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,

2. till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 7 559 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2305 yrkande 14 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att

KrU 1975/76:35

anslaget till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 skall uppgå till
4 560 000 kr.,1

1975/76:2308 yrkande 9 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
till Riksutställningar anvisa ett särskilt anslag av 1 milj. kr. för vandringsutställningar
och övriga större tillfälliga utställningar, avsett för museer med
begränsade utställningsanslag.

Utskottet har under punkten 6 tillstyrkt förslaget i propositionen att Riksutställningar,
vars verksamhet hittills bedrivits försöksvis, fr. o. m. nästa
budgetår får en permanent organisation i stiftelseform.

När det gäller anställnings- och arbetsvillkor för personalen hos Stiftelsen
Riksutställningar avses enligt propositionen statens avtalsverk få befogenhet
att föra förhandlingar. Utskottet tillstyrker att riksdagen fattar det beslut
som krävs härför.

Under nu förevarande avsnitt i propositionen framläggs förslag om anvisande
av medel till riksutställningsverksamheten under ett särskilt reservationsanslag
benämnt Riksutställningar. Därvid uttalar föredragande
statsrådet att han inte är beredd att förorda några stora förändringar av
Riksutställningars verksamhet. Medel har emellertid beräknats för en förstärkning
av resurserna för planerings- och informationsverksamhet samt
för audiovisuell verksamhet.

Utskottet har under punkt 6 i det föregående tagit ställning till de principiella
synpunkter som ligger bakom yrkandet i motionen 1975/76:2305
om ett lägre anslag till Riksutställningar än det i propositionen föreslagna.
Med hänvisning till att yrkande 14 i motionen därmed i princip avstyrkts
föreslår utskottet att riksdagen avslår detta yrkande även såvitt gäller medelsanvisningen
för budgetåret 1976/77. Utskottet tillstyrker att anslaget
i enlighet med förslaget i propositionen utgår med 7 559 000 kr.

Utskottet anser sig inte böra tillstyrka att ett särskilt anslag anvisas för
de ändamål som föreslås i motionen 1975/76:2308. Yrkande 9 i denna motion
avstyrks alltså.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beslutar att sådana anställnings- eller arbetsvillkor
för arbetstagare hos Stiftelsen Riksutställningar som får bestämmas
genom avtal skall fastställas under medverkan av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:135 samt
med avslag på motionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu
är i fråga, till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under
åttonde huvudtiteln anvisare» reservationsanslag av 7 559 000
kr.,

1 Beträffande motiveringen för förslaget om lägre anslag behandlas motionen under
punkten 6 i betänkandet.

KrU 1975/76:35

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2308 yrkande 9 om särskilda
anslagsmedel till vandringsutställningar m. m.

21. Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds
ansvarsområde

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.7, s. 291-296)
föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds
ansvarsområde för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 28 770 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:316 yrkande 3 (vpk) vari hemställs att riksdagen i anslutning
till en i motionen föreslagen utvidgning av stödet till svensk skönlitteratur
till att omfatta även svensk facklitteratur beslutar att de för ändamålet beräknade
medlen skall räknas upp från 3,3 till 5 milj. kr.,

1975/76:483 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att under ett nytt
anslag. Bidrag till lokala och regionala teatrars gästspel utomlands, anvisa
ett reservationsanslag av 250 000 kr.,

1975/76:773 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att för budgetåret
1976/77 bevilja Sveriges konstföreningars riksförbund för drift av den centrala
verksamheten ett förslagsanslag av 700 000 kr.,

1975/76:1322 (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller

1. att snabb utredning görs om hur Sveriges orkesterföreningars riksförbunds
orkestrar - SOR-orkestrarna - och den erfarenhet som finns inom
förbundet bäst kan utnyttjas i det offentliga musikutbudet,

2. att, medan utredningen pågår, SOR-orkestrarna bereds möjlighet att
fortsätta sin verksamhet med stöd av statsmedel via riksorganisationen,

3. att med anledning härav anslaget till Sveriges orkesterföreningars riksförbund
räknas upp med 200 000 kr. för kommande budgetår,

1975/76:2307 (fp) vari hemställs att till Sveriges konstföreningars riksförbund
för budgetåret 1976/77 anvisas ett bidrag av 600 000 kr.,

1975/76:2308 yrkande 7 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
bidragen för teater-, dans- och musikverksamhet i mindre ensembler och
fria grupper ökas med ytterligare 3,1 milj. kr. till sammanlagt 8,2 milj. kr.,

1975/76:2308 yrkande 8 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
bidragen för verksamheten vid centrumbildningar på teaterns, dansens, musikens,
filmens, bildkonstens och litteraturens område ökas med ytterligare
1 milj. kr. till sammanlagt 2,6 milj. kr.,

1975/76:2310 yrkande 9 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att till

KrU 1975/76:35

Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 3 milj. kr. förhöjt reservationsanslag
av 31 770 000 kr. avseende ökat stöd för fritt kollektivt skapande,

1975/76:2313 (m) vari hemställs att riksdagen under Bidrag till vissa ändamål
inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1976/77 beslutar
anvisa ett anslag om 700 000 kr. till Sveriges konstföreningars riksförbund
och ett anslag om 2 425 000 kr. till Konstfrämjandet.

Utskottet. Fr. o. m. innevarande budgetår har vissa ändamål som tidigare
tillgodosetts uranslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål förts samman
till detta anslag som ställts till statens kulturråds förfogande. Bidrag ur anslaget
utgår under följande fem huvudrubriker nämligen - fritt kollektivt
skapande, övriga för olika kultursektorer gemensamma ändamål, teater, dans
och musik, litteratur samt konst och utställningar.

Under punkt 10 i det föregående har utskottet avstyrkt motionen
1975/76:316 yrkande 1 och 2 om en utvidgning från och med nästa budgetår
av I i 11 e r a t u r s t ö d e t till att avse facklitteratur i vidare omfattning än
enligt nuvarande bestämmelser. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
yrkande 3 i samma motion om anvisande för detta ändamål av 1,7 milj.
kr. under förevarande anslag.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund (SOR) har
tidigare under en följd av år tilldelats statliga medel, vilka förbundet fördelat
såsom konsertbidrag till sina medlemsorkestrar. I enlighet med statsmakternas
beslut erhåller emellertid organisationen fr. o. m. budgetåret 1974/75
statligt stöd från medel som ställs till förfogande för centrala amatörorganisationer.
Dessa medel anvisas under ovannämnda huvudrubrik Fritt
kollektivt skapande och är avsedda att stödja respektive organisations centrala
verksamhet när det gäller t. ex. ledarutbildning och metodutveckling.
Invändningar mot förändringen i anslagsgivningen har i år liksom tidigare
framförts motionsvägen. I motionen 1975/76:1322 påtalas bl. a. att man,
när man i anslagshänseende betraktar SOR som en central amatörorganisation,
helt bortsett från dels att över en tredjedel av musikerna i SORorkestrarna
är yrkesmusiker, dels att den offentliga konsertverksamheten
är ett stadgeenligt krav för medlemskap. Enligt motionärernas mening bör
SOR-orkestrarna i bidragshänseende jämställas med yrkesorkestrarna och
en snabb utredning göras om hur orkestrarna bäst skall kunna utnyttjas
i det offentliga musikutbudet (yrkande 1). Medan utredningen pågår bör
enligt yrkande 2 i motionen riksförbundet temporärt få fortsätta sin förmedling
av statsbidrag till medlemsorkestrarna.

Med anledning av dessa motionsyrkanden bör uppmärksammas att statens
kulturråd har regeringens uppdrag att utforma närmare bestämmelser för
bidragen till centrala amatörorganisationer. 1 samband med detta utrednings -

KrU 1975/76:35

arbete avser kulturrådet att analysera vilka olika slags verksamheter som
i framtiden skall stödjas med dessa medel. Rådet kommer därvid att ta
upp SOR:s verksamhet och bidragsbehov samt lämna förslag om lämpliga
stödformer. Utskottet som utgår från att de i motionen 1975/76:1322 påtalade
förhållandena genom kulturrådets utredning får en allsidig belysning avstyrker
yrkande 1 i motionen om en särskild utredning. I avvaktan på resultatet
av kulturrådets utredning är utskottet inte berett förorda bifall till
yrkande 2 i motionen.

I den nu behandlade motionen föreslås även att det statliga bidraget till
Sveriges orkesterföreningars riksförbund nästa budgetår höjs med 200 000
kr., dvs. från 240 000 kr. till 440 000 kr. Innevarande budgetår anvisas under
huvudrubriken Fritt kollektivt skapande totalt 1 460 000 kr. till bidrag till
centrala amatörorganisationer. I propositionen förordas en ökning av detta
belopp med 260 000 kr. förbudgetåret 1976/77. Undersamma huvudrubrik
beräknas i propositionen medel till bidrag för experiment och utvecklingsarbete,
för mindre ensembler och fria grupper samt för centrumbildningarna
inom kulturområdet.

I propositionen föreslås en ökning med 1 milj. kr. av bidraget till mindre
ensembler och fria grupper. Detta anses i motionen
1975/76:2308 (yrkande 7) vara otillräckligt liksom den förordade höjningen
med 300 000 kr. av bidraget för verksamheten vidcentrumbildninga
r n a (yrkande 8). Motionärerna föreslår med anledning härav att 3,1 respektive
1 milj. kr. utöver propositionens förslag anvisas för dessa ändamål.

I motionen 1975/76:2310 föreslås en ökning av de statliga bidragen till
fritt kollektivt skapande, som med 3 milj. kr. överstiger det

1 propositionen beräknade beloppet.

Med hänvisning till det nyss redovisade ställningstagandet till yrkande

2 i motionen 1975/76:1322 avstyrker utskottet även yrkande 3 i denna motion
innebärande att riksdagen skulle besluta om viss ökning av bidraget
till Sveriges orkesterföreningars riksförbund.

Utskottet är medvetet om att framställningarna till statens kulturråd om
bidrag för de ändamål som med en samlande beteckning benämns fritt
kollektivt skapande ger vid handen att ett mycket stort medelsbehov föreligger.
Med hänsyn till den prioritering som ofrånkomligen måste göras
i det kulturpolitiska reformarbetet och som innebär att insatser inom bildkonstområdet
detta år satts i förgrunden är utskottet inte berett tillstyrka
vare sig yrkande 7 och 8 i motionen 1975/76:2308 eller yrkande 9 i motionen
1975/76:2310, vilka således avstyrks.

Innevarande budgetår utgår bidrag till Konstfrämjandet och
Sveriges konstföreningars riksförbund samt medel för
försöksverksamhet med konstförsäljning från anslaget Bidrag till särskilda
kulturella ändamål. 1 propositionen föreslås att bidrag för dessa ändamål

KrU 1975/76:35

fr. o. m. nästa budgetår anvisas under förevarande anslag. Statsbidraget till
Konstfrämjandet föreslås öka med 800 000 kr. till 2,7 milj. kr., medan för
Sveriges konstföreningars riksförbund beräknats ett bidrag av 425 000 kr.,
vilket är en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 50 000 kr.

Med anledning av yrkandena i motionerna 1975/76:773, 1975/76:2307
och 1975/76:2313 beträffande bidraget till Sveriges konstföreningars riksförbund
förordar utskottet en höjning av detta bidrag till 500 000 kr. nästa
budgetår. Riksdagen bör av detta skäl under förevarande anslag anvisa 75 000
kr. utöver vad regeringen föreslagit. Medelsanvisningen bör ske under förevarande
reservationsanslag och alltså inte - som önskas i motionen
1975/76:773 - under ett anslag med förslagsanslags natur.

Utskottet avstyrker motionen 1975/76:2313 såvitt gäller en minskning
i förhållande till propositionens förslag av bidraget till Konstfrämjandet.

I motionen 1975/76:483, som väcktes under den allmänna motionstiden,
hemställs om inrättande av ett särskilt riksstatsanslag för bidrag till
lokala och regionala teatrars gästspel utomlands.

Under nu förevarande avsnitt i propositionen anmäler föredragande statsrådet
att statens kulturråd föreslagit att en ny anslagspost inrättas för bidrag
till utomnordiskt gästspelsutbyte vid teater- och musikinstitutioner. Enligt
statsrådets mening bör ifrågavarande ändamål i första hand tillgodoses vid
planeringen av respektive institutions ordinarie verksamhetsbudget. Han
erinrar i sammanhanget även om att statligt stöd i olika former utgår till
internationellt kulturutbyte.

I propositionen aviseras (avsnitt 10.9) att den internationella kontaktverksamheten
på kulturområdet och kulturutbytet med utlandet kommer att
särskilt uppmärksammas inom ramen för den av riksdagen förordade översynen
av den samlade svenska kultur- och informationsverksamheten utomlands.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att något nytt
anslag för det av kulturrådet och i motionen 1975/76:483 aktualiserade ändamålet
inte bör föras upp i avvaktan på att ansvarsfördelningen mellan
de bidragsgivande organen klargjorts genom nämnda översynsarbete. Med
det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:483.

Vad som i övrigt anförts och föreslagits i detta avsnitt av propositionen
har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande ett i förhållande till vad som beräknats
i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till litteraturstöd avslår
motionen 1975/76:316 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1322 yrkande 1 om utredning
rörande utnyttjande av SOR-orkestrarna,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1322 yrkande 2 om stöd
till SOR-orkestrarna via deras riksorganisation,

4. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till cen -

KrU 1975/76:35

trala amatörorganisationer avslår motionen 1975/76:1322 yrkande
3, såvitt nu är i fråga,

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till fritt
kollektivt skapande avslår motionerna 1975/76:2308 yrkande
7 och 8 samt 1975/76:2310 yrkande 9, samtliga yrkanden såvitt
nu är i fråga,

6. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till Sveriges
konstföreningars riksförbund med anledning av motionerna
1975/76:773, 1975/76:2307 och 1975/76:2313, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, beslutar att 75 000 kr. utöver
vad som beräknats i propositionen skall anvisas för detta ändamål,

7. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen 1975/76:135 minskat bidrag till
Konstfrämjandet avslår motionen 1975/76:2313, såvitt nu är
i fråga,

8. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning
av propositionen 1975/76:135 samt motionerna 1975/76:773,
1975/76:2307 och 1975/76:2313 ävensom med avslag på motionerna
1975/76:316 yrkande 3, 1975/76:1322 yrkande 3,
1975/76:2308 yrkandena 7 och 8, 1975/76:2310 yrkande 9 och
1975/76:2313, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag
lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret
1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 28 845 000 kr.,

9. att riksdagen avslår motionen 1975/76:483 om anvisande av
ett särskilt riksstatsanslag till bidrag till lokala och regionala
teatrars gästspel utomlands.

22. Anslagsberäkning: Bidrag till särskilda kulturella ändamål

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.8, s. 297-299)
föreslagit riksdagen att till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret
1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
9 405 000 kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2308 yrkande 10 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
till Arbetarrörelsens arkiv förbudgetåret 1976/77 anvisa ett bidrag av 580 000
kr.,

1975/76:2308 yrkande 14 (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att

KrU 1975/76:35

bidraget till massmarknadsförlaget ökas med 1 milj. kr. för att möjliggöra
en barnboksutgivning av samma omfattning som den planerade utgivningen
av litteratur för vuxna,

1975/76:2311 (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att under Bidrag
till särskilda kulturella ändamål anslå 410 000 kr. för den praktikantverksamhet
som bedrivs av Svenska artisters och musikers intresseorganisation
(SAMI),

1975/76:2319 (c, s, m, fp, vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att
till Bidrag till särskilda kulturella ändamål anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 210 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 9 615 000
kr. avseende bidrag till Sverigefinska språknämnden.

Utskottet. Ur detta reservationsanslag, det s. k. kulturmedelsanslaget, ställer
regeringen medel till förfogande åt olika organ för fördelning till vissa
ändamål. Vidare utgår bidrag till organisationer och institutioner samt bidrag
genom beslut av regeringen efter ansökan i varje särskilt fall.

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen avseende nästa budgetår
innebär en ökning med ca 3,6 milj. kr. sedan hänsyn tagits till vissa överföringar
till andra anslag. Av denna ökning belöper 2,5 milj. kr. på det
nya stödet till ett massmarknadsförlag.

Utskottet har under punkten 12 tillstyrkt förslaget i propositionen att
en massmarknadsutgivning av skönlitteratur kommer
till stånd som en treårig försöksverksamhet med statligt stöd. Med hänvisning
till vad utskottet i detta sammanhang anfört angående massmarknadsutgivning
av barn- och ungdomsböcker avstyrker utskottet yrkande
14 i motionen 1975/76:2308 om anvisande av 1 milj. kr. för barnboksutgivning.
Mot den i propositionen gjorda beräkningen av det statliga stödbehovet
har utskottet ingen erinran.

Innevarande budgetår har ur detta anslag 370 000 kr. anvisats för verksamheten
vid Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv. Stiftelsen
har för nästa budgetår begärt en ökning av bidraget till 580 000 kr., vilket
tillstyrkts av riksarkivet. I motionen 1975/76:2308 yrkande 10 föreslås att
bidraget höjs till detta belopp.

Utskottet får med anledning av detta yrkande erinra om att avsikten
med förevarande anslag är att regeringen inom den medelsram som anges
genom riksdagens beslut om anslagets totala storlek skall äga en viss frihet
att disponera anslaget för därmed avsedda ändamål. Riksdagen bör därför
i regel inte föregripa regeringens prövning av hur stora belopp som bör
disponeras för varje särskilt ändamål. Utskottet avstyrker motionen
1975/76:2308 yrkande 10.

Till Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI) har sedan

KrU 1975/76:35

budgetåret 1973/74 100 000 kr. anvisats för försöksverksamhet
med utbildning i orkesterspelning. Denna försöksverksamhet
bedrivs i samråd med organisationskommittén för högre musikutbildning
(OMUS).

Den praktikantverksamhet för blivande orkestermusiker det här är fråga
om har enligt motionen 1975/76:2311 gett ett utomordentligt positivt resultat.
Sålunda har enligt motionären flertalet av praktikanterna så väl kunnat
hävda sig i konkurrensen om lediga platser i orkestrarna att de erhållit fasta
anställningar. För budgetåret 1976/77 uppges SAMI beräkna de totala kostnaderna
till ca 814 000 kr. och för att kunna fortsätta verksamheten behöva
ett bidrag motsvarande minst hälften av dessa kostnader. Motionären föreslår
med hänsyn härtill att bidraget till SAMI höjs till 410 000 kr.

Utskottet delar helt den i motionen framförda uppfattningen att det vore
olyckligt om praktikantverksamheten skulle behöva avvecklas innan frågan
lösts om hur verksamheten skall organiseras i framtiden. Enligt vad utskottet
erfarit väntas OMUS under våren 1976 avlämna förslag beträffande bl. a.
frågan om praktik i olika slag av musikutbildning. Den pågående försöksverksamheten
med utbildning i orkesterspelning bedrivs som nyss nämnts
i samråd med OMUS och utskottet förutsätter att OMUS, om så erfordras,
vidtar åtgärder för att hindra ett avbrott i praktikantverksamheten. Om så
befinnes påkallat torde regeringen få återkomma till riksdagen beträffande
medel för ifrågavarande praktikantverksamhet. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen 1975/76:2311.

Vad därefter beträffar det i motionen 1975/76:2319 aktualiserade bidraget
till den i augusti 1975 bildade Sverigefinska språknämnden
torde frågan om fördelningen av kostnaderna för verksamheten mellan Sverige
och Finland kräva ytterligare överväganden. Den svenska regeringen
har enligt vad utskottet erfarit ännu inte tagit ställning till nämndens hemställan
om medel för budgetåret 1976/77. Utskottet utgår från att regeringen
tar de initiativ som erfordras för att Sverigefinska språknämnden skall kunna
påbörja sin mer reguljära verksamhet den 1 juli 1976. Då utskottet således
inte funnit tillräckligt underlag för närvarande föreligga för ett ställningstagande
till motionen 1975/76:2319 avstyrker utskottet densamma.

Vad som i propositionen och motionerna anförts om medelsbehovet under
förevarande anslag har inte gett utskottet anledning till andra erinringar
eller uttalanden än som framgått av det föregående.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande frågan om statligt stöd till barnboksutgivning
avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande 14, såvitt
nu är i fråga.

2. att riksdagen beträffande frågan om bidrag till Stiftelsen Arbetarrörelsens
arkiv avstyrker motionen 1975/76:2308 yrkande
10, såvitt nu är i fråga,

3. att riksdagen beträffande frågan om viss bidragsgivning till

KrU 1975/76:35

Svenska artisters och musikers intresseorganisation avstyrker
motionen 1975/76:2311, såvitt nu är i fråga.

4. att riksdagen beträffande frågan om viss bidragsgivning till Sverigefinska
språknämnden avstyrker motionen 1975/76:2319,
såvitt nu är i fråga,

5. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen
1975/76:135 och med avslag på motionerna
1975/76:2308 yrkandena 10 och 14, 1975/76:2311 och
1975/76:2319, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag
lill särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1976/77 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 9 405 000
kr.

23. Anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av
fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader

Propositionen. Regeringen har i propositionen (avsnitt 14.9, s. 299-301)
föreslagit riksdagen att till Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av
fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader för budgetåret
1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 300 000
kr.

Motioner. Utskottet behandlar här motionerna

1975/76:2304 yrkande 3 c (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att
en provisorisk författning skall utfärdas för riksantikvarieämbetets anslag
till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

1975/76:2304 yrkande 4 b (fp) vari hemställs att riksdagen anvisar 5 milj.
kr. för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,

1975/76:2310 yrkande 2 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att till
Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 5 milj. kr. förhöjt reservationsanslag på 8 300 000 kr..

1975/76:2310 yrkande 3 (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att som
sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
möjligheterna att av arbetsmarknadspolitiska skäl inom ramen för finansfullmakten
vidta åtgärder inom kulturminnesvården.

Utskottet. De motionsyrkanden som utskottet behandlar i detta sammanhang
har alla till syfte att öka de resurser som från det allmännas sida
ställs till förfogande för vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader. Vad först beträffar motionen 1975/76:2304
yrkande 3 c om utfärdande av en provisorisk författning med
bestämmelser om förevarande anslag är motiveringen i
korthet följande.

KrU 1975/76:35

Från arbetsmarknadsmyndigheternas sida har betydande insatser gjorts
för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer.
Efter den 1 juli 1973 har emellertid vårdinsatserna i form av beredskapsarbeten
minskat väsentligt därför att arbetsmarknadsstyrelsen då återgick
till att endast ge normalbidrag om 33 procent till kommunala och enskilda
beredskapsarbeten. Tidigare hade man tillämpat en friare bidragsgivning
som även kunde ta hänsyn till kulturhistoriska angelägenhetsskäl. Bidragsgivningen
till beredskapsarbeten regleras av 96 § arbetsmarknadskungörelsen.
Enligt denna får statsbidrag i fråga om arbete till vilket statsbidrag
får beviljas enligt särskild författning utgå efter de grunder som anges i
denna författning. Om bestämmelser om bidrag ur nu förevarande anslag
meddelas i en författning, vilket inte är fallet f. n., och om denna författning
medger bidrag enligt en högre procentsats än 33 procent, skulle denna högre
procentsats kunna komma i fråga även för bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Utskottet får med anledning av detta yrkande erinra om att regeringen
nyligen beslutat tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda formerna
för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. I direktiven för de sakkunnigas arbete uppmärksammas även
det problem som föranlett nu ifrågavarande motionsyrkande. Det heter vidare
i direktiven att de grundläggande mål som fastställts för den statliga
kulturpolitiken skall vara utgångspunkten för de sakkunnigas arbete. De
sakkunniga bör överväga vilka slag av ekonomiska insatser från olika parters
sida som behövs för att det brett formulerade bevarandemålet skall kunna
uppnås när det gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Utredningsuppdraget
avser bl. a. principerna för samhällets stöd och konkreta förslag till
tekniska lösningar. Med hänsyn till det utredningsarbete som förestår avstyrker
utskottet motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c.

I motionen 1975/76:2310 uttalas att de resurser som riksdag och regering
förfogar över för att motverka arbetslöshet, bl. a. inom den s. k. f i n a n s -fullmakten med fördel bör kunna användas för insatser inom kulturminnesvården.
Motionärerna önskar att riksdagen framhåller angelägenheten
av att så sker.

Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om
arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt
belopp av 1 000 milj. kr. En redovisning för hur detta bemyndigande, den
s. k. finansfullmakten, utnyttjats har lämnats i propositionen 1975/76:100
(bil. 1 Finansplanen).

Finansfullmakten får f. n. användas för finansiering av tidigareläggning,
utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras
med anslag på drift- eller kapitalbudgeten samt för utgifter för beredskapsarbeten
och för bidrag till kommunala projekt för investering och
sysselsättning. För nästa budgetår har föreslagits att fullmakten skall få an -

6 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

vändas även för utvidgning av existerande bidragsgivning till näringslivet
och bostadssektorn. Med hänsyn främst till denna vidgning av användningsområdet
har fullmakten samtidigt föreslagits höjd till 1 500 milj. kr.

Riksdagen har den 11 mars 1976 bifallit regeringens förslag beträffande
finansfullmakten för nästa budgetår.

Som påpekats i motionen 1975/76:2310 har regeringen möjlighet att utnyttja
finansfullmakten även beträffande objekt inom gruppen fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefulla byggnader, givetvis under förutsättning
att arbetsmarknadsmässiga skäl och övriga förutsättningar, exempelvis i fråga
om projekteringsläget för arbetet, föreligger. Vad motionärerna önskar
är inte någon utvidgning av finansfullmaktens användningsområde utan
en meningsyttring från riksdagens sida att regeringen vid utnyttjande av
fullmakten bland de objekt som kommer i fråga i möjligaste mån bör ta
med även objekt inom nyssnämnda grupp.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna i denna fråga men
vill framhålla att möjligheten att utnyttja finansfullmakten på det av motionärerna
önskade sättet i realiteten i väsentlig mån beror på om kulturminnesvårdens
företrädare och andra intressenter kan få fram objekt som
lämpligen kan ingå i den objektsreserv som alltid behöver finnas för att
finansfullmakten skall kunna användas på det sätt som är avsikten, dvs.
för snabba insatser som är önskvärda av arbetsmarknadsskäl. Vad utskottet
nu anfört med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande 3 bör riksdagen
som sin mening ge till känna för regeringen.

I propositionen föreslås en anslagshöjning om 740 000 kr. Det verkliga
medelsbehovet är mångdubbelt större framhålls det i motionen
1975/76:2310. Anslaget bör därför enligt motionärernas mening höjas med
ytterligare 5 milj. kr. Även i motionen 1975/76:2304 föreslås en höjning
av anslaget, dock med ett lägre belopp nämligen 1,7 milj. kr. över regeringens
förslag.

Utskottet, som ånyo får erinra om det utredningsarbete i fråga om formerna
för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
som nu förestår, ansluter sig till den i propositionen gjorda anslagsberäkningen
och avstyrker alltså motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 b
och 1975/76:2310 yrkande 2.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2304 yrkande 3 c om
utfärdande av en provisorisk författning för riksantikvarieämbetets
anslag till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla
byggnader,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2310 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om utnyttjande av finansfullmakten för åtgärder inom
kulturminnesvården.

KrU 1975/76:35

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:135 och med
avslag på motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 b och
1975/76:2310 yrkande 2 till Riksantikvarieämbetet: Vård och
underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader
för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 3 300 000 kr.

24. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Förvaltningskostnader

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.10, s.

301-305) och hemställer

att riksdagen till Statens konstmuseer: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 15 810 000 kr.

25. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Utställningar samt underhåll

och ökande av samlingarna m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.11, s.

306-308) och hemställer

att riksdagen till Statens konstmuseer: Utställningar samt underhåll
och ökande av samlingarna m. m. för budgetåret 1976/77 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 729 000
kr.

26. Anslagsberäkning: Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen (avsnitt 14.12, s.

308-310) och hemställer

att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för
budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 506 000 kr.

Stockholm den 20, 22 och 27 april 1976

På kulturutskottets vägnar

LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c). Andersson i Lycksele (s), Leander (s). Sundman (c), Green (s), fru Johansson
i Uddevalla (s), herrar Eriksson i Ulfsbyn (c). Sörenson (s), fru
Mogård (m), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), fru Diesen (m), fru Jordan
(s), fru Nordlander (vpk) och herr Wikström (fp).

Vid punkterna 7-9 ersattes herr Green (s) av fru Rönnung (s).

KrU 1975/76:35

Reservationer

1. vid punkten 1 (Kulturpolitiskt reformarbete) beträffande de kulturpoliliska
insatsernas inriktning på barn och ungdom av fru Mogård (m) och fru Diesen
(m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”De uttalanden”
och på s. 20 slutar med "yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att insatser för barn och ungdom
planmässigt inordnas i kulturpolitiken. Skolans stora betydelse som kulturfaktor
har emellertid inte kommit till uttryck i den hittillsvarande kulturpolitiken.
Utskottet anser det därför påkallat att riksdagen uttalar att
de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på barn och
ungdom, särskilt i det obligatoriska skolväsendet. Utskottet tillstyrker motionen
1975/76:2305 yrkande 3.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
3 uttalar att de kulturpolitiska insatserna i ökad utsträckning

bör inriktas på barn och ungdom särskilt i det obligatoriska

skolväsendet,

vid punkten 2 (Konstnärerna i samhället)

2. beträffande ett nytt förslag i .fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor

av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Vad först"
och på s. 26 slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Vad först gäller yrkande 1 i motionen 1975/76:2305 om ett nytt förslag
i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor vill utskottet erinra om att
riksdagen 1972 och 1973 uttalade att det allmännas insatser för kulturskaparna
i första hand bör ha formen av ersättning för utfört arbete. Utskottet
finner det därför anmärkningsvärt att propositionen inte grundar sig på principen
om ersättning. Det finns givetvis åtskilliga problem av juridisk och
praktisk natur förknippade med införandet av ersättningsprincipen, men
den tid som förflutit efter riksdagens uttalanden borde enligt utskottets
mening ha medgivit att dessa problem fött en lösning i propositionen. Utskottet
finner därför att riksdagen bör begära att regeringen utan ytterligare
dröjsmål framlägger ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska
villkor. Utskottet tillstyrker därför yrkande 1 i motionen 1975/76:2305.

dels utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
1 begär att regeringen utan ytterligare dröjsmål lägger fram
ett nytt förslag i fråga om kulturskaparnas ekonomiska villkor,
vilket grundar sig på riksdagens uttalande 1972 och de i motionen
angivna principerna.

KrU 1975/76:35

3. beträffande en inventering av möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen
för kulturskaparna av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Med anledning”
och slutar med "alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:

Med anledning av yrkande 2 i motionen 1975/76:2305 vill utskottet framhålla
vikten av att konkreta förslag för att öka försörjningsmöjligheterna
för kulturskapare läggs fram. Utskottet anser att riksdagen bör uttala att
regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas organisationer för
att inventera möjligheterna att öka antalet arbetstillfällen för konstnärer.
Motionen 1975/76:2305 yrkande 2 tillstyrks sålunda.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
2 uttalar att regeringen snarast bör ta kontakt med kulturskaparnas
organisationer för att inventera möjligheterna att öka
antalet arbetstillfällen för kulturskaparna,

4. beträffande./^//)ägor för en urholkning av upphovsrätten av herr Andersson
i Lycksele (s), herr Leander (s), herr Green (s), fru Johansson i Uddevalla
(s), herr Sörenson (s) och fru Jordan (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Vad först”
och på s. 29 slutar med ”för regeringen" bort ha följande lydelse:

Med anledning av de farhågor för en urholkning av upphovsrätten som
ligger bakom motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande
5 får utskottet erinra om vissa uttalanden i direktiven förden i det föregående
omnämnda översynen av upphovsrättslagstiftningen. Det framhålls i dessa
direktiv att en allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett
större och mera rikhaltigt kulturutbud. En viktig målsättning bör vara att
den upphovsrättsliga lagstiftningen utformas så att den i den praktiska tilllämpningen
kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. Den individuella upphovsrätten
måste alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. I direktiven
betonas vidare att förekomsten av ett internationellt rättssystem, som omfattar
ett mycket stort antal stater, är av betydande värde för det internationella
kulturutbytet och för skyddet av upphovsmännens intressen i
främmande länder. Det bör inte komma i fråga att man bryter sig ur detta
system. I överensstämmelse härmed bör den aktuella översynen syfta till
att undersöka vilka ändringar som kan göras inom ramen för nu gällande
internationella konventioner.

Otvivelaktigt har den nu gällande upphovsrätten mycket stor betydelse
när det gäller att garantera kulturarbetarna rimlig ersättning för deras arbete.
Här som på andra områden medför emellertid utvecklingen behov av ändringar
i äldre rättsregler. Det finns därför starka skäl för den översyn av
den upphovsrättsliga lagstiftningen som nyligen beslutats. Utskottet kan

KrU 1975/76:35

mot bakgrund bl. a. av de nyss redovisade uttalandena i direktiven för översynen
inte finna att det föreligger något behov av att riksdagen gör ett
uttalande av den i ifrågavarande motioner angivna innebörden. Utskottet
avstyrker alltså motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande
5.

dets att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och
1975/76:2305 yrkande 5 om uttalanden av riksdagen angående
upphovsrättens innehåll,

5. beträffande farhågor för en urholkning av upphovsrätten av fru Nordlander
(vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Vad först"
och på s. 29 slutar med "för regeringen" bort ha följande lydelse:

Den konstnärliga upphovsrätten skall fylla flera viktiga uppgifter. Den
skall skydda konstnären mot exploatering och säkra honom/henne en rimlig
arbetsersättning. Den skall också stödja kampen för konstnärernas integritet
gentemot det samhälle de skildrar eller kritiserar, dvs. kampen för yttrandeoch
tryckfrihet.

Den aktuella uppgiften är inte enbart att skydda den konstnärliga upphovsrätten,
utan att utvidga den och säkra dess praktiska tillämpning. Detta
måste ske under de konkreta förhållandena i dagens samhälle, där kommersialiseringen
spelar en tilltagande roll inom kultursektorn. Koncentrationen
och monopoliseringen ökar här liksom inom andra områden. Storfinansen
har slagit under sig avgörande delar av medvetandeindustrin. De
stora internationella koncernernas verksamhet spelar en allt större roll.

Den kultur som dominerar under monopolkapitalismen antar alltmer karaktären
av industriell bearbetning och direkt exploatering av arbetarklassens
och medelklassens fritid. Den härskande kulturen är inte längre vad man
kan kalla "konstkulturen" utan den monopolkapitalistiska "massproduktionskulturen”.
Denna har s. k. lönsamhet och profit som sina kriterier.
Den är ointresserad av kvalitet, den gör inte anspråk på att tillfredsställa
reella behov hos människor, dess legitimering är att den ger vinst och att
dess reklam är framgångsrik.

Monopolkapitalets massproduktionskultur uppköper, missbrukar och vanställer
konstnärliga arbetsprodukter. Upphovsrätten måste gälla inte endast
betalning utan även bestämmanderätt över kulturprodukternas användning.
Den konstnärliga upphovsrätten måste ges en reell innebörd.

Viktiga delar av kulturen är delar av statsapparatens verksamhetsområde
under monopolkapitalismen. Radio, TV, teatrar, bibliotek, museer är institutioner
som spelar en allt större roll för den del av klasskampen som
kulturpolitiken utgör. Dessa kulturinstitutioner är i dag delar av en apparat
för reproduktion av den härskande ideologin, men formellt är de underställda

KrU 1975/76:35

den lagstiftning som reglerar fri- och rättigheter i den borgerliga demokratin.
På dessa institutioner görs ständiga försök att tysta kritiska röster i namn
av opartiskhet och neutralitet. Detta är i själva verket försök att begränsa
yttrande- och tryckfriheten. Även i kampen mot dessa tendenser är den
konstnärliga upphovsrätten ett vapen.

I konstnärernas kamp för ersättning för nyttjande av utfört arbete och
för en tillräcklig sådan arbetsersättning spelar upphovsrätten en viktig roll.
Kraven om utställningsersättning och visningsersättning bör ställas in i detta
perspektiv. Kulturarbetarnas rätt till verkliga förhandlingar om avtal om
arbetsersättning bör uttryckligen fastslås.

Sådana förhandlingar kan - såsom erfarenheten redan visat - också
gälla kollektiva avtal varigenom motparter fått generell tillgång till vissa
kulturprodukter. Delvis står detta i samband med de ökade möjligheterna
att utnyttja upphovsrättsliga verk som skapats genom den tekniska utvecklingen.
Denna utveckling är ett av motiven för en översyn av upphovsrättslagstiftningen.

Någon motsättning mellan konstnärernas intresse av en reell upphovsrätt
och en progressiv kulturpolitik finns inte. I bådas intresse ligger att de konstnärliga
arbetsprodukterna når en så vid krets som möjligt och att kulturarbetarna
får en tillfredsställande ersättning för sina arbetsinsatser samt
skyddas mot exploatering av inhemska och internationella monopol. I bådas
intresse ligger att kampen för yttrande- och tryckfrihet förstärks.

De anförda synpunkterna vilkas framförande i detta sammanhang föranletts
av motionerna 1975/76:2304 yrkande 2 och 1975/76:2305 yrkande
5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2304 yrkande
2 och 1975/76:2305 yrkande 5 som sin mening ger till
känna för regeringen vad utskottet anfört angående den konstnärliga
upphovsrätten,

vid punkten 3 (Bidrag och ersättningar)

6. beträffande frågan om vilket organ som skall besluta angående fördelning
av inkomstgarantier för konstnärer av fru Mogård (m) och fru Diesen (m)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Sorn framgått"
och slutar med "yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Som framgått av det föregående har det förutsatts i propositionen att
beslut om tilldelning av inkomstgaranti t. v. skall fattas av regeringen. I
motionen 1975/76:2305 yrkas att riksdagen beslutar att ansvaret för fördelningen
av inkomstgarantier i stället skall ligga på den föreslagna konstnärsnämnden.
Denna uppfattning har även framförts av kulturrådet. Ut -

KrU 1975/76:35

skottet ansluter sig till den i motionen uttalade uppfattningen i denna fråga
och tillstyrker därför motionen 1975/76:2305 yrkande 7.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
7 uttalar att ansvaret för fördelningen av de föreslagna inkomstgarantierna
för konstnärer skall ligga på den föreslagna
konstnärsnämnden,

7. beträffande utställningsersättning dt konstnärer av fru Mogård (m), fru Diesen
(m) och herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Med anledning”
och på s. 38 slutar med "till anslagsfrågan" bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionsyrkandena om mer omfattande åtaganden från
statens sida avseende utställningsersättning än vad som föreslås i propositionen
får utskottet anföra följande. Utskottet ställer sig helt bakom principen
att konstnärerna bör ersättas för sin medverkan i utställningar. Utskottet
delar också den i olika sammanhang framförda uppfattningen att
ett statligt stöd är motiverat och nödvändigt för att principen om utställningsersättning
skall kunna realiseras. Svårbedömda frågor som rör bl. a.
avgränsningen av de statliga åtagandena samt problem av organisatorisk
och praktisk natur gör det dock inte möjligt för utskottet att nu uttala
sig för ett generellt bidragssystem för utställningsersättningar.

Statens kulturråd har emellertid presenterat ett förslag till statsbidrag för
ersättning i samband med offentlig utställning som kommun själv driver
eller stöder. Enligt detta bör bidraget handhas av statens kulturråd och utgå
i efterhand till kommun som förskotterat utställningsersättning till konstnären.
Kommunerna förutsätts normalt också svara för viss del av utställningse
rsättningen.

I motionerna 1975/76:2304 och 1975/76:2305 uttalas att man bör ta fasta
på kulturrådets förslag. I båda motionerna föreslås också anvisande av medel
för ändamålet redan för nästa budgetår. Utskottet delar motionärernas uppfattning
i principfrågan och tillstyrker alltså motionerna 1975/76:2304 yrkande
4 a och 1975/76:2305 yrkande 6, båda motionerna såvitt nu är i
fråga. Utskottet återkommer under punkt 17 till anslagsfrågan.

Om riksdagen bifaller vad utskottet nu förordat blir motionerna
1975/76:2309, såvitt gäller utställningsersättning, och 1975/76:2310 yrkande
4 tillgodosedda. Även yrkande 2 i motionen 1975/76:2308 mister i viss
mån sin aktualitet i vad gäller utställningsersättning. Denna motion syftar
dock till en utställningsersättning av större räckvidd, ett önskemål som
för övrigt framförts i flera motioner men inte föranlett någon särskild hemställan.
Utskottet anser att erfarenheten av det bidrag till kommunalt stödd
utställningsverksamhet som förordas av utskottet bör kunna ge vägledning
för överväganden om vidgade statliga åtaganden på området. Det framstår

KrU 1975/76:35

nämligen som angeläget att ramen för elen utställningsverksamhet som kan
komma i fråga för ulställningsersättning vidgas till att omfatta åtminstone
också de utställningar som arrangeras av konstföreningar anslutna till Sveriges
konstföreningars riksförbund. Denna fråga torde för övrigt komma
att aktualiseras såväl av konstnärernas fackliga organisationer som från berörda
utställningsarrangörers sida. Riksdagen bör enligt utskottets mening
inte uttala sig för någon särskild utredning beträffande den konkreta utformningen
av utställningsersättning och således avslå yrkande 2 i motionen
1975/76:2308 såvitt nu är i fråga. Även yrkande 1 i samma motion avstyrks
såvitt gäller utställningsersättning.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och
1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt nu är i fråga,
uttalar att statsbidrag från och med budgetåret 1976/77 skall
utgå till utställningsersättning åt konstnärer i enlighet med vad
utskottet förordat,

b. avslår motionerna 1975/76:2308 yrkandena 1 och 2, båda
yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt nu är i
fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 om utställningsersättning
åt konstnärer,

8. beträffande utställningsersältnin,g dt konstnärer av fru Nordlander (vpk)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Med anledning”
och på s. 38 slutar med "till anslagsfrågan” bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionsyrkandena att ersättning för nyttjande skall
fastslås som princip för statens insatser för konstnärer och om mer omfattande
åtaganden från statens sida avseende utställningsersättning än vad
som föreslås i propositionen får utskottet anföra följande. Utskottet ställer
sig helt bakom kravet om ersättning för nyttjande av utfört arbete som
princip för statens insatser för kulturarbetarna. Det kan erinras om att i
det av Konstnärernas Riksorganisation, KRO, utformade fackliga och kulturpolitiska
programmet ställs krav om såväl utställningsersättning som visningsersättning.

Utställningsersättning bör enligt KRO utgå när konstnären ställer sina
arbeten till allmänhetens förfogande genom utställning. Denna ersättning
är motiverad därför att publiken på en utställning tar del av ett samlat
arbetsresultat jämfört med offentliga framträdanden inom andra konstarter.
Den skall inte relateras till eventuell försäljning. Villkoren skall regleras
genom avtal med utställningsarrangörerna. Staten bör i detta sammanhang
genom bidrag underlätta för parterna att träffa avtal.

De problem som kan föreligga när det gäller den konkreta utformningen

KrU 1975/76:35

av principen om utstäilningsersättning bör enligt utskottets mening snabbutredas
av regeringen i samråd med konstnärernas fackliga organisationer.
Vad utskottet nu anfort med anledning av motionerna 1975/76:2308 yrkandena
1 och 2, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, 1975/76:2309, såvitt
nu är i fråga, och 1975/76:2310 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening
ge till känna för regeringen.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen

b. avslår motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a och
1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt gäller principfrågan
om statsbidrag till utstäilningsersättning åt konstnärer,

9. beträffande kommunernas skyldigheter med avseende på utställningslokaler
samt ateljéer och verkstäder för konstnärer av fru Nordlander (vpk) som anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Med anledning”
och slutar med ”1975/76:2308" bort ha följande lydelse:

En viktig del av konstnärernas verksamhet redovisas i utställningsform.
Ändamålsenliga utställningslokaler utgör en förutsättning för denna redovisning.
Kravet på kommunala utställningslokaler har länge förts fram av
konstnärernas organisationer. Målsättningen bör vara minst en utställningslokal
i varje kommun, varvid staten förutsätts lämna bidrag till verksamheten.

Även behovet av ändamålsenliga arbetslokaler för den konstnärliga verksamheten
i form av ateljéer och verkstäder är stort. Kommunerna måste
i sin byggnadsplanering ta hänsyn till detta behov. En stor del av det äldre
ateljébeståndet har försvunnit genom sanering. Kostnaderna för nybyggda
ateljéer överstiger ofta konstnärernas betalningsförmåga. Statliga och kommunala
subventioner bör utgå till ateljéer och verkstäder.

Med hänvisning till det sagda tillstyrker utskottet yrkandena 4, 5 och
6 i motionen 1975/76:2308.

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena
4, 5 och 6 beslutar

a. att uttala att varje kommun bör svara för minst en utställningslokal
för konst,

b. att hos regeringen begära förslag om statsbidrag för anläggning
och drift av kommunala utställningslokaler för konst,

c. att uttala att kommunerna i sin byggnadsplanering bör ta
hänsyn till behovet av ateljéer och verkstäder för konstnärer,

10. beträffande dokumentation som krav för stöd till sceniskt verk av fru Mogård
(m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "De riktlinjer"
och slutar med "1975/76:2305” bort ha följande lydelse:

Av regeringen utfärdade bestämmelser om stöd åt svenskt sceniskt verk
är för närvarande meddelade i regleringsbrev. Utskottet har erfarit att regeringen
i stället kommer att meddela generella regler om dramatikerersättning
i en förordning. Utskottet delar kulturrådets och motionärernas
uppfattning att det är nödvändigt att verken finns nedtecknade eller på
annat sätt dokumenterade. Krav på dokumentation som villkor för att ett
verk skall vara berättigat till ersättning bör därför införas i förordningen.
Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:2305 yrkande 10.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
10 uttalar att dokumentation av sceniskt verk bör krävas för
att s. k. dramatikerersättning skall utgå.

vid punkten 4 (Särskilda åtgärder för bildkonsten)

11. beträffande procentregeln av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet
har” och på s. 45 slutar med ”i vardagsmiljön" bort ha följande lydelse:

Principen om uppdrag och arbete åt de utövande konstnärerna i enlighet
med samhällets kulturella behov ligger till grund för idén om en procentregel
för konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader. Procentregeln innebär
ett fastställande av att konsten är en organisk beståndsdel av den nya miljö
som formas i samhället. Den tryggar samtidigt ett visst minimum av arbetsuppgifter
åt konstnärerna.

Utskottet delar den i motionen 1975/76:2308 framförda åsikten att procentregeln
bör bli riktningsgivande beträffande anslagen till konstnärlig utsmyckning
av offentliga byggnader (yrkande 3). Denna regel gäller nybyggnation.
För äldre och förhyrda lokaler bör särskilda medel anvisas. Procentregeln
bör utvidgas så att en viss procent till konstnärlig utsmyckning

KrU 1975/76:35

ingår i de statliga bidrag för offentliga byggnader såsom skolor och sjukhus
till vilka kommuner och landsting är berättigade.

Utskottet vill understryka det angelägna i att de miljöskapande och konstnärliga
insatserna kommer in redan på projekteringssladiet. Detta bör emellertid
inte utgöra något hinder för tillämpning av procentregeln.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande
3 beslutar att procentregeln skall vara riktningsgivande för anslagen
till konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader,

12. beträffande reserverande av viss del av anslaget Förvärv av konst för statens
byggnader m. m. för särskilda konstinköp av fru Mogård (m) och fru Diesen
(m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med "1975/76:2305” bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att de aktuella organisationerna vid ett flertal tillfällen
erhållit särskilda medel för konstförvärv. Utskottet anser dock inte att detta
förhållande bör innebära att en viss summa av anslaget specialdestineras
till dessa organisationer. Lokaler utanför det statliga området bör inte inta
en särställning i förhållande till statliga lokaler för vilka staten påtagit sig
ett direkt ansvar för konstnärlig utsmyckning. Utskottet tillstyrker därför
motionen 1975/76:2305 yrkande 12.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
12 uttalar att den i propositionen förutsatta uppdelningen av
anslaget Förvärv av konst för statens byggnader m. m. så att
I milj. kr. reserveras för särskilda konstinköp inte bör komma
till stånd.

13. vid punkten 5 (Statens konstmuseer) beträffande frågan huruvida nationalmuseets
chef skall vara självskriven överintendent och chef för statens
konstmuseer av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Regeringen
bör" och slutar med "nya myndigheten” bort ha följande lydelse:

Organisationskommittén för riksantikvarieämbetet och vissa museer föreslog
i betänkandet "Statens konstmuseer” att till chef och överintendent
för myndigheten Statens konstmuseer borde utses chefen för nationalmuseet.
I motionen 1975/76:2306 föreslås att nationalmuseets chef skall vara
självskriven överintendent och chef för den nya myndigheten. Utskottet
ansluter sig till motionärens uppfattning och tillstyrker således motionen.

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och
med bifall till motionen 1975/76:2306 dels godkänner de riktlinjer
för en omorganisation av nationalmuseet med östasiatiska
museet som angetts i propositionen, dels bemyndigar regeringen
att för chefen för statens konstmuseer, tillika chef för nationalmuseet,
inrätta en ordinarie tjänst som överintendent med
beteckningen p.

vid punkten 6 (Riksutställningar)

14. beträffande Riksutställningars roll i utställningsverksamheten i landet av
fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anser att den del av motiveringen
till utskottets hemställan under 1 på s. 51 som börjar med ”Att Riksutställningars”
och slutar med ”visst utvecklingsarbete” bort ha följande lydelse: Att

Riksutställningars huvuduppgift är att fungera som service- och samarbetsorgan
innebär enligt utskottets mening att den egna produktionen
bör vara av avsevärt mindre omfattning än propositionen förutsätter. Sociologiska
undersökningar och pedagogiska experiment bör överföras till
andra institutioner. Om Riksutställningar skall engageras i samhällsfrågor

o. d. bör ett särskilt anslag inrättas för detta ändamål. Sådana utställningar
bör inte belasta kulturanslag.

15. beträffande omfattningen av Riksutställningars verksamhet av fru Mogård
(m) och fru Diesen (m) som anser alt

dels den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Mot bakgrund"
och på s. 52 slutar med "anslagsbeloppets storlek" bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om Riksutställningars verksamhet
tillstyrker utskottet motionen 1975/76:2305 yrkande 14 såvitt gäller principfrågan
om den i motionen föreslagna reduktionen av anslaget. Utskottet
återkommer under punkt 20 till frågan om själva anslagsbeloppets storlek.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande omfattningen av Riksutställningars
verksamhetsområde med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
14, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på propositionen
1975/76:135 i motsvarande del uttalar att detta skall preciseras
i enlighet med de i motionen anförda synpunkterna,

16. beträffande sammansättningen av Riksutställningars styrelse av fru Mogård
(m) och fru Diesen (m) som anser att

KrU 1975/76:35

dels den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Med anledning”
och slutar med "1975/76:2305” bort ha följande lydelse:

Med anledning härav får utskottet anföra att det är viktigt att konstnärliga
synpunkter gör sig gällande i Riksutställningars styrelse. Utskottet anser
att sådana synpunkter bäst kan framföras av representanter för konstnärerna
själva. Utskottet anser därför att konstnärsrepresentation i Riksutställningars
styrelse ter sig naturlig och tillstyrker sålunda motionen 1975/76:2305 yrkande
13.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
13 uttalar att konstnärerna bör vara representerade i Riksutställningars
styrelse.

vid punkten 7 (Regional kulturminnesvård och museiverksamhet)

17. beträffande utfärdande av föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse
och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården av fru Mogård (m) och fru
Diesen (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Vad först”
och slutar med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:

Vad först gäller frågan om samarbetet mellan länsstyrelse och länsmuseum
i fråga om kulturminnesvården delar utskottet den i motionen 1975/76:2305
uttalade uppfattningen att klarhet måste skapas i samarbetsfrågorna. Ett
stort antal remissinstanser har förordat ett organiserat samarbete och betonat
behovet av föreskrifter för detta samarbete. Utskottet instämmer i dessa
synpunkter och anser att riksdagen bör uttala att föreskrifter för samarbetet
bör utfärdas. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975/76:2305 yrkande

15.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande
15 uttalar att föreskrifter för samarbetet mellan länsstyrelse
och länsmuseum i fråga om kulturminnesvården bör utfärdas.

18. beträffande ansvarsfördelningen på kulturminnesvårdens område mellan
länsstyrelsen och landsantikvarien/länsmuseet av herr Mattsson i Lane-Herrestad
(c), herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c)
och fröken Eliasson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Även i”
och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Även i fråga om ansvarsfördelningen finner utskottet det riktigt att man
avvaktar någon tids erfarenhet innan föreskrifter meddelas i arbetsordning
respektive statsbidragsförordning. Med anledning av motionen

KrU 1975/76:35

1975/76:2310 yrkande 1 vill utskottet framhålla att som riktlinjer härvidlag
måste gälla de uttalanden riksdagen gjort i samband med att beslut fattades
om den nya regionala organisationen för kulturminnesvården (KrU 1974:15).
Riksdagen uttalade att landsantikvarien/länsmuseet borde behålla sina viktiga
uppgifter som remiss- och kontaktorgan till länsstyrelsen och genom
sin fria ställning samtidigt ha goda möjligheter att vid sidan av det museala
och vetenskapliga arbetet bedriva en informativ och opinionsbildande verksamhet
samt lämna kommunerna hjälp i kulturvårdsarbetet. Organisationsförändringarna
skulle inte innebära att landsantikvarien/länsmuseet i ekomiskt
hänseende eller på annat sätt fick sämre möjligheter att arbeta inom
kulturminnesvården. Detta underströks ytterligare av riksdagens uttalanden
om att omorganisationen inte skulle få leda till att särskilda kulturminnesenheter
inrättades vid länsstyrelserna.

Utskottet som finner det angeläget att landsantikvarien/länsmuseet även
fortsättningsvis har självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården
tillstyrker motionen 1975/76:2310 yrkande 1.1 detta sammanhang
vill utskottet även erinra om att utskottet i betänkandet 1975/76:29 förutsatt
att ett förslag om ett nytt statsbidragssystem för länsmuseerna kommer
att läggas fram för riksdagen vid nästa riksmöte. Detta bör enligt utskottets
mening komma att innebära en förstärkning av det statliga stödet för att
länsmuseerna skall kunna fullgöra sina viktiga funktioner inom kulturminnesvården.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2310 yrkande
1 uttalar att landsantikvarien/länsmuseet även fortsättningsvis
skall ha självständiga uppgifter inom den regionala kulturminnesvården
i enlighet med vad som anförts i motionen,

vid punkten 10 (Litteraturstöd)

19. beträffande stöd till nyutkommen svensk facklitteratur av fru Nordlander
(vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Vid utformningen”
och på s. 62 slutar med ”yrkande 16” bort ha följande lydelse:

Det litteraturstöd varom riksdagen fattade beslut våren 1975 har ännu
bara fungerat under en kort tid och det är följaktligen för tidigt att ännu
kunna dra några bestämda slutsatser. Det föga kostnadskrävande stödet
tycks emellertid ha haft en gynnsam effekt på bokpriserna. Tilläggas bör
dock att priset för böcker alltjämt är alldeles för högt. Stödet bör således
bli större. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till frågan om
stödets framtida och mera permanenta utformning, så snart den beslutade
stödordningen har fungerat under en tillräckligt lång tid för att en utvärdering
skall kunna ske.

KrU 1975/76:35

Redan vid riksdagsbehandlingen förra året pekades emellertid på att bland
annat facklitteraturen hade givits en helt otillfredsställande behandling i
propositionen och att det inte fanns något skäl att utestänga denna viktiga
litteralurkategori från statligt stöd. Trots att enligt direktiven gränsdragningen
mot rapport- och debattböcker inte skulle vara rigorös, innebar beslutet
att fackböckerna i stort sett blev uteslutna från stöd.

Enligt utskottets mening är det angeläget att litteraturstödet omedelbart
utvidgas till att omfatta även facklitteratur såsom föreslås i motionen
1975/76:316 yrkande 1 och 2. Enligt uppskattning skulle antalet boktitlar
med statligt stöd behöva ökas med omkring 200 per år för att också kunna
täcka nyutkommen svensk facklitteratur.

Utskottet avstyrker däremot motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena
la, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen

a. med bifall till motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 beslutar
att stödet till nyutkommen svensk skönlitteratur för vuxna
skall utvidgas till att omfatta även nyutkommen svensk facklitteratur
samt att antalet stödsubventionerade titlar i samband
därmed skall höjas från 400 till 600,

b. avslår motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena 1 a,
1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16 om litteraturstödet.

20. beträffande .förslag lill riksdagen våren 1977 angående ändringar och förbättringar
av litteraturstödet av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr
Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Vid utformningen"
och på s. 62 slutar med "yrkande 16” bort ha följande lydelse:

Utskottet som med det nu sagda velat erinra om bakgrunden till förra
årets beslut om litteraturstöd finnér inte att det i dagens läge finns underlag
för ett beslut i enlighet med yrkandena 1 och 2 i motionen 1975/76:316.
Ytterligare erfarenheter av litteraturstödet i dess helhet bör avvaktas och
utskottet avstyrker därför motionen i denna del. Utskottet återkommer under
punkten 21 i det följande till yrkande 3 i motionen.

KrU 1975/76:35

Utskottet anser att redan vunna erfarenheter klart stöder den i denna
motion, liksom i motionen 1975/76:2305, uttalade uppfattningen att litteraturstödet
inte fått den effekt som åsyftades med förra årets riksdagsbeslut.
Utgångspunkten för det statliga litteraturstödet måste vara att god litteratur
bör göras tillgänglig för fler människor, dels genom att utgivningen får tillräcklig
bredd, dels genom att allmänheten har möjlighet att enkelt - via
lån eller köp - få tag i bra böcker. Detta förutsätter i dagens läge ett brett
statligt litteraturstöd vars viktigaste komponent måste utgöras av ett generöst
stöd till den nya svenska skönlitteraturen. Det är enligt utskottets mening
inte rimligt att den treåriga försöksperiodens slut avvaktas innan uppenbara
brister i litteraturstödet rättas till. Statens kulturråd bör därför få i uppdrag
att göra en utvärdering av stödet till ny svensk skönlitteratur och lägga
fram förslag om ändringar och förbättringar i sådan tid att ett regeringsförslag
kan föreläggas riksdagen våren 1977.

Vad därefter beträffar stödet till översättning av utländsk skönlitteratur
är det uppenbart att det selektiva stödet till ca 75 titlar årligen är helt otillräckligt.
Förslag om ett generellt stöd -1, ex. i form av en stödköpsanordning
- bör därför såsom föreslås i motionen 1975/76:2304 föreläggas riksdagen
nästa år.

Förslag om att det införs någon form av biblioteksersättning till förlagen
har närmare utvecklats i samma motion. Utskottet finner förslaget värt
att närmare prövas. Det bör såsom motionärerna förordat uppdras åt statens
kulturråd att överväga frågan och lägga fram förslag till konstruktion av
en sådan ersättning.

Utskottet har ovan avstyrkt ett förslag om att riksdagen nu fattar beslut
i fråga om utvidgat stöd till facklitteraturen. Detta innebär inte att utskottet
anser det nuvarande stödet tillfredsställande. Förhållandena när det gäller
utgivning av facklitteratur visar entydigt på ett behov av utökat stöd. En
kartläggning av facklitteraturens situation bör göras av statens kulturråd
som bakgrund till ett förslag om utformningen och omfattningen av ett
starkt vidgat stöd.

Vad slutligen beträffar frågan om stöd till utgivning av ett nytt svenskt
uppslagsverk bör riksdagen begära att en arbetsgrupp snarast tillsätts för
att utreda denna fråga och framlägga förslag till åtgärder.

Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge till känna för regeringen
vad utskottet med anledning av motionerna 1975/76:772,
1975/76:2304 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande
16 anfört om litteraturstödet.

7 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 35

KrU 1975/76:35

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:316 yrkandena 1 och 2 om stöd till
utgivning av svensk facklitteratur,

b. med anledning av motionerna 1975/76:772, 1975/76:2304 yrkandena
1 a, 1 b, 1 c och 1 d samt 1975/76:2305 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort
om litteraturstödet.

vid punkten 11 (Bokhandeln)

21. beträffande förslag till riksdagen våren 1977 angående bokhandelns situation
av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr Wikström (fp) som
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Med det”
och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Med det nu anförda har utskottet i väsentlig mån gett sitt stöd åt synpunkter
i motionerna. Inte minst med hänsyn till de ogynnsamma konsekvenser
den i det följande tillstyrkta massmarknadsutgivningen av skönlitteratur
kan komma att få för boklådornas situation är det väsentligt att
det nyssnämnda utredningsarbetet kommer i gång med det snaraste och
bedrivs skyndsamt med sikte på att förslag till statliga åtgärder skall kunna
föreläggas nästa riksmöte. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
1975/76:1354, 1975/76:2304 yrkande 1 e och 1975/76:2310 yrkande
8 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1354 och
1975/76:2310 yrkande 8 samt med bifall till motionen
1975/76:2304 yrkande 1 e begär att regeringen våren 1977 för
riksdagen lägger fram en utredning och därpå grundat förslag
angående bokhandeln och antikvariaten enligt vad utskottet
förordat,

22. beträffande förstatligande av AB Pressbyrån av fru Nordlander (vpk) som
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "Utskottet
avstyrker” och slutar med "(yrkande 15)” bort ha följande lydelse:

I bokdistributionen kan och bör kioskförsäljningen spela en viktig roll.
Litteraturutredningen ägnade stor uppmärksamhet åt denna fråga, dock utan
att föreslå några åtgärder. Ledamoten Stellan Arvidson tog upp frågan om
kioskförsäljningen i ett särskilt yttrande till utredningens betänkande och
föreslog en kommunalisering av kioskväsendet, vilket skulle knytas till en
kommunalägd bokhandel. Pressbyrån, som har det i särklass mest vittförgrenade
försäljningsnätet inom boksektorn, har i dag en så betydelsefull

KrU 1975/76:35

roll i bokdistributionen att ett samhälleligt ägande är motiverat. Utskottet
tillstyrker därför att riksdagen i enlighet med yrkande 15 i motionen
1975/76:2308 hos regeringen begär att Pressbyrån förstatligas, detta bl. a.
som ett viktigt led i arbetet för den breda spridning av god litteratur som
ett massmarknadsförlag skall tjäna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande
15 hos regeringen hemställer om förslag om förstatligande av
AB Pressbyrån.

23. vid punkten 12 (Massmarknadsförlag) beträffande riktlinjer för massmarknadsutgivning
av prisbillig kvalitetslitteratur m. m. av fru Nordlander (vpk)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 69 slutar med ”yrkande 12 och 13” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att ett massmarknadsförlag kan spela en kulturpolitisk
roll om det inte enbart utformas med tanke på nya distributionsvägar
och försäljningsformer utan framför allt som ett verksamt instrument
mot monopoliseringen inom bokproduktionen.

Massmarknadsförlaget bör därför i första hand samarbeta med folkrörelseanknutna
förlag samt progressiva småförlag. Detta samarbete bör dels
ta formen av en representation i utgivningsrådet/styrelsen, dels av initiativ
till utgivning såväl från förlagens som från utgivningsrådets sida. Det är
också angeläget att författarna är representerade i styrelsen/utgivningsrådet.

En tydlig markering av samarbetet med ovan nämnda förlagstyper på
bekostnad av ett samarbete med storförlagen är desto viktigare som det
ligger i massmarknadsförlagets idé att utgivningen måste öka i omfattning
för att effekten inte enbart skall bli marginell. Även om de progressiva
småförlagen i dag endast har en begränsad utgivning av sådan typ som
lämpar sig för massmarknadsutgivning kan massmarknadsförlagets kommande
expansion bli ett hot mot småförlagens möjligheter att i framtiden
inrikta sin utgivning på folkbokserier.

För att stödja de redan i dag hårt trängda småförlagen anser utskottet
inom ramen för det nu befintliga litteraturstödet det nödvändigt dels med
en höjning av den summa som är avsatt för kreditgaranti till förlagen, dels
en förändring av författningen så att det statliga garantilånet kan avse 100
procent av lånebeloppet, dels en bidragskonstruktion som är möjlig att utnyttja
för icke-kommersiella förlag (t. ex. Författares bokmaskin) såsom föreslås
i motionen 1975/76:2308 yrkandena 12 och 13.

Framför allt vill emellertid utskottet peka på att en utvidgning av litteraturstödet
i dess nuvarande form gagnar småförlagens utgivning. Det
är sålunda angeläget med en utvidgning av stödet till facklitteratur såsom
föreslagits i den av utskottet under punkt 10 behandlade motionen

KrU 1975/76:35

100

1975/76:316 yrkande 1 och 2. En utvidgning av stödet till facklitteraturen
skulle dels gynna den svenskproducerade facklitteraturen, dels innebära ett
stöd åt den typ av debattlitteratur som inte faller under kriterierna för skönlitteratur.
Inte minst om det utformas som ett produktionsstöd har det möjlighet
att fungera som ett reellt stöd till småförlagen.

Utskottet finner det vara av största intresse att böckerna sprids genom
de kanaler Litteraturfrämjandet tidigare nyttjat och genom de nya som kan
prövas hos studieförbunden och folkrörelserna. I propositionen påpekas
emellertid att en satsning på nya försäljningsvägar inte får medföra att försäljningen
genom bokhandel och Pressbyrån försummas. Utskottet vill, samtidigt
som det framhåller vikten av detta, betona att ett förstatligande av
Pressbyrån såsom föreslagits i det av utskottet under punkt 11 behandlade
yrkandet 15 i motionen 1975/76:2308 synes vara en förutsättning för att
den goda skönlitteraturen skall dominera kioskförsäljningen.

Den försöksverksamhet som föreslås i propositionen omfattar endast litteratur
för vuxna. Utskottet vill påpeka det flagrant felaktiga i att ett massmarknadsförlag,
vars styrka bl. a. ligger i att använda sig av ett icke-konventionellt
distributionssystem, inte från början omfattar barn- och ungdomslitteratur.
Det stora utnyttjandet av barn- och ungdomslitteratur i bibliotekens
bokutlåning på arbetsplatser har visat att distributionsvägar som
når föräldrar också når barnen och att det intresse för litteratur som kan
väckas i ett uppsökande arbete också kan omfatta barnlitteratur. Det råder
inget tvivel om att barnen utgör den mest exploaterade gruppen vad gäller
det konventionella massmarknadsutbudet. Utskottet anser därför att massmarknadsförlaget
redan under första försöksåret bör omfatta också en barnoch
ungdomsutgivning av samma omfattning som böcker för vuxna. Om
riksdagen beslutar i enlighet härmed blir syftet i motionen 1975/76:2310
yrkande 6 helt tillgodosett.

Det nu anförda innebär att utskottet avstyrker dels yrkande 17 i motionen
1975/76:2305 om avslag på propositionens förslag om inrättande av ett massmarknadsförlag,
dels motionen 1975/76:2314 om att massmarknadsutgivningen
skall ledas av en särskild nämnd och ske genom redan befintliga
förlag.

Det synes icke utskottet riktigt att uppställa sådana villkor som anges
i motionerna 1975/76:2304 yrkande 3 a och 1975/76:2310 yrkande 7 för
statligt stöd till massmarknadsutgivning av litteratur. Motionernas yrkanden
avstyrkes därför. Utskottet avstyrker även motionen 1975/76:2315.

Däremot anser utskottet det nödvändigt som redan sagts att de små förlagen
ges ökat stöd på det sätt som föreslås i motionen 1975/76:2308 yrkande
12 och 13 och i den redan behandlade motionen 1975/76:316. Progressiva
småförlag, folkrörelseanknutna förlag samt författarna bör vara representerade
i massmarknadsförlagets styrelse såväl som utgivningsnämnd såsom
föreslås i motionen 1975/76: 2308 yrkande 11. En viktig förutsättning för
att ett massmarknadsförlag skall kunna uppfylla de ställda målsättningarna

KrU 1975/76:35

101

är även att en effektiv distribution möjliggöres genom förstatligande av
Pressbyrån såsom krävs i motionen 1975/76:2308 yrkande 15. Utskottet
anser också, såsom utvecklats i det föregående, att en barnboksutgivning
av samma omfattning som den planerade utgivningen av litteratur för vuxna
redan under första försöksåret skall ingå i massmarknadsförlagets verksamhet.
Utskottet återkommer under punkt 22 till den i motionen 1975/76:2308
yrkande 14 för detta ändamål föreslagna anslagshöjningen.

Bemyndigandet för regeringen att ingå ett avtal med Stiftelsen Litteraturfrämjandet
om massmarknadsutgivning bör uttryckligen gälla ett avtal
enligt de riktlinjer som utskottet härmed förordat.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2305 yrkande 17 om avslag på det
i propositionen 1975/76:135 framlagda förslaget om ett massmarknadsförlag,

b. avslår motionen 1975/76:2314 om organisationen av försöksutgivningen
av massmarknadsböcker,

c. med anledning av propositionen 1975/76:135 och motionen
1975/76:2310 yrkande 6, med bifall till motionen 1975/76:2308
yrkande 11 och med avslag på motionerna 1975/76:2304 yrkande
3 a. 1975/76:2310 yrkande 7 samt 1975/76:2315 som
sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört
om massmarknadsutgivning av prisbillig kvalitetslitteratur,

d. med anledning av propositionen 1975/76:135 och vad utskottet
anfört bemyndigar regeringen att ingå avtal med Stiftelsen
Litteraturfrämjandet enligt de riktlinjer som utskottet
förordat,

e. med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena 12 och 13
dels beslutar att förlagen, i synnerhet småförlagen, skall kompenseras
genom höjning av summan för statlig kreditgaranti
till 4 milj. kr. med uteslutande av kravet om bankgaranti, dels
hemställer hos regeringen om inrättande av ett särskilt bidrag
till icke-kommersiella förlag.

24. vid punkten 17(Anslagsberäkning: Utställningsersättningar)beträffande
anslagsbeloppet av fru Mogård (m), fru Diesen (m) och herr Wikström (fp)
som - vid bifall till reservationen 7 - anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkt 3. Bidrag och ersättningar tillstyrkt de båda
motionsyrkandena såvitt de gäller principfrågan om statliga bidrag till utställningsersättningar
redan från och med nästa budgetår. Med hänvisning
härtill tillstyrker utskottet yrkande 4 a i motionen 1975/76:2304 och yrkande
6 i motionen 1975/76:2305 i vad de avser medelsanvisning och hemställer

KrU 1975/76:35

102

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2304 yrkande 4 a
och 1975/76:2305 yrkande 6, båda yrkandena såvitt nu är i
fråga, till Utställningsersättningar för budgetåret 1976/77 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett anslag av 3 000 000 kr.

vid punkten 20 (Anslagsberäkning: Riksutställningar)

25. beträffande anslagsbeloppet av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som
- vid bifall till reservationen 15 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”7 559 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkt 6 i det föregående tagit ställning till de principiella
synpunkter som ligger bakom yrkandet i motionen 1975/76:2305
om ett lägre anslag till Riksutställningar än det i propositionen föreslagna.
Med hänvisning till att yrkande 14 i motionen därmed i princip tillstyrkts
föreslår utskottet att riksdagen bifaller detta yrkande även såvitt gäller medelsanvisningen
förbudgetåret 1976/77. Då utskottet inte i övrigt haft något
att erinra mot anslagsberäkningen i propositionen bör anslaget för nästa
budgetår vara 4 560 000 kr.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och
med bifall till motionen 1975/76:2305 yrkande 14, såvitt nu
är i fråga, till Riksutställningar för budgetåret 1976/77 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 560 000
kr.,

26. beträffande en särskild medelsanvisning till vandringsutställningar och andra
större tillfälliga utställningar av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Vad gäller riktlinjerna för den fortsatta verksamheten vill utskottet understryka
betydelsen av de allmänt informerande och debatterande utställningar
kring samhälls- och miljöfrågor samt andra allmänpolitiska problem
som framställts av Riksutställningar. Det är viktigt att denna del av verksamheten
också i fortsättningen ges stort utrymme. Det är också viktigt
att Riksutställningar kan nå ut till alla orter i landet, så att hela befolkningen
kan ta del av utställningsverksamheten. Utskottet tillstyrker därför yrkande
9 i motionen 1975/76:2308 att ett särskilt bidrag bör anvisas till Riksutställningar
för vandringsutställningar och övriga större tillfälliga utställningar,
avsett för museer med begränsade utställningsanslag. För detta ändamål
bör för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 1 milj. kr.

KrU 1975/76:35

103

dets utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande
9 till Riksutställningar: Vandringsutställningar för budgetåret
1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.

vid punkten 21 (Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens
kulturråds ansvarsområde)

27. beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat
bidrag till litteraturstöd av fru Nordlander (vpk) som - vid bifall till reservationen
19 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Under punkt"
och slutar med "förevarande anslag” bort ha följande lydelse:

Under punkt 10 i det föregående har utskottet tillstyrkt motionen
1975/76:316 yrkande 1 och 2 om en utvidgning från och med nästa budgetår
av litteraturstödet till att avse facklitteratur i vidare omfattning än
enligt nuvarande bestämmelser. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet
yrkande 3 i samma motion om anvisande för detta ändamål av 1,7 milj.
kr. under förevarande anslag.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande ett i förhållande till vad som beräknats
i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till litteraturstöd med
bifall till motionen 1975/76:316 yrkande 3, såvitt nu är i fråga,
beslutar att 1,7 milj. kr. utöver vad som beräknats i propositionen
skall anvisas för detta ändamål,

28. beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat
bidrag till fritt kollektivt skapande av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c),
herr Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken
Eliasson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Utskottet
är" och slutar med "således avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som statens kulturråd framhåller måste de statliga insatserna för fritt
kollektivt skapande ökas kraftigt. Detta står helt i överensstämmelse med
de beslut om den statliga kulturpolitiken som fattades av riksdagen 1974
och 1975. Genom amatörgrupper, mindre ensembler och fria grupper utvecklas
och nydanas kulturlivet vad gäller uttrycksformer och distributionsformer.
Det är angeläget att verksamheten vid centrumbildningarna inte
stagnerar och att de sedan ett par år föreliggande planerna i decentraliserande
riktning kan genomföras. Utskottet finner det angeläget att bidraget till
fritt kollektivt skapande ökas med 3 milj. kr. utöver vad som föreslås i
propositionen.

KrU 1975/76:35

104

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till fritt
kollektivt skapande med anledning av motionen 1975/76:2308
yrkandena 7 och 8 samt med bifall till motionen 1975/76:2310
yrkande 9, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga, beslutar
att 3 milj. kr. utöver vad som beräknats i propositionen
skall anvisas för detta ändamål,

29. beträffande ett i förhållande till vad som beräknats i propositionen ökat
bidrag till fritt kollektivt skapande av fru Nordlander (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Utskottet
är” och slutar med "således avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det svenska kulturlivet i dag är starkt präglat av de motsättningar som
karaktäriserar samhället i stort. Kapitalkoncentrationen och monopoliseringstendenserna
ger storfinansen ett avgörande inflytande också över kulturen.
Konstnärernas verksamhet har allt svårare att få plats, deras arbetsersättningar
är ofta låga och deras insatser har att konkurrera med kommersiella
masskulturprodukter. Kulturarbetarnas oppositionsställning mot
den kommersiella kulturens makthavare har accentuerats. Nya vägar har
brutits för att sprida den progressiva, seriöst arbetande kulturen. Detta är
bakgrunden till att kulturlivet i Sverige i dag rymmer en betydelsefull sektor
som innefattar fria grupper och ensembler samt de olika centrumbildningarna.
Genom sammanslutningar av typen Författarcentrum och Teatercentrum
bedrivs ett framgångsrikt uppsökande och arbetsförmedlande arbete
av och bland konstnärer. Centrumbildningarna och de fria grupperna utgör
ett viktigt alternativ till monopolens masskultur. Utskottet anser det viktigt
att de fria grupperna och centrumbildningarna ges ett ökat stöd så att de
kan utvecklas och mera effektivt föra kampen mot monopolmakten över
kulturlivet. Utskottet tillstyrker därför yrkandena 7 och 8 i motionen
1975/76:2308. Vid bifall härtill blir även yrkande 9 i motionen 1975/76:2310
i viss mån tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen 1975/76:135 ökat bidrag till fritt
kollektivt skapande med anledning av motionen 1975/76:2310
yrkande 9 och med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkandena
7 och 8, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga, beslutar
att 4,1 milj. kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall
anvisas för detta ändamål.

KrU 1975/76:35

105

30. beträffande./rågan om ett i förhållande lill vadsom beräknats i propositionen
ökat bidrag till Sveriges konstföreningars riks/örbund av fru Nordlander (vpk)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Med anledning”
och slutar med ”förslagsanslags natur” bort ha följande lydelse:

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhållande till vad
som beräknats i propositionen ökat bidrag till Sveriges konstföreningars
riksförbund med anledning av motionerna

1975/76:773 och 1975/76:2307 samt med bifall till motionen

1975/76:2313, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, beslutar

att 275 000 kr. utöver vad som beräknats i propositionen skall
anvisas till detta ändamål,

31. beträffande anslagsbeloppet av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr
Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson
(c) och fru Nordlander (vpk) som anser att utskottet under 8 - vid bifall

till en eller flera av reservationerna 27, 28, 29 och 30 - bort hemställa att

riksdagen till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde
för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar det av utskottet
förordade reservationsanslaget med den ändring som föranleds av riksdagens
beslut med anledning av nämnda reservationer.

vid punkten 22 (Anslagsberäkning: Bidrag till särskilda kulturella ändamål)

32. beträffande statligt stöd till barnboksutgivning av fru Nordlander (vpk)
som - vid bifall till reservationen 23 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Utskottet

har” och slutar med ”ingen erinran” bort ha följande lydelse:

Utskottet har under punkten 12 tillstyrkt förslaget i propositionen att
en massmarknadsutgivning av skönlitteratur kommer till stånd som en treårig
försöksverksamhet med statligt stöd. Med hänvisning till vad utskottet
i detta sammanhang anfört angående massmarknadsutgivning av barn- och
ungdomsböcker tillstyrker utskottet yrkande 14 i motionen 1975/76:2308
om anvisande av 1 milj. kr. för barnboksutgivning. Till den i propositionen
gjorda beräkningen av det statliga stödbehovet bör alltså fogas detta belopp.

KrU 1975/76:35

106

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om statligt stöd till barnboksutgivning
med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande 14,
såvitt nu är i fråga, beslutar att för detta ändamål skall under
förevarande anslag beräknas 1000 000 kr.,

33. beträffande anslag lill Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv av fru Nordlander
(vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Utskottet
får” och slutar med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse:
Arbetarrörelsens arkiv spelar en viktig roll för att bevara och vidareföra
arbetarrörelsens kulturtraditioner i vid mening. Arkivets resurser är emellertid
otillräckliga för att det skall kunna fullgöra alla sina viktiga uppgifter.
Utskottet anser det angeläget att Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv ges ett
ökat stöd i enlighet med förslaget i motionen 1975/76:2308 yrkande 10.
Utskottet tillstyrker en sådan höjning av den totala medelsramen att Arbetarrörelsens
arkiv kan beviljas begärda 580 000 kr.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande frågan om bidrag till Stiftelsen Arbetarrörelsens
arkiv med bifall till motionen 1975/76:2308 yrkande
10, såvitt nu är i fråga, beslutar att för detta ändamål
skall under förevarande anslag anvisas 580 000 kr. och att anslagets
totalsumma av denna anledning skall ökas med 210 000
kr. utöver vad som föreslagits i propositionen 1975/76:135,

34. beträffande anslagsbeloppet av fru Nordlander (vpk) som anser att utskottet
under 5 - vid bifall till reservationerna 32 och 33 eller till endera
av dem - bort hemställa att riksdagen till Bidrag till särskilda kulturella ändamål
för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisar det av
utskottet förordade reservationsanslaget med den ändring som föranleds
av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservationer.

vid punkten 23 (anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll
av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader)

35. beträffande utfärdande av en provisorisk författning med bestämmelser om
förevarande anslag av herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Utskottet
får” och slutar med "yrkande 3 c” bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning av detta yrkande erinra om att riksdagen
redan våren 1974 uppmärksammade att resurserna för bevarandet av den
äldre bebyggelsemiljön inte stod i proportion till de senaste årens ambitioner

KrU 1975/76:35

107

på detta område. På förslag av kulturutskottet (KrU 1974:15) anhöll riksdagen
om en översyn av formerna för medelstilldelningen till vård och bevarande
av byggnader och byggnadsmiljöer (rskr 1974:248).

Under byggnadsvårdsåret 1975 har ytterligare accentuerats hur viktigt det
är att ta till vara och levandegöra de kulturhistoriska värdena i den fysiska
miljöplaneringen.

De bristande ekonomiska resurserna för vård och bevarande har därvid
framträtt med full skärpa.

Mot denna bakgrund finner utskottet det beklagligt att regeringen först
nyligen tillkallat sakkunniga för att göra den av 1974 års riksdag begärda
översynen av medelstilldelningen. Det föreligger nämligen en allvarlig risk
för att de kulturminnesvårdande synpunkterna kommer bort i det fortsatta
kommunala planeringsarbetet eftersom den statliga ansvarsdelen i byggnadsvården
inte kan preciseras.

1 detta läge anser utskottet det väsentligt att ansträngningar görs att öka
arbetsmarknadsmyndigheternas insatser för vård och underhåll av kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelser och miljöer. Enligt utskottets uppfattning
skulle härvid en författning av det slag som förordas i motionen 1975/76:2304
vara av stor betydelse. Riksdagen bör med anledning av yrkande 3 i denna
motion hos regeringen begära att en dylik författning utfärdas. Såsom åsyftas

1 motionen bör denna författning tillämpas i avvaktan på resultatet av de
sakkunnigas utredningsarbete.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2304 yrkande
3 c hos regeringen hemställer att en provisorisk författning
utfärdas för riksantikvarieämbetets anslag till vård och
underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla
byggnader,

36. beträffande anslagsbeloppet av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr
Sundman (c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken Eliasson
(c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Utskottet,
som” och slutar med "yrkande 2” bort ha följande lydelse:

De ekonomiska resurser som stårtill förfogande inom kulturminnesvården
är avgörande för de konkreta resultaten för vård och underhåll av fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. För att det principiellt
värdefulla resonemang som förs i propositionen skall kunna genomföras
måste anslaget höjas avsevärt utöver vad som föreslagits av regeringen.
Utskottet anser att kommande generationer kommer att undandras omistliga
värden om inte staten med en ökad medelstilldelning och i övrigt på ett
kraftfullt sätt medverkar i kulturminnesvården. Utskottet tillstyrker yrkande

2 i motionen 1975/76:2310 om en höjning av förevarande anslag med 5

KrU 1975/76:35

108

milj. kr. utöver vad som föreslagits i propositionen. Vid bifall härtill blir
även yrkande 4 b i motionen 1975/76:2304 tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och
motionen 1975/76:2304 yrkande 4 b samt med bifall till motionen
1975/76:2310 yrkande 2 till Riksantikvarieämbetet: Vård
och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla
byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 8 300 000 kr.

37. beträffande anslagsbeloppet av herr Wikström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Utskottet,
som” och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den i propositionen föreslagna
anslagshöjningen är helt otillräcklig. Av detta skäl föreslår utskottet
i enlighet med yrkande 4 b i motionen 1975/76:2304 att anslaget för nästa
budgetår höjs med totalt 2 440 000 kr., vilket är 1,7 milj. kr. mer än som
föreslagits i propositionen. Vid riksdagens bifall härtill blir även yrkande 2
i motionen 1975/76:2310 i viss utsträckning tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:135 och
motionen 1975/76:2310 yrkande 2 samt med bifall till motionen
1975/76:2304 yrkande 4 b till Riksantikvarieämbetet: Värd
och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla
byggnader för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. vid punkten I (Kulturpolitiskt reformarbete) beträffande Sveriges Radios
betydelse för kulturskaparnas arbetsmarknad av fru Mogård (m) och fru
Diesen (m):

I motionen 1975/76:2305 konstateras att chefen för utbildningsdepartementet
varken i budgetpropositionen eller i proposition 1975/76:135 berört
Sveriges Radios stora betydelse för kulturskaparnas arbetsmarknad. Detta
måste betraktas som än mer anmärkningsvärt mot bakgrund av kulturrådets
uttalade mening i frågan.

Riksdagen har emellertid nu tilldelat Sveriges Radio 35 milj. kr. utöver
vad som föreslagits i budgetpropositionen och därvid godtagit kulturutskottets
motivering härför, nämligen behovet av vidgat utnyttjande av utomstående
kvalificerade krafter samt mera genomarbetade program. Vi finner
därför inte nu anledning att reservera oss till förmån för motionen
1975/76:2305 yrkande 4.

KrU 1975/76:35

109

2. vid punkten 10 (Litteraturstöd) beträffande frågan om utgivande av ett
svenskt uppslagsverk av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Sundman
(c), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c) och fröken Eliasson (c):

Behovet av en modern och omfattande encyklopedi - med flera uppslagsord
än de tre större uppslagsverk som utkommit sedan mitten av 1950-talet - är stort. Erfarenheterna från såväl Sverige som de nordiska grannländerna
visar att det icke längre är möjligt att utge ett sådant kvalificerat
uppslagsverk med mindre staten gör betydande satsningar.

Vi vill understryka att redan förberedelsearbetena för ett uppslagsverk
av antydd storleksordning tar en avsevärd tid.

Litteraturutredningen påpekar att klart lägre kostnader kan uppnås genom
internationellt samarbete men att detta också leder till svårigheter. Enligt
vår mening bör emellertid särskilt undersökas om inte ett nordiskt samarbete
vore lämpligt inom detta område. Vi vill erinra om att sådant samarbete
visat sig gynnsamt inom andra fackområden - senast vid redigering och
utgivning av Litteraturens världshistoria.

3. vid punkten 21 (Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens
kulturråds ansvarsområde) beträffande Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars
riksförbund av fru Mogård (m) och fru Diesen (m):

Vi anser att det arbete som utförs av Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars
riksförbund är av mycket stort värde för kulturlivet. Det är
vår uppfattning att organisationerna på sikt bör jämställas i ekonomiskt
hänseende. Utskottet har med den i förhållande till propositionen föreslagna
höjningen av anslaget till Riksförbundet tagit ett steg mot utjämning av
organisationernas ekonomiska villkor. Vi finner oss därför f. n. kunna godta
utskottets förslag.

4. vid punkten 23 (Anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll
av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader) av fru
Mogård (m) och fru Diesen (m):

I motionen 1975/76:1979 har begärts en inventering av behovet av byggnadsvårdande
åtgärder för den kulturhistoriska bebyggelsen och en prioriteringslista
för de närmaste tio åren i syfte att möjliggöra en realistisk
bedömning av anslagets storlek i förhållande till behovet. Vi har därför
inte yrkat på anslagshöjning till kulturminnesvården för nästa budgetår.
Behovet av ytterligare medel är dock obestridligt. Utskottet har med sitt
tillkännagivande om fmansfullmakten enligt vår mening givit möjlighet
till ökade insatser för kulturminnesvården i avvaktan på att denna inventering
kommer till stånd.

KrU 1975/76:35

110

Bilaga

Skatteutskottets yttrande
1975/76:5y

över vissa yrkanden i motioner, som väckts med anledning av propositionen
1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3

777/ kulturutskottet

Kulturutskottet har genom beslut den 30 mars 1976 begärt yttrande från
skatteutskottet över de med anledning av propositionen 1975/76:135 om
den statliga kulturpolitiken 3 väckta motionerna 1975/76:2304 av herr Ahl*
mark m. fl., såvitt avser punkterna 1 h och 3d i motionens hemställan,
och 1975/76:2305 av herr Bohman m. fl., såvitt avser punkten 9 i motionens
hemställan.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

I motionen 1975/76:2304 yrkas under punkten 1 h att skatteutredningen
får i uppdrag att granska skatte- och avgiftssituationen för kulturarbetare
och egenföretagare med likartade förhållanden och därvid särskilt överväga
möjligheterna att låta sådana skattskyldiga utgöra en särskild kategori i beskattningshänseende.
Vidare yrkas under punkten 3 d i samma motion att
egenföretagare vid taxeringen medges avdrag i inkomstkällan rörelse för
arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter. I motionen 1975/76:2305 begärs
under punkten 9 att kulturskaparnas särskilda skatteförhållanden beaktas
i pågående skatteutredningar.

Inkomst av yrkesmässigt bedriven konstnärlig verksamhet beskattas enligt
de regler som gäller för inkomst av rörelse, dvs. enligt bokföringsmässiga
grunder, vilket bl. a. innebär att hänsyn skall tas till värdet av in- och utgående
lager m. m. Inkomst av mer tillfällig sådan verksamhet, som inte
kan betraktas som rörelse, beskattas däremot enligt de regler som gäller
för inkomst av tjänst, dvs. enligt kontantprincipen.

Skatteutskottet har i sitt betänkande SkU 1975/76:53 nyligen behandlat
en motion (1975/76:973) rörande konstnärliga och litterära yrkesutövares
skatte- och avgiftsförhållanden och därvid anfört följande:

Socialförsäkringsutskottet har vid sitt ställningstagande i höstas till prop1975/76:46
om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter
på uppdragsinkomster m. m. (SfU 1975/76:17) avfärdat tanken på att införa
speciella regler för konstnärliga och litterära yrkesutövare men samtidigt
påpekat att reglerna om avgiftsunderlag och avgiftsfinansiering i socialförsäkringssystemet
är föremål för fortsatta överväganden inom pensionskommittén
(S 1970:40). Skatteutskottet vill härutöver erinra om att den från
allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdelen höjts från 10 000 till 18 000
kr. fr. o. m. inkomståret 1976 för att bereda egenföretagama ytterligare avgiftslättnader,
vilket torde vara av betydelse inte minst för de ifrågavarande
yrkesutövarna. Även de av regeringen aviserade ändringarna och i motioner

KrU 1975/76:35

lil

tidigare föreslagna åtgärderna rörande egenavgifterna torde komma att eliminera
vissa av de i motionen kritiserade effekterna av avgiftssystemet.
- Kulturrådet har i betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället
bl. a. berört frågan om enhetlighet i taxeringsmyndigheternas bedömning
av konstnärernas deklarationer och de sociala avgifterna. Även konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) har i en skrivelse i maj
1975 till justitie-, social-, finans-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen
framfört vissa synpunkter på bl. a. kulturarbetarnas skatte- och
avgiftssituation. Av prop 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 framgår
att kulturrådets förslag och Klys skrivelse i dessa frågor f. n. övervägs
inom finansdepartememet. Givetvis kommer också företagsskatteberedningen
vid sina ställningstaganden till företagsbeskattningens utformning att
beakta de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas speciella förhållanden.
I fråga om undantag från bokföringsmässig redovisning bör dock liksom
tidigare (SkU 1974:48) framhållas att en sådan inkomstredovisning ofta är
till fördel och sällan till nackdel för de skattskyldiga och att ett generellt
undantag från de allmänna beskattningsprinciperna för konstnärliga och litterära
yrkesutövare inte kan anses motiverat.

Av det anförda framgår att konstnärliga och litterära yrkesutövares skatteoch
avgiftssituation redan är uppmärksammad i flera olika utredningssammanhang.
Utskottet finner därför inte skäl tillstyrka utredningsyrkandet
i motionen 1975/76:973.

Den i motionen 1975/76:2305 berörda frågan om inkomstutjämning för
konstnärer har behandlats i skatteutskottets av riksdagen godkända betänkande
SkU 1975/76:49, varvid utskottet hänvisat till att även denna fråga
faller inom ramen för företagsskatteberedningens utredningsuppdrag.

Av vad ovan anförts framgår att de i motionerna framställda utredningsyrkandena
redan är tillgodosedda och att frågan om egenavgifterna inom
en nära framtid kommer att behandlas av riksdagen. Med hänsyn härtill
finner utskottet inte skäl tillstyrka berörda yrkanden i motionerna
1975/76:2304 och 2305.

Stockholm den 8 april 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Andersson i Knäred
(c). Kristenson (s). Johansson i Jönköping (s). Josefson (c). Carlstein
(s). Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s). Westberg i Hofors (s). Olsson
i Järvsö (c), fruar Normark (s) och Troedsson (m) samt herr Carlström (fp).

KrU 1975/76:35 112

Innehållsförteckning

Inledning 1

1. Kulturpolitiskt reformarbete 19

2. Konstnärerna i samhället 22

3. Bidrag och ersättningar 31

4. Särskilda åtgärder för bildkonsten 40

5. Statens konstmuseer 47

6. Riksutställningar 48

7. Regional kulturminnesvård och museiverksamhet 52

8. Övergångsåtgärder m. m 57

9. Överlämnande av förvaltningsuppgifter 57

10. Litteraturstöd 59

11. Bokhandeln 62

12. Massmarknadsförlag 64

13. Internationellt kultursamarbete 70

14. Anslagsberäkning: Bidrag till konstnärer m. m 70

15. Anslagsberäkning: Inkomstgarantier för konstnärer 70

16. Anslagsberäkning: Ersättning åt författare m. fl. för utlåning

av deras verk genom bibliotek m.m... 70

17. Anslagsberäkning: Utställningsersättningar 70

18. Anslagsberäkning: Statens konstråd 71

19. Anslagsberäkning: Förvärv av konst för statens byggnader

m.m 71

20. Anslagsberäkning: Riksutställningar 71

21. Anslagsberäkning: Bidrag till vissa ändamål inom statens kul turråds

ansvarsområde 73

22. Anslagsberäkning: Bidrag till särskilda kulturella ändamål. 77

23. Anslagsberäkning: Riksantikvarieämbetet: Vård och under håll

av fornlämningar och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader 80

24. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Förvaltningskostna der

25. Anslagsberäkning: Statens konstmuseer: Utställningar samt

underhåll och ökande av samlingarna
m. m 83

26. Anslagsberäkning: Utställningar av nutida svensk konst i ut landet

Reservationer 84

Särskilda yttranden 108

Bilaga 110

GOTAB 51744 Stockholm 1976