KrU 1975/76: 15

Kulturutskottets betänkande
1975/76:15

med anledning av motion om viss kostnadskompensation för ägare av
byggnad som förklarats som byggnadsminne

Motionen

I motionen 1975:1308, vars behandling på förslag av kulturutskottet i
betänkandet 1975:14 uppskjutits till 1975/76 års riksmöte, har herrar Ekinge
(fp) och Strömberg i Botkyrka (fp) hemställt att riksdagen hos regeringen
begär förslag till åtgärder i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen anförs att byggnader som uppfördes av de under 1800-talet
begynnande folkrörelserna - framför allt kyrkor och lokaler avsedda för
frikyrkoförsamlingarna och nykterhetsorganisationerna - ofta bevarar egenarten
av gångna tiders byggnadsskick och därför i flera fall förklarats för
byggnadsminne enligt 1960 års lag om byggnadsminnen.

Motionärerna påpekar att byggnadsminnesförklaringen, som populärt brukar
kallas k-märkning, visat sig utgöra ett uppenbart hinder för församlingen
eller föreningen att fritt vidta de dispositioner som dagens verksamhet kräver.
Som exempel nämns svårigheten att tillgodose det ökade lokalbehovet
för verksamheten bland barn och ungdom. En ombyggnad av lokalerna
i enlighet med bestämmelserna i skyddsföreskrifterna medför betydande
merkostnader, som får bäras av de enskilda medlemmarna i församlingen
eller föreningen och som inverkar menligt på möjligheterna till fortsatt verksamhet.
Även svårigheten att avyttra fastighet som är k-märkt påtalas av
motionärerna.

Byggnader av det slag motionen behandlar utgör sällan något inkomstobjekt
och de ekonomiska konsekvenserna av k-märkningen kan inte kompenseras.
Enligt motionärernas mening är det därför rimligt att man från
samhällets sida ikläder sig dessa extra kostnader i stället för att låta dem
bäras av medlemmarna i församlingen eller föreningen. Eftersom det är
ett allmänt samhällsintresse att ifrågavarande byggnader bevaras bör enligt
motionärerna särskilda medel anvisas för ändamålet. De statliga medel som
i annan ordning ställs till frikyrkosamfundens och andra organisationers
förfogande för uppförande av lokaler bör alltså enligt deras mening inte
användas för att täcka i motionen berörda merkostnader.

Gällande bestämmelser. Statens ekonomiska insatser

Enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen får byggnad som bevarar
egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull
händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami Nr 15

KrU 1975/76: 15

märklig av riksantikvarieämbetet förklaras för byggnadsminne. Lagen gäller
inte byggnad som tillhör staten eller utgör fast fornlämning. Inte heller
gäller lagen kyrkliga byggnader. I samband med byggnadsminnesförklaring
skall genom skyddsföreskrifter anges de delar av byggnaden som skall åtnjuta
skydd och på vad sätt ägaren har att sörja för vården av byggnaden. Skyddsföreskrifterna
kan även innehålla bestämmelser angående området kring
byggnaden.

Från anslaget Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefulla byggnader utgår bidrag till vård, undersökning
och iståndsättning av kulturhistoriskt värdefulla fasta fornlämningar
och byggnader. Detta anslag uppgår innevarande budgetår till
2 560 000 kr. Stöd till kulturminnesvården utgår också av särskilda lotterimedel
på ansökningar av kommuner, hembygdsföreningar m. fl. Under
budgetåret 1974/75 fördelade regeringen sammanlagt ca 500000 kr. för ändamålet.
De ekonomiskt sett mest betydande statliga utgifterna för kulturminnesvårdande
åtgärder har under senare år emellertid utgjorts av bidrag
som beviljas av arbetsmarknadsverket. Nämnas bör även åtgärderna inom
den statliga bostadspolitikens ram för bevarande av kulturhistoriskt och
miljömässigt värdefull bebyggelse.

Utskottet

Från riksantikvarieämbetet har utskottet inhämtat att endast ett mycket
begränsat antal av de byggnader som åsyftas i motionen - dvs. gudstjänstoch
föreningslokaler som uppförts av frikyrkoförsamlingar respektive nykterhetsorganisationer
- förklarats som byggnadsminne enligt 1960 års lag
om byggnadsminnen. Detta innebär givetvis inte att man i det enskilda
fallet får underskatta betydelsen av det problem som motionärerna pekat
på. Den i motionen aktualiserade frågan hör emellertid enligt utskottets
mening nära samman med frågan om formerna för medelstilldelningen till
vård och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer. På förslag av utskottet
har 1974 års riksdag hos Kungl. Maj:t begärt en översyn av dessa
former (KrU 1974:15, rskr 1974:248). Den begärda översynen utförs av
en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet och beräknas vara slutförd
inom kort. Utskottet har inhämtat att resultatet av arbetsgruppens arbete
beräknas bli förelagt riksdagen i en proposition våren 1976. Med hänsyn
härtill finner utskottet det inte påkallat att riksdagen nu begär förslag till
åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen 1975:1308. Utskottet
avstyrker alltså motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1975:1308.

KrU 1975/76:15

Stockholm den 18 novémber 1975

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c), Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), fru Fraenkel
(fp), herrar Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Johansson i Uddevalla
(s), fru Mogård (m), herr Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c),
fru Göthberg (c), herr Gillström (s) och fru Jordan (s).

Stockholm 1975