KrU 1975/76:11

Kulturutskottets betänkande
1975/76:11

med anledning av motion om ökat stöd åt idrotten
Motionen

I motionen 1975:85, vars behandling på förslag av kulturutskottet i betänkandet
1975:14 uppskjutits till 1975/76 års riksmöte, har herr Norrby
m. fl. (c) hemställt att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en
parlamentarisk utredning tillsättes med representanter även från idrottsrörelsen,
utbildningsväsende och kommuner, vilken skall ha till uppgift
att utarbeta ett program för ökad breddidrott enligt vad som i motionen
anförts.

1 motionen konstateras att förändringar i arbetsliv och samhälle i olika
avseenden påverkat människans villkor. Det pekas bl. a. på att den ökade
mekaniseringen av produktionen inneburit ett ökat stillasittande, som i sin
tur medfört att genomsnittssvensken har fått en väsentligt försämrad allmänkondition.
Rent ekonomiskt säges detta utgöra en direkt belastning
för samhället, och motionärerna anser att det av den anledningen finns
motiv för en rejäl statlig och kommunal satsning på motion och idrott.

Samhällets insatser för att främja en ökad breddidrott måste enligt motionärerna
vara av två slag. För det första gäller det att genom samhällsplanering
ge förutsättningar för ett ökat idrottande för alla samhällsgrupper.
För det andra gäller det att med olika åtgärder stimulera enskilda att utnyttja
dessa förutsättningar.

Enligt motionärernas uppfattning har elitidrotten en central roll när det
gäller att stimulera intresset i de breda folklagren för ett ökat idrottande.
I motionen diskuteras hur samhället på olika sätt genom insatser inriktade
på såväl bredd- som elitidrotten skall kunna stödja och verka för ett utökat
idrottsutövande i alla åldersgrupper.

De olika samhälleliga åtgärder som motionärerna önskar har sammanfattats
i ett program för utbyggd breddidrott. Flera av punkterna i detta
program rör utbildningsområdet och har lett fram till yrkanden i följdmotionerna
1975:123 och 1975:124, vilka behandlas av socialförsäkringsutskottet,
respektive utbildningsutskottet. 1 förevarande kulturutskottsbetänkande
behandlas frågan om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift
att utarbeta ett program för ökad breddidrott.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975:85 från universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, Svenska

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 11

KrU1975/76:11

kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges riksidrottsförbund. Sveriges
Radio och Svenska korporationsidrottsförbundet. Universitetskanslersämbetet
har överlämnat yttranden från dels rektorsämbetena vid universiteten
i Uppsala, Stockholm och Umeå samt karolinska institutet, dels yttranden
från vissa fakulteter vid universiteten i Lund, Göteborg och Linköping.

Motionsförslaget om en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta
ett program förökad breddidrott tillstyrks av rektorsämbetet vid universitetet
i Uppsala, medicinska fakulteten vid universitetet i Lund och rektorsämbetet
vid karolinska institutet, medan statens ungdomsråd, Svenska kommunförbundet,
Sveriges riksidrottsförbund och Svenska korporationsidrottsförbundet
avstyrker yrkandet om utredning. I en reservation till Kommunförbundets
yttrande tillstyrks utredning av vissa ledamöter i förbundets styrelse.
Nämnas bör även att samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet
i Göteborg uttalar sig för en utredning av elitidrottens problem. I
övriga yttranden tas inte ställning till utredningskravet.

1 de yttranden som överlämnats av universitetskanslersämbetet är man i allt
väsentligt positiv till grundtankarna i motionen och betonar allmänt önskvärdheten
av en ökad satsning på motionsidrott från samhällets sida.

Enligt medicinska fakulteten vid universitetet i Lund är det i dag välkänt
att vinster för samhället kan hämtas genom bl. a. motionsverksamhetens
och den fysiska aktivitetens inverkan på frekvensen av sjukskrivningsdagar,
medan fakultetens utbildningsnämnd finner det ytterst tveksamt huruvida
fysisk aktivitet och förbättrad allmänkondition minskar sjukdomsincidensen
eller förkortar sjukdomstiden. Odontologiska fakultetens utbildningsnämnd
vid universitetet i Göteborg anser att breddidrott ingår som naturlig del
i friskvård och bör från grund- och gymnasieskolornas schemalagda kroppsövningstimmar
ges kontinuitet in i och under arbetslivet. I yttrandet från
Umeå universitet varnas med anledning av risken för olycksfall vid idrottsutövande
för en alltför oreserverad inställning till motionsutövandet. Rätt
bedriven har dock motionen enligt detta yttrande väsentliga effekter på
såväl fysisk som psykisk balans och trivsel och kan även ge människorna
meningsfull fritid och social gemenskap.

I karolinska institutets yttrande anförs att det är viktigt att allt görs för
att förebygga sjukdom och olycksfall och att denna strävan torde vara huvudsyftet
med motionen 1975:85. Det framhålls att medicinsk kompetens
måste in i utredningsarbetet.

I några yttranden framhålls att det är väsentligt att samhället satsar på
anläggningar för motion i bostadsområden. Även behovet av ledare och
handledning vid motionsutövandet betonas.

Enligt yttrandet från Umeå universitet är det ytterst tveksamt om elitidrotten
fungerar som stimulans för den enskilde motionsidrottaren. Däremot
torde elitidrottens idoler direkt påverka den nya generationens idrotts -

KrU 1975/76:11

utövande och ha sin betydelse i samband med rekryteringen till idrottsrörelsen,
framhålls det.

I samma yttrande förordas en analys av huruvida statsmakternas beslut
med anledning av betänkandet Idrott åt alla (SOU 1969:29) givit de avsedda
effekterna på breddidrotts- och motionerandesidan.

Skolöverstyrelsen har med anledning av förslaget om en parlamentarisk
utredning i sitt yttrande redovisat vilka åtgärder på gymnastik- och idrottsområdet
överstyrelsen redan planerar och är i färd med att genomföra.

Statens ungdomsråd konstaterar att det främsta skälet för samhällets successivt
utbyggda stöd till idrottsverksamheten varit den betydelse idrotten
har i form av förebyggande hälsovård. Även idrottens värde som kontaktoch
gemenskapsförmedlare och dess ungdomsfostrande betydelse har enligt
rådet varit tungt vägande motiv för samhällets ökade stöd.

Rådet erinrar om att riksidrottsstyrelsen genom statsmakternas beslut år
1970 anförtrotts uppgiften att i ett flertal avseenden utöva myndighetsfunktion
inom idrottens verksamhetsområde och anför i anslutning härtill följande.

Detta har inneburit att regeringen fått underlag för sina ställningstaganden
från den part i samhället som säkerligen bäst kunnat bedöma idrotts- och
motionsverksamhetens utveckling. Enligt statens ungdomsråd har den ordning
riksdagen beslutade om 1970 fungerat tillfredsställande. Rådets erfarenheter
av kontakter med Riksidrottsförbundet är också, att ett ständigt
utrednings- och utvecklingsarbete pågår inom den samlade idrottsrörelsen,
i syfte att nå nya grupper för regelbunden motion och att ytterligare stärka
idrottsverksam heten.

Mot bakgrund härav finner ungdomsrådet, i motsats till motionärerna,
ingen anledning att tillsätta en parlamentarisk idrottsutredning i syfte att
utarbeta ett program för ökad breddidrott. Denna uppgift borde med förtroende
kunna anförtros den samlade idrottsrörelsen att utredas i den ordning
den finner mest ändamålsenligt.

Svenska kommunförbundet. som anser att frågor av stor betydelse för
idrottsrörelsen behandlas i motionen, konstaterar att många av dessa är
under övervägande i andra sammanhang. Det bör enligt förbundet vara
möjligt att få en samlad bedömning av dessa frågor av de organisationer
och samhällsorgan som berörs. För att klarlägga om ytterligare åtgärder
erfordras för att statsmakternas intentioner enligt 1970 års riksdagsbeslut
skall kunna fullföljas synes det förbundet just nu tillräckligt med en inventering
av riksidrottsstyrelsen. Resultatet av denna bör kunna redovisas
i riksidrottsstyrelsens petita. De frågor som aktualiseras i motionen kommer
därigenom att på olika sätt bli prövade av statsmakterna.

I en reservation till Kommunförbundets yttrande hävdar sju av styrelseledamöterna
att det är nödvändigt att den framtida idrottspolitiken i landet
förutsättningslöst prövas av idrottsrörelsen tillsammans med statsmakterna,
kommunerna och landstingen. Till stöd för sin uppfattning åberopar re -

1* Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr II

KrU 1975/76:11

servanterna bl. a. att det i dag råder mycket ojämna ekonomiska förutsättningar
för distriktsförbunden i deras regionala verksamhet till följd av
landstingskommunernas varierande bidragsgivning.

Landstingsförbundet, som instämmer med motionärerna i att idrotten -och då särskilt motionsidrotten - är ett viktigt led i förebyggande av sjukdom
och ohälsa, meddelar att ett omfattande planeringsarbete pågår i landstingen
i form av sjukvårds- och friskvårdsplaner. Detta samband mellan motionsoch
vårdbehov motiverar landstingskommunala insatser för idrotts- och friluftsliv.

Vidare anför förbundet bl. a. följande.

Landstingens anslag till idrottsrörelsen ökar år för år. För år 1973, 1974
och 1975 har anslagen uppgått till 8,2, 9,6 respektive 11,3 milj. kr. Anslagen
per innevånare visar dock på stora skillnader mellan landstingen. En uppfattning
som ofta kommer till uttryck är att idrottsrörelsen genom sin bredd
och tyngd väl har hävdat sig i konkurrensen om utgående landstingsbidrag.

Landstingsförbundets styrelse har nyligen (28.8.75) beslutat tillsätta en
utredning med uppgift att företa en översyn av landstingsförbundets rekommendation
(AC 13/71) angående landstingsbidrag till ungdomsorganisationer,
studiedistrikt, länsbildningsförbund och idrottsrörelsen. Viktiga
frågor för idrottsrörelsens del blir problematiken med bidragens ojämna fördelning
mellan landstingen.

Sveriges riksidrottsforbund(RF)avstyrker utredningsyrkandet med följande
motivering.

Riksidrottsstyrelsen och RF:s kansli bedriver kontinuerligt utredningsoch
utvecklingsarbete. Så kan exempelvis nämnas pågående utredningar
avseende idrottens kommersialisering och idrottens serviceverksamhet (innefattande
även bingospel). Centrala motionsrådet samarbetar med landstingen
i syfte att planera för friskvårdssatsningar. Vidare söker RF att skapa
förutsättningar för motionsidrott i samråd med specialförbund och utanför
RF stående idrottsorganisationer. Under senare år har RF även ägnat särskild
uppmärksamhet åt frågan om kombination av elitidrott och studier. RF
deltar i en pågående utredning i denna fråga inom skolöverstyrelsen.

Sveriges Radio delar motionärernas uppfattning att det finns motiv för
ökade insatser i avsikt att stimulera olika grupper av människor till motion
och motionsidrott. I sitt yttrande redogör Sveriges Radio för sändningstider
i TV 1 och TV 2 samt i radio beträffande dels program som är avsedda
att öka intresset för motion och motionsidrott, dels i direkt mening motionsstimulerande
program, typ motionsgymnastik.

Det meddelas att man överväger möjligheterna att utöka ljudradions motionsprogram,
varvid speciell hänsyn avses bli tagen till äldre och handikappade.

Svenska korporationsidrottsforbundet framhåller inledningsvis att det är av
största vikt att människor på skilda sätt motiveras för motionsutövning
i för dem attraktiva former. I yttrandet erinras om att korpidrottsrörelsen

KrU 1975/76:11

har mer än 30 års erfarenhet av motionsidrott på arbetsplatserna, i familjeoch
kamratkretsen och inom andra intressegemenskaper. Enligt förbundets
mening sprids motionsaktiviteterna effektivare till bostadsområden, ungdomsgrupper
och andra ideella organisationer genom regelbundna arrangemang,
där de nyvunna motionärerna kan träffas inom sina respektive
intressegrupper.

När det gäller att bättre nå breda grupper i samhället pekar förbundet
på dels nödvändigheten av väsentligt ökad information, dels behovet av
lämpliga friluftsmarker och motionsutrymmen.

I övrigt anför förbundet huvudsakligen följande.

Samhället har alltmer insett motionsidrottens betydelse för fysisk och
psykisk hälsa samt för trivsel och gemenskap. Låginkomstutredningen visar
emellertid att de lägst betalda inte deltar i samma utsträckning som de
med bättre ekonomiska förutsättningar. Det är därför av största vikt att
idrottsorganisationerna ges resurser för ett ökat motionsutbud åt alla människor.

Även om elitidrotten har sin givna plats är det viktigt understryka att
samhällets stöd i första hand bör ges till breddidrotten. De människor som
inte har fysiska förutsättningar för eller intresse av att hävda sig i tävlingar
måste stimuleras på annat sätt. Ofta finnér man bland ungdomar, men även
i andra åldersgrupper, personer som i tävlingssammanhang känner sig utslagna
och därför blir negativa. Dessa människor löper risk att lättare bli
disponerade för att hävda sig på annat, mindre samhällstillvänt sätt. Bland
äldre finnér man liknande fenomen. De avhåller sig ofta från att deltaga
i den idrottsliga samvaron på grund av prestationskrav och blir därmed
lättare offer för hjärtinfarkter etc. Här har bl. a. korpidrottsrörelsen sin givna
roll. Dess ideologi är att inbjuda alla, oberoende av ålder, kön och förutsättningar
i övrigt, att utan resultatmätning deltaga i lämpliga aktiviteter.

Förbundet är i stället av den uppfattningen att idrottsrörelsen, och i
synnerhet dess motionsidrottsorganisationer, av samhället måste tillföras
ökade resurser till rekrytering och utbildning av flera ledare. Den vägen
skapas möjligheter att locka med ett växande antal människor i olika, regelbundna
aktiviteter. Samhället bör också i större utsträckning i samråd
med organisationerna ställa fler utrymmen fritt till förfogande för alla människor,
så att de utan alltför stora besvär får tillfälle att utöva olika former
av motionsidrott. Kommunernas insatser är därvid av avgörande betydelse.
Det nuvarande kärva kommunalekonomiska läget utgör ett bekymmer. Inte
sällan sker inskränkningar av anläggningars öppethållande m. m. till men
för en utveckling av motionsutbuden.

Förbundet ifrågasätter behovet av en särskild utredning med uppgift att
”utarbeta ett program för ökad breddidrott”. Det anser att samhällets beslutsfattare
på olika nivåer bör ha förtroende för idrottsrörelsen att själv
arbeta fram sådana program. Idrottens organisationer har sedan att, beroende
på tilldelade resurser och efter egen bedömning, lämna den motionsidrottsservice
som krävs för att genom lämplig verksamhet förbättra människors
fysiska och psykiska hälsa samt underlätta den sociala anpassningen.

KrU1975/76:11

Utskottet

1970 års riksdagsbeslut angående stöd till idrotten (prop. 1970:79, SU
1970:122, rskr 1970:291, JoU 1970:33, rskr 1970:239) innebaren förstärkning
av det statliga stödet till idrotten samtidigt som en samordning av medelsanvisningen
till idrottsändamål genomfördes. Det anförtroddes åt Sveriges
riksidrottsförbund (RF) att utöva myndighetsfunktion avseende organisationsstödet
till idrotten. Anslagsökningen efter år 1970 har varit betydande.
Sålunda har organisationsstödet mellan budgetåren 1970/71 och
1975/76 ökat från 40,4 till 75,9 milj. kr., medan anläggningsstödet under
samma tidsperiod vuxit från 16,5 till 24,6 milj. kr. Även kommuner och
landsting har visat en stark vilja att öka sitt stöd till idrotten. Till detta
skall läggas de bidrag idrotten får till sin ungdomsverksamhet. Det statliga
stödet för denna verksamhet uppgick budgetåret 1974/75 till ca 25 milj.
kr.

En grundläggande tanke vid förstärkningen av det statliga idrottsstödet
har varit att öka insatserna för motions- och breddidrott. Som påpekades
i proposition 1970:79 slöt idrottsrörelsen entydigt upp kring denna tanke.
Inriktningen mot motions- och breddidrott stöddes också av en enig riksdag.

Utskottet har kunnat konstatera att Riksidrottsförbundet och framför allt
vissa utanför förbundet stående idrottsorganisationer gör stora ansträngningar
att stimulera människor att delta i olika motionsaktiviteter. Som exempel
kan nämnas att man inom ramen för aktioner med samlingsbeteckningar
som Sverige i Trim (RF), Trivs med Korpen (Svenska korporationsidrottsförbundet)
och Hålliform (Skid- och friluftsfrämjandet) propagerar för motion
och sundare kostvanor.

Sambandet mellan kostvanor, fysisk aktivitet och hälsa har blivit alltmer
uppmärksammat under senare år. Sålunda har socialstyrelsen och riksidrottsstyrelsen
tillsatt en gemensam projektgrupp för motion med uppgift att
planera och genomföra aktiviteter i avsikt att öka förutsättningarna och
valmöjligheterna för individen att bedriva motion. Planeringen omfattar
i första hand en tioårsperiod och innebären samordning av befintliga resurser,
utveckling av verksamheter och koordinering med andra planerade aktiviteter
inom kost- och motionsområdet.

1 motionen 1975:85 diskuteras hur samhället på olika sätt kan bereda
möjlighet till ökad motionsverksamhet och stimulera till dylik. Motionärerna
önskar större insatser från statens och kommunernas sida för att bygga
ut breddidrotten. Det program som läggs fram i motionen spänner över
ett brett fält av åtgärder och innefattar satsningar på både motions- och
elitidrott.

Samhällsutvecklingen under de senaste decennierna med bl. a. en fortsatt
urbanisering, stegrat arbetstempo och kortare arbetstid har medfört en ökad
insikt om behovet av motion och fysisk aktivitet. Utskottet anser att motionärerna
behandlar angelägna frågor med stor aktualitet. Åtgärder som
syftar till att göra det möjligt för människor att - oberoende av ålder, kön

KrU 1975/76:11

och fysiska förutsättningar - ägna sig åt fysisk aktivitet är av stor betydelse.
De påpekanden som gjorts i motionen om angelägenheten av lättillgängliga
och lämpliga motions- och idrottsanläggningar i bostadsområdena finner
utskottet - liksom flera av remissinstanserna - mycket beaktansvärda. Uppfattningen
om vikten härav verifieras även i en undersökning av vanor
och önskemål hos den vuxna tätortsbefolkningen som statens naturvårdsverk
låtit utföra och publicera.

I motionen hävdas att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med
uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott med den inriktning
som förordas i motionen. Utskottet anser sig inte genom remissbehandlingen
av motionen ha fått stöd för att en sådan utredning bör begäras av riksdagen.
I flera av yttrandena har redogjorts för pågående och planerat utredningsarbete.
Sett i ett sammanhang talar detta mot behovet av en ny utredning.
Vidare har ingenting framkommit som tyder på att delade uppfattningar
skulle råda beträffande inriktningen av samhällsstödet till idrotten till att
avse främst motions- och breddidrotten. Det bör enligt utskottets mening
vara den samlade idrottsrörelsens uppgift att söka nå nya grupper för regelbunden
motion och att ytterligare stärka breddidrotten. I detta arbete
är självfallet det allmännas stöd av stor betydelse. Som nyss nämnts har
också anslagsutvecklingen under senare år varit gynnsam för idrotten. Enligt
utskottets mening ligger bakom detta faktum bl. a. att de anslagsbeviljande
myndigheterna insett värdet av breddidrotten när det gäller att förbättra
människors fysiska och psykiska hälsa samt ge möjligheter till sociala kontakter
och en rikare fritid.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1975:85.

Stockholm den 4 november 1975

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s), Nilsson
i Agnäs (m), Leander (s), fru Fraenkel (fp), herr Eriksson i Ulfsbyn
(c), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Sörenson (s), Norrby (c), fru Ryding
(vpk), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), herr Alsén (s), fru Diesen (m),
fru Rönnung (s) och fru Andersson i Täby (c).

Reservation

av fru Fraenkel (fp), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken
Eliasson (c), fru Göthberg (c), fru Diesen (m) och fru Andersson i Täby
(c) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

KrU 1975/76:11

Under senare år har sambandet mellan kostvanor, fysisk aktivitet och
hälsa blivit alltmer uppmärksammat och man har också på olika håll fäst
allt större avseende vid motionsverksamhet som ett led i ansträngningarna
att motverka rökning samt användning av alkohol och narkotika.

Utskottet ser i en ökad satsning på idrotten - i synnerhet motionsidrotten
- ett viktigt led i arbetet på att förebygga sjukdom och olycksfall. Det är
bl. a. mot den bakgrunden värdefullt att Riksidrottsförbundet (RF) - främst
genom aktionen ”Sverige i trim” - de olika specialidrottsförbunden och
utanför RF stående idrottsorganisationer genom olika aktiviteter söker stimulera
människor att motionera mera.

I motionen 1975:85 framhålles att samhällets stöd till idrott och idrottsanläggningar
är jämförelsevis litet om man ser det i relation till det värde
idrotten har för friskvården. Enligt motionärerna bör samhällets insatser
för att främja en ökning av breddidrotten vara av två slag. Det gäller för
det första att genom samhällsplaneringen ge alla samhällsgrupper förutsättningar
för ett ökat idrottande, för det andra att med olika åtgärder stimulera
enskilda att utnyttja de förutsättningar som föreligger. I motionen
diskuteras en rad åtgärder inriktade på både bredd- och elitidrott och avsedda
att stödja och verka för ett ökat idrottsutövande.

Liksom flera av de remissinstanser som yttrat sig över motionen vill
utskottet framhålla betydelsen av en ökad satsning på enkla motions- och
idrottsanläggningar i bostadsområdena. Det måste vara lätt för människor
att nå platser och områden som är lämpliga för motion. Tillgänglighet för
alla grupper och ett generöst öppethållande är av stor betydelse när det
gäller att öka motionsverksamheten. Både nya anläggningar och en samordning
och upprustning av befintliga resurser behövs.

Det är särskilt viktigt att man vänder sig till barn och ungdom för att
tidigt grundlägga sunda motions- och idrottsvanor. Den stimulerande effekt
som elitidrottare och internationella tävlingsframgångar har på rekryteringen
av ungdomar till idrotten bör, som motionärerna framhåller, kunna tas till
vara bättre t. ex. genom att idrottsmän i större utsträckning engageras som
ledare och hälsovårdare i en utbyggd breddidrott. Utskottet delar också motionärernas
uppfattning att idrottsrörelsen måste tillföras ökade resurser för
rekrytering och utbildning av ledare. Tillgängliga uppgifter visar nämligen
att den nuvarande nyrekryteringen inte täcker det behov som uppstår efter
ledare som avgår.

Uppmärksammas bör också den roll skolan kan spela i sammanhanget
och betydelsen av att man där fäster vikt vid sambandet mellan kost, fysisk
aktivitet och hälsa. Det är mycket viktigt att alla barn och ungdomar i
skolan, även sådana som har ett fysiskt handikapp, under skoltiden får
regelbunden och lämpligt avpassad motion som är så upplagd att den väcker
och stimulerar intresset för motionsverksamhet över huvud taget.

Det kärva ekonomiska läge som råder i många landstings- och primärkommuner
har nödvändiggjort en hård prioritering i fråga om olika utgifts -

KrU 1975/76:11

ändamål. I denna situation har de flesta kommunerna i vad gäller fritidsverksamheten
i första hand sökt tillgodose ungdomsverksamheten, varför
målsättningen att alla kommunmedlemmar skall kunna utnyttja motions-
och idrottsanläggningar inte kunnat förverkligas. En samordning av
resurserna mellan stat, kommuner, företag, institutioner och andra intressenter
synes därför utskottet nödvändig och brådskande. Av särskild vikt
är att förutsättningarna klarläggs för målmedvetna satsningar från samhällets
och organisationernas sida på en utökad motions- och idrottsverksamhet
för framtiden. Idrottens ekonomiska situation och samhällets stöd till idrotten
fordrar enligt utskottets mening uppmärksamhet inte minst med hänsyn
till att det är angeläget att idrotten inte kommer i beroendeställning till
kommersiella intressen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att samhället på en rad olika
fält bör systematiskt stödja och verka för ett utökat motions- och idrottsutövande
bland människor i alla åldersgrupper. De olika åtgärderna bör
formas till ett övergripande åtgärdsprogram, vilket bör genomföras i samarbete
med idrottsrörelsen. Kulturutskottet vill från sina utgångspunkter
speciellt understryka angelägenheten av

- en samhällsplanering som bättre tar hänsyn till idrottens och det rörliga
friluftslivets behov,

- en ökad satsning på idrottsrörelsen,

- en utbyggnad av idrotts- och motionsanläggningar,

- åtgärdei för att stimulera motionsverksamhet bland barn och ungdom.

I likhet med motionärerna anser utskottet att en parlamentarisk utredning

med representanter även från idrottsrörelsen, utbildningsväsende och kommuner
bör ges till uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen bifaller motionen 1975:85.