JuU 1975/76:7

Justitieutskottets betänkande
1975/76:7

med anledning av motion om ersättning åt brandmannen LarsEnoch
Pettersson

Motionen

I motionen 1975:443 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att rimlig ersättning utgår till brandmannen
Lars-Enoch Pettersson för den ekonomiska skada han oförskyllt lidit i samband
med fyra interners rymning från Kumlaanstalten den 7 juni 1973.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kriminalvårdsstyrelsen.
Styrelsen, som ifrågasätter huruvida handläggningen av detta ärende
överensstämmer med 11 kap. 8 § regeringsformen, anför i saken följande.

Den 7 juni 1973 lyckades fyra på kriminalvårdsanstalten Kumlas interneringsavdelning
intagna under en rast ta sig över promenadgårdens stängsel.
De tillgrep därefter en sopbil som stod upptställd utanför internerningsavdelningen
inne på anstaltsområdet. Sopbilens förare och dennes medhjälpare
sökte förhindra tillgreppet. De intagna tvingade då med hjälp av
medförda knivar sopbilens personal att avlägsna sig från bilen. De intagna
forcerade därefter med sopbilen tre av anstaltens portar och kunde sålunda
avvika från anstalten och fortsätta in mot Kumla.

I en gautkorsning i Kumla stoppade de genom att med sopbilen blockera
körbanan en personbil (Chevrolet Impala, 1963 års modell), som fördes av
ägaren, brandmannen Lars-Enoch Pettersson, Kumla. Genom att hota Pettersson
med en s. k. navare (grov borr) tvingade de Pettersson att stiga
ur bilen. De satte sig därefter själva i denna. Innan de fått i gång bilen
anlände till platsen en tjänstebil från Kumlaanstalten, som upptagit förföljandet
av sopbilen. Tjänstebilen sammanstötte med Petterssons bil som
därigenom åsamkades vissa skador. Innan tjänstebilens personal hann ingripa
lyckades de intagna få i gång Petterssons bil och den fördes med
hög fart från platsen.

Omkring en vecka efter rymningen meddelade kriminalvårdsstyrelsen
Pettersson att han i avvaktan på ev. reparation av sin bil hade möjlighet
att hyra en ersättningsbil för att kunna ta sig till och från sitt arbete i Örebro.

I mitten av juli 1973 konstaterades att en ev. reparation av Petterssons
bil skulle kosta drygt 9 000 kronor. Pettersson kontaktade därefter allmänna
advokatbyrån i Örebro och beviljades allmän rättshjälp. Advokatbyrån yrkade
för Petterssons räkning skadestånd med 9 000 kronor ”i ett för allt”.
I nämnda belopp ingick bl. a. värdet av bilen före sammanstötningen. Detta
värde hade av Pettersson uppskattats till drygt 5 000 kronor.

Genom kriminalvårdsstyrelsens försorg har bilen opartiskt värderats av
en fackman, som förklarat att bilen före sammanstötningen var värd 3 500
kronor.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 7

JuU 1975/76:7

Den 23 oktober 1973 erbjöds Pettersson förlikningsvis ersättning med
6 628 kronor. Beloppet inkluderar ersättning för bilens värde, stilleståndsersättning
(bl. a. kostnader för hyrbil under 48 dygn) samt ersättning för
vissa föremål som förvarades i bilen. Pettersson anmodades även att själv
presentera ett värderingsintyg beträffande bilen, om han inte ansåg sig kunna
godta den utredning som kriminalvårdsstyrelsen presterat på denna punkt.
Något sådant intyg har emellertid ännu inte kommit styrelsen till handa.

Den erbjudna ersättningen skall enligt underhandsöverenskommelse mellan
kriminalvårdsstyrelsen och socialstyrelsen fördelas så att hälften skall
belasta kriminalvårdsstyrelsens anslag och hälften det förslagsanslag till ersättningar
för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. som disponeras av
socialstyrelsen.

Sedan Pettersson förklarat sig ej acceptera kriminalvårdsstyrelsens erbjudande
frånträdde advokatbyrån uppdraget i februari 1974.

Kriminalvårdsstyrelsen har förklarat sig beredd att ersätta Pettersson för
den skada han åsamkats i samband med den aktuella händelsen. Huvudtvistefrågan
är, som styrelsen ser saken, omfattningen av skadan. I denna
fråga skiljer sig styrelsens och Petterssons uppfattningar i huvudsak vad
gäller uppskattningen av bilens värde före sammanstötningen. Styrelsen har
i denna del ej funnit sig kunna erbjuda Pettersson ersättning med högre
belopp än som motsvarar det värde som upptagits i värderingsexpertisens
utlåtande.

Utskottet

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att rimlig
ersättning skall utgå till brandmannen Lars-Enoch Pettersson för den ekonomiska
skada denne oförskyllt lidit i följd av fyra interners rymning från
Kumlaanstalten den 7 juni 1973. Skadan äger samband med att internerna
vid rymningen tillgrep och skadade en Pettersson tillhörig bil.

Av det remissyttrande som kriminalvårdsstyrelsen avgivit till utskottet
framgår att styrelsen erbjudit Pettersson ersättning för skadan med visst
belopp men att Pettersson inte accepterat styrelsens erbjudande. I ärendet
har vidare upplysts att ersättningsfrågan alltjämt är föremål för styrelsens
prövning.

Med hänsyn härtill och till innehållet i 11 kap. 7 och 8 SS regeringsformen
kan motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer

att motionen 1975:443 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

JuU 1975/76:7

Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Larfars (s), Johansson
i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Fransson
(c). Lövenborg (vpk), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren
(s), Petersson i Röstånga (fp), Mathsson i Fagersta (s) och Raneskog (c).

GOTAB 75 10124 S Stockholm 1975