JuU 1975/76:6

Justitieutskottets betänkande
1975/76:6

med anledning av motioner om upphävande av brottsbalkens bestämmelse
om beljugande av myndighet

Motionerna

I motionen 1975:101 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om proposition med förslag till upphävande
av gällande bestämmelser i 17 kap. 6§ brottsbalken.

I motionen 1975:675 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen i sina förslag i samband med massmedieutredningens
betänkande reviderar bl. a. de grundlags- och lagbestämmelser som berörs
i motionen. De berörda bestämmelserna är stadgandena i tryckfrihetsförordningen
och brottsbalken om ansvar för beljugande av myndighet. Motionen
har hänvisats till justitieutskottet i vad avser förslag till ändring i
brottsbalken och eljest till konstitutionsutskottet, som behandlar motionsspörsmålet
i betänkandet KU 1975/76:21.

Gällande bestämmelser

I 17 kap. 6 § brottsbalken stadgas straff för beljugande av myndighet.
Den brottsliga gärningen anges bestå i att bland allmänheten sprida falskt
rykte eller annat osant påstående, som är ägnat att undergräva aktningen
för myndighet eller annat organ som äger besluta i allmänna angelägenheter.
Straffskalan upptar böter eller fängelse i högst två år.

I fråga om yttranden i tryckt skrift, radio och television, som innefattar
beljugande av myndighet, finns särskilda straffbestämmelser i tryckfrihetsförordningen
och radioansvarighetslagen (1966:756). Som en allmän förutsättning
för att ansvar för otillåtna yttranden enligt dessa lagar skall kunna
inträda gäller att gärningen är straffbelagd i allmän lag, t. ex. beljugande
av myndighet enligt brottsbalken.

Utredningar

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år 1974 en särskild sakkunnig
med uppdrag att företa en översyn av brottsbalkens bestämmelser om
brott mot rikets säkerhet (Ju 1974:02). Utredningen har i år slutfört sitt arbete
genom avlämnande av betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrottet m. m.
I betänkandet föreslås - såvitt nu är av intresse - att straffstadgandet om
beljugande av myndighet i brottsbalken utmönstras. 1 betänkandet framhålls

1 Riksdagen 1975/ 76. 7 sami. Nr 6

JuU WTS/lbifa

att stor försiktighet bör iakttas när det gäller att genom straffsrättsliga åtgärder
söka möta spridande av osanna påståenden. Uppenbarligen bör sådana
åtgärder tillgripas endast när andra remedier inte står till buds. I jämförelse
med de förhållanden som härvidlag rådde på 1930-talet, då bestämmelsen
om beljugande av myndighet i allt väsentligt tillkom, är samhället i dag
enligt utredningen väsentligt bättre rustat att möta - och bemöta - falska
rykten och andra osanna påståenden. Sålunda har massmedierna i dag säkerligen
en långt större och bredare genomslagskraft än tidigare. Möjligheterna
att genom massmedia nå fram med beriktiganden och annan information
är, fortsätter utredningen, därför allmänt sett goda.

Enligt utredningen finns det risk, att man med ett stadgande om beljugande
av myndighet inkräktar på den rätt till fri kritik av bl. a. myndigheter
som så starkt hävdas - och utövas - i den allmänna debatten
i dag. Att dra en gräns härvidlag anser utredningen också förenat med
stora svårigheter. Utredningen framhåller vidare att ett ingripande med
straffrättsliga åtgärder mången gång kan tänkas snarare försvaga än stärka
förtroendet för den myndighet som varit utsatt för ryktesspridningen. Här
torde, om någonsin, gälla att information eller upplysning är den adekvata
åtgärden när det gäller att motverka eller undanröja de skadeverkningar
eller risker för sådana verkningar som kan bli följden av att osanna uttalanden
sprids bland allmänheten. I grava fall, där påtagliga olägenheter för myndighetens
verksamhet kan befaras, torde det enligt utredningen f. ö. kunna
hävdas att det är en plikt för den berörda myndigheten att - i enlighet
med dess allmänna skyldighet att tillse att anförtrodda verksamhetsuppgifter
effektivt fullgörs - på lämpligt sätt bemöta osanna rykten och påståenden.
Att lagföring i sådant sammanhang skulle ha någon nämnvärd effekt eller
ens vara lämplig anser sig utredningen kunna på goda grunder starkt ifrågasätta.
Betänkandet har remissbehandlats och prövas f. n. av regeringen.

Den år 1970 tillkallade massmedieutredningen (Ju 1970:59) har i år avgivit
betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag med förslag till en massmediegrundlag
som innefattar regler om yttrandefriheten i tryckta samt
stencilerade och på därmed jämställt sätt mångfaldigade skrifter, radio, television
och film. I lagförslaget upptas vissa regler om ansvar för brott mot
publiceringsfriheten. För straffbarhet skall liksom f. n. krävas inte bara att
ansvar för gärningen kan inträda enligt grundlagen utan också att den är
straffbelagd i allmän lag. I betänkandet anges att utredningen beaktat det
förslag som framlagts av utredningen angående brottsbalkens bestämmelser
om brott mot rikets säkerhet. Med hänsyn till att sistnämnda utredning
föreslagit att bestämmelsen om beljugande av myndighet skall upphävas
har massmedieutredningen inte framlagt något förslag om kriminalisering
av sådan gärning som yttrandefrihetsbrott. Betänkandet remissbehandlas
f. n.

Propositioner på grundval av de båda nämnda utredningsförslagen väntas
bli förelagda riksdagen under våren 1976.

JuU 1975/76:6

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner vari yrkas att bestämmelsen
i 17 kap. 6 § brottsbalken om beljugande av myndighet skall upphävas.

Enligt nämnda straffstadgande skall ansvar för beljugande av myndighet
ådömas den som bland allmänheten sprider falskt rykte eller annat osant
påstående, som är ägnat att undergräva aktningen för myndighet eller annat
organ som äger besluta i allmänna angelägenheter.

Den år 1974 tillkallade utredningen angående brottsbalkens bestämmelser
om brott mot rikets säkerhet har i ett i maj i år framlagt betänkande (Ds Ju
1975:16) Spioneribrottet m. m. bl. a. föreslagit att bestämmelsen om beljugande
av myndighet i brottsbalken skall utmönstras. Betänkandet är efter
sedvanlig remissbehandling föremål för regeringens prövning. Proposition
på grundval av utredningens förslag beräknas enligt vad utskottet inhämtat
bli förelagd riksdagen under våren 1976. Regeringens ställningstagande bör
inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motionen 101 samt motionen
675 i nu förevarande del.

Utskottet hemställer

att riksdagen beträffande straffbestämmelsen i brottsbalken om beljugande
av myndighet avslår motionen 1975:101 samt motionen
1975:675 i denna del.

Stockholm den 4 november 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c).
Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), fru Bergander (s), herrar Schött
(m), Nilsson i Visby (s), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru André (c), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Petersson i Röstånga (fp), Mathsson i Fagersta
(s) och Raneskog (c).

Särskilt yttrande

av herr Lövenborg (vpk):

I motionen 101 från vänsterpartiet kommunisterna hemställs om upphävande
av gällande bestämmelser i 17 kap. 6 § brottsbalken.

Denna - som man trodde - bortglömda paragraf blev plötsligt av allmänt
intresse på grund av JK:s beslut att anställa tryckfrihetsåtal mot ansvarige
utgivaren av FIB/Kulturfront för en artikel som riktat kritik mot högsta

JuU 1975/76:6

domstolens beslut att vägra prövningstillstånd i det s. k. IB-målet. Bestämmelsen
i 17 kap. 6 § brottsbalken är direkt riktad mot samhällskritisk debatt
och fritt meningsutbyte.

I ett par utredningar dras samma slutsats som av motionärerna. I betänkandet
(Ds Ju 1975:16) Spioneribrottet m. m. föreslås att straffstadgandet
om beljugande av myndighet i brottsbalken utmönstras. Den år 1970 tillsatta
massmedieutredningen framhåller i sitt betänkande att den med hänsyn
till slutsatserna i den tidigare nämnda utredningen inte framlagt något förslag
om kriminalisering av sådan gärning som yttrandefrihetsbrott. En proposition
aviseras till våren 1976. Med hänsyn härtill har jag i nuläget inte
vidhållit vänsterpartiet kommunisternas motionsyrkande. Vi förväntar oss
en proposition vars innehåll tillmötesgår det i motionen framställda yrkandet
om att den nämnda paragrafen utmönstras ur brottsbalken. Skulle så inte
bli fallet återkommer partiet självklart med en motion i anslutning till propositionen.

GOTAB 75 10126 S Stockholm 1975