JuU 1975/76:28

Justitieutskottets betänkande
1975/76: 28

med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag
till kriminalvården jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Kriminalvården

1. Kriminalvårdsstyrelsen. Regeringen har i propositionen 1975/76:100 bilaga
4 (justitiedepartementet) under punkten F 1 (s. 69-71) föreslagit riksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisa ett för-'
slagsanslag av 40 160 000 kr.

Motion

1 motionen 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den nya
kriminalvårdsreformen i enlighet med vad som anförts i motionen 1979
(yrkande 10).

Utskottet

Under ifrågavarande anslag föreslås att riksdagen anvisar ett förslagsanslag
av 40 160 000 kr. Häri innefattas medel för fem nya tjänster, varav en handläggare
till förstärkning av styrelsens personalbyrå.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning.
I motionen 1998 (1979) yrkas att riksdagen skall begära en utvärdering
av den nya kriminalvårdsreformen. Motionärerna framhåller att reformen
inneburit genomgripande förändringar i anstalts- och behandlingssystemet
men att många problem kvarstår olösta och att nya problem har tillkommit.
Som inte minst angeläget vid en utvärdering anger motionärerna att personalens
uppfattning får komma till uttryck och att över huvud taget hänsyn
tas till personalens arbets- och säkerhetsförhållanden.

Vid bedömande av motionsyrkandet måste enligt utskottets mening beaktas
att kriminalvårdsreformen, som beslutades av statsmakterna 1973,
ännu inte genomförts fullt ut. Bl. a. har det nya regionala system med 14
regioner, som reformen innefattar, bara delvis kommit i tillämpning. Vidare
är antalet lokalanstalter otillräckligt för att intentionerna bakom reformen
skall kunna föras ut i hela landet. Med hänsyn härtill saknas förutsättningar
för en utvärdering av det slag motionärerna begär. Möjlighet föreligger däremot
att göra mer begränsade undersökningar rörande reformens verkningar.
Medel har också anvisats för sådana undersökningar. För innevarande bud -

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 28

JuU 1975/76: 28

getår har kriminalvårdsstyrelsen sålunda erhållit 200 000 kr., vilka medel
bl. a. används för ett projekt som syftar till en kartläggning av reformens
effekter på återfall. Utvecklingsenheten vid kriminalvårdsstyrelsen handhar
verksamheten i samarbete med brottsförebyggande rådets utvecklingsenhet
och vetenskapliga grupp. Beloppet har för nästa budgetår uppräknats med
50 000 kr. (se prop. 1975/76:100, bil. 4, s. 24, JuU 1975/76:25, rskr 181).

Med anledning av motionärernas uttalanden rörande anstaltspersonalens
arbetsförhållanden m. m. vill utskottet erinra om att den år 1973 tillsatta
utredningen rörande personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter
(Ju 1973:20) beräknas slutföra sitt arbete innevarande år.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1998 i nu berörd del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1976/77
anvisar ett förslagsanslag av 40 160 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvärdsre/örmen
avslår motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 10).

2. Kriminalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkten F 2 (s. 71-75)
föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att inrätta två tjänster som
kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24 samt att till Kriminalvårdsanstalterna för
budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 519 225 000 kr.

Motioner

I motionen 1975/76:175 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att förslag till införande av arbetsmarknadsmässig lön för
arbete utfört av intagen i fångvårdsanstalt skyndsamt framläggs.

I motionen 1975/76:1054 av fru André m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära omprövning av beslutet att reducera platsantalet
med 40 vid kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.

I motionen 1975/76:1061 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att hos regeringen begära dels att kriminalvårdsstyrelsen
bemyndigas att utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade
arbetsersättningar till anstalterna i Tidaholm och Norrtälje
(yrkande 3), dels att frågan om införande av marknadsanpassade arbetsoch
studieersättningar för alla intagna i kriminalvårdens anstalter utreds
och att därvid även de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner
m. m. beaktas (yrkande 4).

1 motionen 1975/76:1074 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen, i syfte att möjliggöra senare inlåsning enligt vad som anförts
i motionen, till F2 Kriminalvårdsanstalterna anvisar ett med 10 000 000
kr. i förhållande till regeringens förslag förhöjt belopp.

JuU 1975/76: 28

I motionen 1975/76:1081 av herrar Lövenborg (vpk) och Pettersson i
Västerås (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om införandet
av marknadsmässiga löner vid samtliga fångvårdsanstalter.

1 motionen 1975/76:1083 av herr Polstam m. fl. (c, fp) hemställs att riksdagen
beslutar att under F 2 Kriminalvårdsanstaltema anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 4 960 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 524 185 000
kr. för att möjliggöra en senareläggning av inlåsningen vid de slutna anstalterna.

I motionen 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med
uppgift att framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket på olika
anstalter (yrkande 11).

Utskottet

Regeringens förslag till medelsanvisning avser ett förslagsanslag av
519 225 000 kr. Häri innefattas medel för 48,5 nya tjänster, varav åtta för
ett fortsatt successivt genomförande av det nya regionala systemet inom
kriminalvården, sex för nya tjänster som studieledare vid en mera planmässigt
inriktad teoretisk utbildning vid anstalterna samt 28 för tjänster
vid ett nytt allmänt häkte i Kristianstad. Förslaget innefattar å andra sidan
en personalreducering, avseende bl. a. 16 tjänster med anledning av ett beslut
av regeringen den 18 december 1975, som innebär att anstalterna Hall, Norrtälje
och Tidaholm skall reduceras med 35, 40 respektive 40 platser. Reduceringen
skall enligt beslutet ske successivt och vara avslutad senast den
30 juni 1977.

Mot sistnämnda beslut anförs kritik i motionen 1054 såvitt gäller anstalten
Tidaholm. Motionärerna framhåller att platsantalet på denna anstalt enligt
ett tidigare regeringsbeslut i december 1974 skall reduceras med 40 platser
före den 1 juli 1976 och att anstalten är den enda anstalt i landet som
berörs av bägge indragningsbesluten. En reducering med 80 platser på kort
tid kan enligt motionärerna inte ske utan svårigheter. Motionärerna påpekar
att på anstalten arbetar fast anställd, yrkesutbildad personal som är lokalt
bunden och att reduceringen påverkar personalens arbetsmöjligheter. De
framhåller också att anstalten är i gott skick. Motionsyrkandet innebär att
riksdagen skall begära att regeringen omprövar beslutet att reducera platsantalet
på Tidaholmsanstalten med ytterligare 40 platser.

Det av motionärerna omnämnda regeringsbeslutet 1974 innebar, efter viss
ändring med anledning av uttalanden från riksdagens sida (JuU 1975:11,
rskr 89), att platsantalet skulle reduceras på vissa anstalter med följande
platser: Kumla 140, Lärbro 40, Tidaholm 40, Ulriksfors 33, Kalmar 20, Hinseberg
10 och Skänninge 10 platser. Reduceringen skall vara avslutad senast
den 30 juni 1976.

JuU 1975/76: 28

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den sjunkande beläggningen
på kriminalvårdsanstalterna bör föranleda en ytterligare reducering
av platsantalet. I överensstämmelse med tankegångarna bakom kriminalvårdsreformen
bör, som departementschefen framhåller, reduceringen
göras vid riksanstalter. Någon erinran synes inte i och för sig kunna riktas
mot beslutet om vilka anstalter som bör komma i fråga för den fortsatta
nedskärningen, om man granskar riksanstalternas beläggningssiffror. Utskottet
har emellertid fäst sig vid det av motionärerna påtalade förhållandet
att Tidaholmsanstalten är den enda anstalt i landet som omfattas av såväl
1974 som 1975 års indragningsbeslut. Besluten innebär för anstaltens del
en mycket kraftig minskning av platsantalet, från 230 till 150 platser. En
sådan reducering av platsantalet måste självfallet innebära en genomgripande
förändring av verksamheten vid anstalten som synes olycklig, inte minst
med hänsyn till det goda skick som anstalten i jämförelse med många andra
riksanstalter befinner sig i. Den kraftiga reduceringen av platsantalet på
kort tid skapar också enligt vad utskottet inhämtat vissa svårigheter för
delar av den berörda personalen. Mot en platsreducering på Tidaholm talar
slutligen att anstalten av kriminalvårdsstyrelsen ansetts lämplig för en av
styrelsen föreslagen utvidgad försöksverksamhet med marknadsanpassad
lön.

I vad mån nackdelar av motsvarande tyngd kan anföras om man i stället
hänför reduceringen till en eller flera av landets övriga 21 riksanstalter är
givetvis omöjligt för utskottet att överblicka inom ramen för detta ärende.
Vad utskottet inhämtat har emellertid övertygat utskottet om att anledning
kan finnas att i enlighet med motionsönskemålet ompröva beslutet att reducera
Tidaholmsanstalten med ytterligare 40 platser.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

I två motioner, 1074 och 1083, begärs förhöit anslag i syfte att möjliggöra
en senare inlåsning av de intagna på kriminalvårdens slutna anstalter. För
närvarande låses dörrarna till de intagnas bostadsrum regelmässigt kl. 20
varje dag på samtliga slutna anstalter, lokalanstalter lika väl som riksanstalter.
I motionen 1083 framhålls att den tidiga inlåsningen hör till de
mest pressande och aggressionsutlösande momenten på anstalterna och att
den begränsar de intagnas möjligheter att utnyttja sin fritid till meningsfulla
aktiviteter och samvaro med andra. Medel bör enligt motionärerna anvisas
som möjliggör en senareläggning av inlåsningen till kl. 21. Anslaget föreslås
i sådant syfte höjt med 4 960 000 kr.

I motionen 1074 begärs en förhöjning av medelsanvisningen med 10 milj.
kr. för att möjliggöra att inlåsningen tidigast sker kl. 22. Motionärerna betecknar
den nuvarande inlåsningen kl. 20 som en kränkande omyndighetsförklaring
av vuxna människor och uppger att den framkallar ständig opposition
från de intagnas sida. Den står också, framhåller motionärerna,
i strid med strävandena i modern kriminalpolitik att förhållandena för de
intagna inte onödigtvis skall skilja sig från livet utanför murarna.

JuU 1975/76: 28

De skäl som anförts till stöd för den nuvarande inlåsningen kl. 20 har
framför allt varit av ekonomisk natur. Kriminalvårdsberedningen anförde
sålunda i sitt betänkande Kriminalvård (SOU 1972:64) att en senarelåsning
skulle bli mycket kostnadskrävande. Merkostnaden för en timmes förlängd
gemenskap skulle, enligt en av kriminalvårdsstyrelsen verkställd beräkning,
uppgå till 3,5 milj. kr. Beredningen ansåg därför att, vid en avvägning av
angelägenhetsgraden av olika reformbehov, en senareläggning av inlåsningen
fick stå tillbaka för andra åtgärder. I enlighet härmed avstyrkte beredningen
ett av kommittén för anstaltsbehandling (KAIK) framlagt förslag
om senarelagd inlåsning (SOU 1971:74). 1 stället kunde enligt beredningen
övervägas att utrusta bostadsrummen med TV-apparat och därmed ge de
intagna på slutna anstalter möjlighet att följa TV-program. Så har också
skett i viss utsträckning. För innevarande budgetår har för ändamålet anslagits
75 000 kr., och lika stort belopp innefattas i regeringens anslagsframställning
för nästa budgetår.

Satsningar av detta slag är emellertid enligt utskottets mening inte ägnade
att lösa det i motionerna aktualiserade problemet som inte främst avser
rätten för de intagna att 11 se på TV utan deras möjligheter över huvud
taget att utnyttja sin fritid på ett meningsfullt sätt. En inlåsning kl. 20
står, som motionärerna framhåller, i mindre god överensstämmelse med
strävandena bakom kriminalvårdsreformen att så långt möjligt undvika att
de intagna passiviseras och förlorar kontakten med omvärlden. Nuvarande
ordning innebär att de intagna endast får tillbringa en begränsad del av
fritiden tillsammans med andra. Den försvårar för dem att delta i studiecirklar
och sammankomster med övervakare, träffa anstaltsbesökare, yrkesvägledare
m. fl. och hindrar dem från att fö sitt behov av förströelse
tillgodosett i skälig utsträckning.

Utskottet vill nämna att önskemål om senarelåsning genomgående har
förts fram och prioriterats av de intagna vid utskottets studiebesök vid olika
kriminalvårdsanstalter. Krav därpå har också under en följd av år förts fram
i kriminalvårdsstyrelsens budgetframställningar och av de intagnas organisationer.

Utskottet är mot bakgrund av det anförda berett att uttala sin principiella
anslutning till motionsförslagen. Samtidigt är utskottet emellertid medvetet
om att en senare kvällslåsning inrymmer åtskilliga problem av ekonomisk,
administrativ och personalpolitisk natur. Reformen måste - även om enligt
vad utskottet erfarit vissa arbetskraftsvinster på sina håll torde kunna göras
genom bl. a. ändringar i schemaläggningen - kräva ökade personalresurser.
Att nyrekrytera personal i ett läge då personalindragningar successivt aktualiseras
i följd av en sjunkande anstaltsbeläggning synes emellertid mindre
välbetänkt. Vidare medför reformen oundgängligen ökad kvällstjänstgöring
och därmed också sämre arbetsförhållanden för personalen.

Spörsmål av nu berörd art kräver enligt utskottets mening överväganden
som inte kan göras inom ramen för detta ärende. Utskottet förordar därför

1* Riksdagen 1975/76. 7 sam!. Nr 28

Juli 1975/76: 28

att frågan om senareläggning av kvällslåsningen på de slutna anstalterna
blir föremål för skyndsam översyn genom justitiedepartementets försorg.
Utredningen bör bedrivas så att förslag kan föreläggas nästa riksmöte. Syftet
bör vara att skapa förutsättningar för att inlåsningen på anstalterna snarast
möjligt kan senareläggas. I avvaktan på att den av utskottet förordade reformen
genomförs bör - med beaktande av de lokala förhållandena och
inom ramen för nuvarande resurser - ansträngningar göras inom de olika
regionerna att senarelägga kvällslåsningen i så stor utsträckning som möjligt.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

I tre motioner, nämligen 175, 1061 och 1081, framförs yrkanden som
syftar till utvidgning av den vid vissa anstalter bedrivna försöksverksamheten
med marknadsanpassad arbetsersättning för intagna.

Sådan verksamhet förekommer f. n. vid två anstalter, vid Tillberga sedan
november 1972 och vid Skogome sedan februari 1975. Verksamheten syftar
till att ge de intagna möjlighet att, även vad gäller arbetsersättningen, arbeta
under villkor som liknar den fria arbetsmarknadens. Den högre arbetsersättningen
skall användas för att förbättra den ekonomiska och sociala situationen
inför frigivningen. Verksamheten innefattar också bl. a. en aktiv
medverkan från anstaltens sida i de intagnas ekonomiska planering och
sanering (budgetplanering) samt en utökning av antalet permissioner.

Löneersättningen vid försöksanstalterna grundar sig på gällande kollektivavtal
och utgår i allmänhet i form av prestationslön. Skatteavdrag görs
inte på lönen. I stället görs vid ackordsättningen ett avdrag som ungefär
motsvarar preliminärbeskattningen för en ensamstående i samma inkomstläge.
Vidare dras från arbetsersättningen ett belopp som svarar mot en skälig
betalning för kost.

Intagna som är intresserade av att delta i försöksverksamheten på Tillberga
får ansöka om placering där. För att bli antagen krävs bl. a. att den intagne är
lämplig för placering på öppen anstalt, att han är frisk, arbetsför och intresserad
av industriellt arbete samt att han är intresserad av att, under aktivt samarbete
med personalen, försöka ordna upp sin ekonomi inför frigivningen. Sökande
som är narkotikamissbrukare blir regelmässigt inte antagna.

På Tillberga, som är öppen riksanstalt med nominellt 119 platser, är produktionen
huvudsakligen inriktad på tillverkning av trähus (80 platser). Därjämte
finns en mekanisk verkstad (20 platser). Beläggningen på anstalten
uppgick vid årsskiftet 1975-1976 till 53 intagna. På Skogome, som ären sluten
riksanstalt med 103 platser, kan 75 intagna sysselsättas i ett tvätteri och 20 i en
grovkonfektionsverkstad. Vid årsskiftet 1975-1976 fanns 76 intagna på anstalten.

I motionen 175 begärs att regeringen skyndsamt skall framlägga förslag
till införande av arbetsmarknadsmässig lön för de intagnas arbete på anstalterna.
Enligt motionären skulle ett system med marknadsmässiga löner
bättre tillgodose syftet med kriminalvården, bl. a. genom en minskning av

Juli 1975/76: 28

antalet återfall i brott. Vidare skulle de intagna få möjlighet att göra rätt
för sig redan under anstaltstiden och arbetstrivseln öka.

På i huvudsak samma skäl begärs i motionen 1081 att riksdagen hos
regeringen hemställer om införandet av marknadsmässiga löner vid samtliga
fångvårdsanstalter.

I motionen 1061 yrkas - i överensstämmelse med önskemål som framförts
i kriminalvårdsstyrelsens petita - att riksdagen hos regeringen skall begära
dels att styrelsen bemyndigas utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade
ersättningar till anstalterna Tidaholm och Norrtälje, dels att frågan
om införande av marknadsanpassade arbets- och studieersättningar för alla
intagna utreds och att därvid även de problem som sammanhänger med
beskattning, sjukförsäkringsförmåner m. m. beaktas. Motionärerna åberopar
att erfarenheterna av försöksverksamheten vid Tillberga ansetts positiva
och att en försöksverksamhet på Tidaholm och Norrtälje skulle vara av
särskilt värde, eftersom det på dessa anstalter även bedrivs industriell terapi
och utbildning på grundskole- och folkhögskolenivå. Till stöd för utredningsyrkandet
anför motionärerna att det är lämpligt att de som arbetar
och studerar på anstalt ges en likvärdig situation. Motionärerna pekar också
på att frågan om en övergång till marknadsanpassade arbetsersättningar och
utbildningsbidrag innefattar problem som bl. a. rör beskattning, sjukförsäkringsförmåner,
införsel och utmätning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att införandet av en marknadsanpassad
arbetsersättning för de intagna på våra kriminalvårdsanstalter
skulle vara av värde från flera synpunkter. Bl. a. skulle syftet med kriminalvården
bättre kunna tillgodoses och arbetsvilligheten kunna förbättras.
Vidare skulle möjligheterna öka för de intagna att ordna upp sin ekonomi
och sociala situation inför frigivningen. Gjorda utvärderingar av försöksverksamheten
på Tillberga ger också visst stöd för ett antagande att en
verksamhet med marknadsanpassad lön kan ha en positiv effekt när det
gäller att minska de intagnas återfall i brott omedelbart efter frigivningen.

Utskottet vill dock understryka nödvändigheten av försiktighet när det
gäller att dra slutsatser av den hittills bedrivna försöksverksamheten. De
intagna som deltar i försöksverksamheten utgör ett utvalt klientel, som
i flertalet fall har mindre sociala och ekonomiska svårigheter än genomsnittet
av de intagna på anstalterna. De har också bedömts ha förutsättningar att
klara av arbete av det slag som erbjuds på försöksanstalterna. Det bör vidare
noteras att till försöken med marknadsmässig lön har knutits liberalare permissionsbestämmelser
och särskilda personalinsatser. Det är därför svårt
att avgöra i vilken mån de noterade positiva effekterna har sin grund i
marknadslönesystemet eller i andra faktorer.

Vid övervägande av frågan om en övergång till ett system med marknadsanpassad
ersättning till de intagna måste enligt utskottets mening också
beaktas att en mycket stor del av de intagna befinner sig i sådant tillstånd,
fysiskt eller psykiskt, att de inte rimligen skulle kunna delta i en arbetsdrift

Juli 1975/76: 28

liknande den som förekommer på den civila arbetsmarknaden. Här må endast
erinras om att enligt kriminalvårdsstyrelsens beräkningar ca 25 procent
av anstaltsklientelet är narkotikamissbrukare. Beträffande många gäller att
de är i utomordentligt stort behov av arbetsträning, arbetsterapi och arbetsprövning.
I fråga om en sådan verksamhet kan utskottet liksom departementschefen
ansluta sig till kriminalvårdsstyrelsens förslag om förstärkning
av de nuvarande insatserna. Förslaget, som också innebär att arbetsdriftens
diverseverkstäder successivt förändras till terapi verkstäder,
medför ganska vittgående förändringar av verksamheten vid berörda anstalter,
vilka synes ligga väl i linje med grundtankarna bakom kriminalvårdsreformen
men vara mindre väl förenliga med en övergång till marknadsmässig
lön. Härmed är också sagt att ett införande av marknadsmässig
lön för alla intagna i kriminalvårdens anstalter stämmer mindre väl överens
med den pågående omstruktureringen av verksamheten vid våra anstalter.
Utskottet vill här särskilt peka på den ökade integreringen av frivården
i anstaltsarbetet och strävandena att underlätta övergången mellan anstaltsvård
och frivård genom ett ökat användande av bl. a. frigivningspermissioner
och frigång, under vilken de intagna kan arbeta eller delta i undervisning,
utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten. Utskottet
vill också i sammanhanget erinra om de ökade möjligheter till yrkesinriktad
utbildning för intagna som innefattas i det i budgetpropositionen
anmälda förslaget om överflyttning av huvudmannaskapet för denna utbildning
till arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och till att några säkra slutsatser
inte kan dras av de utvärderingar som gjorts beträffande den hittillsvarande
försöksverksamheten är utskottet inte berett att tillstyrka en generell övergång
till ett system med marknadsmässiga löner i enlighet med önskemålen
i motionerna 175 och 1081. Inte heller kan utskottet tillstyrka yrkandet
i motionen 1061 om en utvidgning av försöksverksamheten.

Enligt utskottets mening är emellertid erfarenheterna av verksamheten
på Tillberga av den karaktären att en närmare utvärdering av verksamheten
framstår som motiverad. Utvärderingen bör i motsats till de begränsade
undersökningar som hittills gjorts även omfatta de företagsekonomiska och
samhällsekonomiska aspekterna på verksamheten. 1 anslutning till utvärderingen
bör utredas förutsättningarna för en permanentning av försöksverksamheten
och för en utvidgad verksamhet med marknadsanpassad lön.
Därvid bör i enlighet med önskemålen i motionen 1061 särskilt beaktas
situationen för intagna som bedriver studier under anstaltsvistelsen. Utredningen
bör också i enlighet med motionsönskemålen omfatta de problem
som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner, införsel, utmätning
m. m. för intagna som uppbär lön under anstaltsvistelsen.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

I motionen 1998 (1979) uttalas att missbruket av narkotika på kriminalvårdsanstalterna
är ett allvarligt problem, som det tycks bli allt svårare

JuU 1975/76: 28

att komma till rätta med. Motionsyrkandet går ut på att riksdagen skall
begära att regeringen tillsätter en arbetsgrupp av specialister med uppgift
att framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att narkotikamissbruket på anstalterna
utgör ett allvarligt problem och att narkotika förekommer på anstalterna
i en utsträckning som inte kan anses acceptabel. Svårigheterna
att komma till rätta med problemet sammanhänger till stor del med att
den totala avskärmning från yttervärlden, som skulle fordras för att helt
förhindra förekomsten av narkotika inom anstalterna, i praktiken är oförenlig
med den större öppenhet gentemot samhället i övrigt i form av ökade möjligheter
till permissioner, frigång, besök m. m., som utgjorde en av grundvalarna
för kriminalvårdsreformen. Att göra den rätta avvägningen härvidlag
är en uppgift av mycket grannlaga natur.

För att komma till rätta med insmugglingen och bruket av narkotika
på anstalterna utförs visitation av de intagna, deras bostadsrum och övriga
allmänna utrymmen på anstalterna. Vid visitation och övrig kontroll tillgrips
i viss utsträckning kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Vid vissa anstalter,
Kumla, Malmö och Österåker, Finns särskild personal avdelad för visitationsverksamhet,
s. k. visitationspatruller. Erfarenheterna härav har varit
så goda, att verksamheten utökats till andra anstalter. Andra åtgärder som
vidtagits är förflyttning av intagna till annan anstalt och tillfälliga förstärkningar
av vård- och tillsynspersonalen för att trygga kravet på ordning och
säkerhet. Slutligen bör erinras om den verksamhet som de s. k. narkomanvårdsteamen
bedriver.

Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet liksom 1974, då väsentligen
samma spörsmål prövades (JuU 1974:32), kunna förutsätta, att
kriminalvårdsstyrelsen kontinuerligt ägnar hithörande frågor uppmärksamhet
och vidtar åtgärder både för att begränsa och försvåra införseln av narkotika
till kriminalvårdsanstalterna och för att mer varaktigt komma till
rätta med missbruket därav. Utskottet vill i sammanhanget erinra om utskottets
uttalanden med anledning av propositionen med förslag till ny lag
om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (prop. 1975/76:90, JuU
1975/76:31), innebärande bl. a. att med all kraft måste förhindras att tilllämpningen
av den nya häkteslagen leder till att narkotika kommer in på
häktena.

Någon arbetsgrupp av det slag motionärerna förordar kan enligt utskottets
mening inte anses erforderlig. Utskottet avstyrker således bifall till motionen
i nu berörd del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande reducering av platsantalet vid kriminalvdrdsanstalten
Tidaholm med anledning av motionen
1975/76:1054 ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om omprövning i denna del;

2. att riksdagen beträffande senare inläsning av de intagna med

JuU 1975/76: 28

anledning av motionerna 1975/76:1074 och 1975/76:1083 båda
i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfort om
skyndsam utredning i detta hänseende;

3. att riksdagen beträffande marknadsanpassad arbetsersättning till
intagna med anledning av motionen 1975/76:175, motionen
1975/76:1061 i denna del (yrkandena 3 och 4) och motionen
1975/76:1081 ger regeringen till känna vad utskottet anfort
om utvärdering och utredning i denna del;

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta två tjänster som
kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24;

5. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motionerna 1975/76:1074
och 1975/76:1083, båda i denna del, till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av
519 225 000 kr.;

6. att riksdagen beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna
avslår motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande
11).

3. Frivården. Regeringen har under punkten F 3 (s. 75-77) föreslagit riksdagen
att till Frivården för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag
av 97 300 000 kr.

Motioner

I motionen 1975/76:204 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av bestämmelserna om övervakningsarvodena
att dessa kommer att rubriceras som ersättning för kostnader
i samband med övervakningsuppdraget.

I motionen 1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen till Frivården förbehandlings- och stödåtgärder anvisar
557 000 kr. utöver regeringens förslag (yrkande 1 d) samt att riksdagen hos
regeringen begär förslag till väsentligt höjd ersättning till lekmannaövervakare
enligt vad som anförts i motionen (yrkande 2 b).

I motionen 1975/76:716 av fru Kristensson (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till höjning av övervakararvodena, att
föreläggas innevarande riksmöte (yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen
anhåller om åtgärder för att genomföra jourverksamhet inom kriminalvårdens
frivård (yrkande 2).

1 motionen 1975/76:1061 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att till Frivården för behandlings- och stödåtgärder
samt för familjehem anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 800 000 kr. förhöjt anslag av 98 100 000 kr. (yrkande 2).

Juli 1975/76: 28

1 motionen 1975/76:1064 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen beslutar att under Frivården anvisa ett med
18 000 000 kr. uppräknat belopp (yrkande 2).

Utskottet

Regeringens förslag till ökad medelsanvisning under ifrågavarande punkt
innebär framför allt fortsatta satsningar i syfte att förverkliga 1973 års principbeslut
om reformer inom frivårdssektorn. Av totalt 61 nya tjänster är
sålunda 35 tjänster som assistent och 11 tjänster som biträde avsedda att
bereda ett ökat antal dömda med svår missanpassning möjlighet att få frivårdstjänstemän
som övervakare. Vidare beräknas medel för 7 tjänster som
assistent för förstärkning av frivårdens kurativa verksamhet vid häkten och
lokalanstalter såsom ett led i strävandena till ökad integrering mellan anstaltsvård
och frivård. Medel beräknas också bl. a. för tjänster vid ett bostadshotell
i Helsingborg.

I motionen 1064 begärs en uppräkning av anslaget till frivården med
18 milj. kr. Yrkandet utgår från hemställan i samma motion om avslag
på regeringens förslag i budgetpropositionen till anvisning av medel för nya
polismanstjänster. I denna del har riksdagen avslagit motionen vid behandlingen
av anslagen till polisväsendet (JuU 1975/76:26 p. 6).

I konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall till motionen i vad den
avser en uppräkning av anslaget till frivården.

I syfte att förbättra frivårdens behandlings- och stödåtgärder föreslås i
motionerna 400 och 1061 en uppräkning av anslaget under förevarande punkt
med 557 000 kr. respektive 800 000 kr. Den i den sistnämnda motionen
föreslagna höjningen avser också medel till verksamhet med familjehem.
I båda motionerna erinras om att frågan om ansvars- och kostnadsfördelning
mellan kriminalvården och andra samhällsorgan bl. a. när det gäller frivårdens
klienter, t. ex. i fråga om arbetsförmedling och bostadsanskaffning,
ännu inte fått en tillfredsställande lösning. Enligt motionärerna erfordras
med hänsyn härtill ökade ekonomiska resurser för frivården.

Olika frågor om skilda samhällsorgans ansvar för kriminalvårdens klienter
ägnades stort intresse vid riksdagens ställningstagande till kriminalvårdsreformen
år 1973 och vid kriminalvårdslagstiftningen år 1974 (JuU 1973:15
s. 5-7 och JuU 1974:2 s. 34-36). År 1973 anförde utskottet bl. a. att det
förelåg ett klart behov av fastare former för samarbetet mellan samhällets
olika vårdgrenar, och utskottet underströk kraftigt vikten av att samarbetsfrågorna
ägnades särskild uppmärksamhet under det fortsatta arbetet med
kriminalvårdsreformens förberedande och genomförande. År 1974 uttalade
utskottet bl. a. att det var nödvändigt att klarlägga frågorna om ansvarsoch
kostnadsfördelning, så att samarbetet inte försvårades av oklarheter
i sådant hänseende. Uttalandet gällde inte bara förekommande lokala problem
utan i lika hög grad former för samarbete på regional och central

JuU 1975/76: 28

nivå. Enligt utskottets mening varén helhetslösning av problemen angelägen
och brådskande. Erforderliga överväganden borde ske med skyndsamhet
och förslag i anledning av övervägandena borde framläggas utan dröjsmål.
Vad utskottet anfört gavs Kungl. Maj:t till känna.

När de nu berörda frågorna på nytt aktualiserades förra året hänvisade
utskottet (JuU 1975:11 s. 16) bl. a. till att brottsförebyggande rådets arbetsgrupp
rörande anpassningsstöd åt straffade enligt nyligen givna direktiv hade
att senast den 1 november 1975 till rådet inkomma med förslag om hur
samarbetet mellan kriminalvården och andra samhällsorgan borde utformas
på längre sikt. Utskottet, som på nytt underströk angelägenheten av att
en lösning av de berörda problemen snabbt kommer till stånd, utgick från
att förslag i anledning av övervägandena inom brottsförebyggande rådet
skulle framläggas utan dröjsmål.

I en i december 1975 avlämnad promemoria konstaterar arbetsgruppen
rörande anpassningsstöd åt straffade att formerna för ett utökat och systematiserat
samarbete mellan kriminalvården och angränsande vårdområden
är beroende av vissa förutsättningar som först måste klarläggas och fastställas.
Hit hör kriminalvårdens kostnadsansvar för medicinska och sociala
vårdinsatser, fördelningen av behandlings- och resursansvaret för olika vårdinsatser
och kriminalvårdens anknytning til! redan etablerade samarbetsformer.

I syfte att belysa de allmänna förutsättningarna för ett vidgat samarbete
mellan kriminalvården och andra samhällsorgan har arbetsgruppen enligt
vad som anges i promemorian börjat en försöksverksamhet i tre områden,
nämligen Västerbottens län, Västerås kommun och Fisksätra bostadsområde
i Nacka kommun. Verksamheten syftar ytterst till att beskriva frivårdens
roll i ett lokalt vårdsamarbete. Genom den valda uppdelningen har gruppen
velat få underlag för en jämförande analys av samarbetsproblematiken på
tre nivåer: regional, kommunal och delkommunal. Försöksverksamheten
har börjat under hösten 1975. De första delrapporterna beräknas föreligga
under maj 1976. Försöket skall enligt arbetsgruppen vara avslutat vid årsskiftet
1977-1978.

I promemorian uttalas vidare att när det gäller formerna för och innehållet
i det lokala samarbetet mellan kriminalvården och andra samhällsorgan huvudvikten
bör ligga på den försöksverksamhet som pågår och vars resultat
kan föreligga tidigast om två år. Enligt gruppen borde försöksverksamheten
ledas av en särskild projektgrupp inom brottsförebyggande rådet.

I januari i år beslöt brottsförebyggande rådets styrelse att den förut nämnda
tidsangivelsen i arbetsgruppens direktiv såvitt avser åliggandet att lämna
förslag om utformningen av samarbete mellan kriminalvården och andra
samhällsorgan skulle utgå. Styrelsen uttalade vidare bl. a. att arbetsgruppen
borde bilda en projektgrupp med de arbetsuppgifter som gruppen föreslagit.

Utskottet konstaterar att de frågor om samordningen mellan kriminalvården
och andra samhällsorgan som riksdagen uppmärksammade redan

JuU 1975/76: 28

i samband med kriminalvårdsreformen år 1973, ännu inte fått en tillfredsställande
lösning. 1 likhet med vad utskottet uttalade åren 1974 och 1975
och i linje med vad som framhålls i de nu föreliggande motionerna måste
enligt utskottets mening kraftigt understrykas vikten av att förslag i anledning
av brottsförebyggande rådets överväganden läggs fram utan dröjsmål.

Med hänsyn till det läge som det berörda spörsmålet nu befinner sig
i har utskottet förståelse för motionärernas önskemål om särskilda ekonomiska
insatser på frivårdsområdet. Härvidlag måste emellertid observeras
att en sådan utvidgning av resurserna som motionärerna föreslagit kan komma
att stå i strid mot den av statsmakterna senast vid kriminalvårdsreformens
genomförande fastlagda principen att kriminalvårdens klienter har
samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser som andra medborgare.
Innan de berörda samarbets- och ansvarsfördelningsfrågorna fött sin lösning,
bör man enligt utskottets mening mot bakgrund av vad nu sagts iaktta
viss försiktighet när det gäller medelsanvisningen för det ändamål som motionerna
avser. Såsom en tillfällig lösning intill dess garantier skapats för
erforderliga insatser av samhällets ordinära hjälp- och stödorgan bör emellertid
frivårdens resurser såvitt gäller behandlings- och stödåtgärder i viss
utsträckning förstärkas. I linje med önskemålen i motionerna 400 och 1061
bör därför anslaget under förevarande punkt räknas upp med 500 000 kr.

En betydande post under ifrågavarande anslag utgör ersättning till frivilliga
övervakare inom kriminalvården. Sedan juli 1968 fåren frivillig övervakare
50 kr. per månad och uppdrag. Härav är 35 kr. arvode och 15 kr. ersättning
för beräknade kostnader. Vid ingången av innevarande budgetår hade 14 300
klienter enskilda övervakare. Anslagsposten ersättningar till övervakare beräknas
i budgetpropositionen för nästa budgetår till drygt 12,5 milj. kr.

Frågan om en förbättring av ersättningen till de frivilliga övervakarna,
som aktualiserats i riksdagen under en följd av år, tas i år upp i tre motioner.
I motionen 204 yrkas att riksdagen skall begära sådan ändring av hithörande
bestämmelser att gottgörelsen till övervakarna kommer att rubriceras som
kostnadsersättning. I motionerna 400 och 716 begärs att förslag till höjning
av övervakararvodena skall föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.

När frågan om en höjning av ersättningen till de frivilliga övervakarna
behandlades i riksdagen förra året (JuU 1975:11, rskr 89) konstaterade utskottet
att dessa övervakare utför ett synnerligen ansvarsfullt och krävande
arbete och att det är av stor vikt att det till denna frivårdsverksamhet knyts
ett tillräckligt antal lämpliga personer. Det kunde enligt utskottets mening
inte uteslutas att ersättningsfrågan kan ha inverkan på rekryteringen. Med
beaktande av dessa förhållanden och framför allt med hänsyn till den förändring
i det allmänna löne- och kostnadsläget som hade ägt rum sedan
ersättningsbeloppet senast fastställdes ansåg utskottet att en uppräkning av
övervakarnas ersättning måste komma till stånd inom den närmaste tiden.

JuU 1975/76: 28

För beloppsbestämningen erfordrades enligt utskottets mening närmare
överväganden i skilda hänseenden. Förslag i anledning av den översyn som
utskottet förordade borde föreläggas riksdagen utan dröjsmål. Vad utskottet
sålunda uttalade gavs regeringen till känna.

Den av riksdagen begärda översynen har kommit till stånd och resultaten
därav har nyligen publicerats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
(Ds Ju 1976:3) angående ändrade bestämmelser om ersättning till
de enskilda övervakarna inom kriminalvården. Enligt promemorian bör ersättningen
bestämmas till 100 kr. per månad och uppdrag. Höjningen bör
enligt förslaget främst läggas på omkostnadsdelen. Ersättningen för omkostnader
föreslås således, liksom arvodet, bli höjd till 50 kr. Vid sidan
härav skall kunna utgå arvode för särskilda stödåtgärder. De nya bestämmelserna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1977. Promemorian remissbehandlas
f. n.

I avbidan på resultatet av regeringens överväganden med anledning av
departementspromemorian och remissyttrandena över den inskränker sig
utskottet till att på nytt betona angelägenheten av att en uppräkning av
övervakarnas ersättning snabbt kommer till stånd. Någon riksdagens åtgärd
med anledning av de här behandlade yrkandena i motionerna 204, 400 och
716 erfordras inte.

I motionen 716 berörs de begränsade möjligheterna för tjänstemannaövervakarna
att stå till tjänst vid olika tider på dygnet utanför ordinarie
tjänstetid såsom de frivilliga övervakarna kan. I syfte att förbättra förhållandena
föreslår motionären att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder
för att genomföra jourverksamhet inom frivården.

Vissa försök med jourverksamhet inom frivården har under senare år
gjorts bl. a. i Göteborg och Västerås. Erfarenheterna av dessa försök har
enligt vad utskottet inhämtat varit mindre positiva. Frågan om att åstadkomma
vidgade möjligheter till kontakter mellan klienterna och frivårdstjänstemännen
utanför den normala kontorstiden är emellertid enligt vad
som upplysts för utskottet under övervägande av kriminalvårdsstyrelsen.
Vad gäller frivårdsdistrikten i Stockholm, Göteborg och Malmö, där de av
motionären påtalade problemen är särskilt framträdande, kan nämnas att
bl. a. frågan om arbetsformerna i dessa distrikt utreds av frivårdens storstadsutredning
(Ju 1973:12). Enligt vad utskottet inhämtat överväger utredningen
bl. a. vissa former för medverkan av frivårdstjänstemännen i den
sociala jourverksamheten. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete inom
kort..

Vid bedömning av motionsspörsmålet måste enligt utskottets mening
beaktas att det klientel som anförtros åt tjänstemannaövervakare framför
allt utgörs av dömda med svår social missanpassning, särskilt alkohol- och
narkotikamissbrukare i storstäderna, medan lekmannaövervakare i regel anlitas
för mindre komplicerade fall. Klientelets sammansättning medför
uppenbarligen att alldeles speciella krav måste ställas på tjänstemannaöver -

JuU 1975/76: 28

vakarna i de hänseenden som motionären påtalat. Bl. a. på grund härav
har utskottet förståelse för motionsönskemålet och vill framhålla att det
är angeläget att en bättre ordning snarast kommer till stånd. Med hänsyn
till det pågående utredningsarbetet och övervägandena inom kriminalvårdsstyrelsen
saknas emellertid anledning för riksdagen att nu göra en framställning
till regeringen som motionären begär. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen 716 i nu behandlad del.

Mot regeringens medelsberäkning under ifrågavarande punkt i de delar
som inte berörts av utskottet i det föregående har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av regeringens
förslag, motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande
1 d) och motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2) samt
med avslag på motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande
2), till Frivården för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag
av 97 800 000 kr.;

2. att riksdagen beträffande ersät/ningen lill övervakarna inom kriminalvården
avslår motionen 1975/76:204, motionen
1975/76:400 i denna del (yrkande 2 b) och motionen
1975/76:716 i denna del (yrkande 1);

3. att riksdagen beträffande jourtjänstgöring inom frivården avslår
motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 2).

4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. Engångsanskaffning av inventarier
m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 4 och
F 5 (s. 77 och 78) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1976/77 anvisar

1. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag
av 1 650 000 kr.,

2. till Engångsanska/fning av inventarier m. m. ett reservationsanslag
av 4 250 000 kr.

5. Utbildning av personal m. fl. Regeringen har under punkten F 6 (s. 78)
föreslagit riksdagen att till Utbildning av personal m. fl. för budgetåret
1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 3 510 000 kr.

Motion

I motionen 1975/76:1061 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att till Utbildning av personal m. fl., för
förstärkning i första hand av resurserna för lokal kursverksamhet, anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 4 010 000 kr. (yrkande 1).

JuU 1975/76: 28

Utskottet

Från ifrågavarande anslag bestrids vissa utgifter för utbildning av kriminal
vårds verkets personal, personundersökare och övervakare samt utgifter
för praktikcentra för studerande vid socialhögskola. Departementschefen
föreslår att anslaget för budgetåret 1976/77 förs upp med 3 510 000 kr.

I motionen 1061 framställs yrkande om ytterligare medelsanvisning om
500 000 kr. utöver förslaget i propositionen. Ökningen motiveras framför
allt med det utbildnings- och fortbildningsbehov som påkallas av den omstrukturering
av kriminalvårdens verksamhet som följer av kriminalvårdsreformen.
Medlen bör enligt motionärerna i första hand disponeras så att
önskemål om lokal kursverksamhet kan tillgodoses.

Motionsyrkandena grundas på äskanden om ökad medelstilldelning under
ifrågavarande punkt som framförts i kriminalvårdsstyrelsens petita. Vid bedömningen
av medelsbehovet bör enligt utskottets mening hänsyn tas till
att - enligt vad utskottet erfarit - kriminalvårdsstyrelsens utbildningskapacitet
i vad gäller assistentutbildningen är begränsad. Det bör också beaktas
att kriminalvårdsstyrelsens äskanden utgick från en större personalökning
under nästa budgetår än vad som innefattas i regeringens av utskottet i
det föregående tillstyrkta förslag. Härtill kommer att utbildningsbehovet
för nyanställd personal reduceras också av andra skäl, bl. a. som följd av
den förut berörda reduceringen av anstaltsplatser. Med hänsyn till det anförda
anser sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till förslaget om en
höjning av förevarande anslag. I likhet med motionärerna finnér emellertid
utskottet att det är angeläget att den av kriminalvårdsstyrelsen i anledning
av de senaste årens reformer inledda personalutbildningen kan fortgå. Möjligheter
härtill bör enligt utskottets mening föreligga inom ramen för den
av regeringen föreslagna medelsanvisningen. Med dessa uttalanden tillstyrker
utskottet regeringens förslag och avstyrker bifall till motionen i här
berörd del.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 1) till Utbildning
av personal m.fl. för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag
av 3 510 000 kr.

6. Kriminalvårdsenheter med särskild budget. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 7 (s. 78 och 79) och hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsenheter med särskild budget för budgetåret
1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 6 april 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Juli 1975/76: 28

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Johansson i Växjö (c). Westberg i Ljusdal (fp), Bengtsson i Göteborg (c),
fru Bergander (s), herrar Schött (m), Nilsson i Visby (s), fru Wiklund (c),
fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s). Mathsson
i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk).

Reservationer

1. vid punkten 1 (Kriminalvårdsstyrelsen)

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande utvärdering
av kriminalvårdsreformen anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med ”Vid bedömande”
och slutar på s. 2 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anledning av motionen framhålla att de allmänt omfattade
grundtankarna bakom kriminalvårdsreformen tyvärr inte kunnat förverkligas
i önskvärd utsträckning. Många problem kvarstår alltjämt olösta.
Nya problem har också tillkommit. På många anstalter är man bekymrad
över utvecklingen och anser att det finns akuta svårigheter som måste rättas
till. Ett ganska utbrett missnöje föreligger bland personalen så till vida att
många ansett sig inte ha fått vara med i tillräcklig utsträckning när det
gällt reformens genomförande. Det är, som motionärerna framhåller, angeläget
att personalens mening för komma till uttryck jämsides med vederbörande
myndighets uppfattning. En fråga som kräver särskild uppmärksamhet
är personalens arbets- och säkerhetsförhållanden.

Även om, som motionärerna framhåller, reformen och därav föranledd
lagstiftning bara varit i kraft en relativt kort tid, är det mot den angivna
bakgrunden befogat att vunna erfarenheter av reformen inhämtas och värderas.
Utskottet förordar således att riksdagen med bifall till motionen begär
en utvärdering av kriminalvårdsreformen i enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
med bifall till motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande
10) hos regeringen begär en utvärdering i enlighet med vad
utskottet anfört.

2. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av fröken Mattson (s), fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s). Mathsson i Fagersta (s) och
Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande reducering av platsantalet vid
kriminalvdrdsanstalten Tidaholm anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet

JuU 1975/76: 28

delar” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den sjunkande beläggningen
på kriminalvårdsanstalterna bör föranleda en ytterligare reducering
av platsantalet. I överensstämmelse med tankegångarna bakom kriminal
vårdsreformen bör, som departementschefen framhåller, reduceringen
göras vid riksanstalter. Anledning till erinran mot regeringens beslut om
vilka anstalter som bör komma i fråga för den fortsatta nedskärningen föreligger
inte. Vad gäller de i motionen 1054 anförda invändningarna mot
att anstalten Tidaholm omfattas av reduceringen vill utskottet särskilt peka
på att denna anstalt alltsedan sin tillkomst haft en mycket låg beläggning;
de sammanlagt 80 platser som reduceringen gäller har i själva verket nästan
aldrig varig belagda. Utskottet vill också nämna att enligt vad utskottet
inhämtat reduceringen av platsantalet på Tidaholmsanstalten inte innebär
några allvarliga konsekvenser för personalen och att några invändningar
mot nedskärningarna inte rests från de berörda personalorganisationernas
sida.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1054.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande reducering av platsantalet vid Tidaholmsanstalten
avslår motionen 1975/76:1054.

3. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande senare inlåsning av
de intagna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Satsningar
av” och slutar på s. 6 med ”till känna" bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund är det utskottets bestämda uppfattning att en reform
i enlighet med önskemålen i motionen 1074 är så angelägen att den inte
kan fl stoppas under hänvisning till statsfinansiella skäl. Inte heller de problem
av administrativ och personalpolitisk natursom reformen kan medföra
är av den art att de kan få hindra en reform av denna angelägenhetsgrad.
Utskottet vill särskilt framhålla att kostnaden, som uppgivits till ca 5 milj.
kr. för varje timmes senareläggning, framstår som ytterst begränsad om
man gör en jämförelse med de belopp som varje år satsas på förstärkning
av polisens resurser.

Utskottet förordar således i enlighet med önskemålen i motionen 1074
att anslaget ökas med 10 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag för
att möjliggöra en inlåsning på anstalterna tidigast kl. 22 fr. o. m. den 1
juli i år.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande senare inlåsning av de intagna med
bifall till motionen 1975/76:1074 i denna del och med anledning

JuU 1975/76: 28

av motionen 1975/76:1083 i denna del godkänner vad utskottet
anfört i detta hänseende.

4. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande marknadsanpassad
arbetsersättning till intagna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 8 med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1081 uttalade uppfattningen att grundorsaken
till brottsligheten till väsentlig del står att finna i sociala förhållanden,
bl. a. en felaktig samhällsplanering och bristen på jämlikhet. Problemen med
den ökande brottsligheten kan därför inte lösas genom att placera folk i
anstalt.

Målsättningen för dagens kriminalpolitik är att antalet intagna skall minskas.
Under överskådlig tid kommer dock ett betydande antal människor
att finnas i våra kriminalvårdsanstalter. Det är som framhålls i motionen
1081 viktigt att dessa intagna bereds så människovärdiga och normala förhållanden
som möjligt. I sådant sammanhang träder frågan om arbetet i
anstalterna i förgrunden. Det är viktigt att de intagna har ett arbete att
syssla med. Men det räcker inte. Det måste vara fråga om ett arbete som
uppfattas som meningsfullt och som ger hyggligt ekonomiskt utbyte. De
arbetsmöjligheter som f. n. erbjuds i de svenska anstalterna tillgodoser inte
dessa önskemål. Den lön som nu utgår förarbete inom anstalterna är närmast
symbolisk och, bortsett från försöksverksamheten på Tillberga och Skogome,
lyser den arbetsmarknadsmässiga lönen helt med sin frånvaro.

Mot denna bakgrund behövs ett nytänkande inom kriminalvården i form
av införande av marknadsanpassade löner på samtliga anstalter. Härigenom
skulle syftet med kriminalvården bättre kunna tillgodoses och arbetsvilligheten
förbättras. De intagna skulle också fö en möjlighet att ordna upp
sin ekonomi och sin sociala situation före frigivningen. Vidare skulle de
intagnas självkänsla förbättras och antalet återfall efter frigivningen kunna
minska. Härigenom skulle i sin tur den merutgift som samhället orsakas
vid en övergång till marknadsmässiga löner kunna kompenseras.

Utskottet förordar således att riksdagen med bifall till motionen 1081
hos regeringen begär att marknadsmässiga löner införs vid samtliga fångvårdsanstalten
Eventuella kostnader under budgetåret 1976/77 får täckas
genom anslag på tilläggsstat.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande marknadsanpassad ersättning till intagna
med bifall till motionen 1975/76:1081 samt i anledning
av motionen 1975/76:175 och motionen 1975/76:1061 i denna
del (yrkandena 3 och 4) hos regeringen hemställer om införande
av marknadsmässiga löner vid samtliga kriminalvårdsanstalter.

JuU 1975/76: 28

5. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av herr Pettersson i Västerås (vpk) som - under förutsättning av bifall
till reservationen nr 3 - beträffande medelsberäkningen anser att utskottets
hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till motionen
1975/76:1074 i denna del samt med anledning av regeringens
förslag och motionen 1975/76:1083 i denna del till
Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag
av 529 225 000 kr.

6. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)

av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande narkotikamissbruket
på kriminalvårdsanstalterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att missbruket av narkotika
på kriminalvårdens anstalter utgör ett allvarligt problem som det tycks bli
allt svårare att komma till rätta med. Problemets omfattning belyses av
det faktum att enligt kriminalvårdsstyrelsens senaste beräkning från den
1 april 1975 25 procent av det totala anstaltsklientelet är narkotikamissbrukare.
För vissa anstalter är siffran enligt uppgift väsentligt högre.

Ett särskilt problem ligger däri att det föreligger avsevärda svårigheter
att konstatera om en intagen fortsätter sitt missbruk. Härtill bidrar att det
f. n. saknas legala förutsättningar att kontrollera missbruket genom kemisk
urinkontroll. En sådan kontrollmetod har med utomordentligt stor framgång
tillämpats i USA och enligt utskottets mening bör den kunna tillämpas
också i vårt land.

Att kartlägga de vägar på vilka narkotikan förs till anstalterna är som
motionärerna framhåller förenat med stora svårigheter. Belysande i detta
sammanhang är JO:s uttalande i 1975/76 års ämbetsberättelse att kroppsvisiation
endast får ske när misstanke föreligger om narkotikabrott. Reglerna
härom är enligt utskottets mening i behov av komplettering med anvisningar
för den praktiska tillämpningen i syfte att effektivisera kontrollen. Vid vissa
anstalter finns personal avdelad för visitationsverksamhet, s. k. visitationspatruller.
Den verksamhet som dessa patruller bedriver bör enligt utskottets
mening utvidgas och intensifieras. Även andra åtgärder måste till om insmugglingsvägar
och innehav av narkotika skall kunna uppdagas.

Om narkotikaproblematiken på våra anstalter i dess helhet skall kunna
K en tillfredsställande lösning torde emellertid krävas att samtliga hithörande
frågor för en mer genomgripande belysning. En sådan bör i enlighet med
motionärernas förslag ske genom en arbetsgrupp av specialister. Utskottet
förordar således med tillstyrkande av motionen att en sådan arbetsgrupp
tillsätts med uppgift att utreda hithörande frågor och framlägga förslag till
åtgärder.

JuU 1975/76: 28

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna
med bifall till motionen 1975/76:1998 i denna del
(yrkande 11) hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts
med uppgift att framlägga förslag till åtgärder i enlighet med
vad utskottet anfört.

7. vid punkten 3 (Frivården)
av fröken Mattson (s), fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Mathsson i Fagersta (s),
som beträffande medelsberäkningen anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”500 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det läge som det berörda spörsmålet nu befinner sig
i har utskottet förståelse för motionärernas önskemål om särskilda ekonomiska
insatser på frivårdsområdet. Härvidlag måste emellertid observeras
att en sådan utvidgning av resurserna som motionärerna föreslagit kan
komma att stå i strid mot den av statsmakterna senast vid kriminalvårdsreformens
genomförande fastlagda principen att kriminalvårdens klienter
har samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser som andra medborgare.
I detta hänseende kan med beklagande konstateras att förra årets riksdagsbeslut
(JuU 1975:11 s. 5), som medförde att kriminalvården som en tillfällig
lösning gavs möjlighet att utge frigivningsbidrag, på sina håll lett till att
socialvårdens attityd gentemot kriminalvården blivit mera negativ än tidigare.
Innan de berörda samarbets- och ansvarsfördelningsfrågorna Ritt sin
lösning, bör man enligt utskottets mening mot bakgrund av vad nu sagts
iaktta viss försiktighet när det gäller medelsanvisningen för det ändamål
som motionerna avser. I fråga om medelsberäkningen måste också beaktas
att redan regeringens förslag till anslagsökningar till frivården vid sidan
av mycket kraftiga personella förstärkningar innefattar en uppräkning av
anslagsposten för behandlings- och stödåtgärder med 360 000 kr.

Med hänsyn till det anförda finner sig utskottet inte kunna tillstyrka
bifall till motionerna 400 och 1061 i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motionen 1975/76:400
i denna del (yrkande 1 d), motionen 1975/76:1061 i denna
del (yrkande 2) och motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande
2) till Frivärden för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag
av 97 300 000 kr.

Juli 1975/76: 28

8. vid punkten 3 (Frivården)

av herr Pettersson i Västerås (vpk), sorn beträffande medelsberäkningen
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”1 motionen”
och slutar med ”till frivården” bort ha följande lydelse:

I motionen 1064 begärs en uppräkning av anslaget till frivården med
18 milj. kr. Yrkandet utgår från hemställan i samma motion om avslag
på regeringens förslag i budgetpropositionen till anvisning av medel för nya
polismanstjänster. Dessa medel bör enligt motionärerna i stället läggas ner
på att förstärka frivårdens resurser på olika områden, varigenom bl. a. återfallsfrekvensen
och därmed också samhällets kostnader för kriminalvården
kan nedbringas. Yrkandet om begräsning av polisanslaget har tillstyrkts
i en reservation (nr 3 vid punkten 6) till utskottets betänkande JuU
1975/76:27. I konsekvens härmed och då behovet av ytterligare medel till
fortsatt förstärkning av frivården är utomordentligt stort tillstyrker utskottet
motionärernas yrkande om ökning av nu förevarande anslag. De ökade
insatserna bör i linje med 1973 års kriminalvårdsreform avse bl. a. ytterligare
assistenttjänster för övervakningsverksamhet och för utökad integrering
mellan frivård och anstaltsvård genom verksamhet på häkten och lokalanstalter
samt utökade behandlings- och stödåtgärder och ytterligare inackorderingshem.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till motionen
1975/76:1064 i denna del (yrkande 2) samt i anledning
av regeringens förslag, motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande
1 d) och motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande
2)till Frivärden förbudgetåret 1976/77 anvisare» förslagsanslag
av 115 300 000 kr.

9. vid punkten 3 (Frivården)

av fru Kristensson (m), herr Westberg i Ljusdal (fp) och herr Schött (m),
som beträffande jourtjänstgöring inom frivården anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Vid
bedömning” och slutar på s. 15 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Vid bedömning av motionsspörsmålet måste enligt utskottets mening
beaktas att det klientel som anförtros åt tjänstemannaövervakare framför
allt utgörs av dömda med svår social missanpassning, särskilt alkohol- och
narkotikamissbrukare, medan lekmannaövervakare i regel anlitas för mindre
komplicerade fall. Klientelets sammansättning medför uppenbarligen att alldeles
speciella krav måste ställas på tjänstemannaövervakarna i de hänseenden
som motionären påtalat. Vad nu sagts gäller inte bara storstäderna
utan runt om i landet. Med hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet

JuU 1975/76: 28

med vad som uttalas i motionen att det är angeläget att en jourverksamhet
i större skala genomförs när det gäller övervakningsverksamheten inom
kriminalvården så att en bättre ordning kommer till stånd. Utskottet tillstyrker
därför bifall till motionen 716 i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande jourtjänstgöring inom frivården med
bifall till motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 2) hos
regeringen anhåller om åtgärder för att genomföra jourverksamhet
inom kriminalvårdens frivård.