InU 1975/76: 45

Inrikesutskottets betänkande
1975/76: 45

med anledning av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform
m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1975/76:105 med förslag till
arbetsrättsreform m. m. jämte 17 motioner som väckts med anledning av
propositionen. Dessutom tar utskottet upp 11 motioner från allmänna motionstiden
vilka behandlar arbetsrättsliga frågor som har anknytning till propositionen.
Slutligen behandlas av propositionen 1975/76:100, bilaga 13, anslagspunkten
B 9 Arbetsdomstolen.

Propositionerna

Hemställan

I propositionen 1975/76:105 har regeringen

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad statsministern i propositionen
anfört om arbetslivets demokratisering,

dels förelagt riksdagen vad övriga föredragande har anfört för de åtgärder
som de har hemställt om enligt till propositionen som bilaga 1 och bilaga
2 fogade underprotokoll från arbetsmarknadsdepartementet och finansdepartementet.

I den åberopade bilagan 1 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslås efter
föredragning av statsrådet Bengtsson att riksdagen skall antaga följande förslag
till

1. lag om medbestämmande i arbetslivet,

2. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande,

4. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

5. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt,

7. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105),

8. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

9. lag om ändring i jordabalken,

10. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

11. lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid

deltagande i svenskundervisning för invandrare,

1 Riksdagen 1975/76. 18 samt. Nr 45

InU1975/76:45

2

12. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

13. lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor,

14. lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

15. lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen,

16. lag om ändring i lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet
för utbildning.

Lagförslagen under 1 och 2 har granskats av lagrådet. Samtliga ovanstående
lagförslag redovisas i bilaga 1 till detta betänkande.

I den åberopade bilagan 2 (finansdepartementet) föreslås efter föredragning
av statsrådet Feldt att riksdagen skall antaga följande förslag till

1. lag om offentlig anställning,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. lag om ändring i lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket,

7. lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandlä karyrket,

8. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket

m. m.,

9. lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242),

10. lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar
och översättare,

11. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som
präst i svenska kyrkan.

Lagförslagen redovisas i bilaga 2 till detta betänkande.

1 propositionen bereds riksdagen vidare tillfälle att ta del av vad som
anförts under rubriken Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på statens
område.

I propositionen 1975/76:100 bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet)
punkten B 9 Arbetsdomstolen föreslås, efter föredragning av statsrådet
Bengtsson, att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1976/77 anvisar
ett förslagsanslag av 2 156 000 kr.

Det huvudsakliga innehållet i propositionen 105

I propositionen redovisas det huvudsakliga innehållet i regeringens förslag
på följande sätt.

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning som skall öppna vägen
för en demokratisering av arbetslivet genom att ge de anställda rätt till

InU1975/76:45

3

medbestämmande i kraft av deras arbete. Lagstiftningen syftar till att stödja
strävandena till en social förnyelse av arbetslivet. Den bygger på övertygelsen
att demokratiska principer, samverkan och gemensamt ansvar bör prägla
förhållandena på arbetsplatsen.

De lagar som f. n. reglerar förhållandet mellan arbetsmarknadens parter

- framför allt lagen (1928:253) om kollektivavtal och lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt - föreslås bli ersatta av en ny lag om medbestämmande
i arbetslivet.

Lagförslaget bygger - liksom gällande lagstiftning - på föreningsrättens
och förhandlingsrättens grund. Arbetstagare och arbetsgivare skall ha rätt
att sluta sig samman i organisationer och genom förhandlingar reglera sina
förhållanden. Kollektivavtalet är liksom hittills det främsta instrumentet
för en sådan reglering.

Den mest betydande nyheten i lagförslaget är regler, som skall göra det
möjligt för arbetstagarna att genom förhandlingar och avtal vinna inflytande
över arbetslednings- och företagsledningsfrågor. Den regel som under en
lång följd av år har präglat relationerna mellan arbetsmarknadens parter

- att arbetsgivaren ensam äger att leda och fördela arbetet samt fritt anställa
och avskeda arbetare - ersätts av en lagregel, som ger uttryck för att kollektivavtal
bör träffas om medbestämmanderätt för de anställda. En annan
viktig nyhet är att de kollektivavtalsbärande fackliga organisationerna får
tolkningsföreträde vid tvist om arbetsskyldighet och tillämpningen av medbestämmanderättsavtal
och att en begränsning sker av arbetsgivarens tolkningsföreträde
i lönetvister. Vidare förbättras de fackliga organisationernas
ställning i frågor, som inte har reglerats i kollektivavtal, genom regler om
förstärkt förhandlingsrätt och förbättrad information.

Den förstärkta förhandlingsrätten består framför allt i regler om s. k. primär
förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren. Denne måste enligt förslaget förhandla
med de fackliga organisationerna på eget initiativ innan han fattar
beslut om viktigare förändringar på arbetsplatsen, t. ex. omläggning av driften,
organisationsförändringar, överlåtelse av företaget etc. Även viktigare
förändringar av betydelse för enskild arbetstagare, t. ex. omplaceringar, berörs
av den primära förhandlingsskyldigheten. I andra frågor kan arbetsgivaren
bli förhandlingsskyldig om den fackliga organisationen begär förhandling.
Den föreslagna förhandlingsskyldigheten fullgörs i första hand
gentemot den berörda kollektivavtalsbundna lokala arbetstagarorganisationen.
Uppnås inte enighet om det beslut som arbetsgivaren avser att fatta,
kan frågan tas upp på central nivå med det berörda fackförbundet. Arbetsgivaren
är enligt förslaget skyldig att dröja med beslut eller med att
verkställa den tilltänkta åtgärden till dess förhandling har slutförts. I nödsituationer
och därmed jämförliga undantagsfall befrias arbetsgivaren från
uppskovsskyldigheten, men förhandlingsskyldigheten som sådan består.

Den primära förhandlingsrätten har i lagförslaget förenats med regler om
rätt till information. Arbetsgivaren föreslås bli skyldig att underrätta berörda

InU1975/76:45

4

lokala kollektivavtalsbärande organisationer om den ekonomiska och produktionsmässiga
utvecklingen av sin verksamhet samt om riktlinjerna för
personalpolitiken. Organisationerna föreslås också fä rätt att ta del av räkenskaper
och andra handlingar i den omfattning som organisationen behöver
för att ta till vara medlemmarnas gemensamma intressen i förhållandet
till arbetsgivaren. Arbetsgivaren blir enligt förslaget också skyldig att inom
rimliga gränser biträda med sådant utredningsarbete som behövs för nyss
angivet ändamål. Skyddet för arbetsgivarens och enskilds intressen tillgodoses
genom regler om tystnadsplikt. Tystnadsplikten bestäms i första hand
genom förhandling mellan parterna på arbetsplatsen.

Den föreslagna lagens främsta syfte är emellertid att främja kollektivavtal
om medbestämmanderätt för de anställda. Arbetstagarinflytandet skall enligt
förslaget kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare, dvs. även frågor om företagsledning etc. Arbetstagarorganisationen
föreslås fä rätt att använda fackliga stridsåtgärder
i den mån kollektivavtal om medbestämmanderätt inte kommer till stånd,
s. k. kvarlevande stadsrätt. En förutsättning är dock att kravet på medbestämmanderätt
har förts fram i samband med förhandlingarna om kollektivavtal
om löner.

En viktig fråga i förhållandet mellan parterna på arbetsplatsen är vems
mening som skall gälla om det uppstår tvist om tolkningen av regler som
bestämmer parternas inbördes förhållanden. Detta s. k. tolkningsföreträde,
som f. n. anses i vid utsträckning tillkomma arbetsgivaren i kraft av rätten
att leda och fördela arbetet, föreslås i fortsättningen tillkomma den kollektivavtalsbärande
fackföreningen vid tvist om tillämpningen av medbestämmanderättsavtal
och vid tvist om arbetsskyldighet. Arbetstagarpartens
tolkningsföreträde gäller dock inte om det skulle strida mot lag eller i andra
extraordinära fall. I lönetvister föreslås arbetsgivarens tolkningsföreträde bli
begränsat på det sättet att arbetstagarpartens uppfattning om löneavtalets
rätta innebörd slår igenom, om inte arbetsgivaren omgående tar initiativet
till förhandlingar och rättegång.

Lagregler föreslås som ger de kollektivavtalsbärande fackliga organisationerna
vetorätt mot entreprenader etc., som kan antas medföra åsidosättande
av lag eller kollektivavtal eller annars strider mot vad som är allmänt
godtaget inom branschen.

Beträffande föreningsrätten, dvs. rätten att bilda och tillhöra organisationer
på arbetsmarknaden och att verka i sådana organisationer, föreslås inte några
mera väsentliga förändringar av gällande rätt.

I fråga om den fredsplikt som följer med ingångna kollektivavtal innebär
lagförslaget att den s. k. 200-kronorsregeln, som begränsar den enskilde arbetstagarens
skadeståndsansvar vid olovlig konflikt, behålls. Dessutom föreslås
regler om skyldighet för arbetsgivaren och den berörda lokala fackföreningen
att ta upp överläggningar så snart en olovlig konflikt har brutit
ut och att gemensamt verka för dess upphörande. Vid bedömande av påföljd

InU1975/76:45

5

för deltagande i olovlig konflikt skall särskild hänsyn tas till de omständigheter
som har framkommit vid överläggningen och verkningarna av denna.
Beträffande politiska strejker och fackliga sympatiåtgärder med utländsk
bakgrund sker inga förändringar i lagstiftningen.

Lagförslaget innehåller slutligen en rad bestämmelser av övervägande teknisk
natur, t. ex. regler om tvisteförhandling och rättegång. Vidare har
skett en översyn av medlingsverksamheten i arbetstvister.

Många av lagreglerna är dispositiva för att arbetsmarknadens parter genom
kollektivavtal skall kunna anpassa den nya lagstiftningen till de speciella
förhållanden som råder inom olika branscher. De grundläggande reglerna
om bl. a. förenings- och förhandlingsrätt är dock tvingande.

Propositionen innehåller vidare förslag till en ny lag om offentlig anställning.
Förslaget ansluter till lagen om medbestämmande i arbetslivet. Det innehåller
bl. a. de särskilda ställningstaganden som för den offentliga sektorns
del har ansetts påkallade av hänsyn främst till den politiska demokratin.

Den nya lagen om offentlig anställning föreslås ersätta de tre viktigaste
av de författningar, som kom till genom 1965 års förhandlingsrättsreform,
nämligen statstjänstemannalagen (1965:274), kommunaltjänstemannalagen
(1965:275) och stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl.
Den nya lagen har emellertid ett vidsträcktare tillämpningsområde. Den
är sålunda avsedd att i vissa delar gälla för hela den offentliga sektorn.
Det betyder att den skall omfatta olika slags anställningar både hos staten
och hos kommuner m. fl., däribland anställning som kommunalarbetare.

Strävan att demokratisera arbetslivet inom den offentliga sektorn kommer
genom förslaget att vila på samma rättsliga grund som inom samhället i
övrigt. Medbestämmandelagen avses gälla även de offentligt anställda.

Den hittillsvarande lagkonstruktionen - med ett särskilt förbud mot avtal
i en del frågor - har helt frångåtts i den nya lagen om offentlig anställning.
Därigenom undgår man de problem som följer med de krav på en teoretisk
bestämd gräns som ett avtalsförbud innebär.

Genom reformen lämnas åtskilliga nya frågor över för reglering i kollektivavtal.
Den nya ordningen utgår från parternas gemensamma uppfattning
om den politiska demokratins suveränitet. Vidare utvidgas rätten att
- i egen sak eller som sympatiåtgärd - använda stridsåtgärder i arbetskonflikter.
För statsanställda m. fl. har en del andra frågor också ansetts kräva
fortsatt lagreglering. Som exempel kan nämnas frågor om tjänstetillsättning,
bisysslor, anställnings upphörande, turordningar, disciplinansvar, avskedande,
läkarundersökning m. m.

Propositionen innehåller också förslag till följdändringar i ett stort antal
lagar.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

InU1975/76:45

6

Motionerna behandlas i

Motionerna utsk “tsk

yttr. hemst.

Under allmänna motionstiden väckta motioner s- p

1975/76:654 av herr Hallgren m. fl. (vpk) vari - yrkandet 1 a - begärs 50 37

att riksdagen uttalar att deltagande i arbetskonflikt oavsett sådan är lageller
avtalsstridig aldrig kan utgöra saklig grund för uppsägning eller avsked.

Utskottet kommer att behandla motionen i övriga delar i ett senare sammanhang.

1975/76:852 av herr Hallgren m. fl. (vpk) vari yrkas 52 40

1. att riksdagen som sin mening uttalar att tvister i arbetslivet inte bör
lösas genom skiljemannaförfarandet enligt lagen om skiljemän av den 14
juni 1929,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lag om ändring
i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister syftande till förbud mot
skiljemannaförfarandet.

1975/76:854 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen 68 55

hemställer hos regeringen om förslag till ändring av förtroendemannalagen,
innebärande

1. att lagen även skall omfatta politisk verksamhet,

2. att endast fackförening har att avgöra vilken tid som behöver åtgå
för att fullgöra förtroendeuppdraget,

3. att ersättning till facklig förtroendeman för fackligt arbete utom arbetstid
skall utgå oavsett om detta beror på arbetsköparen eller ej,

4. att inget skadestånd kan ådömas facklig organisation eller facklig förtroendeman.

1975/76:880 av fru Kristensson (m) och fru af Ugglas (m) vari, med hän- 62 48

visning till motiveringen i motionen 1975/76:879, yrkas att riksdagen uttalar

1. att i princip hela ansökningsförfarandet till statlig tjänst bör ske under
offentlighet,

2. att regeringen bör klart redovisa vilka statliga tjänster som ej omfattas
av vanligt ansökningsförfarande.

1975/76:1107 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari yrkas 28 5

att riksdagen begär att en parlamentarisk utredning med representation även
för arbetsmarknadens parter tillsätts för att utarbeta ett förslag till bolagslagstiftning,
vilket bygger på principen om lagfäst medbestämmanderätt
för de anställda på basis av en med kapitalägarna likvärdig representation
inom större företag.

InU1975/76:45

7

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

1975/76:1858 av herr Hallgren m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med 45 30

bifall till motionen beslutar hemställa hos regeringen om förslag till lag
som ger arbetare i konflikt rätt till tillträde till sina arbetsplatser.

1975/76:1861 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen 50 37

beslutar att hos regeringen anhålla

1. dels om skyndsamt utarbetande av förslag till lag som förbjuder åsiktsregistrering,
personundersökning och svartlistning av arbetare,

2. dels om skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag till lag
om obligatorisk arbetsförmedling.

1975/76:1862 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas 24 1

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och kartläggning
av förekomsten av monotont arbete inom olika branscher på alla sektorer
av arbetsmarknaden och åtgärder för att minska detta,

2. att riksdagen uttalar att arbetstillfredsställelse, god fysisk och psykisk
arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning samt trygghet i anställningen
skall vara överordnade målsättningar vid reformeringar av arbetsrätten och
arbetslivets villkor och att frågan om ökad effektivitet får underordnas dessa
målsättningar.

1975/76:1864 av herr Knut Johansson i Stockholm m. fl. (s) vari yrkas 53 43

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn över arbetslivslagstiftningen
i syfte att utreda var och i vilken omfattning tillämpningsproblem
finns,

2. att regeringen vidtager de åtgärder som är erforderliga för att anställda
i små företag och på små arbetsplatser erhåller förmåner motsvarande vad
nuvarande lagar medger för löntagare på större arbetsplatser.

1975/76:1898 av herr Schött m. fl. (m, c, fp) vari yrkas att riksdagen 52 41

hos regeringen anhåller om en utredning för att kartlägga behovet av ett
längre tidsintervall mellan lagars antagande och ikraftträdande inom den
arbetsrättsliga lagstiftningen.

1975/76:2034 av herr Bohman m. fl. (m) vari - yrkandet 2 - med hän- 67 54

visning till vad i motionen 1975/76:1979 anförs i avsnittet "Människan
i arbetslivet” yrkas att riksdagen begär att regeringen påskyndar utarbetandet
av ett övergripande personalpolitiskt program för hela statsförvaltningen.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1975/76:33.

InU1975/76:45

8

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

Med anledning av propositionen 105 väckta motioner

1975/76:2396 av herrar Bergman i Göteborg (s) och Nordberg (s) vari yrkas 24,25 2,3
att riksdagen i anslutning till sin behandling av regeringens proposition
1975/76:105, lag om medbestämmande i arbetslivet, gör i motionen begärt
uttalande om de allmännyttiga bostadsföretagen.

1975/76:2430 av herr Fälldin m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att antaga den i propositionen 1975/76:105 föreslagna lagen om medbestämmanderätt
med de i motionen gjorda tilläggen och ändringarna,

2. ansluta sig till vad som i motionen anförts beträffande omfattningen 34 13

av den primära förhandlingsskyldigheten,

3. uttala att skadestånd med anledning av primär förhandlingsskyldighet 48 35

utdöms med stort hänsynstagande till den rådande situationen i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. uttala att arbetstagarorganisation ej har rätt till information om fö- 39 20

retagares borgenskraft såvitt avser personliga förhållanden,

5. uttala att i avvaktan på förändring i de associationsrättsliga reglerna 27 4

gäller dessa före medbestämmandelagens regler,

6. uttala att skadestånd enligt medbestämmandelagens regler bör utdömas 48 35

för främjande av jämställdhet mellan arbetsmarknadsparterna,

7. att enskild persons skadeståndsansvar fastställs av arbetsdomstolen på 51 38

sätt som angivits i motionen,

8. uttala att frågor om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande 57 45
reservationslöst tillhör den politiska demokratins beslutsområde,

9. uttala att om part ej följer den särskilda nämndens beslut är det att 59 46

betrakta som sådan händelse som avses i RO 3 kap. 15 §,

10. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 68 56

anförts beträffande möjligheter för politiska minoritetsgrupper på arbetsplatserna
att bedriva politisk verksamhet,

11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 29 6

anförts beträffande den negativa föreningsrätten.

De under punkten 1 förordade lagändringarna har följande lydelse:

Propositionens förslag Motionens förslag

2 §. Arbetsgivares verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konst- 57 45

närlig eller annan ideell natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt
eller annat opinionsbildande ändamål undantages från lagens tillämpningsområde
såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

InU 1975/76:45

9

Propositionens förslag

Motionens förslag

14 §. Finns lokal arbetstagarorganisation
skall förhandlingsskyldigheten
enligt 11-13 §§ fullgöras i första
hand genom förhandling med
denna.

Uppnås icke enighet vid förhandling
enligt första stycket skall arbetsgivaren
på begäran förhandla även
med central arbetstagarorganisation.

Arbetsgivare skall dessutom bereda
arbetstagarorganisationen tillfälle
granska böcker, räkenskaper och
andra handlingar, som rör arbetsgivarens
verksamhet, i den omfattning
som organisationen behöver för att
tillvarataga medlemmarnas gemensamma
intressen i förhållande till arbetsgivaren.

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

Verksamhet som beslutas av politiskt
sammansatta organ eller genom
delegation från dessa undantages
från tagens tillämpningsområde såvitt
avser verksamhetens mål, inriktning,
omfattning och kvalitet.

14 §. Förhandlingsskyldigheten enligt
11-13 §§ skall i första hand fullgöras
genom förhandling med lokal
arbetstagarorganisation eller, om sådan
organisation saknas, med förtroendeman
som utsetts enligt 1 § lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen.

Finns ej lokal arbetstagarorganisation
eller förtroendeman enligt första
stycket får förhandling enligt
11-13 §§ fullgöras direkt med ar betstagarna.

Uppnås icke enighet vid
sådan förhandling skall arbetsgivaren
på begäran förhandla med lokal arbetstagarorganisation.

Uppnås icke enighet vid förhandling
enligt första och andra styckena
skall arbetsgivaren på begäran förhandla
även med central arbetstagarorganisation.

19 §. Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande
till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur

hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om
riktlinjerna för personalpolitiken.

30

Arbetsgivare skall dessutom bereda
arbetstagarorganisation tillfälle ta
del av böcker, räkenskaper och andra
handlingar, som rör arbetsgivarens
verksamhet, i den omfattning
som organisationen behöver för att
tillvarataga medlemmarnas gemensamma
intressen i förhållande till arbetsgivaren.

37

21

InU 1975/76:45

10

Motionerna behandlas

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

Propositionens förslag Motionens förslag

Vad som i första stycket stadgas 36 21

gäller ej frågor som rör enskilds personliga
ekonomiska förhållanden. 39 20

Arbetsgivaren är heller icke skyldig
att lämna ut uppgifter rörande utvecklingsarbete
av hemlig natur eller
rörande anbudsgivning som sker i
konkurrens med andra företag. Detsamma
gäller om mottagare av uppgifterna
står i sådant förhållande till
annan än arbetstagarorganisationen
att uppgifterna därmed kan befaras
bli utnyttjade i intressen, som är stridande
mot företagets.

Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall arbetsgivaren
på begäran förse arbetstagarorganisationen med avskrift av handling och
biträda organisationen med utredning, som den behöver för nyss angivet
ändamål.

20 §. Finns lokal arbetstagarorga- 20 §. Informationsskyldigheten en- 30 7

nisation, skall informationsskyldig- ligt 19 § skall fullgöras mot lokal arheten
enligt 19 § fullgöras mot den- betstagarorganisation eller, om sådan

na. Vid förhandling enligt 14 § andra organisation saknas, mot förtroende stycket

skall skyldigheten fullgöras man som utsetts enligt 1 § lagen

även mot central arbetstagarorgani- (1974:358) om facklig förtroende sation

i den mån informationen är mans ställning på arbetsplatsen.

av betydelse för förhandlingsfrågan. Finns ej lokal arbetstagarorganisation

eller förtroendeman får informationsskyldigheten
fullgöras direkt mot arbetstagarna.
Vid förhandling enligt
14 § andra och tredje stycket skall
skyldigheten fullgöras även mot lokal
och central arbetstagarorganisation
i den mån informationen är av
betydelse för förhandlingsfrågan.

Övriga yrkanden, 12 och 13, behandlas i betänkandet InU 1975/76:46.

1975/76:2431 av herr Augustsson m. fl. (s) vari yrkas 64 49

1. att 1 kap. 5 >; i lagen om offentlig anställning ändras så att även försäkringskassorna
omfattas och därför ges följande formulering:

InU1975/76:45

11

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

1 kap.

5 § I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse eller allmän
försäkringskassa gäller 4-17 kap. endast om anställningen är statligt reglerad
och ej avser prästerlig tjänst samt

2. att därav föranledda följdändringar i övrig lagtext vidtas.

1975/76:2432 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) vari yrkas att 47 31

riksdagen uttalar att lagen om medbestämmande i arbetslivet inte är avsedd
att hindra sympatiåtgärder i konflikter med utländsk bakgrund av det slag
som ovan angivits.

1975/76:2450 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari yrkas att 38 20

riksdagen måtte godkänna vad som i motionen anförts om gränserna för

förhandlings- och informationsskyldigheten.

1975/76:2451 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m) vari yrkas

1. att 21 §, regeringens förslag till medbestämmande i arbetslivet, ges 36 21

följande lydelse:

Vad i 19 § sägs gäller ej om parts fullgörande av där stadgad skyldighet
skulle för honom eller annan medföra påtaglig risk för skada.

Part som skall lämna information lämna.

Förhandling om tystnadsplikt beträffande information enligt 19 § fullgöres
med den lokala arbetstagarorganisationen.

Uppnås icke enighet vid lokal förhandling vid arbetsdomstolen om

tystnadsplikt. Sådan avslutas. Domstolen eller annan.

Har part påkallat kräver. Är kravet obefogat , dock ej tystnadsplikt.

2. att 22 § utgår. 37 23

1975/76:2452 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari yrkas att riksdagen 43 28

beslutar att i 39 § orden ”eller att åtgärden annars strider mot vad som
är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde” utgår.

1975/76:2453 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari yrkas 30 7

1. att 14 § propositionen 1975/76:105 får följande lydelse:

”Förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 5!) fullgöres genom förhandling

med lokal arbetstagarorganisation, om sådan finnes, eljest med de i företaget
anställda berörda medlemmarna av arbetstagarorganisationen eller med av
dem utsett ombud”,

2. att 20 !: propositionen 1975/76:105 får följande lydelse:

”Informationsskyldigheten enligt 19 >; fullgöres genom förhandlingar med

lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns, eljest med de i företaget anställda
medlemmarna av organisationen eller med av dem utsett ombud.”

InU1975/76:45

12

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.

s. p.

1975/76:2454 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp) vari yrkas
att riksdagen måtte besluta

1. att 54 S erhåller följande lydelse: ”Arbetsgivare, arbetstagare och or- 48 34

ganisation som uppsåtligen bryter mot denna lag vad nedan sägs.”,

2. att 58 S ges den av lagrådet förordade utformningen: ”Har arbetsgivare 49 34

utan fog utkrävt arbete enligt 34 § andra stycket, skall han ersätta uppkommen
skada.”,

3. att uttala att rättspraxis rörande skadeståndsskyldighet måste utbildas 48 35

med måttfullhet och under beaktande av svårigheterna för alla parter att
omedelbart omsätta och hitta rätt i den nya lagstiftningen.

1975/76:2493 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen bifaller propositionen 1975/76:105 med de ändringar och
förtydliganden som yrkas nedan,

2. att riksdagen uttalar att begreppet ”synnerliga skäl” (11 $) resp. ”sär- 33 12

skilda skäl” (12 §) i lagen om medbestämmande i arbetslivet ges en vidare

tolkning i samband med centrala förhandlingar i enlighet med vad i motionen
anförts,

3. att riksdagen uttalar att vad i 18-22 §§ sägs om skyldigheten att in- 37 23
formera ej skall gälla om fullgörandet av informationsskyldigheten kan bedömas
medföra påtaglig risk för skada av arbetsgivarens verksamhet samt

att vid samma förutsättningar arbetsgivaren kan föreskriva tystnadsplikt
eller begränsa den personkrets till vilken informationen vidarebefordras,

4. att riksdagen uttalar att, i de fall lokal facklig organisation icke finns 30 7

på ifrågavarande arbetsplats, förhandlingsskyldigheten enligt 14 § må fullgöras
även gentemot av de anställda inom sig utsedda fackliga förtroendemän
samt att motsvarande ordning må gälla beträffande informationsskyldigheten
enligt 19 §,

5. att riksdagen beslutar att 9 $ tillförs följande tillägg: 29 6

”Bestämmelse i avtal, som ålägger arbetsgivare att endast anställa viss

personal eller att ha endast sådan personal anställd, saknar giltighet.”,

6. att riksdagen beslutar att 60 § tredje stycket utgår, 51 38

7. att riksdagen låter utreda förutsättningarna att genom t. ex. riksdagens 59 47

lönedelegation följa den särskilda nämndens verksamhet.

1975/76:2494 av herr Bohman m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

A. att vidta följande ändringar i den föreslagna lagstiftningen:

1. orden ”och verksamhetens bedrivande i övrigt” i 32 § utgår, 27,41 26

2. 11 >; första stycket får följande lydelse: "Innan arbetsgivare med minst 31 8

tio anställda beslutar om tillhör organisationen”,

InU1975/76:45

13

Motionerna behandlas i

utsk.	utsk.
yttr.	hemst.
s.	P-
33	9

3. 11 § andra stycket och 12 § andra meningen får följande lydelse:
”Arbetsgivare har att avvakta med beslut eller annan åtgärd i frågan tills

förhandlingen slutförts,om sådant uppskov skäligen kan krävas av honom.”,

4. 14 S första stycket får följande lydelse: ”Finns lokal arbetstagaror- 33 10

ganisation, skall förhandlingsskyldigheten enligt 11—13 §§ fullgöras genom
förhandling med denna.”,

5. 14 § andra stycket utgår, 33 10

6. 19 § får följande lydelse: ”Arbetsgivare med minst tio anställda skall 31 8

fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bun- 36 21

den av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt
och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.
”,

7. 20 § andra meningen utgår, 33 10

8. 21 § får följande lydelse: ”Vad i 18 och 19 sägs gäller ej om parts 36 21

fullgörande av informationsskyldighet skulle för honom eller annan medföra

påtaglig risk för skada.”,

9. 22 § får följande lydelse: ”Part som skall lämna information har rätt 37 23

att göra skriftligt förbehåll om tystnadsplikt rörande den information som

skall lämnas. Sker det är parten ej skyldig lämna beskedet till andra än
sådana representanter för motparten vilka av denne till skäligt antal på förhand
utsetts att mottaga informationen. Sådan representant får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han sålunda erfarit.”,

10. 33-35 SS sammanslås till en paragraf med följande lydelse: 42 27

”Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är

bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet eller
rätt till lön eller annan ersättning, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart
påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall
han väcka talan vid arbetsdomstolen. I avbidan på tvistens slutliga lösning
skall den av arbetsgivaren hävdade uppfattningen gälla, där ej denne insett
eller bort inse att hans tolkning av avtalet var felaktigt eller eljest särskilda

skäl föreligger.

Innehåller kollektivavtal föreskrifter om medbestämmanderätt för arbetstagarna
i fråga som avses i 32 i? och uppkommer tvist om tillämpning i
visst fall av sådan föreskrift eller av beslut som har fattats med stöd därav,
äger vad ovan angivits motsvarande tillämpning.”,

11. 36 S utgår, 42 27

12. 37 S får följande lydelse: ”Skall enligt föreskrift i kollektivavtal för- 42 27

handling enligt föregående paragraf äga rum både lokalt och centralt, skall

har avslutats. Underlåter arbetsgivaren att påkalla förhandling eller

väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade fallet bunden av den tolkning
arbetstagarparten gjort gällande, om kravet ej är oskäligt.”,

InU1975/76:45

14

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.

s. p.

13. 41 § tillförs ett nytt andra och ett nytt tredje stycke av följande lydelse:
”Ej heller får någon som avses i första stycket under tid som angetts där
deltaga i stridsåtgärd som vidtages på grund av annat än förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare.

Har i fall, som avses i första stycket punkt 4, någon i annat land vidtagit
stridsåtgärd, vilken är otillåten enligt avtal eller enligt det landets lag, är
likväl stridsåtgärd, som här i riket vidtages för att bispringa honom, tillåten
om den utländska åtgärden med motsvarande tillämpning därpå av denna
lag är att anse som tillåten.”,

14. 14 § tillförs en ny mening av följande lydelse: ”Är den lokala arbetstagarorganisationen
icke representerad genom någon organisationsbildning
på arbetsplatsen, skall förhandlingsskyldigheten enligt 11-13 SS fullgöras
i förhållande till särskilt utsedd facklig förtroendeman på arbetsplatsen.
”,

15. 20 § tillförs en ny mening av följande lydelse: ”Är den lokala arbetstagarorganisationen
icke representerad genom någon organisationsbildning
på arbetsplatsen, skall informationsskyldigheten enligt 19 § fullgöras
i förhållande till särskilt utsedd facklig förtroendeman på arbetsplatsen.”,

16. 60 § tredje stycket utgår,

17. 38-40 SS utgår,

B. att frågan om företagares rätt att anlita entreprenör m. m. skall ytterligare
utredas,

C. att med avslag på propositionens förslag såvitt avser gränsdragningen
för de fackliga organisationernas rätt till medinflytande inom den offentliga
sektorn anhålla om ny utredning i detta hänseende.

47

30

30

51

43

43

57

31

38

28

28

45

1975/76:2495 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen i anledning av propositionen 1975/76:105 om förslag till
Lag om medbestämmanderätt i arbetslivet beslutar

a) att fackföreningen skall ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor och 33 9

att arbetsköparen har primär förhandlingsskyldighet i alla frågor innan för- 35 14

ändringar vidtas (10-12 SS),

b) att den lokala och centrala fackföreningen skall ha obegränsad strejkrätt 45 29

genom att fredsplikten utgår ur lagen (41-45 SS),

c) att fackföreningen skall ha obegränsad tolkningsrätt av avtal (33-37 43 27

SS),

d) att facklig organisation skall ha vetorätt mot arbetsköparens åtgärder 44 28
i följande frågor (38-40 SS):

- vid uppsägning och omflyttning av anställda

- i alla personalfrågor

- i alla investeringsfrågor

InU1975/76:45

15

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

- vid köp och försäljning samt vid förflyttning och nedläggning av företag

- vid anlitande av entreprenörer och konsulter

- vid rationaliseringar, produktionsuppläggningar samt analys och mätmetoder -

vid bestämmande av löneform,

e) att fackföreningarna skall ha rätt till insyn och kontroll utan att för- 37 23

hindras av sekretess enligt vad i motionen anförs (21-22 §§),

Oatt avtal kan träffas om anställning, ledning och fördelning av arbetet 41 26

samt företagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen såsom förhandlingsrätt i alla frågor, strejkrätt och facklig
vetorätt mot arbetsköparnas åtgärder (32 §),
glatt endast arbetsköpare skall kunna ådömas skadestånd (54-62 §§), 48 33

h) att förslaget om att tvist skall lösas vid arbetsdomstol avslås och att 51 40

regeringen ges i uppdrag att snarast framlägga förslag om ett nytt rättegångsförfarande
enligt vad i motionen anförs (63-70 §§),

2. att riksdagen till följd av punkt 1 a-h och med ändring av regeringens
förslag till lag om medbestämmanderätt i arbetslivet beslutar anta följande
förslag till lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

10 §

Arbetstagarorganisation har rätt till
förhandling med arbetsgivare i fråga
rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit arbetstagare
hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren
har motsvarande rätt att förhandla
med arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt första
stycket tillkommer arbetstagarorganisationen
även i förhållande till organisation
som arbetsgivaren tillhör
och arbetsgivarens organisation i förhållande
till arbetstagarorganisatio -

Facklig organisation har rätt till förhandling
med arbetsgivare i allafrä- 35
gor rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit
anställd hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att förhandla
med facklig organisation.

Förhandlingsrätt enligt första
stycket tillkommer facklig organisation
även i förhållande till organisation
som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens
organisation i förhållande
till den fackliga organisationen.

14

11 §

Innan arbetsgivare beslutar om Innan arbetsgivare beslutar om

viktigare förändring av sin verksam- förändring av sin verksamhet, skall 35 14

InU 1975/76:45

16

Motionerna behandlas i

Regeringens förslag

het, skall han på eget initiativ förhandla
med arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal. Detsamma skall
iakttas innan arbetsgivare beslutar
om viktigare förändring av arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare
som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket.

12 §

När arbetstagarorganisation som
avses illS påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där
anges förhandla med organisationen
innan han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det,
får arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort
sin förhandlingsskyldighet.

utsk.

yttr.

s.

Motionärernas förslag

han på eget inititativ förhandla med
den fackliga organisationen i förhållande
till vilken han är bunden av
avtal. Detsamma skall iakttagas innan
arbetsgivare beslutar om förändring
av arbets- eller anställningsförhållandena
för anställd som tillhör
organisationen.

33

Kit facklig organisation som avses
illS påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges förhandla
med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.

33

utsk.

hemst.

P -

21-22 SS utgår.

37

23

32

Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten
begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för
arbetstagarna i frågor som avser ingående
och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens
bedrivande i övrigt.

S 41

På grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen innebärande
facklig organisations rätt till förhandlingar
i alla frågor. strejkrätt, vetorätt
mot arbetsköparens åtgärder i följande
frågor: Vid uppsägning och omflyttning
av anställda, i alla personalfrågor, i
alla investerings/rägor. vid köp och försäljning
samt vid förflyttning och nedläggning
av företag, vid anlitande av
entreprenörer och konsulter, vid ratio -

26

InU1975/76:45

17

Regeringens förslag

(Ny lagparagraO

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.

s. p.

Motionärernas förslag

naliseringar, produktionsuppläggning -ar samt analys och tidsstudier och vid
bestämmande av löneform, kan mellan
parter som träffar avtal om löner
och allmänna anställningsvillkor,
om facklig organisation begär det,
även träffas avtal i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens
bedrivande i övrigt.

32 a §

Denna lag syftar till att befrämja
genomförandet av följande sociala
målsättningar:

1. Trygghet i anställningen med ett
meningsfullt arbete där de arbetshandikappade
kommer in i produktionen.

2. En fördelning av produktionsresultatet
som ger lönearbetarna godtagbara
ekonomiska villkor.

3. Arbetsmiljön anpassas efter människan.

41

26

33 §

43

27

Innehåller kollektivavtal föreskrifter
om medbestämmanderätt för arbetstagarna
i fråga som avses i 32 § och
uppkommer tvist om tillämpning i visst
fall av sådan föreskrift eller av beslut
som har fattats med stöd därav, gäller
arbetstagarpartens mening till dess
tvisten har slutligt prövats. Detsamma
gäller tvist om kollektivavtal rörande
påföljd för arbetstagare som har begått
avtalsbrott. Vad som nu har sagts ger
dock ej arbetstagarparten rätt att fatta
beslut pä arbetsgivarens vägnar.

Uppkommer tvist mellan arbetsgivare
och facklig organisation, som är
bundna av avtal, tvist om medlems
skyldighet eller om avtalets tolkning i
övrigt, har facklig organisation tolkningsrätt
av avtalet.

Underlåter arbetsgivare att respektera
den fackliga organisationens tolkning
av avtal kan den fackliga organisationen
väcka talan vid domstol
samt vidta stridsåtgärd, strejk, blockad
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd.

2 Riksdagen 1975/76. IS sami. Nr 45

InU 1975/76:45

18

Regeringens förslag

Intager två eller flera arbetstagarparter
oförenliga ståndpunkter i sådan
tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren
ej fatta eller verkställa beslut
som beröres av tvisten förrän denna
har slutligt prövats.

Arbetsgivaren behöver ej iakttaga
vad som föreskrives i första och andra
styckena, om synnerliga skäl föreligger
eller om arbetstagarparts mening är
oriktig och parten har insett eller bort
inse detta.

Motionärernas förslag

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

34-37 §§ utgår.

43

27

38

Innan arbetsgivare beslutar att låta
någon utföra visst arbete för hans räkning
eller i hans verksamhet utan att
denne därvid skall vara arbetstagare
hos honom, skall han på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation
iförhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtalför sådant arbete.

Första stycket gäller ej, om arbetet
är kortvarigt och tillfällig natur eller
kräver särskild sakkunskap och ej heller
om den tilltänkta åtgärden i allt
väsentligt motsvarar åtgärd som har
godtagits av arbetstagarorganisationen.
Om organisationen i särskilt fall
påkallar det, är arbetsgivaren dock
skyldig att förhandla innan han fattar
eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket.
Påkallas förhandling enligt andra

§ 44

Beslutar och verkställer arbetsgivare
eller avser att verkställa beslut, vilka
strider mot grundläggande fackliga intressen
har facklig organisation rätt att
förhindra eller avbryta genomförandet
av beslut genom vetorätt mot arbetsgivarens
åtgärder i följande frågor:

- Vid uppsägning och omflyttning av
anställda

- I alla personalfrågor

- / alla investeringsfrågor

- Vid köp och försäljning samt vid förflyttning
och nedläggning av företag

- Vid anlitande av entreprenörer och
konsulter

- Vid rationaliseringar, produktionsuppläggningar
samt analys och mätmetoder -

Vid bestämmande av löneform.

28

InU 1975/76:45

19

Motionerna behandlas

utsk. utsk.
yttr. hemst.
s. p.

Regeringens förslag

stycket, är arbetsgivaren icke skyldig
att uppskjuta beslutet eller verkställigheten
till dess förhandlingsskyldigheten
har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger
mot uppskov. I fråga om förhandling
enligt första och andra styckena
äger 14 sv motsvarande tillämpning.

Motionärernas förslag

39-40 §§ utgår.

44

28

41 §

45 29

Arbetsgivare och arbetstagare som
är bundna av kollektivavtal får icke
vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse
(lockout eller strejk), blockad, bojkott
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd,
om avtalet har ingåtts av organisation
och denna ej i behörig ordning
har beslutat åtgärden, om åtgärden
strider mot bestämmelse om
fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden
har till ändamål

1. att utöva påtryckning i tvist om kollektivavtals
giltighet, bestånd eller rätta
innebörd eller i tvist huruvida visst
förfarande strider mot avtalet eller mot
denna lag,

2. att åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse, som
är avsedd att tillämpas sedan avtalet
har upphört att gälla, eller

4. att stödja annan, när denne icke
själv får vidtaga stridsåtgärd.

Första stycket utgör ej hinder för arbetstagarorganisation
att i behörig
ordning besluta blockad för att utverka
betalning av klar och förfallen fordran
på lön eller på annan ersättning för
utfört arbete.

Lokal och central facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal
äger rätt att utöva påtryckning i tvist
om kollektivavtalets giltighet, avtals innebörd
eller tvist huruvida visst förfarande
strider mot avtalet genom strejk,
blockad, bojkott eller annan därmed
jämförlig stridsåtgärd.

42-45 §§ utgår.

45 29

InU 1975/76:45

20

Motionerna behandlas i

utsk.

yttr.

utsk.

hemst.

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

54 §

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation
som bryter mot denna lag
eller mot kollektivavtal skall ersätta
uppkommen skada, om ej annat föijer
av vad nedan sägs.

48

Arbetsgivare eller arbetsgivares organisation
som bryter mot denna lag
eller mot avtalet skall ersätta uppkommen
skada.

55—70 §§ utgår.

3. att riksdagen hemställer hos regeringen

a) att framlägga kompletterande förslag som ger rätt till politiska strejker
och internationella sympatiåtgärder enligt vad i motionen anförs,

b) att framlägga förslag om rätt för fackförening att anordna fackföreningsmöten
på betald arbetstid enligt vad i motionen anförs,

c) att framlägga förslag om rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen
enligt vad i motionen anförs,

4. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att ett nytt förslag i
vad gäller lagen om offentlig anställning, som överensstämmer med motionärernas
förslag om demokratiska rättigheter på arbetsplatsen, utarbetas
och framläggs till höstens riksmöte,

5. att riksdagen i anledning av beslutet om lag om medbestämmanderätt
i arbetslivet hemställer hos regeringen att förslag om konsekvensändringar
föreläggs riksdagen.

47

58

33

48,51 33,40

29

67 55

68 56

44

69 56

1975/76:2496 av herr Nordgren (m) vari yrkas att riksdagen måtte besluta 41 26

att 32 §, regeringens prop. 1975/76:105, lag om medbestämmande i arbetslivet
ges följande lydelse:

”Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och
upphörande av anställningsavtal, ledning och fördelning av arbetet. Kollektivavtal
bör även träffas rörande verksamhetens bedrivande i övrigt under
förutsättning att arbetsgivaren sysselsatt 50 arbetstagare under senast förflutna
räkenskapsår.”

1975/76:2497 av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m) vari yrkas att 41 26

i 32 $ lagförslaget ”och verksamhetens bedrivande i övrigt” utgår.

InU1975/76:45

21

Motionerna behandlas i

utsk. utsk.

yttr. hemst.

s. p.

1975/76:2498 av herr Oskarson (m) och fru Troedsson (m) vari yrkas 29 6

att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om utredning och lagförslag
angående negativ föreningsrätt.

1975/76:2499 av herrar af Ugglas (m) och Torwald (c) vari yrkas att riks- 39 25

dagen beslutar att i förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet skall
införas en ny paragraf, 28 a, av följande lydelse:

28 a §

Om två eller flera arbetstagarorganisationer förhandlar om slutande av
kollektivavtal för sina medlemmar inom samma område skall arbetsgivare,
innan han sluter kollektivavtal med någon av organisationerna, erbjuda de
övriga att ingå som part i det tillämnade avtalet.

1975/76:2500 av herr Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
1. att 14 § beträffande central förhandling får följande tillägg: 33 11

”Vid förhandling enligt andra stycket är arbetsgivaren dock ej skyldig
att skjuta upp beslut eller åtgärd, annat än när särskilda skäl föreligger.”

2 a. att kollisionen mellan lagförslagets rekommendation om medbe- 27 4

stämmandeavtal på företagsledningsområdet och aktiebolagslagen jämte annan
lagstiftning som reglerar befogenheter och ansvar för företagen och
dess skötsel blir föremål för utredning,
b. att 32 8 i avvaktan på denna utredning får följande lydelse: 41 26

”Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten begär det och kraven ej möter hinder
i annan lagstiftning, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för
arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande
i övrigt.”

Infordrat yttrande m. m.

Konstitutionsutskottet har på inrikesutskottets begäran avgivit yttrande
över huvuddragen av förhandlingsrättsreformen på den offentliga sektom
jämte motioner i ämnet. Yttrandet är fogat som bilaga 6 till detta betänkande.

Sedan lagrådsremissen i fråga om förslag till lag om medbestämmande
i arbetslivet och förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången
i arbetstvister lagts fram har inför utskottet Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR och Sveriges hant -

InU 1975/76:45

22

verks- och industriorganisation avgett synpunkter på lagförslagens utformning.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har sedan propositionen
lagts fram på samma sätt redovisat sin syn på reformförslagen.

Utskottet

Inledande synpunkter

I propositionen läggs fram förslag till reform av den svenska arbetsrätten.
Förslaget bygger på betänkandet Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975:1)
som utarbetats av arbetsrättskommittén. Kommitténs majoritetsförslag har
byggts ut och förändrats på viktiga punkter, till stor del på grundval av
en reservation av representanter i kommittén för LO och TCO.

Propositionens huvudförslag utgörs av en lag om medbestämmande i
arbetslivet. Denna kompletteras med vissa specialregler för den offentliga
sektorn genom ett förslag till lag om offentlig anställning m. m. Därutöver
presenteras följdändringar i en lång rad författningar.

Reformförslaget bygger i väsentliga hänseenden på principer som sedan
lång tid tillämpats på svensk arbetsmarknad.

De grundläggande reglerna om förenings- och förhandlingsrätt kvarstår
orubbade. Likaså är tanken att kollektivavtalet även framdeles skall vara
det viktigaste instrumentet för att reglera förhållandet mellan arbetsmarknadens
parter. Part som bryter mot lag eller kollektivavtal skall liksom hittills
i princip vara skadeståndsskyldig. Rättstvister skall avgöras av arbetsdomstolen,
och fredsplikt skall - frånsett vissa undantag - gälla under avtalstid.
Parternas möjligheter att i sista hand tillgripa stridsåtgärder vid intressekonflikter
består liksom de nuvarande principerna för medlingsinstitutet.
Schematiskt kan sägas att den föreslagna medbestämmandelagen i nu berörda
delar innefattar de väsentliga avsnitten i de gällande lagama om förenings-
och förhandlingsrätt, om kollektivavtal och om medling i arbetstvister.
Därutöver innehåller lagförslaget viktiga nyheter vilkas syfte är att
tillförsäkra arbetstagarna inflytande i frågor som f. n. mer eller mindre exklusivt
tillhör arbetsgivarnas beslutsområde. Avsikten är att öppna möjlighet
för arbetstagarna att fl inflytande på alla typer av beslut som fattas i företag
eller andra verksamheter. För den offentliga sektom föreslås dock vissa
begränsningar för att garantera de politiska organens suveränitet.

För att möjliggöra kompletterande avtalsreglering föreslås medbestämmandelagen
bli dispositiv i viktiga hänseenden.

Lagförslaget innehåller inte några regler som i sig ger arbetstagarna beslutanderätt.
Avsikten är att den materiella regleringen av hur inflytande
och bestämmanderätt skall fördelas i företagen skall regleras i kollektivavtal.
En sådan ordning har betydande fördelar. Den gör det möjligt att konstruera

InU 1975/76:45

23

lösningar som passar skilda branscher och foretag. Likaså blir det möjligt
att successivt utveckla olika former av medbestämmande allteftersom parterna
vinner nya erfarenheter.

För att garantera arbetstagarna ett inflytande även om avtal om medbestämmande
inte kommer till stånd innehåller lagförslaget regler om primär
förhandlingsskyldighet m. m. Arbetsgivarna skall vara skyldiga att innan
beslut fattas om viktigare förändringar av verksamheten förhandla med berörda
arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal på arbetsplatsen.
Förhandlingsreglerna kompletteras med bestämmelser som förpliktar
arbetsgivarna att fortlöpande informera de anställda om verksamhetens
utveckling m. m.

Utskottet, som längre fram i betänkandet kommer att mera ingående
behandla de olika delama av reformförslaget, anser att de grundvalar för
reformen som sålunda redovisats är riktiga. Reformen ger nya utgångspunkter
för ett samarbete på arbetsplatserna som bör vara till gagn för såväl arbetstagarna
som näringslivet och samhället. Genom att vidga de anställdas
inflytande kan arbetslivet tillföras nya sociala dimensioner. En ökad arbetstillfredsställelse,
som är ett mål i sig, kan beräknas frigöra nya krafter
och få positiva effekter inte minst från effektivitetssynpunkt. Det är betydelsefullt
att vår produktionsapparat kan bibehålla sin internationella slagkraft
som är en avgörande grundval för vårt välstånd. Det är sålunda viktigt
att parterna på arbetsmarknaden fyller de ramar för inflytande som nu dräs
upp med ett innehåll som är förenligt med effektivitet och smidighet i
beslutsfattandet hos företag och myndigheter.

Innehållet i de motioner som väckts i anslutning till propositionen visar
att det finns bred uppslutning bakom huvudtankarna i regeringens förslag.
Detta gäller emellertid inte för vänsterpartiet kommunisternas del. I partimotionen
2495 underkänns på väsentliga punkter regeringens förslag. I
motionen föreslås bl. a. att reglerna om fredsplikt under avtalstid skall upphävas,
att fackföreningarnas uppfattning om innehållet i kollektivavtal obetingat
skall gälla, att arbetsdomstolen skall avskaffas, att skadeståndssanktioner
mot arbetstagarna och deras organisationer skall utmönstras, att de
fackliga organisationerna skall tillerkännas vetorätt i en lång rad frågor, bl. a.
alla personal- och investeringsfrågor. 1 motionen underkänns dessutom lagen
om offentlig anställning. Motionärerna anser bl. a. att de offentliganställda
skall ha obegränsad strejkrätt, alltså även när det gäller beslut som enligt
lag skall fattas av ett politiskt organ, t. ex. regeringen eller en kommunal
församling.

Enligt utskottets uppfattning, som f. ö. synes delas av motionärerna, är
det inte möjligt att förena vpk:s förslag om förändring av arbetsrätten med
det demokratiska och ekonomiska system vi har här i landet. Huruvida
förslaget över huvud är möjligt att praktiskt realisera lämnar utskottet därhän.
Det faller utanför utskottets uppgifter att diskutera den omläggning
av samhällssystemet som ligger bakom motionärernas förslag, och utskottet

InU 1975/76:45

24

avstyrker redan av detta skäl att motionen läggs till grund för den aktuella
reformen. Till enskildheterna i vpk:s förslag återkommer utskottet i det
följande.

I detta sammanhang tar utskottet upp den under allmänna motionstiden
i år väckta motionen 1862 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om åtgärder
för ökad arbetstillfredsställelse. I motionen begärs ett riksdagsuttalande att arbetstillfredsställelse,
god fysisk och psykisk arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning
skall vara överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och
att frågan om ökad effektivitet underordnas dessa målsättningar. Motionärerna
vill dessutom ha en kartläggning av förekomsten av monotont arbete och
åtgärder för att minska detta.

Utskottet hänvisar beträffande motionen till vad ovan anförts om innebörden
i den föreslagna reformen. Det ankommer på parterna att inom
ramen för det nya systemet för medbestämmande ge det materiella innehållet
i reformen. Grundläggande faktorer av det slag motionärerna nämner kommer
därvid säkerligen att spela en viktig roll. De aktuella frågorna bör alltså
överlämnas till arbetsmarknadens parter att komma överens om. 1 sammanhanget
kan nämnas att LO, PTK och SAF i april i år träffat ett avtal
om allmänna regler för arbetsmiljön samt företagshälsovården. Med hänvisning
till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.

Medbestämmandelagen

Lagens tillämpningsområde m. m.

I lagförslagets första sex paragrafer behandlas vissa allmänna avgränsnings-
och definitionsfrågor. Utöver vad i det följande anförs har utskottet
inte funnit anledning att närmare kommentera dessa paragrafer.

I 1 § första stycket anges att lagen är tillämplig på förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Detta stadgande får betydelse när det gäller
att avgränsa en arbetsgivares privata förhållanden från förhållanden som
är hänförliga till företaget. Utskottet tar upp det spörsmålet i samband med
reglerna om informationsrättens omfattning.

Verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell
natur eller har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande
ändamål är undantagen från lagens tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens
mål och inriktning (2 §). Det innebär att arbetsgivaren inte är
förhandlingsskyldig i sådana frågor och att kollektivavtal inte heller kan
träffas därom. Som framgår av propositionen omfattas bl. a. tidningsföretag
av denna bestämmelse (se även KU:s yttrande, bil. 6).

1 motionen 2396 av herrar Bergman i Göteborg (s) och Nordberg (s) yrkas
att riksdagen skall uttala att allmännyttiga bostadsföretag skall innefattas
under 2 §. Som skäl härför åberopas att sådana företag är demokratiskt styrda
genom att kommun skall utse samtliga ledamöter i företagets styrelse.

För offentlig verksamhet föreslås, som utskottet senare skall behandla.

InU 1975/76:45

25

särskilda regler för bestämmande av vilka frågor som omfattas av arbetstagarinflytande
genom förhandlingar och avtal. De reglerna omfattar emellertid
inte privaträttsligt organiserade företag med särskilda uppgifter som
bestämts av stat och kommun. Som framgår av departementschefens uttalande
(bil. 1, s. 527) skall emellertid för sådana företag gälla undantaget
för verksamhetens mål och inriktning. Detta står i överensstämmelse med
de allmänna motiven till bestämmelsen i 2 § som bl. a. innebär att arbetstagarinflytandet
i mål- och inriktningsfrågor bör vika när sådana frågor avgörs
på demokratisk väg i annan ordning. De allmännyttiga bostadsföretagen
tillhör utan tvivel denna kategori. Med hänvisning härtill och då uppräkningen
i 2 § inte är avsedd att vara uttömmande biträder utskottet motionen
i nu förevarande del. Någon ändring i lagtexten kan inte anses påkallad.

Däremot kan utskottet inte biträda motionen i övriga delar som innebär
att riksdagen skall göra ett uttalande om att för de allmännyttiga bostadsföretagens
del skall slutas ett huvudavtal av samma innebörd som det som
preliminärt ingåtts på den offentliga sektorn (se bil. 3). Ett sådant uttalande
skulle stå i strid med principen att kollektivavtal skall träffas på grundval
av parternas frivilliga överenskommelse. 1 den delen avstyrks alltså motionen.

Medbestämmandelagen utgår från den vedertagna principen att speciallag
tar över allmän lag. Enligt 3 § gäller därför att om i lag eller med stöd
av lag meddelats särskild föreskrift som avviker från medbestämmandelagen
gäller den föreskriften. Exempel på sådana föreskrifter finns i andra arbetsrättsliga
lagar, såsom anställningsskyddslagen, förtroendemannalagen,
studieledighetslagen och sjömanslagen. Men även lagar som reglerar företagens
verksamhet kan begränsa medbestämmandelagens räckvidd. Det
gäller exempelvis byggnadslagstiftning, skatteregler, lagstiftning om miljöskydd
och konkurrensbegränsning.

En fråga som visat sig kontroversiell är förhållandet mellan den associationsrättsliga
lagstiftningen och medbestämmandelagen. Enligt grundsatsen
i 3 § tar bestämmelser i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar
över medbestämmandelagen om reglerna kommer i konflikt med
varandra. Fråga har därvid uppkommit i vad mån den associationsrättsliga
lagstiftningen lägger hinder i vägen för kollektivavtal varigenom beslutanderätten
helt eller delvis förs över på de anställda eller företrädare för
dem. Departementschefen menar att ett sådant överförande normalt är möjligt.
Avtal bör enligt hans uppfattning kunna träffas om medbestämmanderätt
i beslut som det enligt aktiebolagslagstiftningen tillkommer styrelsen
eller verkställande direktören att fatta under den allmänna förutsättningen
att medbestämmanderätten utformas så att frågan om det rättsliga ansvaret
gentemot samhället och tredje man blir löst. Vissa gränser för beslutsdelegation
finns dock enligt departementschefens uppfattning. Det torde inte
vara möjligt att delegera beslutanderätten i sådan omfattning att en styrelse
därigenom i praktiken frånträtt sin ställning. Inte heller är det enligt vad

InU 1975/76:45

26

som anförs möjligt att genom kollektivavtal till annat organ överflytta bestämmanderätt
i frågor som enligt aktiebolagslagen är förbehållen bolagsstämma.

Lagrådet har i ett utförligt resonemang satt i fråga departementschefens
slutsatser beträffande möjligheterna till beslutsdelegation i aktiebolag. Lagrådet
finner det anmärkningsvärt att förhållandet mellan kollektivavtal rörande
företagsledning och den associationsrättsliga författningsregleringen
blivit ofullständigt belyst och betonar att frågan under lagstiftningsärendets
fortsatta behandling bör uppmärksammas mera ingående.

Lagrådet synes mena att den rättsliga konstruktionen av aktiebolag ger
anledning till tvivel, huruvida direkta beslutsbefogenheter för arbetstagarrepresentanter
låter sig förena med aktiebolagslagen. 1 anslutning till det
av departementschefen förda resonemanget om möjlighet för styrelse att
delegera beslutanderätt tar lagrådet upp ansvaret gentemot bolaget för skada
som kan åsamkas detta. Lagrådet påpekar att aktiebolagslagen inte innehåller
bestämmelser om skadeståndsskyldighet för annat för bolaget beslutande
organ än det normala beslutsorganet. För den händelse man tänkt sig att
ansvarsfrågan skall kunna regleras genom kollektivavtal betvivlar lagrådet
att ett aktiebolags styrelse utan ändring i aktiebolagslagen i större eller mindre
utsträckning kan disponera över tilltänkta beslutsfattares ansvar gentemot
bolaget.

Lagrådet utesluter emellertid inte att delegation till ett organ med arbetstagarinflytande
i viss omfattning kan vara möjlig åtminstone inom ramen
för löpande förvaltning. Sådan delegation förekommer i stor omfattning
till olika befattningshavare i bolag men kännetecknas då av en skyldighet
att rätta sig efter instruktioner från det delegerande organet och en
ovillkorlig rätt till återkallelse av delegationen. Det delegerande organet bär
å andra sidan ansvar för skada som har föranletts av försummelse med
avseende på själva delegationen eller av bristande instruktioner eller bristande
övervakning. Lagrådet hänvisar till dessa regler och uttalar vidare
att det kanske för antas att kollektivavtal om delegation för tillerkännas
giltighet i så måtto att bolaget kan bli skadeståndsskyldigt om det ingriper
i beslutsfattandet utan att ha objektiva skäl därtill.

Mot bakgrund av det anförda säger lagrådet att det förefaller äventyrligt
att anta att kollektivavtal om direkta beslutsbefogenheter för arbetstagarsidan
skall i rättspraxis tillerkännas giltighet i vidare mån än vad lagrådet antytt.
Vilka ingrepp i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen som man med utgångspunkt
häri kan ha skäl att överväga har lagrådet inte ansett sig
ha möjlighet att uttala sig om. Oavsett hur beslutanderätten fördelas mellan
arbetsgivar- och arbetstagarsidan bör enligt lagrådets mening reglerna utformas
så att befogenhet att besluta och skyldighet att ta ansvar skall följas
åt.

I samband med att lagrådets yttrande anmäldes vid regeringssammanträde
gjorde departementschefen vissa uttalanden som visar att han har ett annat

InU 1975/76:45

27

synsätt än lagrådet på möjligheterna att förena medbestämmandelagens regler
med aktiebolagslagen. Enligt departementschefen kan aktiebolagslagen
inte ges reservationslöst företräde. Bedömningen av vilket arbetstagarinflytande
som kan uppnås inom den associationsrättsliga lagstiftningens ram
blir beroende inte minst av de mål lagstiftaren säger sig vilja nå genom
lagstiftningen på medbestämmandeområdet. Departementschefen hävdar att
det bör vara möjligt att med stöd av medbestämmandelagen få till stånd
kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna inte bara i arbetsledningsfrågor
och besläktade frågor utan även på företagsledningsplanet.

I anslutning till tidigare redovisade resonemang om möjlighet till delegation
av rena beslutsbefogenheter säger departementschefen att de allmänna
reglerna om delegation får anses gälla och att problemen om ansvar för
beslut synes kunna lösas genom kollektivavtal. Ytterst får man räkna med
att ett delegerande beslutsorgan har rätt att återta sin beslutanderätt men
att ett sådant återtagande sker under skadeståndsansvar, om fog saknas
för återtagandet.

Departementschefen står alltså fast vid sin uppfattning att problemen
t. v. bör kunna på ett tillfredsställande sätt lösas av parterna på arbetsmarknaden
och vid behov i rättspraxis. Departementschefen hänvisar vidare
till att hela problemområdet bör analyseras genom en särskild utredningsinsats.
Det är hans avsikt att ett sådant arbete skall komma till utförande
snarast möjligt.

I ett pär motioner behandlas frågan om sambandet mellan aktiebolagslagen
och medbestämmandelagen. I centerpartiets partimotion 2430 påtalas den
rättsosäkerhet som kan uppkomma på området. Motionärerna vill att den
aviserade utredningen snarast kommer till stånd och att i avvaktan härpå
den av lagrådet uttalade regeln om sambandet mellan beslutsbefogenhet
och ansvarsskyldighet skall upprätthållas.

I moderata samlingspartiets motion 2494 riktas kritik mot departementschefen
för att han inte följt lagrådets uppfattning. Motionärerna åberopar
lagrådets argumentering som ett skäl för att undanta företagsledningsfrågorna
från medbestämmandelagen. Det allmänna spörsmålet om företagsledningsfrågor
skall inbegripas under lagen tar utskottet upp i ett senare
sammanhang.

Herr Wennerfors (m) anser i motionen 2500 att det är otillfredsställande
att riksdagen på det arbetsrättsliga området inför en ny lagstiftning som
direkt kolliderar med annan lagstiftning. Motionären vill därför ha en utredning
om kollisionen mellan medbestämmandelagen i fråga om företagsledningsfrågor
och aktiebolagslagen och annan lagstiftning som reglerar befogenheter
och ansvar för företagen.

Av den tidigare redovisningen framgår att det finns olika uppfattningar
om möjligheterna att förena den nya lagen med associationsrättslig lagstiftning.
De olika uppfattningar som lagrådet och departementschefen redovisar
medför med nödvändighet att osäkerhet uppkommer om rättsläget.

InU 1975/76:45

28

Det bör dock samtidigt framhållas att uppfattningarna på en viktig punkt
synes stämma överens, nämligen i fråga om möjligheten att återkalla delegation
till arbetstagarorganisation. Sådan återkallelse sker dock under skadeståndsansvar.
Det är angeläget att den påtalade osäkra situationen snarast
klaras ut då den eljest kan utgöra ett hinder att få till stånd kollektivavtal
på medbestämmandeområdet. Det utredningsarbete som departementschefen
utlovat bör därför bedrivas skyndsamt. Det är också väsentligt att frågorna
får en allsidig belysning. Enligt utskottets uppfattning bör förutom
regeringskansliets expertis på lämpligt sätt anlitas sakkunskap från exempelvis
rättsvetenskapiigt håll och från parterna på arbetsmarknaden. Det
är önskvärt att arbetet bedrivs med inriktning på att lagändringar som kan
visa sig erforderliga kan genomföras före medbestämmandelagens ikraftträdande
den 1 januari 1977. Vad utskottet i anslutning till motionerna
anfört i den aktuella frågan bör regeringen underrättas om.

De associationsrättsliga problem som ovan behandlats aktualiserar frågan
om en mera genomgripande förändring av aktiebolagslagstiftningen med
sikte på att öka arbetstagarnas inflytande. Denna fråga togs upp redan i
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1107 av herrar Hörberg
(fp) och Jonsson i Alingsås (fp). Motionärerna begärde en parlamentarisk
utredning.

I propositionen (s. 204) säger departementschefen att det nämnda utredningsarbetet
om associationsrätten och medbestämmandelagen också bör
kunna skapa ett underlag för att - när förutsättningar föreligger att inleda
ett utredningsarbete av det slag som berörs - ta ställning till vilken inriktning
som arbetet bör ges.

Utskottet delar departementschefens uppfattning och förutsätter att en
parlamentarisk utredning tillsätts så snart det är möjligt. I sak innebär detta
att motionärernas önskemål om utredning kan bli tillgodosett. Motionen
synes inte behöva föranleda någon åtgärd.

Föreningsrätt

Föreningsrätten skyddas f. n. genom lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt. Reglerna avser att garantera rätten för arbetsgivare och
arbetstagare att utan ingrepp från motsidan fritt organisera sig och bedriva
verksamhet i bildade organisationer. De gällande reglerna har till syfte att
skydda rätten att organisera sig men ger inte något skydd för anspråk på
att få vara oorganiserad (negativ föreningsrätt). Reglerna ger endast skydd
i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De skyddar därför inte
den som saknar anställningsavtal. Lagstadgat föreningsrättsskydd för arbetssökande
saknas alltså.

De gällande reglerna om föreningsrätt överförs enligt propositionens förslag
med i princip oförändrad innebörd till den nya lagen. En särskild bestämmelse
om arbetsledare har dock uteslutits.

I tre motioner aktualiseras frågan om utvidgning av reglerna om för -

InU 1975/76:45

29

eningsrättsskyddet. I centerpartiets motion 2430 liksom i motionen 2498
av herr Oskarson (m) och fru Troedsson (m) begärs att frågan om den negativa
föreningsrätten skall utredas. I folkpartiets motion 2493 finns krav på./oreningsrättsskydd
för arbetssökande. Motionen innehåller ett förslag om tilllägg
i lagen som närmast har karaktären av ett förbud mot s. k. organisationsklausuler.
Med organisationsklausuler avses kollektivavtalsbestämmelser
som har till syfte att ge företräde till arbete åt personer som tillhör
viss organisation. Verkningarna av organisationsklausuler har på senare tid
begränsats genom den år 1973 införda lagstiftningen om anställningsskydd
m. m.

De av motionärerna upptagna frågorna har behandlats av arbetsrättskommittén,
som emellertid inte velat föreslå någon lagreglering av frågorna.
Lagrådet har för sin del förordat fortsatt utredning av skyddet för den negativa
föreningsrätten.

Som framgår av bl. a. arbetsrättskommitténs utredning är frågorna om
föreningsrättsskyddets utsträckning av komplicerad natur och innefattar
känsliga avvägningar mellan olika intressen. Frågan om den negativa föreningsrätten
är inte enbart av arbetsrättslig art utan hänger samman med
problemet om en allmän reglering av ideella föreningars verksamhet. Den
frågan kommer att behandlas av riksdagen i annat sammanhang med anledning
av en motion som remitterats till lagutskottet.

Av propositionen framgår att den aviserade nya arbetsrättsliga utredningen
skall fä i uppgift att undersöka vissa föreningsrättsliga spörsmål. Det kan
vara lämpligt att utredningen i det sammanhanget även får överväga de
av motionärerna aktualiserade frågorna om föreningsrättsskyddets omfattning.
Motionsyrkandena tillstyrks alltså så till vida att utskottet förordar
utredning. Regeringen bör underrättas om utskottets ställningstagande.

Förhandlingsrätt m. m.

De grundläggande reglerna om förhandlingsrätt har liksom bestämmelserna
om föreningsrätt överförts till den nya lagen. Parterna på arbetsmarknaden,
arbetsgivarna eller deras organisationer, å ena sidan, samt arbetstagarnas
organisationer, å andra sidan, skall ha lagfäst rätt till förhandling
både när det gäller önskemål att få en fråga reglerad genom avtal (intressetvist)
och när det gäller rättstvister. Förhandlingsrätt enligt denna princip,
som finns inskriven i lagförslagets 10 §, tillkommer alla organisationer oavsett
storlek och målsättning.

Utöver förhandling i traditionella frågor syftar lagförslaget till att ge arbetstagarna
inflytande genom rätt till förhandlingar i frågor som arbetsgivarna
i dag i större eller mindre omfattning ensamma beslutar om. Avsikten
är att garantera arbetstagarna ett inflytande i arbetslednings- och företagsledningsfrågor
även då kollektivavtal inte träffats på dessa områden.
De aktuella reglerna finns i 11—14 §§.

InU1975/76:45

30

Den förstärkta förhandlingsrätten föreslås få formen av s. k. primär förhandlingsskyldighet
för arbetsgivaren. Denne skall enligt 11 § på eget initiativ
förhandla med de fackliga organisationerna innan han fattar beslut
om viktigare förändringar av verksamheten i stort. Det gäller frågor av typ
omläggning av driften, organisationsförändring, företagsöverlåtelse. Även
viktigare förändringar av betydelse för enskilda arbetstagare, t. ex. omplacering,
innefattas under den primära förhandlingsskyldigheten. Också i andra
frågor, sådana som inte är att betrakta som viktigare förändringar av verksamheten,
är arbetsgivaren förhandlingsskyldig och i princip förhindrad att
verkställa beslut (12 §). I sådana fall förutsätter emellertid förhandlingen
initiativ från arbetstagarparten. Skyldigheten att skjuta upp beslut i avvaktan
på förhandling enligt 11 § eller 12 § är inte absolut. I vissa fall kan beslut
få fattas oavsett att förhandling inte är genomförd. Förhandling enligt
11-14 §§ skall fullgöras mot kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation.
Om frågan särskilt berör arbetstagare som tillhör organisation utan kollektivavtal
på arbetsplatsen är dock arbetsgivaren förhandlingsskyldig även mot
sådan organisation (13 §).

Förhandlingsskyldigheten skall i första hand utövas gentemot lokal arbetstagarorganisation.
Uppnås inte enighet vid lokal förhandling är arbetsgivaren
skyldig att förhandla även på central nivå med det fackförbund
den lokala organisationen tillhör.

Reglerna om primär förhandlingsskyldighet kompletteras med bestämmelser
om skyldighet för arbetsgivaren att fortlöpande informera i första
hand lokal arbetstagarorganisation om verksamheten. Reglerna härom tar
utskottet upp i ett följande avsnitt. Vissa gemensamma problem om förhandling
och information som tagits upp i motioner behandlar utskottet
emellertid i nu förevarande sammanhang. De redovisade reglerna, frånsett
minoritetsorganisationers rätt att företräda sina medlemmar, är dispositiva
och kan alltså modifieras genom avtal.

Utskottet går först in på frågan om den lokala representationen för arbetstagare
vid fullgörande avförhandlings- och informationsskyldighet enligt de aktuella
bestämmelserna.

Enligt propositionen skall förhandlings- och informationsskyldigheten i
första hand fullgöras mot lokal arbetstagarorganisation om sådan finns (14
och 20 §§). Lokal arbetstagarorganisation kan vara lokal fackklubb. För mindre
arbetsplatser, där lokala klubbar saknas, kommer det i regel att bli en
avdelning eller en sektion av ett fackförbund eller motsvarande sammanslutning
som harden lokala förhandlingsrätten. Som tidigare sagts är reglerna
dispositiva, och partema kan därför träffa överenskommelse om exempelvis
att avdelningen eller sektionen skall företrädas av någon som är anställd
på arbetsplatsen, dvs. av ett arbetsplatsombud eller liknande.

I partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet
liksom i motionen 2453 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) behandlas
frågan om hur förhandlingar och information bör organiseras på

InU 1975/76:45

31

det lokala planet. Bakom motionerna ligger synsättet att det i första hand
bör tillkomma arbetstagarna på den berörda arbetsplatsen att fl del av det
inflytande som är syftet med reglerna om primär förhandlings- och informationsskyldighet.
På små arbetsplatser, där det inte finns lokal facklig
klubb, kommer enligt lagförslaget förhandlings- och informationsskyldigheten
att få fullgöras mot en företrädare för ett fackligt organ, t. ex. ombudsmannen
i en storavdelning, som inte är direkt knuten till den berörda
arbetsplatsen. En sådan ordning medför risk för att systemet inte kommer
att fungera effektivt. Det kan leda till byråkratisering och fördröjning av
angelägna beslut. Det är också otillfredsställande att frågorna handläggs över
huvudet på de anställda som berörs.

För att komma till rätta med problemet att garantera en verkligt lokal
anknytning i förhandlings- och informationsfrågorna föreslås olika lösningar
i motionerna. 1 moderata samlingspartiets motion yrkas att reglerna skall
utformas så att, om lokal facklig klubb saknas, förhandlings- och informationsskyldigheten
skall fullgöras mot särskilt utsedd förtroendeman på arbetsplatsen.
Dessutom yrkas att företag med färre än tio anställda helt skall
undantas från förhandlings- och informationsplikten.

Centerpartiet liksom herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vill ha lagregler
som innebär att arbetsgivaren skall kunna fullgöra sin förhandlings- och
informationsskyldighet direkt med arbetstagarna på arbetsplatsen eller med
ombud för dessa i de fall det inte finns lokal klubb på arbetsplatsen. 1
folkpartiets motion 2493 finns liknande tankegångar. Motionärerna förutsätter
emellertid att parterna genom kollektivavtal kommer att lösa frågan
om förhandlingssystemets utformning. I motionen begärs därför inte någon
ändring av de föreslagna lagreglerna utan endast ett uttalande från riksdagens
sida.

Motionärerna har tagit upp en praktiskt betydelsefull fråga. En förutsättning
för att den nya lagstiftningen skall fungera är att kontakten mellan
parterna sker på ett smidigt sätt som är anpassat till olika krav som kan
finnas med hänsyn till skilda branschers behov, arbetsplatsernas storlek
m. m.

När det gäller de olika motionsyrkandena vill utskottet framhålla följande.
Förslaget i motionen från moderata samlingspartiet att generellt undanta
företag med färre än tio anställda utgör inte någon lösning på det föreliggande
problemet. De anställda i sådana företag bör självfallet inte ha sämre möjlighet
än andra arbetstagare att få information och att förhandla. Enligt
utskottets uppfattning är varken företagen eller de anställda betjänta av
en sådan regel som motionärerna föreslår.

De övriga motionsyrkandena har till syfte att få fram en praktisk förhandlingsordning
som kan passa även mindre företag. Enligt utskottets uppfattning
bör denna fråga lösas genom att parterna på arbetsmarknaden träffar
överenskommelse om lämpliga former för förhandlingar. En lagreglering
kan ge en lösning som passar kanske flertalet fall, men den kan knappast

InU1975/76:45

32

täcka de mångskiftande behov som kan finnas ute på arbetsplatserna. Utskottet
utgår från att organisationerna på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan
kommer att anpassa sin interna organisation och sitt sätt att arbeta
till de nya krav som lagstiftningen för med sig.

Enligt utskottets uppfattning bör det vara ett gemensamt intresse för arbetsmarknadens
parter att se till att kontaktvägar och förhandlingssystem
ordnas på ett ändamålsenligt sätt så att de enskilda arbetstagarna på arbetsplatserna
får inflytande och insyn i frågor som direkt angår dem. Endast
genom att utnyttja de närmast berörda arbetstagarnas kunskaper och erfarenheter
kan man nå fram till en verklig demokratisering av arbetslivet.
Om det bedöms lämpligt kan genom kollektivavtal förhandlingsskyldighet
kompletteras med skyldighet att överlägga med arbetstagarna direkt i vissa
frågor på mindre arbetsplatser. Däremot är det inte lämpligt att i lagen tillerkänna
enskild arbetstagare förhandlingsrätt. En sådan ordning skulle medföra
djupgående ingrepp i vårt traditionella förhandlingssystem och rubba
de grundvalar som lagförslaget bygger på.

Utöver det anförda vill utskottet tillägga att hela den aktuella reformen
förutsätter att man har förtroende för att arbetstagarna och deras organisationer
kan hantera sitt nyvunna inflytande på ett smidigt och rationellt
sätt och med beaktande av effektivitetssynpunkter. Mot den bakgrunden
räknar utskottet som tidigare sagts med att partema löser frågor av nu aktuell
typ på ett praktiskt och rimligt sätt. Utskottet förutsätter att den nya utredningen
om arbetsrätten kommer att följa utvecklingen i bl. a. förevarande
frågor och att direktiven utformas så att utredningen blir oförhindrad att
lägga fram förslag om ändringar skulle visa sig påkallade.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna
motionsyrkandena.

Utskottet går härefter över till andra frågor, vilka är hänförliga till förhandlingssystemets
utformning.

Först behandlas två motioner om arbetsgivares skyldighet att avvakta med
beslut till dess förhandling slutförts.

Som tidigare nämnts innebär de föreslagna reglerna att arbetsgivaren i
vissa situationer har möjlighet att fatta och verkställa beslut trots att han
inte fullgjort förhandlingsskyldigheten. Vid primär förhandling enligt 11 §
gäller undantag från uppskovsskyldigheten om ”synnerliga skäl” föreligger.
Därmed avses situationer som arbetsgivaren inte rimligen kunnat förutse.
Exempel härpå är om det finns risk för säkerheten på arbetsplatsen. Detsamma
gäller om viktiga samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen
står på spel. Departementschefen tar även fram begreppet skyddsarbete
som en parallell i sammanhanget. Det framhålls slutligen att det
kan tänkas även andra undantagssituationer där en arbetsgivare oförutsett
försätts i ett läge där det står klart att beslut måste fattas omedelbart. Det

InU1975/76:45

33

betonas dock att undantagsregeln skall tolkas restriktivt.

När förhandling enligt 12 § tas upp på arbetstagarpartens initiativ har
arbetsgivaren inte samma möjligheter att planera in en förhandling före
beslutet och kan därför ha svårare att iaktta uppskovsregeln. Arbetstagarsidan
har generellt sett heller inte samma intresse av uppskov i det enskilda
fall som föranlett begäran om förhandling. Mot denna bakgrund har undantagen
från uppskovsskyldigheten ansetts böra vara mera omfattande vid
förhandling enligt 12 §. I lagtexten anges detta genom uttrycket ”särskilda
skäl”. Det bör tilläggas att den omständigheten att en arbetsgivare är befriad
från uppskovsskyldighet inte befriar honom från att i efterhand fullgöra
förhandlingsskyldigheten. Arbetsgivaren är också skadeståndsskyldig om
han utnyttjar undantagsreglerna på ett felaktigt sätt.

I vpk-motionen 2495 yrkas att undantagen från uppskovsskyldigheten
skall utgå ur lagen. Ett yrkande i andra riktningen finns i moderata samlingspartiets
motion 2494. Motionärerna vill att uppskovsregeln skall få samma
lydelse i 11 och 12 §§ och formuleras som arbetsrättskommittén föreslog,
nämligen att arbetsgivaren skall avvakta med beslut ”om sådant uppskov
skäligen kan krävas av honom”.

Enligt utskottets uppfattning är det uppenbart att det måste finnas ett
visst område inom vilket arbetsgivaren utan uppskov kan fatta och verkställa
beslut. Å andra sidan måste arbetsgivarens rätt i detta avseende vara begränsad
om inte värdet av förhandlingsrätten för arbetstagarna skall urholkas.
Den lösning som departementschefen föreslår för detta avvägningsproblem
och som innebär att han tar hänsyn till de grundläggande skillnaderna
mellan 11 § och 12 § anser utskottet välfunnen och biträder därför
förslaget. Motionsyrkandena avstyrks således. Utskottet återkommer senare
till frågan om tolkning av uppskovsreglema i samband med central förhandling.

Reglerna om central förhandling behandlas i fyra motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion 2494 yrkas att stadgandena om
central förhandling i 14 § och 20 § skall utgå ur lagen. Motionärerna anser
att bestämmelserna innebär risker för försening och handlingsförlamning
i företagen.

Även herr Wennerfors (m) är i motionen 2500 kritisk till reglerna om
central förhandling. Han menar emellertid att central förhandling i vissa
fall kan fylla en praktisk, psykologisk och medlande funktion och godtar
därför institutet under förutsättning att det brukas med varsamhet. Herr
Wennerfors anser emellertid att det är svårt för företagen att i en beslutsprocess
kalkylera in den extra tid som behövs för central förhandling och
förordar att skyldigheten att avvakta med beslut eller verkställighet av beslut
inte skall föreligga i samband med central förhandling.

Även i folkpartimotionen 2493 behandlas uppskovsreglema i samband
med central förhandling. Motionärerna anser att själva tidsutdräkten vid
central förhandling innebär risk för skada och att därför utrymmet för ar 3

Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU1975/76:45

34

betsgivarna att fatta och verkställa beslut bör vara något större då en fråga
gått till central förhandling. Detta kan tillgodoses genom en liberalare tolkning
av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central
förhandling.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag att regler om central förhandling
skall ingå i lagen. Systemet med lokal och central förhandling
är sedan länge etablerat på svensk arbetsmarknad och det finns inte anledning
att anta att denna ordning inte skulle fungera för de nya slag av förhandlingsfrågor
som blir aktuella i framtiden. Det får ankomma på partema att
finna de definitiva formerna för hur systemet skall fungera inom lagens
ram. Det anförda innebär att utskottet avstyrker yrkandet i moderata samlingspartiets
motion att regeln om central förhandlingsskyldighet inte skall
tas med i lagen. Utskottet vill inte heller biträda herr Wennerfors yrkande
om att uppskovsskyldighet inte skall föreligga sedan lokal förhandling slutförts.
En sådan regel skulle i alltför hög grad förringa värdet av central
förhandling för arbetstagarparten.

Däremot är utskottet berett att i princip biträda synpunkterna i folkpartimotionen
i frågan om tolkningen av begreppen synnerliga och särskilda skäl
i samband med central förhandling. Med hänsyn till tidsfaktorn ter det sig
rimligt att arbetsgivaren får en något större möjlighet att utnyttja undantagsreglerna
från uppskovsskyldigheten då en fråga går till central förhandling.
Avgörande härvidlag blir frågans karaktär och förhandlingarnas längd.
Utskottet vill dock betona att bestämmelserna om synnerliga och särskilda
skäl är undantagsbestämmelser från den normala uppskovsskyldigheten,
som alltså i princip skall gälla även i samband med central förhandling.

När det gäller synpunkten i motionen 2430 att central förhandling endast
bör omfatta frågor av ”översiktlig karaktär” får utskottet framhålla att lagförslaget
innebär att alla frågor i och för sig kan föras upp till central förhandling.
Som departementschefen understryker kommer emellertid tyngdpunkten
vid det slag av förhandlingar det här gäller att ligga på det lokala
planet. Man för förutsätta att motionärernas synpunkt i praktiken till stor
del kommer att tillgodoses. Motionen behöver därför i denna del inte föranleda
någon åtgärd.

I centerpartimotionen går man också in på frågan vad som skall anses
som viktigare förändring av verksamheten och således föranleda primär förhandling.
Motionärerna hävdar att som sådan förändring inte skall räknas
återanskaffning av förslitna inventarier. I princip kan utskottet dela motionärernas
uppfattning. Om inventarieanskaffning innebär att verksamheten
fortsätter som förut föreligger inte någon primär förhandlingsskyldighet.
Motsatsen är fallet om anskaffningen innebär en viktig förändring av verksamheten
i stort eller för enskild arbetstagare. I praktiken kommer alla vik -

InU1975/76:45

35

tigare investeringsbeslut att omfattas av förhandlingsskyldighet. Dessutom
kan arbetstagarna fö inflytande på inventarieanskaffning som inte innebär
en viktig förändring under förutsättning att de begär förhandling enligt 12 §,
varvid arbetsgivaren i princip har att avvakta med beslutet till dess förhandlingen
slutförts. I det fallet ligger således initiativet på de anställda.
Med det anförda har utskottet besvarat yrkandet i centerpartiets motion,
som i denna del inte bör föranleda någon åtgärd.

Vpk-motionen 2495 går längre än propositionen när det gäller omfattningen
av de primära förhandlingsfrågorna. Motionärerna anser att alla frågor och
inte bara viktigare förändringar bör omfattas av reglerna om primär förhandlingsskyldighet.
Utskottet kan inte finna att det finns behov av en
sådan regel. När det gäller frågor av mindre ingripande natur eller som
hör till den dagliga ordningen i verksamheten har arbetstagarparten förhandlingsrätt
enligt 12 §. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Rätt till information

Som tidigare sagts är rätten till information ett komplement till förhandlingsrätten.
Om arbetstagarna skall kunna utöva ett inflytande enligt lagstiftningens
intentioner måste de fö en god insyn i arbetsgivarens verksamhet.
Tillgång till information är också viktig för att de anställda skall
kunna ta till vara sina intressen i avtalsförhandlingar och vid förhandlingar
som rör uppkomna rättstvister. Bestämmelser om information finns i
18-22 §§.

18 § innehåller en regel om s. k. editionsplikt, dvs. skyldighet för part
att tillhandahålla motpart skriftlig handling, som åberopas vid förhandling.
Skyldigheten är alltså ömsesidig. I 19 § finns den viktigaste bestämmelsen
om information. Enligt denna skall arbetsgivaren fortlöpande informera lokal
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal
om verksamhetens allmänna utveckling, produktionsmässigt och
ekonomiskt, liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetstagarorganisation
skall dessutom ha rätt att få tillgång till bokföringshandlingar m. m.
i den omfattning organisationen behöver för att ta till vara medlemmarnas
gemensamma intressen. Arbetsgivaren har också viss skyldighet att tillhandahålla
avskrifter och biträda arbetstagarorganisation med utredningsarbete
som kan behövas från informationssynpunkt.

I 20 § finns den i det föregående avsnittet behandlade regeln om vem
som skall företräda arbetstagaren vid lokal förhandling. Det stadgas dessutom
att informationsskyldigheten föreligger även mot central arbetstagarorganisation
om det behövs för att belysa en fråga som är föremål för central
förhandling.

Regler om tystnadsplikt återfinns i 21 och 22 §§. Den som vill ålägga
motpart tystnadsplikt skall begära förhandling. Kan partema inte enas får

InU1975/76:45

36

frågan avgöras av arbetsdomstolen. Till dess domstolen avgjort frågan gäller
tystnadsplikten i den omfattning som krävs av arbetsgivaren, såvida kravet
inte är klart obefogat. Utan hinder av tystnadsplikt får emellertid information
alltid föras vidare till styrelseledamot i den berörda lokala eller - i samband
med central förhandling - centrala organisationen. Vid brott mot tystnadsplikt
är det organisationen och inte den enskilde arbetstagaren som blir
skadeståndsskyldig. På den offentliga sektorn gäller särskilda regler om tystnadsplikt.

Informationsfrågorna har tilldragit sig stor uppmärksamhet i motionerna.
Allmänt kan sägas att motionsyrkandena återspeglar en oro för att reglerna
medför så långtgående informationsskyldighet att företagen kan skadas. I
partimotionerna från folkpartiet, 2493, och moderata samlingspartiet, 2494,
liksom i motionen 2451 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m) begärs att lagen
skall tillföras en regel av innebörd att informationsplikt inte skall föreligga
om det finns påtaglig risk för skada för arbetsgivaren. I centerpartiets motion
2430 yrkas att lagtexten skall ange vissa begränsningar i informationsplikten,
bl. a. i fråga om hemligt utvecklingsarbete, anbudsgivning och vissa jävssituationer.
I samtliga motioner anförs som ett särskilt skäl för begränsningar
i informationsplikten svårigheterna att i småföretag skilja företagarens personliga
ekonomi från företagets. Till den speciella frågan återkommer utskottet
i det följande. Utskottet tar först upp lagförslaget och de begärda
ändringarna från allmänna utgångspunkter.

Enligt utskottets uppfattning bör utgångspunkten vid bedömning av informationsfrågorna
vara att det i princip skall råda en fullständig öppenhet
när det gäller att ge arbetstagare insyn i hur företaget utvecklar sig i olika
hänseenden. En sådan öppenhet är en förutsättning för att man skall få
till stånd det samarbete som lagstiftningen syftar till. Det sagda innebär
inte att det skulle saknas skäl att för vissa fall begränsa informationen.
Två vägar är därvid möjliga. Den ena vägen är att undanta vissa slag av
uppgifter från informationsplikt, den andra är att genom regler om tystnadsplikt
begränsa spridning av ömtåliga uppgifter. Båda dessa metoder
kommer till användning i propositionens förslag.

Informationsplikten är enligt lagförslaget begränsad till uppgifter som arbetstagarparten
”behöver”. Vid tolkning av detta uttryck får man, som framgår
av departementschefens och lagrådets yttranden, på objektiva grunder
göra en avvägning av olika intressen. Utanför informationsskyldigheten faller
privata förhållanden, dispositioner i anslutning till konfliktsituationer,
vissa situationer där jävsaspekten gör sig gällande, utvecklings- och forskningsarbete
av synnerligen hemlig natur samt uppgifter i samband med
anbudsgivning i konkurrens med andra företag. De angivna fallen visar
att risken för skada kommer med vid bedömning av huruvida viss uppgift
skall lämnas ut. Den gjorda uppräkningen får inte anses uttömmande men
visar vilka slags fall som skall föranleda försiktighet vid informationen.

InU 1975/76:45

37

Mot bakgrunden av det anförda anser sig utskottet kunna godta propositionens
allmänna uppläggning i informationsavsnittet. Utskottet är således
inte berett att förorda en allmän regel som ger arbetsgivaren rätt att
hålla tillbaka information om han bedömer att det finns risk för skada.
En så allmänt formulerad bestämmelse kan föra tanken till regler i företagsnämndsavtalen.
En sådan slutsats skulle vara olycklig. Det står nämligen
alldeles klart att den informationsnivå som är avsedd med den föreslagna
lagen är väsentligt högre än vad som i allmänhet i dag är fallet hos företag
och myndigheter.

Utskottet vill även i detta sammanhang framhålla vikten av att parterna
anpassar lagens ramregler till förhållandena på skilda delar av arbetsmarknaden.
Den år 1975 träffade överenskommelsen mellan SAF samt LO och
PTK om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter visar att det är möjligt
att nå samförståndslösningar på detta område.

Med det anförda har utskottet besvarat motionerna. Utskottet avstyrker
de begärda ändringarna i lagtexten.

En uppräkning i lagtexten av den typ som föreslås i centerpartiets motion
är mindre lämplig, då den kan binda rättsutvecklingen på ett icke önskvärt
sätt. I samma motion begärs också att uttrycket ”granska” i samband med
arbetstagarnas rätt att få tillgång till bokföringshandlingar m. m. skall bytas
ut mot ”ta del av”. Utskottet konstaterar att någon skiljaktighet i sak inte
torde föreligga mellan propositionens och motionärernas förslag och anser
sig mot bakgrund härav kunna godta formuleringen i propositionen.

Reglerna om sekretess tas upp i fyra motioner. Moderata samlingspartiet
anser att en arbetsgivare ensidigt skall kunna föreskriva tystnadsplikt, varvid
informationer skall lämnas endast till särskilt utsedda representanter för
arbetstagarna. Uttalanden i samma riktning finns i folkpartiets motion 2493.
Herr Carlström m. fl. (fp, c, m) har ett förslag med liknande innebörd, då
de vill avskaffa regeln som ger styrelseledamöter i berörd arbetstagarorganisation
rätt att få del av information. Motionärerna vill dessutom avskaffa
rätten till central förhandling i tystnadspliktsfrågor.

Vpk-motionen 2495 innehåller yrkanden av motsatt innebörd i förhållande
till de tre andra motionerna. Motionärerna anser att det inte
behövs regler om tystnadsplikt och föreslår därför att 21 och 22 §§ skall
utgå ur den föreslagna lagen.

Det är vanskligt att utforma sekretessregler som tar hänsyn till olika intressen
och samtidigt blir praktiskt hanterliga. Enligt utskottets uppfattning
får emellertid departementschefen anses ha funnit en metod som tillgodoser
dessa synpunkter. Genom att parterna gemensamt vid förhandling i normalfallen
kommer överens om en lösning finns det skäl att anta att tystnadsplikten
också iakttas. 1 de fall man inte kan nå en överenskommelse
kommer frågan att avgöras av opartisk instans, arbetsdomstolen, som har
att väga informationsintresset mot risken för väsentlig skada för part eller
annan. Utskottet godtar alltså propositionens förslag och avstyrker de fö -

InU 1975/76:45

38

revarande motionsyrkandena.

Utskottet vill dessutom tillägga att det i vissa situationer kan finnas anledning
att begränsa informationen till en mindre krets än lagen förutsätter.
Utskottet räknar med att parterna skall kunna lösa sådana speciella fall
genom överenskommelser. De berörda informations- och tystnadspliktsreglerna
i lagen är i sin helhet dispositiva.

Slutligen i detta avsnitt behandlar utskottet frågan om gränsdragning mellan
arbetsgivarens personliga ekonomi och företagets förhållanden. Denna fråga har
i ett par motioner tagits upp i anslutning till informationsreglema. Problemet
har emellertid en större räckvidd, och gränsdragningen får betydelse även
beträffande förhandlingsrättens omfattning.

1 1 § stadgas att lagen äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Däri ligger att frågor som hör till arbetsgivarens privatekonomi
ligger utanför lagen. I sådana frågor föreligger således inte förhandlings-
eller informationsskyldighet. Det aktuella gränsdragningsproblemet
uppstår främst i fall då en rörelse inte drivs i en företagsform som
medger en klar åtskillnad mellan företagarens och företagets ekonomi. I
propositionen sägs att det är tydligt att beslut som rör arbetsgivarens hushåll
eller personliga ekonomi i övrigt faller utanför lagens tillämpningsområde.
Det anförs emellertid vidare att beslut av mera omfattande eller långsiktig
betydelse, som i och för sig kan förekomma i en privatpersons ekonomi,
kan för arbetsgivares del ha återverkningar av sådan natur för företaget
att det inte ter sig rimligt att de skall anses falla utanför förhållandet till
arbetstagarna. Som exempel anges frågan om storleken av arbetsgivarens
personliga inkomst av den verksamhet som bedrivs. Det anses kunna överlåtas
åt rättstillämpningen att från fall till fall göra de avvägningar som
blir nödvändiga.

Lagrådet anser det nödvändigt att på detta område finna en gräns, som
är såvitt möjligt klar och hanterlig och som innebär att arbetsgivarens skyldigheter
enligt medbestämmandelagen inte i något fall tillåts att sträcka
sig in över hans rent personliga förhållanden. Enligt lagrådet bör bokföringslagen
kunna tjäna som vägledning då den bygger på förutsättningen
att den bokföringsskyldiges personliga ekonomi skall kunna hållas skild
från den verksamhet för vilken han är bokföringsskyldig.

Departementschefen anser att hänvisningen till bokföringslagen inte kan
lösa alla problem men att den lagen bör kunna ge vägledning i kanske
flertalet fall.

Utskottet vill först framhålla att medbestämmandelagen självfallet inte
får användas på det sättet att företagares rent privata förhållanden dras in
i förhandlingar och liknande sammanhang. Det är viktigt att gränsen i praxis
inte dras alltför snävt med tanke på hänsynen till den enskildes personliga
integritet. Frågor av nu berört slag tas upp i motionen 2450 av herr Andersson
i Örebro m. fl. (fp, c, m). Motionärerna begär att riksdagen skall uttala att
utanför lagens tillämpningsområde skall falla inköp av personbil, personliga

InU1975/76:45

39

tillhörigheter, fritidshus, privata semesterresor och privat bostad.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att privata inköp av den typ
motionärerna tar upp tillhör den privata sfären och därför faller utanför
lagens tillämpningsområde. En annan sak är att de penninguttag som en
rörelseidkare gör ur rörelsen tillhör de frågor som berör arbetsgivare-arbetstagareförhållandet.
Sådana penninguttag skall också bokföras i rörelsen. Med
hänvisning till vad sålunda anförts saknas anledning att föreslå någon åtgärd
på grund av motionen.

Även i centerpartimotionen behandlas den nu aktuella frågan. Motionärerna
vill, som tidigare sagts, ha ett tillägg till 19 § som klart anger att
informationsskyldigheten ej omfattar den enskildes personliga ekonomiska
förhållanden. Dessutom vill motionärerna ha fastslaget att företagare inte
skall ha informationsskyldighet om sin ”borgenskraft såvitt avser personliga
förhållanden”.

Som tidigare sagts framgår av 1 § att privata förhållanden faller utanför
lagen. Med hänsyn härtill är det onödigt och ägnat att leda till missförstånd
om man för ett specialområde - information - gör en särskild regel om
samma sak. Motionsyrkandet härom avstyrks därför.

När det gäller yrkandet om ”privat borgenskraft” kan det konstateras
att det inte synes finnas någon motsättning mellan motionärernas och departementschefens
uppfattning. Förmögenhetsförhållanden som inte är hänförliga
till rörelsen faller utanför lagens tillämpningsområde. Det gäller även
beträffande sådana redovisningshandlingar som avses i 21 § första stycket
bokföringslagen.

Slutligen vill utskottet tillägga att gränsdragningsfrågan för småföretag
kan bli lättare att lösa i framtiden som ett resultat av övervägandena inom
den utredning som sysslar med handelsbolag m. m. Utredningen skall nämligen
bl. a. förutsättningslöst pröva om det finns skäl att införa en särskild
bolagsform för mindre företag.

Kollektivavtal

I 23-31 §§ återfinns regler om kollektivavtalet som rättsligt institut. Stadgandena
stämmer i allt väsentligt överens med gällande rätt, och utskottet
har inte funnit anledning till något särskilt uttalande om de föreslagna reglerna.
Propositionens förslag i detta avsnitt bör alltså bifallas.

Utskottet tar i sammanhanget upp motionen 2499 av herrar af Ugglas
(m) och Torwald (c). Motionärerna behandlar frågan om minoritetsorganisationers
möjligheter att ingå kollektivavtal i de fall en större organisation
i kraft av sin totala numerär gör anspråk på att ensam få sluta kollektivavtal
på området. Motionärerna hänvisar till att vissa rättigheter enligt medbestämmandelagen
och andra lagar endast kommer kollektivavtalsbundna organisationer
till del. Det kan enligt motionärerna inte hävdas att minoritetsorganisationer
alltid är mindre lämpade än kollektivavtalsbundna or -

InU1975/76:45

40

ganisationer att bära det ansvar som ett ökat medinflytande för med sig.
Motionärerna föreslår att medbestämmandelagen skall tillföras en regel
(28 a §) av innebörd att, om det finns två eller flera organisationer som
förhandlar på ett avtalsområde, arbetsgivare skall, innan han sluter avtal
med någon av organisationerna, erbjuda övriga att sluta kollektivavtal med
samma innebörd.

De grundläggande betingelserna för organisationerna på svensk arbetsmarknad
är desamma. Det gäller föreningsrätten, förhandlingsrätten, rätten
att träffa avtal och rätten att tillgripa stridsmedel. En organisations möjligheter
att inom denna ram faktiskt göra sig gällande är emellertid beroende
av organisationens egen kraft. Det är alltså avhängigt av en organisations
styrka om den kan förmå en arbetsgivare att sluta kollektivavtal.

Utskottet är inte berett att förorda att man överger dessa principer. Om
motionärernas förslag godtas innebär det att man inte längre konsekvent
bygger kollektivavtalet på en frivillig överenskommelse mellan parterna.
Följden blir också - vilket motionärerna inte berört - att lagen måste tillföras
regler om tvång eller sanktioner mot arbetsgivare som inte erbjuder minoritetsorganisationer
avtal. Det finns dessutom anledning att i sammanhanget
ställa frågan om inte motionärernas förslag medför behov av regler
om viss representativitet m. m. för att en minoritetsorganisation skall ha
rätt att begära att bli avtalspart. I sammanhanget måste man beakta att
även organisationer som tillfälligt uppkommer på en arbetsplats har förhandlingsrätt
och följaktligen med motionärernas konstruktion skulle få
rätt till kollektivavtal. Motionärerna har f. ö. illustrerat svårigheterna på det
aktuella området genom att med hänsyn till det särskilda huvudavtalet föreslå
undantag för den offentliga sektorn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Medbestämmanderätt genom kollektivavtal

Lagförslagets viktigaste syfte är att främja tillkomsten av kollektivavtal
som tillförsäkrar arbetstagarna medbestämmanderätt i sådana frågor som
i dag i praktiken ligger utanför kollektivavtalsområdet och i vilka arbetsgivare
i princip beslutar ensamma. De nya frågor i vilka kollektivavtal bör träffas
beskrivs i termerna ingående och upphörande av anställningsavtal, ledning
och fördelning av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt. I 32 §
stadgas att avtal i sådana frågor bör komma till stånd om arbetstagarorganisation,
som träffar kollektivavtal om löner och anställningsvillkor, begär
det. Anknytningen till löneavtalen hänger samman med att arbetsgivarnas
rätt att ensidigt bestämma i företags- och arbetsledningsfrågor anses tillkomma
dem enligt uttrycklig eller tyst regel i sådana avtal. Kopplingen
till löneavtalen beror också på konstruktionen av den sanktion i form av
kvarlevande stridsrätt som föreslås bli införd mot part som motsätter sig
medbestämmandeavtal. Med stöd av den sanktionsregeln kan part under

InU 1975/76:45

41

avtalstid gå till strid för att få till stånd kollektivavtal om medbestämmanderätt
under förutsättning att denna fråga tagits upp vid allmänna löneförhandlingar
och därvid lämnats olöst.

Som tidigare sagts omfattar bestämmelsen i 32 § både företagsledningsoch
arbetsledningsfrågor. Detta innebär en utvidgning i förhållande till arbetsrättskommitténs
majoritetsförslag, som inte innefattade företagsledningsfrågor.

I moderata samlingspartiets motion 2494 liksom i motionen 2497 av herrar
Nordgren (m) och Strindberg (m) yrkas att företagsledningsfrågor skall
undantas. Herr Nordgren (m) har dessutom ett mindre långtgående yrkande
i motionen 2496, nämligen att undantag skall göras för företag med färre
än 50 anställda. Samtliga motionärer anser det olämpligt att låta företagsledningsfrågor
ingå i medbestämmandeområdet. I partimotionen åberopas
särskilt den tidigare behandlade oklarheten gentemot aktiebolagslagstiftningen.
Herr Wennerfors (m) föreslår i motionen 2500 med hänvisning till denna
oklarhet att i 32 § skall tas in en hänvisning till att avtal endast kan krävas
om det ej möter hinder i annan lagstiftning.

Även vpk lägger fram förslag beträffande 32 §. Förslaget är en uppföljning
av ståndpunkter, som redovisas i motionen 2495 i andra avsnitt, bl. a. i
fråga om facklig vetorätt i en lång rad frågor. Dessutom föreslås från vpk:s
sida ett nytt stadgande, 32 a §, om lagstiftningens sociala mål. Det gäller
frågor om anställningstrygghet, fördelning av produktionsresultat och arbetsmiljön.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte finns skäl
att undanta företagsledningsfrågor i den aktuella reformen. Att dra en skarp
gräns mellan arbetslednings- och företagsledningsfrågor är i praktiken omöjligt
och redan detta talar för att avtal bör kunna träffas över hela fältet.
Härtill kommer att för att det skall bli möjligt att få till stånd avtal i rena
arbetsledningsfrågor det kan vara betydelsefullt att få inflytande på vissa
områden som rör företagsledningen.

När det gäller förslaget i vpk:s motion om ny lydelse av 32 § konstaterar
utskottet att det hänger samman med yrkanden som utskottet tagit upp
i andra avsnitt. Något behov av ett målsättningsstadgande i form av den
föreslagna 32 a § kan inte sägas vara för handen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i förevarande
avsnitt och avstyrker motsvarande motionsyrkanden.

Regler om tolkningsföreträde

Av stor betydelse för inflytandet på arbetsplatserna är vem som skall
bestämma om det uppstår tvist om tolkningen av lag eller avtal i frågor
som berör parternas inbördes förhållande. Detta s. k. tolkningsföreträde har
hittills ansetts tillkomma arbetsgivaren i kraft av hans rätt att leda och
fördela arbetet. I nyare arbetsrättslig lagstiftning, t. ex. förtroendemanna -

InU 1975/76:45

42

lagen och studieledighetslagen, har tolkningsföreträdet i betydande omfattning
förts över på kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation. Organisationens
uppfattning skall gälla till dess frågan avgjorts av arbetsdomstolen.
Denna metod att tillförsäkra arbetstagarna ett vidgat inflytande fullföljs nu
i förslaget till medbestämmandelag (33-37 §§). Kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation
föreslås fä tolkningsföreträde vid tvist om tolkning
av medbestämmandeavtal och vid tvist om huruvida arbetsskyldighet föreligger.
Det sagda gäller också beträffande regler i kollektivavtal om påföjder
vid avtalsbrott. Tolkningsföreträdet får emellertid vika om arbetsgivaren
hävdar att det finns synnerliga skäl för att hans uppfattning skall gälla eller
om arbetstagarpartens uppfattning är oriktig och detta bör stå klart för organisationen.
Såväl arbetsgivare som arbetstagare utövar sina befogenheter
enligt de redovisade reglerna under skadeståndsansvar.

När det gäller lönetvister har det inte ansetts lämpligt att tilldela arbetstagarorganisation
direkt tolkningsföreträde. Arbetsgivarens företräde att besluta
har emellertid gjorts beroende av att han omedelbart tar upp förhandling
i frågan och - om frågan inte kan lösas efter förhandling - att han utan
dröjsmål väcker talan vid arbetsdomstolen.

Bestämmelserna om tolkningsföreträde tillhör de ämnen som diskuterats
mest under förarbetet till lagförslaget. Mot den bakgrunden noterar utskottet
med tillfredsställelse den breda uppslutningen bakom propositionens förslag.
Det är endast i partimotionerna från moderata samlingspartiet och vänsterpartiet
kommunisterna som det läggs fram ändringsförslag.

I moderata samlingspartiets motion 2494 föreslås att propositionens regel
om lönetvister skall gälla även för tvister om arbetsskyldighet och vid tolkning
av medbestämmandeavtal. Motionärerna påstår att den konstruktion
lagförslaget bygger på är ägnad att leda till besvärliga tolkningstvister och
betydande osäkerhet med därav föranledda förseningar och risker för effektiviteten
i företagen.

Utskottet har svårt att följa motionärernas tankegång. Risken för tvist
torde vara oberoende av vilken part som tillerkänns tolkningsföreträde. De
skiljaktiga meningar som kan finnas har ju manifesterats redan innan ett
tolkningsföreträde utövas. Enligt utskottets uppfattning kan det heller inte
med fog göras gällande att arbetstagarparten skulle vara sämre skickad än
arbetsgivaren att tolka lag eller avtal. Det finns ingen anledning anta att
tolkningsföreträdet kommer att utövas på ett oansvarigt sätt. Om så skulle
ske i något fall har dessutom arbetsgivaren vissa möjligheter att driva igenom
sin uppfattning med stöd av reglerna om synnerliga skäl m. m. Arbetstagarorganisationen
står därjämte skadeståndsansvar om den skulle hävda
en uppfattning som är klart felaktig.

Utskottet betraktar reglerna om tolkningsföreträde som ett komplement
till övriga förslag i lagen som är ägnade att skapa en mera jämbördig ställning
för arbetstagarna i förhållande till arbetsgivarna. Utskottet godtar med hän -

InU 1975/76:45

43

visning till det anförda propositionens förslag och avstyrker motionsyrkandet.

De tidigare nämnda yrkandena i vpk-motionen 2495 avser egentligen
inte tolkningsföreträde. I stället vill motionärerna ha en obetingad rätt för
arbetstagarnas organisationer att bestämma hur kollektivavtal skall tolkas.
Någon prövning av domstol av avtalets innehåll blir därmed inte aktuell.
Motionsyrkandena är exempel på en fråga i vilken vpk har en uppfattning
som strider mot grundläggande principer för vår arbetsrätt och för den delen
mot vår rättsordning i allmänhet. Utskottet har tidigare underkänt motionen
i sådana avseenden och avstyrker därför de förevarande motionsyrkandena.

Facklig vetorätt

Under rubriken Facklig vetorätt i visst fall finns i lagen regler, 38-40 §§,
som har till syfte att förhindra att s. k. grå arbetskraft får arbeta i företagen
eller att eljest arbete utförs på villkor, som innebär att lag eller avtal kringgås.
Stadgandena innebär att en arbetsgivare är förhandlingsskyldig, primärt eller
i vissa fall på initiativ av arbetstagarorganisation, om han överväger att
låta utföra visst arbete på arbetsplatsen med arbetskraft som inte har anställning
där. Arbetsgivaren är skyldig att avvakta med beslut eller verkställighet
därav till dess förhandlingen är genomförd. Undantag gäller vid
synnerliga skäl.

Om arbetstagarorganisation - bestämmelserna avser endast kollektivavtalsbundna
organisationer - efter förhandlingen bedömer att den aktuella
entreprenaden eller uppdraget kan antas medföra åsidosättande av lag eller
kollektivavtal eller eljest skulle strida mot vad som är allmänt godtaget
inom parternas avtalsområde kan organisationen förbjuda att entreprenaden
kommer till stånd.

Arbetsgivare, som inte iakttar förhandlingsskyldighet eller sätter sig över
ett befogat veto, blir skadeståndsskyldig. Detsamma gäller för organisation
som använt sitt veto utan att ha haft fog för det.

Moderata samlingspartiet anser i motionen 2494 att den fackliga vetorätten
i samband med entreprenader är ofullständigt utredd. Arbetsrättskommittén
tog inte upp detta problem, utan reglerna har förts in under departementsbehandlingen
av kommitténs förslag. Motionärerna anser att frågan bör utredas
och remissbehandlas i vanlig ordning. De yrkar med hänvisning härtill
avslag på bestämmelserna om facklig vetorätt.

I motionen 2452 av herrar Hovhammar m. fl. (m, c, fp) accepteras reglerna
om vetorätt när det gäller att förhindra att s. k. grå arbetskraft anlitas. Motionärerna
anser emellertid att reglerna har fått en för vidsträckt utformning
och vill därför att bestämningen "eller annars strider mot vad som är allmänt
godtaget på parternas avtalsområde" skall utgå. Motionärerna befarar att
reglerna annars kan missbrukas, t. ex. genom att en organisation reserverar
arbetstillfällen för sina egna medlemmar.

InU 1975/76:45

44

Problemen med den grå arbetskraften har visat sig vara svårbemästrade.
Det finns också tecken på att företeelsen sprider sig till nya branscher och
arbetsområden. Utskottet anser att det finns goda skäl för de nu föreslagna
reglerna om vetorätt. Bestämmelserna skall ses som en av de metoder som
bör komma till användning för att man skall komma till rätta med oarter
av det slag som verksamheten med grå arbetskraft utgör. Frågan om den
grå arbetskraften har tidigare utretts, och någon anledning att nu utreda
spörsmålet på nytt finns knappast. Utskottet godtar alltså principen med
fackligt veto i de aktuella fallen och avstyrker därför yrkandet i moderata
samlingspartiets motion.

När det gäller utformningen av reglerna konstaterar utskottet att syftet
med bestämmelserna är att komma åt förfaranden som står i strid mot
lag eller avtal eller praxis på svensk arbetsmarknad. Vetorätten får således
inte utövas på det sätt som befaras i trepartimotionen 2452. Seriösa entreprenader
får inte förhindras med stöd av de aktuella reglerna, lika litet
som bestämmelserna får användas för att styra över ett arbete från ett avtalsområde
till ett annat. Veto som används på ett sådant sätt är inte giltigt
och kan föranleda skadestånd för arbetstagarorganisationen. Med det anförda
har utskottet besvarat motionen 2452. Någon ändring i den föreslagna lagtexten
kan inte anses behövlig. Yrkandet därom avstyrks således.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motionen 2495 regler om facklig
vetorätt i en helt annan utsträckning än vad propositionen innebär. Motionärerna
föreslår att facklig vetorätt skall införas vid uppsägning och omflyttning,
i alla personalfrågor, i alla investeringsfrågor, vid köp, försäljning,
förflyttning och nedläggning av företag, vid anlitande av entreprenörer och
konsulter, vid bestämmande av löneform, vid beslut om rationalisering,
produktionsuppläggning samt analys- och mätmetoder.

Med hänvisning till vad tidigare anförts om förslag av denna typ i vpkmotionen
föreslår utskottet att riksdagen avslår motionsyrkandena.

Fredsplikt

Ett av kännetecknen förden rättsliga regleringen av svensk arbetsmarknad
är avsaknaden av lagregler som begränsar rätten att gå till facklig strid när
kollektivavtal inte gäller. Det finns inte heller regler som anger förutsättningar
för beslut om stridsåtgärder eller på annat sätt allmänt begränsar
rätten att gå till facklig strid. Det har ansetts ankomma på arbetsmarknadens
parteratt själva uppställa regler som ger skydd mot samhällsfarliga konflikter.
Bestämmelser härom återfinns i särskilda huvudavtal som täcker större delen
av arbetsmarknaden. Om godtagbara resultat inte kan nås genom parternas
reglering har samhället alltid möjligheten att aktualisera lagstiftning. Så har
skett endast vid ett fåtal tillfällen. Vissa undantag från vad ovan anförts
gäller för den offentliga sektorn.

InU1975/76:45

45

En viktig grundsats i svensk arbetsrätt är att fredsplikt skall råda under
avtalstid. Denna princip ingår även i den nya lagen. Vissa undantag finns
dock. Det gäller den kvarlevande stridsrätt som tidigare omnämnts och
vars syfte är att främja tillkomsten av kollektivavtal om medbestämmanderätt.
Det andra viktiga undantaget, som f. ö. gäller sedan länge, är rätten
att vidta sympatiåtgärd för att stödja part som gått ut i en lovlig konflikt.
För den offentliga sektorn finns vissa specialregler som utskottet behandlar
i anslutning till den föreslagna lagen om offentlig anställning.

En nyhet föreslås i medbestämmandelagen i syfte att snabbt bringa olovliga
konflikter ur världen. Arbetsgivarna och den berörda lokala fackföreningen
åläggs vid olovlig konflikt att omedelbart ta upp överläggningar
och gemensamt verka för konfliktens upphörande.

De regler som ovan redovisats godtas av alla partier utom vänsterpartiet
kommunisterna. I motionen 2495 yrkas att fredspliktsreglema skall avskaffas
och att i lagen skall slås fast att de anställdas organisationer har obegränsad
stridsrätt (även på det lokala planet).

De principer för arbetsstriden som ovan redovisats har varit en styrka
för svenskt arbetsliv och en viktig förutsättning för vårt ekonomiska framåtskridande.
En avgörande faktor är givetvis att principerna omfattas av
partema på arbetsmarknaden. Eftersom så är fallet och då det inte anförts
något skäl varför man skulle överge ett system som i det stora hela fungerat
väl avstyrker utskottet vpk-motionen i förevarande del.

Utskottet finner inte heller skäl att biträda yrkandet av herr Hallgren
m. fl. (vpk) i motionen 1858 att arbetstagare i samband med arbetskonflikt
(lockout) skall ha lagfäst rätt att få tillträde till arbetsplatsen. Som tidigare
sagts har man hittills i svensk arbetsrätt avstått från att i lag reglera frågor
av det slaget. Det har inte anförts bärande skäl för att riksdagen skall överge
denna ordning. Motionen bör således avslås.

I detta avsnitt återstår att behandla två frågor som tagits upp i motioner,
nämligen rätten att använda fackliga stridsmedel för att driva igenom politiska
krav (politiska strejker) och rätten att vidta sympatiåtgärder i Sverige pä grund
av arbetskonflikt i utlandet.

Arbetsrättskommitténs majoritet föreslog ett förbud i lag mot strejker
med icke-fackligt syfte. I fråga om sympatiåtgärder i Sverige till förmån
för part utomlands föreslog kommittén att sympatiåtgärd skulle vara tillåten
om primäråtgärden utomlands var tillåten eller skulle ha varit tillåten om
svensk rätt tillämpats. Löntagarrepresentanterna i kommittén reserverade
sig mot båda de föreslagna reglerna.

Departementschefen finner inte skäl att nu genom lagstiftning gå in på
problemen. Han konstaterar beträffande inhemska politiska förhållanden
att arbetsnedläggelser och liknande åtgärder av tradition inte används här
i landet för att ge uttryck åt åsikter och skapa opinion. Han räknar inte
med någon ändring på denna punkt. Departementschefen anser det inte
heller rimligt eller realistiskt att i en extraordinär situation genom skade -

InU 1975/76:45

46

ståndshot söka hindra fackliga organisationer att genomfora en politisk demonstration
i arbetsnedläggelsens form. En lagregel fyller därför enligt hans
uppfattning inte någon uppgift.

Såsom framgår av ett senare avsnitt i betänkandet innehåller förslaget
till lagen om offentlig anställning (3 kap. 1 §) ett uttryckligt förbud mot
stridsåtgärd som har till syfte att påverka inhemska-politiska förhållanden.

Departementschefen vill inte heller införa någon bestämmelse i lagen
när det gäller strejk eller annan stridsåtgärd med bakgrund i utländska förhållanden.
Han finner det naturligt att svenska arbetstagarorganisationer
inte skall vara förhindrade att delta i internationellt organiserade sympatiåtgärder
till stöd för broderorganisationer utomlands eller från att uttrycka
solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller eljest är i behov
av internationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig international
att dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en internationell
aktion kan det enligt departementschefen inte vara rimligt att resa rättsliga
hinder mot detta.

Lagrådet uttalar i fråga om sympatiåtgärd till stöd för utländsk part att
sådan åtgärd enligt lagförslaget i princip är tillåten endast under förutsättning
att den i utlandet vidtagna primära stridsåtgärden är lovlig. Härvid torde
dock enligt lagrådet kunna bortses från sådana förbud mot stridsåtgärder
i den främmande staten, som står i uppenbar strid mot grunderna för rättsordningen
i vårt land. Lagrådet anser vidare att arbetsnedläggelse, blockad
eller liknande åtgärder som företas av rent politiska skäl faller utanför lagens
tillämpningsområde. Bortsett från vad som kan gälla under ofärdstider eller
under andra liknande förhållanden kan enligt lagrådet arbetsinställelse under
åberopande av politiska skäl - vare sig i form av lockout eller såsom strejk
- inte antas vara förenlig med de förpliktelser som arbetsgivare och arbetstagare
har iklätt sig såsom parter i anställningsavtal.

I protokoll från regeringssammanträde då lagrådets yttrande anmäldes
bekräftar departementschefen att det i princip är riktigt att fackliga sympatiåtgärder
i Sverige till förmån för part i utländsk arbetsstrid är avsedda
att vara tillåtna under den förutsättningen att den primära arbetsstriden
är tillåten. Det kan emellertid uppkomma fall då detta krav ej bör upprätthållas.
Departementschefen godtar inte lagrådets resonemang när det
gäller politiska strejker. Han pekar bl. a. på svårigheten att dra en gräns
mellan fackligt och politiskt arbete. I synnerhet gäller detta när man har
att göra med förhållanden i länder där fackliga fri- och rättigheter inte garanteras
på samma sätt som hos oss. Departementschefen vidhåller emellertid
att han inte finnér anledning att föreslå lagstiftning i de aktuella frågorna.
En sådan åtgärd är, tillägger han, den enda väg som står till buds om full
rättslig klarhet eftersträvas.

Som tidigare nämnts tas frågan om politiska strejker och internationella
sympatiåtgärder upp i ett par motioner.

InU1975/76:45

47

I vpk-motionen 2495 yrkas att riksdagen skall begära att lagförslag läggs
fram som garanterar en obegränsad rätt till strejk för att stödja politiska
krav, t. ex. i pris- och hyresfrågor. Likaså skall lagförslaget innehålla regler
som ger de fackliga organisationerna rätt att suveränt besluta om internationella
solidaritetsaktioner.

Utskottet ställer sig avvisande till en lagstiftning av den typ motionärerna
tänker sig och avstyrker därför motionsyrkandet.

Moderata samlingspartiets motion 2494 innehåller yrkanden om politisk
strejk och internationella sympatiaktioner. Dessa yrkanden stämmer överens
med de förslag som arbetsrättskommitténs majoritet lade fram.

Herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) vill i motionen 2432 att riksdagen
skall uttala att medbestämmandelagen inte är avsedd att hindra sympatiåtgärder
i konflikter med utländsk bakgrund av det slag som anges i motionen.
Motionärerna tänker därvid på åtgärder som riktar sig mot fartyg
under bekvämlighetsflagg eller mot multinationella företag. Motionärerna
betonar att det är viktigt att svenska fackliga organisationer får tillfälle att
delta i internationella stödaktioner till förmån för arbetstagare i andra länder
utan hinder av att kollektivavtal träffats med svenska arbetsgivare.

I propositionen har betonats att den politiska strejken med bakgrund i
inhemska svenska förhållanden inte betraktas som någon normal eller i
sig själv önskvärd företeelse på vår arbetsmarknad. I vårt samhälle finns
andra och bättre vägar att ge uttryck för åsikter och skapa opinion. Om
det å andra sidan skulle uppstå en situation i vilken de fackliga organisationerna
ändå, och med avsteg från det vanliga handlingsmönstret, anser
sig böra anordna en politisk demonstration i arbetsnedläggelsens form
är rättsliga åtgärder inte någon ändamålsenlig väg att lösa problemen. Mot
denna bakgrund ter det sig inte som något angeläget krav att den rättsliga
sidan av dessa frågor blir ytterligare belyst och det finns inte heller något
behov av att utarbeta lagstiftning på området. Som betonas i herr Gustafssons
motion är läget inte detsamma när det gäller frågan om de svenska arbetstagarorganisationernas
rätt att delta i internationellt organiserade stödaktioner
för arbetstagare i andra länder. Att det här bör finnas handlingsutrymme
för de svenska organisationerna har klart sagts ut i propositionen
och har ytterligare understrukits i motionen. Utan tvivel ger också medbestämmandelagen
ett sådant utrymme. Även här gäller dock att det inte
är fråga enbart, eller ens i första hand, om den rättsliga sidan av saken.
Viktigare är att man kan räkna med, liksom hittills, att det i praktiken
tillämpas ett handlingsmönster som ter sig tillfredsställande för alla berörda
parter. Utskottet delar departementschefens uppfattning att detta är fallet.
Någon ytterligare utredning av den rättsliga bedömningen av hithörande
fall är enligt utskottets mening därför inte påkallad.

Med hänvisning till det anförda bör de förevarande motionsyrkandena
inte föranleda någon åtgärd.

InU1975/76:45

48

Skadestånd och andra påföljder

Regler om skadestånd m. m. återfinns i 54-62 §§. De är uppbyggda efter
samma principer som i kollektivavtalslagen. I 54 § slås fast att arbetsgivare,
arbetstagare och organisation som bryter mot lag eller kollektivavtal
är skadeståndsskyldig. Skadestånd avser inte enbart kompensation
för ekonomisk skada, utan hänsyn skall även tas till motpartens intresse
av att lag eller kollektivavtal följs och till övriga omständigheter av ickeekonomiskt
slag.

60 § första stycket innehåller en allmän jämkningsregel som har sin förebild
i kollektivavtalslagen. Skadestånd kan nedsättas med hänsyn till den
skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende på
tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes tillgångar eller
omständigheterna i övrigt. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet
kan också medges. 160 § tredje stycket återfinns den s. k. 200-kronorsregeln,
som innebär att enskild arbetstagare inte i något fall kan ådömas högre
skadestånd än 200 kr.

En princip i lagen är att enskild arbetstagare inte skall ådömas skadestånd
om en organisation står bakom en åtgärd. Det gäller om en kollektivavtalsbunden
organisation anordnat eller föranlett en olovlig stridsåtgärd eller
om en arbetstagare med sin organisations godkännande vägrat utföra arbete
som arbetsgivaren krävt med hänvisning till att synnerliga skäl föreligger.
Om företrädare för organisation bryter mot tystnadsplikt svarar organisationen
för skadan.

Skadeståndsreglerna har uppmärksammats i ett flertal motioner.

1 vpk-motionen 2495 yrkas att samtliga skadeståndsregler skall utgå, frånsett
54 §. Denna bestämmelse föreslås bli omformulerad så att skadeståndsskyldighet
inte kan åläggas arbetstagare eller deras organisationer. Arbetsgivare
skall däremot kunna åläggas skadestånd vid brott mot lag eller avtal.

Som tidigare redovisats vill motionärerna att facklig organisation skall
ha exklusiv rätt att bestämma hur avtal skall tolkas och att domstol därför
endast skall syssla med tolkning av lagregler. Hur denna ståndpunkt skall
förenas med motionärernas uppfattning att "skadestånd skall utgå vid avtalsbrott
framgår inte av motionen. Utskottet finner inte anledning att närmare
diskutera motionärernas förslag som är ett klart avsteg från gängse
rättsliga principer. Motionsyrkandet bör alltså avslås.

I centerpartiets motion framhålls att i lagstiftningens inledningsskede återhållsamhet
bör iakttas med skadestånd vid brott mot lagens nya förhandlingsregler.
Motionärerna betonar dessutom vikten av lika behandling av
parterna vid skadeståndsbedömning i allmänhet. Liknande synpunkter finns
i motionen 2454 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp). Motionärerna
vill ha ett uttalande om måttfull skadeståndsutmätning med hänsyn till
att reglerna i lagen är komplicerade. I motionen begärs dessutom att i 54 §
rekvisitet ”uppsåtligen” uttryckligt skall föras in som villkor för skade -

InU 1975/76:45

49

ståndsskyldighet. I 58 § vill motionärerna ha den ändringen att det av lagtexten
skall framgå att arbetsgivaren inte är skadeståndsskyldig om han
mot organisationens vilja utkrävt arbete under åberopande av synnerliga
skäl och det i efterhand visar sig att han gjort en felbedömning, som dock
var ursäktlig. Motionärerna åberopar att en motsvarande regel finns i 57 §,
nämligen för det fall en arbetstagarorganisation gör en felbedömning vid
användandet av reglerna om tolkningsföreträde. Skadestånd skall då inte
utgå om organisationen haft fog för sin ståndpunkt.

Enligt utskottets uppfattning är det en självklar utgångspunkt att parterna
skall bedömas efter samma grunder vid utmätande av skadestånd. En abstrakt
princip av detta slag ger emellertid inte mycken vägledning vid bedömning
av enskilda fall. Dessa kompliceras ofta av en mängd faktorer
som kan påverka utmätningen av skadestånd. Det är därför värdefullt med
en jämkningsregel av det slag som vi sedan länge haft i svensk arbetsrätt.

När det gäller yrkandena om ändring i lagtexterna föreslår utskottet att
den begärda justeringen av 58 § genomförs - även om den i propositionen
föreslagna lydelsen i kombination med 60 § i och för sig kan leda till samma
praktiska resultat som motionärerna åsyftar. Utskottet är däremot inte berett
att föreslå att rekvisitet ”uppsåtligen” tillförs 54 §, men det är självklart
att vid skadeståndsbedömning frånvaro av avsikt är en faktor av stor betydelse.

1 anslutning till motionsyrkandena vill utskottet vidare framhålla, att det
för utskottet ter sig naturligt att arbetsdomstolen i lagstiftningens inledningsskede
ser relativt milt på lag- och avtalsbrott. Detta är befogat med
hänsyn till att reglerna i många fall är allmänt hållna och därför kan vara
svåra att tillämpa innan vägledande praxis utformats. Till detta kommer
det allmänna skälet att lagstiftningen innebär en mängd nyheter som det
kommer att ta tid att sprida kännedom om. Vad här anförts får emellertid
inte skymma det faktum att skadeståndssanktionen är ett oumbärligt hjälpmedel
om lagstiftningen skall bli effektiv. Detta förutsätter att arbetsdomstolen,
oavsett vilken part som felat, kan döma ut verksamma skadestånd
om det bedöms viktigt för att främja att lag eller avtal efterlevs. Utskottet
utgår från att arbetsdomstolen tar hänsyn till faktorer av ovan nämnt slag
vid tillämpningen av skadeståndsreglerna.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna
motionsyrkandena som inte bör föranleda någon åtgärd utöver den tidigare
nämnda justeringen i 58 §.

Utskottet tar härefter upp pdfoljdsreglerna i samband med olovliga konflikter.

Problemet gäller om uppsägning eller avskedande bör få förekomma vid
olovlig strejk samt om skadeståndet för enskild arbetstagare bör vara maximerat
till 200 kr. Rätten att säga upp eller avskeda arbetstagare i samband
med arbetskonflikt föreslås inte bli reglerad i medbestämmandelagen. Frågor
av det slaget skall liksom hittills bedömas enligt lagen om anställningsskydd.

4 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU1975/76:45

50

1 det nu aktuella lagstiftningsärendet gör emellertid departementschefen
uttalanden som avses bli vägledande för rättstillämpningen. Departementschefen
anser i likhet med arbetsrättskommittén att uppsägning eller avskedande
inte skall fä förekomma då kollektivavtalsbärande organisation
står bakom en olovlig stridsåtgärd. Även för andra fall skall iakttagas stor
restriktivitet. Uppsägning eller avskedande avses endast vara tillåtna i vissa
kvalificerade undantagsfall. Departementschefen pekar som exempel på två
fall för vilka uppsägning eller avskedande bör kunna övervägas. Det ena
är när en olovlig arbetskonflikt blir långvarig till följd av att deltagande
arbetstagare inte kan förmås att vika från klart avtalsstridiga krav och återgå
till arbetet. Det andra fallet är om någon arbetstagare driver fram en strejk
i syfte att störa den ordinarie fackliga verksamheten på arbetsplatsen.

Utskottet ställer sig bakom vad departementschefen anfört i den aktuella
frågan. Det innebär att uppsägning eller avskedande i samband med arbetskonfiikt
endast blir tillåtna i rena undantagsfall. Det sagda innebär att
utskottet avstyrker den vid årets början väckta motionen 654 av herr Hallgren
m. fl. (vpk) såvitt däri yrkas generellt förbud mot uppsägning eller avskedande
i samband med arbetskonflikt. Inte heller finner utskottet anledning
att föreslå någon åtgärd med anledning av vpk-motionen 1861 om lagstiftning
mot åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare
samt om införande av obligatorisk arbetsförmedling. En motion av
samma innebörd avslogs så sent som i höstas och utskottet hänvisar till
vad då anfördes (InU 1975/76:18).

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp 200-kronorsregeln.

Som tidigare sagts föreslås en skyldighet för de lokala parterna att om
olovlig konflikt brutit ut ta upp överläggningar med syfte att bringa konflikten
ur världen. I 60 § andra stycket har i anslutning härtill tagits in en
regel som föreskriver att vid bedömning av jämkningsreglerna skall särskild
hänsyn tas till vad som förekommit vid överläggningar av detta slag. Tanken
är att om arbetstagarna snabbt återgår till arbetet sedan överläggning hållits
skadestånd inte skall dömas ut. Propositionen bygger på denna punkt på
ett förslag av arbetsrättskommittén. Kommittén föreslog dessutom att i de
fall skadestånd blir aktuellt bedömningen skall göras med tillämpning av
de allmänna jämkningsreglerna utan den begränsning 200-kronorsregeln innebär.

Departementschefen har inte velat föreslå avskaffande av 200-kronorsregeln.
Han menar att det är andra medel än rättsliga sanktioner som är
väsentliga när det gäller att återställa arbetsfred och fungerande förhållanden
sedan en olovlig konflikt brutit ut. Skadeståndsskyldigheten bör inte i första
hand ha till uppgift att vara en för arbetstagarna ingripande påföljd vid
avtalsbrott. Det är enligt departementschefens mening viktigare att sanktionen
stryker under den princip på vilken regelsystemet bygger, nämligen
att träffade kollektivavtal är bindande överenskommelser som parterna åtagit
sig att respektera så länge de gäller. Denna uppgift kan enligt departements -

InU1975/76:45

51

chefen skadeståndet fylla även om det utmäts inom måttliga ramar. Med
hänvisning till att reglerna inte bör få en utformning som strider mot allmänna
rättsmedvetandet hos arbetstagarna föreslår departementschefen att
200-kronorsregeln skall bibehållas.

I partimotionerna från centerpartiet, 2430, folkpartiet, 2493, och moderata
samlingspartiet, 2494, yrkas att 200-kronorsregeln inte skall tas med i lagen.

Utskottet delar departementschefens och motionärernas uppfattning att
det i första hand är andra åtgärder än sanktioner som är av betydelse för
att återställa arbetsfreden när en olovlig konflikt brutit ut och att skadeståndets
uppgift i huvudsak blir att stryka under principen att avtal skall hållas.
Utskottet delar också den uppfattningen att skadestånd bör utmätas inom
måttliga ramar.

Av vad nu sagts följer emellertid inte att man bör binda sig vid en så
stel bestämmelse som 200-kronorsregeln. Utskottet biträder för sin del motionsyrkandena
att den aktuella beloppsgränsen avlägsnas. Detta innebär
inte något förord för att skadeståndsbeloppen skall höjas generellt. Tvärtom
förutsätter utskottet att skadestånd vid olovliga konflikter även i framtiden
hålls påen måttlig nivå.

En tillämpning av ovan berört slag tillgodoser också synpunkten att skadeståndssanktionerna
bör stå i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen
bland arbetstagarna. Utskottets ställningstagande innebär att
den föreslagna 60 § bör ändras på det sättet att sista stycket utgår.

Utöver det anförda har utskottet inte något att erinra mot reglerna i skadeståndsavsnittet.

Tvisteförhandling och rättegång

I lagens avslutande bestämmelser 63-70 §§ regleras frågan om tvisteförhandling
och rättegång. Lagen om rättegången i arbetstvister skall tillämpas
i mål som rör medbestämmandelagen. Det innebär bl. a. att vid tvist förhandling
- lokalt och centralt - i princip skall ha genomförts, innan talan
väcks vid arbetsdomstolen. De berörda paragraferna innehåller vidare regler
om talefrister m. m. Utskottet har inte något att erinra mot de föreslagna
bestämmelserna i förevarande avsnitt. Propositionen bör alltså bifallas i denna
del.

Som tidigare nämnts är vänsterpartiet kommunisterna motståndare till
den nuvarande rättegångsordningen i arbetstvister. I motionen 2495 yrkar
man avslag på reglerna om tvisteförhandling och rättegång. Motionärerna
anser att arbetsdomstolen skall avskaffas och att de tvister som kan uppkomma
om innebörden av lagens regler bör avgöras av allmän domstol.
Några tvister om tolkning av avtal uppkommer inte enligt den ordning
motionärerna vill ha införd, eftersom de anställdas organisationer skall ha
exklusiv rätt att tolka avtal. Slutligen vill motionärerna att skiljemanna -

InU1975/76:45

52

förfarande inte skall fl förekomma i arbetstvister. Det sistnämnda yrkandet
återfinns även i den vid årets början väckta motionen 852 av herr Hallgren
m. fl. (vpk).

Utskottet har tidigare i betänkandet tagit avstånd från den grundsyn som
ligger bakom bl. a. de förevarande yrkandena i vpk:s partimotion. Med hänvisning
därtill avstyrks motionen även i nu aktuella delar. Beträffande yrkanden
om förbud mot skiljemannaförfarande hänvisar utskottet till att
ett motsvarande krav avvisades i samband med att lagen om rättegången
i arbetstvister infördes (InU 1974:16 s. 31). Utskottet uttalade då att det
inte fanns skäl att ta ifrån parterna möjligheten att i arbetstvister liksom
i andra dispositiva mål träffa avtal om skiljemannaförfarande. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker således motionen 852.

Medbestämmandelagens ikraftträdande

Som tidigare nämnts föreslås lagen om medbestämmande i arbetslivet
träda i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt upphävs äldre lagstiftning i samma
ämne (lagen om kollektivavtal, lagen om förenings- och förhandlingsrätt
m. fl. lagar på det arbetsrättsliga området). Den nya lagstiftningen föranleder
också följdändringar, företrädesvis av redaktionell art, i annan lagstiftning.

Utskottet biträder förslaget om tidpunkt för medbestämmandelagens
ikraftträdande och har ingen invändning mot aktuella följdändringar i annan
lagstiftning. Beträffande en mindre justering i lagen om rättegång i arbetstvister
återkommer utskottet i det följande.

I sammanhanget tar utskottet upp yrkandet i den under allmänna motionstiden
väckta motionen 1898 av herr Schött m. fl. (m, c, fp) om kartläggning
av behovet av längre tidsintervall mellan antagande och ikraftträdande
av arbetsrättsliga lagar.

Ett motionsyrkande av samma slag behandlades av utskottet i höstas
(InU 1975/76:12). Utskottet anförde i det sammanhanget att det självfallet
inte fanns något att invända mot att det bör föreligga rimlig tid mellan
antagande och ikraftträdande av en arbetsrättslig lag liksom när det gäller
lagstiftning i allmänhet. Från den utgångspunkten kunde enligt utskottets
mening kritik riktas mot den korta tid som gått mellan antagande och ikraftträdande
av en del av de under senare år stiftade arbetsrättsliga lagarna.
Särskilda hänsyn, såsom önskvärdheten att så snart som möjligt fl en reform
genomförd eller sambandet med annan tidigare antagen lagstiftning, hade
emellertid gjort att riksdagen, trots betänkligheter i vissa fall, kunnat godta
korta tider. Utskottet ansåg det inte ändamålsenligt att begära en kartläggning
av behovet av längre tidsintervaller. Den behövliga tiden mellan
en lags antagande och ikraftträdande måste prövas i varje särskilt fall för
sig. Utskottet utgick från att regeringen vid planeringen av kommande lag -

InU 1975/76:45

53

stiftning ägnade ökad uppmärksamhet åt behovet av rimlig marginal mellan
antagande och ikraftträdande av nya regler.

Den nu aktuella arbetsrättsreformen som prövas av riksdagen sju månader
före det föreslagna ikraftträdandet ger inte utskottet anledning att frångå
sitt tidigare ställningstagande. På grund härav och med hänvisning till utskottets
tidigare gjorda uttalanden bör motionen 1898 inte föranleda någon
åtgärd.

Utskottet vill slutligen fästa uppmärksamheten på att de föreslagna övergångsbestämmelserna
till medbestämmandelagen bl. a. innebär att kollektivavtal
som ingåtts före lagens ikraftträdande är utan verkan i den mån
avtalet innefattar avvikelse från lagen. Endast om avtalet har till syfte att
utgöra avvikelse från lagen gäller avtalet i den delen. Utskottet godtar dessa
regler.

Övriga frågor

Utskottet har i det föregående i olika sammanhang behandlat medbestämmandelagens
konsekvenser för de mindre företagen. Avslutningsvis tar
utskottet upp den under allmänna motionstiden väckta motionen 1864 av
herr Knut Johansson i Stockholm m. fl. (s). 1 den motionen tas från delvis
andra utgångspunkter upp frågan om arbetsrättsreformens tillämpning pä
de mindre företagen. Motionärerna hävdar att löntagarna i de mindre företagen
missgynnas eller helt ställs utanför den nya lagstiftningen bl. a. därför
att man för att lösa praktiska tillämpningsproblem ofta undantar mindre
företag. Motionärerna exemplifierar det sagda med hänvisningar bl. a. till
arbetarskyddslagen (skyddskommittéer), lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder (anpassningsgrupper), förtroendemannalagen och lagstiftningen
om styrelserepresentation för anställda. Det yrkas dels att riksdagen skall
begära en översyn av arbetslivslagstiftningen i syfte att utreda var och i
vilken omfattning tillämpningsproblem finns, dels att erforderliga åtgärder
vidtas så att anställda i små företag och på små arbetsplatser erhåller förmåner
enligt nämnda lagar som motsvarar dem som tillkommer anställda
på större arbetsplatser.

Vårt näringsliv är i betydande grad uppbyggt på små företag. Dessa företag
gör en värdefull insats och har stor betydelse för landets ekonomi. Mot
denna bakgrund är det viktigt att samhället vid utformningen av reformer
på arbetslivets område tar hänsyn till de problem som kan föreligga för
såväl anställda som arbetsgivare vid mindre företag. Principen bör vara att
samma regler så långt möjligt skall gälla för alla företag oavsett storlek.
Detta utesluter inte att det av praktiska skäl ibland kan vara lämpligt att
välja skilda lösningar för olika typer av arbetsplatser. En sådan ordning
kan accepteras om reglerna ger samma principiella effekt.

InU1975/76:45

54

Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet framhålla att det knappast
kan vara lämpligt att tillsätta en särskild utredning om arbetslivslagstiftningen
och småföretagen. I stället bör problemen beaktas inom varje
område för sig. Utskottet räknar sålunda med att den aktuella frågan kommer
att uppmärksammas vid den kommande reformen på arbetsmiljöområdet.
Detsamma bör gälla för det kompletterande utredningsarbetet inom arbetsrätten.
I det arbetet skall bl. a. övervägas förtroendemannalagen. Även inom
den arbetsgrupp som följer verkningarna av trygghetslagstiftningen bör särskild
uppmärksamhet ägnas åt att följa tillämpningen beträffande småföretagen.

Vad utskottet i anslutning till motionen anfört bör regeringen underrättas
om.

Lagen om offentlig anställning

Medbestämmandelagen omfattar i princip även den offentliga sektorn.
Med hänsyn främst till den politiska demokratin är det nödvändigt med
vissa särbestämmelser för denna del av arbetsmarknaden, och regler i det
hänseendet föreslås i en lag om offentlig anställning. Denna lag skall ersätta
de tre viktigaste författningarna som kom till genom 1965 års förhandlingsrättsreform,
nämligen statstjänstemannalagen, kommunaltjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannastadgan. Den nya lagen kommer alltså
att omfatta både det statliga och det kommunala fältet. Den nuvarande
regleringen omfattar enbart tjänstemän, medan den nya lagen i princip skall
omfatta alla slags anställningar hos stat, landsting, kommun m. fl. Därigenom
kommer i framtiden för den stora gruppen kommunalarbetare att
i princip gälla samma regler som för kommunaltjänstemän.

Lagen om offentlig anställning är konstruerad så, att de första tre kapitlen
- Lagens tillämpningsområde, Allmänna bestämmelser, Arbetskonflikter
och skadestånd - gäller för hela det offentliga avtalsområdet, medan de
följande kapitlen som omfattar tjänstetillsättning, rätt att inneha bisysslor,
avskedande m. fl. frågor endast gäller statliga eller statligt reglerade tjänster.

Utrymmet för avtalsreglering

När de offentliga tjänstemännen år 1965 fick rätt att förhandla om arbetsoch
anställningsfrågor gjordes vissa begränsningar i förhandlings- och avtalsrätten.
Dessa begränsningar, som togs in i 3 § statstjänstemannalagen
och 2 § kommunaltjänstemannalagen, har formen av avtalsförbud i vissa
frågor, kombinerat med en regel att avtal i sådana frågor är ogiltiga. Avtalsförbudet
var dikterat av hänsyn till den politiska demokratin och till
behovet av ett särskilt värn för samhällsintressena och för den enskildes
rättssäkerhet. Sedan år 1965 har vissa lättnader gjorts i avtalsförbudet, men

InU1975/76:45

55

det kvarstår i två viktiga hänseenden, nämligen i fråga om "myndighets
verksamhet” och "tjänsteorganisationens utformning”. Därutöver gäller avtalsförbud
i vissa särskilda frågor. Nuvarande regler innebär att det - vid
sidan om avtal om avlöningsförmåner - finns möjlighet att träffa avtal i
vissa frågor om exempelvis arbetsmiljö, arbetarskydd, information och samverkan
samt om personalutbildning. Arbetsrättskommittén föreslog en vidgning
av det avtalsbara området, bl. a. i fråga om tjänsteorganisationens
utformning. Dessutom föreslog kommittén att förbudsregeln skulle formuleras
om så, att tyngdpunkten kom att ligga på ogiltighetsregeln.

Föredragande statsrådet förordar för sin del en helt ny konstruktion när
det gäller att dra gränsen mellan det område inom vilket avtal bör kunna
träffas och det område som bör vara förbehållet de politiska beslutsfattarna.

Avtalsförbudet i den form det har i dag föreslås försvinna. Det medför
inte att avtal blir tillåtna i alla frågor på det offentliga området. Avtal får
självfallet inte träffas i strid mot regeringsformen, kommunallagarna eller
annan tvingande lagstiftning. Det finns varken förhandlings- eller avtalsrätt
i frågor av det slaget. Denna princip framgår även av 3 § medbestämmandelagen.
Detta grundläggande skydd för de politiska organens suveränitet
har emellertid inte ansetts tillräckligt. I propositionen uttalas att det
skulle strida mot vår vedertagna demokratiska ordning att låta de offentliganställda
genom kollektivavtal få ett annat, mera omedelbart inflytande
än medborgarna i övrigt över beslut som bestämmer myndigheternas verksamhet
i fråga om mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Detta synsätt
stämmer med vad riksdagen flera gånger tidigare uttalat. De anställdas organisationer
har också sagt att de vid utövning av sin förhandlingsrätt kommer
att respektera de politiska organens suveränitet.

1 propositionen utvecklas närmare vad som skall falla in under de fyra
kategorierna mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Det sägs bl. a. att
de politiska organen bör bestämma om verksamhetens typ och mål, inbegripet
fastlagda resursramar. Myndighetsutövning tillhör självfallet de icke
avtalsbara frågorna, och detsamma gäller avgränsningar av geografiskt slag
eller av den personkrets verksamheten är inriktad på.

Verksamhetens omfattning bestäms ofta genom beslut om medelstilldelning
eller genom att vissa personalresurser ställs till förfogande. Sådana
frågor skall alltså de politiska organen förfoga över. Frågan om bemanningsplaner,
personaltäthet och liknande avgör ofta verksamhetens kvalitet,
och det bör därför ankomma på de politiska organen att fatta beslut härom.
Det sägs emellertid i propositionen, att det kan finnas fall där en påverkan
genom förhandlingar och avtal på en verksamhets kvalitet är av ringa betydelse
i förhållande till arbetstagarorganisationens intresse att kunna påverka
de anställdas arbetsförhållanden. I sådana fall kan det enligt föredragande
statsrådet vara skäligt att godta en avtalsreglering även från den
politiska demokratins synpunkt.

InU1975/76:45

56

I propositionen anförs som skäl för att avskaffa avtalsförbudet att ett
sådant förbud i praktiken blir stelbent. En teoretiskt i lag bestämd gräns
för med sig att utrymmet för avtalsreglering på en del punkter blir snävare
än nödvändigt och på andra punkter inte tillräckligt snävt. Föredragande
statsrådet anser sig vidare kunna utgå från att de kollektivavtalsslutande
organisationerna inte kommer att vidta några åtgärder som direkt eller indirekt
skulle inkräkta på den politiska demokratin. Stöd för denna uppfattning
anser han sig ha i erfarenheterna från de tio år som gått sedan
förhandlingsrättssystemet infördes.

I propositionen erinras om att de politiska organen inom ramen för den
ordning som i dag gäller har goda möjligheter att hävda sitt inflytande
i förhandlingsfrågoma. På det statliga området säkerställs inflytandet genom
riksdagens lönedelegation. På det kommunala och landstingskommunala
fältet är det också väl sörjt för de politiska organens inflytande i förhandlingssammanhang.

Avtalsförbudet har emellertid inte ansetts kunna tas bort utan att man
skapar en möjlighet att i särskild ordning få bedömt tvistefrågor som rör
gränsdragningen mellan det område som parterna bör kunna reglera gemensamt
genom kollektivavtal och det område inom vilket politikerna och,
efter delegering, myndigheter eller tjänstemän ensamma bör ha beslutanderätten.
Problemet är hur man skall komma till rätta med fall då ena
parten hävdar att ett begärt avtal - utan att strida mot lag - likväl direkt
eller indirekt skulle kränka den politiska demokratin. Som föredraganden
hävdar skulle det vara stötande om stridsåtgärder tillgreps för att påverka
eller förändra gränserna för de folkvalda organens beslutssuveränitet.

För att lösa det redovisade problemet har i samband med beredningen
av lagstiftningsärendet slutits ett preliminärt särskilt huvudavtal för den
offentliga sektorn (SHA), se bilaga 3.

Parter i det preliminära särskilda huvudavtalet är på arbetsgivarsidan avtalsverket,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Försäkringskassornas
förhandlingsorganisation och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund samt på arbetstagarsidan Statsanställdas förbund, Svenska
kommunalarbetareförbundet, TCO-S, TCO-K, SACO/SR (för egen del och
för anslutna organisationer) och Försäkringsanställdas förbund. Detta avtal
anges vara bindande för envar part i avtalet i förhållande till sådan part
i avtalet som är hans förhandlingsmotpart. Enligt protokollet har avtalsverket
träffat avtalet under förbehåll av regeringens godkännande. Det innebär
att både riksdagens och regeringens godkännande måste föreligga för att
avtalet skall bli gällande. Partema på det kommunala området har åtagit
sig att rekommendera sina medlemmar/underorganisationer att som lokalt
kollektivavtal antaga bestämmelserna i avtalet.

Enligt avtalet har arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den offentliga
sektorn sålunda i fråga om sådana ämnen varom avtal får anses kränka

InU 1975/76:45

57

den politiska demokratin enats om att sträva efter fredliga förhandlingar
samt att undvika stridsåtgärder.

Har förhandlingspart gentemot yrkande om avtal i visst ämne invänt
att sådant avtal inte bör träffas med hänsyn till att det skulle kränka den
politiska demokratin, följer av det nya avtalet att frågan därom kan hänskjutas
till en särskild nämnd. Om stridsåtgärd har varslats eller verkställts
och särskild förhandling inte har lett till enighet, får hänskjutande ske av
förhandlingsparten ensidigt. Har stridsåtgärder däremot varken varslats eller
verkställts, får hänskjutande ske av förhandlingsparterna gemensamt. Hänskjuts
fråga till nämnden, är stridsåtgärder för att få till stånd avtal i ämnet
uteslutna så länge frågan är anhängig där.

Den särskilda nämnden skall bestå av 13 ledamöter. Varje ledamot skall
ha två ersättare. Arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan utser på visst sätt
vardera tre ledamöter och deras ersättare. Återstående sju ledamöter och
deras ersättare utses av regeringen bland riksdagens ledamöter. Nämnden
är beslutför bara när den är fulltalig. I sitt utlåtande skall nämnden ange
huruvida den anser att avtal i ämnet skulle kränka den politiska demokratin.
Anser nämnden detta och är stridsåtgärd varslad eller verkställd, skall nämnden
dessutom hemställa till vederbörande förhandlingspart att undvika sådan
åtgärd.

Avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1977 och gälla tills vidare. Uppsägningstiden
är sex månader.

Föredraganden uttalar att i och med det särskilda huvudavtalet synes
de problem som tidigare angetts ha fått en godtagbar lösning från allmän
synpunkt. Det nya avtalet innebär enligt hans bedömning att risken för
fackliga stridsåtgärder med syfte att få till stånd avtal, som träder den politiska
demokratin för när, blir ytterst begränsad.

Den redovisade konstruktionen för bestämmande av det område, inom
vilket avtal bör kunna träffas, angrips i partimotionerna från centerpartiet
och moderata samlingspartiet. I den sistnämnda motionen, 2494, yrkas avslag
på propositionens förslag till gränsdragning. Motionärerna anser det oacceptabelt
att gränsen för fackligt inflytande över beslutsprocessen hos myndigheterna
ytterst skall fastställas efter konflikter på arbetsmarknaden. Motionärerna
vill att riksdagen till hösten skall få ett nytt förslag som skall
innebära att det nuvarande avtalsförbudet skall bestå och att tvist om det
avtalsbara området skall avgöras av antingen förvaltningsdomstol (regeringsrätten)
eller regeringen. Motionärerna anser dessutom att det nya förslaget
skall bli föremål för lagrådets granskning. De kritiserar vidare det särskilda
huvudavtalet och anser det anmärkningsvärt att riksdagens mening inte
inhämtades innan förhandlingar i en så betydelsefull fråga som detta avtal
inleddes.

I centerpartimotionen reagerar man också mot att lagstiftningen inte innehåller
en bestämmelse som markerar gränsen för det avtalsbara området.
I motionen yrkas att 2 § medbestämmandelagen skall tillföras ett stycke

InU1975/76:45

58

som innebär att offentlig verksamhet undantas från lagens tillämpningsområde
när det gäller verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet.
Motionärerna vill dessutom ha ett riksdagsuttalande att frågor om
bemanningsplaner, personaltäthet och liknande reservationslöst tillhör den
politiska demokratins beslutsområde. Slutligen anser motionärerna att om
part åsidosätter särskilda nämndens utslag detta skall anses så anmärkningsvärt
att det bör betraktas som en sådan händelse som föranleder motionsrätt
enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen. Även i denna fråga begär motionärerna
ett riksdagsuttalande.

Folkpartiet accepterar propositionens och särskilda huvudavtalets konstruktion
med den särskilda nämnden men anser att riksdagen bör få tillfälle
att med jämna mellanrum ha en principdebatt med utgångspunkt i den
särskilda nämndens verksamhet. En möjlighet att realisera detta skulle enligt
motionen vara att låta riksdagens lönedelegation, eventuellt med egna kommentarer,
redovisa nämndens rekommendationer. En sådan redovisning
skulle ge tillfälle till en debatt i riksdagen. Motionärerna vill att deras uppslag
närmare skall utredas.

Innan utskottet går in på de redovisade motionsyrkandena tar utskottet
upp det yrkande om avslag på lagen om offentlig anställning som framställs
i vpk-motionen 2495. Motionären vill att ett nytt förslag skall läggas fram
som innebär att särreglerna för de offentliganställda tas bort. De offentligt
anställda skall ha rätt till avtal i alla frågor. Vid behov skall de ha rätt
att förhandla med de politiska organen direkt. Några inskränkningar i rätten
att tillgripa stridsåtgärder skall inte heller gälla.

Som framgår av vad tidigare anförts har vpk-motionen andra utgångspunkter
för sina förslag än övriga partier och regeringen. När det gäller
inflytandet för de offentligt anställda på arbetsplatserna synes motionärerna
över huvud inte erkänna det principiella problemet att hänsynen till den
politiska demokratin kräver en gräns för de anställdas inflytande. På grund
härav och då motionärerna inte anfört några bärande skäl för sitt avslagsyrkande
avstyrker utskottet detta.

När det gäller övriga motioner vill utskottet anföra följande. Lagens konstruktion
innebär att offentligt anställda får en mycket vidsträckt förhandlingsrätt
med motsvarande skyldigheter för arbetsgivarna bl. a. i fråga om
primär förhandling. Förhandlingsrätten begränsas emellertid av regeringsformens
m. fl. lagars bestämmelser. Av den tidigare redovisningen framgår
också att den omständigheten att förhandlingsskyldighet föreligger inte i
sig medför att avtal bör träffas i frågan. Viktiga begränsningar härvidlag
finns i fråga om den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning
och kvalitet. Parterna förutsätts genom förhandlingar lösa de tvistefrågor
som kan uppstå. Den särskilda nämndens uppgift är att - i de undantagsfall
där hänskjutande till nämnden är avsett att ske - genom rekommendationer
fastlägga gränsen för vad som bör avtalas om och sålunda medverka till
att part undviker stridsåtgärd, som kan ha varslats eller verkställts. Ingångna

InU1975/76:45

59

avtal, som överskrider den angivna gränsen men som inte står i strid med
lag, blir dock giltiga. Till följd av att nämndens utslag inte är bindande
blir en konflikt som i övrigt är laglig inte olovlig av den anledningen att
den står i strid med nämndens rekommendation.

Enligt utskottets uppfattning är det begripligt att man från teoretiska utgångspunkter
kritiserar den konstruktion som föreslås i propositionen. Metoden
har emellertid betydande praktiska fördelar, då den möjliggör lösningar
som är bättre anpassade till de verkliga behoven än en teoretisk gräns av
det slag som f. n. finns. Det föreslagna systemet förutsätter förtroende för
arbetstagarorganisationernas vilja att respektera den politiska demokratins
suveränitet. Utskottet delar föredragandens uppfattning att det inte finns
anledning att misstro organisationerna på denna punkt. Om detta för något
enstaka fall skulle visa sig vara en felbedömning, återstår alltid möjligheten
för statsmakterna att inskrida genom lagstiftning. I sammanhanget bör också
noteras att personalorganisationerna i huvudavtal utfäst sig att på olika sätt
iaktta återhållsamhet med användande av stridsåtgärder.

Med beaktande av det anförda, och då konstitutionsutskottets majoritet
godtagit propositionen i nu förevarande hänseende, ansluter sig utskottet
till regeringens förslag. Detta innebär att utskottet avstyrker dels moderata
samlingspartiets yrkande att propositionen skall underkännas i det aktuella
hänseendet och att nytt förslag skall läggas fram, dels centerpartiets motionsyrkande
som i praktiken innebär att det nuvarande avtalsförbudet behålls.
I anslutning till det sistnämnda yrkandet vill utskottet framhålla att
ett bifall till den föreslagna lagändringen skulle medföra att de anställdas
förhandlingsrätt beskärs radikalt i förhållande till regeringens förslag. Utskottet
finner inte heller skäl att bifalla yrkandet från centerpartiet att riksdagen
skall uttala att frågor om bemanningsplaner m. m. exklusivt skall
tillhöra den politiska demokratins område. Utskottet räknar med att parterna
skall hantera detta spörsmål på ett sätt som står i överensstämmelse med
vad som anges i propositionen och detta betänkande.

De två återstående motionsyrkandena i detta avsnitt hänger samman med
den särskilda nämndens verksamhet. Herr Fälldin m. fl. vill ha ett uttalande
att det skall föreligga självständig motionsrätt i riksdagen om part sätter sig
över särskilda nämndens rekommendation. Avsikten är uppenbarligen att det
skall vara möjligt att initiera lagstiftning eller andra åtgärder. Enligt utskottets
uppfattning finns det mycket som talar för att situationer av det
slag det här gäller kommer att medföra motionsrätt. Frågan måste emellertid
bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Med hänvisning
härtill bör motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet har förståelse för kravet i folkpartimotionen 2493 att riksdagen
i någon form bör följa särskilda nämndens verksamhet. Frågan bör närmare
undersökas. Vid övervägandena bör man emellertid inte primärt utgå från
det uppslag om lönedelegationen som förs fram i motionen. Även andra

InU 1975/76:45

60

lösningar bör prövas. Man kan t. ex. tänka sig årlig redovisning till riksdagen
i form av särskild skrivelse eller i anslutning till budgetpropositionen. En
sådan ordning skulle medföra sedvanlig utskottsbehandling med åtföljande
möjlighet till debatt i kammaren. Vad utskottet anfört i denna fråga bör
regeringen underrättas om.

Slutligen redovisar utskottet i detta avsnitt huvuddragen av vad som
anförs i propositionen om förhandlingsarbetets bedrivande och organisation
på den statliga sektorn.

Föredraganden säger att förhandlingar enligt 11 eller 12 § medbestämmandelagen
skall föras av den myndighet som slutligt får besluta i den
fråga förhandlingen avser. Om det gäller frågor som inverkar på förhållandena
vid flera myndigheter under en central förvaltningsmyndighet, bör förhandlingen
naturligen föras av denna. Ett stort antal frågor som på ett ingripande
sätt berör myndigheterna avgörs emellertid f. n. av regeringen. Ofta rör det
sig om frågor som angår flera myndigheter. Förhandlingar i sådana spörsmål
kan inte äga rum direkt med regeringen utan får föras under medverkan
av regeringens kansli. För detta ändamål är avsikten att under finansdepartementet
skall inrättas ett särskilt förhandlingsorgan, statens förhandlingsråd.

Statens förhandlingsråd skall sålunda handlägga de förhandlingsfrågor som
myndigheterna inte på egen hand hanterar. Rådets uppgift skall i första
hand bli att på lämpligt sätt organisera förhandlingsarbetet och föra förhandlingar
i samarbete med tjänstemän från berörda departement. En annan
viktig uppgift för rådet blir att verka för samordning av statens insatser
m. m. samt att ge råd och anvisningar till myndigheter i förhandlingsfrågor.
Rådet skall kunna anlita sakkunniga från myndigheter som handlägger frågor
av personalpolitiskt och personaladministrativt slag m. m. Föredraganden
anmäler att han i annat sammanhang avser att återkomma till frågan om
inrättandet av förhandlingsrådet m. m.

Utöver det redovisade säger föredraganden att han kommer att föreslå
regeringen att inrätta en särskild rådgivande nämnd med ett statsråd som
ordförande. 1 nämnden skall ingå bl. a. representanter för myndigheter som
centralt svarar för olika personaladministrativa frågor och rationaliseringsfrågor.

Utskottet har för sin del inte något att erinra mot vad som anförs i förevarande
sammanhang.

Medbestämmandelagens tillämpning på det offentliga området

I propositionen görs en allmän genomgång av i vilken omfattning medbestämmandelagens
regler är tillämpliga på den offentliga sektorn. Frånsett
vissa undantag i fråga om fackliga stridsmedel och sekretessbestämmelser
är avsikten att medbestämmandelagen skall gälla generellt för den offentliga

InU 1975/76:45

61

sektorn. Därjämte skall som tidigare sagts vissa särskilda regler i 4-17 kap.
lagen om offentlig anställning gälla för statliga och statligt reglerade tjänster.

Det sagda innebär att medbestämmandelagens regler om exempelvis primär
förhandling, information och facklig vetorätt gäller även inom den
statliga sektorn. Likaså förutsätts att kollektivavtal enligt 32 § medbestämmandelagen
skall kunna ingås.

När det gäller stridsåtgärder görs vissa begränsningar på det offentliga
området i förhållande till den enskilda sektorn. Lagförslaget innebär dock
en del lättnader i förhållande till dagens läge. Man skiljer mellan verksamhet
som innebär myndighetsutövning och annan offentlig verksamhet. För det
sistnämnda slaget av verksamhet skall sålunda i princip gälla samma regler
som för den enskilda arbetsmarknaden. Lagen om offentlig anställning innehåller
dock till skillnad från medbestämmandelagen ett uttryckligt förbud
mot stridsåtgärder som syftar till att påverka inhemska politiska förhållanden.

När det gäller myndighetsutövning uppställs särskilda begränsningar i
fråga om valet av stridsmedel. Liksom hittills skall strejk, lockout och nyanställningsblockad
vara tillåtna. Detsamma skall i framtiden gälla för övertidsvägran.
Även när det gäller möjligheterna att tillgripa sympatiåtgärder
liberaliseras nuvarande regler. I framtiden skall det bli möjligt att stödja
varje annan part på den inhemska offentliga arbetsmarknaden. F. n. är det
endast tillåtet för statstjänstemän att ge stöd åt kolleger på den statliga
sektorn. Motsvarande gäller för kommunaltjänstemän.

I övrigt blir fredspliktsreglerna i medbestämmandelagen liksom bestämmelserna
om ansvar för olovlig stridsåtgärd tillämpliga även på den offentliga
sektorn. Vissa kompletterande regler om att konflikt skall vara organisationsmässigt
anordnad även utanför kollektivavtalsreglerade förhållanden
och om skyldighet att avvakta slutligt avgörande i tvist huruvida stridsåtgärd
är tillåten enligt lag eller avtal återfinns i 3 kap. 2 och 3 §§ lagen om offentlig
anställning.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen
i nu berörda avsnitt. Förslagen i de delarna godtas alltså.

Ställforelrädarlagen

Under denna rubrik berörs en komplikation som uppstår vid tillämpning
av medbestämmandelagens principer i de fall staten förhandlar för kommuner
m. fl. Enligt den s. k. ställföreträdarlagen (1965:576) skall statens
avtalsverk förhandla och sluta avtal på kommuns vägnar om anställningsoch
arbetsvillkor för lärare m. fl. med statligt reglerade löner. Detsamma
gäller om anställda med statligt reglerade löner hos landsting, församlingar,
skogsvårdsstyrelser, försäkringskassor m. fl. Staten är dock inte att anse som
arbetsgivare för berörda anställda.

InU 1975/76:45

62

Enligt medbestämmandelagen förutsätts att förhandlingar om medbestämmanderätt
tas upp i samband med förhandling om löner och allmänna
anställningsvillkor (32 §). Till den bestämmelsen har, som tidigare framhållits,
i 44 § knutits en regel om kvarlevande stridsrätt.

Tillämpningen av angivna princip i medbestämmandelagen innebär att
organisationerna kommer att rikta samtliga sina avtalskrav mot staten, som
dock saknar möjlighet att med bindande verkan i avtal ta upp frågor som
för genomförandet är beroende av ställningstaganden från kommuner och
andra huvudmän. För att överbrygga de olägenheter som kan uppstå bör
förhandlingssamverkan mellan de offentliga arbetsgivarna komma till stånd
inom ramen för det samarbete som redan äger rum i lönefrågor m. m.

Särskilda frågor rörande offentliganställda

I 4-17 kap. i den föreslagna lagen om offentlig anställning finns särskilda
regler som gäller för i huvudsak statliga och statligt reglerade tjänster. Eftersom
de aktuella reglerna i allt väsentligt är överförda från gällande lagstiftning,
redovisar utskottet endast översiktligt framställningen i propositionen.

I fråga om tjänstetillsättning föreslog arbetsrättskommittén att den närmare
utformningen av de sakliga grunder - såsom förtjänst och skicklighet
- som enligt regeringsformen (11 kap. 9§) skall ligga till grund för tjänstetillsättning
skulle regleras genom avtal. Kommitténs förslag avvisas i propositionen
med hänvisning bl. a. till att ändamålet med föreskriften i regeringsformen
inte främst är att skydda arbetstagarintressen utan att tillgodose
samhällets och de enskilda medborgarnas intressen av att statliga
tjänster tillsätts efter objektiva grunder. Inte heller behörighetsvillkor, t. ex.
föreskrifter om viss utbildning, föreslås bli avtalsbara. Dock skall liksom
hittills frågor om pensionsålder tillhöra det avtalsbara området. Dessutom
skall det i framtiden bli möjligt att träffa avtal även om lägsta levnadsålder
för viss tjänst.

Till 4 kap. 4 § överflyttas en gällande bestämmelse att tjänst som tillsätts
av annan myndighet än regeringen skall kungöras till ansökan ledig, om
regeringen inte bestämmer annat. Från personalorganisationernas sida har
framförts önskemål om att förfarandet vid tjänstetillsättning skall regleras
genom avtal. Detta avvisas i propositionen med hänvisning till regeringsformen.

Enligt både gällande och föreslagen ordning behöver tjänst som tillsätts
av regeringen inte ledigkungöras. Fru Kristensson (m) och fru af Ugglas
(m) begär i motionen 880 att riksdagen skall uttala sig för att i princip
hela ansökningsförfarandet när det gäller statliga tjänster skall vara offentligt.

I enlighet härmed bör enligt motionärerna i princip alla statliga tjänster ledigkungöras.
Undantag bör endast medges för det fall en tjänst är intimt
förknippad med den rent politiska maktutövningen. Vidare bör undantagen
från generella regler om ledigkungörande klart redovisas.

InU1975/76:45

63

Ett liknande motionsyrkande behandlades av utskottet i höstas (InU
1975/76:2). Utskottet anförde därvid bl. a. att det i fråga om tjänster som
byråchef eller avdelningschef finns skäl som talar för ett öppnare tillsättningsförfarande
än det som f. n. tillämpas för detta slags tjänster. I propositionen
erinras om detta uttalande av utskottet.

Även om tillsättningsförfarandet inte heller framdeles blir avtalsreglerat
utgår utskottet från att reglerna härom utformas med beaktande av synpunkter
från personalorganisationerna. Med hänvisning härtill och till vad
utskottet anförde i höstas finner utskottet inte anledning för riksdagen att
göra ett uttalande av det slag som begärs i motionen. Denna bör således
inte föranleda någon åtgärd.

Enligt 5 § lagen om anställningsskydd får anställning tidsbegränsas endast
om det föranleds av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet m. m. För
statens område finns i statstjänstemannalagen (7 § tredje stycket) föreskrifter
av i huvudsak samma slag. Därutöver gäller kungörelsen (1974:1007) om
tidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m. m. med i förhållande
till anställningsskyddslagen avvikande föreskrifter. Med propositionens förslag
kommer i fortsättningen tidsbegränsade anställningar på det statliga
området att helt regleras av lagen om anställningsskydd eller genom kollektivavtal
inom den lagens ram. Dock skall även i fortsättningen, enligt
regeringens bestämmande, tidsbegränsade förordnanden kunna meddelas
för arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

Hos staten förekommer f. n. fem olika tjänstetyper: ordinarie, extra ordinarie
och extra tjänst, arvodestjänst och göromålsförordnande. Tjänstetypen
har betydelse för uppsägningstidens längd och vissa andra kollektivavtalsreglerade
förmåner. Frågan om tjänstetyp skall i fortsättningen kunna
regleras genom avtal. F. n. faller den frågan under avtalsförbudet mot
tjänsteorganisationens utformning.

Ett särskilt problem uppstår när det gäller ordinarie tjänster som tillsätts
med fullmakt. Innehavare av sådana tjänster har ett längre gående anställningsskydd
än vad lagen om anställningsskydd innebär. Intresset av att
vissa förvaltningstjänstemän som f. n. innehar fullmakt också i fortsättningen
åtnjuter särskild anställningstrygghet anses dock kunna tillgodoses
genom att dessa tjänstemän fortfarande anställs med fullmakt, även om
de inte uttryckligen benämns ordinarie. Med hänsyn till regeringsformens
föreskrifter om ordinarie domare måste emellertid i den nya lagen tas in
en särskild föreskrift om att ordinarie domartjänst alltid skall tillsättas med
fullmakt och att regeringen bestämmer vilka domartjänster som skall vara
ordinarie.

Statstjänstemans skyldighet att utöva annan tjänst tillhör i dag det avtalsförbjudna
området. I framtiden kan frågan regleras i kollektivavtal. Vissa
undantag måste dock göras för domare med hänsyn till att i regeringsformen
finns regler om att ordinarie domare i princip bara kan åläggas att utöva
jämställd eller högre tjänst vid den domstol han tillhör. Rätten till tjäns -

InU 1975/76:45

64

teförening, dvs. rätten att samtidigt inneha två eller flera tjänster, skall framdeles
också kunna regleras genom avtal.

Avslutningsvis behandlas i förevarande avsnitt av propositionen vissa
frågor om den nya lagens tillämpning utanför det statliga området. Den
nya ordningen innebär, som tidigare sagts, att 2 och 3 kap. i lagen kommer
att gälla för kommunaltjänstemän och kommunalarbetare. För lärare och andra
kommunalanställda m. fl. med statligt reglerade tjänster kommer lagen att
gälla i sin helhet.

På det kyrkliga området medför den nya lagstiftningen behov av att meddela
särskilda föreskrifter om anställning av präst i svenska kyrkan. Ett
förslag till lag om bemyndigande för regeringen att meddela sådana föreskrifter
har fogats till propositionen.

Med propositionens förslag kommer lagen om offentlig anställning att
i sin helhet bli tillämplig på anställda hos försäkringskassorna. Enligt motionen
2431 av herr Augustsson m. fl. (s) bör försäkringskassorna liksom
hittills jämställas med kommun, landstingskommun m. fl. Det yrkas i enlighet
härmed att 4-17 kap. i lagen skall gälla endast sådana arbetstagare
hos allmän försäkringskassa som har statligt reglerad anställning.

Hos försäkringskassorna finns en grupp anställda med statligt reglerade
löner, nämligen direktörer, föredragande för pensionsärenden och andra
tjänstemän i lönegrad F 13 eller högre. Avtal om dessa arbetstagares löner
och allmänna anställningsvillkor sluts med statens avtalsverk. För övriga
arbetstagare - som utgör den antalsmässigt helt dominerande gruppen -gäller inte formellt den statliga löneregleringen. Vid förhandlingarom dessa
arbetstagares löner och allmänna anställningsvillkor företräds arbetsgivarsidan
av Försäkringskassornas förhandlingsorganisation.

För kommunalt anställda med statligt reglerade löner, t. ex. lärare, gäller
som ovan nämnts en mer omfattande författningsreglering än för andra
kommunalt anställda genom att kommunaltjänstemannastadgan är tillämplig.
På motsvarande sätt gäller för samtliga försäkringskasseanställda en längre
gående reglering av arbets- och anställningsvillkor. Bestämmelser härom
har meddelats i en särskild kungörelse (1967:87) med vissa bestämmelser
om tjänstemän hos allmän försäkringskassa. Av den kungörelsen framgår
att därutöver kommunaltjänstemannastadgan med vissa undantag och i övrigt
på det sätt som följer av den särskilda kungörelsen skall gälla även
tjänster hos försäkringskassorna, oavsett om tjänsterna är statligt reglerade
eller ej.

Den nya lagen om offentlig anställning är som förut nämnts avsedd att
ersätta statstjänstemannalagen, kommunaltjänstemannalagen och delar av
kommunaltjänstemannastadgan. De föreskrifter som meddelas i 4-17 kap.
i den nya lagen har till övervägande delen sin motsvarighet i kommunaltjänstemannastadgan.
Den nya ordningen med enhetlig reglering i en och
samma lag av anställningsförhållandena för samtliga arbetstagare på den
offentliga sektorn medför inte någon försämring för den stora grupp anställda
vid försäkringskassorna som inte har statligt reglerade tjänster. Tvärtom

InU1975/76:45

65

för de vidgade möjligheter att träffa kollektivavtal i frågor som f. n. regleras
i offentligrättslig ordning. Liksom hittills kommer de högre tjänsterna att
tillsättas av riksförsäkringsverket och övriga tjänster av kassorna. Statens
avtalsverks och Försäkringskassornas förhandlingsorganisations partsställning
i förhandlingsarbetet påverkas inte av lagförslaget.

Med hänsyn till det anförda och då - som också framhålls i propositionen
- kassornas ställning givetvis inte på något sätt påverkas av propositionens
förslag avstyrker utskottet motionen och tillstyrker propositionen i motsvarande
del.

Vad föredragande statsrådet anfört under det förevarande avsnittet om
aktuella frågor sammanhängande med lagen om offentlig anställning godtas
av utskottet i den mån utskottet inte gjort särskilda uttalanden i anslutning
till de under avsnittet redovisade motionerna. Vid utskottsbehandlingen
har dock iakttagits att vissa förtydliganden av redaktionell art bör göras
i 4 kap. 2 § och 10 kap. 1 §. Vidare bör en formulering i 7 kap. 6 § bringas
i överensstämmelse med motsvarande formulering i 11 kap. 3 §.

Utskottet har vidare noterat att från lagens tillämpningsområde har
undantagits sådana arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter som
inte är anställda som tjänstemän (1 kap. 4 § första stycket). Orsaken till
dessa undantag i propositionen är av formell natur och hänger samman
med att det ankommer på riksdagen att på egen hand reglera frågor av
detta slag. Enligt utskottets uppfattning bör undantagsstadgandet tas bort
ur lagen. Det fyller ingen praktisk funktion, eftersom hos riksdagen och
dess verk alla arbetstagare är anställda som tjänstemän. Även i övrigt saknas
skäl att ha en särbestämmelse för riksdagsområdet. Det anförda medför
förutom ändring i 1 kap. 4 § redaktionella justeringar i 2 kap. 3 §, 7 kap.
10 § och 15 kap. 6 § samt i 1 kap. 2 § förslaget till lag om ändring i lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Utskottet lägger i hemställan fram förslag till nu berörda lagändringar.

Utskottet godtar de föreslagna övergångsbestämmelserna till den nya lagen.
Till undvikande av missförstånd bör framhållas att det nuvarande avtalsförbudet
naturligtvis inte innebär något hinder för parterna på den offentliga
sektorn att redan före utgången av år 1976 träffa avtal i sådana
frågor där avtal f. n. inte får träffas men där så kan ske med verkan från
årsskiftet.

Antagandet av medbestämmandelagen och lagen om offentlig anställning
medför att följdändringar av formell beskaffenhet behöver göras även i annan
lagstiftning än den ovan berörda lagen om rättegången i arbetstvister. Propositionens
förslag i det avseendet lämnas utan invändning av utskottet.

Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på statens område

Löntagarorganisationerna och de statliga myndigheterna har i samarbete
gjort omfattande försök med andra medbestämmandeformer än den tra 5

Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU 1975/76:45

66

ditionella kollektivavtalsförhandlingen. Försöksverksamhet med Fördjupad
företagsdemokrati inom statsförvaltningen (den s. k. DEFF-verksamheten)
har prövats vid ett 20-tal myndigheter. När dessa försök skall värderas, sägs
det i propositionen, bör bl. a. övervägas även i vad mån det kan vara lämpligt
att de anställda får ett avgörande inflytande - genom majoritet i vissa beslutsorgan
- på särskilda frågor, givetvis under beaktande av myndigheternas
ställning och roll i det konstitutionella och demokratiska systemet. Det
framhålls vidare att verksamheten måste ges former som gördén meningsfull
för båda parter och att det är naturligt att det är de fackliga organisationerna
själva som slutgiltigt avgör om de vill ta del i former för medbestämmande
av detta slag.

Möjligheterna att på det kommunala området föra över vissa ärenden
som är av intresse för personalen på organ med arbetstagarrepresentation
övervägs f. n. av utredningen om den kommunala demokratin.

Riksdagen har tidigare i år antagit en lag om rätt för arbetstagarorganisation
att utse och entlediga Företrädare För de anställda i styrelse eller annat organ
vid statlig myndighet. Lagen ersätter en tidigare författning i ämnet. Styrelserepresentation
för de anställda har hittills införts vid ett sjuttiotal statliga
myndigheter. Verksamheten har hittills gällt myndigheter med minst 100
anställda. Representation vid myndigheter med Färre anställda kan medges,
men endast om särskilda skäl motiverar det. Den angivna gränsen för myndighetens
storlek föreslås nu slopad. Personalföreträdare bör efter regeringens
Förordnande kunna finnas inom alla myndigheter med självständiga verksfunktioner,
om inte uppgifternas art Föranleder annat.

I propositionen anges vidare några av de riktlinjer som staten som arbetsgivare
bör följa när det gäller personaladministrativ planering, rationalisering
m. m. Det framhålls att det fortsatta utvecklingsarbetet på dessa
områden bör karakteriseras av ett gemensamt ansvarstagande från statenarbetsgivaren
och de anställda och deras organisationer, byggt på de
anställdas medbestämmanderätt. En annan utgångspunkt bör vara att myndigheterna
skall sträva efter en så långtgående delegering och decentralisering
i sitt inre arbete som kan anses lämpligt. Redan nu pågår praktiska försök
inom statsförvaltningen med beslutsgrupper, ökat inslag av projektarbete,
längre gående delegering i arbets- och beslutsprocesser, grupporienterade
arbetsformer m. m. Det påpekas att ett ökat inflytande för de anställda också
leder till ändring av rådande samarbetsformer på arbetsplatserna. Samtidigt
understryks att i statens liksom i kommunernas ansvar inför medborgarna
ligger att den offentliga verksamheten skall bedrivas så effektivt som möjligt
och att de anställdas medbestämmande måste ges sådana former att detta
mål kan nås. I sammanhanget påpekas att möjligheterna att nå avsedda
effekter av rationaliseringsinsatser beror på de enskilda myndigheternas förutsättningar
och förmåga att lösa personalfrågorna. Om personalinflytandet
skall få en reell innebörd är det nödvändigt att rationaliseringsverksamheten
inte ses isolerad från övrigt organisations- och planeringsarbete i myndigheternas
verksamhet.

InU 1975/76:45

67

Avslutningsvis behandlas under detta avsnitt i propositionen frågan om
facklig och politisk verksamhet på arbetsplatserna. Med hänsyn till de stora
krav sorn- arbetsrättsreformen kommer att ställa på de fackliga organisationerna
är det viktigt att det fackliga arbetet ute på de olika arbetsplatserna
på olika sätt underlättas och stimuleras. Redan nu stöder staten den verksamhet
som förekommer bland de anställda men, framhålls det i propositionen,
man kan säkerligen i flera avseenden komma längre än f. n. när
det gäller att ge de fackliga organisationerna goda möjligheter att verka
fackligt och politiskt på de statliga arbetsplatserna. I vissa frågor, såsom
facklig information till anställda på betald arbetstid, anses att man bör avvakta
den av chefen för arbetsmarknadsdepartementet aviserade nya utredningen
om bl. a. översyn av lagen om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen. I övrigt förklarar sig statsrådet Feldt beredd att med de
fackliga företrädarna diskutera förbättringar i deras möjligheter att verka
aktivt på de statliga arbetsplatserna.

Utskottet lämnar utan erinran de ovan redovisade riktlinjerna för vissa
kompletterande reformer på statens område. Såsom också görs i propositionen
bör betonas att med vidgat deltagande för anställda i beslutsfattandet
följer ansvar för innehållet i besluten och att det ansvaret inte kan begränsas
till en skyldighet att svara för att de anställdas intressen beaktas. Vidare
bör på nytt understrykas att den grundläggande principen att den politiska
demokratin inte får kränkas lägger restriktioner på möjligheterna att bygga
ut de anställdas inflytande inom den offentliga verksamheten.

I detta sammanhang tar utskottet upp yrkandet i moderata samlingspartiets
motion 2034 om att arbetet på ett personalpolitiskt program för hela
statsförvaltningen skall påskyndas. Vid sidan av skilda program för olika arbetsplatser
bör enligt motionärerna finnas ett övergripande personalpolitiskt
program för hela statsförvaltningen.

Ett liknande motionsyrkande behandlades av utskottet i höstas (InU
1975/76:3). Utskottet konstaterade då bl. a. att ett programarbete av åsyftat
slag pågick. Det arbetet har emellertid, som också konstateras i motionen
2034, numera avstannat.

Utskottet finner det naturligt att arbetet på ett personalpolitiskt program
temporärt stannat upp med hänsyn till att arbetsrättsreformen ger nya utgångspunkter
för programarbetet. Mot bakgrund av den vidgade förhandlingsrätten
bör det ankomma på partema att ta ställning till programarbetets
bedrivande i framtiden. Med hänvisning härtill bör motionen inte föranleda
någon åtgärd.

Facklig verksamhet

Vänsterpartiet kommunisterna tar i två motioner upp frågor sammanhängande
med den fackliga verksamheten. I motionen 2495 begärs förslag
om rätt att anordna fackföreningsmöten på betald arbetstid. Den under all -

InU 1975/76:45

68

männa motionstiden väckta motionen 854 tar sikte på ändringar i lagen
om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Motionärerna begär
förslag till lagändringar som innebär att förtroendemannalagen även skall
omfatta politisk verksamhet och att fackförening skall ensam - och inte
som nu vid tvist i sista hand arbetsdomstolen - bestämma hur mycket
tid förtroendemannen får använda för uppdraget. Vidare föreslås att ersättning
från arbetsgivaren skall utgå, även om uppdraget på förtroendemannens
initiativ utförs på fritid. Slutligen yrkas att skadeståndsskyldighet
enligt lagen för facklig organisation eller facklig förtroendeman skall avskaffas.

Sorn tidigare nämnts förutskickas i propositionen att en utredning skall
tillsättas för att ta upp vissa frågor som aktualiserats i samband med arbetsrättsreformen.
Det är avsett att förtroendemannalagen därvid skall ses
över. Översynen skall göras med förtur och kommer bl. a. att omfatta frågan
om facklig information på betald arbetstid i enlighet med vad riksdagen
tidigare uttalat (InU 1975:15). Med hänvisning därtill och då utskottet inte
finnér skäl att föreslå att riksdagen skall ta något initiativ på grund av de
yrkanden som förs fram i motionerna, avstyrks desamma.

Politisk verksamhet på arbetsplatserna

Möjligheterna att bedriva politisk verksamhet på arbetsplatserna övervägs
i propositionen (bilaga 1 s. 320-321). Det konstateras att det åtminstone
inte inom den privata delen av arbetsmarknaden finns några allmänt gällande
regler som ger arbetstagarna rätt att tillåta eller själva bedriva politisk verksamhet
på arbetsplatsen. Statsrådet Bengtsson instämmer med arbetsrättskommittén
att arbetsplatserna bör vara öppna för politisk verksamhet och
tillägger att det är av väsentlig betydelse att det politiska meningsutbytet
och informationen i samhällsfrågor kan på lämpliga vägar beredas insteg
även på arbetsplatserna. Det är enligt hans mening viktigt att arbetstagarna
bereds rätt att bestämma om dessa frågor.

I avvaktan på erfarenheterna av den nya ordning som arbetsrättsreformen
innebär bör det vara tillräckligt att anvisa förhandlingar och kollektivavtal
som medel att åstadkomma inflytande för arbetstagarna när det gäller utnyttjandet
av arbetsplatserna för politisk verksamhet. En lagreglering skulle
medföra många svårbemästrade avvägningar. Skulle den anvisade vägen
inte leda till godtagbara reslutat, sägs det avslutningsvis, kan det dock finnas
anledning att senare ta upp frågan om särskild lagstiftning om rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatserna.

I partimotionen 2430 från centerpartiet yrkas att man för det fortsatta
utredningsarbetet kring arbetsrättsreformen lägger fast som princip att även
minoritetspartier skall garanteras möjlighet att delta i den politiska verksamheten
på arbetsplatserna och ordna politiska möten där.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) begär i motionen 2495 förslag till lagfäst

InU1975/76:45

69

rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna. Sådan verksamhet anses som
en av de viktigaste rättigheterna för att utveckla lönearbetarnas och fackföreningarnas
självständiga kamp. Den i propositionen anvisade förhandlingsvägen
betraktas inte av motionärerna som något framsteg, eftersom
möjlighet att förhandla om denna rätt alltid har funnits.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen
att man inte kan ta undan en så viktig del av samhällslivet som arbetsplatserna
från den politiska debatten. Det bör alltså vara möjligt för de
politiska partierna att nå ut på arbetsplatserna med sin information. Utskottet
ansluter sig också till propositionens bedömning att lagstiftningsvägen är
svårframkomlig när det gäller att säkerställa möjligheterna till politisk verksamhet
på arbetsplatserna.

Som framhålls i propositionen bör det vara möjligt att reglera frågan genom
kollektivavtal. Vid en sådan reglering utgår utskottet från att parterna beaktar
vissa grundläggande demokratiska principer. Verksamheten måste läggas
upp så att de anställdas politiska integritet skyddas. Den enskilde får inte
försättas i situationer som tvingar honom att röja sin politiska åskådning.
Det är också angeläget att man inte diskriminerar vissa politiska partier.
Alla partier som är representerade i riksdagen eller i kommunala församlingar
på orten bör få möjligheter att föra fram sina uppfattningar på arbetsplatserna.
Skulle erfarenheterna visa att det anförda inte respekteras eller att någon
politisk meningsriktning på annat sätt otillbörligt favoriseras i den praktiska
tillämpningen bör lagstiftning övervägas.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet ovan sålunda anfört i anslutning
till motionen 2430.

Som framgått av det nyss anförda har utskottet anslutit sig till propositionens
uppfattning att det i varje fall f. n. inte är aktuellt att lagstifta
om politisk verksamhet på arbetsplatserna. Till följd av detta ställningstagande
avstyrks yrkandet härom i vpk-motionen 2495.

Anslag till arbetsdomstolen

1 årets budgetproposition, bilaga 13, begärs under punkten B 9 (s. 95-97)
ett anslag till arbetsdomstolen om 2 156 000 kr., en ökning med ca 0,6 milj.
kr.

Arbetsdomstolen har f. n. två ordförande. I enlighet med tidigare fattat
principbeslut (prop. 1974:77, InU 1974:16) förordas nu att domstolen bör
tillföras en tredje ordförande. Vidare beräknas i budgetpropositionen medel
för ytterligare två handläggare och ett biträde.

1 prop. 105 anmäls att arbetsdomstolen utöver vad tidigare begärts bör
förstärkas med en handläggare för vissa administrativa göromål.

Utskottet har ingen erinran mot de i propositionerna gjorda förslagen.
Totalkostnaden förden i prop. 105 anmälda tjänsten kan beräknas till 135 000

InU1975/76:45

70

kr. Anslaget bör alltså för budgetåret 1976/77 föras upp med (2 156 000
+ 135 000) 2 291 000 kr.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergripande mål för arbetsrättsreförmen att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1862,

2. beträffande tillämpningen av medbestämmandelagen på allmännyttiga
bostadsföretag att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2396, i denna del, godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande uttalande om särskilt huvudavtal för allmännyttiga
bostadsföretag att riksdagen avslår motionen 1975/76:2396, i
denna del,

4. beträffande utredning om sambandet mellan medbestämmandelagen
och associationsrätts/ig lagstiftning att riksdagen med anledning
av motionerna 1975/76:2430, yrkandet 5, och
1975/76:2500, yrkandet 2 a, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande parlamentarisk utredning om aktiebolagslagstiftningen
att motionen 1975/76:1107 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

6. beträffande utredning om föreningsrättsskyddets omfattning att
riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet
11, 1975/76:2493, yrkandet 5, och 1975/76:2498 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande representation för arbetstagarna vid fullgörande av
primär förhandlings- och informationsskyldighet

dels att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
dels att motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 såvitt angår 14
och 20 §§ förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,
1975/76:2453,1975/76:2493, yrkandet 4, och 1975/76:2494, yrkandena
A 14 och A 15, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande undantag för småföretag från primär förhandlingsoch
informationsskyldighet att riksdagen avslår motionen
1975/76:2494, yrkandena A 2 och A 6 i denna del,

9. beträffande utformningen av uppskovsreglerna att riksdagen med
avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandet A 3, och
1975/76:2495, yrkandena 1 a och 2 i motsvarande delar, godkänner
vad utskottet anfört,

10. beträffande avskaffande av regler om central förhandling att riksdagen
med avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandena A 4,
A 5 och A 7, godkänner vad utskottet anfört,

InU 1975/76:45

71

11. beträffande uppskovsskyldighet i samband med central förhandling
att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2500, yrkandet
1, godkänner vad utskottet anfört,

12. beträffande tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl

1 samband med central förhandling att riksdagen med bifall till
motionen 1975/76:2493, yrkandet 2, godkänner vad utskottet
anfört,

13. beträffande tolkning av begreppet viktigare förändring av verksamheten
m. m. att motionen 1975/76:2430, yrkandet 2, inte
föranleder någon riksdagen åtgärd,

14. beträffande omfattningen av de primära förhandlingsfrågorna att
riksdagen avslår motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 a och

2 i denna del,

15. att riksdagen antar 10 § i det genom propositionen 1975/76:105,
bilaga 1, framlagda förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet,

16. att riksdagen antar 11 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

17. att riksdagen antar 12 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

18. att riksdagen antar 14 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

19. att riksdagen antar.20 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

20. beträffande gränsdragningen mot arbetsgivarens privata ekonomi

A. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2430,
yrkandet 1 i denna del och yrkandet 4, godkänner vad utskottet
anfört,

B. att motionen 1975/76:2450 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

21. beträffande allmänna rätten till information att riksdagen med
avslag på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 i denna del,
1975/76:2451, yrkandet 1, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna
del, 1975/76:2494, yrkandena A 6 i denna del och A 8, godkänner
vad utskottet anfört,

22. att riksdagen antar 19 § förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet,

23. beträffande reglerna om tystnadsplikt m. m. att riksdagen med
avslag på motionerna 1975/76:2451, yrkandet 2,1975/76:2493,
yrkandet 3 i denna del, 1975/76:2494, yrkandet A 9,
1975/76:2495, yrkandena 1 e och 2 i denna del, godkänner vad
utskottet anfört,

24. att riksdagen antar 21 och 22 §§ förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

InU 1975/76:45

72

25. beträffande räti för minoritetsorganisation all sinia kollektivavtal
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2499,

26. beträffande medbestämmanderätt genom kollektivavtal alt riksdagen
med avslag på motionerna 1975/76:2494, yrkandet A 1,
1975/76:2495, yrkandena 1 f och 2 i denna del, 1975/76:2496,
1975/76:2497, 1975/76:2500, yrkandet 2 b, antar 32 § förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet,

27. beträffande reglerna om tolkningsföreträde att riksdagen med avslag
på motionerna 1975/76:2494, yrkandena A 10-A 12, och
1975/76:2495, yrkandena 1 c och 2 i denna del, antar 33-37
§§ förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

28. beträffande facklig vetorätt att riksdagen med avslag på motionerna
1975/76:2452, 1975/76:2494, yrkandena A 17 och B,
samt 1975/76:2495, yrkandena 1 d och 2 i denna del, antar
38-40 §§ förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

29. beträffande avskaffande av bestämmelser om fredsplikt att riksdagen
med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 b
och 2 i denna del, godkänner vad utskottet anfört,

30. beträffande lagstiftning om rätt till tillträde till arbetsplatser i samband
med arbetskonflikt att riksdagen avslår motionen
1975/76:1858,

31. beträffande stridsåtgärder av politiska skäl samt internationella
fackliga sympatiåtgärder dels att riksdagen med avslag på motionerna
1975/76:2494, yrkandet A 13, och 1975/76:2495, yrkandet
3 a, godkänner vad utskottet anfört, dels att motionen
1975/76:2432 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

32. att riksdagen antar 41-45 §§ förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

33. beträffande avskaffande av skadeståndsskyldighetför arbetstagare
och deras organisationer att riksdagen med avslag på motionen
1975/76:2495, yrkandena 1 g och 2 i denna del, godkänner vad
utskottet anfört,

34. beträffande utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
att riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76:2454, yrkandet 1, godkänner
vad utskottet anfört i den delen,
dels med bifall till samma motion, yrkandet 2, antar 58 § förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet i följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:

InU1975/76:45

73

Propositionens förslag Utskottets .förslag

58 §

Har arbetsgivare utkrävt arbete Har arbetsgivare utan fog utkrävt
enligt 34 § andra stycket utan att så- arbete enligt 34 § andra stycket utan
dana synnerliga skäl som där avses att sådana synnerliga skäl som där
har förelegat, skall han ersätta upp- avses har förelegat, skall han ersätta
kommen skada. uppkommen skada.

35. beträffande tillämpningen av skadeståndsreglerna att riksdagen
med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandena 3 och
6, 1975/76:2454, yrkandet 3, godkänner vad utskottet anfört,

36. att riksdagen antar 54 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet,

37. beträffande förbud mot uppsägning eller avskedande i samband
med arbetskonflikt m. m. att riksdagen avslår motionerna
1975/76:654, yrkandet la, och 1975/76:1861,

38. beträffande 200-kronorsregeln att riksdagen med bifall till motionerna
1975/76:2430, yrkandet 7, 1975/76:2493, yrkandet 6,
och 1975/76:2494, yrkandet A 16, antar 60 § förslaget till lag
om medbestämmande i arbetslivet i följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

60 §

Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan skadeståndets belopp
nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha utgått, om det är skäligt
med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande
i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse med den
skadevållandes tillgångar eller omständigheterna i övrigt. Fullständig befrielse
från skadeståndssskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av arbetstagares skadeståndsskyldighet
för deltagande i olovlig stridsåtgärd skall särskild hänsyn tagas till
omständigheter, sorn har framkommit vid överläggning enligt 43 §, och
verkningarna av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något
fall ådömas skadestånd med högre belopp
än tvåhundra kronor.

39. att riksdagen antar 55-57, 59, 61 och 62 §§ förslaget till lag
om medbestämmande i arbetslivet,

40. beträffande bestämmelser om tvisteförhandling och rättegång att
riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:852 samt

InU1975/76:45

74

Propositionens förslag Utskottets förslag

1975/76:2495, yrkandena 1 h och 2 i denna del, antar 67-70 §§
förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,

41. beträffande kartläggning av behovet av längre tidsintervall mellan
antagande och ikraftträdande av arbetsrätts/ig lagstiftning att motionen
1975/76:1898 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

42. att riksdagen antar förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet i de delar som inte behandlats ovan,

43. beträffande arbetsrättsreformens tillämpning på de mindre företagen,
att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1864
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. beträffande underkännande av förslaget till lag om offentlig anställning
och begäran om nytt förslag att riksdagen avslår motionen
1975/76:2495, yrkandet 4,

45. beträffande regler i lag om det avtalsbara området att riksdagen
avslår motionerna 1975/76:2430, yrkandena 1 i denna del och
8, och 1975/76:2494, yrkandet C,

46. beträffande motionsrätt i riksdagen om part sätter sig över rekommendation
av särskilda nämndenan motionen 1975/76:2430,
yrkandet 9, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

47. beträffande utredning av frågan om riksdagens möjligheter att
följa särskilda nämndens verksamhet att riksdagen med anledning
av motionen 1975/76:2493, yrkandet 7, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. beträffande ledigkungörande av statliga tjänster att motionen
1975/76:880 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

49. beträffande tillämpningen av lagen om offentlig anställning på
allmänna försäkringskassor att riksdagen med avslag på motionen
1975/76:2431 antar 5 § i det genom propositionen
1975/76:105, bilaga 2, framlagda förslaget till lag om offentlig
anställning,

50. att riksdagen antar förslaget till lag om offentlig anställning
i den mån förslaget ej behandlats i föregående punkt samt med
de ändringarna att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3 §, 4 kap. 2 §, 7 kap.
6 och 10 §§, 10 kap. 1 § och 15 kap. 6 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

1 kap.

4 §

/ fråga om arbetstagare hos riksdagen
eller dess myndigheter gäller la -

InU1975/76:45

75

gen endast den som är anställd som
tjänsteman.

I fråga om arbetstagare som är av
svenska staten lokalanställd utom riket
gäller lagen endast den som är
svensk medborgare.

2

3

1 fråga om tjänsteman hos riksdagen
eller dess myndigheter utövar
riksdagen sådan befogenhet att meddela
föreskrifter som enligt denna lag
tillkommer regeringen. Annan befogenhet
som enligt lagen tillkommer
regeringen utövas i fråga om sådan
tjänsteman av riksdagen eller myndighet
som riksdagen bestämmer.

I fråga om arbetstagare som är av
svenska staten lokalanställd utom riket
gäller lagen endast den som är
svensk medborgare.

kap.

§

1 fråga om arbetstagare hos riksdagen
eller dess myndigheter utövar
riksdagen sådan befogenhet att meddela
föreskrifter som enligt denna lag
tillkommer regeringen. Annan befogenhet
som enligt lagen tillkommer
regeringen utövas i fråga om sådan
arbetstagare av riksdagen eller myndighet
som riksdagen bestämmer.

4 kap.

2 §

Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av
statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan
lag. Vidare gäller att endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär
eller civilmilitär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen
äger i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast svensk medborgare
får inneha eller utöva

1. tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,

2. statlig tjänst med vilken kan 2. statlig tjänst med vilken kan

vara förenad myndighetsutövning vara förenad myndighetsutövning

eller handläggning av frågor som rör eller handläggning av frågor vilka rör

förhållandet till annan stat eller mel- förhållandet til) annan stat eller mel lanfolklig

organisation, lanfolklig organisation,

3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är av
betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt eller enskilt
ekonomiskt intresse.

Om andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst än sådana,
som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss lägsta
levnadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

InU1975/76:45

76

Propositionens förslag Uisko nels förslag

7 kap.

6 §

Arbetstagare, som har rätt till statlig
pension men ej har uppnått den
ålder då han äger avgå med ålderspension,
får ej entledigas enligt 4 eller
5 §, om han lämpligen kan förflyttas
till eller beredas annan anställning
som är förenad med sådan pensionsrätt.

Arbetstagare, som har rätt till statlig
pension men ej har uppnått den
ålder då han äger avgå med ålderspension,
får ej entledigas enligt 4 eller
5 §, om han lämpligen kan förflyttas
eller annars omplaceras till annan
anställning som är förenad med
sådan pensionsrätt.

10 §

Erhåller arbetstagare annan anställning
och är denna statligt reglerad,
upphör den första anställningen
utan särskild åtgärd, om ej annat följer
av föreskrift om förening av
tjänster. Sådan föreskrift meddelas i
kollektivavtal eller, i fråga om förening
av en fullmaktstjänst med annan
allmän tjänst, av regeringen.
Vad nu har sagts äger tillämpning
även där den andra anställningen ej
är statligt reglerad, om denna utgör
anställning som tjänsteman hos riksdagen
eller dess myndigheter eller

Erhåller arbetstagare annan anställning
och är denna statligt reglerad,
upphör den första anställningen
utan särskild åtgärd, om ej annat följer
av föreskrift om förening av tjänster.
Sådan föreskrift meddelas i kollektivavtal
eller, i fråga om förening
av en fullmaktstjänst med annan allmän
tjänst, av regeringen. Vad nu
har sagts äger tillämpning även där
den andra anställningen ej är statligt
reglerad, om denna utgöranställning
hos riksdagen eiler dess myndigheter
eller hos allmän försäkringskassa.

hos allmän försäkringskassa.

Föreligger särskilda skäl, får regeringen besluta att anställning skall bestå
utan hinder av första stycket.

Att justitieråd och regeringsråd ej får inneha eller utöva annan statlig
tjänst är särskilt föreskrivet.

10 kap.
1 §

Sätter arbetstagare uppsåtligen eller
av oaktsamhet åsido vad som
åligger honom i hans anställning, får
disciplinpåföljd åläggas honom för
tjänsteförseelse. Vad nu har sagts gäller
dock ej, om felet är ringa.

Sätter arbetstagare uppsåtligen eller
av oaktsamhet åsido vad som
åligger honom i hans anställning och
är /eler ej ringa, får disciplinpåföljd
åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd enligt första stycket får dock ej i något fall åläggas ar -

InU1975/76:45

77

Propositionens förslag

Utskottetsförslag

betstagare därför att han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

15 kap.
6 §

Beträffande tjänsteman hos riksdagen
eller dess myndigheter meddelar
riksdagen bestämmelser om beslutande
organ i frågor som avses i 1-4
§§.

Beträffande arbetstagare hos riksdagen
eller dess myndigheter meddelar
riksdagen bestämmelser om
beslutande organ i frågor som avses
i 1-4 58-

51. att riksdagen antar det i propositionen, bilaga 1, framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister med den ändringen att 1 kap. 2 § erhåller nedan
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag

Utskottets förslag

1 kap.

28

Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får upptagas endast av viss tingsrätt eller som skall

handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rättegångs balken

eller i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1921:225) eller ackordslagen (1970:847),

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband
med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals

rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas på
mål som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning, anställning som
tjänsteman hos riksdagen eller anställning
hos allmän försäkringskassa,
när tvisten gäller

1. fråga som rör tillsättning av
tjänst utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt 5
kap. lagen (1976:000) om offentlig
anställning.

Lagen skall ej heller tillämpas på
mål som rör arbetstagare med statligt
reglerad anställning eller anställning
hos riksdagen eller allmän försäkringskassa,
när tvisten gäller

1. fråga som rör tillsättning av
tjänst utan att enbart avse tvist om
kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt 5
kap. lagen (1976:000) om offentlig
anställning.

InU 1975/76:45

78

Propositionens förslag Utskottets förslag

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild föreskrift
om att talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall föras genom besvär,
gäller den föreskriften.

52. att riksdagen antar de i bilagorna I och 2 till propositionen
framlagda lagförslagen, i den mån de ej behandlats ovan,

53. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen, bilaga
2, anförts under rubriken Riktlinjer för vissa kompletterande reformer
på statens område,

54. beträffande övergripande statligt personalpolitiskt program att
motionen 1975/76:2034, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

55. beträffande facklig verksamhet att riksdagen avslår motionerna
1975/76:854 och 1975/76:2495, yrkandet 3 b,

56. beträffande politisk verksamhet pä arbetsplatserna att riksdagen
dels med anledning av motionen 1975/76:2430, yrkandet 10,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår motionen 1975/76:2495, yrkandena 3 c och 5,

57. att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1976/77 under
elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 291 000 kr.,

58. att riksdagen lägger till handlingarna vad statsministern anfört
i propositionen 1975/76:105 om arbetslivets demokratisering.

Stockholm den 25 maj 1976

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund
(c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c). Oskarson (m),
Nilsson i Kalmar (s), Granstedt (c)*, Fransson (c), Ekinge (fp), Andréasson
i Falkenberg (s), Ulander (s), fru Ekholm-Frank (s)** och herr Hallgren
(vpk).

* Vid behandlingen av momenten 1-26 i hemställan: Vid övriga punkter var fru
Jonäng (c) närvarande.

** Vid behandlingen av momenten 44-58 i hemställan. Vid övriga punkter var herr
Johansson i Simrishamn (s) närvarande.

Reservationer

1. Övergripande mål för arbetsrättsreformen (mom. 1)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar ”Utskottet,
som” och på följande sida slutar "utskottet motionen” bort ha följande
lydelse:

InU1975/76:45

79

Enligt utskottets mening bör den arbetsrättsreform som nu skall genomföras
innebära en faktisk demokratisering av arbetslivet i syfte att tillförsäkra
arbetarklassen demokratiska rättigheter. Lagstiftningen måste således vara
så utformad att den utgör ett stöd för arbetarklassens intressen gentemot
den makthegemoni som arbetsköparna nu har i kraft av att de besitter produktionsmedlen.
Lagförslaget innehåller inte några regler som i sig ger de
arbetande beslutanderätt och är inte heller i annat hänseende av sådan karaktär
att det i någon väsentlig mening förändrar maktförhållandena på arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet kommunisterna har i partimotionen 2495 lagt fram ett alternativ
till regeringens förslag. I motionen framhålls nödvändigheten av
att ange sociala målsättningar med lagstiftningen. Motionärerna anser att
en lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna skall syfta till trygghet
i anställningen, meningsfullt arbete och möjligheter för de arbetshandikappade
att komma in i produktionen i en avsevärt större omfattning än hittills.
Lagen skall vidare vara ett instrument för fördelning av produktionsresultatet,
som ger lönearbetarna godtagbara ekonomiska villkor, liksom för att anpassa
arbetsmiljön efter människan för att minska olycksfall, sjukskrivningar och
utslagning. Utskottet delar härvidlag motionärernas uppfattning.

För att uppnå de angivna sociala målsättningarna hävdas i motionen
2495 att lagen om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna måste ges
ett helt annat innehåll än som föreslås i propositionen och riktas just mot
uttrycken för arbetsköpamas diktatoriska makt. Beträffande rätten till förhandlingar,
strejker, avtalstolkning och möten anser motionärerna att fackföreningarna
skall ha obegränsad förhandlingsrätt och arbetsköparna en obegränsad
primär förhandlingsskyldighet i alla frågor och det oberoende av
om avtal föreligger eller ej. Det sagda skall även gälla i förhållande till
statliga och kommunala myndigheter. Fackföreningarna skall ha en uttrycklig
rätt att använda strejk som påtryckningsmedel i förhandlingar, och de
strejkande och deras fackliga organisationer skall inte kunna dömas till böter.
Fackföreningarna skall också ha obegränsad rätt att tolka ingångna avtal.
Domstolsförfarande skall bara tillämpas vid tvister om lagar. För att öka
möjligheterna att mobilisera fackföreningarnas medlemmar till enig kamp
föreslår motionärerna också att fackföreningarna skall ha rätt till möten
på betald arbetstid, utan inblandning från arbetsköparna.

Mot bakgrund av bestämmelserna i "trygghetslagen”, som gör det möjligt
att avskeda strejkande arbetare, föreslås i motionen 2495 att i lagen införs
ett klart stadgande om att strejk aldrig kan utgöra grund för avsked. Likaså
föreslås att i lagen införs förbud mot svartlistning av arbetare och att brott
mot detta förbud måste följas av kraftiga böter.

Demokrati på arbetsplatserna måste också innefatta lönearbetarnas rätt
att bedriva politisk verksamhet. Denna rätt utgör en viktig grund för att
utveckla lönearbetarnas och fackföreningarnas självständiga kamp mot arbetsköparnas
maktmonopol. Den politiska demokratin får inte stanna vid

InU1975/76:45

80

fabriksportarna, och den för inte heller göras till en förhandlingsfråga. Rätten
till politisk verksamhet på arbetsplatserna måste därför lagfästas.

Avgörande för lönearbetarnas möjligheter att hävda sina intressen gentemot
arbetsköparna är insynen och kontrollen över företagen. Arbetsköparna
måste således åläggas att regelbundet eller efter framställning från
fackföreningarna, utan bestämmelserom sekretess, ge information i viktiga
frågor som ekonomi, orderingång, lageruppbyggnad, investeringar, förändringar
inom företaget/koncernen, omflyttningar och avskedanden, rationaliseringar,
personalpolitik, anlitande av entreprenörer m. m. Informationen
måste därvid lämnas direkt till fackföreningarnas styrelser, som själva har
att avgöra vilken information som skall föras vidare till medlemmarna. Fackföreningarna
skall också ha rätt att utse revisorer med full insyn i företagens/koncernernas
och myndigheternas ekonomi. Rätten till insyn och
kontroll i företagen bör gälla också fackliga ombudsmän och andra fackliga
experter, som inte är anställda i företaget eller myndigheten.

I motionen 2495 föreslås vidare att fackföreningarna ges en lagstadgad
vetorätt i vissa för lönearbetarnas intressen centrala frågor. Det skall gälla
vid uppsägning och omflyttning, vid försäljning, förflyttning och nedläggning
av företag samt vid utländska företags köp av företag i Sverige. Vetorätten
skall vidare omfatta samtliga fall då företaget eller myndigheten
anlitar entreprenörer. Detsamma skall gälla vid beslut om rationalisering,
produktionsuppläggning, analys och mätmetoder samt vid bestämmande
av löneform, liksom i personalfrågor på alla nivåer i företagen och myndigheterna
och i investeringsfrågor. I sammanhanget bör påpekas att TCO:s
styrelse i sitt remissvar har framhållit att medbestämmande blir tämligen
innehållslöst om inte de fackliga organisationerna haren permanent vetorätt
i alla viktiga frågor. Utskottet delar den uppfattningen.

För att en effektiv uppföljning av lönearbetarnas intressen skall kunna
ske kontinuerligt och de lönearbetande få det biträde de behöver i sin kamp
mot arbetsköparintressena är det nödvändigt, som föreslås i motionen 2495,
att förtroendevalda, funktionärer och experter på avdelnings-, förbunds- och
facklig centralorganisations nivå, utan möjlighet till inskränkningar från arbetsköparna,
ges fritt tillträde till arbetsplatserna.

Fackföreningarna måste också tillförsäkras rätten att genom strejker agera
för sina politiska krav, som inte har något direkt samband med förhållandena
på den egna arbetsplatsen. Lönearbetarnas intressekamp är inte isolerad till
arbetsplatserna utan omfattar också exempelvis pris- och hyresfrågor, bostadsbyggande,
samhällsservice, kommunikationer m. m. Likaså måste de
fackliga organisationerna ges rätten att suveränt besluta om internationella
solidaritetsaktioner. Bl. a. den ständiga tillväxten hos de multinationella monopolen
gör detta till en central fråga.

En anslutning till de ovan angivna principerna innebär att det nuvarande
domstolsförfarandet bör slopas. Arbetsdomstolen bör ersättas av civila domstolar,
som endast har att tolka och döma efter lagen. Det betyder också

InU 1975/76:45

81

att de statliga disciplinnämnderna bör avskaffas. Den reaktionära rättsuppfattning
som legat till grund för arbetsdomstolens och civila domstolars
praxis i arbetsrättsmål måste effektivt förändras och praxis betraktas som
obefintlig för att säkra demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.

1 motionen 2495 framförs även förslaget om förändring av förtroendemannalagen,
så att all tid som fackliga förtroendemän behöver för sitt uppdrag
skall ersättas som betald arbetstid oberoende av när arbetet utförs. Fackföreningarna
skall vara suveräna när det gäller att bestämma hur lång tid
som erfordras för uppdraget.

Utskottet delar de åsikter som förs fram i motionen. En reform av arbetsrätten
bör enligt utskottets uppfattning göras betydligt grundligare än
vad propositionen innebär. Reformen bör ha till utgångspunkt de principer
som anges i vpk-motionen 2495. Detta innebär också att utskottet ställer
sig bakom yrkandena i den vid årets början väckta vpk-motionen 1862.

I den motionen begärs ett riksdagsuttalande att arbetstillfredsställelse, god
fysisk och psykisk arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning skall vara överordnade
målsättningar vid reformering av arbetsrätten och att frågan om
ökad effektivitet underordnas dessa målsättningar. Motionärerna vill dessutom
ha en kartläggning av förekomsten av monotont arbete och åtgärder
för att minska detta.

Utskottet återkommer i det följande till de olika punkterna i motionen
2495.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande övergripande mål för arbetsrältsreformen att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:1862 godkänner vad utskottet
anfört.

2. Utredning om sambandet mellan medbestämmandelagen och associationsrättslig
lagstiftning (mom. 4)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s) och Hallgren
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”Av den”
och på följande sida slutar ”underrättas om” bort ha följande lydelse:

Som framhållits av föredragande departementschefen bör problemen kring
förhållandet mellan den associationsrättsliga lagstiftningen och medbestämmandelagen
angripas med utgångspunkt i det nya läge som uppstår med införandet
av den senare lagen. Aktiebolagslagen och annan associationsrättslig
lagstiftning måste tolkas och tillämpas i ljuset av värderingar som ligger
till grund för medbestämmandelagen. Även om delvis skilda uppfattningar
har kommit till uttryck om i vilken utsträckning kollektivavtal kommer
att kunna träffas om direkt beslutsmedverkan för arbetstagarna och om

6 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU1975/76:45

82

vilka former för sådan beslutsmedverkan som kan böra väljas, finns det
enligt utskottets mening inte anledning att sätta i fråga departementschefens
uppfattning att ett för de praktiska behoven tillräckligt utrymme finris för
att tillförsäkra arbetstagarna medbestämmanderätt genom kollektivavtal.
Det bör vara möjligt att i tillräcklig omfattning reglera uppkommande frågor
om gränserna för arbetstagarnas beslutanderätt, om ansvaret för fattade beslut
och annat liknande i kollektivavtalen. Detta hindrar dock inte att det
är lämpligt att hithörande problem studeras ytterligare på det sätt och i
de former som har angetts i propositionen.

Med hänvisning till det anförda bör de aktuella motionsyrkandena inte
föranleda någon åtgärd.

dets att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om sambandet mellan medbestämmandelagen
och associationsrättslig lagstiftning att motionerna
1975/76:2430, yrkandet 5, och 1975/76:2500, yrkandet 2 a, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

3. Utredning om föreningsrättsskyddets omfattning (mom. 6)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som böijar ”Sorn framgår”
och slutar ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Den föreslagna medbestämmandelagen har till uppgift att slå fast vissa
grundläggande regler om arbetstagarnas rätt till inflytande i arbetslivet och
att bilda en utgångspunkt för förhandlingar och kollektivavtal om medbestämmanderätt.
Rätten till förhandlingar i alla frågor som berör förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare är en hörnsten i lagen. Förhandlingsrätten
bygger i sin tur på att rätten att sluta sig samman i organisationer
på arbetsmarknaden och att delta i organisationernas verksamhet
respekteras. Lagens regler om skydd för föreningsrätten skall ses som
en grundval för systemet med kollektiva förhandlingar och avtal mellan
arbetsgivaren och arbetstagarnas fackliga organisationer.

Sträcker man ut skyddet för föreningsrätten utanför den ram, som angetts
i 1936 års förenings- och förhandlingsrättslag och i förslaget till medbestämmandelag,
lämnar man denna anknytning till fackliga förhandlingar
och avtal och ger föreningsrättsskyddet nya uppgifter. Som arbetsrättskommittén
har belyst i sitt betänkande har man här att göra med flera problem
som hänger nära samman. Frågorna om föreningsrättsligt skydd för arbetssökande,
om bruket av organisationsklausuler och om ett direkt skydd i
lagen för organisationernas verksamhet är delvis olika aspekter av samma
problematik. Arbetsrättskommittén har också visat hur dessa frågor och

InU1975/76:45

83

den allmänna frågan om ett skydd för anspråk på att få vara oorganiserad
leder över till problem som till stora delar ligger utanför det arbetsrättsliga
fältet. Man kommer bl. a. in på djupgående problem kring organisationernas
frihet att själva bestämma om sina inre angelägenheter, frågor kring förhållandet
mellan organisationerna och deras enskilda medlemmar etc. Hela
detta ämnesområde måste anses vara sådant att det inte kan passas in inom
ramen för det fortsatta utredningsarbete på det arbetsrättsliga området som
nu förestår. Vi anser alltså att frågorna kring den negativa föreningsrätten
och föreningsrättsskyddet för arbetssökande inte bör utredas i detta sammanhang.

Med hänvisning till det anförda avstyrks de aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utredning om föreningsrättsskyddets omfattning att
riksdagen avslår motionerna 1975/76:2430, yrkandet 11,
1975/76:2493, yrkandet 5, och 1975/76:2498.

4. Representation för arbetstagarna vid fullgörande av primär förhandlings-
och informationsskyldighet (mom. 7)

av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson
(m), Granstedt (c) och Fransson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar ”De övriga”
och på följande sida slutar ”upptagna motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Propositionens utformning av reglerna för förhandlings-och informationsskyldigheten
innebär att ett stort antal anställda i små företag i det
praktiska livet inte omfattas av lagens syfte att förhandlingar sker inom
företaget.

Reglerna om förhandlingsrättens utformning i de frågor det här gäller
måste utformas så, att de tillgodoser lagens grundläggande syfte att ge ett
ökat inflytande åt de direkt berörda på arbetsplatserna även i de små företag
där inte fackklubb eller facklig förtroendeman är utsedd. Endast genom
att utnyttja de närmast berörda arbetstagarnas kunskaper och erfarenheter
kan man nå fram till en verklig demokratisering av arbetslivet. Utskottet
räknar med att arbetsmarknadens parter delar den uppfattning som här förts
fram. Båda parter bör ha ett intresse av att reglerna i lagen utformas så,
att de blir praktiskt hanterliga. Därutöver kommer självfallet att finnas behov
av kompletterande överenskommelser med hänsyn till branschförhållanden
m. m. Sådana överenskommelser är, som tidigare sagts, möjliga och önskvärda.

Lagens primära syfte är att nå ett decentraliserat och smidigt beslutsfattande
där de närmast berördas synpunkter utgör en viktig del av beslutsunderlaget.
Detta syfte omintetgörs genom propositionens förslag i de

InU1975/76:45

84

mindre företag där fackklubb saknas. Utskottet förutsätter att arbetstagarorganisationerna
engagerar arbetstagarna på arbetsplatserna i det fackliga
arbetet. Härigenom främjas ett meningsutbyte mellan de närmast berörda
inför olika beslutssituationer. Att i här avsedda fall ålägga arbetsgivaren
att, utan initiativ från de i företaget anställda, förhandla med representanter
som inte är delaktiga i det dagliga arbetet i företaget skulle fjärma arbetsgivare
och anställda från varandra.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna att primär förhandlingsoch
informationsskyldighet i första hand skall fullgöras med lokal organisation
bör fungera bra på arbetsplatser som har en sådan storlek att där
finns fackliga klubbar. För arbetsplatser där så inte är fallet kommer den
i propositionen föreslagna regeln att medföra att fackföreningsavdelningar,
som ofta skall täcka ett mycket stort antal företag och kan vara belägna
på relativt långt geografiskt avstånd från den aktuella arbetsplatsen, blir
den reella förhandlingsparten och mottagaren av informationen.

På arbetsplatser med fackligt ombud kan denne företräda de anställda.
Flertalet av de förhandlingsfrågor som uppstår bör ett ombud själv kunna
sköta, men ombudet är självfallet oförhindrat att, om han bedömer det
som lämpligt, koppla in den avdelning han tillhör. Hur arbetstagarna skall
representeras vid en förhandling är en fråga för organisationen. Man får
tänka sig att lösningarna blir beroende av de olika förhandlingsfrågornas
storlek och karaktär.

För att främja att förhandlingsarbetet får den här föreslagna lokala förankringen
bör lagregeln utformas så, att förhandlings- och informationsskyldigheten
på arbetsplatser där det inte finns lokal facklig klubb görs beroende
av att där utsetts ett ombud bland de anställda som tillhör fackförening.

Som en komplettering av de regler för förhandlingsrätten som utskottet
skisserat föreslår utskottet i anslutning till motionärernas förslag en särskild
regel om förhandlingens inledande på arbetsplatser där lokal fackklubb eller
fackligt ombud saknas. För att säkerställa ett direkt inflytande för de anställda
på sådana arbetsplatser skall förhandling föregås av en överläggning
med de anställda. Den kompletterande regeln skall stadga skyldighet härom
för arbetsgivare. Därmed säkerställs att de anställda på de små arbetsplatserna
får ett inflytande som är i paritet med det som finns på större arbetsplatser.
Genom detta förfarande får de anställda underlag för att bedöma om de
skall gå vidare i frågan till förhandling genom den fackliga organisationen.
Självfallet kan även en arbetsgivare på grundval av vad som inträffat vid
detta inledande förfarande ta initiativ till sådan förhandling.

Den föreslagna ordningen ger för anställda i ett litet företag minst samma
möjligheter att påverka besluten som propositionens förslag till förhandlingsordning
i vad det gäller större företag. Vad utskottet ovan förordat
innebär således en utvidgad möjlighet för de anställda i de små företagen
i förhållande till propositionen.

InU1975/76:45

85

För att den kompletterande regeln skall fungera väl bör bestämmelserna
utformas så, att arbetsgivaren har skyldighet att avvakta med beslut under
viss tid för att bereda arbetstagarna tillfälle till kontakt med sin fackliga
organisation och överväga om de skall gå vidare och begära förhandling.
Liksom vid primär förhandling bör beslut dock få fattas och verkställas
omedelbart om det föreligger synnerliga skäl. Om inledningsförfarandet enligt
kompletteringsregeln ger vid handen att arbetstagarparten inte avser
att aktualisera förhandling, föreligger inte heller skäl att skjuta upp beslutet.

Om man går över till förhandling i lagens mening gäller självfallet reglerna
därom i full utsträckning.

Då den kompletterande regeln alltid skall tillämpas i samband med viktiga
förändringar, innebär det samtidigt att arbetstagare på den typ av arbetsplatser
det här gäller blir tillförsäkrade information i alla viktigare frågor.

Utskottet vill framhålla att den här föreslagna ordningen inte i något
avseende inskränker arbetstagarorganisationens möjligheter att tillvarata
medlemmarnas intressen eller behöver rubba den gängse principen för förhandlingar.
Man får räkna med att organisationerna på såväl arbetsgivarsom
arbetstagarsidan kommer att anpassa sin interna organisation och sitt
sätt att arbeta till de nya krav som lagstiftningen för med sig. Det bör
vara ett gemensamt intresse för arbetsmarknadens parter att se till att kontaktvägar
och förhandlingssystem ordnas på ett ändamålsenligt sätt, så att
de berörda arbetstagarna på arbetsplatserna får inflytande och insyn i frågor
som direkt berör dem.

Med det anförda har utskottet i allt väsentligt tillgodosett de aktuella
motionsönskemålen. De kompletteringar av lagtexten som erfordras bör tas
in i 14 och 20 §§.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande representation för arbetstagarna vid fullgörande av
primär förhandlings- och informationsskyldighet att riksdagen
med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 såvitt
angår 14 och 20 §§ förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet, 1975/76:2453, 1975/76:2493, yrkandet 4, och
1975/76:2494, yrkandena A 14 och A 15, godkänner vad utskottet
anfört.

5. Undantag för småföretag från primär förhandlings- och informationsskyldighet
(mom. 8)

under förutsättning av avslag på reservation 4
av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar ”När det”
och slutar ”motionärerna föreslår” bort ha följande lydelse:

InU 1975/76:45

86

Utskottet anser det angeläget att särskilda regler införs i lagen som tar
hänsyn till de mindre företagens speciella förhållanden. Enligt de i propositionen
föreslagna reglerna skulle informationsskyldigheten och förhandlingar
enligt 11-13 §§ kunna komma att fullgöras direkt med fackliga ombudsmän
som ej är anställda i företaget. Det kan inte rimligen förväntas
att dessa skall ha kunskaper om och den lojalitet med företaget som personer
anställda där normalt har. Det kan heller inte vara önskvärt att de fackliga
organisationernas tjänstemän skall motta informationer från flera inbördes
konkurrerande företag inom samma bransch. Systemet kan också leda till
att förhandlingarna tar betydligt längre tid än om de hade kunnat föras
med de anställda direkt. I ett mindre företag är det ofta omöjligt att skilja
på företagets och ägarens ekonomi. De i propositionen föreslagna reglerna
om information är också mycket långtgående.

Som påpekats i moderata samlingspartiets partimotion är ett sätt att minska
problemen för de minsta företagen att undanta företag med ett mindre
antal anställda från lagens tillämpningsområde.

Denna lösning, som har vissa principiella svagheter, är trots detta att
föredra då det inte visat sig möjligt att få till stånd andra regler som möjliggör
att de mindre företagen på ett smidigt sätt kan fullgöra sin informationsoch
förhandlingsskyldighet direkt med de anställda.

Utskottet vill med hänvisning till det anförda föreslå att företag med
färre än tio anställda undantas från förhandlingsskyldighet enligt 11-13 §§
och informationsplikten enligt 19 §.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande undantag för småföretag frän primär förhandlingsoch
informationsskyldighet att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2494, yrkandena A 2 och A 6 i denna del, godkänner
vad utskottet anfört.

6. Utformningen av uppskovsreglerna (mom. 9)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”uppskovreglerna i samband med central förhandling”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör det föreligga en absolut skyldighet för
arbetsköparna att avvakta med beslut tills förhandling slutförts. Elastiska
formuleringar av typ ”särskilda skäl” och "synnerliga skäl” ger arbetsköparna
stora möjligheter att i praktiken kringgå uppskovsreglerna. Utskottet
förordar med hänsyn till det anförda att de berörda reglerna om undantag
från uppskovsskyldighet tas bort ur lagtexten. Slutligen vill utskottet tillägga
att det alltid finns möjlighet att snabbt fatta och verkställa beslut i rena
nödsituationer som brand eller liknande. Detta framgår av allmänna rättsgrundsatser
och behöver inte särskilt lagregleras. Det anförda innebär att

InU 1975/76:45

87

utskottet tillstyrker de aktuella yrkandena i vpk-motionen 2495, medan
motionen 2494 avstyrks i motsvarande delar,

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande utformningen av uppskovsreglerna att riksdagen med
avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandet A 3, och med bifall
till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 a och 2 i motsvarande
delar, godkänner vad utskottet anfört.

7. Utformningen av uppskovsreglerna (mom. 9)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar "Enligt utskottets”
och slutar "uppskovsreglerna i samband med central förhandling"
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att enligt arbetsrättskommitténs förslag arbetsgivare
skulle vara skyldig att vänta med beslut och verkställighet därav
tills förhandlingarna är avslutade om sådant uppskov skäligen kunde krävas
av honom. I propositionen har arbetsgivarens möjlighet att fatta beslut innan
förhandling avslutats ytterligare beskurits att som föreslås gälla endast om
"särskilda” eller "synnerliga” skäl förefinns. Enligt utskottets mening bör
de av arbetsrättskommittén föreslagna reglerna vara till fyllest för att undvika
att de syften lagstiftningen vill tillgodose åsidosätts.

Utskottet tillstyrker alltså moderata samlingspartiets motion på den aktuella
punkten. Härav följer att utskottet avstyrker propositionens förslag
i motsvarande del, liksom yrkandet i vpk-motionen om att udantag över
huvud ej skall förekomma,

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande utformningen av uppskovsreglerna att riksdagen med
avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandet 1 a och 2 i motsvarande
delar, och med bifall till motionen 1975/76:2494, yrkandet
A 3, godkänner vad utskottet anfört.

8. Avskaffande av regler om central förhandling (mom. 10)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar "Utskottet
ansluter” och slutar "för arbetstagarparten” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att kritik mot de föreslagna reglerna om central
förhandling har framförts i såväl partimotionerna från moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet som i motionen av herr Wennerfors
(m). Enligt utskottets mening är det inte möjligt att genom endast smärre
justeringar i lagtexten komma till rätta med de påtalade olägenheterna i

InU1975/76:45

88

form av tidsutdräkt eller svårigheter att fastställa vilka frågor som skulle
undantas från reglerna om central förhandling. Det är därför nödvändigt
att, för att undvika att ytterligare byråkratisera förhandlingsförfarandet, vilket
skulle medföra betydande risker för försening och handlingsförlamning
inom företagen, i enlighet med yrkandet i moderata samlingspartiets motion
låta regeln om central förhandling helt utgå. Givetvis står det parterna fritt
att genom avtal komma överens om att ha central förhandling i vissa frågor.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande avskaffande av regler om central förhandling att riksdagen
med avslag på propositionens förslag och med bifall till
motionen 1975/76:2494, yrkandena A 4, A 5 och A 7, godkänner
vad utskottet anfört.

9. Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med
central förhandling (mom. 12)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar "Däremot
är” och slutar "central förhandling” bort ha följande lydelse:

Tankegången i propositionen i fråga om tolkningen av begreppen synnerliga
och särskilda skäl är att det i det enskilda fallet skall göras en avvägning
mellan behovet av att beslut fattas utan dröjsmål och arbetstagarnas
intresse av att betydelsefulla beslut inte fattas utan föregående förhandlingar.
En ledande synpunkt är här att arbetsgivarna skall inrätta sig efter förhandlingsskyldigheten
och tillse att det blir utrymme för meningsfulla förhandlingar
innan beslut fattas.

I likhet med departementschefen anser utskottet att det inte är lämpligt
att ange en närmare beskrivning av de fall i vilka regeln skall få tillämpas
vare sig vid lokala eller centrala förhandlingar. Utskottet understryker att
regeln är avsedd att tillämpas restriktivt på grund av den centrala vikt den
primära förhandlingsrätten anses ha som grundläggande form för inflytande
i frågor av stor betydelse för arbetstagarna. Utskottet finner med hänsyn
till det anförda inte skäl att föreslå riksdagen att göra något särskilt uttalande
om uppskovsreglernas tillämpning i samband med central förhandling. Yrkandet
i folkpartimotionen härom avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i
samband med central förhandling att motionen 1975/76:2493, yrkandet
2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

InU1975/76:45

89

10. Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med
central förhandling (mom. 12)

under förutsättning av bifall till reservation 6

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar ”Däremot
är” och slutar ”central förhandling” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare avvisat tanken på undantag från uppskovsreglerna.
På grund härav avstyrks också yrkandet om att synnerliga och särskilda
skäl skall ha en speciell betydelse i samband med central förhandling.

dets att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i
samband med central förhandling att motionen 1975/76:2493, yrkandet
2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

11. Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med
central förhandling (mom. 12)

under förutsättning av bifall till reservation 8

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar ”Däremot
är” och slutar ”central förhandling” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare avvisat att lagregler om central förhandling skall
införas. Med hänsyn därtill finns det inte anledning att diskutera innebörden
av uppskovsreglerna i samband med sådan förhandling. Det aktuella motionsyrkande!
avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i
samband med central förhandling att motionen 1975/76:2493, yrkandet
2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

12. Omfattningen av de primära förhandlingsfrågorna (mom. 14)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar ”1 centerpartimotionen”
och på följande sida slutar ”utskottet motionsyrkandet” bort
ha följande lydelse:

Utskottet är emot de förslag som finns i propositionen och i en del motioner
om begränsning av den primära förhandlingsskyldigheten. Det finns inte

InU1975/76:45

90

skäl att undanta frågor som inte är att beteckna som viktigare förändringar.
Detta uttryck ger arbetsköparna möjligheter till godtyckliga avgöranden som
i praktiken urholkar värdet av den primära förhandlingsrätten. Utskottet
biträder med det anförda vpk-motionen 2495 att alla förändringar bör omfattas
av primär förhandlingsskyldighet från arbetsköparnas sida.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande omfattningen av de primäraförhandlingsfrågorna att
riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena
1 a och 2 i denna del, godkänner vad utskottet anfört.

13. Utformningen av 10 § medbestämmandelagen (mom. 15)

under förutsättning av bifall till reservation 12

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 15 bort
ha följande lydelse:

15. att riksdagen antar 10 § i det genom propositionen 1975/76:105,
bilaga 1, framlagda förslaget till lag om medbestämmande i
arbetslivet i följande såsom reservantens förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Arbetstagarorganisation har rätt till
förhandling med arbetsgivare ifråga
rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit arbetstagare
hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att förhandla
med arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt första
stycket tillkommer arbetstagarorganisationen
även i förhållande till
organisation som arbetsgivaren tillhör
och arbetsgivarens organisation
i förhållande till arbetstagarorganisationen.

Reservantens förslag
10 §

Facklig organisation har rätt till förhandling
med arbetsgivare i alla frågor
rörande förhållandet mellan arbetsgivaren
och sådan medlem i organisationen,
som är eller har varit
anställd hos arbetsgivaren. Arbetsgivare
har motsvarande rätt att förhandla
med facklig organisation.

Förhandlingsrätt enligt första
stycket tillkommer facklig organisation
även i förhållande till organisation
som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens
organisation i förhållande
till den fackliga organisationen.

14. Utformningen av 11 § medbestämmandelagen (mom. 16)

under förutsättning av bifall till reservationerna 6 och 12

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 16 bort
ha följande lydelse:

InU1975/76:45

91

16. att riksdagen antar 11 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservantens förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Innan arbetsgivare beslutar om
viktigare förändring av sin verksamhet,
skall han på eget initiativ förhandla
med arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal. Detsamma skall
iakttagas innan arbetsgivare beslutar
om viktigare förändring av arbets- eller
anställningsförhållandena för arbetstagare
som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket.

Reservantens förslag

I

Innan arbetsgivare beslutar om
förändring av sin verksamhet, skall
han på eget initiativ förhandla med
den fackliga organisationen i förhållande
till vilken han är bunden av
avtal. Detsamma skall iakttagas innan
arbetsgivare beslutarom förändring
av arbets- eller anställningsförhållandena
för anställd som tillhör
organisationen.

15. Utformningen av 11 § medbestämmandelagen (mom. 16)

under förutsättning av bifall till reservation 7

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen antar 11 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

11 §

Innan arbetsgivare tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första
stycket.

Arbetsgivaren har att avvakta med
beslut eller annan åtgärd i frågan tills
förhandlingen slutförts, om sådant
uppskov skäligen kan krävas av honom.

16. Utformningen av 11 § medbestämmandelagen (mom. 16)

under förutsättning av bifall till reservationerna 5 och 7

InU1975/76:45

92

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen antar 11 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Innan arbetsgivare beslutar om
viktigare förändring av sin verksamhet,
skall han på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation
i förhållande till vilken han är
bunden av kollektivavtal. Detsamma
skall iakttagas innan arbetsgivare
beslutar om viktigare förändring av
arbets- eller anställningsförhållandena
för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första
stycket.

Reservanternas förslag
11 §

Innan arbetsgivare med minst tio
anställda beslutar om viktigare förändring
av sin verksamhet, skall han
på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation
i förhållande
till vilken han är bunden av kollektivavtal.
Detsamma skall iakttagas
innan arbetsgivare beslutar om viktigare
förändring av arbets- eller anställningsförhållandena
för arbetstagare
som tillhör organisationen.

Arbetsgivaren har att avvakta med
beslut eller annan åtgärd i frågan tills
förhandlingen slutförts, om sådant
uppskov skäligen kan krävas av honom.

17. Utformningen av 12 § medbestämmandelagen (mom. 17)

under förutsättning av bifall till reservation 6

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 17 bort
ha följande lydelse:

17. att riksdagen antar 12 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservantens förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

När arbetstagarorganisation som
avses ilis påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det, får

Reservantens förslag
12 §

När facklig organisation som avses
illS påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges förhandla
med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.

InU1975/76:45

93

Propositionens. förslag Reservantens förslag

arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

18. Utformningen av 12 § medbestämmandelagen (mom. 17)

under förutsättning av bifall till reservation 7

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen antar 12 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

1

När arbetstagarorganisation som
avses i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det, får
arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

Reservanternas förslag

§

När arbetstagarorganisation som
avses i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut som
rör medlem i organisationen. Arbetsgivaren
har att avvakta med beslut eller
annan åtgärd i frågan tills förhandlingen
slutförts, om sådant uppskov
skäligen kan krävas av honom.

19. Utformningen av 14 § medbestämmandelagen (mom. 18)

under förutsättning av bifall till reservation 4

av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson
(m), Granstedt (c) och Fransson (c) som anser att utskottets hemställan
under 18 bort ha följande lydelse:

18. att riksdagen antar 14 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

14 §

Finns lokal arbetstagarorganisation, Om arbetstagarorganisation har utskall
förhandlingsskyldigheten enligt sett företrädare bland arbetstagarna

11-13 §§ fullgöras i första hand genom på arbetsplatsen skall förhandlings forhandling

med denna. skyldigheten enligt 11-13 §§ i första

InU1975/76:45

94

Propositionens förslag Reservanternas förslag

hand fullgöras genomförhandling med
sådan företrädare.

Uppnås icke central arbetstagarorganisation.

Innan arbetsgivare beslutar om viktigare
förändring av verksamheten
skall han, om sådan företrädare som
anges i första stycket inte utsetts, på
eget initiativ överlägga med berörda
anställda, som tillhör organisation som
avses ill och 13 §§, och är arbetsgivaren
om arbetstagarna godkänner detta
inte skyldig att fullfölja förhandlingsskyldigheten
enligt dessa paragrafer.
För att bereda arbetstagarparten möjlighet
att begära förhandling är arbetsgivaren,
om inte synnerliga skäl föreligger,
skyldig att avvakta med beslut i
skälig tid efter överläggningen.

20. Utformningen av 14 § medbestämmandelagen (mom. 18)

under förutsättning av bifall till reservationerna 4 och 8

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemstäl lan
under 18 bort ha följande lydelse:

18. att riksdagen antar 14 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

14 §

Finns lokal arbetstagarorganisation,
skall förhandlingsskyldigheten enligt
11-13 §§ fullgöras i första hand genom
förhandling med denna.

Uppnås icke enighet vid förhandling
enligt första stycket, skall arbetsgivaren
på begäran förhandla även med
central arbetstagarorganisation.

Om arbetstagarorganisation har utsett
företrädare bland arbetstagarna
på arbetsplatsen skall förhandlingsskyldigheten
enligt 11-13 §§ i första
hand fullgöras genomförhandling med
sådan företrädare.

Innan arbetsgivare beslutar om viktigare
förändring av verksamheten
skall han, om sådan företrädare som
anges i första stycket inte utsetts, pä
eget initiativ överlägga med berörda
anställda, som tillhör organisation som

InU1975/76:45

95

Propositionens förslag Reservanternas förslag

avsesill och 13 §§, och är arbetsgivaren
om arbetstagarna godkänner detta
inte skyldig att fullfölja förhandlingsskyldigheten
enligt dessa paragrafer.
För att bereda arbetstagarparten möjlighet
att begäraförhandling är arbetsgivaren,
om inte synnerliga skäl föreligger,
skyldig att avvakta med beslut i
skälig tid efter överläggningen.

21. Utformningen av 20 § medbestämmandelagen (mom. 19)

under förutsättning av bifall till reservation 4

av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson
(m), Granstedt (c) och Fransson (c) som anser att utskottets hemställan
under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen antar 20 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

20 §

Finns lokal arbetstagarorganisation,
skall informationsskyldigheten enligt
19 § fullgöras mot denna. Vid förhandling
enligt 14 § andra stycket
skall skyldigheten fullgöras även
mot central arbetstagarorganisation,
i den mån informationen är av betydelse
för förhandlingsfrågan.

Informationsskyldighet enligt 19 §
föreligger endast om arbetstagarorganisation
har utsett företrädare bland
arbetstagarna på arbetsplatsen. Informationen
skall lämnas till sådan företrädare.
Vid förhandling enligt
14 § andra stycket skall skyldigheten
fullgöras även mot central arbetstagarorganisation,
i den mån informationen
är av betydelse för förhandlingsfrågan.

22. Utformningen av 20 § medbestämmandelagen (mom. 19)

under förutsättning av bifall till reservationerna 4 och 8

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen antar 20 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

InU1975/76:45

96

Propositionens förslag Reservanternas förslag

20 §

Finns lokal arbetstagarorganisation, Informationsskyldighet enligt 19 §
skall informationsskyldigheten enligt föreligger endast om arbetstagarorga 19

§ fullgöras mot denna. Vid för- nisa tion har utsett företrädare bland

handling enligt 14 § andra stycket skall arbetstagarna pä arbetsplatsen. Inför skyldigheten

fullgöras även mot central mationen skall lämnas till sådan fö arbetstagarorganisation,

i den män in- reträdare.

formationen är av betydelse för förhandlingsfrägan.

23. Allmänna rätten till information (mom. 21)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c),
Granstedt (c). Fransson (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att till det stycke av utskottets yttrande på s. 36 som börjar ”Informationsplikten
är” och slutar ”vid informationen” bort fogas följande
mening:

Undantagen bör enligt utskottets uppfattning inte vara alltför begränsade
med hänsyn till de stora värden som kan stå på spel.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar ”Med det”
och slutar ”i lagtexten” bort ha följande lydelse:

Med det anförda har utskottet tillmötesgått en del av de synpunkter som
ligger bakom motionsyrkandena även om utskottet inte har velat biträda
begärda ändringar i lagtexten.

dels ock att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande allmänna rätten till information att riksdagen med
anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet 1 i denna
del, 1975/76:2451, yrkandet 1,1975/76:2493, yrkandet 3 i denna
del och 1975/76:2494, yrkandena A 6 i denna del och A 8,
godkänner vad utskottet anfört.

24. Allmänna rätten till information (mom. 21)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar ”Enligt utskottets”
och på följande sida slutar ”i lagtexten” bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsrättskommitténs förslag skulle arbetsgivare åläggas att fortlöpande
hålla den lokala motparten underrättad om företagets produktionsmässiga
och ekonomiska utveckling samt om personalpolitiken. I propositionen
är denna skyldighet utvidgad till att även bereda arbetstagarorganisationen
tillfälle att i den omfattning som organisationen behöver grans -

InU1975/76:45

97

ka böcker, räkenskaper och andra handlingar som rör arbetsgivarens verksamhet.
Därutöver skall arbetsgivaren på begäran tillhandahålla avskrift av
handlingarna och biträda med utredningsarbete som organisationen behöver
för bedömning av arbetsgivarens verksamhet. Samtidigt har kommitténs
förslag att informationsskyldighet icke skall föreligga vid påtaglig risk för
skada utgått. Utskottet finner detta mindre välbetänkt med hänsyn till de
stora värden som kan stå på spel. Utskottet förordar att den av arbetsrättskommittén
föreslagna regeln om risk för skada tas in i lagen i 21 §.
Detta innebär att yrkandena i motionerna 2493, 2494 och 2451 tillstyrks.
Förslaget innebär också att syftet med det förevarande yrkandet i motionen
2430 blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande allmänna rätten till information att riksdagen med
anledning av motionen 1975/76:2430, yrkandet 1 i denna del,
samt med bifall till motionerna 1975/76:2451, yrkandet 1,
1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, 1975/76:2494, yrkandena
A 6 i denna del och A 8, godkänner vad utskottet anfört.

25. Utformningen av 19 § medbestämmandelagen (mom. 22)

under förutsättning av bifall till reservation 5

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 22 bort ha följande lydelse:

22. att riksdagen antar 19 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

Arbetsgivare skall fortlöpande
hålla arbetstagarorganisation i förhållande
till vilken han är bunden
av kollektivavtal underrättad om
hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt
och ekonomiskt
liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.
Arbetsgivaren skall dessutom
bereda arbetstagarorganisationen
tillfälle att granska böcker, räkenskaper
och andra handlingar,
som rör arbetsgivarens verksamhet,
i den omfattning som organisationen
behöver för att tillvarataga medlem -

Reservanternas förslag
19 §

Arbetsgivare med minst tio anställda
skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation
i förhållande till vilken
han är bunden av kollektivavtal
underrättad om hur hans verksamhet
utvecklas produktionsmässigt
och ekonomiskt liksom om riktlinjerna
för personalpolitiken. Arbetsgivaren
skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen
tillfälle att
granska böcker, räkenskaper och
andra handlingar, som rör arbetsgivarens
verksamhet, i den omfattning
som organisationen behöver för att

7 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU1975/76:45

98

Propositionens förslag R eservanternas förslag

marnas gemensamma intressen i tillvarataga medlemmarnas gemen forhållandet

till arbetsgivaren. samma intressen i förhållandet till

arbetsgivaren.

Om det angivet ändamål.

26. Reglerna om tystnadsplikt m. m. (mom. 23)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) som
anser att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Utskottet
vill dessutom” och slutar ”helhet dispositiva” bort utgå.

27. Reglerna om tystnadsplikt m. m. (mom. 23)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar ”Det är” och

på följande sida slutar ”helhet dispositiva” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att informationsskyldigheten har utvidgats
i förhållande till arbetsrättskommitténs förslag samtidigt som sekretesskyddet
har försvagats. Utskottet anser att arbetsrättskommitténs förslag är väl
avvägt och biträder därför moderata samlingspartiets motion och motionen
2451 i aktuella delar. Motionärerna förordar en regel som stämmer överens
med kommitténs förslag. Part skal! sålunda kunna göra skriftligt förbehåll
om tystnadsplikt, varvid information ej behöver lämnas till andra än sådana
representanter för motparten vilka av denne till skäligt antal på förhand
utsetts att mottaga beskedet. Av det sagda framgår att utskottet avstyrker
vpk-motionen i förevarande del.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande reglerna om tystnadsplikt m. m. att riksdagen med
bifall till motionerna 1975/76:2451, yrkandet 2, 1975/76:2493,
yrkandet 3 i denna del, och 1975/76:2494, yrkandet A 9, samt
med avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 e och 2
i denna del, godkänner vad utskottet anfört.

28. Reglerna om tystnadsplikt m. m. (mom. 23)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar ”Det är” och
på följande sida slutar ”helhet dispositiva” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl att ha några lagstadganden
om tystnadsplikt. Det kan i undantagsfall - t. ex. på grund av hänsyn till
enskild person - vara berättigat att begränsa den krets som bör ta del av
informationen. Sådana fall bör de fackliga organisationerna få hantera helt

InU1975/76:45

99

på egen hand och utan några lagstadgade förpliktelser mot arbetsgivare eller
andra. Med det anförda ansluter sig utskottet till förslaget i vpk-motionen
att 21 och 22 §§ bör utgå ur lagförslaget. Övriga i sammanhanget aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande reglerna om tystnadsplikt m. m. att riksdagen med
bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 e och 2 i denna
del, samt med avslag på motionerna 1975/76:2451, yrkandet
2, 1975/76:2493, yrkandet 3 i denna del, och 1975/76:2494,
yrkandet A 9, godkänner vad utskottet anfört.

29. Utformningen av 21 och 22 §§ medbestämmandelagen (mom. 24)

under förutsättning av bifall till reservationerna 24 och 27

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 24 bort ha följande lydelse:

24. att riksdagen antar 21 och 22 §§ förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande som reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

21 §

Part som skall lämna information Vad i 18 och 19 §§ sägs gäller ej
har rätt tillförhandling med motparten om parts fullgörande av informations om

tystnadsplikt rörande den informa- skyldighet skulle för honom eller andon
som skall lämnas. Om förhand- nan medföra påtaglig risk för skada,

lingen avser information enligt 19 §,
äger 14 § motsvarande tillämpning.

Uppnås icke enighet vid förhandling
enligt första stycket, kan parten väcka
talan vid arbetsdomstolen om tystnadsplikt.
Sådan talan skall väckas
inom tio dagar efter det att förhandling
har avslutats. Domstolen skall förordna
om tystnadsplikt, i den män det
kan antagas att det annars skulle föreligga
risk för väsentlig skada för part
eller annan.

Har part påkallat förhandling om
tystnadsplikt och iakttager han föreskrifterna
i första och andra styckena,
gäller till dess frågan har blivit slutligt
avgjord den tystnadsplikt som han krä -

InU1975/76:45

100

Propositionens förslag

ver. Är kravet obefogat och har parten
insett eller bort inse detta, föreligger
dock ej tystnadsplikt.

22 §

Den som med tystnadsplikt har mottagit
information för lokal eller central
arbetstagarorganisations räkning får
utan hinder av tystnadsplikten föra informationen
vidare till ledamot i styrelsen
för organisationen. 1 sådant fall
galler tystnadsplikten även för styrelseledamoten.

Reservanternas förslag

Part som skall lämna information
har rätt att göra skriftligt förbehåll om
tystnadsplikt rörande den information
som skall lämnas. Sker det är parten
ej skyldig lämna beskedet till andra än
sådana representanter för motparten
vilka av denne till skäligt anta! påförhand
utsetts att mottaga informationen.
Sådan representant får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han sålunda
erfarit.

30. Utformningen av 21 och 22 §§ medbestämmandelagen (mom. 24)

under förutsättning av bifall till reservation 28

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 24 bort
ha följande lydelse:

24. att riksdagen avslår propositionen i fråga om 21 och 22 §§ förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet.

31. Medbestämmanderätt genom kollektivavtal (mom. 26)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”motsvarande motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först erinra om att det enligt gällande lagstiftning är parterna
på arbetsmarknaden obetaget att i kollektivavtal reglera alla spörsmål som
har samband med förhållandet på arbetsmarknaden och relationerna mellan
arbetsgivare och arbetstagare. I den mån förhandlingar härom kommer till
stånd och leder till avtal är i dag ytterst en fråga om respektive parters
förhandlingsstyrka.

Utskottet vill vidare erinra om att arbetsrättskommitténs majoritet föreslog
att i kollektivavtal skulle kunna intagas regler om inflytande för de
anställda i frågor som rör arbetets ledning eller fördelning och att kommittén
utförligt diskuterade vilka frågor som skulle hänföras till detta område. Även
om utskottet är medvetet om att vissa gränsdragningsproblem kan uppstå,
är utskottet övertygat om att dessa kan lösas i praxis utan större problem.
I vart fall kan inte svårigheter härvidlag få vara avgörande för utskottets

InU 1975/76:45

101

ställningstagande på denna punkt.

Utskottet vill understryka att kommittén inte var beredd att till kollektivavtalsreglering
hänföra frågor gällande vad som brukar benämnas företagsledningsfrågor
och till följd härav inte heller utrett vilka konsekvenser
som kan uppkomma om avtalsregleringen utvidgas att avse även sådana
frågor. Remissinstanserna har heller inte haft anledning att gå närmare in
på konsekvenserna av att lagen även skulle omfatta företagsledningsfrågor.
Den i förhållande till arbetsrättskommittén i propositionen föreslagna utvidgningen
av förhandlingsrätten innebär en betydande förändring av förhållandena
på den svenska arbetsmarknaden. Förhandlingsskyldigheten
kommer därmed att utvidgas till att avse alla frågor som rör ett företags
drift, produktionsplanering och långsiktiga investeringsverksamhet. Förmågan
att fatta snabba beslut, att göra de riktiga marknadsmässiga bedömningarna
samt viljan att ta risker kan vara helt avgörande för företagets
framtid och dess möjligheter att ge tryggad sysselsättning. Att utan föregående
utredning och remissbehandling vidta så långtgående ingrepp i
de svenska företagens ledningsfunktioner inger enligt utskottets mening
starka betänkligheter.

När det gäller förslaget i vpk:s motion om ny lydelse av 32 § konstaterar
utskottet att det hänger samman med yrkanden som utskottet tagit upp
i andra avsnitt. Något behov av ett målsättningsstadgande av det slag som
föreslås i form av 32 a § kan inte sägas vara för handen.

Utskottet ansluter sig med det anförda till yrkandet i moderata samlingspartiets
partimotion som innebär att 32 § lagen om medbestämmande
inte skall avse företagsledningsfrågor. Det anförda innebär också att utskottet
helt heller delvis tillgodoser motionerna 2496 och 2497. Med den inställning
utskottet har blir det inte aktuellt med en lösning av det slag herr Wennerfors
föreslår. Det motionsyrkandet avstyrks således. Även vpk-motionen avstyrks
i förevarande del.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande medbestämmanderätt genom kollektivavtal att riksdagen
med bifall till motionerna 1975/76:2494, yrkandet A 1,
och 1975/76:2497 och med anledning av motionen
1975/76:2496 samt med avslag på motionerna 1975/76:2495,
yrkandena 1 f och 2 i denna del, och 1975/76:2500, yrkandet
2 b, antar 32 § förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet
i följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

32 §

Mellan parter som träffar kollek- Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna an- tivavtal om löner och allmänna an ställningsvillkorbör,

om arbetstagar- ställningsvillkorbör,om arbetstagar -

InU 1975/76:45

102

parten begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt
för arbetstagarna i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens
bedrivande i övrigt.

parten begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt
för arbetstagarna i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal
samt ledningen och
fördelningen av arbetet.

32. Medbestämmanderätt genom kollektivavtal (mom. 26)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar "Utskottet
delar” och slutar ”motsvarande motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet kommunisternas alternativa förslag till regler om medbestämmande
genom kollektivavtal har en helt annan målinriktning än regeringsförslaget.
Motionärerna hävdar att lönearbetarna och deras fackliga
organisationer måste ha lagligt stöd att förhandla i alla frågor. De skall
vidare ha lagstadgad strejkrätt, vetorätt mot arbetsköparnas åtgärder beträffande
personalpolitiken, såsom vid uppsägning och omplacering av anställda.
Vetorätten skall vidare gälla i alla investeringsfrågor, vid köp och
försäljning, nedläggning eller förflyttning av företag, vid anlitande av entreprenörer
och konsulter, vid rationaliseringar och omläggningar av produktionen,
vid tidsstudier o. dyl. samt i fråga om löneformer och frågor
som rör arbetsmiljön.

En lag om demokratiska rättigheter skall enligt motionärerna syfta till
att befrämja genomförandet av en långtgående social målsättning innebärande
verklig trygghet i anställningen med ett meningsfullt arbete där de
arbetshandikappade kommer in i produktionen.

En bättre och rättvisare fördelning av produktionsresultatet så att lönearbetarna
får godtagbara ekonomiska villkor - anpassning av arbetsmiljön
och produktionssystemet till människan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den föreslagna lagen bort
ha denna inriktning. Det är beklagligt att regeringen inte tagit fasta på den
starka opinionen ute bland arbetarna och inriktat sitt lagförslag därefter.
Utskottet biträder därför vpk-motionen i nu berörda delar och hemställer
att riksdagen antar motionärernas förslag till 32 § samt 32 a §.

Därmed har utskottet avstyrkt samtliga övriga i sammanhanget upptagna
motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande medbestämmanderätt genom kollektivavtal att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 f
och 2 i denna del, samt med avslag på motionerna

InU1975/76:45

103

1975/76:2494, yrkandet A 1,1975/76:2496,1975/76:2497 samt
1975/76:2500, yrkandet 2 b, antar 32 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet jämte ett tillägg till lagförslaget i
form av 32 a § i följande som reservantens förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

32

Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna anställningsvillkor
bör, om arbetstagarparten
begär det, även träffas kollektivavtal
om medbestämmanderätt för arbetstagarna
i frågor som avser ingående
och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen av arbetet
och verksamhetens bedrivande i övrigt.

32

Reservantens förslag
§

På grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen innebärande
facklig organisations rätt till förhandlingar
i alla frågor, strejkrätt, vetorätt
mot arbetsköparens åtgärder i följande
frågor: Vid uppsägning och omflyttning
av anställda, i alla personalfrågor, i
alla investeringsfrågor, vid köp och försäljning
samt vid förflyttning och nedläggning
av företag, vid anlitande av
entreprenörer och konsulter, vid rattionaliseringar,
produktionsuppläggningar
samt analys och tidsstudier och
vid bestämmande av löneform, kan
mellan parter som träffar avtal om löner
och allmänna anställningsvillkor,
om facklig organisation begär det,
även träffas avtal i frågor som avser
ingående och upphörande av anställningsavtal,
ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens bedrivande
i övrigt.

a §

Denna lag syftar till att befrämja
genomförandet av följande sociala
målsättningar:

1. Trygghet i anställningen med ett
meningsfullt arbete där de arbetshandikappade
kommer in i produktionen.

2. En fördelning av produktionsresultatet
som ger lönearbetarna godtagbara
ekonomiska villkor.

3. Arbetsmiljön anpassas efter människan.

InU 1975/76:45

104

33. Reglerna om tolkningsföreträde (mom. 27)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar ”Utskottet har”
och på följande sida slutar ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är den princip i fråga om tolkningsföreträde
vid arbetsskyldighet som arbetsdomstolen på sin tid utformade präglad av
hänsyn till båda parters intressen. Arbetsgivaren äger icke utöva någon avtalstolkning
i ond tro. Han är underkastad skyldighet att betala allmänt
skadestånd om han förfar vårdslöst i avtalstillämpningen. Han är vidare
utan undantag skyldig att ersätta ekonomisk skada. Detta gäller även i fall
då hans avtalstolkning i och för sig varit förståelig ehuru icke objektivt
riktig. I praktiken har en arbetstagarpart blott i undantagsfall haft anledning
att klaga på en arbetsgivares utövning av tolkningsföreträdet. Antalet fall
av sådan innebörd som hänskjutits till arbetsdomstolens prövning och där
arbetsdomstolen utdömt allmänt skadestånd till följd av att arbetsgivaren
utövat sitt tolkningsföreträde oriktigt är sällsynta.

De ekonomiska värden som i dag är förbunda med produktionens ostörda
gång är avsevärt större än vad som gällde 1934. Svårigheten för arbetstagarsidan
att i efterhand ersätta den ekonomiska skada som skulle bli följden
av ett felaktigt beslut från fackföreningens sida, är därmed ännu mer uppenbar.
Det för frågan om tolkningsföreträdet betydelsefulla måste vara att
det är arbetsgivaren som bär det ekonomiska ansvaret för verksamheten.
Denne har i regel de största möjligheterna att i normalfallet bedöma alla
konsekvenser av att en viss åtgärd företas eller icke företas.

Utskottet vill också påpeka att departementschefens påstående i propositionen
att de nuvarande reglerna om tolkningsföreträdet innebär ett avsteg
från vad som normalt gäller vid tvister mellan parter på civilrättens område
inte är bärande, eftersom skadeståndet i arbetsrättslagstiftningen främst skall
vara preventivt och inte reparativt som i civilrätten.

Som påpekas i moderata samlingspartiets partimotion skulle de i propositionen
föreslagna reglerna för tolkningsföreträdet kunna leda till besvärliga
tolkningstvisteroch betydande osäkerhet samt därav föranledd tidsförsening
och risk för effektivitetsförluster ute i företagen. Skälet härför
är bl. a. svårigheterna att tolka de undantagsregler som ger arbetsgivaren
rätt att ”om synnerliga skäl föreligger” eller ”om arbetstagarparts mening
är oriktig och parten insett eller bort inse detta” hävda sin mening vid
tvist om medbestämmanderätt. Än svårare tolkningssvårigheter kan uppstå
vid tvist om arbetsskyldigheten där motsvarande regler gäller om ”synnerliga
skäl” föreligger. Arbetet skall då utföras enligt arbetsgivarens mening om
ej ”arbetsgivarens mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren insett eller
bort inse detta”. Utskottet ansluter sig av ovan nämnda skäl till yrkandet
i moderata samlingspartiets partimotion, enligt vilket arbetsrättskommitténs

InU1975/76:45

105

förslag bör genomföras innebärande att propositionens regel om lönetvister
skall gälla även för tvister om arbetsskyldighet och vid tolkning av medbestäm
ma ndea vtal.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande reglerna om tolkningsföreträde att riksdagen med
avslag på motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 c och 2 i denna
del, och med bifall till motionen 1975/76:2494, yrkandena
A 10-A 12,

dels avslår propositionen i fråga om 34-36 §§ förslaget till lag
om medbestämmande i arbetslivet,

dels antar 33 och 37 §§ i lagförslaget i följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag

33 § Innehåller kollektivavtal föreskrifter
om medbestämmanderätt
för arbetstagarna i fråga som avses
i 32 § och uppkommer tvist om tillämpning
i visst fall av sådan föreskrift
eller av beslut som har fattats
med stöd därav, gäller arbetstagarpartens
mening till dess tvisten har
slutligt prövats. Detsamma gäller tvist
om kollektivavtal rörande påföljd för
arbetstagare som har begått avtalsbrott.
Vad som nu har sagts ger dock
ej arbetstagarparten rätt att fatta beslut
på arbetsgivarens vägnar.

Intager tvä eller flera arbetstagarparter
oförenliga ståndpunkter i sådan
tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren
ej fatta eller verkställa beslut
som beröres av tvisten förrän denna
har slutligt prövats.

Arbetsgivaren behöver ej iakttaga
vad sorn föreskrives i första och andra
styckena, om synnerliga skäl föreligger
eller om arbetstagarparts mening är
oriktig och parten har insett eller bort
inse detta.

Reservanternas förslag

33 § Uppkommer mellan arbetsgivare
och arbetstagarorganisation, som
är bundna av samma kollektivavtal,
tvist om medlems arbetsskyldighet eller
rätt till lön eller annan ersättning, är
arbetsgivaren skyldig att omedelbart
påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten
icke lösas vid förhandling, skall han
väcka talan vid arbetsdomstolen. I avbidan
på tvistens slutgiltiga lösning
skall den av arbetsgivaren hävdade
uppfattningen gälla, där ej denne insett
eller bort inse att hans tolkning
av avtalet var felaktig eller eljest särskilda
skäl föreligger.

Innehåller kollektivavtal föreskrifter
om medbestämmanderätt
för arbetstagarna i fråga som avses
i 32 § och uppkommer tvist om tilllämpning
i visst fall av sådan föreskrift
eller av beslut som har fattats
med stöd därav, äger vad ovan angivits
motsvarande tillämpning.

InU 1975/76:45

106

Propositionens förslag

37 § Skall enligt föreskrift i kollektivavtal
förhandling enligt 34 §
tredje stycket eller 35 § äga rum både
lokalt och centralt, skall central förhandling
påkallas inom tio dagar
efter det att den lokala förhandlingen
har avslutats. Talan vid arbetsdomstolen
skall väckas inom tio dagar efter
det att förhandling har avslutats.

Reservanternas förslag

37 § Skall enligt föreskrift i kollektivavtal
förhandling enligt föregående
paragraf äga rum både lokalt
och centralt, skall central förhandling
påkallas inom tio dagar efter det
att den lokala förhandlingen har avslutats.
Underlåter arbetsgivaren att
påkalla förhandling eller väcka talan,
är han såvitt avser det omtvistade fallet
bunden av den tolkning arbetstagarparten
gjort gällande, om kravet ej är
oskäligt.

34. Reglerna om tolkningsföreträde (mom. 27)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar ”Utskottet
har” och på följande sida slutar ”förevarande motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

I vpk-motionen 2495 tas frågan om rätten att tolka avtal upp ur en helt
ny synvinkel. Motionärerna vill ge de fackliga organisationerna en oinskränkt
tolkningsrätt i alla avtalsfrågor. Motionens alternativa lagförslag rörande
33 § ger också de fackliga organisationerna rätt att tillgripa strejk, blockad
eller annan stridsåtgärd i fall arbetsköparen inte respekterar den fackliga
organisationens tolkning av avtal.

Utskottet finner denna mer långtgående rättighet för facklig organisation
i fråga om avtalstolkning som framförs i vpk-motionen överensstämma med
de krav som kan ställas påen lagstiftning som skall demokratisera arbetslivet.
Utskottet anser propositionens förslag i fråga om regler om tolkningsföreträde
vara otillräckliga även om de jämfört med rättsläget i dag, som innebär
att tolkningsföreträdet ligger helt hos arbetsköparna, måste betraktas som
ett steg i rätt riktning.

Utskottet biträder således vpk-motionen i denna del och avstyrker propositionen
och moderata samlingspartiets partimotion 2494 i motsvarande
delar.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande reglerna om tolkningsföreträde att riksdagen med
avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandena A 10-A 12, och
med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 c och 2
i denna del,

dels avslår propositionens förslag i fråga om 34-37 §§ förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet,

InU1975/76:45

107

dels antar 33 § i lagförslaget i följande som reservantens förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag

33

Innehåller kollektivavtal föreskrifter
om medbestämmanderätt för arbetstagarna
i fråga som avses i 32 § och
uppkommer tvist om tillämpning i visst
fall av sådan föreskrift eller av beslut
som har fattats med stöd därav, gäller
arbetstagarpartens mening till dess
tvisten har slutligt prövats. Detsamma
gäller tvist om kollektivavtal rörande
påföljd för arbetstagare som har begått
avtalsbrott. Vad som nu har sagts ger
dock ej arbetstagarparten rätt att fatta
beslut på arbetsgivarens vägnar.

Intager två eller flera arbetstagarparter
oförenliga ståndpunkter i sådan
tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren
ej fatta eller verkställa beslut
som beröres av tvisten förrän denna
har slutligt prövats.

Arbetsgivaren behöver ej iakttaga
vad som föreskrives i första och andra
styckena, om synnerliga skäl föreligger
eller om arbetstagarparts mening är
oriktig och parten har insett eller bort
inse detta.

Reservantens förslag

§

Uppkommer tvist mellan arbetsgivare
och facklig organisation, som är
bundna av avtal, tvist om medlems
skyldighet eller om avtalets tolkning i
övrigt, har facklig organisation lösningsrätt
av avtalet.

Underlåter arbetsgivare att respektera
den fackliga organisationens tolkning
av avtal kan den fackliga organisationen
väcka talan vid domstol
samt vidta stridsåtgärd, strejk, blockad
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd.

35. Facklig vetorätt (mom. 28)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Problemen
med” och slutar ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets motion att frågan
om fackligt veto ej nu bör göras till föremål för lagstiftning, eftersom
ärendet inte utretts och remissbehandlats i sedvanlig ordning. Utskottet
avstyrker därför propositionens förslag till lagstiftning men anser att frågan,
såsom föreslås i motionen, bör bli föremål för utredning. Med detta ställningstagande
blir det inte aktuellt att i sak behandla motionen 2452.

InU1975/76:45

108

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande facklig vetorätt att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2494, yrkandena A 17 och B, samt med avslag på motionerna
1975/76:2452 och 1975/76:2495, yrkandena 1 d och
2 i denna del, avslår propositionen i fråga om 38-40 §§ förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet.

36. Facklig vetorätt (mom. 28)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”När det”
och slutar ”avslår motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör de föreslagna reglerna om facklig vetorätt
få en betydligt vidare omfattning än vad som föreslås i propositionen. Utskottet
biträder i denna fråga vpk-motionen 2495 i vilken föreslås att vetorätt
skall införas vid uppsägning och omflyttning, i alla personalfrågor, i alla
investeringsfrågor, vid köp, försäljning, förflyttning och nedläggning av företag,
vid anlitande av entreprenörer och konsulter, vid bestämmande av
löneform, vid beslut om rationalisering, produktionsuppläggning samt analys-
och mätmetoder.

Med detta ställningstagande avstyrker utskottet även motionen 2452, som
behandlar en detaljfråga utan intresse i sammanhanget.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande./äcW/g vetorätt att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2495, yrkandena 1 d och 2 i denna del, samt med avslag
på motionerna 1975/76:2452 och 1975/76:2494, yrkandena
A 17 och B,

dels avslår propositionen i fråga om 39 och 40 §§ förslaget till
lag om medbestämmande i arbetslivet,
dels antar 38 § i lagförslaget i följande som reservantens förslag
betecknade lydelse:

Reservantens förslag
38 §

Propositionens förslag

Innan arbetsgivare beslutar att Idta
någon utföra visst arbete för hans räkning
eller i hans verksamhet utan att
denne därvid skall vara arbetstagare
hos honom, skall han på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation
iförhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal för sådant arbete.

Beslutar och verkställer arbetsgivare
eller avser att verkställa beslut, vilka
strider mot grundläggande fackliga intressen,
har facklig organisation rätt
att förhindra eller avbryta genomförandet
av beslut genom vetorätt mot arbetsgivarens
åtgärder i följande frågor:
-. Vid uppsägning och omflyttning av

InU1975/76:45

109

Propositionens förslag

Första stycket gäller ej, om arbetet
är av kortvarig och tillfällig natur eller
kräver särskild sakkunskap och ej heller
om den tilltänkta åtgärden i allt
väsentligt motsvarar åtgärd som har
godtagits av arbetstagarorganisationen.
Om organisationen i särskilt fall
påkallar det, är arbetsgivaren dock
skyldig att förhandla innan han fattar
eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
enligt första stycket.
Påkallas förhandling enligt andra
stycket, är arbetsgivaren icke skyldig
att uppskjuta beslutet eller verkställigheten
till dess förhandlingsskyldigheten
har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger
mot uppskov. I fråga om förhandling
enligt första och andra styckena
äger 14 § motsvarande tillämpning.

Reservantens förslag
anställda

- 1 alla personalfrågor

- I alla investeringsfrågor

- Vid köp och försäljning samt förflyttning
och nedläggning av företag

- Vid anlitande av entreprenörer och
konsulter

- Vid rationaliseringar, produktionsuppläggningar
samt analys och mätmetoder -

Vid bestämmande av löneform.

37. Avskaffande av bestämmelser om fredsplikt (mom. 29)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”En viktig”
och slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin partimotion 2495 ingående tagit
upp fredspliktsbestämmelserna. Motionärerna påpekar att regeringen i sitt
lagförslag helt bortsett från den starka opinion mot den gamla klasslagstiftningen
från år 1928, då fredsplikten för första gången infördes i lag
i och med antagandet av kollektivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol.

Den samlade arbetarrörelsen protesterade då kraftigt mot klasslagarnas
genomdrivande. Lagarna antogs i kraft av den borgerliga majoritet som
fanns i dåvarande riksdag. Bestämmelserna om fredsplikt - dvs. förbud
att vidta strejk, lockout, bojkott eller annan stridsåtgärd under gällande
avtalsperiod har utgjort ett allvarligt hinder för arbetarna och deras fackliga
organisationer att föra en aktiv kamp för bättre löne- och anställningsvillkor.
Lagstiftningen har utgått från att parterna på arbetsmarknaden - dvs. lönearbetare
och kapitalisterna - är jämbördiga och att fredsplikten skall
vara ömsesidig. Att arbetsköparna inte har något behov av att tillgripa strids -

InU1975/76:45

110

åtgärder bortsåg den tidens lagstiftare helt från.

Det kapitalistiska produktionssystemets snabba utveckling har ytterligare
rubbat maktförhållandena mellan lönearbetare och kapitalister. Genomgripande
rationaliseringar har undan för undan drivits fram. Fackföreningarna
har pressats till överenskommelser som innehåller bestämmelser om minskning
av ackordspriser när nya arbetsmetoder införs. Avtal har framtvingats
med innehåll om minskning av arbetsstyrkan. Detta har skett under löpande
avtalsperiod utan att facket kunnat sätta all sin kraft mot arbetsköparnas
ökade utsugning.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen i sitt förslag till lag
om medbestämmande i arbetslivet inte utmönstrat denna antifackliga lagbestämmelse
utan i stället skärpt fredsplikten. Enligt regeringsförslaget görs
de fackliga organisationerna än mer ansvariga för att fredsplikten upprätthålls.
En strejk som inte överensstämmer med förbundens stadgar eller
med av facklig huvudorganisation fattade beslut, kan av arbetsdomstolen
klassas som ”olaglig”. Hade den föreslagna lagen varit i kraft under den
senaste skogsarbetarstrejken hade denna av arbetsdomstolen kunnat betecknas
som olovlig trots att denna strejk inte stred mot vare sig avtal eller
lag. Genom en sådan manöver kan arbetsköparna också få sin fredsplikt
hävd - således en ökad lockouträtt. I likhet med motionärerna finner utskottet
det vara av stor vikt att lönearbetama och deras fackliga organisationer
inte binds upp av fredsplikt utan har laglig rätt att vidta stridsåtgärder
vid alla de tillfällen förhandlingar med arbetsköparna inte leder till acceptabelt
resultat. Utskottet delar således motionärernas uppfattning att den
lokala och centrala fackföreningen skall ha obegränsad strejkrätt. Detta bör
klart framgå av lagen. Dessutom bör självfallet fredspliktsbestämmelser inte
tas med i den nya arbetsrättslagstiftningen. Utskottet biträder sålunda motionen
i fråga om de aktuella bestämmelserna, 41-45 §§ i lagförslaget.

dets att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande avskaffande av bestämmelser om fredsplikt att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 1 b och
2 i denna del, godkänner vad utskottet anfört.

38. Lagstiftning om rätt till tillträde till arbetsplatser i samband med ar betskonflikt

(mom. 30)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”Utskottet
finner” och slutar ”således avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter som tas upp i motionen

1858 av herr Hallgren m. fl. (vpk). Rätten till tillträde till arbetsplatserna
under pågående konflikt är en för arbetarna och deras fackliga organisationer
vital fråga. Bestämmanderätten på arbetsplatsen utgår i allt väsentligt från
äganderätten. Arbetsköparna har i kraft av sitt ägande rätt att enväldigt

InU1975/76:45

lil

bestämma om vem eller vilka som skall ha tillträde till arbetsplatsen när
strejk brutit ut. Det finns ingen lag som ger arbetsköparna denna s. k. rätt.
Enligt arbetsrättslig praxis anses arbetare inte ha någon rätt att under pågående
strejk och mot arbetsköpares vilja uppehålla sig på arbetsplatsen.

Denna praxis blir allt svårare att hävda, då det torde vara vanligare att
strejkande arbetare alltid bevakar arbetsplatserna mot strejkbryteri genom
tillsättande av strejkvakter. Det finns dock exempel på att arbetare förvägrats
tillträde för att stoppa strejkbryteri. Så hände vid städerskestrejken i Skövde,
där städbolaget satte ut batongutrustade vakter för att hindra städerskorna
att bevaka arbetsplatsen och stoppa strejkbryteri.

Utskottet anser i likhet med motionärerna det vara rimligt att arbetarna
och deras fackliga organisationer i samband med antagande av lag om demokratiska
rättigheter på arbetsplatsen också får laglig rätt till tillträde till
arbetsplatser under pågående konflikt. Utskottet biträder således motionen
1858 av herr Hallgren m. fl. (vpk).

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande lagstiftning om rätt till tillträde till arbetsplatser i samband
med arbetskonjlikt att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:1858 begär att regeringen lägger fram förslag till lag
i enlighet med motionen.

39. Stridsåtgärder av politiska skäl och internationella fackliga sympatiåtgärder
(mom. 31)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar ”Utskottet
ställer” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte departementschefens uppfattning att det inte finns
anledning att föreslå lagstiftning i de aktuella frågorna. Utskottet anser att
de synpunkter som framförs i vpk:s partimotion beträffande laglig rätt till
strejk för att stödja politiska krav och fackliga organisationers suveräna rätt
att besluta om internationella solidaritetsaktioner väl stämmer överens med
en lagstiftning om demokratisering av arbetslivet. Fackföreningarna ställer
i dag en rad politiska krav som starkt påverkar medlemmarnas och folkflertalets
levnadsvillkor. Utskottet anser det då rimligt att fackföreningarna
också ges möjlighet att sätta kraft bakom kraven genom att, när så är nödvändigt,
tillgripa strejk. Detta är ingen begränsning av den politiska demokratin
utan snarare en utvidgning av densamma. Fackföreningarna, som
förhandlar om löner och andra anställningsvillkor för den överväldigande
delen av lönearbetarna i vårt land, måste också ha rätt att genom tillgripande
av stridsåtgärder utöva påtryckning mot statsmakterna och monopolen i
för arbetarna och folkflertalet väsentliga politiska frågor.

Likaså är det - enligt utskottet - en självklar sak att fackliga organisationer
skall ha laglig rätt att suveränt besluta om internationella solidaritetsaktioner

InU1975/76:45

112

för att stödja andra folk i fackliga och politiska strider. Det gäller länder
där det arbetande folket förtrycks och är i avsaknad av demokratiska frioch
rättigheter och där arbetarna förbjuds att organisera sig fackligt.

En fackföreningsrörelse som är i avsaknad av sådana rättigheter kan inte
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina internationella förpliktelser mot
sina klassbröder i andra länder. Arbetsköparna kan genom en hårddragning
av hittills oklara rättslägen på dessa områden omintetgöra en från den internationella
arbetarrörelsens synpunkt viktig och nödvändig sympatiaktion.
Utskottet anser för sin del att det oklara rättsläget i vårt land bör klaras
ut i denna lagstiftning. Utskottet biträder således motionärernas begäran
om förslag till lagstiftning om rätt till politiska strejker och internationella
solidaritetsaktioner.

Utskottet har därmed också tillgodosett yrkandena i motionen 2432 av
herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s). Av det sagda framgår vidare att
utskottet avstyrker det aktuella yrkandet i motionen 2494 från moderata
samlingspartiet.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande stridsåtgärder av politiska skäl samt internationella
fackliga sympatiåtgärder att riksdagen
dels med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandet 3 a, och
med avslag på motionen 1975/76:2494, yrkandet A 13, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lämnar motionen 1975/76:2432 utan åtgärd.

40. Stridsåtgärder av politiska skäl och internationella fackliga sympatiåtgärder
(mom. 31)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar ”1 propositionen”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Arbetsrättskommittén har enligt utskottets mening övertygande argumenterat
för att s. k. politiska strejker bör förbjudas. Utskottet är visserligen
medvetet om att, som föredragande statsrådet påpekat, vi när det gäller
våra inhemska politiska förhållanden av tradition valt andra vägar än arbetsnedläggelse
och liknande åtgärder för att ge uttryck för åsikter och skapa
opinion. Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning att nu

- när arbetsrätten i hela dess vidd görs till föremål för ny rättslig reglering

- i lag fastställa den tradition på den svenska arbetsmarknaden som tagit
avstånd från politiska strejker. Härigenom bör sannolikheten öka för att
denna tradition består även i framtiden. Självfallet bör dessa bestämmelser
även av samma skäl förbjuda politisk lockout. Regler härom bör tas in
i lagen.

Vad avser sympatiåtgärder till förmån för part i utlandet vill utskottet
anföra följande:

InU1975/76:45

113

Grundförutsättningen för sympatiåtgärder i Sverige måste enligt utskottets
mening vara att det föreligger en faktisk primär arbetskonflikt i utlandet.
Sådana åtgärder som i realiteten icke är några sympatiåtgärder utan primära
stridsåtgärder anbefallda av någon facklig international bör icke godkännas.
Konsekvenserna för det svenska näringslivet skulle bli allvarliga om varje
internationell appell skulle kunna leda till s. k. sympatiåtgärder i Sverige.
Även för de svenska arbetstagarorganisationerna måste det vara av värde
att vid eventuella påtryckningar utifrån kunna åberopa klara rättsliga argument.

Enligt utskottets mening bör sympatiåtgärd till förmån för part i utlandet
få vidtas om primärkonflikten är laglig i utlandet eller skulle ha varit det
enligt svensk lag. Det bör således vara möjligt för svensk organisation att
vidta åtgärd till förmån för part i utlandet som genom lagar, strängare än
de svenska, är förhindrade att utöva konflikt som varit laglig enligt svensk
lag. Svårigheten i många fall att fastställa det rättsliga läget bör emellertid
med tanke på önskemålet om arbetsfred i Sverige leda till att bevisbördan
läggs på den part som önskar utlösa sympatiåtgärden. Uppkommer tvist
om konflikträtt föreligger, bör konflikt i Sverige inte få påbörjas förrän
tvisten lösts, i sista hand av arbetsdomstolen som bör med förtur behandla
sådana konflikter.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda det aktuella yrkandet
i moderata samlingspartiets motion 2494 och avstyrker motsvarande yrkanden
i vpk-motionen 2495 samt motionen 2432.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande stridsåtgärder av politiska skäl samt internationella
sympatiåtgärder att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2494, yrkandet A 13, samt med avslag på motionerna
1975/76:2432 och 1975/76:2495, yrkandet 3 a, godkänner vad
utskottet anfört.

41. Utformningen av reglerna om fredsplikt (mom. 32)

under förutsättning av bifall till reservation 37

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 32 bort
ha följande lydelse:

32. att riksdagen dels avslår propositionen i fråga om 42-45 §§ förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet, dels antar
41 § i lagförslaget i följande som reservantens förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag Reservantens förslag

41 §

Arbetsgivare och arbetstagare som Lokal och central facklig organisa är

bundna av kollektivavtal får icke tion som är bunden av kollektivavtal

8 Riksdagen 1975176. 18 sami Nr 45

InU 1975/76:45

114

Propositionens förslag
vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse
(lockout elter strejk), blockad, bojkott
eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd,
om avtalet har ingdtts av organisation
och denna ej i behörig ordning
har beslutat åtgärden, om åtgärden
strider mot bestämmelse om
fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden
har till ändamål

1. att utöva påtryckning i tvist om kollektivavtals
giltighet, bestånd eller rätta
innebörd eller i tvist huruvida visst
förfarande strider mot avtalet eller mot
denna lag,

2. att åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse, sorn
är avsedd att tillämpas sedan avtalet
har upphört att gälla, eller

4. att stödja annan, när denne icke
själv får vidtaga stridsåtgärd.

Första stycket utgör ej hinder för arbetstagarorganisation
att i behörig
ordning besluta blockad för att utverka
betalning av klar och förfallen fordran
pä lön eller på annan ersättning för
utfört arbete.

42. Utformningen av reglerna om fredsplikt (mom. 32)

under förutsättning av bifall till reservation 40

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser att utskottets hemställan
under 32 bort ha följande lydelse:

32. att riksdagen antar propositionen i fråga om 41-45 §§ förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet med den ändringen
att 41 § erhåller följande som reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

41 §

Arbetsgivare och vidtaga stridsåtgärd.

Första stycket utfört arbete.

Ej hellerfår någon som avses i första
stycket under tid som angelis där deltaga
i stridsåtgärd som vidtages på
grund av annat än förhållandet mellan

Reservantensförslag
äger rätt att utöva påtryckning i tvist
om kollektivavtals giltighet, avtals innebörd
eller tvist huruvida visst förfarande
strider mot avtalet genom strejk,
blockad, bojkott elter annan därmed
jämförlig stridsåtgärd.

InU 1975/76:45

115

Propositionens förslag Reservanternas förslag

arbetsgivare och arbetstagare.

Har i fall, som avses i första stycket
punkt 4, någon i annat land vidtagit
stridsåtgärd, vilken är otillåten enligt
avtal eller enligt det landets lag, är likväl
stridsåtgärd, som här i riket vidtages för
att bispringa honom, tillåten om den utländska
åtgärden med motsvarande
tillämpning därpå av denna lag är att
anse som tilläten.

43. Avskaffande av skadeståndsskyldighet för arbetstagare och deras organisationer
(moni. 33)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar ”Sorn tidigare”
och slutar ”alltså avslås” bort ha följande lydelse:

I enlighet med den grundsyn som ligger bakom vpk:s reformförslag bör
skadeståndssanktionen gentemot enskilda arbetstagare och deras organisationer
utmönstras. Utskottet förordar att reglerna i skadeståndsavsnittet får
utgå ur lagförslaget utom såvitt gäller 54 §, som dock bör ändras i enlighet
med det ovan sagda.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande avskaffande av skadeståndsskyldighet för arbetstagare
och deras organisationer att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2495, yrkandena 1 g och 2 i denna del, godkänner vad
utskottet anfört.

44. Utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
(mom. 34)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”När det”
och slutar ”stor betydelse” bort ha följande lydelse:

När det gäller yrkandena om ändring i lagtexterna är utskottet inte berett
att biträda motionärernas förslag. Den begärda ändringen i 58 § är av formellt
slag och saknar som framgår av propositionen praktisk betydelse med hänsyn
till jämkningsregeln i 60 §. Beträffande förslaget att rekvisitet uppsåtligen
skall tillföras 54 § vill utskottet framhålla att det självfallet är de avsiktliga
brotten mot lag eller avtal som är de allvarliga, men att det med hänsyn

InU 1975/76:45

116

bl. a. till de bevissvårigheter som kan uppstå inte kan anses lämpligt att
ändra paragrafen på sätt som begärts.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
att riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76:2454 yrkandet 1, godkänner
vad utskottet anfört i den delen,
dels med avslag på samma motion, yrkandet 2, antar 58 § förslaget
till lag om medbestämmande i arbetslivet.

45. Utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
((morn. 34)

under förutsättning av bifall till reservation 43

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”stor betydelse” bort ha följande lydelse:

I enlighet med den principiella inställning som utskottet tidigare redovisat
till skadeståndsfrågoma avstyrks den begärda ändringen i 54 §. 58 §
bör som tidigare sagts inte tas med i lagen.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
att riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76:2454, yrkandet 1, godkänner
vad utskottet anfört i den delen,
dels med avslag på samma motion, yrkandet 2, avslår propositionen
såvitt angår 58 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet.

46. Tillämpningen av skadeståndsreglerna (mom. 35)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander (s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”1 anslutning”
och slutar ”i 58 §” bort ha följande lydelse:

Inte heller i övrigt finnér utskottet skäl att föreslå riksdagen någon åtgärd
på grund av de aktuella motionsyrkandena. Det får ankomma på arbetsdomstolen
att med beaktande av de motiv som anförs i propositionen utforma
tillämpningen av skadeståndsreglerna. Den omständigheten att en
lag endast varit i kraft en kort tid är en faktor som kan ha betydelse vid
tillämpningen av jämkningsregeln i 60 §.

InU1975/76:45

117

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande tillämpningen av skadeståndsreglerna att motionerna
1975/76:2430, yrkandena 3 och 6, och 1975/76:2454, yrkandet
3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

47. Tillämpningen av skadeståndsreglerna (mom. 35)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar ”1 anslutning”
och slutar ”i 58 §” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till motionsyrkandena framhålla vikten av att
skadestånden för arbetsgivarna sätts så höga att sanktionen blir ett verksamt
medel att förebygga och förhindra överträdelser av lag och avtal.
I övrigt finnér utskottet inte skäl att göra några uttalanden i anslutning
till motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande tillämpningen av skadeståndsreglerna att motionerna
1975/76:2430, yrkandena 3 och 6, och 1975/76:2454, yrkandet
3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

48. Utformningen av 54 § medbestämmandelagen (mom. 36)

under förutsättning av bifall till reservation 43

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 36 bort
ha följande lydelse:

36. att riksdagen antar 54 § förslaget till lag om medbestämmande
i arbetslivet i följande såsom reservantens förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

54

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation
som bryter mot denna lag
eller mot kollektivavtal skall ersätta
uppkommen skada, om ej annat följer
av vad nedan sägs.

Reservantens förslag

§

Arbetsgivare eller arbetsgivares organisation
som bryter mot denna lag
eller mot avtalet skall ersätta uppkommen
skada.

49. Förbud mot uppsägning eller avskedande i samband med arbetskonflikt
m. m. (mom. 37)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar ”Utskottet
ställer” och slutar ”anfördes (InU 1975/76:18)” bort ha följande lydelse:

InU 1975/76:45

118

Enligt utskottets uppfattning är den arbetsrättsliga lagstiftningen fortfarande
präglad av klassintressen, vilket bl. a. illustreras av att samhället fortfarande
tolererar att anställda i vissa fall får avskedas eller sägas upp i samband
med arbetskonflikt liksom att samhället inte ingriper mot svartlistning
av arbetare. Utskottet anser vidare att det inte kan vara rimligt att i dagens
samhälle acceptera så föråldrade arbetsköparemetoder som åsiktsregistrering
och svartlistning av arbetare.

De påtalade missförhållandena måste undanröjas på så sätt att åsiktsregistrering
och svartlistning förbjuds i lag. Ett sådant förbud måste - för
att det skall bli effektivt - kombineras med beslut om obligatorisk arbetsförmedling.

Utskottet beklagar att dessa frågor inte behandlas i den nu föreliggande
propositionen och utgår från att de i motionerna påtalade missförhållandena
blir föremål för snabbutredning, så att lagförslag kan föreläggas riksdagen
med det snaraste.

Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande förbud mot uppsägning eller avskedande i samband
med arbetskonflikt m. m. att riksdagen med bifall till motionerna
1975/76:654, yrkandet 1 a, och 1975/76:1861 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

50. 200-kronorsregeln (mom. 38)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), Nilsson i Kalmar (s), Andréasson i Falkenberg (s) och Ulander som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”stycket utgår” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar departementschefens uppfattning att 200-kronorsregeln
bör förås över till den nya lagen. Utskottet vill emellertid stryka under
att det är andra metoder än skadestånd som är avgörande när det gäller
att komma till rätta med en olovlig konflikt. 1 första hand gäller det att
undanröja orsakerna till konflikten. Den nya överläggningsrätten bör vara
ett användbart instrument i det sammanhanget. Med hänvisning härtill och
då en regel av nu aktuellt slag bör vara förankrad i rättsuppfattningen hos
arbetstagarna avstyrker utskottet motionsyrkandena om att beloppsgränsen
skall avlägsnas.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande 200-kronorsregeln att riksdagen med avslag på motionerna
1975/76:2430, yrkandet 7, 1975/76:2493, yrkandet 6,
och 1975/76:2494, yrkandet A 16 antar 60 § förslaget till lag
om medbestämmande i arbetslivet.

InU1975/76:45

119

51. 200-kronorsregeln (mom. 38)

under förutsättning av bifall till reservationen 43

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”stycket utgår” bort ha följande lydelse:

Som tidigare framhållits bör lagförslagets 60 §, som inkluderar 200-kronorsregeln,
inte tas med i lagen, bl. a. av det skälet att arbetstagarna över
huvud ej skall kunna ådömas skadestånd. De aktuella motionsyrkandena
avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande 200-kronorsregeln att riksdagen med avslag
på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 7,1975/76:2493, yrkandet
6, och 1975/76:2494, yrkandet A 16, avslår propositionen
såvitt angår 60 § förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet.

52. Utformningen av 55-57, 59, 61 och 62 §§ medbestämmandelagen
(mom. 39)

under förutsättning av bifall till reservation 43

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 39 bort
ha följande lydelse:

39. att riksdagen avslår propositionen såvitt angår 55-57, 59, 61
och 62 §§ förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet.

53. Bestämmelser om tvisteförhandling och rättegång (mom. 40)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”motionen 852” bort ha följande lydelse:

Motionärernas förslag är en del av den mera långtgående reform på arbetsrättens
område som vänsterpartiet kommunisterna förespråkar. Utskottet
delar helt de uppfattningar som förs fram i motionerna. Den nuvarande
rättegångsordningen måste reformeras som ett led i strävandena att bryta
arbetsgivarnas övertag. Arbetsdomstolen liksom skiljemannaförfarandet i
arbetstvister bör avskaffas och de anställdas organisationer tillerkännas exklusiv
tolkningsrätt när det gäller avtal. De tvister om innebörden av lag
som kan uppkomma bör prövas av allmän domstol. De i propositionen
framlagda rättegångsreglerna bör inte antas utan i stället bör regeringen
få i uppdrag att snarast lägga fram förslag till nya regler i enlighet med
önskemålen i de båda motionerna från vpk.

InU 1975/76:45

120

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande bestämmelser om tvisteförhandling och rättegång att
riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:852 och
1975/76:2495, yrkandena 1 h och 2 i denna del,
dels avslår propositionen såvitt angår 67-70 §§ förslaget till
lag om medbestämmande i arbetslivet,
dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslag
till nya rättegångsregler.

54. Underkännande av förslaget till lag om offentlig anställning och begäran
om nytt förslag (mom. 44)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar ”Innan utskottet”
och slutar ”utskottet detta” bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 2495 med anledning av
förslaget till lag om offentlig anställning anfört:

”En lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna bör slå fast bl. a.
obegränsad förhandlingsrätt och strejkrätt för de offentliganställda. Den miljon
löneplansanställda, som finns i stat, kommun och landsting, bör inte
ha någon inskränkning i sina rättigheter därför att deras arbetsförhållanden
faller under en myndighet i stället för under en företagslednings beslut.
När fackförening så påfordrar bör den ha rätt att förhandla direkt med regeringen,
landstingens förvaltningsutskott och kommunstyrelserna om ramarna
för den ekonomiska verksamheten och att om så behövs understryka
sina krav med stridsåtgärder.”

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen strukit under att de offentliganställda
bör ha samma demokratiska rättigheter på arbetsplatserna
som vpk kräver för anställda på andra sektorer av arbetsmarknaden.

Utskottet delar denna syn. De anställda i stat, kommun och landsting
är utsatta för samma rationaliseringsmetoder och effektivitets- och lönsamhetstänkande
som anställda i privata företag.

Det förhållandet att myndighet enligt regeringsformen och kommunallagarna
har att fatta de avgörande politiska besluten kan inte få innebära
att de offentliganställda inte skall ha bl. a. en obegränsad förhandlingsrätt
och rätt att vidta stridsåtgärder för att påverka ramarna för den ekonomiska
verksamheten. Personalstyrkornas storlek, hur mycket som myndigheten
skall avsätta till miljöinvesteringar m. m. är ju helt avgörande för de offentliganställdas
arbetsförhållanden.

Att tillerkänna de offentliganställda samma demokratiska rättigheter på
arbetsplatsen, som vpk föreslår för anställda på andra sektorer på arbetsmarknaden,
innebär ingen inskränkning utan i stället en utvidgning av den
politiska demokratin.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin motion inte utformat något förslag

InU1975/76:45

121

till lag för de ofTentliganställda utan ansett att en sådan lag bör anpassas
till den lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna, som vpk:s partimotion
främst handlar om. Utskottet delar motionärernas uppfattning och
anser alltså att propositionen i berörda avsnitt bör avslås.

Eventuella särbestämmelser i en lag om offentlig anställning anpassad
till vpk-motionens övriga yrkanden bör närmare preciseras av regeringen
efter särskild utredning. Förslag bör av regeringen föreläggas höstens riksmöte.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionen bör regeringen underrättas
om.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande underkännande avförslaget till lag om offentlig anställning
och begäran om nytt förslag att riksdagen med bifall
till motionen 1975/76:2495, yrkandet 4,
dels avslår de genom propositionen 1975/76:105, bilaga 2, framlagda
lagförslagen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om utarbetande av nytt lagförslag.

55. Regler i lag om det avtalsbara området (mom. 45)

av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), fru Jonäng
(c), herrar Oskarson (m) och Fransson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar ”När det”
och på följande sida slutar ”detta betänkande” bort ha följande lydelse:

Det råder i vårt land mycket stor uppslutning kring den politiska demokratin.
Det sker konstitutionellt genom lag. De demokratiska fri- och
rättigheterna garanteras genom konkreta regler i lag. Den politiska demokratin
ges genom regler i lag bestämda ramar. Inom i lag fastslagna gränser
har fria föreningar - idéella, religiösa, fackliga, kooperativa, politiska etc.
- att verka.

Lagregler till skydd för vår demokrati och regler för dess funktion har
således lagfästs trots att det inte funnits anledning tro att den politiska
demokratin varit hotad. Från konstitutionell synpunkt framstår denna ordning
som självklar.

Mot denna bakgrund är det naturligt att den politiska demokratin också
i ifrågavarande sammanhang inskrivs i lag. Alla remissinstanser som berört
frågan om den politiska demokratin har enstämmigt uttalat att den skall
respekteras. Det berör i fråga om den offentliga verksamheten främst mål,
inriktning, omfattning och kvalitet. Dessa frågor tillhör således det politiska
beslutsområdet och bör enligt vår lagstiftningstradition införas i lag. Det
bör ankomma på ett lämpligt sammansatt offentligt organ att avgöra tvister
om var gränsen skall gå för den politiska demokratin.

InU1975/76:45

122

Propositionens konstruktion innebär att frågan om hur myndighet skall
bedriva sin verksamhet även beträffande mål, inriktning, omfattning och
kvalitet skulle kunna bli en avtalsfråga. De fackliga organisationernas vilja
att lämna den politiska demokratin utan inskränkning behöver inte ifrågasättas.
Från konstitutionella utgångspunkter vore det dock en oacceptabel
ordning om inte dessa gränsdragningsfrågor reglerades i lag. Bl. a. med hänsyn
till fackorganisationernas uttalade avsikter beträffande den politiska demokratin
bör inte en sådan lagregel uppfattas som en faktisk inskränkning
av de anställdas möjligheter till inflytande.

Utskottet vill understryka att det är av stort värde att praktiskt verksamma
i samhällsverksamhet har möjligheter att fora fram sina synpunkter om
denna och innan beslut fattas om viktigare förändringar ha ett lagligt stöd
för förhandlingar. Genom att förändringar och utvecklingstendensen härigenom
på ett tidigt stadium kan aktualiseras och i förhandlingar föras
till de politiska organen, är medbestämmandelagen en tillgång för anställda
och samhälle. Utskottet är således positivt till ett vidgat personalinflytande
inom den offentliga sektorn.

Frågor rörande miljö- och arbetssituation bestäms ofta av personaltäthet
och bemanningsplaner. I den mån dessa också är uttryck för mål, inriktning,
omfattning och kvalitet beträffande verksamhet som bedrivs av samhällsorgan
kommer sådana frågor att tillhöra det politiska organets beslutsområde.
Genom fackliga förhandlingar enligt medbestämmandelagens regler kan
även sådana frågor inom politiskt givna ramar bringas att bättre överensstämma
med av politiska organ fattade beslut.

Reglerna i 11-13 §§ medbestämmandelagen om primär förhandlingsskyldighet
m. m. bör därför gälla alla frågor som inte genom grundlag, kommunallag
eller annan lag tillkommer offentligt organ att besluta om. En
uttrycklig bestämmelse härom bör tas in i lagen om offentlig anställning.

Med vad utskottet uttalat ovan tillgodoses syftet i centermotionen 2430
beträffande gränsdragning för den politiska demokratins beslutsområde.
Även moderata samlingspartiets motion 2494 torde med det anförda till
viss del vara tillgodosedd.

Rättegång i arbetstvister avgörs i arbetsdomstolen. Tvister som kan uppstå
om gränsdragningen mellan de politiska organens beslutsområde och det
avtalsbara området för den offentliga sektorn är inte lämpligt att arbetsdomstolen
i sin nuvarande sammansättning avgör. I anslutning till vad
som anförts i moderata samlingspartiets partimotion 2494 anser utskottet
att frågan om hur de aktuella tvisterna skall handläggas bör bli föremål
för utredning. Frågorna bör som tidigare sagts avgöras av ett offentligt organ.
Vid val av detta är olika lösningar tänkbara.

Man kan tänka sig att ett specialorgan eller arbetsdomstolen i en särskild
sammansättning får handlägga de aktuella målen. Avgörande vid val av
normer för handläggning av dessa mål måste vara det ifrågavarande organets
möjlighet att bedöma frågan om gränsdragning för vad som kan anses av -

InU1975/76:45

123

talsbart från den politiska demokratins utgångspunkt. Den begärda utredningen
bör arbeta på ett sådant sätt att förslag till nya rättegångsbestämmelser
kan föreläggas riksdagen före lagens ikraftträdande. Vad utskottet förordat
utesluter inte att parterna genom avtal finnér former för rådgivning om
lösningar i tvister om gränsdragningen för den politiska demokratin utan
rättslig prövning.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande regler i lag om det avtalsbara området att riksdagen
med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandena 1 i
denna del och 8, samt 1975/76:2494, yrkandet C, antar följande
tillägg till den föreslagna lagen om offentlig anställning:

1 kap.

2a §

I verksamhet som omfattas av denna lag får avtal ej träffas om verk samhetens

mål, inriktning, omfattning och kvalitet.

Oavsett vad som sägs i första stycket tillämpas föreskrifterna i 11-13 §§
lagen (1976:000) om medbestämmande i arbetslivet på anställningsförhållanden
som omfattas av denna lag.

56. Ledigkungörande av statliga tjänster (mom. 48)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar ”Även om”

och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det av motionärerna upptagna problemet betydelsefullt
och instämmer med syftet i motionen. Med hänsyn härtill och till vad
utskottet anförde i höstas bör uppdras åt regeringen att utreda de i motionen
aktualiserade frågorna om förfarandet vid tillsättningen av statliga tjänster.
Förslag i ämnet bör snarast redovisas för riksdagen. Regeringen bör underrättas
om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande ledigkungörande av statliga tjänster att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:880 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

57. Övergripande statligt personalpolitiskt program (mom. 54)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar ”Utskottet
finnér” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet har visserligen förståelse för att vissa delar av arbetet på ett
personalpolitiskt program temporärt stannat upp med hänsyn till att ar -

InU1975/76:45

124

betsrättsreformen ger nya utgångspunkter för programarbetet. Utskottet har
emellertid svårt att förstå att arbetet i dess helhet av denna anledning har
behövt läggas ned. Med anslutning till yrkandet i motionen 2034 anser
utskottet att regeringen bör ta erforderliga initiativ med syfte att påskynda
arbetet på ett personalpolitiskt program för hela statsförvaltningen.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande övergripande statligt personalpolitiskt program att
riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2034, yrkandet 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

58. Facklig verksamhet (mom. 55)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar ”Sorn tidigare"
och slutar "avstyrks desamma” bort ha följande lydelse:

De aktuella frågorna behöver enligt utskottets mening inte utredas ytterligare.
Det borde stå klart för var och en att de fackliga organisationernas
verksamhet i mycket hög grad hänger intimt samman med politiska ställningstaganden
och krav. Att skilja på politiskt och fackligt arbete är i dag
en omöjlighet. Det måste därför anses rimligt att fackliga förtroendemäns
verksamhet också skall omfatta politisk information. Det måste också anses
rimligt att facklig förtroendemans behov av tid för sin verksamhet helt
avgörs av fackföreningen och att betalning utgår även om verksamheten
bedrivs utanför den ordinarie arbetstiden.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att fackföreningsmöten
på betald arbetstid är ett rättvisekrav som med det snaraste bör tillgodoses.
Utskottet anser det lämpligt att det i lag om demokratiska rättigheter på
arbetsplatserna skrivs in en bestämmelse som ger fackföreningarna denna
rättighet.

Utskottet tillstyrker således motionen 2495 i denna del samt motionen
854 i dess helhet.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande facklig verksamhet att riksdagen med bifall till motionerna
1975/76:854 och 1975/76:2495, yrkandet 3 b, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

59. Politisk verksamhet på arbetsplatserna (mom. 56)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nilsson i Kalmar (s). Andréasson
i Falkenberg (s), Ulander (s) och fru Ekholm-Frank (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar "Sorn framhålls”
och slutar "vpk-motionen 2495" bort ha följande lydelse:

InU1975/76:45

125

Som framhålls i propositionen bör det åtminstone tills vidare vara tillräckligt
att anvisa förhandlingar och kollektivavtal som medel att åstadkomma
inflytande för arbetstagarna även över frågor om utnyttjande av
arbetsplatserna för politisk verksamhet.

Utskottet avstyrker därför yrkandet i motionen 2495. Inte heller finns
det anledning att, som motionärerna i motionen 2430 vill, ge anvisningar
till parterna om vad avtalen bör innehålla. Utskottet har förtroende för att
parterna på egen hand löser frågan på ett rimligt och ändamålsenligt sätt.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande politisk verksamhet på arbetsplatserna att riksdagen
avslår motionerna 1975/76:2430, yrkandet 10, och
1975/76:2495, yrkandena 3 c och 5.

60. Politisk verksamhet på arbetsplatserna (mom. 56)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”vpk-motionen 2495” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen
att man inte kan ta undan en så viktig del av samhällslivet som arbetsplatserna
från den politiska debatten. Det står emellertid också klart att
denna fråga inte bör vara förhandlingsbar, lika litet som demokratiska rättigheter
i samhället i övrigt betraktas som förhandlingsfrågor. I propositionen
har man ställt problemet på ett felaktigt sätt, när man ser det i första
hand som en fråga om hur de politiska partierna skall kunna komma in
på arbetsplatserna med information. Huvudfrågan är att ge lönearbetarna
rätt att själva bedriva politisk verksamhet på sina arbetsplatser, och därmed
följer de politiska partiernas möjligheter att komma in med information.
Lönearbetarnas politiska verksamhet har hittills aldrig respekterats av arbetsköparna
annat än i den mån de tvingats till det.

Utskottet anser det således vara nödvändigt att genom lagstiftning säkra
lönearbetarnas rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna. Förslag till
sådan lagstiftning bör snarast utarbetas och föreläggas riksdagen. Utskottet
biträder således yrkandet i vpk-motionen 2495. Regeringen bör underrättas
härom. Med detta ställningstagande saknas anledning för riksdagen att ta
något initiativ med anledning av yrkandet i centerpartimotionen 2430.

Vid bifall till vad utskottet ovan och i det föregående förordat bör det
uppdras åt regeringen att utarbeta förslag till konsekvensändringar i berörd
lagstiftning.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande politisk verksamhet pä arbetsplatserna att riksdagen

InU1975/76:45

126

dels med bifall till motionen 1975/76:2495, yrkandena 3 c och
5, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår motionen 1975/76:2430, yrkandet 10.

Särskilda yttranden

1. Minoritetsorganisationers ställning

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Frågan om minoritetsorganisationers möjligheter att hävda sig inom ramen
för de nya arbetsrättsliga lagarna är ytterst en fråga om grunderna
för föreningsrätten. Problemen på detta område är komplicerade och kräver
känsliga avvägningar. Vi förutsätter att den nya arbetsrättsliga utredningen
får möjligheter att överväga frågan. Därvid bör även prövas uppslag av den
typ som förs fram i motionen 1975/76:2499 av herrar af Ugglas (m) och
Torwald (c).

2. Tillämpningsområdet för inflytandeavtal enligt 32 § lagen om medbestämmanderätt av

herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Eftersom vi från moderata samlingspartiets sida föreslagit att avtal om
medbestämmande skall kunna träffas med stöd av lagens 32 § endast såvitt
gäller frågor om arbetets ledning och fördelning har vi saknat anledning
att på vissa punkter ta ställning till lagens utformning.

Enligt 2 § är viss verksamhet av bl. a. facklig, politisk eller annat opinionsbildande
ändamål undantagen från lagens tillämpningsområde vad avser
verksamhetens mål och inriktning. Till detta område hör även pressen.
Det sägs klart i propositionen att fastställandet av en dagstidnings politiska
inriktning är en fråga som faller under stadgandet om mål och inriktning.
Enligt vår mening måste detta medföra att ägaren och ansvarige utgivaren
måste ha stor frihet att bestämma tidningens allmänna inriktning och utformning
och att anställa personal.

Av samma skäl harvi inte haft anledning att beröra frågan om de anställdas
inflytande i allmännyttiga bostadsföretag. I enlighet med vår principiella
uppfattning bör de anställda även där enbart ha inflytande över arbetets
ledning och fördelning.

Som påtalats i moderata samlingspartiets partimotion har lagförslaget inte
föregåtts av någon utredning avseende de problem som kan uppstå vid
kollision mellan medbestämmandeavtal och gällande associationsrättsliga
regler, t. ex. aktiebolagslagens skadeståndsbestämmelser. Utskottet har uttalat
att det är angeläget att den osäkra situationen snarast klaras ut då
den eljest kan utgöra ett hinder att få till stånd kollektivavtal på medbestämmandeområdet.
Vi delar denna uppfattning. Det är emellertid enligt

InU1975/76:45

127

vår uppfattning ingalunda självklart att det uteslutande är de associationsrättsliga
reglerna som bör ändras om det skulle visa sig svårt att förena
dessa med de regler om medbestämmande i företagsledningsfrågor som propositionen
innehåller. Utredningen bör bedrivas med hänsyn härtill.

Utskottet har berört frågan om huruvida de penninguttag som en rörelseidkare
gör ur rörelsen tillhör lagens tillämpningsområde. Vi vill för
vår del deklarera att sådana uttag inte utan vidare bör innefattas under
lagens regler om förhandling och information. När man tar ställning till
var gränsen skall gå måste avgörande vikt läggas vid att företagarens personliga
ekonomi hålls utanför lagens system.

3. Lagrådsgranskning av lagen om offentlig anställning

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Vi har under utskottsbehandlingen begärt att den del av propositionen,
bilaga 2, som bl. a. behandlar den mycket betydelsefulla frågan om gränsdragningen
mellan den politiska demokratin och de anställdas medinflytande
skulle av utskottet remitteras till lagrådet för yttrande, så att riksdagen fick
ett fullödigare material som grund för sitt ställningstagande. Utskottet har
avslagit denna vår begäran.

Enligt vår mening borde riksdagen, när regeringen lagt fram ett så betydelsefullt
förslag utan lagrådsgranskning, ha begagnat sin rätt att på eget
initiativ se till att förslaget hade genomgått denna juridiska granskning innan
det togs upp till avgörande.

GOTAB 51942 Stockholm 1976

InU 975/76:45 Bilagor

Bilagor

Bil. 1 Lagförslag enligt propositionen, bil. 1,
arbetsmarknadsdepartementet

Bil. 2 Lagförslag enligt propositionen, bil. 2,
finansdepartementet

Bil. 3 Preliminärt särskilt huvudavtal för den
offentliga sektorn (SHA)

Bil. 4 Statstjänstemannalagen (1965: 274)
i gällande lydelse

Bil. 5 Kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)
i gällande lydelse

Bil. 6 Yttrande från konstitutionsutskottet

InU 1975/76: 45

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Bilaga 1

Lagförslag enligt propositionen, bil. 1,
arbetsmarknadsdepartementet

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU 1975/76: 45 Bilagor 1

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

1 Förslag till

Lag om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare.

Som arbetstagare anses i lagen även den som utför arbete åt annan
och därvid ej är anställd hos denne men har en ställning av väsentligen
samma slag som en anställd. Den för vars räkning arbetet utföres skall

1 sådant fall anses som arbetsgivare.

2 § Arbetsgivares verksamhet som är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig
eller annan ideell natur eller som har kooperativt, fackligt, politiskt
eller annat opinionsbildande ändamål undantages från lagens tilllämpningsområde
såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

3 § Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild
föreskrift som avviker från denna lag, gäller den föreskriften.

4 § Avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet
enligt denna lag upphäves eller inskränkes.

Utan hinder av första stycket får genom kollektivavtal göras avvikelse
från föreskrifterna i 11, 12, 14, 19—22 och 28 §§, 29 § tredje meningen,
33—40 §§, 43 § andra stycket samt 64 och 65 §§.

I kollektivavtal får också föreskrivas längre gående fredsplikt än 41
och 44 §§ anger samt längre gående skadeståndsansvar än som följer av
denna lag.

5 § Vad i denna lag föreskrives innebär icke rätt för part till insyn i
sådana förhållanden hos motpart, som har betydelse för förestående eller
redan utbruten arbetskonflikt, eller rätt till inflytande över motpartens
beslut rörande sådan konflikt.

Föreskrifterna i 11, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ äger tillämpning
även när kollektivavtal tillfälligt icke gäller.

6 § Med arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare
som enligt sina stadgar skall tillvarataga arbetstagarnas intressen
i förhållandet till arbetsgivaren. Med arbetsgivarorganisation avses
motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

Med lokal arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare
som är part i lokal förhandling med arbetsgivare. Med central
arbetstagarorganisation avses förbund eller därmed jämförlig sammanslutning
av arbetstagare.

Bestämmelser som avser arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation gäller
i tillämpliga delar sammanslutning av flera sådana organisationer.
Vad som sägs om medlem i organisation gäller i sådant fall de anslutna
organisationerna och deras medlemmar.

InU 1975/76: 45 Bilagor 2

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Föreningsrätt

7 § Med föreningsrätt avses rätt för arbetsgivare och arbetstagare att
tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet
och att verka för organisationen eller för att sådan bildas.

8 § Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten
föreligger, om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager
åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat
sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon
på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt.
Sådan kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande
mot annan skall uppfyllas.

Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation är icke skyldig att tåla sådan
kränkning av föreningsrätten som innebär intrång i dess verksamhet.
Finns både lokal och central organisation, gäller vad som nu har sagts
den centrala organisationen.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan
sådan rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat
avtal, är rättshandlingen eller bestämmelsen ogiltig.

9 § Det åligger arbetsgivar- och arbetstagarorganisation att söka hindra,
att medlem vidtager åtgärd som kränker föreningsrätten. Har medlem
vidtagit sådan åtgärd, är organisationen skyldig att söka förmå
honom att upphöra därmed.

Förhandlingsrätt

10 § Arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med arbetsgivare
i fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och sådan medlem i
organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.
Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer arbetstagarorganisationen
även i förhållande till organisation som arbetsgivaren tillhör och
arbetsgivarens organisation i förhållande till arbetstagarorganisationen.

11 § Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet,
skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation
i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma
skall iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av
arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt
första stycket.

12 § När arbetstagarorganisation som avses i 11 § påkallar det, skall
arbetsgivare även i annat fall än där anges förhandla med organisationen
innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta
och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

InU 1975/76: 45 Bilagor 3

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

13 § Om fråga särskilt angår arbets- eller anställningsförhållandena
för arbetstagare som tillhör arbetstagarorganisation i förhållande till vilken
arbetsgivaren icke är bunden av kollektivavtal, är arbetsgivaren förhandlingsskyldig
enligt 11 och 12 §§ mot den organisationen.

14 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall förhandlingsskyldigheten
enligt 11—13 §§ fullgöras i första hand genom förhandling med denna.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket, skall arbetsgivaren
på begäran förhandla även med central arbetstagarorganisation.

15 § Förhandlingsskyldig part skall själv eller genom ombud inställa
sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram motiverat
förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Parterna
kan gemensamt välja annan form för förhandling än sammanträde.

16 § Part som vill förhandla skall göra framställning hos motparten
om förhandling. Om motparten begär det, skall framställningen vara
skriftlig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.

I annat fall än som avses i 11—13 §§ skall, om parterna ej enas om
annat, sammanträde för förhandling hållas inom två veckor efter det
att motparten har fått del av förhandlingsframställningen, när motparten
är enskild arbetsgivare eller lokal arbetstagarorganisation, och annars
inom tre veckor efter det att framställningen har kommit motparten till
handa. Det ankommer i övrigt på parterna att bestämma tid och plats
för förhandlingssammanträde.

Förhandling skall bedrivas skyndsamt. Om part begär det, skall föras
protokoll som justeras av båda parter. Enas parterna ej om annat, skall
förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
har givit motparten skriftligt besked om att han frånträder
förhandlingen.

17 § Arbetstagare som har utsetts att företräda sin organisation vid
förhandling får ej vägras skälig ledighet för att deltaga i förhandlingen.

Rätt till information

18 § Part som vid förhandling åberopar skriftlig handling skall hålla
den tillgänglig för motparten, om denne begär det.

19 § Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande
till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur
hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom
om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetsgivaren skall dessutom bereda
arbetstagarorganisationen tillfälle att granska böcker, räkenskaper
och andra handlingar, som rör arbetsgivarens verksamhet, i den omfattning
som organisationen behöver för att tillvarataga medlemmarnas gemensamma
intressen i förhållandet till arbetsgivaren.

Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall arbetsgivaren
på begäran förse arbetstagarorganisationen med avskrift av handling
och biträda organisationen med utredning, som den behöver för nyss
angivet ändamål.

InU 1975/76: 45 Bilagor 4

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

20 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall informationsskyldigheten
enligt 19 § fullgöras mot denna. Vid förhandling enligt 14 § andra
stycket skall skyldigheten fullgöras även mot central arbetstagarorganisation,
i den mån informationen är av betydelse för förhandlingsfrågan.

21 § Part som skall lämna information har rätt till förhandling med
motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas.
Om förhandlingen avser information enligt 19 §, äger 14 § motsvarande
tillämpning.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket, kan parten
väcka talan vid arbetsdomstolen om tystnadsplikt. Sådan talan skall
väckas inom tio dagar efter det att förhandling har avslutats. Domstolen
skall förordna om tystnadsplikt, i den mån det kan antagas att det annars
skulle föreligga risk för väsentlig skada för part eller annan.

Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt och iakttager han föreskrifterna
i första och andra styckena, gäller till dess frågan har blivit
slutligt avgjord den tystnadsplikt som han kräver. Är kravet obefogat
och har parten insett eller bort inse detta, föreligger dock ej tystnadsplikt.

22 § Den som med tystnadsplikt har mottagit information för lokal
eller central arbetstagarorganisations räkning får utan hinder av tystnadsplikten
föra informationen vidare till ledamot i styrelsen för organisationen.
I sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelseledamoten.

Kollektivavtal

23 § Med kollektivavtal avses skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation
eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor
för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare
och arbetstagare.

Avtal anses skriftligt även när dess innehåll har upptagits i justerat
protokoll eller när förslag till avtal och godkännande därav har upptagits
i skilda skrifter.

24 § Avser kollektivavtal arbetstagares hyresförhållande, har avtalet i
den delen verkan som kollektivavtal endast i den mån det i fråga om
partsställning och innehåll är sådant som anges i 12 kap. 67 § jordabalken.

25 § Avtal saknar verkan som kollektivavtal i den mån det har annat
innehåll än sådant som avses i 23 och 24 §§.

26 § Kollektivavtal som har slutits av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation
binder inom sitt tillämpningsområde även medlem i organisationen.
Detta gäller oavsett om medlemmen har trätt in i organisationen
före eller efter avtalets tillkomst, dock ej i den mån han redan
är bunden av annat kollektivavtal.

Utträder medlem ur organisation som har slutit kollektivavtal, upphör
han ej därmed att vara bunden av avtalet.

27 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal
kan ej med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet.

InU 1975/76: 45 Bilagor 5

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

28 § Övergår företag eller del av företag från arbetsgivare som är bunden
av kollektivavtal till ny arbetsgivare, gäller avtalet i tillämpliga
delar för den nye arbetsgivaren, dock ej i den mån han redan är bunden
av annat kollektivavtal.

I fall som avses i första stycket får arbetstagarparten säga upp avtalet
inom trettio dagar efter det att den har underrättats om övergången.
Sker uppsägning inom denna tid, upphör avtalet att gälla vid övergången
eller, om uppsägningen sker efter övergången, vid tidpunkten för
uppsägningen. Kollektivavtalet gäller ej heller för den nye arbetsgivaren,
om den tidigare arbetsgivaren säger upp avtalet före övergången. Sker
sådan uppsägning senare än sextio dagar före övergången, gäller dock
avtalet för den nye arbetsgivaren till dess sextio dagar har förflutit från
uppsägningen.

Sammanslås två eller flera arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer,
skall kollektivavtal, som gäller för organisation som upplöses, gälla för
den sammanslagna organisationen som om avtalet hade slutits av denna.

29 § Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda sidor slutet av
flera parter och kräves uppsägning för att avtalet skall upphöra att gälla,
får part för egen del säga upp avtalet hos en eller flera parter på andra
sidan. Har sådan uppsägning skett till viss tid, får annan part säga upp
avtalet till samma tidpunkt. Dennes uppsägning skall dock göras inom
tre veckor efter det att uppsägning annars skulle ha skett eller, om den
avtalade uppsägningstiden understiger sex veckor, inom hälften av uppsägningstiden.

30 § Uppsägning av kollektivavtal skall ske skriftligen.

Har meddelande om uppsägning avsänts under motpartens senast
kända adress så tidigt att det hade bort komma denne till handa innan
uppsägning senast skulle ha skett, skall uppsägning anses ha ägt rum i
tid även om meddelandet icke kommer fram eller kommer fram för
sent.

31 § Har arbetsgivare, arbetstagare eller organisation som är bunden
av kollektivavtal grovt brutit mot sådant avtal eller mot denna lag och
har förfarandet väsentlig betydelse för avtalsförhållandet i dess helhet,
får arbetsdomstolen på yrkande av motpart förklara att kollektivavtal
som binder parterna icke längre skall gälla mellan dem.

Är kollektivavtal på den ena sidan eller på båda sidor slutet av flera
parter och har förklaring enligt första stycket gjorts för endast vissa av
dem, får annan part inom tre veckor därefter med omedelbar verkan
säga upp samma avtal för egen del.

Finner arbetsdomstolen att visst förfarande strider mot kollektivavtal
eller mot denna lag, får domstolen på yrkande befria arbetsgivare, arbetstagare
eller organisation från förpliktelse enligt kollektivavtal eller
enligt lagen, i den mån det med hänsyn till det otillåtna förfarandet icke
skäligen kan krävas att förpliktelsen fullgöres.

Medbestämmanderätt genom kollektivavtal

32 § Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas

InU 1975/76: 45 Bilagor 6

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som
avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen
av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

Bestämmanderätt vid tvist om tolkning av avtal

33 § Innehåller kollektivavtal föreskrifter om medbestämmanderätt för
arbetstagarna i fråga som avses i 32 § och uppkommer tvist om tilllämpning
i visst fall av sådan föreskrift eller av beslut som har fattats
med stöd därav, gäller arbetstagarpartens mening till dess tvisten har
slutligt prövats. Detsamma gäller tvist om kollektivavtal rörande påföljd
för arbetstagare som har begått avtalsbrott. Vad som nu har sagts
ger dock ej arbetstagarparten rätt att fatta beslut på arbetsgivarens
vägnar.

Intager två eller flera arbetstagarparter oförenliga ståndpunkter i sådan
tvist som avses i första stycket, får arbetsgivaren ej fatta eller verkställa
beslut som beröres av tvisten förrän denna har slutligt prövats.

Arbetsgivaren behöver ej iakttaga vad som föreskrives i första och
andra styckena, om synnerliga skäl föreligger eller om arbetstagarparts
mening är oriktig och parten har insett eller bort inse detta.

34 § Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som
är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet
enligt avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt
prövats.

Föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning synnerliga skäl mot att
omtvistat arbete uppskjutes, får han utan hinder av första stycket kräva
att arbetet utföres enligt hans mening i tvisten. Arbetstagaren är då
skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet föreligger dock ej, om arbetsgivarens
mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har insett
eller bort inse detta eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa
eller därmed jämförligt hinder möter.

Blir arbetet utfört enligt andra stycket, skall arbetsgivaren omedelbart
påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling,
skall han väcka talan vid arbetsdomstolen.

35 § Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som
är bundna av samma kollektivavtal, rättstvist om lön eller annan ersättning
till medlem i organisationen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart
påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling,
skall han väcka talan vid arbetsdomstolen. Underlåter arbetsgivaren
att påkalla förhandling eller väcka talan, är han såvitt avser det
omtvistade beloppet skyldig att utge ersättning enligt arbetstagarorganisationens
mening, om kravet ej är oskäligt.

36 § Arbetstagarpartens rätt enligt 33—35 §§ tillkommer den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen och utövas av lokal arbetstagarorganisation,
om sådan finns. Har central förhandling påkallats, utövas rätten
av den centrala arbetstagarorganisationen.

37 § Skall enligt föreskrift i kollektivavtal förhandling enligt 34 §
tredje stycket eller 35 § äga rum både lokalt och centralt, skall central

InU 1975/76: 45 Bilagor 7

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

förhandling påkallas inom tio dagar efter det att den lokala förhandlingen
har avslutats. Talan vid arbetsdomstolen skall väckas inom tio
dagar efter det att förhandling har avslutats.

Facklig vetorätt i visst fall

38 § Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för
hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara
arbetstagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal
för sådant arbete.

Första stycket gäller ej, om arbetet är av kortvarig och tillfällig natur
eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den tilltänkta åtgärden
i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av arbetstagarorganisationen.
Om organisationen i särskilt fall påkallar det, är arbetsgivaren
dock skyldig att förhandla innan han fattar eller verkställer beslut.

Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt
första stycket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren
icke skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhandlingsskyldigheten
har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot
uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena äger
14 § motsvarande tillämpning.

39 § Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar central arbetstagarorganisation
eller, om sådan ej finns, den arbetstagarorganisation
som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden
kan antagas medföra åsidosättande av lag eller av kollektivavtal
för arbetet eller att åtgärden annars strider mot vad som är allmänt
godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden ej beslutas eller
verkställas av arbetsgivaren.

40 § Förbud enligt 39 § inträder ej, om arbetstagarorganisationen saknar
fog för sin ståndpunkt. Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje
stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, är 39 § icke
tillämplig.

Fredsplikt

41 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal
får icke vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse (lockout eller strejk),
blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet
har ingåtts av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat
åtgärden, om åtgärden strider mot bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal
eller om åtgärden har till ändamål

1. att utöva påtryckning i tvist om kollektivavtals giltighet, bestånd
eller rätta innebörd eller i tvist huruvida visst förfarande strider mot avtalet
eller mot denna lag,

2. att åstadkomma ändring i avtalet,

3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan
avtalet har upphört att gälla, eller

4. att stödja annan, när denne icke själv får vidtaga stridsåtgärd.

InU 1975/76: 45 Bilagor 8

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Första stycket utgör ej hinder för arbetstagarorganisation att i behörig
ordning besluta blockad för att utverka betalning av klar och förfallen
fordran på lön eller på annan ersättning för utfört arbete.

42 § Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation får ej anordna eller på
annat sätt föranleda olovlig stridsåtgärd. Sådan organisation får ej heller
genom understöd eller på annat sätt medverka vid olovlig stridsåtgärd.
Organisation som själv är bunden av kollektivavtal är även skyldig att,
om olovlig stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra
åtgärden eller verka för dess upphörande.

Har någon vidtagit olovlig stridsåtgärd, får annan icke deltaga i åtgärden.

43 § Har olovlig stridsåtgärd vidtagits av arbetstagare som är bundna
av kollektivavtal, åligger det arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation
att omedelbart taga upp överläggning med anledning av stridsåtgärden
och att gemensamt verka för dess upphörande.

Första stycket gäller lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.

44 § Har vid förhandling om kollektivavtal part begärt, att i avtalet
eller i särskilt avtal skall regleras fråga som avses i 32 §, men blir frågan
ej uttryckligt reglerad när kollektivavtal träffas mellan parterna, skall
den icke till följd av det träffade avtalet anses omfattad av fredsplikt
enligt 41 § vid senare förhandling om frågans reglering i särskilt avtal.

45 § Arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation
är sinsemellan skyldiga att, om giltigt hinder ej möter, skriftligen
varsla motparten minst sju dagar i förväg, när de avser att vidtaga
stridsåtgärd eller att utvidga pågående stridsåtgärd. Omfattar stridsåtgärd
från arbetsgivarsidan även arbetstagare som ej är medlemmar i
berörd arbetstagarorganisation, bör de varslas genom allmänt synliga
anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

Varsel enligt första stycket skall innehålla uppgift om anledningen
till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.

Skyldighet att varsla föreligger ej i fråga om stridsåtgärd som avses
i 41 § andra stycket.

Medling

46 § För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorganisation
finns en statens förlikningsmannaexpedition.

Expeditionen skall följa förhållandena på arbetsmarknaden. Har den
fått kännedom om arbetstvist som hotar att medföra eller redan har
medfört stridsåtgärd, skall den utse förlikningsman att medla i tvisten,
när medverkan av förlikningsman kan anses ägnad att främja en lösning
av denna. Förlikningsmannen skall kalla parterna till förhandling
eller vidtaga annan lämplig åtgärd samt verka för att part uppskjuter
eller inställer stridsåtgärd.

Enligt expeditionens bestämmande skall förlikningsman på begäran
gå parter på arbetsmarknaden till handa med råd och upplysningar
rörande förhandlingar och kollektivavtal samt leda förhandlingar mellan
parterna.

InU 1975/76: 45 Bilagor 9

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

47 § Är någon enligt 45 § skyldig att lämna varsel, skall han inom tid
och på sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaexpeditionen.
Den som bryter häremot dömes till böter, högst trehundra
kronor.

48 § Vid förhandling enligt 46 § skall förlikningsman söka få till stånd
överenskommelse mellan parterna på grundval av förslag som kommer
från dem själva. Förlikningsmannen är dock oförhindrad att föreslå
jämkningar och medgivanden för att främja en god lösning av tvisten.

49 § Har part som enligt 10 § är förhandlingsskyldig kallats till förhandling
inför förlikningsman och försummar parten att inställa sig
eller underlåter han annars att fullgöra vad som åligger honom enligt
15 §, kan förlikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhållandet
hos arbetsdomstolen. Denna kan förelägga parten vid vite att fullgöra
sin förhandlingsskyldighet och kan på anmälan av förlikningsman
utdöma vitet.

50 § Parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling hålla skriftlig
handling tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till förlikningsman
som medverkar vid förhandlingen.

51 § Uppnås icke enighet mellan parterna vid förhandling inför förlikningsman,
kan han föreslå dem att låta tvisten avgöras av skiljemän.
Han kan också medverka vid utseende av skiljemän.

Förlikningsman får ej åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvist, om
icke förlikningsmannaexpeditionen i särskilt fall medger det.

52 § I arbetstvist av större betydenhet kan regeringen utse förlikningskommission
att medla i tvisten. Även enskild person kan av regeringen
utses att som särskild förlikningsman medla i sådan tvist.

Föreskrifterna i 49 och 50 §§ äger motsvarande tillämpning vid medling
av förlikningskommission eller särskild förlikningsman.

53 § Den som är eller har varit förlikningsman får ej obehörigen yppa
eller utnyttja vad han har fått kännedom om under sin verksamhet.
Detsamma gäller den som är eller har varit särskild förlikningsman
eller medlem i förlikningskommission.

Skadestånd och andra påföljder

54 § Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som bryter mot denna
lag eller mot kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat
följer av vad nedan sägs.

55 § Vid bedömande om och i vad mån skada har uppkommit för
någon skall hänsyn tagas även till dennes intresse av att lagens eller
kollektivavtalets bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse.

56 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot tystnadsplikt som avses
i denna lag eller utnyttjar han obehörigen vad han under sådan tystnadsplikt
har fått kännedom om, skall han ersätta uppkommen skada.

InU 1975/76: 45 Bilagor 10

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Om någon som företräder arbetsgivare eller organisation gör sig
skyldig till handling som avses i första stycket, svarar arbetsgivaren eller
organisationen för skadan.

I fall som avses i denna paragraf skall ej följa ansvar enligt 20 kap.
3 § brottsbalken.

57 § Arbetstagarorganisation skall ersätta uppkommen skada, om den
i tvist som avses i 33 eller 34 § har föranlett eller godkänt felaktig tilllämpning
av avtal eller av denna lag och organisationen har saknat fog
för sin ståndpunkt i tvisten. Detsamma gäller om organisationen har
saknat fog för förklaring enligt 39 §.

58 § Har arbetsgivare utkrävt arbete enligt 34 § andra stycket utan att
sådana synnerliga skäl som där avses har förelegat, skall han ersätta
uppkommen skada.

59 § Har organisation, som är bunden av kollektivavtal, eller överordnad
organisation anordnat eller föranlett olovlig stridsåtgärd, kan
skadestånd ej åläggas enskild arbetsgivare eller arbetstagare för att han
har deltagit i åtgärden.

Skadestånd kan icke åläggas arbetstagare, om han med sin organisations
godkännande har vägrat att utföra arbete som arbetsgivaren har
krävt enligt 34 § andra stycket.

60 § Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan skadeståndets
belopp nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha utgått, om
det är skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes
förhållande i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse
med den skadevållandes tillgångar eller omständigheterna i övrigt. Fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av arbetstagares skadeståndsskyldighet
för deltagande i olovlig stridsåtgärd skall särskild hänsyn
tagas till omständigheter, som har framkommit vid överläggning enligt
43 §, och verkningarna av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas skadestånd med högre
belopp än tvåhundra kronor.

61 § Är flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas
mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

62 § Kan enligt denna lag skadestånd följa på åtgärd eller underlåtenhet
av arbetstagare, får annan påföljd icke åläggas arbetstagaren utan
stöd i författning eller kollektivavtal. Detsamma gäller i fall när av 56 §
andra stycket eller 59 § följer, att arbetstagare icke kan åläggas skadestånd.

Är annan påföljd än skadestånd föreskriven i kollektivavtal, får den
utan hinder av första stycket tillämpas även på arbetstagare som ej är
medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsättes
i sådant arbete som avses med avtalet.

InU 1975/76: 45 Bilagor 11

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Tvisteförhandling och rättegång

63 § I mål, vari denna lag skall tillämpas, gäller lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister. Är fråga om överträdelse av 47 eller 53 §,
gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.

64 § Vill någon som har förhandlingsrätt enligt 10 § yrka skadestånd
eller annan fullgörelse enligt denna lag eller kollektivavtal, skall han
påkalla förhandling inom fyra månader efter det att han har fått kännedom
om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom
två år efter det att omständigheten har inträffat. Skall enligt föreskrift
i kollektivavtal förhandling äga rum både lokalt och centralt, gäller vad
som nu har sagts den lokala förhandlingen. Central förhandling skall i
sådant fall påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen
har avslutats.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när part som avses där
vill vinna förklaring att rättshandling eller avtalsbestämmelse är ogiltig
av det skälet att den innebär kränkning av föreningsrätten.

Påkallar part ej förhandling inom föreskriven tid, förlorar han rätten
till förhandling.

65 § Talan i fall som avses i 64 § skall väckas inom tre månader efter
det att förhandling har avslutats. När både lokal och central förhandling
har ägt rum, räknas tiden från det att den centrala förhandlingen
har avslutats. Har mot förhandling förelegat hinder som ej har berott
av käranden, räknas tiden från det att förhandling senast skulle ha
hållits.

66 § Har organisation ej iakttagit föreskriven tid för förhandling eller
väckande av talan, får den som är eller har varit medlem i organisationen
och som beröres av tvisten väcka talan inom en månad efter det
att tiden har löpt ut. Skall enligt 4 kap. 7 § lagen (1974: 371) om rättegången
i arbetstvister talan föregås av förhandling men har sådan ej
ägt rum, gäller vad som nu har sagts i stället rätt att påkalla förhandling.
Talan skall i sådant fall väckas inom tid som anges i 65 §.

I tvist, vari arbetstagare ej kan företrädas av organisation, skall han
väcka talan inom fyra månader efter det att han har fått kännedom
om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år
efter det att omständigheten har inträffat.

67 § Talan om skadestånd eller annan fullgörelse med anledning av
olovlig stridsåtgärd får ej i något fall väckas senare än tre månader efter
det att stridsåtgärden har avslutats.

68 § Väcker part ej talan inom föreskriven tid, förlorar han rätten till
talan.

69 § Föreskrifterna i 33—35 och 39 §§ utgör icke hinder mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

70 § Utöver vad som i övrigt gäller kan arbetsdomstolen i mål om
tillämpningen av denna lag eller om kollektivavtal förordna att förhandling
skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas

InU 1975/76: 45 Bilagor 12

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

att offentlighet skulle medföra risk för väsentlig skada för part eller
annan genom yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämförligt förhållande
hos företag eller organisation eller av enskilds ekonomiska eller
personliga förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Genom lagen upphäves
lagen (1920: 245) om medling i arbetstvister,
lagen (1920: 248) om särskilda skiljedomare i arbetstvister,
lagen (1928: 253) om kollektivavtal,
lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt samt
övergångsbestämmelserna till lagen (1965:277) angående ändring i
lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses
annars däri lagrum som har ersatts genom föreskrift i den nya lagen,
skall denna i stället tillämpas.

Kollektivavtal, som har ingåtts före lagens ikraftträdande, är utan verkan
i den mån avtalet innefattar avvikelse från lagen. Har avtalet tillkommit
för att utgöra avvikelse från regler, som avses i 4 § andra eller
tredje stycket, gäller dock avtalet i den delen.

Skall övergång som avses i 28 § äga rum i anslutning till lagens ikraftträdande,
får uppsägning som där sägs göras dessförinnan, dock med
verkan tidigast från ikraftträdandet.

Föreskrifterna i 64—68 §§ tillämpas ej, om sådant yrkande som avses
i dessa lagrum hänför sig till omständighet som har inträffat före lagens
ikraftträdande. Avser yrkandet skadestånd enligt 25 § lagen (1936: 506)
om förenings- och förhandlingsrätt, tillämpas i stället den föreskriften.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrives, att 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 3 §,
4 kap. 5—7 §§ samt 5 kap. 2 § lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag tillämpas ej på
1. mål som enligt lag får upptagas
endast av viss tingsrätt eller
som skall handläggas av tingsrätt
i annan sammansättning än som
anges i rättegångsbalken eller i lagen
(1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av

Föreslagen lydelse
1 kap.

2§

Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får upptagas
endast av viss tingsrätt eller
som skall handläggas av tingsrätt
i annan sammansättning än som
anges i rättegångsbalken eller i lagen
(1974: 8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av

InU 1975/76: 45 Bilagor 13

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1921: 225) eller ackordslagen
(1970: 847),

3. mål om skadestånd i anledning
av brott, om talan föres i
samband med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada,
när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Om ej annat har särskilt föreskrivits,
skall lagen ej heller tilllämpas
på mål som gäller arbetstagare
hos staten eller hos arbetsgivare
som avses i 1 § kommunaltjänstemannalagen
(1965: 275), när
tvisten rör fråga som ej får regleras
i avtal eller fråga som får regleras
i avtal men är reglerad i annan
författning än lag.

Föreslagen lydelse

tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1921: 225) eller ackordslagen
(1970: 847),

3. mål om skadestånd i anledning
av brott, om talan föres i
samband med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada,
när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Lagen skall ej heller tillämpas
på mål som rör arbetstagare
med statligt reglerad anställning,
anställning som tjänsteman hos
riksdagen eller anställning hos allmän
försäkringskassa, när tvisten
gäller

1. fråga som rör tillsättning av
tjänst utan att enbart avse tvist
om kollektivavtal,

2. tjänstgöringsskyldighet enligt
5 kap. lagen (1976: 000) om offentlig
anställning.

Innehåller lag eller med stöd av
lag meddelad författning särskild
föreskrift om att talan mot offentlig
arbetsgivares beslut skall föras
genom besvär, gäller den föreskriften.

Tvist som skall handläggas enligt
denna lag får i stället genom avtal
hänskjutas till avgörande av skiljemän.
Detta gäller dock ej tvist rörande
förklaring som avses i 7 §
lagen (1928: 253) om kollektivavtal.
Ej heller får i tvist rörande föreningsrätt
göras gällande avtal,
som före tvistens uppkomst träffats
om att tvisten skall avgöras av
skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedomen.

Tvist som skall handläggas enligt
denna lag får i stället genom avtal
hänskjutas till avgörande av skiljemän.
Detta gäller dock ej fall som
avses i 31 § första eller tredje stycket
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet. Ej heller
får i tvist rörande föreningsrätt
göras gällande avtal, som före
tvistens uppkomst träffats om att
tvisten skall avgöras av skiljemän
utan förbehåll om rätt för parterna
att klandra skiljedomen.

2 kap.

1 §

Arbetsdomstolen skall som första Arbetsdomstolen skall som första
domstol upptaga och avgöra tvister domstol upptaga och avgöra tvist

InU 1975/76: 45 Bilagor 14

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om kollektivavtal samt andra ar- om kollektivavtal och annan arbetstvister
mellan arbetsgivare eller betstvist, som avses i lagen (1976:

förening av arbetsgivare, å ena si- 000) om medbestämmande i arbetsdag,
och förening av arbetstagare livet, samt arbetstvister i övrigt

eller medlem i sådan förening, å mellan arbetsgivare eller arbetsgi andra

sidan. varorganisation, å ena sidan, och

arbetstagarorganisation eller medlem
i sådan organisation, å andra
sidan.

Att arbetsdomstolen även i annat fall än som avses i första stycket
prövar arbetstvist som första domstol, därom finns särskilda bestämmelser.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas
även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen
med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner
sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger, kan domstolen
åter särskilja målen.

3 kap.

3 §i

Av övriga tolv ledamöter utses
fyra efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen,
en efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet,

en såsom representant för staten som arbetsgivare,
fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige,
två efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om ut- Vad i första stycket sägs om utseende
av ledamot äger motsvaran- seende av ledamot äger motsvarande
tillämpning på utseende av er- de tillämpning på utseende av ersättare
för sådan ledamot. Av er- sättare för sådan ledamot. Av ersättarna
för de ledamöter som ut- sättarna för de ledamöter som utses
efter förslag av Tjänstemännens ses efter förslag av Tjänstemännens

centralorganisation skall dock två centralorganisation skall dock två

utses efter förslag av Sveriges aka- utses efter förslag av Centralorga demikers

centralorganisation nisalionen SACO/SR.

Förslag till ledamöter och ersättare skall upptaga minst dubbelt så
många personer som de som skall utses med ledning av förslaget. Har
sådant förslag ej avgetts, förordnar regeringen ändå ledamöter och ersättare
till föreskrivet antal.

4 kap.

5 §

I tvist om kollektivavtal kan I tvist om kollektivavtal kan

förening, som slutit avtalet, väcka organisation, som slutit avtalet,

och utföra talan vid arbetsdomsto- väcka och utföra talan vid arbets len

för den som är eller har varit domstolen för den som är eller har

1 Senaste lydelse 1974: 1092.

InU 1975/76: 45 Bilagor 15

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

medlem i föreningen. I annan arbetstvist
kan förening av arbetsgivare
eller arbetstagare, vilken har
till uppgift alt tillvarataga sina
medlemmars intressen i sådana
tvister, väcka och utföra talan vid
arbetsdomstolen för medlem i
föreningen. Den som är eller har
varit medlem i förening har rätt
att själv väcka och utföra talan,
om han visar att föreningen undandrager
sig att tala på hans vägnar.
Vad som finns föreskrivet om part
beträffande jävsförhållande, personlig
inställelse, hörande under
sanningsförsäkran och andra frågor
som rör bevisningen skall även
gälla den för vilken föreningen
kärar.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen
mot medlem eller förutvarande
medlem i förening som
avses i första stycket, skall i motsvarande
fall som anges där även
föreningen instämmas. Föreningen
kan därvid svara på medpartens
vägnar, om denne ej själv utför sin
talan.

Vad som i denna paragraf sägs
om förening gäller även om förbund
av flera föreningar. Med
medlem avses därvid såväl de anslutna
föreningarna som deras
medlemmar.

Talan, som ej innefattar yrkande
att motparten skall förpliktas att
fullgöra eller underlåta något, skall
avvisas om det ej är av avsevärd
betydelse för käranden eller den
för vilken förening kärar att sådan
fastställelsetalan prövas.

Talan får ej upptagas till prövning
av arbetsdomstolen förrän
förhandling, som kan påkallas enligt
lagen (1936:506) om förenings 2

Senaste lydelse 1974: 1012.

2 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 45

Föreslagen lydelse

varit medlem i organisationen. I
annan arbetstvist kan arbetsgivareller
arbetstagarorganisation som
avses i 6 § lagen (1976:000) om
medbestämmande i arbetslivet väcka
och utföra talan vid arbetsdomstolen
för medlem i organisationen.
Den som är eller har varit medlem
i sådan organisation har rätt att
själv väcka och utföra talan, om
han visar att organisationen undandrager
sig att tala på hans vägnar.
Vad som finns föreskrivet om part
beträffande jävsförhållande, personlig
inställelse, hörande under
sanningsförsäkran och andra frågor
som rör bevisningen skall även
gälla den för vilken organisationen
för talan.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen
mot medlem eller förutvarande
medlem i organisation som
avses i första stycket, skall i motsvarande
fall som anges där även
organisationen instämmas. Organisationen
kan därvid svara på medpartens
vägnar, om denne ej själv
utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs
om organisation gäller även om
sammanslutning av flera sådana
organisationer. Med medlem avses
därvid såväl de anslutna organisationerna
som deras medlemmar.

§

Talan, som ej innefattar yrkande
att motparten skall förpliktas att
fullgöra eller underlåta något, skall
avvisas om det ej är av avsevärd
betydelse för käranden eller den
för vilken organisation för talan
att sådan fastställelsetalan prövas.

§2

Talan får ej upptagas till prövning
av arbetsdomstolen förrän
förhandling, som kan påkallas enligt
lagen (1976:000) om medbe•

InU 1975/76: 45 Bilagor 16

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

och förhandlingsrätt eller som anges
i kollektivavtal, eller överläggning,
som avses i 52 § statstjänstemannalagen
(1965:274) eller 7 §
kommunalt jänstemannalagen (1965:
275), har ägt rum rörande tvistefrågan.
Detta gäller dock icke tvist
huruvida stridsåtgärd företagits i
strid mot kollektivavtal eller föreskrift
i särskild lag eller tvist om
påföljd av sådan åtgärd.

Utan hinder av första stycket
får talan upptagas till prövning,
om i målet framställes yrkande om
förordnande för tiden intill dess
lagakraftägande dom eller beslut
föreligger i målet. Sedan sådant yrkande
prövats, skall målet förklaras
vilande i avbidan på att förhandling
eller överläggning rörande
tvistefrågan enligt första stycket
slutförts. Innan sådan förhandling
eller överläggning slutförts får målet
icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning
som avses i första stycket ej
ägt rum, får talan ändå upptagas
till prövning, om mot förhandlingen
eller överläggningen förelegat
hinder som icke berott av käranden.

Föreslagen lydelse

stämmande i arbetslivet eller som
anges i kollektivavtal, har ägt rum
rörande tvistefrågan.

Första stycket gäller icke talan
enligt 31 § första eller tredje stycket
lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet och ej heller
tvist huruvida stridsåtgärd vidtagits
i strid mot lag eller kollektivavtal
eller tvist om påföljd för
sådan åtgärd. Har i fall som avses
i 43 § lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet överläggningsskyldighet
ej fullgjorts,
får arbetsdomstolen dock ej pröva
tvisten förrän så skett.

Utan hinder av första och andra
styckena får talan upptagas till
prövning, om i målet framställes
yrkande om förordnande för tiden
intill dess lagakraftägande dom
eller beslut föreligger i målet. Sedan
sådant yrkande prövats, skall
målet förklaras vilande i avbidan
på att förhandling eller överläggning
rörande tvistefrågan enligt
första eller andra stycket slutförts.
Innan sådan förhandling eller
överläggning slutförts får målet
icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning
som avses i första eller andra
stycket ej ägt rum, får talan ändå
upptagas till prövning, om mot
förhandlingen eller överläggningen
förelegat hinder, som icke berott
av käranden.

5 kap.

2§

I mål som handlägges enligt denna lag kan förordnas att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som förlorat målet

InU 1975/76: 45 Bilagor 17

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hade skälig anledning att få tvisten prövad. Innehåller annan lag än
rättegångsbalken bestämmelse som avviker från vad nu sagts, tillämpas
dock den bestämmelsen.

Kostnad för sådan förhandling
eller överläggning som avses i
4 kap. 7 § och grundas på lagen
(1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet eller på kollektivavtal
ersättes ej som rättegångskostnad.

Skyldighet för flera medparter att ersätta rättegångskostnad i mål,
som upptagits av arbetsdomstolen som första domstol, skall fördelas
mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till deras förhållande
till saken och rättegången.

Ersättning för rättegångens förberedande
utgår ej för kostnad för
sådan förhandling som grundas på
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt eller på kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 kap. 2 § andra stycket i dess äldre lydelse skall tills vidare tillämpas
på mål som där sägs, när tvisten rör fråga som får regleras i avtal men
är reglerad i annan författning än lag.

Avser tvist omständighet som inträffat före lagens ikraftträdande, tilllämpas
4 kap. 7 § första stycket i dess äldre lydelse. Har överläggning
som där sägs icke ägt rum före ikraftträdandet, skall i stället tillämpas
vad som i den nya lagen är föreskrivet om förhandling.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande

Härigenom föreskrives att 86 § lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

86 §i

Är handelsresande anställd i sin huvudmans tjänst, har han rätt till en
uppsägningstid av minst tre månader, räknat från utgången av den
kalendermånad då uppsägningen skedde. Att handelsresanden i vissa fall
har rätt till längre uppsägningstid följer av lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

Underlåter huvudmannen att iakttaga uppsägningstid enligt första
stycket, äga 38 § första, tredje och fjärde styckena samt 40 § lagen
(1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.

Avtal som innebär inskränkning Avtal som innebär inskränkning
av handelsresandes rättigheter en- av handelsresandes rättigheter enligt
första eller andra stycket är ligt första eller andra stycket är

ogiltigt i den delen. Avvikelse ogiltigt i den delen. Avvikelse

1 Senaste lydelse 1974: 219.

InU 1975/76: 45 Bilagor 18

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Föreslagen lydelse

från första stycket får dock göras
med stöd av kollektivavtal som på
handelsresandens sida har slutits
eller godkänts av organisation som
är att anse som central arbetstagarorganisation
enligt lagen (1976:
000) om medbestämmande i arbetslivet.

Mål om tillämpning av denna paragraf handlägges på sätt som anges
i 42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd. I sådant mål äger 41 §
tredje stycket samma lag motsvarande tillämpning.

Nuvarande lydelse

från första stycket får dock göras
med stöd av kollektivavtal som på
handelsresandens sida har slutits
eller godkänts av organisation som
är att anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936:506) om förenings-
och förhandlingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Förslag till

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom föreskrives att 40 och 41 §§ arbetarskyddslagen (1949: 1)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40 §

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud
skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkalla
det. För skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses skyddsombud
av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkalla
det, medgiva att lokal avdelning
av sådan organisation, som är att
anse som huvudorganisation enligt
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt, utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagare.

Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation,
som är bunden
av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses skyddsombud
av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkalla
det, medgiva att lokal avdelning
av sådan organisation, som är att
anse som central arbetstagarorganisation
enligt lagen (1976:000)
om medbestämmande i arbetslivet,
utser skyddsombud utanför kretsen
av arbetstagare.

Finnes vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

InU 1975/76: 45 Bilagor 19

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

41 §

Vid arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren
och arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsättas även vid arbetsställe
med mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses företrädare av
arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna av lokal
arbetstagarorganisation, som är
bunden av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren. Finnes ej
sådan organisation, utses företrädare
av arbetstagarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.

dels att i 3, 5 och 22 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med allmän pensionsplan avses
sådana allmänna grunder för pensionering
av arbetstagare eller arbetstagares
efterlevande som innehåller
regler om tryggande av arbetsgivarens
utfästelse genom kreditförsäkring,
avsättning till pensionsstiftelse
enligt denna lag eller
annan likvärdig anordning och
som på arbetstagarsidan är godkända
av organisation vilken enligt
lagen den 11 september 1936
(nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt
är att anse såsom
huvudorganisation.

Med allmän pensionsplan avses
sådana allmänna grunder för pensionering
av arbetstagare eller arbetstagares
efterlevande som innehåller
regler om tryggande av arbetsgivarens
utfästelse genom kreditförsäkring,
avsättning till pensionsstiftelse
enligt denna lag eller
annan likvärdig anordning och
som på arbetstagarsidan är godkända
av organisation vilken enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet är att anse
såsom central arbetstagarorganisation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

InU 1975/76: 45 Bilagor 20

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd
vid arfcetskonflikt

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1969: 93) om begränsning av
samhällsstöd vid arbetskonflikt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1

Talan mot central förvaltningsmyndighets beslut i den del beslutet rör
tillämpningen av denna lag föres genom besvär hos arbetsdomstolen.

Angår beslutet medlem i för- Angår beslutet medlem i orgaening
som avses i 2 § lagen (1936: nisation som avses i 6 § lagen

506) om förenings- och förhand- (1976:000) om medbestämmande i

lingsrätt, kan hans talan föras av arbetslivet, kan hans talan föras av

föreningen. Medlemmen har dock organisationen. Medlemmen har

rätt att själv föra talan, om han dock rätt att själv föra talan, om

visar att föreningen undandrager han visar att organisationen undan sig

att föra hans talan. drager sig att föra hans talan.

I fråga om besvär som föres hos arbetsdomstolen enligt denna lag
skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lagen (1974: 371) om
rättegången i arbetstvister föreskrives om rättegången i mål som fullföljts
till arbetsdomstolen genom besvär. Besvärsmål enligt denna lag
kan dock även företagas till avgörande efter huvudförhandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7 Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrives att 2 § sjöarbetstidslagen (1970: 105) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Från lagens tillämpning undantages skeppstjänst som utföres av
befälhavare, om utom denne minst tre personer är anställda på får
tyget,

maskinchef, om hans skeppstjänst ej är indelad i vakter,
främste styrman, om hans skeppstjänst ej är indelad i vakter,

1 Senaste lydelse 1974: 381.

2 Senaste lydelse 1975: 729.

InU 1975/76: 45 Bilagor 21

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreståndare för ekonomiavdelning, om utom denne minst sex personer
är anställda inom avdelningen,
läkare,
musiker,

den som är anställd uteslutande för att meddela undervisning,
medlem av redarens familj, om fartygets bruttodräktighet understiger
500 registerton.

Från lagens tillämpning undantages även skeppstjänst på
fiskefartyg när det användes som sådant och fartyg som användes till
verksamhet omedelbart förbunden med fiske,
räddningsfartyg när det användes som sådant,
lustfartyg.

Ytterligare undantag från lagens Ytterligare undantag från lagens
tillämpning får göras genom kol- tillämpning får göras genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsi- lektivavtal, som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av orga- dan slutits eller godkänts av organisation,
vilken är att anse som nisation, vilken är att anse som

huvudorganisation enligt lagen central arbetstagarorganisation en (1936:

506) om förenings-och för- ligt lagen (1976:000) om medbe handlingsrätt.

stämmande i arbetslivet.

Regeringen får förordna, att denna lag ej skall gälla på staten tillhörigt
fartyg. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer även i övrigt medge undantag från tillämpningen
av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Kan kvittning ej ske enligt 2 §, får arbetsgivaren kvitta endast med
klar och förfallen fordran som uppkommit i samband med anställningen
och antingen grundas på avtal, enligt vilket fordringen får kvittas mot
lönefordran, eller avser ersättning för skada som arbetstagaren vållat
uppsåtligen i tjänsten.

För kvittning enligt första stycket får ej tagas i anspråk belopp som
är avsett att utgöra ersättning för särskilda kostnader.

Rätt till kvittning utöver vad Rätt till kvittning utöver vad
som följer av första och andra som följer av första och andra

InU 1975/76: 45 Bilagor 22

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

styckena kan medges arbetsgivare
genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts
av organisation som enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt
är att anse som huvudorganisation.
Arbetsgivare som
är bunden av sådant kollektivavtal
får tillämpa det även i fråga om
arbetstagare som ej är medlem av
den avtalsslutande arbetstagarorganisationen
men sysselsättes i arbete
som avses med avtalet. Detta gäller
dock ej arbetstagare som omfattas
av annat tillämpligt kollektivavtal.

Föreslagen lydelse

styckena kan medges arbetsgivare
genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts
av organisation som enligt lagen
(1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet är att anse som central
arbetstagarorganisation. Arbetsgivare
som är bunden av sådant kollektivavtal
får tillämpa det även i
fråga om arbetstagare som ej är
medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen
men sysselsättes
i arbete som avses med avtalet.
Detta gäller dock ej arbetstagare
som omfattas av annat tilllämpligt
kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

9 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives att 12 kap. 67 § jordabalken1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.
67 §

Överenskommelse om villkor i
fråga om hyresförhållande som beror
av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt
att träda i hyresgästens ställe även
om överenskommelsen strider mot
bestämmelse i 33—35, 40, 46, 47,
49—55 eller 66 §, såvida den har
formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts
av organisation som enligt
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt är att anse såsom
huvudorganisation.

Överenskommelse om villkor i
fråga om hyresförhållande som beror
av anställning gäller mot hyresgästen
eller den som har rätt
att träda i hyresgästens ställe även
om överenskommelsen strider mot
bestämmelse i 33—35, 40, 46, 47,
49—55 eller 66 §, såvida den har
formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts
av organisation som enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet är att anse såsom
central arbetstagarorganisation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

112 kap. jordabalken omtryckt senast 1974:1083.

InU 1975/76: 45 Bilagor 23

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

10 Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971: 511)

Härigenom föreskrives att 35 § livsmedelslagen (1971: 511) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35 §i

Mot beslut, som statens livsmedelsverk i särskilt fall meddelat enligt
denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, föres
talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut, som statens
livsmedelsverk meddelat enligt
lagen eller med stöd av regeringens
förordnande enligt lagen, föres hos
regeringen genom besvär. För tillvaratagande
av konsumentintresset
inom livsmedelsområdet får talan
mot sådant beslut föras av organisation,
vilken är att anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936:
506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Talan mot annat beslut, som statens
livsmedelsverk meddelat enligt
lagen eller med stöd av regeringens
förordnande enligt lagen, föres hos
regeringen genom besvär. För tillvaratagande
av konsumentintresset
inom livsmedelsområdet får talan
mot sådant beslut föras av organisation,
vilken är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet eller motsvarande
sammanslutning på arbetsgivarsidan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1972: 650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare samt punkten
3 i övergångsbestämmelserna till samma lag skall ha nedan angivna
lydelse.

2 §

Arbetstagaren har rätt till ledighet 240 arbetstimmar under ordinarie
arbetstid för att deltaga i sådan undervisning i svenska språket med
samhällsorientering, för vilken statsbidrag utgår. För deltidsanställd arbetstagare
skall rätten till ledighet utgöra den del som svarar mot arbetstagarens
arbetstid i förhållande till heltid.

1 Senaste lydelse 1975: 733.

InU 1975/76: 45 Bilagor 24

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Föreslagen lydelse

Genom kollektivavtal får rätten
till ledighet enligt första stycket begränsas.
Finnes ej arbetstagarorganisation
företrädd på arbetsplatsen,
får avtal om sådan begränsning
träffas mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren.

Nuvarande lydelse

Genom kollektivavtal mellan arbetsgivaren
eller förening av arbetsgivare
och fackförening eller
annan liknande förening av arbetstagare
får rätten till ledighet enligt
första stycket begränsas. Finnes ej
fackförening eller annan liknande
förening av arbetstagare, får avtal
om sådan begränsning träffas mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren.
Avtal som avses i detta stycke
får träffas utan hinder av 3 § andra
stycket statstjänstemannalagen
(1965:274) eller 2 § andra stycket
kommunalt jänste manna!agen (1965:

275).

Tid varunder arbetstagaren åtnjuter ledighet enligt första stycket jämställes
med arbetad tid.

3.1 För arbetstagare, som börjat sin första anställning här i landet
fcre den 1 januari 1973, gäller lagen med följande avvikelser.

a) Från lagen undantas, utöver vad som föreskrives i 1 § andra stycket,
arbetstagare som under minst 240 lektionstimmar deltagit i undervisning
i svenska språket med samhällsorientering och för deltagandet
av arbetsgivaren fått ersättning som grundar sig på avtal mellan arbetsgivaren
och berörd arbetstagarorganisation.

b) Arbetstagarens rätt till ledighet och lön skall omfatta 160 eller 240
timmar, beroende på hans kunskaper i svenska språket. För arbetstagare,
som åtnjutit undervisning som avses i a) under 80 men icke 240 lektionstimmar,
omfattar rätten endast 160 timmar. Behovet av undervisning
skall i övrigt prövas i den ordning Konungen enligt 9 § tredje stycket
bestämmer.

c) Arbetsgivaren skall så snart ske kan och senast inom 60 dagar från
anställningens början underrätta arbetstagaren om hans rätt enligt denna
lag samt före utgången av juni 1978 bereda honom möjlighet till ledighet
för att påbörja undervisning. Är arbetstagaren anställd när lagen träder
i kraft skall underrättelse som nyss sagts ske senast den 30 september
1973.

dj Arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare och fackförening eller
annan liknande förening av arbetstagare
får träffa avtal om ledighetens
förläggning. Finnes ej fackförening
eller annan liknande förening
av arbetstagare får sådant
avtal träffas mellan arbetsgivaren
och arbetstagaren. Avtal som här
avses får träffas utan hinder av

d) Kollektivavtal kan träffas om
ledighetens förläggning. Finnes ej
arbetstagarorganisation företrädd
på arbetsplatsen, får avtal om ledighetens
förläggning träffas mellan
arbetsgivaren och arbetstaga -

1 Senaste lydelse 1973: 238.

InU 1975/76: 45 Bilagor 25

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § andra stycket statstjänstemannallagen
(1965: 274) eller 2 § andra
stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965: 275).

Föreskrifterna i 6 § skall äga motsvarande tillämpning beträffande
kollektivavtal enligt första stycket.

e) Underlåter arbetstagaren utan synnerliga skäl att utnyttja sin rätt
till ledighet för undervisning under tid varom avtal enligt d) träffats, är
arbetsgivaren ej vidare skyldig att ge arbetstagaren sådan ledighet.

f) Har arbetstagaren påbörjat men inte avslutat undervisningen under
anställning hos tidigare arbetsgivare, har han i ny anställning rätt till
ledighet och lön enligt denna lag för att fortsätta undervisningen. Härvid
äger c) motsvarande tillämpning.

g) Har arbetsgivaren fullgjort sina åligganden enligt c), upphör hans
övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbetstagaren, om denne
ej påbörjat undervisningen senast den 30 juni 1978.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12 Förslag till

Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrives att 29 och 59 §§ sjömanslagen (1973: 282) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Sjöman, som har varit anställd i utrikes fart under nio månader i följd
hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg, har rätt till fri resa med
underhåll till sin hemort, om han i annat land än där han är bosatt får
semester eller annan ledighet eller frånträder sitt anställningsavtal. När
sjömannen utnyttjat rätt till sådan fri hemresa, har han rätt till ny fri
resa först nio månader efter det han trätt i tjänst efter den föregående
ledigheten. Rätten till fri hemresa gäller under förutsättning, i fråga om
sjöman som får semester eller annan ledighet, att han ej haft tillfälle att
under de senaste 60 dagarna åtnjuta semestern eller ledigheten i det
land där han är bosatt eller, i fråga om sjöman som frånträder sitt avtal,
att han ej under samma tid haft tillfälle att lämna anställningen i bosättningslandet.

Inträder rätt till fri resa enligt Inträder rätt till fri resa enligt
första stycket medan sjömannen första stycket medan sjömannen

har befattning på fartyg, som inom har befattning på fartyg, som inom

30 dagar beräknas nå hamn, från 30 dagar beräknas nå hamn, från

vilken hemresan kan ske med av- vilken hemresan kan ske med avsevärt
mindre kostnad, gäller rät- sevärt mindre kostnad, gäller rät -

InU 1975/76: 45 Bilagor 26

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

ten endast om sjömannen stannar
kvar i sin befattning på fartyget
tills det når sådan hamn. Om särskilda
skäl föreligger, kan nämnda
tid genom kollektivavtal förlängas
till högst 90 dagar i fråga om den
som har befattning på fartyg i regelbunden
linjetrafik på Sverige.
Sådant avtal skall på arbetstagarsidan
ha slutits eller godkänts av
organisation, som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen
(1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Föreslagen lydelse

ten endast om sjömannen stannar
kvar i sin befattning på fartyget
tills det når sådan hamn. Om särskilda
skäl föreligger, kan nämnda
tid genom kollektivavtal förlängas
till högst 90 dagar i fråga om den
som har befattning på fartyg i regelbunden
linjetrafik på Sverige.
Sådant avtal skall på arbetstagarsidan
ha slutits eller godkänts av
organisation, som är att anse som
central arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet.

59

Har fartygs redare eller ägare helt eller delvis upplåtit driften av fartyget
till utlänning, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
efter ansökan av redaren eller, om denne är utlänning, ägaren
medge, att denna lag helt eller delvis ej skall gälla. Medgivande skall begränsas
till viss tid och förenas med de villkor som behövs.

Medgivande enligt första stycket
får lämnas endast om särskilda
skäl föreligger och det visas, att
arbetstagarna på fartyget genom
utländsk lagstiftning eller på annat
sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras
skydd i de hänseenden som regleras
i denna lag och i kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation,
vilken är att anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936:506)
om förenings- och förhandlingsrätt.
Innan ansökan prövas skall
samråd ske med de svenska organisationer
som representerar redare
och ombordanställda.

Medgivande enligt första stycket
får lämnas endast om särskilda
skäl föreligger och det visas, att
arbetstagarna på fartyget genom
utländsk lagstiftning eller på annat
sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras
skydd i de hänseenden som regleras
i denna lag och i kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation,
vilken är att anse som central arbetstagarorganisation
enligt lagen
(1976: 000) om medbestämmande i
arbetslivet.

Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivande enligt
första stycket, skall den som erhållit medgivandet eller fartygets befälhavare
ofördröjligen underrätta den myndighet som lämnat medgivandet
om ändringen. Myndigheten kan i sådant fall föreskriva andra villkor
för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för de anställdas skydd,
återkalla det. Medgivande kan också återkallas, om däri föreskrivna villkor
ej iakttages.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
1 Senaste lydelse 1975: 739.

InU 1975/76: 45 Bilagor 27

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrives att 19 § lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga
varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

19

För tillvaratagande av konsumentintresset
inom området för
hälso- och miljöfarliga varor får
organisation, vilken är att anse
som huvudorganisation enligt lagen
(1936: 506) om förenings-och
förhandlingsrätt, föra talan mot
beslut enligt denna lag i den mån
det är tillåtet enligt bestämmelser
som meddelas av regeringen.

Föreslagen lydelse
§x

För tillvaratagande av konsumentintresset
inom området för
hälso- och miljöfarliga varor får
organisation, vilken är att anse
som central arbetstagarorganisation
enligt lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet eller motsvarande
sammanslutning på arbetsgivarsidan,
föra talan mot beslut
enligt denna lag i den mån det
är tillåtet enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 12) om anställningsskydd dels

att i 2 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 3, 12, 21, 37 och 40 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes
är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får
avvikelse från 5 § andra stycket,
11, 15, 22, 24—30 §§,31 § första
stycket, 32 § första och tredje styckena
samt 33 § göras med stöd av
kollektivavtal som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av or -

Utan hinder av första stycket får
avvikelse från 5 § andra stycket,
11, 15, 22, 24—30 §§, 31 § första
stycket, 32 § första och tredje styckena
samt 33 § göras med stöd av
kollektivavtal som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av or -

1 Senaste lydelse 1975: 340.

InU 1975/76: 45 Bilagor 28

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

ganisation som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Föreslagen lydelse

ganisation som är att anse som
central arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet.

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i andra stycket,
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den
avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning att
arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas
av annat tillämpligt kollektivavtal.

12 §

Arbetstagare har rätt till lön och
andra anställningsförmåner under
uppsägningstiden även om arbetsgivaren
icke erbjuder honom arbete.
Sådana förmåner får ej understiga
vad som normalt skulle ha
utgått till arbetstagaren, om han
hade fått behålla sina arbetsuppgifter.
Den närmare beräkningen
av förmånerna får grundas på kollektivavtal
som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt.
Därvid äger 3 §
tredje stycket motsvarande tillämpning.

Arbetstagare har rätt till lön och
andra anställningsförmåner under
uppsägningstiden även om arbetsgivaren
icke erbjuder honom arbete.
Sådana förmåner får ej understiga
vad som normalt skulle ha
utgått till arbetstagaren, om han
hade fått behålla sina arbetsuppgifter.
Den närmare beräkningen
av förmånerna får grundas på kollektivavtal
som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som
central arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet. Därvid
äger 3 § tredje stycket motsvarande
tillämpning.

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall
med sådan tid likställas tid under vilken arbetstagaren enligt första stycket
är berättigad till lön och andra anställningsförmåner.

21

Arbetstagare, som under anställningstiden har varit permitterad mer
än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma
kalenderår, har rätt till lön och andra anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid, såvida ej permitteringen är en följd av att

arbetet är säsongbetonat eller annars

Förmåner som avses i första
stycket får ej understiga vad som
normalt skulle ha utgått till arbetstagaren,
om han hade fått behålla
sina arbetsuppgifter. Den närmare
beräkningen av förmånerna får
grundas på kollektivavtal som på
arbetstagarsidan slutits eller god 1

Senaste lydelse 1974: 367.

till sin natur icke sammanhängande.

Förmåner som avses i första
stycket får ej understiga vad som
normalt skulle ha utgått till arbetstagaren,
om han hade fått behålla
sina arbetsuppgifter. Den närmare
beräkningen av förmånerna får
grundas på kollektivavtal som på
arbetstagarsidan slutits eller god -

InU 1975/76: 45 Bilagor 29

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Föreslagen lydelse

känts av organisation som är att
anse som central arbetstagarorganisation
enligt lagen (1976: 000) om
medbestämmande i arbetslivet.
Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande
tillämpning.

Nuvarande lydelse

känts av organisation som är att
anse som huvudorganisation enligt
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt. Därvid äger
3 § tredje stycket motsvarande tilllämpning.

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall
med sådan tid likställas tid under vilken arbetstagaren varit permitterad
mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under ett
kalenderår. Detta gäller dock ej om permitteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat eller annars till sin natur icke sammanhängande.

37 §

Vill arbetstagare göra gällande att uppsägning eller avskedande är
ogiltigt, skall arbetsgivaren underrättas härom inom två veckor efter det
att uppsägningen eller avskedandet skedde. Har arbetstagaren ej erhållit
skriftligt besked om uppsägningen eller avskedandet med uppgift om
vad han skall iakttaga, om han vill göra gällande att åtgärden är ogiltig,
uppgår tidsfristen till fyra veckor och räknas från den dag då anställningen
enligt uppsägningen eller avskedandet upphörde.

Har inom tid som anges i första
stycket förhandling rörande tvistefrågan
påkallats enligt lagen (1936:
506) om förenings- och förhandlingsrätt
eller med stöd av kollektivavtal,
skall talan väckas inom
två veckor efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall
talan väckas inom två veckor från
det att tiden för underrättelse enligt
första stycket gick ut.

Har inom tid som anges i första
stycket förhandling rörande tvistefrågan
påkallats enligt lagen (1976:
000) om medbestämmande i arbetslivet
eller med stöd av kollektivavtal,
skall talan väckas inom två
veckor efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan
väckas inom två veckor från det
att tiden för underrättelse enligt
första stycket gick ut.

Iakttager arbetstagaren ej vad som föreskrives i första och andra styckena,
är talan förlorad.

40 §

Den som vill fordra skadestånd
enligt denna lag skall underrätta
motparten härom inom fyra månader
från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkallats enligt
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt eller med
stöd av kollektivavtal, skall talan
väckas inom fyra månader efter
det att förhandlingen avslutades.
I annat fall skall talan väckas inom
åtta månader från skadans uppkomst.

Den som vill fordra skadestånd
enligt denna lag skall underrätta
motparten härom inom fyra månader
från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkallats enligt
lagen (1976:000) om medbestämmande
i arbetslivet eller med stöd
av kollektivavtal, skall talan väckas
inom fyra månader efter det
att förhandlingen avslutades. I annat
fall skall talan väckas inom
åtta månader från skadans uppkomst.

InU 1975/76: 45 Bilagor 30

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på
lön och andra anställningsförmåner enligt denna lag.

Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen

Härigenom föreskrives att 2 och 11 §§ lagen (1974: 358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§*

Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller
den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än
lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt till fortsatt arbete eller
förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner
fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess
verk.

Avtal som innebär att facklig
förtroendemans rättigheter enligt
denna lag inskränkes är ogiltigt i
den delen. Avvikelse får dock göras
från 1 §, 5—7 §§ och 8 § första
stycket med stöd av kollektivavtal
som på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation som
är att anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936:506) om förenings-
och förhandlingsrätt.

Avtal som innebär att facklig
förtroendemans rättigheter enligt
denna lag inskränkes är ogiltigt i
den delen. Avvikelse får dock göras
från 1 §, 5—7 §§ och 8 § första
stycket med stöd av kollektivavtal
som på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation som
är att anse som central arbetstagarorganisation
enligt lagen (1976:
000) om medbestämmande i arbetslivet.

11 §

Den som vill fordra skadestånd
enligt denna lag skall underrätta
motparten om sitt anspråk inom
fyra månader från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkal 1

Senaste lydelse 1975: 356.

Den som vill fordra skadestånd
enligt denna lag skall underrätta
motparten om sitt anspråk inom
fyra månader från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkal -

InU 1975/76: 45 Bilagor 31

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Nuvarande lydelse

lats enligt lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt eller
med stöd av kollektivavtal,
skall talan väckas inom fyra månader
efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan
väckas inom åtta månader från
skadans uppkomst.

Föreslagen lydelse

lats enligt lagen (1976:000) om
medbestämmande i arbetslivet eller
med stöd av kollektivavtal, skall
talan väckas inom fyra månader
efter det att förhandlingen avslutades.
I annat fall skall talan väckas
inom åtta månader från skadans
uppkomst.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på
lön och andra anställningsförmåner enligt denna lag eller kollektivavtal
som har trätt i lagens ställe.

Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet
för utbildning

Härigenom föreskrives att 2 och 14 §§ lagen (1974: 981) om arbetstagares
rätt till ledighet för utbildning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes
är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får Utan hinder av första stycket får
avvikelse från 3 §, 4 § tredje styc- avvikelse från 3 §, 4 § tredje stycket,
5 och 7 §§ samt 10 § andra ket, 5 och 7 §§ samt 10 § andra

och tredje styckena göras med stöd och tredje styckena göras med stöd

av kollektivavtal som på arbetsta- av kollektivavtal som på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts garsidan har slutits eller godkänts

av organisation som är att anse av organisation som är att anse

som huvudorganisation enligt lagen som central arbetstagarorganisa (1936:

506) om förenings- och för- tion enligt lagen (1976:000) om

handlingsrätt. medbestämmande i arbetslivet.

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i andra stycket,
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den
avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning att
arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas
av annat tillämpligt kollektivavtal.

3 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU 1975/76: 45 Bilagor 32

Bil. 1 Propositionens lagförslag (arbetsmarknadsdepartementet)

Föreslagen lydelse
14 §

Nuvarande lydelse

Den som vill fordra skadestånd
enligt 13 § skall underrätta motparten
om sitt anspråk inom fyra
månader efter det att skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkallats
enligt lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt eller
med stöd av kollektivavtal,
skall talan väckas inom fyra månader
efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan
väckas inom åtta månader efter det
att skadan inträffade.

Den som vill fordra skadestånd
enligt 13 § skall underrätta motparten
om sitt anspråk inom fyra
månader efter det att skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling
rörande anspråket påkallats
enligt lagen (1976:000) om
medbestämmande i arbetslivet eller
med stöd av kollektivavtal,
skall talan väckas inom fyra månader
efter det att förhandlingen avslutades.
I annat fall skall talan
väckas inom åtta månader efter det
att skadan inträffade.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på
lön och andra anställningsförmåner som avses i 13 § första stycket.

Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

InU 1975/76: 45

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

Bilaga 2

Lagförslag enligt propositionen, bil. 2,
finansdepartementet

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

33

1 Förslag till
Lag om offentlig anställning

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är, med de undantag som framgår av 2—6 §§, tillämplig
på arbetstagare hos

1. staten,

2. kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig
samfällighet, skogsvårdsstyrelse eller allmän försäkringskassa,

3. annan allmän inrättning, om anställningen är statligt reglerad.

2 § Lagen gäller ej statsråden eller riksdagens ombudsmän och ej
heller den som är anställd på annan prästerlig tjänst än sådan som omfattas
av 1 § 2.

3 § I fråga om justitieråd eller regeringsråd gäller ej 10, 12, 16 och
17 kap.

I fråga om justitiekanslern gäller ej 10 kap.

4 § I fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter gäller
lagen endast den som är anställd som tjänsteman.

I fråga om arbetstagare som är av svenska staten lokalanställd utom
riket gäller lagen endast den som är svensk medborgare.

5 § I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfällighet eller skogsvårdsstyrelse gäller
4—17 kap. endast om anställningen är statligt reglerad och ej avser
prästerlig tjänst.

6 § Lagen gäller ej arbetstagare som av arbetsmarknadsmyndighet
meddelas arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete, arkivarbete
eller musikerhjälp eller som har anvisats arbete i verkstad inom arbetsvärden.

2 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Med statligt reglerad anställning förstås i denna lag anställning
där enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställes
under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

34

2 § Lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande tillämpning på
vikariat, om ej annat föreskrives.

3 § I fråga om tjänsteman hos riksdagen eller dess myndigheter utövar
riksdagen sådan befogenhet att meddela föreskrifter som enligt denna
lag tillkommer regeringen. Annan befogenhet som enligt lagen tillkommer
regeringen utövas i fråga om sådan tjänsteman av riksdagen eller
myndighet som riksdagen bestämmer.

4 § Föreskrifterna i 2 samt 21 och 22 §§ lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet tillämpas ej i anställningsförhållande som omfattas
av denna lag.

3 kap. Arbetskonflikter och skadestånd

1 § I arbete, som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen
nödvändigt för ätt genomföra myndighetsutövning, får stridsåtgärd
vidtagas endast i form av lockout, strejk, vägran att arbeta på
övertid eller nyanställningsblockad. I sådant arbete får stridsåtgärd
ej vidtagas på grund av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och
sådan arbetstagare som omfattas av denna lag.

Även i annat arbete än som sägs i första stycket är stridsåtgärd
med syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåten inom
lagens tillämpningsområde.

2 § Uppkommer tvist i fråga huruvida viss stridsåtgärd är tillåten enligt
denna lag, får åtgärden ej vidtagas förrän tvisten har avgjorts slutligt.

3 § Arbetstagare får deltaga i stridsåtgärd endast efter beslut av arbetstagarorganisation
som har anordnat åtgärden.

4 § Arbetstagarorganisation får ej anordna eller på annat sätt föranleda
stridsåtgärd som enligt 1 eller 2 § ej är tillåten. Sådan organisation
får ej heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid
otillåten stridsåtgärd. Arbetstagarorganisation är även skyldig att, om
otillåten stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra åtgärden
eller verka för dess upphörande.

5 § Har stridsåtgärd i strid mot 3 § vidtagits av arbetstagare som tillhör
arbetstagarorganisation, åligger det arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen
att omedelbart taga upp överläggning med anledning av
stridsåtgärden och att gemensamt verka för dess upphörande.

Har ej annat föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket lokal
arbetstagarorganisation, om sådan finns.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

35

6 § Bryter arbetsgivare mot 1, 2 eller 5 § eller arbetstagarorganisation
mot 4 eller 5 §, skall arbetsgivaren eller organisationen, även om förpliktelse
till följd av kollektivavtal ej har satts åsido, ersätta uppkommen
skada enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen
(1976: 000) om medbestämmande i arbetslivet. Detsamma gäller arbetstagare
som bryter mot 1, 2 eller 3 §, om ej annat följer av andra stycket.

Har arbetstagarorganisation anordnat eller föranlett stridsåtgärd som
ej är tillåten enligt 1 eller 2 §, får arbetstagare åläggas skadestånd på
den grund att han har deltagit i åtgärden endast om synnerliga skäl
föreligger.

4 kap. Tjänstetillsättning m. m.

1 § Att tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet under regeringen
tillsättes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
framgår av regeringsformen. Även annan tjänst tillsättes av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om ej annat
är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning.

2 § Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande
av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller
annan lag. Vidare gäller att endast svensk medborgare får inneha eller
utöva militär eller civilmilitär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman.
Regeringen äger i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta att
endast svensk medborgare får inneha eller utöva

1. tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,

2. statlig tjänst med vilken kan vara förenad myndighetsutövning eller
handläggning av frågor som rör förhållandet till annan stat eller mellanfolklig
organisation,

3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är
av betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt
eller enskilt ekonomiskt intresse.

Om andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst än
sådana, som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss
lägsta levnadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

3 § Om saklig grund för tillsättning av statlig tjänst gäller vad som är
föreskrivet i regeringsformen eller annan författning.

Även vid tillsättning av icke statlig tjänst skall avseende fästas endast
vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Närmare föreskrifter
om detta meddelas i författning.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

36

4 § Tjänst, som tillsättes av annan myndighet än regeringen, skall
kungöras ledig till ansökan, om regeringen ej bestämmer annat.

Har tjänst kungjorts ledig enligt första stycket, får den tillsättas endast
med någon som har sökt tjänsten inom föreskriven tid. Föreligger särskilda
skäl, får dock även ansökan, som har kommit in för sent, tagas i
beaktande.

5 § Vikariat skall kungöras ledigt till ansökan endast i de fall där det
föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6 § Tjänst tillsättes med förordnande eller, där regeringen så bestämmer,
med fullmakt. Ordinarie domartjänst skall dock alltid tillsättas
med fullmakt. Regeringen bestämmer vilka domartjänster som skall vara
ordinarie.

Vikariat tillsättes med förordnande.

7 § Förordnande, som har tidsbegränsats i strid mot 5 § lagen (1974:
12) om anställningsskydd eller mot föreskrift i sådant kollektivavtal som
avses i 3 § andra stycket samma lag, skall på talan av arbetstagaren
förklaras gälla utan tidsbegränsning.

I fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning
får förordnande tidsbegränsas enligt vad regeringen bestämmer.

8 § Närmare föreskrifter om förfarandet vid tjänstetillsättning meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

5 kap. Tjänstgöringsskyldighet i vissa fall

1 § Innehavare av ordinarie domartjänst är ej skyldig att utöva annan
statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den domstol han
tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare än lagman är dock skyldig
att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt inom samma
hovrättsområde vid handläggning, som kräver flera lagfarna domare än
en.

2 § Är Sverige i krig, får arbetstagare hos staten ej utan tillstånd lämna
sin anställning. Så snart kriget har upphört och innan pågående eller
nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen föreskriva att bestämmelsen
ej längre skall tillämpas.

Är Sverige i krigsfara, får regeringen föreskriva att arbetstagare hos
staten ej utan tillstånd får lämna sin anställning. Sådan föreskrift upphör
att gälla, om den ej underställes riksdagen inom en månad efter beslutet
därom eller, om riksmöte ej pågår, efter början av närmast följande riksmöte
samt godkännes av riksdagen inom två månader efter underställningen.
Så snart krigsfaran har upphört och innan pågående eller nästkommande
riksmöte avslutas, skall regeringen upphäva föreskrift som
nu har sagts.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

37

Om vissa andra anställnings- och arbetsvillkor vid krig eller krigsfara
eller annars under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden finns
särskilda föreskrifter i lag och annan författning. Regeringen får därutöver
meddela sådana föreskrifter, i den mån det är nödvändigt för
statens verksamhet.

6 kap. Bisysslor m. m.

1 § Arbetstagare får ej inneha anställning eller uppdrag eller utöva
verksamhet, som kan rubba förtroendet till hans eller annan arbetstagares
opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende.
Närmare föreskrifter om detta förbud meddelas för vissa fall i
lag och i övrigt av regeringen.

2 § Arbetstagare får endast efter tillstånd av regeringen uppbära sådana
gåvo- eller donationsmedel eller liknande förmåner som är förenade
med tjänst.

7 kap. Anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande

1 § Arbetstagare får skiljas från anställningen endast med stöd av föreskrift
i denna lag.

2 § Arbetstagare som är förordnad tills vidare får sägas upp enligt
lagen (1974: 12) om anställningsskydd. Innehar arbetstagaren statligt
reglerad anställning hos annan än staten, tillämpas även bestämmelse
om uppsägning i annan författning.

I fråga om grund för uppsägning, förfarandet vid uppsägning, varsel
och överläggning samt tvist om giltigheten av uppsägning äger lagen
om anställningsskydd motsvarande tillämpning på arbetstagare i verksledande
eller därmed jämförlig ställning med förordnande tills vidare,
i den mån annat ej följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor än
grunden för uppsägning, av föreskrift som regeringen meddelar.

Uppsägning som avses i första eller andra stycket skall ske skriftligen
för att vara giltig.

3 § Arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid ålder som
anges i avtal om statlig pension eller motsvarande avtal.

4 § Arbetstagare får entledigas innan han har uppnått den ålder som

avses i 3 §,

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

38

1. om han till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan
är för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställande,

2. om han till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd ej
har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och socialstyrelsen
anser det dels sannolikt att han ej kan återinträda i arbete inom ytterligare
ett år, dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla
sig.

5 § Arbetstagare som är anställd med fullmakt får entledigas, om han
ej kan fullgöra sin tjänst tillfredsställande och högst fem år återstår till
dess han äger avgå med ålderspension.

6 § Arbetstagare, som har rätt till statlig pension men ej har uppnått
den ålder då han äger avgå med ålderspension, får ej entledigas enligt 4
eller 5 §, om han lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning
som är förenad med sådan pensionsrätt.

7 § Arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen eller försvarsmakten
får försättas i disponibilitet, om det är nödvändigt av hänsyn till
rikets bästa.

8 § Arbetstagare hos staten som är anställd med fullmakt får förflyttas
till annan statlig tjänst, som tillsättes med fullmakt. Inom försvarsmakten
får dessutom arbetstagare, som är krigsman och anställd med förordnande
tills vidare, förflyttas till annan anställning avsedd för krigsman
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Förflyttning enligt första stycket till anställning hos myndighet inom
annat verksamhetsområde får ske endast om arbetsuppgifterna är likartade
eller arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning är
lämpad för anställningen.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare föreskrives
i regeringsformen.

9 § Arbetstagares begäran om entledigande skall ske skriftligen för
att vara giltig.

10 § Erhåller arbetstagare annan anställning och är denna statligt reglerad,
upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om ej annat
följer av föreskrift om förening av tjänster. Sådan föreskrift meddelas
i kollektivavtal eller, i fråga om förening av en fullmaktstjänst med annan
allmän tjänst, av regeringen. Vad nu har sagts äger tillämpning även
där den andra anställningen ej är statligt reglerad, om denna utgör anställning
som tjänsteman hos riksdagen eller dess myndigheter eller hos
allmän försäkringskassa.

Föreligger särskilda skäl, får regeringen besluta att anställning skall
bestå utan hinder av första stycket.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

39

Att justitieråd och regeringsråd ej får inneha eller utöva annan statlig
tjänst är särskilt föreskrivet.

8 kap. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist

1 § Uppkommer fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, skall,
när det behövs, turordning för uppsägningen fastställas.

I fråga om turordning vid uppsägning äger lagen (1974: 12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning på arbetstagare i verksledande
eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen ej föreskriver
annat.

2 § Vid bestämmandet av arbetstagares plats i turordning för uppsägning
skall hänsyn tagas även till kravet att myndigheten på ett riktigt
sätt fullgör rättskipnings- eller förvaltningsuppgift.

3 § Uppsägning, som strider mot bestämmelse om turordning, skall
på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.

Vid tvist om giltigheten av uppsägning enligt första stycket äger 34 §
andra och tredje styckena samt 36 och 37 §§ lagen (1974: 12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

9 kap. Företrädesrätt till ny anställning

1 § I ärende om tillsättning av tjänst skall, när det behövs, turordning
för företrädesrätt till ny anställning fastställas.

I fråga om företrädesrätt till ny anställning äger lagen (1974: 12) om
anställningsskydd motsvarande tillämpning på arbetstagare i verksledande
eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen ej föreskriver
annat.

Om grund för tjänstetillsättning gäller vad som sägs i 4 kap. 3 §.

2 § Företrädesrätt till ny anställning gäller ej till högre tjänst än den
som det tidigare förordnandet avsåg, om ej särskilda skäl föranleder
annat. Sådan företrädesrätt gäller ej heller gentemot arbetstagare som
skall omplaceras på grund av 7 § andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

3 § Anmälan enligt 27 § första stycket lagen (1974:12) om anställ
ningsskydd av anspråk på företrädesrätt till ny anställning skall för atl
vara giltig göras skriftligen hos den myndighet där arbetstagaren äi
eller senast har varit anställd.

I beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist och i underrättelse
om att tidsbegränsat förordnande på grund av arbetsbrist ej kommer
att förnyas skall tagas in erinran om var och hur anmälan skall göras.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

40

10 kap. Disciplinansvar

1 § Sätter arbetstagare uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido vad som
åligger honom i hans anställning, får disciplinpåföljd åläggas honom för
tjänsteförseelse. Vad nu har sagts gäller dock ej, om felet är ringa.

Disciplinpåföljd enligt första stycket får dock ej i något fall åläggas
arbetstagare därför att han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd.

2 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.

Mer än en disciplinpåföljd får ej samtidigt åläggas.

Löneavdrag ålägges för minst en och högst trettio dagar. Om storleken
av löneavdrag föreskriver regeringen.

3 § Innehåller kollektivavtal bestämmelse som avviker från 2 § eller
från föreskrift som avses där, gäller i stället den bestämmelsen för arbetstagare,
som är sysselsatt inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.

4 § Disciplinpåföljd som avses i 1—3 §§ får ej åläggas

1. krigsman, som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,

2. medicinalpersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens
inseende, om förseelsen har skett i denna yrkesutövning,

3. veterinär, som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen
har skett i utövning av veterinäryrket.

11 kap. Avskedande

1 § Har arbetstagare begått brott, som visar att han uppenbarligen är
olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas.

2 § Har arbetstagare genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse,
som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin
anställning, får han avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges
honom. Detsamma skall gälla, om arbetstagare, som av myndighet har
ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma
myndighet på nytt har begått tjänsteförseelse och därigenom har visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning.

3 § Arbetstagare, som har rätt till statlig pension men ej har uppnått
den ålder då han äger avgå med ålderspension, får ej avskedas enligt
1 eller 2 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande
av själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och
han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till annan anställning
som är förenad med sådan pensionsrätt.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

41

4 § Har i lag eller annan författning meddelats bestämmelse, som inskränker
rätten att avskeda arbetstagare i förhållande till vad som föreskrives
i 1 eller 2 §, gäller i stället den bestämmelsen.

5 § Avskedande får ej grundas enbart på omständighet, som myndigheten
har känt till mer än en månad före prövningen. När frågan om avskedande
prövas av statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 §, får avskedande
ej grundas enbart på omständighet, som den myndighet som arbetstagaren
lyder under har känt till mer än två månader före prövningen.

Första stycket gäller ej, när beslut om avskedande påkallas av riksdagens
ombudsman eller justitiekanslern inom sex månader efter det att
omständigheten har inträffat.

12 kap. Åtalsanmälan

1 § Arbetstagare, som är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen
begånget brott som avses i 20 kap. 1—3 § § brottsbalken eller
annat brott varigenom han har satt åliggande i tjänsteutövningen åsido,
skall anmälas till åtal, om för brottet är föreskrivet fängelse eller det
finns anledning antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

2 § I fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första
stycket brottsbalken får regeringen medge undantag från anmälningsskyldighet
enligt 1 §.

13 kap. Avstängning och läkarundersökning

1 § Inledes enligt denna lag förfarande, som syftar till att ålägga arbetstagare
disciplinpåföljd eller till att avskeda honom, eller vidtages
åtgärd för att anställa åtal mot honom, får arbetstagaren avstängas från
arbetet, om gärningen i fråga kan antagas medföra avskedande. Sådan
avstängning får dock ej gälla för längre tid än till dess frågan om avskedande
har prövats slutligt.

2 § Fullgör arbetstagare ej sina arbetsuppgifter tillfredsställande,
får han avstängas från arbetet, om den bristande tjänstdugligheten beror
av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande.

Saknas i fall som avses i första stycket tillräcklig utredning om att
den bristande tjänstdugligheten beror av förhållande som sägs där men
framstår detta ändå som sannolikt, får arbetstagaren åläggas att låta
sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Efterkommer arbetstagaren ej åläggande enligt andra stycket, får han
avstängas från arbetet.

3 § Upphör grunden för avstängning enligt 1 eller 2 §, skall avstängningen
omedelbart hävas.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

42

4 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av 1 eller 2 § meddelas
av regeringen.

5 § Att arbetstagare hos staten kan vara skyldig att frånträda utövning
av tjänst, om han förklaras omyndig eller försättes i konkurs, följer av
särskilda bestämmelser i lag eller annan författning.

14 kap. Handläggningen av frågor sorn avses i 10—13 kap.

1 § Uppkommer fråga om disciplinansvar, avskedande, avstängning
eller läkarundersökning enligt denna lag, skall genom skriftlig anmaning
tillfälle beredas arbetstagaren att yttra sig om vad som anföres mot
honom. Yttrande får lämnas muntligen, om arbetstagaren begär det eller
det annars anses lämpligt.

Begär arbetstagare att även annan skall yttra sig i saken eller att
annan utredning skall förebringas, skall hans begäran efterkommas, om
det ej är uppenbart att utredningen saknar betydelse.

2 § Finner myndighet i ärende om disciplinansvar eller avskedande
enligt denna lag, på framställning av arbetstagaren eller annars, att
vittne eller sakkunnig behöver höras vid domstol eller att föreläggande
behöver meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling
eller föremål, skall myndigheten hemställa därom hos den allmänna
underrätt inom vars område den vistas som skall höras eller annars
beröres av åtgärden.

Tillhandahålles utredning som behövs, skall rätten anställa förhör
eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter.

I fråga om åtgärd enligt andra stycket skall i tillämpliga delar gälla
vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

3 § Har åtgärd vidtagits för att anställa åtal mot arbetstagare, får
myndighet ej inleda eller fortsätta disciplinärt förfarande enligt denna
lag i fråga om förseelse som avses med åtgärden.

4 § Sedan arbetstagares anställning hos myndigheten har upphört eller
uppsägning har ägt rum, får disciplinpåföljd som avses i 10 kap. 1—3 §§
ej åläggas honom.

5 § Arbetstagare, som i ärende om disciplinansvar eller avskedande
ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig anmaning enligt 1 §
eller motsvarande anmaning av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern,
får ej åläggas disciplinpåföljd som avses i 10 kap. 1—3 §§.

6 § Har åtgärd vidtagits för att anställa åtal mot arbetstagare, får
ärende om avskedande på grund av gärningen i fråga ej avgöras, förrän
ansvarsfrågan har prövats slutligt.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

43

7 § I ärende om avskedande gäller i fråga om varsel till och överläggning
med lokal arbetstagarorganisation bestämmelserna i lagen (1974:
12) om anställningsskydd. Dessa bestämmelser äger motsvarande tillämpning
i fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig
ställning.

Beslutas avstängning enligt 13 kap. 1 eller 2 §, skall lokal arbetstagarorganisation
som avses i 31 § första stycket lagen om anställningsskydd
genast underrättas om beslutet.

8 § Beslutas avstängning enligt 13 kap. 1 §, skall frågan om avskedande
snarast tagas upp till prövning. Vid avgörandet av denna fråga
skall prövas huruvida avstängningen skall bestå.

9 § Beslut om läkarundersökning enligt 13 kap. 2 § andra stycket får
ej läggas till grund för avstängning enligt samma lagrum tredje stycket,
förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16 kap. 2 §
eller rätten till sådan talan har förlorats.

10 § I fråga om beslut om avstängning enligt 13 kap. 1 eller 2 § eller
om läkarundersökning enligt sistnämnda lagrum skall 17 och 18 §§ förvaltningslagen
(1971: 290) tillämpas, även om beslutet utgör beslut under
ärendes handläggning.

15 kap. Beslutande myndighet, m. m.

1 § Fråga om anställnings upphörande som avses i 7 kap. 2—4 eller
9 § prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer,
om regeringen tillsätter tjänsten och ej annat följer av 5 § nedan. I
övrigt prövas frågan av den myndighet som tillsätter tjänsten.

Fråga om anställnings upphörande enligt 7 kap. 5 eller 7 § prövas
av regeringen, om ej annat följer av 5 § nedan. Närmare föreskrifter
meddelas av regeringen.

2 § Fråga om förflyttning enligt 7 kap. 8 § prövas av regeringen.
Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet som
har anställt arbetstagaren prövas dock av myndigheten.

3 § Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap.,
åtalsanmälan enligt 12 kap. eller avstängning eller läkarundersökning
enligt 13 kap. prövas av den myndighet som arbetstagaren lyder under,
om ej annat följer av 4 eller 5 § nedan, av annan föreskrift i lag eller av
föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om disciplinansvar enligt 10
kap., avskedande enligt 11 kap. eller avstängning enligt 13 kap. 1 § tages
upp även på anmälan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.
Fråga om avstängning enligt 13 kap. 1 § på grund av misstanke om brott
tages upp även på anmälan av åklagare.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

44

4 § Fråga som avses i 3 § prövas av en särskild nämnd, statens ansvarsnämnd,
beträffande den som innehar eller uppehåller

1. annan ordinarie domartjänst än tjänst som justitieråd eller regeringsråd,

2. tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet,

3. annan tjänst som regeringen bestämmer.

Nämnden består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter.
Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagfarna och dessutom
erfarna i domarvärv.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om nämndens sammansättning
och verksamhet.

5 § Fråga om skiljande från tjänsten enligt 7 kap. 3, 4 eller 5 §, avskedande
enligt 11 kap. eller avstängning eller läkarundersökning enligt 13
kap. av justitieråd eller regeringsråd prövas enligt särskilda bestämmelser
i regeringsformen och i annan lag. Handläggningen sker i den ordning
som föreskrives för tvistemål, dock med tillämpning av 7 §.

6 § Beträffande tjänsteman hos riksdagen eller dess myndigheter
meddelar riksdagen bestämmelser om beslutande organ i frågor som
avses i 1—4 §§.

7 § Deltager flera i avgörande som avses i 1 eller 3 §, äger i annat
fall än där frågan prövas av regeringen bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken
om omröstning i domstol med uteslutande lagfarna ledamöter
motsvarande tillämpning. Vad nu har sagts gäller även i fråga
om arbetstagare hos annan än staten.

16 kap. Talan mot beslut

1 § Mål om skadestånd enligt 3 kap. 6 § prövas av arbetsdomstolen
och handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

I fråga om rättegångskostnad i mål som rör disciplinansvar, avskedande,
avstängning eller läkarundersökning enligt denna lag äger 41 §
tredje stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tilllämpning.

2 § Vill arbetstagare söka ändring i beslut enligt 7 kap. 3—5 eller 8 §,
10 kap. 1 §, 11 kap. 1 eller 2 § eller 13 kap. 2 § andra stycket, skall han
väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet.
Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

45

3 § Om rätt för riksdagens ombudsman och justitiekanslern att söka
ändring i beslut enligt 10 eller 11 kap. eller 13 kap. 1 § är föreskrivet i
lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen och i
lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom
fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Med anledning av talan som avses i första stycket får dock disciplinpåföljd
åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.
Avskedande eller avstängning får beslutas endast om myndighetsutövning
är förenad med anställningen samt arbetstagaren har begått
eller, vid avstängning, är misstänkt för brott för vilket är stadgat
fängelse i minst två år.

4 § Om talan mot beslut av riksdagens organ gäller särskilda bestämmelser.

17 kap. Verkställighet av beslut

1 § Beslut om anställnings upphörande enligt 7 kap. 4 eller 5 §, om
förflyttning enligt 7 kap. 8 §, om löneavdrag som disciplinpåföljd enligt
10 kap. 1 § eller om avskedande enligt 11 kap. får ej verkställas, förrän
beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16 kap. 2 § eller rätten
till sådan talan har förlorats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet
enligt 7 kap. 3 §, om ej annat följer av 2 §.

2 § I tvist om tillämpningen av 7 kap. 3 § äger domstolen för tiden
intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, att anställningen
skall upphöra när arbetstagaren har uppnått den ålder då
skyldighet att avgå senast inträder.

Mot beslut enligt första stycket som tingsrätt har meddelat under
rättegången skall talan föras särskilt genom besvär.

3 § Beslut om avstängning enligt 13 kap. 1 eller 2 § har omedelbar
verkan. I tvist om sådan avstängning äger domstolen dock för tiden
intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, att beslutad
avstängning skall vara hävd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2. Genom den nya lagen upphäves statstjänstemannalagen (1965:
274), kommunaltjänstemannalagen (1965: 275) och stadgan (1965: 602)
om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl.

3. I den mån regeringen föreskriver, gäller den nya lagen även den
som innehar sådan anställning hos allmän inrättning som vid utgången
av år 1976 enligt regeringens bestämmande omfattas av kommunaltjäns 4

Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 45

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

46

temannalagen (1965: 275) men som ej är statligt reglerad i den mening
som sägs i 2 kap. 1 §.

4. Äldre bestämmelse, som omfattas av hänvisning i 13 § 2 eller 6
mom. lagen (1936: 567) om domkapitel eller annars i kyrkolag, gäller
fortfarande i stället för motsvarande föreskrift i den nya lagen, såvitt
avses med hänvisningen.

5. Förekommer i författning, som ej är kyrkolag, hänvisning till eller
avses där annars bestämmelse som har ersatts av föreskrift i den nya
lagen, tillämpas i stället den nya föreskriften.

6. I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådan arbetstagare
som omfattas av den nya lagen äger offentlig arbetsgivare tills vidare
i författning meddela föreskrift utan hinder av att villkoret kan bli föremål
för avtal. Detta gäller dock endast föreskrift som ej strider mot
kollektivavtal.

7. Har i författning, som ej har beslutats av eller med riksdagen,
meddelats föreskrift i fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådan
arbetstagare som omfattas av den nya lagen, skall föreskriften upphöra
att gälla i den mån villkoret regleras genom kollektivavtal.

8. I fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre bestämmelser.

9. I stället för 5 kap. 1 § gäller fortfarande äldre bestämmelser för
den som sedan utgången av år 1971 innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdomare
eller vattenrättsingenjör.

10. Föreskriften i 6 kap. 2 § gäller ej tjänsteman, som vid utgången
av år 1965 var berättigad att utan avdrag på lönen uppbära förmån som
avses i föreskriften.

11. 1 fråga om talan mot myndighets beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

47

2 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 20 kap. 2 och 4 § § brottsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

2 §i

Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig
utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning,
dömes för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han
erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet
grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande tillämpning
på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan
myndighet som hör till staten eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt staten eller åt kommun, om han valts
till uppdraget eller icke äger undandraga sig detta ävensom eljest om
uppdraget är reglerat i författning,

3. krigsman eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt och

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har
sagts utövar myndighet.

Med kommun likställes allmän Med kommun likställes annan

inrättning som avses i 1 § andra allmän inrättning som avses i

stycket kommunaltjänstemanna- 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976:

lagen (1965:275). 000) om offentlig anställning.

4 §2

Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket
följer myndighetsutövning må av rätten skiljas från uppdraget, om han
har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och
han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn
tagas därtill vid bestämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän Med kommun likställes annan

inrättning som avses i 1 § andra allmän inrättning som avses i

stycket kommunaltjänstemanna- 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976:

lagen (1965:275). 000) om offentlig anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Senaste lydelse 1975: 667. Ändrad lydelse föreslagen i lagrådsremiss 1976-02-26.
- Senaste lydelse 1975:667.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

48

3 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4 §i

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i
mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget har begåtts av

1. den som innehar eller uppe- 1. den som innehar eller uppehåller
ordinarie domartjänst eller håller sådan ordinarie domartjänst

tjänst som byråchef eller därmed eller tjänst som byråchef eller där jämställd

eller högre tjänst vid med jämställd eller högre tjänst

statlig myndighet eller annan vid statlig myndighet eller annan

tjänst som avses i 38 § andra styc- tjänst som omfattas av 15 kap. 4 §

ket statstjänstemannalagen (1965: lagen (1976:000) om offentlig

274); anställning;

2. ledamot av domstol eller 2. ledamot av domstol eller

central statlig förvaltningsmyn- central statlig förvaltningsmyndighet,
som ej är statstjänsteman; dighet, som ej är anställd hos

eller staten; eller

3. krigsman, som bestrider regementschefs eller därmed likställd
eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna
meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Senaste lydelse 1975: 670.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

49

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 35 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Handlingar som innefatta utredning eller förslag och som tillkommit
för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal
eller för annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga,
eller vid förberedelse till sådan förhandling, må ej utan tillstånd av
myndighet som anges i tredje stycket utlämnas förrän fem år förflutit
från handlingens datum. Har sådan handling upprättats hos eller inkommit
till riksdagens lönedelegation, må den dock ej hemlighållas längre
än till dess förhandlingsöverenskommelse träffats eller förhandlingen
eljest slutförts.

Bestämmelserna i första stycket gälla även handlingar innefattande
utredning eller förslag vilka från annan än myndighet inkommit för där
angivet ändamål, även om handlingen tillkommit i annat syfte.

Om tillstånd för statsmyndighet att utlämna handling som avses i
första eller andra stycket beslutar statens avtalsverk eller, om handlingen
tillhör förhandlingsärende som utan avtalsverkets medverkan
handlägges av annan statlig myndighet, denna. Begär någon att hos riksdagens
lönedelegation utfå sådan handling, ankommer det dock på lönedelegationen
eller myndighet, som denna bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan.
Om tillstånd för kommunalmyndighet att utlämna sådan
handling beslutar den förvaltande myndighet i kommunen som handlägger
löneärenden eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende som
utan nämnda myndighets medverkan handlägges av annan myndighet i
kommunen, denna myndighet.

Första stycket utgör icke hinder
för utlämnande av handling enligt
18 § lagen (1976: 000) om medbestämmande
i arbetslivet. Vid utlämnande
böra erforderliga förbehåll
göras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1971: 203.

InU 1975/76: 45 Bilagor 50

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives att 19 § lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §‘

Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning
tillkommer hos staten eller hos
kommun anställd civilförsvars-,
brand- eller arbetschef i fråga om
underställd personal. Med kommun
likställes allmän inrättning
som avses i 1 § andra stycket
kommunaltiänstemannalagen
(1965:275).

Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning
tillkommer hos staten eller hos
kommun anställd civilförsvars-,
brand- eller arbetschef i fråga om
underställd personal. Med kommun
likställes annan allmän inrättning
som avses i 1 kap. 1 § 2 eller
3 lagen (1976:000) om offentlig
anställning.

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den
felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Senaste lydelse 1975:674.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

51

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva
läkaryrket

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1960: 408) om behörighet att
utöva läkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
3 §‘

Nuvarande lydelse

Har legitimerad läkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott,
som han förövat under utövning
av läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott eller
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av läkaryrket
eller till medverkan till hälsofarligt
kvacksalveri eller till
medverkan till brott, som avses i
10 § lagen om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och
sjukvårdens område, eller ock till
obehörig utövning av tandläkaryrket
eller medverkan därtill,
eller har legitimerad läkare,
som omfattas av statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott
eller förseelse som han har begått
under utövning av läkaryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke
vara skickad att utöva läkaryrket.

Har legitimerad läkare genom
dom, som vunnit laga kraft,

dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av
läkaryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott eller
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av läkaryrket
eller till medverkan till hälsofarligt
kvacksalveri eller till medverkan
till brott, som avses i 10 §
lagen om förbud i vissa fall mot
verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, eller ock till obehörig
utövning av tandläkaryrket
eller medverkan därtill,

eller har legitimerad läkare, som
omfattas av lagen (1976:000) om
offentlig anställning, för brott eller
förseelse, som han har begått under
utövning av läkaryrket, blivit
avskedad genom beslut som vunnit
laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke
vara skickad att utöva läkaryrket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Senaste lydelse 1975: 682.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

52

7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1963: 251) om behörighet att
utöva tandläkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §>

Har legitimerad tandläkare genom
dom, som vunnit laga kraft,
dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av
tandläkaryrket,
dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av tandläkaryrket
eller
funnits skyldig till obehörig utövning
av läkaryrket, till hälsofarligt
kvacksalveri eller till brott,
som avses i 10 § lagen om förbud
i vissa fall mot verksamhet på hälso-
och sjukvårdens område, eller
till medverkan till brott som nu
sagts,

eller har legitimerad tandläkare,
som omfattas av statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott eller
förseelse, som han har begått
under utövning av tandläkaryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,
äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om. han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke
vara skickad att utöva tandläkaryrket.

Har legitimerad tandläkare genom
dom, som vunnit laga kraft,
dömts till fängelse för brott, som
han förövat under utövning av
tandläkaryrket,
dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av tandläkaryrket
eller
funnits skyldig till obehörig utövning
av läkaryrket, till hälsofarligt
kvacksalveri eller till brott,
som avses i 10 § lagen om förbud
i vissa fall mot verksamhet på hälso-
och sjukvårdens område, eller
till medverkan till brott som nu
sagts,

eller har legitimerad tandläkare,
som omfattas av lagen (1976:000)
om offentlig anställning, för brott
eller förseelse, som han har begått
under utövning av tandläkaryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,

äger socialstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke
vara skickad att utöva tandläkaryrket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Senaste lydelse 1975: 683.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

53

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m. m.

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1965: 61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
3 §i

Nuvarande lydelse

Har legitimerad veterinär genom
dom som vunnit laga kraft
dömts till fängelse för brott som
han förövat under utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan
till obehörig utövning av veterinäryrket
eller

funnits skyldig till medverkan
till smittfarligt kvacksalveri på
djur,

eller har legitimerad veterinär,
som omfattas av statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan
(1965:602) om vissa tjänstemän
hos kommuner m. fl., för brott
eller förseelse, som han har begått
under utövning av veterinäryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,
äger lantbruksstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke
vara skickad att utöva veterinäryrket.

Har legitimerad veterinär genom
dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse för brott som
han förövat under utövning av veterinäryrket,

dömts till fängelse i minst sex
månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan till
obehörig utövning av veterinäryrket
eller

funnits skyldig till medverkan
till smittfarligt kvacksalveri på
djur,

eller har legitimerad veterinär,
som omfattas av lagen (1976: 000)
om offentlig anställning, för brott
eller förseelse, som han har begått
under utövning av veterinäryrket,
blivit avskedad genom beslut som
vunnit laga kraft,

äger lantbruksstyrelsen återkalla
hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke
vara skickad att utöva veterinäryrket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Senaste lydelse 1975: 684.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

54

9 Förslag till
Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom föreskrives att 22 § sjukvårdslagen (1962: 242) skall ha
nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
22 §i

Nuvarande lydelse

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd
för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskilt föreskrivet
anmält förseelsen till den
som enligt statstjänstemannalagen
(1965:274) eller stadgan (1965:
602) om vissa tjänstemän hos kommuner
m. fl. har att besluta om
läkarens avskedande, äger socialstyrelsen,
om förseelsen är av sådan
beskaffenhet att det för sjukvårdens
behöriga uppehållande
finnes nödigt att försätta läkaren
ur tjänstgöring, med omedelbar
verkan avstänga honom från utövning
av tjänsten, dock icke längre
än till dess frågan om tjänsteförseelse
slutligt har prövats.

Har socialstyrelsen vidtagit åtgärd
för att ställa läkare under
åtal för förseelse i tjänsten eller
enligt vad därom är särskilt föreskrivet
anmält förseelsen till den
som enligt lagen (1976:000) om
offentlig anställning har att besluta
om läkarens avskedande,
äger socialstyrelsen, om förseelsen
är av sådan beskaffenhet att det
för sjukvårdens behöriga uppehållande
finnes nödigt att försätta
läkaren ur tjänstgöring, med omedelbar
verkan avstänga honom
från utövning av tjänsten, dock
icke längre än till dess frågan om
tjänsteförseelse slutligt har prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Senaste lydelse 1975:685.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

55

10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 689) om tystnadsplikt för vissa tolkar
och översättare

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1975: 689) om tystnadsplikt för
vissa tolkar och översättare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Denna lag äger tillämpning på
tolk och översättare som anlitas
av myndighet eller annat organ
som utövar verksamhet för vars
fullgörande staten eller kommun
svarar samt på tolk och översättare
som genomgått av regeringen
eller av förvaltningsmyndighet
som regeringen bestämmer föreskriven
prövning. Med kommun
likställes allmän inrättning som
avses i 1 § andra stycket kommunalt
jänstemannalagen (1965:275).

Föreslagen lydelse
§

Denna lag äger tillämpning på
tolk och översättare som anlitas av
myndighet eller annat organ som
utövar verksamhet för vars fullgörande
staten eller kommun svarar
samt på tolk och översättare som
genomgått av regeringen eller av
förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer föreskriven
prövning. Med kommun likställes
annan allmän inrättning som avses
i 1 kap. 1 § 2 eller 3 lagen (1976:
000) om offentlig anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 2 Propositionens lagförslag (finansdepartementet)

56

11 Förslag till

Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som
präst i svenska kyrkan

Härigenom föreskrives följande.

Utan hinder av lagen (1976: 000) om medbestämmande i arbetslivet
får regeringen meddela föreskrifter om förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare i vad avser prästerlig tjänst hos staten, församling
eller kyrklig samfällighet. Sådan föreskrift får endast avse ämne, som
vid utgången av år 1976 är reglerat i bestämmelse som meddelats av
regeringen eller myndighet som regeringen utsett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

InU 1975/76: 45

Bil. 3 Särskilt huvudavtal

Bilaga 3

Preliminärt särskilt huvudtal för den
offentliga sektorn (SHA)

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 3 Särskilt huvadavtal

57

PROTOKOLL

1976-03-11

Förhandlingar om preliminärt särskilt huvudavtal för den offentliga
sektorn (SHA) i anledning av 1976 års arbetsrättsreform

Parter:

A rbetsgivarsidan:

1. statens avtalsverk

2. Svenska kommunförbundet

3. Landstingsförbundet

4. Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

5. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Arbetstagarsidan:

1. Statsanställdas förbund (SF)

2. Svenska kommunalarbetareförbundet

3. TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S)

4. TCO:s samarbetsorgan för kommunaltjänstemän (TCO-K)

5. Centralorganisationen SACO/SR (för egen del och för anslutna
organisationer)

6. Försäkringsanställdas förbund (FF)

1 §

Parterna träffar preliminärt särskilt huvudavtal för den offentliga
sektorn (SHA).

2 §

Beträffande förhållandet mellan statens avtalsverk och dess motparter
antecknas att avtalsverket träffar avtalet under förbehåll om regeringens
godkännande.

3 §

Beträffande förhållandet mellan kommunförbunden och deras motparter
antecknas följande:

1. Parterna är ense om att begreppet ”förhandlingspart” vid tillämpning
av SHA 3 § första stycket såvitt gäller framställande av invändning
avser såväl central som lokal part, medan befogenheten enligt samma
stycke att begära frågans hänskjutande till den särskilda nämnden
tillkommer endast central part. Lokal part har därför att i förekommande
fall hos sin centrala organisation aktualisera dylikt hänskjutande.

2. Parterna rekommenderar sina medlemmar/underorganisationer att
såsom lokalt kollektivavtal antaga bestämmelserna i SHA.

Parterna är därvid ense om att lokalt avtal om SHA skall anses ha
kommit till stånd genom att landstingets/kommunens/församlingens

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 3 Särskilt huvudavtal

58

lönemyndighet beslutar att antaga bestämmelserna som kollektivavtal
och tillställer arbetstagarorganisation, som begär det, protokollsutdrag
över beslutet.

4 §

Parterna hyser den gemensamma uppfattningen att avtalet på arbetstagarsidan
bör sägas upp endast av sådan eller sådana organisationer
som företräder minst hälften av de arbetstagare som avtalet omfattar.
Sker sådan uppsägning, bör den gälla för samtliga parter i avtalet.

5 §

Förhandlingarna förklaras avslutade.

Stockholm 1976-03-11

Vid protokollet
Nils Svensson

Justerat

Statens avtalsverk
Georg Normark

Landstingsförbundet
John Andersson

Svenska kommunförbundet
Lars Ahlvarsson

Försäkringskassornas förhandlingsorganisationSven

Hammarberg

Svenska kyrkans församlingsoch
pastoratsförbund
Lars Ahlvarsson

Statsanställdas förbund (SF)

Lars Sandberg

Svenska kommunalarbetareförbundetBengt

Blomdahl

TCO:s statstjänstemannasektion
(TCO-S)

John Östlund

TCO:s samarbetsorgan för kommunaltjänstemän
(TCO-K)

Sven Ahlgren

Centralorganisationen SACO/SR
(för egen del och för anslutna organisationer) Berne

Palvall

Försäkringsanställdas förbund
(FF)

Sven Dunberg

Preliminärt

Särskilt huvudavtal för den offentliga sektorn (SHA)

träffat i Stockholm den 11 mars 1976 mellan nedannämnda parter.

Arbetsgivarsidan:

1. statens avtalsverk

2. Svenska kommunförbundet

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 3 Särskilt huvudavtal

59

3. Landstingsförbundet

4. Försäkringskassornas förhandlingsorganisation

5. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

A rbetstagarsidan:

1. Statsanställdas förbund (SF)

2. Svenska kommunalarbetareförbundet

3. TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S)

4. TCO:s samarbetsorgan för kommunaltjänstemän (TCO-K)

5. Centralorganisationen SACO/SR (för egen del och för anslutna
organisationer)

6. Försäkringsanställdas förbund (FF)

Inledning

Enligt den arbetsrättsreform som regeringen har aviserat — främst
förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet och till lag om offentlig
anställning — kommer förhandlingsrätten att få ett väsentligt vidgat
innehåll. Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1977.

Allmänna bestämmelser
1 §

I anslutning till arbetsrättsreformen har arbetsgivar- och arbetstagarparterna
på den offentliga sektorn i fråga om sådana ämnen, varom
avtal får anses kränka den politiska demokratin, enats om att sträva
efter fredliga förhandlingar samt att undvika stridsåtgärder.

2 §

Detta avtal är bindande för envar part i avtalet i förhållande till
sådan part i avtalet som är hans förhandlingsmotpart.

Om andra begränsningar i rätten att använda stridsåtgärder än som
gäller enligt detta avtal föreskrives i lag eller i kollektivavtal.

Hänskjutande av fråga huruvida avtal skulle kränka den politiska demokratin 3

§

Har förhandlingspart gentemot yrkande om avtal i visst ämne invänt,
att sådant avtal ej bör träffas med hänsyn till att det skulle kränka den
politiska demokratin, kan frågan därom hänskjutas till en särskild
nämnd i enlighet med andra eller tredje stycket.

Har stridsåtgärd varslats eller verkställts, skall på begäran av förhandlingspart
särskild förhandling äga rum i syfte att undvika eller
begränsa konflikt. Vägrar part att gå in i sådan förhandling eller når
parterna ej enighet vid förhandlingen, får part till nämnden hänskjuta
frågan huruvida avtal skulle kränka den politiska demokratin.

Har stridsåtgärd ej varslats eller verkställts, får förhandlingsparterna
gemensamt till nämnden hänskjuta frågan huruvida avtal skulle kränka
den politiska demokratin.

4 §

Hänskjutes fråga till den särskilda nämnden, är stridsåtgärder för att
få till stånd avtal i ämnet uteslutna så länge frågan är anhängig hos
nämnden.

5 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 45

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 3 Särskilt huvudavtal

60

Den särskilda nämnden

5 §

Den särskilda nämnden består av tretton ledamöter. Varje ledamot
har två personliga ersättare.

Ledamot och ersättare utses för en tid av tre år på sätt som sägs i

6 §.

6 §

Arbetstagarsidan utser tre ledamöter och deras ersättare enligt följande.
SF och Svenska kommunalarbetareförbundet utser gemensamt en
ledamot och hans ersättare. TCO-S och TCO-K utser gemensamt en
ledamot och hans ersättare. SACO/SR utser en ledamot och hans ersättare.

Arbetsgivarsidan utser tre ledamöter och deras ersättare på så sätt,
att statens avtalsverk, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
vardera utser en ledamot och hans ersättare.

Återstående ledamöter och deras ersättare skall vara riksdagsledamöter.
De utses av regeringen, som därvid bland dem utser ordförande
och vice ordförande i nämnden.

7 §

Ledamot eller ersättare i den särskilda nämnden kan före mandattidens
utgång entledigas av den som har utsett honom.

Handläggningen i den särskilda nämnden

8 §

Den särskilda nämnden skall i sitt utlåtande ange huruvida den anser
att avtal i ämnet skulle kränka den politiska demokratin. Anser nämnden
detta och är stridsåtgärd varslad eller verkställd, skall nämnden i
utlåtandet dessutom hemställa till vederbörande förhandlingspart att
undvika sådan åtgärd.

9 §

Vid fullgörande av sitt uppdrag skall den särskilda nämnden beakta
de särdrag som det statliga området, det kommunala området resp de
allmänna försäkringskassornas område uppvisar i fråga om bl a den
politiska beslutsstrukturen.

10 §

Den särskilda nämnden skall behandla även fråga som avses i 3 §
och som hänskjutes dit med stöd av annat kollektivavtal mellan parter
på den offentliga sektorn.

11 §

Den särskilda nämnden skall behandla dit hänskjuten fråga med
största möjliga skyndsamhet.

12 §

Den särskilda nämnden är beslutför endast när den är fulltalig. Som
nämndens beslut gäller den mening som de flesta förenar sig om eller,
vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Avser fråga som har hänskjutits till nämnden enbart det statligt reg -

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 3 Särskilt huvudavtal

61

lerade området eller enbart det rent kommunala området eller enbart
de allmänna försäkringskassornas område, bör nämnden vid sin handläggning
av frågan så långt möjligt ha en sådan sammansättning att de
arbetstagar- och arbetsgivarintressen som finns företrädda inom nämnden
avser motsvarande område.

Den särskilda nämndens utlåtande skall genom ordförandens försorg
tillställas samtliga parter i detta avtal.

Tvist om tolkning eller tillämpning av detta avtal mellan parter i avtalet
handlägges enligt den förhandlingsordning som annars gäller mellan
dem.

Avslutande bestämmelser

Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1977 och gäller tills vidare
med en uppsägningstid av sex månader.

Stockholm 1976-03-11

13 §

T vister

14 §

15 §

Statens avtalsverk
Georg Normark

Statsanställdas förbund (SF)
Lars Sandberg

Landstingsförbundet
John Andersson

Svenska kommunalarbetare'

förbundet

Bengt Blomdahl

Svenska kommunförbundet
Lars Ahlvarsson

TCO:s statstjänstemannasektion
(TCO-S)

John östlund

Försäkringskassornas
förhandlingsorganisation
Sven Hammarberg

TCO:s samarbetsorgan för
kommunaltjänstemän (TCO-K)
Sven Ahlgren

Svenska kyrkans församlingsoch
pastoratsförbund
Lars Ahlvarsson

Centralorganisationen SACO/SR
(för egen del och för anslutna
organisationer)

Berne Palvall

Försäkringsanställdas förbund
(FF)

Sven Dunberg

InU 1975/76:45

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

Bilaga 4

Statstjänstemannalagen (1965: 274)
i gällande lydelse

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

63

Statstjänstemannalagen (1965: 274)

i den lydelse som gäller fr. o. m. den 1 januari 19761

Allmänna bestämmelser

1 §2 Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgivare
och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsråden eller riksdagens ombudsmän. Den är ej
heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vikariat,
om annat ej anges.

Bestämmelserna i 18, 19, 23, 24 och 51—53 §§ gälla icke justitieråd
eller regeringsråd. Ej heller äro bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpliga
på justitiekanslern.

2 § Befogenhet att meddela föreskrifter som enligt denna lag tillkommer
regeringen gäller ej i fråga om tjänsteman hos riksdagen eller dess
verk. Annan befogenhet som enligt lagen tillkommer regeringen utövas
i fråga om sådan tjänsteman av organ som riksdagen bestämmer.

3 §;i 1 anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad
som är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets verksamhet;

c) anställnings- eller arbetsvillkor som regleras i denna lag eller i författning
vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör regeringens, riksdagens
eller myndighets beslutanderätt, i den mån annat ej följer av

19 §.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet
i denna del utan verkan.

4 § Om saklig grund för tjänstetillsättning gäller vad som är föreskrivet
i regeringsformen eller annan författning.

Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av
tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag.
Vidare får endast den som är svensk medborgare inneha eller utöva militär
eller civilmilitär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen
äger i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta, att endast
den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst i regeringskansliet
eller utrikesförvaltningen eller tjänst med vilken kan vara förenad
myndighetsutövning eller handläggning av frågor som röra förhållandet
till annan stat eller mellanfolklig organisation eller tjänst som
kan medföra kännedom om förhållande av betydelse för rikets säkerhet
eller om förhållande som rör betydelsefullt allmänt eller enskilt ekonomiskt
intresse.

Villkor i fråga om ålder, hälsotillstånd, kunskaper eller utbildning samt
andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst fastställes, i
den mån de ej framgå av särskilda bestämmelser, av regeringen eller behörig
myndighet. Om pensionsålder må dock avtal träffas.

1 Lagen omtryckt 1974: 1009.

- Senaste lydelse 1975: 668.
s Senaste lydelse 1975: 668.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

64

Anställning av tjänsteman

5 § Om annat ej är särskilt föreskrivet, tillsättes tjänst av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

6 § Tjänst som myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan,
om regeringen ej bestämmer annat.

Kungjord tjänst som myndighet tillsätter må endast den erhålla som
sökt tjänsten inom föreskriven tid. Om särskilda skäl föreligga, må även
för sent inkommen ansökan prövas.

Om förfarandet i övrigt vid tjänstetillsättning meddelas föreskrifter av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

7 § Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt. Annan ordinarie
tjänst tillsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om särskilda skäl
föreligga, med förordnande. Övriga tjänster tillsättes med förordnande.

Förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare. Förordnande
tills vidare må meddelas att gälla längst till viss tidpunkt.

Om ej annat följer av föreskrift som regeringen meddelar, må förordnande
meddelas för bestämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt
endast om det föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet
eller om anställningen gäller provtjänstgöring, praktikarbete eller
vikariat.

Har förordnande meddelats i strid mot tredje stycket eller mot föreskrift
som avses där, skall förordnandet på yrkande av tjänstemannen
förklaras gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

8 § Den anställde skall erhålla skriftligt bevis om anställningen. Av beviset
skall framgå att han är anställd som tjänsteman. Om förordnande
avser anställning, vars varaktighet beräknas ej överstiga tre månader
(tillfällig anställning), utfärdas anställningsbevis endast om den anställde
begär det.

I beviset skall anställningsformen enligt 7 § anges. Om förordnande
tills vidare avser tillfällig anställning, skall det anmärkas i beviset.

9 § Vikariat skall kungöras ledigt till ansökan endast i de fall det föreskrives
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Vikariat tillsättes med förordnande varvid bestämmelserna i 7 § andra
stycket äga tillämpning.

Tjänstemans åligganden

10 § Tjänsteman skall ställa sig till efterrättelse instruktion, arbetsordning
och andra allmänna bestämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter
rörande hans tjänsteutövning.

Oberoende av fastställd arbetsfördelning skall tjänsteman lämna det
biträde som förman bestämmer.

11 § Tjänsteman är skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt bestämmelser
som regeringen meddelar.

Innehavare av ordinarie domartjänst är icke skyldig att utöva annan
statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den domstol han

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

65

tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare än lagman är dock skyldig
att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt inom samma
hovrättsområde vid handläggning för vilken kräves flera lagfarna domare
än en.

I den mån regeringen föreskriver är tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet
eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under
central förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva tjänst vid myndighet eller
allmän inrättning som icke är statlig men står under tillsyn av förvaltningsmyndigheten.
Sådan föreskrift må meddelas endast om särskilda
skäl föreligga.

12 § Tjänsteman är skyldig att bo i anvisad bostad (tjänstebostad) eller
att bo på viss ort, om det föreskrives av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Sådan skyldighet må föreskrivas endast om det
är av väsentlig betydelse för tjänsten.

13 § Tjänsteman må ej inneha anställning eller uppdrag eller utöva
verksamhet som kan rubba förtroendet till hans eller annan tjänstemans
opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende. Närmare
bestämmelser härom meddelas för vissa fall i lag och i övrigt av
regeringen.

14 § Tjänsteman må icke utan tillstånd av regeringen uppbära förmån.

Arbetskonflikter

15 § Vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman
som må bestämmas genom avtal må lockout eller strejk
vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är stridsåtgärd som
berör bestående anställningsförhållande icke tillåten.

Tjänsteman må deltaga i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening
som anordnat strejken.

Arbetstagarförening må ej anordna eller eljest föranleda stridsåtgärd,
som enligt första stycket icke är tillåten, ej heller genom lämnande av
understöd eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd som
medlem i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening är även skyldig att
söka hindra sina medlemmar att vidtaga otillåten stridsåtgärd eller att,
om sådan redan har vidagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse angående arbetsinställelse gälla
särskilda bestämmelser.

16 § Om från statens sida förf ares i strid mot 15 § första stycket eller
om arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den enligt 15 §
tredje stycket, skall staten eller föreningen, även om förpliktelse till följd
av kollektivavtal ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder
som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller
tjänsteman, om han deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad
eller föranledd stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 15 § första stycket.

17 § Tjänsteman är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för
lockout eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

66

för lovlig blockad vid konflikt om anställnings- eller arbetsvillkor vilket
må bestämmas genom avtal. Den som står utanför arbetskonflikt skall
dock fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att utföra
skyddsarbete.

Till skyddsarbete hänföres arbete som fordras för avveckling av verksamheten
på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara
för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses
arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift
i lag.

Disciplinansvar och avskedande4

18 §5 Åsidosätter tjänsteman uppsåtligen eller av oaktsamhet vad som
åligger honom i hans tjänst och är felet ej ringa, må för tjänsteförseelse
disciplinåtgärd åläggas honom. Disciplinpåföljd må dock ej i något fall
åläggas tjänsteman på den grund att han deltagit i strejk eller därmed
jämförlig stridsåtgärd.

Disciplinpåföljder äro varning och löneavdrag under högst trettio dagar.
Mer än disciplinpåföljd må ej samtidigt åläggas.

Om storleken av löneavdrag enligt andra stycket förordnar regeringen.

19 §B Innehåller kollektivtal bestämmelser om disciplinpåföljder,
skola 18 § andra och tredje styckena icke gälla för tjänstemän som äro
sysselsatta inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.

20 §7 Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 § må ej åläggas

1. krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,

2. medicinalpersonal som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens
inseende, om förseelsen skett i denna yrkesutövning.

3. veterinär som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen
skett i utövning av veterinäryrket.

21 §s Har åtal väckts mot tjänsteman, må disciplinärt förfarande enligt
denna lag rörande förseelse som omfattas av åtalet ej inledas eller
fortsättas.

Disciplinpåföljd som avses i 18 eller 19 § må ej åläggas tjänsteman
sedan anställningen hos myndigheten upphört eller uppsägning ägt
rum.

Tjänsteman, som ej inom två år efter förseelsen har erhållit skriftlig
anmaning enligt 24 § första stycket eller motsvarande anmaning av
riksdagens ombudsman eller justitiekanslern, må icke åläggas disciplinpåföljd
som nyss sagts.

22 §9 Har tjänsteman begått brottslig gärning varigenom han visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, må han avskedas. Har

4 Senaste lydelse 1975: 668.

•' Senaste lydelse 1975: 668.

0 Senaste lydelse 1975: 668.

7 Senaste lydelse 1975: 668.

8 Senaste lydelse 1975: 1340.

9 Senaste lydelse 1975: 1340.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

67

åtgärd vidtagits för att anställa åtal för gärningen, må fråga om
avskedande på grund av denna ej avgöras förrän ansvarsfrågan slutligt
prövats.

Har tjänsteman annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grov
tjänsteförseelse varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att
inneha sin tjänst, må han avskedas i stället för att disciplinpåföljd
ålägges honom. Detsamma skall gälla, om tjänsteman, som av myndighet
ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos
samma myndighet ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom
visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den
ålder då han äger avgå med ålderspension må icke avskedas enligt
första eller andra stycket, om han begått brottet eller tjänsteförseelsen
under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 §
brottsbalken och lämpligen kan förflyttas till eller beredas annan anställning
som är förenad med sådan pensionsrätt.

Har i lag eller annan författning eljest meddelats bestämmelse, som
inskränker rätten att avskeda tjänsteman i förhållande till vad som
föreskrives i första eller andra stycket, gäller den bestämmelsen.

Avskedande må ej grundas enbart på omständighet som myndigheten
har känt till mer än en månad före avskedandet. Vad nu sagts
gäller ej när beslut om avskedande påkallas av riksdagens ombudsman
eller justitiekanslern inom sex månader från det omständigheten har
inträffat.

23 §10 Beslut varigenom tjänsteman har avskedats enligt 22 § må icke
verkställas, förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 §
eller rätten till sådan talan har förlorats.

24 §u När fråga om disciplinansvar eller avskedande enligt denna lag
uppkommer, skall genom skriftlig anmaning tillfälle beredas tjänstemannen
att skriftligen eller, om han begär det eller det eljest finnes lämpligt,
muntligen yttra sig om vad som åberopas mot honom. Begär tjänstemannen
att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall
förebringas, skall sådan begäran efterkommas, om det ej är uppenbart
att åtgärden saknar betydelse.

Finnes på framställning av tjänstemannen eller eljest erforderligt att
vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas
någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål,
skall ansökan göras hos den allmänna underrätt inom vars område den
som skall höras eller åtgärden eljest angår vistas. Tillhandahålles erforderlig
utredning, skall rätten anställa förhör eller meddela föreläggande,
om laga hinder ej möter. Angående sådan åtgärd skall i tillämpliga delar
gälla vad som föreskrives om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

I fråga om varsel till och överläggning med lokal arbetstagarorganisation
gälla bestämmelserna i lagen (1974: 12) om anställningsskydd. Dessa
bestämmelser äga tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledande
eller därmed jämförlig ställning.

30 Senaste lydelse 1975: 668.

11 Senaste lydelse 1975: 668. -

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

68

Åta] och avstängning m. m.12

25 §13 Tjänsteman, som är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen
begånget brott som avses i 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken eller
annat brott varigenom han åsidosatt åliggande i tjänsteutövningen, skall
anmälas till åtal, om för brottet är stadgat fängelse eller det finnes anledning
antaga, att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

Regeringen må befria från anmälningsskyldighet i fråga om brott som
avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

26 §14 Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes förfarande enligt
24 § mot tjänsteman, må han, om den gärning varom är fråga kan
antagas medföra avskedande enligt 22 §, avstänges från utövning av
tjänsten med omedelbar verkan, dock icke för längre tid än till dess frågan
om avskedande slutligt prövats. Finnes ej längre skäl för avstängning,
skall denna omedelbart hävas.

I ärende om avstängning skola bestämmelserna i 24 § första stycket
äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen
(1971: 290) skola tillämpas även om beslut om avstängning
utgör beslut under ärendes handläggning.

Beslutas avstängning, skall frågan om avskedande snarast upptagas
till prövning. Vid avgörandet av denna fråga skall prövas om avstängningen
skall bestå.

Om tjänsteman, som varit avstängd från tjänsten, ej avskedas, äger
han uppbära den lön som må ha avdragits.

27 §15 Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må avstängas
från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande
tjänstedugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat
därmed jämförligt förhållande eller om den sannolikt har sådan orsak
och tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas
honom. Beslut om avstängning av justitieråd eller regeringsråd må dock
ej verkställas förrän beslutets giltighet har prövats av högsta domstolen.
Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

I ärende om avstängning enligt första stycket eller om läkarundersökning
som avses där skola bestämmelserna i 24 § första stycket äga motsvarande
tillämpning.

Bestämmelserna i 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971: 290) skola
tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ärendes handläggning.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av första stycket och om läkarundersökning
som avses där meddelas av regeringen.

Beslut om läkarundersökning som avses i första stycket må ej läggas
till grund för avstängning, förrän beslutet slutligt prövats efter talan som
avses i 53 § eller rätten till sådan talan har förlorats. Beträffande justitieråd
eller regeringsråd må beslut som nu sagts ej läggas till grund för avstängning,
förrän beslutet prövats av högsta domstolen enligt bestämmelserna
i 54 §.

32 Senaste lydelse 1975: 668.

13 Senaste lydelse 1975: 668.

34 Senaste lydelse 1975: 668.

33 Senaste lydelse 1975: 668.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

69

28 § Att tjänsteman som förklaras omyndig eller försättes i konkurstillstånd
kan vara skyldig att frånträda utövningen av tjänsten följer av
särskilda i lag eller annan författning meddelade bestämmelser.

Anställnings upphörande

29 §16 Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast med stöd av bestämmelse
i denna lag. I fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare,
gälla dock även bestämmelserna om uppsägning i lagen (1974: 12)
om anställningsskydd.

30 § Tjänsteman som är förordnad tills vidare må efter skriftlig
uppsägning skiljas från tjänsten. Uppsägning i annan form är ogiltig.

Bestämmelserna om grund för uppsägning, om förfarandet vid uppsägning,
om varsel och överläggning samt om tvist om giltigheten av
uppsägning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd äga motsvarande
tillämpning i fråga om sådan tjänsteman i verksledande eller därmed
jämförlig ställning som är förordnad tills vidare, i den mån annat ej
följer av denna lag. I fråga om förfarandet vid uppsägning, om varsel
och överläggning samt om tvist om giltigheten av uppsägning får regeringen
dock meddela avvikande föreskrifter.

Har förordnande meddelats för bestämd tid eller tills vidare längst
till viss tidpunkt, upphör anställningen på tjänsten utan föregående
uppsägning vid förordnandetidens utgång.

31 § Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten vid ålder som anges
i avtal om statlig pension.

32 §17 Tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten innan han uppnått
den ålder som avses i 31 §, om han

a) till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för
framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst tillfredsställande;

b) till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd icke tjänstgjort
annat än försöksvis under kortare tid samt socialstyrelsen finner
det sannolikt att han icke kan återinträda i tjänst inom ytterligare ett år
och ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.

Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial är skyldig
att avgå från tjänsten, om han är urståndsatt att fullgöra tjänsten tillfredsställande
och högst fem år återstå till dess han äger avgå med ålderspension.

Tjänsteman som har rätt till statlig pension men icke uppnått den ålder
då han äger avgå med ålderspension må icke åläggas att avgå från
tjänsten enligt första eller andra stycket, om han lämpligen kan förflyttas
till eller beredas annan anställning som är förenad med sådan
pensionsrätt.

33 § Tjänsteman vid utrikesförvaltningen, försvarsmakten eller polisväsendet
är skyldig att avgå från tjänsten, om det är påkallat med hänsyn
till rikets bästa.

Tjänsteman som entledigas enligt första stycket inträder i disponibilitet.

1(1 Senaste lydelse 1975: 668.

17 Senaste lydelse 1975: 668.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

70

34 § Tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial
må förflyttas till annan statlig tjänst som tillsättes med samma anställningsform.
Inom försvarsmakten må dessutom ordinarie tjänsteman som
är krigsman och är anställd med förordnande tills vidare förflyttas till
annan ordinarie tjänst som är avsedd för krigsman.

Förflyttning till tjänst hos myndighet inom annat verksamhetsområde
må ske endast om arbetsuppgifterna äro likartade eller tjänstemannen i
allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för tjänsten.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare föreskrives
i regeringsformen.

34 a §18 Beslut varigenom tjänsteman har skilts från tjänsten enligt
32 § eller förflyttats till annan tjänst enligt 34 § må icke verkställas,
förrän beslutet slutligt prövats efter talan som avses i 53 § eller rätten
till sådan talan har förlorats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet
enligt 31 §, om ej annat följer av 53 §.

I fråga om justitieråd eller regeringsråd må beslut om skiljande från
tjänsten enligt 31 eller 32 § icke verkställas, förrän beslutet prövats av
högsta domstolen enligt bestämmelserna i 54 §.

35 § Tjänsteman som är anställd med fullmakt, konstitutorial eller

förordnande tills vidare äger lämna tjänsten efter skriftlig uppsägning.
Uppsägning i annan form är ogiltig.

36 §19 Tjänsteman som är förordnad för bestämd tid må på egen begäran
entledigas före anställningstidens utgång, om särskilda skäl föreligga.

Beslutande organ20

37 §21 Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande enligt 22 §,
åtalsanmälan enligt 25 §, avstängning enligt 26 eller 27 § eller läkarundersökning
som avses i 27 § prövas av den myndighet under vilken
tjänstemannen lyder, om ej annat följer av 38 § eller av föreskrift som
regeringen meddelar. Fråga om disciplinpåföljd enligt 18 §, avskedande
enligt 22 § och avstängning enligt 26 § upptages även på anmälan av
riksdagens ombudsman eller justitiekanslern. Fråga om avstängning
enligt 26 § på grund av misstanke om brott upptages även på anmälan
av allmän åklagare.

Fråga om anställnings upphörande enligt 30 eller 31 §, 32 § första
stycket, 35 eller 36 § prövas i fråga om tjänst, som regeringen tillsätter,
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och i annat
fall av den myndighet som tillsätter tjänsten. Fråga om anställnings
upphörande enligt 32 § andra stycket eller 33 § prövas av regeringen.

Fråga om förflyttning av tjänsteman enligt 34 § prövas av regeringen.
Fråga om förflyttning till tjänst som tillsättes av samma myndighet
som anställt tjänstemannen prövas dock av myndigheten.

Senaste lydelse 1975:668.

19 Senaste lydelse 1975: 668.

20 Senaste lydelse 1975: 668.

21 Senaste lydelse 1975: 1340.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

71

38 §22 Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövar regeringen fråga
om åtalsanmälan enligt 25 § eller om avstängning eller läkarundersökning
enligt 27 §. Beslut om avskedande enligt 22 § eller avstängning enligt
26 § meddelas av högsta domstolen enligt vad som föreskrives i 54 §.

I fråga om den som eljest innehar eller uppehåller ordinarie domartjänst
eller tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst
vid statlig myndighet eller annan tjänst som regeringen bestämmer prövas
fråga som avses i 37 § första stycket av en särskild nämnd. Denna
nämnd skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig
och erfaren i domarvärv. Regeringen meddelar närmare bestämmelser
om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets
som nämndens verksamhet skall avse.

38 a §23 Deltaga flera i avgörande som avses i 37 § första stycket skola,
i annat fall än då ärendet prövas av regeringen, bestämmelserna i 29 kap.
rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter
äga motsvarande tillämpning.

38 b §24 Beträffande tjänsteman hos riksdagen eller dess organ meddelar
riksdagen bestämmelser om beslutande organ i frågor som avses i 37
och 38 §§.

38 c §2r> Om anställnings upphörande utan iakttagande av eljest gällande
bestämmelser angående uppsägning för det fall att tjänsteman är
eller blir innehavare av annan allmän tjänst och om förening av tjänster
meddelar regeringen bestämmelser.

Om förbud för justitieråd och regeringsråd att tillika inneha eller
utöva annan statlig tjänst gälla särskilda bestämmelser.

Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist

39 § I fråga om turordning vid uppsägning gälla bestämmelserna i
lagen (1974: 12) om anställningsskydd, i den mån annat ej följer av
denna lag eller av föreskrift om avvikelse från denna som regeringen
har meddelat. Vad som nu sagts äger tillämpning även i fråga om
tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

40 § Uppkommer fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, skall
turordning för uppsägningen fastställas.

41 § I stället för vad som föreskrives i 22 § fjärde stycket lagen
(1974: 12) om anställningsskydd gäller, att turordning för uppsägning
enligt 40 § skall omfatta de tjänstemän vid myndigheten som ha i huvudsak
jämförbara arbetsuppgifter, om annat ej följer av andra stycket.

Har staten och arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara part
vid överläggning enats om att turordning för uppsägning skall omfatta
tjänstemän som avses i första stycket vid enbart någon eller några för 22

Senaste lydelse 1975: 668.

23 Senaste lydelse 1975: 668.

24 Senaste lydelse 1975: 668,

2r> Senaste lydelse 1975: 668.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemanncilagen

72

i kollektivavtal med staten såvitt gäller berörd tjänstemannakategori,
valtningsenheter inom myndigheten, skall turordningen fastställas i enlighet
härmed.

42 § Vid bestämmande av tjänstemans plats i turordning för uppsägning
gäller, utöver bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena
lagen (1974: 12) om anställningsskydd, att hänsyn skall tagas även till
kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör rättskipnings- eller förvaltningsuppgift.

Vid tillämpning av första stycket skall som anställningstid hos arbetsgivaren
räknas all anställningstid hos staten. Föreligga särskilda skäl, får
med sådan anställningstid jämställas anställningstid hos annan arbetsgivare
än staten.

43 § Strider uppsägning mot bestämmelse om turordning, skall uppsägningen
på yrkande av tjänstemannen förklaras ogiltig.

Vid tvist om giltigheten av uppsägning som avses i första stycket äga
bestämmelserna i 34 § andra och tredje styckena samt 36 och 37 §§
lagen (1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.

Företrädesrätt till ny anställning

44 § I fråga om företrädesrätt till ny anställning gälla bestämmelserna
i lagen (1974: 12) om anställningsskydd, i den mån ej annat följer av
denna lag eller av föreskrift om avvikelse från denna som regeringen har
meddelat. Vad som nu sagts äger tillämpning även i fråga om tjänsteman
i verksledande eller därmed jämförlig ställning.

Om grund för tjänstetillsättning föreskrives i regeringsformen.

45 § Företrädesrätt till ny anställning gäller ej till högre tjänst än den
som det tidigare förordnandet avsåg, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Sådan företrädesrätt gäller ej heller gentemot tjänsteman som skall
omplaceras enligt 7 § andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

46 § I ärende om tillsättning av tjänst skall turordning för företrädesrätt
till ny anställning fastställas.

47 § I stället för vad som föreskrives i 25 § tredje stycket lagen (1974:
12) om anställningsskydd gäller, att turordning för företrädesrätt till ny
anställning enligt 46 § skall omfatta tjänstemän vid myndigheten i fråga,
om ej annat följer av andra stycket.

Har staten och arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara part
i kollektivavtal med staten såvitt gäller berörd tjänstemannakategori,
vid överläggning enats om att turordning för företrädesrätt till ny anställning
skall omfatta tjänsteman vid enbart någon eller några förvaltningsenheter
inom myndigheten, skall turordningen fastställas i enlighet
härmed.

48 § Vid bestämmande av tjänstemans plats i turordning för företrädesrätt
till ny anställning skall som anställningstid hos arbetsgivaren

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

73

räknas all anställningstid hos staten. Föreligga särskilda skäl, får med
sådan anställningstid jämställas anställningstid hos annan arbetsgivare än
staten.

49 § Anmälan enligt 27 § första stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd
av anspråk på företrädesrätt till ny anställning skall för att
vara giltig göras skriftligen hos anställningsmyndigheten.

I beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist eller i underrättelse
om att tidsbegränsat förordnande på grund av arbetsbrist ej kommer att
förnyas skall intagas erinran om hos vilken myndighet anmälan skall
göras och om formen för anmälan.

Talan mot myndighets beslut, m. m.

50 § Där ej annat föreskrives i lag må rätten att anföra besvär över
myndighets beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse som meddelats
med stöd av lagen ej inskränkas.

Om talan mot beslut av riksdagens organ gälla särskilda bestämmelser.

51 §2B Mål om skadestånd enligt 16 § prövas av arbetsdomstolen.
Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 § tredje eller fjärde
stycket, 18 §, 22 §, 26 §, 27 §, 30—32 §, 34 §, 35§, 36 § eller 39—43 §
eller av föreskrift som avses i 7 § tredje stycket, 30 § andra stycket eller
39 §, handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.
I fråga om tvister som rör disciplinansvar, avskedande, avstängning
eller läkarundersökning äger dock 41 § tredje stycket lagen (1974: 12)
om anställningsskydd motsvarande tillämpning.

I fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anställning tillämpas ej
42 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

52 § Uppkommer tvist i fråga, varom enligt 3 § avtal ej får träffas,
och skall talan i saken handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången
i arbetstvister, åligger det arbetsgivare eller arbetstagarorganisation
som avser att väcka talan vid arbetsdomstolen att bereda motparten
tillfälle till särskild överläggning i frågan.

Gäller tvisten fråga om uppsägning, skall vid tillämpning av 37 §
indra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd med förhandling
jämställas överläggning som avses i första stycket.

53 §27 Vill tjänsteman söka ändring i beslut enligt 18, 22, 27, 31, 32 eller
34 §, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han
fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.
Talan mot beslut om avstängning enligt 27 § är dock ej inskränkt till
viss tid.

För tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger äger
domstolen förordna, i tvist om avstängning enligt 26 eller 27 §, att beslutad
avstängning skall vara hävd, och, i tvist om tillämpningen av 31 §, att
anställningen skall upphöra när tjänstemannen uppnått den ålder då
ikyldighet att avgå senast inträder.

Senaste lydelse 1975: 1058.

27 Senaste lydelse 1975: 668.

6 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

74

53 a §2S Om rätt för riksdagens ombudsman och justitiekanslem att
söka ändring i beslut enligt 18, 22 eller 26 § är föreskrivet i lagen
(1975: 1057) med instruktion för justitieombudsmännen och i lagen
(1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra
veckor från det beslutet meddelats.

Med anledning av talan som avses i första stycket får dock disciplinpåföljd
åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän
synpunkt. Avskedande eller avstängning får beslutas endast om myndighetsutövning
är förenad med tjänsten samt tjänstemannen har begått
eller, vid avstängning, är misstänkt för brott för vilket är stadgat
fängelse i minst två år och han genom gärningen har visat sig uppenbarligen
olämplig att inneha tjänsten.

54 §29 Beträffande justitieråd eller regeringsråd prövas mål om tilllämpning
av 22, 26, 27, 31 eller 32 § av högsta domstolen enligt 57 kap.
rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslem.

Särskilda bestämmelser30

55 §31 Kommer riket i krig, må tjänsteman icke utan tillstånd lämna
tjänsten. När kriget upphört, skall regeringen, innan nästkommande riksmöte
avslutas, förordna att bestämmelsen icke vidare skall tillämpas.

I den mån regeringen förordnar må tjänsteman, när riket är i krigsfara,
icke utan tillstånd lämna tjänsten. Sådant förordnande förfaller om
det icke underställes riksdagen inom en månad och godkännes av riksdagen
inom två månader efter underställningen. Upphör krigsfaran, skall
regeringen upphäva förordnandet innan nästkommande riksmöte avslutas.

Särskilda bestämmelser äro meddelade om vissa andra anställningsoch
arbetsvillkor vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.

56 §32 Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag33 träder i kraft den 1 januari 1966.

Om tjänsteman, som vid lagens ikraftträdande innehar eller uppehåller
tjänst med vilken äro förenade gåvo- eller donationsmedel eller
därmed jämförlig förmån, då äger uppbära förmånen utan avdrag på
lönen, må han utan hinder av bestämmelsen i 14 § alltjämt uppbära
förmånen.

Denna lag34 träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter

ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör.

28 Senaste lydelse 1975:1340.

29 Senaste lydelse 1975: 668.

30 Senaste lydelse 1975: 668.

31 Senaste lydelse 1975: 668.

32 Senaste lydelse 1975: 668.

33 1965 : 274.

34 1971: 533.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 4 Statstjänstemannalagen

75

Denna lag35 träder i kraft den 1 juli 1974.

Har uppsägning skett före ikraftträdandet, tillämpas 30 § tredje
stycket i dess äldre lydelse.

Denna lag36 träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna
tillämpas dock ej i fråga om beslut som har meddelats dessförinnan
eller i fråga om talan mot sådant beslut.

Reglerna om turordning vid uppsägning och om företrädesrätt till ny
anställning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd tillämpas ej på den
som har blivit uppsagd före ikraftträdandet eller vars förordnandetid har
utlöpt dessförinnan.

Denna lag37 träder i kraft den 1 januari 1976.

Lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall samtidigt upphöra
att gälla.

I fråga om talan mot myndighets beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.

Vid tillämpning av bestämmelsen i 22 § femte stycket skall iakttagas
att i fråga om omständighet som myndigheten kände till vid ikraftträdandet
den i lagrummet angivna tiden skall räknas från ikraftträdandet.

Denna lag38 träder i kraft den 1 januari 1976.

35 1974: 359. Senaste lydelse 1975: 669.

3« 1974: 1009.

37 1975: 668.

33 1975:1058. Senaste lydelse 1975:1340.

InU 1975/76: 45

Bil. 5 Kommunaltjänstemannalagen

Bilaga 5

Kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)
i gällande lydelse

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 5 Kommunaltjänstemannalagen

77

Kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)

i den lydelse som gäller fr. o. m. den 1 januari 1976.

1 §' Denna lag äger tillämpning på anställning med kommun såsom arbetsgivare
och tjänsteman såsom arbetstagare.

Med kommun likställes i denna lag landstingskommun, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse, allmän
försäkringskassa samt, enligt regeringens bestämmande, annan allmän
inrättning.

2 §2 I anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller vad
som är bestämt i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings verksamhet;

c) anställningsvillkor som regleras i lag eller annan författning och
angår tjänstetillsättning, anställnings upphörande eller, i den mån annat
ej följer av författningen, disciplinansvar.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna i andra stycket, är avtalet
i denna del utan verkan.

3 § Vid konflikt om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för i denna
lag avsedd tjänsteman som må bestämmas genom avtal må lockout
eller strejk vidtagas, om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är
stridsåtgärd som berör bestående anställningsförhållande icke tillåten.

Tjänsteman må deltaga i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening
som anordnat strejken.

Arbetstagarförening må ej anordna eller eljest föranleda stridsåtgärd,
som enligt första stycket icke är tillåten, ej heller genom lämnande
av understöd eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd som
medlem i föreningen vidtagit. Arbetstagarförening är även skyldig att
söka hindra sina medlemmar att vidtaga otillåten stridsåtgärd eller att,
om sådan redan vidtagits, söka förmå dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse angående arbetsinställelse gälla
särskilda bestämmelser.

4 §3 Om kommun förfar i strid mot 3 § första stycket eller om arbetstagarförening
åsidosätter vad som åligger den enligt 3 § tredje stycket,
skall kommunen eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal
ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder
som anges i 8 och 9 §§ lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller tjänsteman,
om han deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller
föranledd stridsåtgärd som icke är tillåten enligt 3 § första stycket.

Mål om skadestånd enligt första stycket prövas av arbetsdomstolen.
Sådant mål handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

1 Senaste lydelse 1974: 1010.

- Senaste lydelse 1975: 753.

3 Senaste lydelse 1974: 384.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bil. 5 Kommunaltjänstemannalagen

78

5 § Tjänsteman är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för
lockout eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller
för lovlig blockad vid konflikt om anställnings- eller arbetsvillkor vilket
må bestämmas genom avtal. Den som står utanför arbetskonflikt skall
dock fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att
utföra skyddsarbete.

6 §4

7 §5 Uppkommer tvist i fråga, varom enligt 2 § avtal ej får träffas,
och skall talan i saken handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången
i arbetstvister, åligger det arbetsgivare eller arbetstagarorganisation
som avser att väcka talan vid arbetsdomstolen att bereda motparten
tillfälle till särskild överläggning i frågan.

Gäller tvisten fråga om uppsägning, skall vid tillämpning av 37 §
andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd med förhandling
jämställas överläggning som avses i första stycket.

Denna lag6 träder i kraft den 1 januari 1966.

Denna lag7 träder i kraft den 1 juli 1974.

Denna lag5 träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelserna i 7 §
tillämpas dock ej i fråga om talan mot beslut som har meddelats dessförinnan.

Denna lag9 träder i kraft den 1 januari 1976.

4 Paragrafen upphävd genom 1975: 753

5 Senaste lydelse 1974:1010.

6 1965: 275.

7 1974: 384.

6 1974: 1010.

9 1975: 753.

InU 1975/76: 45

Bil. 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

Bilaga 6
Yttrande från konstitutionsutskottet

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

79

Konstitutionsutskottets yttrande
1975/76:1 y

över vissa delar av propositionen 1975/76:105 om förslag till bl. a.
lag om olfentlig anställning jämte motioner

Till inrikesutskottet
Inledning

I anslutning till det förslag till lag om medbestämmanderätt i arbetslivet
som läggs fram i propositionen (bilaga 1 i propositionen) har utarbetats
ett förslag till en ny lag om offentlig anställning (bilaga 2 i propositionen).
Denna lag är avsedd att ersätta de tre viktigaste författningar,
som kom till genom 1965 års förhandlingsrättsreform, nämligen
statstjänstemannalagen (1965: 274), kommunaltjänstemannalagen (1965:
275) och stadgan (1965: 602) om vissa tjänstemän hos kommunerna m. fl.
Den nya lagen har emellertid ett vidsträcktare tillämpningsområde. Den
är sålunda avsedd att i vissa delar gälla för hela den offentliga sektorn.
Det betyder att den skall omfatta olika slags anställningar både hos staten
och hos kommuner m. fl., däribland anställning som kommunalarbetare.

Utgångspunkten för den nya lagstiftningen är att ge de anställda även
på den offentliga sektorn ett ökat inflytande på sin arbetssituation. Detta
syfte skall främst tillgodoses på föreningsrättens och förhandlingsrättens
grund. Arbetstagare och arbetsgivare skall sålunda ha rätt att sluta sig
samman i organisationer och genom förhandlingar reglera sina förhållanden.
Kollektivavtalen är liksom hittills det främsta instrumentet för
en sådan reglering. Den nya medbestämmandelagen, som i princip avser
alla frågor som berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
skall gälla även de offentligt anställda. Från lagens tillämpningsområde
har undantagits ideell och opinionsbildande verksamhet såvitt
gäller verksamhetens mål och inriktning. I lagen har vidare förutsatts
att avvikande regler för exempelvis de offentligt anställda skall kunna
tas in i lag eller författning som meddelas med stöd av lag.

Förslaget till lag om offentlig anställning innehåller bl. a. de särskilda
ställningstaganden som för den offentliga sektorns del har ansetts
påkallade av hänsyn främst till den politiska demokratin. Den hittillsvarande
konstruktionen i stats- och kommunaltjänstemannalagarna med ett
särskilt förbud mot avtal i en del frågor har helt frångåtts i den nya lagen
om offentlig anställning. I propositionen uttalas att syftet härmed är att

InU 1975/76: 45 Bilagor

'Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

80

undgå de problem som följer med de krav på en teoretiskt bestämd gräns
som ett avtalsförbud innebär. Genom reformförslaget lämnas sålunda
åtskilliga nya frågor över för reglering i kollektivavtal. Den nya ordningen
utgår enligt vad som sägs i propositionen från parternas gemensamma
uppfattning om den politiska demokratins suveränitet.

Propositionen har hänvisats till inrikesutskottet, som hemställt om
konstitutionsutskottets yttrande över dels propositionen såvitt angår huvuddragen
av förhandlingsrättsreformen på den offentliga sektorn (i
första hand prop. 1975/76: 105 bilaga 2 s. 137—159), dels de motioner
som berör detta område.

Utskottet

I sitt yttrande kommer utskottet främst att uppehålla sig kring frågan
om gränsdragningen mellan politisk demokrati och förvaltningsdemokrati
när det gäller den föreslagna arbetsrättsreformens verkningar på den offentliga
sektorn. Denna fråga berörs i motionerna 1975/76: 2430 (c),
1975/76: 2493 (fp), 1975/76: 2494 (m) och 1975/76: 2495 (vpk). (Ang.
vissa yrkanden i motionerna, se bilaga till detta yttrande.)

Som inledningsvis nämnts bygger propositionens förslag på att de anställdas
inflytande över sina arbetsvillkor bör vidgas och att härvid i
princip samma förutsättningar skall gälla för den offentliga sektorn som
för arbetsmarknaden i övrigt. Denna princip måste emellertid vika när
detta krävs av hänsyn till den politiska demokratin. I propositionen erinras
om regeringsformens grundläggande stadgande om att all makt utgår
från folket och att medborgarna genom sina valda representanter
beslutar om rikets angelägenheter. Det ankommer på regeringen att genom
myndigheterna omsätta riksdagens och sina egna beslut i praktisk
handling. Regeringen är ansvarig endast inför riksdagen. På de politiska
organen — riksdag och regering — ligger alltså det yttersta ansvaret för
de prioriteringar och beslut som rör den offentliga verksamhetens inriktning,
omfattning och innehåll. Motsvarande gäller för de kommunala
självstyrelseorganen.

Nu angivna grundförutsättningar för vårt lands demokratiska styrelseskick
utgör en självklar utgångspunkt för de förslag som läggs fram i
propositionen beträffande de offentligt anställdas rätt att påverka sin arbetssituation
och sina arbetsvillkor. Utskottet vill sålunda starkt understryka
vad föredragande statsrådet anför, nämligen att det skulle strida
mot vår vedertagna demokratiska ordning — som den kommer till uttryck
i regeringsformen och kommunallagarna — att ge de offentliganställda
genom kollektivavtal ett annat, mer omedelbart inflytande över
beslut som bestämmer myndigheternas verksamhet i frågor om mål, inriktning,
omfattning och kvalitet än medborgarna i övrigt. Det sagda in -

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

81

nebär att utskottet inte kan ställa sig bakom de tankegångar i detta avseende
som förs fram i motionen 1975/76: 2495 punkt 4 (vpk).

Som tidigare framgått har den tidigare konstruktionen i tjänstemannalagstiftningen
med ett särskilt förbud mot avtal i vissa frågor mellan arbetsgivare
och arbetstagare på den offentliga sektorn frångåtts i propositionens
förslag. Syftet härmed är att undgå de problem som följer med
de krav på en teoretiskt bestämd gräns som ett avtalsförbud innebär. En
given utgångspunkt för propositionens förslag är emellertid att rätt till
förhandling och avtal saknas, i den mån avtalet skulle strida mot uttryckliga
bestämmelser i regeringsformen, kommunallag eller annan
tvingande lagstiftning. I propositionen diskuteras vad som bör gälla för
det fall att den ena parten vägrar träffa avtal under hänvisning till att
avtalet — utan att som nyss sagts uttryckligen strida mot lag — likväl
direkt eller indirekt skulle kränka den politiska demokratin. I första
hand bör det enligt föredragande statsrådet ankomma på parterna att
inom förhandlingens ram lösa denna fråga.

Enligt ett särskilt huvudavtal har arbetsgivar- och arbetstagarparterna
på den offentliga sektorn ”i fråga om sådana ämnen varom avtal får anses
kränka den politiska demokratin enats om att sträva efter fredliga
förhandlingar samt att undvika stridsåtgärder”. Vidare innebär avtalet
att en särskild rådgivande nämnd inrättas med uppgift att uttala sig i frågor
om gränsdragningen mellan politisk demokrati och förvaltningsdemokrati.
Nämnden skall bestå av sex företrädare för arbetsmarknadens parter
och sju ledamöter av riksdagen.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i propositionen
att de problem som kan uppkomma beträffande nämnda gränsdragningsfrågor
fått en tillfredsställande lösning från allmän synpunkt
genom huvudavtalets regler om inrättande av en särskild nämnd med
rekommenderande funktioner för frågor där avtal kan anses kränka den
politiska demokratin. Självfallet bör utvecklingen följas med största uppmärksamhet
och särskilda åtgärder aktualiseras för det fall att det skulle
visa sig att nämndens rekommendationer inte skulle respekteras av berörda
parter.

Utskottets ställningstagande innebär att propositionens förslag såvitt
gäller slopande av nuvarande avtalsförbud i tjänstemannalagstiftningen
bör godtas. De yrkanden som framförs dels i motionen 1975/76: 2430
punkterna 1 och 8 (c), dels i motionen 1975/76: 2494 punkt C (m) avstyrks
sålunda.

Vad gäller de frågor som tagits upp i nyssnämnda motioner angående
riksdagens insyn m. m. i den särskilda nämndens verksamhet (punkt 9 i
motionen 1975/76: 2430 och punkt 7 i motionen 1975/76: 2493) anser
utskottet, mot bakgrund av vad som nyss anförts om vikten av att utvecklingen
följs med största uppmärksamhet, att formerna för en sådan
insyn bör prövas. Därvid kan vad som aktualiseras i motionerna bli före -

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

82

mål för övervägande exempelvis förutsättningarna för riksdagens lönedelegation
att följa den särskilda nämndens verksamhet.

Som inledningsvis nämnts har från den föreslagna medbestämmandelagens
tillämpningsområde undantagits ideell och opinionsbildande verksamhet
såvitt gäller verksamhetens mål och inriktning. Mot bakgrund
av konstitutionsutskottets uppgift att bereda ärenden på tryckfrihetens,
opinionsbildningens och massmediernas område vill utskottet avslutningsvis
beröra propositionens förslag i detta avseende.

Det angivna undantaget får bl. a. avseende på massmedieföretagen.
Enligt utskottet är det värdefullt att t. ex. tidningarnas särställning som
opinionsbildande organ på detta sätt särskilt uppmärksammats. Som anförs
i propositionen är det sålunda enligt utskottet väsentligt att kollektivavtalsreglering
inte skall få förekomma beträffande tidningsföretagens
riktlinjer och målsättningar. Detta innebär bl. a. att tidningsföretagen
själva — i likhet med vad som hittills gällt — utser ansvarig utgivare,
chefredaktör och övriga medarbetare som skall tillse att den fastställda
målsättningen följes.

Utskottet vill framhålla vikten av att tidningsföretagens möjlighet att
utnyttja många källor bevaras, vilket är en förutsättning för ett brett nyhetsflöde
och en allsidig information. Med hänsyn härtill bör tidningsföretagens
situation särskilt uppmärksammas vid den framtida utvecklingen
av det civilrättsliga arbetstagarebegreppet. Inom tidningsområdet
har hittills — utöver de anställda redaktionella medarbetarna — frilansmedarbetare
och ortsmeddelare kunnat engageras, vilket skapat förutsättningar
för den flexibilitet som är nödvändig för redaktionell produktion
samtidigt som en fortsatt verksamhet för nämnda kategorier kunnat
bibehållas. Enligt utskottet är det för tidningsföretagen synnerligen angeläget
att denna ordning kan bibehållas även i framtiden. I detta sammanhang
kan nämnas att arbetsmarknadens centrala parter inom tidningsområdet
f. n. i ett särskilt avtal enats om det väsentliga i att frilansverksamheten
kan fortsätta samtidigt sorn avtalet utformats som ett s. k.
likställighetsavtal varigenom berörda frilansmedarbetare i viss utsträckning
likställts med anställda medarbetare vad gäller rätt till social trygghet
m. m.

Stockholm den 29 april 1976

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall
(s), herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Molin (fp),
Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård (c), Bergqvist (s), Karlsson i Malung
(s), Måbrink (vpk), Olsson i Edane (s), fru Jacobsson (m) och herr
Kindbom (c).

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

83

Avvikande meningar

1. av herrar Boo (c), Fiskesjö (c), Jonnergård (c) och Kindbom (c) som
ansett att den del av utskottets yttrande som på s. [81] börjar ”Utskottet
delar” och på s. [82] slutar ”nämndens verksamhet” bort ha följande
lydelse.

Enligt utskottets mening får medbestämmandelagens tillämpning på
den offentliga sektorn inte i något avseende inkräkta på den politiska
demokratins beslutsfunktioner. Detta bör klart framgå av lagen.

Frågor som hör till den politiska demokratins område skall således
icke kunna avtalsregleras. Till dessa frågor räknas verksamhetens mål,
innehåll, omfattning och kvalitet.

Enligt utskottets mening måste det klart slås fast att även om arbetstagarna
på goda grunder vill ha medbestämmanderätt i en fråga, måste
detta krav stå tillbaka, om man kommer i konflikt med den politiska
beslutsordningen. Frågor som direkt förändrar t. ex. bemanningsplaner,
personaltäthet o. d. och som ytterst påverka behovet av att beskatta
medborgarna bör inte kunna bli föremål för medbestämmandeavtal.

Den särskilda nämndens beslut är, som nyss framgått, endast av rådgivande
karaktär. Genom det preliminära huvudavtal som tecknats har
parterna dock förbundit sig att följa nämndens utslag. Om riksdagen
i något fall, trots de garantier som finns inbyggda i systemet, skulle
finna att den politiska demokratin stigits för när, finns möjligheten att
inskrida med lagstiftning. För att ytterligare markera den särskilda
nämndens status bör det enligt utskottet redan nu slås fast att, om en
part inte följer nämndens beslut, är detta att anse som en så anmärkningsvärd
händelse att allmän motionsrätt i denna fråga skall föreligga.
Flärigenom ges varje parti och varje riksdagsledamot möjlighet
att aktualisera en lagstiftning. Det är vidare angeläget att den särskilda
nämnden årligen lämnar en redogörelse till riksdagen över sin verksamhet.

Utskottets ställningstagande innebär ett tillstyrkande av vad som i nu
berörda delar framförts i motionen 1975/76: 2430 (punkterna 1, 8 och
9). Propositionens och övriga motioners förslag i motsvarande avseenden
avstyrks sålunda.

2. av herr Werner i Malmö (m) och fru Jacobsson (m) som ansett att
den del av utskottets yttrande på s. [81] som börjar ”Utskottet delar”
och på s. [82] slutar ”nämndens verksamhet” bort ha följande lydelse.

Propositionens förslag såvitt avser lagen om offentlig anställning
m. m. har inte varit föremål för lagrådsgranskning. Anledningen härtill
har uppgetts vara tidsbrist. Enligt utskottet är det med hänsyn till
förevarande ärendes utomordentligt stora principiella räckvidd och be -

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

84

tydelse ytterst otillfredsställande att förslaget inte granskats av lagrådet.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om lagrådets inledande
uttalanden i sitt yttrande över förslaget till lag om medbestämmanderätt
i arbetslivet. Lagrådet framhåller att frågan om demokratisering av
arbetslivet, liksom frågan hur långt man i lagstiftningen bör gå för att
verka härför, är av utpräglat politisk natur. Lagrådet har såsom en
icke politisk instans i princip att avhålla sig från att ge till känna någon
uppfattning om vilka politiska ståndpunkter och värderingar som bör
ligga till grund för en lagstiftning. Undantag från denna handlingslinje
kan enligt lagrådet emellertid komma i fråga under särskilda förhållanden,
såsom när det gäller ett förslags grundlagsenlighet, förenlighet
med vedertagna rättsgrundsatser och liknande.

Eftersom propositionen såvitt gäller den offentliga sektorn rör så
viktiga principiella frågeställningar, t. ex. gränsdragningen mellan politisk
demokrati och förvaltningsdemokrati, borde lagrådet enligt utskottets
uppfattning ha beretts tillfälle att uttala sig om bl. a. förslagens
grundlagsenlighet och förenlighet med vedertagna rättsgrundsatser. Det
är just dessa frågor konstitutionsutskottet har att beakta i sitt yttrande
till inrikesutskottet. Det förhållandet att lagrådet inte hörts i ärendet
innebär sålunda en allvarlig brist i beredningsförfarandet.

Det läge frågan nu befinner sig i föranleder utskottet att uttala följande.
Enligt utskottets mening är riksdagen som ytterst ansvarig för
den politiska demokratin i vårt land självfallet helt obunden av det
träffade huvudavtalet. Det måste i själva verket anses anmärkningsvärt
att inte riksdagens mening inhämtats innan förhandlingar i en så
betydelsefull fråga inletts. Det måste också anses oacceptabelt att gränsen
för fackligt inflytande över beslutsprocessen hos myndigheterna ytterst
skall fastställas efter konflikter på arbetsmarknaden. Detta blir fallet
enligt propositionens förslag, eftersom nämnden enbart är rådgivande.

Det nuvarande avtalsförbudet gällande myndighets verksamhet —
varmed utskottet avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning och
kvalitet — bör bibehållas. I det fall tvist uppstår genom att offentlig
arbetsgivare hävdar att ett framfört krav på medinflytande står i strid
med avtalsförbudet och därför vägrar förhandla, bör arbetsgivarens
tolkning gälla till dess frågan slutligt prövats. Denna prövning bör ej
ske av arbetsdomstolen. Enligt utskottets mening bör tvisten lösas antingen
av förvaltningsdomstol, i sista hand regeringsrätten eller av högre
myndighet, i sista hand regeringen. Frågan bör bli föremål för ytterligare
utredning och nytt förslag härom föreläggas riksdagen under hösten
1976. Dessförinnan bör lagrådets mening inhämtas.

Utskottets ställningstagande innebär ett tillstyrkande av vad som anförts
i motionen 1975/76: 2494 (punkt C). Propositionen och övriga motioners
förslag i motsvarande delar avstyrks sålunda.

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

85

3. av herr Måbrink (vpk) som ansett att utskottet bort uttala följande:

Som inledningsvis nämnts uttalas i propositionen att de enskildas inflytande
över sina arbetsvillkor bör vidgas och att härvid i princip samma
förutsättningar skall gälla för den offentliga sektorn som för arbetsmarknaden
i övrigt. Det är givetvis utomordentligt viktigt att så sker.
Vid en närmare granskning av propositionen visar det sig emellertid
att allvarliga brister vidlåder förslagen.

Vad gäller den offentliga sektorn bör enligt utskottet hållas i minnet,
att utvecklingstendenserna i arbetslivet för de offentliganställda är desamma
som inom privatföretagen med ständigt ökad effektivisering av
verksamheten, ökad arbetshets och utslagning. Myndigheternas försök
att binda upp de anställda och deras fackliga organisationer för snabbare
rationalisering är desamma som i privatföretagen liksom principen
för delegering av beslutsfattandet inom givna ekonomi- och produktionsramar.

Det är enligt utskottet tillfredsställande att förhandlingsrätten för de
offentliganställda skall utsträckas så att den i princip skall vara densamma
som för de privatanställda. Men även här gäller att en utvidgad
förhandlingsrätt får sitt stora värde först om den kan understödjas
av strejkrätt — även lokal sådan.

När det gäller de offentliganställda görs i propositionen dock en viktig
skillnad jämfört med de privatanställda. Avtal kan inte träffas i
frågor som faller under myndighets beslut, då detta skulle inkräkta på
den politiska demokratin.

En lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna bör slå fast
bl. a. obegränsad förhandlingsrätt och strejkrätt för de offentliganställda.
Sålunda bör för alla de många som är anställda hos stat, kommun
och landsting, inte förekomma någon inskränkning i dessa rättigheter
därför att deras arbetsförhållanden faller under en myndighets i
stället för under en företagslednings beslut. När fackförening så påfordrar
bör den ha rätt att förhandla direkt med regeringen, landstingens
förvaltningsutskott och kommunstyrelserna om ramarna för den ekonomiska
verksamheten och att om så behövs understryka sina krav med
stridsåtgärder.

Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottet ett nytt förslag
till lag om offentlig anställning utarbetas av regeringen och föreläggas
riksdagen vid höstens riksmöte.

Utskottets ställningstagande innebär ett tillstyrkande av vad som anförts
i motionen 1975/76: 2495 (punkt 4). Propositionens och övriga
motioners förslag i motsvarande delar avstyrks sålunda.

7 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 45

InU 1975/76: 45 Bilagor

Bilaga 6 Yttrande KU 1975/76:1 y

86

Bilaga

Motionsyrkanden rörande frågor om gränsdragningen mellan politisk

demokrati och förvaltningsdemokrati m. m.

Motionen 1975/76: 2430 av herr Fälldin m. fl. (c)

punkt 1 förbud i lag mot kollektivavtal om
mål, inriktning, omfattning och
kvalitet av verksamhet på den offentliga
sektom
punkt 8 uttalande av riksdagen att bemanningsplaner,
personaltäthet etc. såvitt
gäller den offentliga sektom
tillhör den politiska demokratins
beslutsområde
punkt 9 särskild motionsrätt i riksdagen
om part ej följer den särskilda
nämndens rekommendationer

Motionen 1975/76:2493 av herr Ahlmark m. fl. (fp)

punkt 7 begäran om utredning av förutsättningarna
för att låta t. ex. riksdagens
lönedelegation följa den
särskilda nämndens verksamhet

Motionen 1975/76: 2494 av herr Bohman m. fl. (m)

punkt C avslag på propositionens förslag
såvitt avser gränsdragningen för de
fackliga organisationernas rätt till
medinflytande inom den offentliga
sektorn, begäran om nytt förslag
hösten 1976 inkl. lagrådsgranskning
(nuvarande avtalsförbud
bör bestå, tvist bör prövas av
förvaltningsdomstol eller regeringen) Motionen

1975/76: 2495 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

punkt 4 begäran om nytt förslag till lag
om offentlig anställning (obegränsad
förhandlings- och strejkrätt,
inga särregler p. g. a. offentlig
tjänst, direkt förhandling med politiska
beslutsförfattare)

InU 1975/76: 45

87

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BETÄNKANDE

Propositionerna 1

Hemställan 1

Det huvudsakliga innehållet i propositionen 105 2

Motionerna 6

Väckta under allmänna motionstiden 6

Väckta med anledning av propositionen 105 8

Infordrat yttrande m. m 21

Utskottet 22

Inledande synpunkter 22

Medbestämmandelagen 24

Lagens tillämpningsområde m. m 24

Föreningsrätt 28

Förhandlingsrätt m. m 29

Rätt till information 35

Kollektivavtal 39

Medbestämmanderätt genom kollektivavtal 40

Regler om tolkningsföreträde 41

Facklig vetorätt 43

Fredsplikt 44

Skadestånd och andra påföljder 48

Tvisteförhandling och rättegång 51

Medbestämmandelagens ikraftträdande 52

Övriga frågor 53

Lagen om offentlig anställning 54

Utrymmet för avtalsreglering 54

Medbestämmandelagens tillämpning på det offentliga området .. 60

Ställföreträdarlagen 61

Särskilda frågor rörande offentliganställda 62

Riktlinjer för vissa kompletterande reformer på statens område . . 65

Facklig verksamhet 67

Politisk verksamhet på arbetsplatserna 68

Anslag till arbetsdomstolen 69

Utskottets hemställan 70

Reservationer 78

1. övergripande mål för arbetsrättsreformen (vpk) 78

2. Utredning om sambandet mellan medbestämmandelagen och
associationsrättslig lagstiftning (s, vpk) 81

3. Utredning om föreningsrättsskyddets omfattning (s) 82

4. Representation för arbetstagarna vid fullgörande av primär
förhandlings- och informationsskyldighet (c, m) 83

InU 1975/76: 45

88

5. Undantag för småföretag från primär förhandlings- och informationsskyldighet
(m) 85

6. Utformningen av uppskovsreglerna (vpk) 86

7. Utformningen av uppskovsreglerna (m) 87

8. Avskaffande av regler om central förhandling (m) 87

9. Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband
med central förhandling (s) 88

10. Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband
med central förhandling (vpk) 89

11. Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband
med central förhandling (m) 89

12. Omfattningen av de primära förhandlingsfrågorna (vpk) . . 89

13. Utformningen av 10 § medbestämmandelagen (vpk) 90

14. Utformningen av 11 § medbestämmandelagen (vpk) 90

15. Utformningen av 11 § medbestämmandelagen (m) 91

16. Utformningen av 11 § medbestämmandelagen (m) 91

17. Utformningen av 12 § medbestämmandelagen (vpk) 92

18. Utformningen av 12 § medbestämmandelagen (m) 93

19. Utformningen av 14 § medbestämmandelagen (c, m) 93

20. Utformningen av 14 § medbestämmandelagen (m) 94

21. Utformningen av 20 § medbestämmandelagen (c, m) 95

22. Utformningen av 20 § medbestämmandelagen (m) 95

23. Allmänna rätten till information (c, fp) 96

24. Allmänna rätten till information (m) 96

25. Utformningen av 19 § medbestämmandelagen (m) 97

26. Reglerna om tystnadsplikt m. m. (s) 98

27. Reglerna om tystnadsplikt m. m. (m) 98

28. Reglerna om tystnadsplikt m. m. (vpk) 98

29. Utformningen av 21 och 22 §§ medbestämmandelagen (m) 99

30. Utformningen av 21 och 22 §§ medbestämmandelagen (vpk) 100

31. Medbestämmanderätt genom kollektivavtal (m) 100

32. Medbestämmanderätt genom kollektivavtal (vpk) 102

33. Reglerna om tolkningsföreträde (m) 103

34. Reglerna om tolkningsföreträde (vpk) 106

35. Facklig vetorätt (m) 107

36. Facklig vetorätt (vpk) 108

37. Avskaffande av bestämmelser om fredsplikt (vpk) 109

38. Lagstiftning om rätt till tillträde till arbetsplatser i samband
med arbetskonflikt (vpk) 110

39. Stridsåtgärder av politiska skäl och internationella sympatiåtgärder
(vpk) lil

40. Stridsåtgärder av politiska skäl och internationella sympatiåtgärder
(m) 112

41. Utformningen av reglerna om fredsplikt (vpk) 113

42. Utformningen av reglerna om fredsplikt (m) 114

43. Avskaffande av skadeståndsskyldighet för arbetstagare och
deras organisationer (vpk) 115

44. Utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
(s) 115

45. Utformningen av vissa skadeståndsregler i medbestämmandelagen
(vpk) 116

46. Tillämpningen av skadeståndsreglerna (s) 116

InU 1975/76: 45

89

47. Tillämpningen av skadeståndsreglerna (vpk) 117

48. Utformningen av 54 § medbestämmandelagen (vpk) 117

49. Förbud mot uppsägning eller avskedande i samband med
arbetskonflikt m. m. (vpk) 117

50. 200-kronorsregeln (s) 118

51. 200-kronorsregeln (vpk) 119

52. Utformningen av 55—57, 59, 61 och 62 §§ medbestämmandelagen
(vpk) 119

53. Bestämmelser om tvisteförhandling och rättegång (vpk) .... 119

54. Underkännande av förslaget till lag om offentlig anställning
och begäran om nytt förslag (vpk) 120

55. Regler i lag om det avtalsbara området (c, m) 121

56. Ledigkungörande av statliga tjänster (m) 123

57. Övergripande statligt personalpolitiskt program (m) 123

58. Facklig verksamhet (vpk) 124

59. Politisk verksamhet på arbetsplatserna (s) 124

60. Politisk verksamhet på arbetsplatserna (vpk) 125

Särskilda yttranden 126

1. Mincritetsorganisationers ställning (m) 126

2. Tillämpningsområdet för inflytandeavtal enligt 32 § lagen

om medbestämmanderätt (m) 129

3. Lagrådsgranskning av lagen om offentlig anställning (m) .. 127

BILAGOR

1. Lagförslag enligt propositionen, bil. 1, arbetsmarknadsdepartementet
1

2. Lagförslag enligt propositionen, bil. 2, finansdepartementet .... 33

3. Preliminärt särskilt huvudavtal för den offentliga sektorn (SHA) 57

4. Statstjänstemannalagen (1965: 274) i gällande lydelse 63

5. Kommunaltjänstemannalagen (1965: 275) i gällande lydelse .. 77

6. Yttrande från konstitutionsutskottet 79

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM IS76 760058