InU 1975/76:42

Inrikesutskottets betänkande
1975/76: 42

med anledning av propositionen 1975/76:173 om kvinnor i statlig
tjänst jämte motioner i jämställdhetsfrågor

I betänkandet behandlas dels propositionen 1975/76: 173 (finansdepartementet),
dels nio motioner från allmänna motionstiden, dels tre
motioner väckta med anledning av propositionen.

Propositionen

I propositionen bereds riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad
som anförts om kvinnor i statlig tjänst.

I propositionen redovisas — efter föredragning av statsrådet Feldt —
vissa åtgärder för att förbättra kvinnornas situation och skapa ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män i statlig tjänst. Redovisningen bygger
på det betänkande som förra året lades fram av utredningen om kvinnornas
situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte
1975/76: 252 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för fastställande av en minimiarbetstid om
20 timmar i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse nås med
den lokala fackliga organisationen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av lagen om
anställningstrygghet i syfte att garantera alla arbetande trygghet i sin anställning.

1975/76: 857 av fru Kristensson (m) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen vidtar åtgärder i enlighet med vad som föreslås i motionen.

I motionen redovisas åtgärder som syftar till att öka kvinnans möjligheter
att hävda sig på den statliga arbetsmarknaden. Bl. a. behandlas
möjligheterna till flexibel arbetstid, arbetsuppgifternas innehåll, chefsrollen
samt chefsutbildningen.

1975/76:1830 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning om och förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering
enligt de riktlinjer som ges i motionen.

1975/76:1833 av herr förste vice talmannen Bengtson (c), vari yrkas
att riksdagen beslutar att vid tjänsteårsberäkningen i statlig tjänst alla
tjänsteår skall tillgodoräknas oavsett när de intjänats.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 42

InU 1975/76: 42

1975/76:1847 av fru Fredgardh m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar hos regeringen anhålla att den av riksdagen beslutade parlamentariskt
sammansatta jämställdhetskommittén ges i uppdrag att förverkliga
de i motionen uppdragna planerna på informationskampanj
kring föräldraförsäkringen och en utredning kring en regional sysselsättningspolitik
inriktad på att tillgodose kvinnornas behov av arbetstillfällen.

1975176:1903 av fru af Ugglas (m) vari yrkas att riksdagen hemställer
hos regeringen att den av riksdagen begärda parlamentariska
kommittén för jämställdhet får i uppdrag att utreda frågan om införandet
av en lag mot könsdiskriminering.

1975/76: 2067 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari, med hänvisning till
motiveringen i motionen 1975/76: 2064, yrkas att riksdagen uttalar att
staten i sin egenskap av arbetsgivare bör vidga möjligheterna till flexibel
arbetstid inom statliga företag och statlig förvaltning, där personalen så
önskar.

1975/76:2135, yrkandet 2, av herr Fälldin m. fl. (c) vari bl. a. yrkas
att riksdagen beslutar att ansluta sig till punkten 4 i ett åtgärdsprogram
för på arbetsmarknaden utsatta grupper som presenteras i motionen.

Punkten 4 har följande lydelse: Staten och kommunerna skall gå i
spetsen dels för att bereda möjlighet till deltidstjänst, dels till flexibel
arbetstid för de anställda.

Motionen behandlas i övriga delar i betänkandet InU 1975/76: 33.

1975/76: 2149 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder för
att förverkliga det tjugopunktsprogram för kamp mot kvinnodiskriminering
som redovisas i motionen, innebärande, såvitt här är i fråga.

3. att arbetsköpare åläggs att anta av AMS eller länsarbetsnämnd (arbetsförmedling)
anvisad arbetskraft,

4. att könsriktad platsannonsering förbjuds i lag,

5. att kvinnodiskriminering vid tjänstetillsättning förbjuds och skall
betraktas som grovt tjänstefel,

6. att statens avtalsverk och riksdagens lönedelegation bör verka för
höjda löner i ”kvinnoyrken” som ligger under deras kompetens,

7. att alla regler som förhindrar kvinnorna från eller stimulerar dem
att inte ta förvärvsarbete avskaffas.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 i betänkandet
InU 1975/76: 33.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1975/76:173

1975/76: 2394 av fru Sundberg (m) och fru Mogård (m) vari yrkas
att riksdagen begär att frågan om meritvärdering av visst arbete i hem -

InU 1975/76:42

met för anställning i statlig tjänst och för lönegradsuppflyttning utreds
i syfte att en hemarbetande skall kunna få tillgodoräkna sig meriter av
sådant arbete.

1975/76: 2411 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar att i anledning av proposition 1975/76: 173 som sin mening
ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

I motionen behandlas bl. a. informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet,
bidrag till barnpassning och översyn av överklagningsförfarandet
vid tjänstetillsättning.

1975/76: 2412 av fru af Ugglas (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificerade
deltidstjänster, arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet samt de statliga företagen.

Utskottet

Inledning

Propositionen bygger på betänkandet Kvinnor i statlig tjänst (SOU
1975:43) som översiktligt presenterades i utskottets betänkande
InU 1975/76: 9 rörande jämställdhetsfrågor m. m.

Utredningens uppdrag var att kartlägga situationen för kvinnor i statligt
lönereglerad tjänst, bedöma vilka förhållanden som motverkar jämställdhet
på detta område och föreslå åtgärder för att förbättra kvinnornas
situation.

Utredningen har med utnyttjande av omfattande statistik kartlagt den
faktiska situationen för kvinnor och män inom den statligt lönereglerade
offentliga förvaltningen. Mot bakgrund härav har utredningen lagt fram
förslag till åtgärder av olika slag i syfte att öka jämställdheten mellan
män och kvinnor på denna del av arbetsmarknaden. Utredningen har
inte haft att behandla frågor som faller inom området för förhandlingar
mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna. Utredningsuppdraget har
inte heller innefattat frågor som förutsätter lagstiftning avseende hela
arbetsmarknaden.

Flertalet kvinnor i statlig tjänst har enligt utredningen underordnade
och relativt lågavlönade befattningar. Den uppdelning på traditionellt
manliga resp. kvinnliga befattningar som finns på arbetsmarknaden i
stort går i hög grad igen på den statliga sektorn. Traditionellt kvinnliga
är yrken som t. ex. kontoristens, telefonistens och postkassörens. Män
är traditionellt helt dominerande som t. ex. expeditionsvakter, tryckare
och tekniker.

Männen innehar de flesta befattningar på högre tjänstenivåer. Ungefär
två tredjedelar av alla heltidsanställda tjänstemän arbetar i befattningar
som till minst 90 % domineras av ettdera könet.

InU 1975/76: 42

Av den statistik utredningen redovisar framgår vidare att männens
befordringsmöjligheter är bättre än kvinnornas både inom samma tjänstenivå
och mellan lägre och högre nivåer. Detta förhållande är särskilt
markerat inom affärsverken. Skillnaderna i befordringsmöjligheter kan
enligt utredningen inte förklaras av olikheter i utbildningsnivå mellan
män och kvinnor.

Utredningen konstaterar att betydligt färre kvinnor än män år 1972
deltog i statlig personalutbildning. Dessutom var den utbildning männen
gick igenom kvalitativt högre än den kvinnorna tog del i.

Formell särbehandling på grund av kön är enligt utredningen ovanlig
inom den statligt lönereglerade sektorn av arbetsmarknaden. Lagstadgad
likställighet finns sedan gammalt när det gäller tjänstetillsättningar. Utredningen
har funnit att huvudproblemet inte är formell särbehandling
utan de faktiska skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor.

Av den kartläggning som har skett av de förhållanden som motverkar
jämställdhet mellan kvinnor och män inom den statliga sektorn drar utredningen
den slutsatsen att man måste gå in på ett mycket brett fält av
åtgärder. Det går således inte att en gång för alla genom några enkla beslut
på central nivå ”genomföra” jämställdhet inom statsförvaltningen.

Mot den här bakgrunden redovisar utredningen en rad förslag till
åtgärder av vilka ett stort antal tagits upp i propositionen.

I det följande behandlar utskottet propositionens förslag jämte motionsyrkanden
i olika delavsnitt.

Jämställdhetsförordning m. m.

1 propositionen förklarar föredraganden att han delar utredningens
uppfattning att åtgärder behövs för att förbättra kvinnornas situation
inom den statliga arbetsmarknaden. Han framhåller också att staten
som arbetsgivare har ett naturligt ansvar att ta initiativ till och genomföra
reformer på detta område. Åtgärderna måste vidtas successivt så
att uppfattningar och attityder i dessa frågor ändras i den önskade riktningen
samtidigt som de praktiska förutsättningarna skapas för att bl. a.
bryta den könsbundenhet som ännu trots gällande förbud mot könsdiskriminering
är förknippad med många befattningar. Det är därför
enligt föredragandens mening angeläget att ett planmässigt och målinriktat
utvecklingsarbete med jämställdhetsfrågor snarast kommer i
gång hos alla myndigheter och på andra statliga arbetsplatser.

I likhet med utredningen anser föredraganden att en särskild förordning
är lämplig som vägledning för myndigheternas arbete med jämställdhetsfrågorna.
I förordningen bör bl. a. anges formerna för jämställdhetsarbetet
och regeringens principiella uppfattning om mål för
och inriktning av myndigheternas insatser för att bryta uppdelningen
på könsbundna befattningar samt skapa likvärdiga arbetsförhållanden
och lika utbildnings- och befordringsmöjligheter för kvinnor och män.

InU 1975/76: 42

1 propositionen framhålls vidare att huvudparten av de frågor utredningen
diskuterar och lägger fram förslag om kommer att kunna regleras
genom kollektivavtal efter förhandlingar mellan staten och de statsanställdas
organisationer genom det pågående reformarbetet på arbetsrättens
område. Föredraganden utgår från att kvinnornas situation och
de förslag utredningen har lagt fram särskilt uppmärksammas och behandlas
i samband med kommande förhandlingar och överläggningar.

Utredningen har lagt fram förslag om vissa ändringar i företagsnämndskungörelsen,
vilka innebär ett vidgat samråds- och informationsförfarande
i frågor som rör jämställdhet mellan könen, bl. a. skall
myndigheterna minst en gång per år för företagsnämnd redovisa vidtagna
åtgärder på området. Föredraganden anmäler att han avser att
föreslå regeringen att göra ändringar i företagsnämndskungörelsen med
den innebörd utredningen föreslår.

Föredraganden avser vidare föreslå regeringen att uppdra åt myndigheterna
att för regeringen redovisa dels de åtgärder som har vidtagits
i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnliga och manliga anställda
och effekterna av dessa åtgärder, dels handlingsplaner och beräknade
effekter för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Redovisningen föreslås
ske en gång per år och göras i anslutning till myndigheternas anslagsframställningar.
Avsikten är dessutom att regeringen senast år 1980
skall låta göra en samlad bedömning av de olika åtgärder som har vidtagits
inom ramen för myndigheternas jämställdhetsarbete.

Utskottet tar i det här sammanhanget upp ett par synpunkter i motionen
2412 av fru af Ugglas (m). I motionen framhålls bl. a. att i den
aviserade jämställdhetsförordningen bör ingå särskilda riktlinjer för arbetsmarknadsstyrelsen
att i sin verksamhet även främja en jämnare fördelning
mellan kvinnor och män på olika befattningar. Orsak härtill är
enligt motionären att arbetsförmedlingen intar en nyckelroll när det
gäller att bl. a. påverka arbetsgivarnas inställning till kvinnlig arbetskraft.

Motionären anser det också vara en brist att regeringen inte övervägt
åtgärder för kvinnor anställda i statligt ägda företag. I motionen yrkas
därför att förslag härom skall läggas fram. Exempelvis bör de statliga
företagen kunna anmodas att i sina årsredovisningar meddela vilka åtgärder
som vidtas för att främja jämställdheten mellan könen.

Frågan om utfärdande av instruktion för arbetsförmedlingarna innefattande
skyldighet att medverka till att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden
behandlades nyligen av riksdagen med anledning av ett
yrkande från vänsterpartiet kommunisterna (InU 1975/76: 33). Utskottet
hänvisade till att det ingår i de arbetsmarknadspolitiska riktlinjer,
som statsmakterna antog år 1966, att arbetsförmedlingen skall medverka
till att rasera könsgränserna på arbetsmarknaden. Även yrkesvägledningen
förutsättes aktivt delta i detta arbete. Utskottet pekade också

t2 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 42

InU 1975/76: 42

på de konkreta åtgärder som vidtagits på området, bl. a. att år 1974
inrättades 100 tjänster med inriktning på rekryteringskampanjer för att
bryta traditionella rekryteringsmönster. Vidare hänvisade utskottet till
att AMS i fråga om kvinnorna på arbetsmarknaden tidigare utfärdat
särskilda föreskrifter samt att ett nytt handlingsprogram f. n. är under
utarbetande. Med hänsyn härtill och då arbetsförmedlingens viktiga
uppgift att ändra på traditionella rekryteringsmönster redan getts en
fast organisatorisk förankring avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Riksdagen
biföll utskottets förslag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan syftet med den nu aktuella
motionen redan anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks därför.

När det gäller frågan om åtgärder för kvinnor anställda i statligt ägda
företag delar utskottet motionärens uppfattning så till vida att det är
önskvärt att liknande åtgärder som föreslås för de statligt anställda vidtas
även i statligt ägda företag.

Enligt vad utskottet erfarit har åtgärder på detta område också vidtagits.
Jämställdhetsdelegationen har i skrivelse till bl. a. Statsföretag
AB föreslagit en samlad personalpolitisk satsning för att skapa jämställdhet
mellan män och kvinnor. Man presenterar även exempel på
insatser som bör övervägas. Skrivelsen har skickats vidare till Utvecklingsrådet
för statsägda bolag, URDEM, som vid ordinarie sammanträde
i februari i år presenterade ett arbetsprogram. I detta sägs att man
under året kommer att gå ut med ytterligare information på jämställdhetsområdet.
URDEM uppmanar bl. a. varje företag att vid partssammansatta
överläggningar analysera företagets situation och utarbeta
någon form av handlingsprogram för att främja utvecklingen mot en
ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. URDEM kommer under
1977 att följa upp vidtagna åtgärder.

Som framgår av det anförda är motionsyrkandet beträffande statliga
företag redan tillgodosett och bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet tar härefter upp ett yrkande i vänsterpartiet kommunistcinas
partimotion 2411. Motionärerna framhåller att utvecklingen av
kvinnornas situation i statliga myndigheter och verk bör fortlöpande
följas. Som ett led häri bör riksdagen begära att regeringen håller riksdagen
informerad om vilka resultat som uppnås i arbetet att söka förbättra
kvinnornas situation på den statliga arbetsmarknaden.

Som framgår av vad som tidigare anförts är avsikten att myndigheterna
i samband med de årliga anslagsframställningarna skall redovisa
vad som uppnåtts för att främja jämställdheten mellan könen. I det
sammanhanget finns det anledning att räkna med att även resultaten av
vidtagna åtgärder kommer att presenteras. Därutöver har föredragande
statsrådet förutskickat en samlad bedömning senast år 1980 av resultatet
av de insatser som mot bakgrund av föreliggande proposition igångsättes.
Med hänvisning till det anförda finns det enligt utskottets me -

InU 1975/76: 42

ning inte skäl att ställa krav på ytterligare redovisning i ärendet. Motionsyrkandet
härom avstyrks därför.

Personalutveckling m. m.

I propositionen framhålls att det bör finnas möjligheter för alla att
utveckla sina resurser i arbetet och i ökad grad själva påverka sina arbetsförhållanden
och sättet att utföra arbetsuppgifterna. Myndigheterna
bör därför eftersträva delegering och decentralisering av arbetet. Härigenom
kan den enskilde uppnå ökad arbetstillfredsställelse, och de anställdas
kunskaper och erfarenheter, ambitioner och engagemang tas
till vara redan vid planeringen av myndighetens verksamhet. Synpunkterna
på strävan mot långtgående decentralisering och delegering
i det inre arbetet vid myndigheternas organisations- och planeringsverksamhet
har vidareutvecklats i propositionen 1975/76: 105, bil. 2 s. 146—
147.

I den föreliggande propositionen anförs vidare att olika metoder för
individuell personalutveckling bör prövas hos myndigheterna. Planer för
utvecklingen av metoder bör snarast upprättas tillsammans med de anställdas
organisationer. Planerna bör redovisas samtidigt med de förut
nämnda handlingsplanerna för åtgärder för ökad jämställdhet mellan
kvinnliga och manliga anställda.

Dessutom bör prövas ökat utnyttjande av arbetsrotation, arbetsutvidgning
och projektarbete. Sådana åtgärder jämte den förut antydda
möjligheten till vidgad delegering av handläggaruppgifter till anställda i
assistent- och kontoristkarriären medför bl. a. att nya former för ledarskap
behöver utvecklas och prövas. Ledarrollens planerande, motivationsskapande,
rådgivande och samordnande funktioner måste betonas.

Myndigheter som har arbetsplatser där starkt rutinbetonade uppgifter
har samlats, exempelvis skrivcentraler, föreslås se över alternativa möjligheter
att organisera arbetet. Vidare bör upprättas planer för introduktion
vid nyanställning och intern omplacering hos de myndigheter
som inte redan skaffat sig rutiner på detta område.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 857 om kvinnors
möjlighet att hävda sig på den statliga arbetsmarknaden tar fru
Kristensson (m) upp bl. a. frågor om chefsrollen, befordringsvägar och
principer för inplacering av nyanställd personal. De aktuella önskemålen
i motionen får i huvudsak anses tillgodosedda med de riktlinjer som
dragits upp i propositionen, och motionen behöver således inte föranleda
något åtgärd i förevarande del. Utskottet har inte något att erinra
mot vad som anförs i propositionen i förevarande avsnitt.

Personalutbildning

Den statliga personalutbildningen är f. n. föremål för en särskild utredning
(Fi 1974: 05). Denna utredning — personalutbildningsutredningen
— kommer att behandla vidgad utbildning för anställda i kontors -

InU 1975/76: 42

och assistentkarriären, utbildningsplanering m. m. Utredningen beräknas
slutföra sitt uppdrag under hösten 1976. Redan nu bör emellertid
genomföras vissa åtgärder på utbildningsområdet. Sålunda bör enligt
propositionen särskilda åtgärder prövas i syfte att underlätta för statsanställda
med ansvar för tillsynen av barn att delta i utbildning som
statens personalutbildningsnämnd (PUN) och andra statliga myndigheter
anordnar på platser utanför kursdeltagarnas hemorter. Under en
försöksperiod av två år med början den 1 juli 1976 skall särskild barntillsynsersättning
kunna utgå till kursdeltagare för merkostnader för
barntillsyn vid deltagande i internatutbildning. Bidragskostnaden beräknas
till 1 milj. kr. per år.

Vidare är det avsett att försöksvis under två år pröva möjligheten att
låta kursdeltagare ta med barn till statens kursgård Sjudarhöjden i Sigtuna,
där barntillsynsverksamhet i statlig regi skall ordnas. Plan för
verksamheten skall göras upp av PUN och byggnadsstyrelsen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i partimotionen 2411 att propositionens
förslag om barntillsyn är otillräckligt. Barntillsyn bör vid sidan
av möjligheten till ekonomiskt stöd erbjudas vid varje kurs och
inte bara vid utbildning på kursgården Sjudarhöjden.

Den i propositionen skisserade försöksverksamheten med bidrag till
merkostnader för barntillsyn resp. särskild barntillsynsverksamhet på
Sjudarhöjden syftar till att utröna i vilken utsträckning man kan vidga
möjligheterna för anställda som är bundna av vårdnadsuppgifter att
delta i personalutbildning i internatform. Försökstiden är, som nämnts,
begränsad till två år. Utskottet anser att erfarenheterna av denna helt
nya verksamhet bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Med
anslutning till propositionens överväganden avstyrker utskottet följaktligen
motionen i den aktuella delen.

Förutom den nu behandlade försöksverksamheten med barntillsyn
skall enligt propositionen påbörjas försök med särskilda utbildningsinsatser
för anställda i lägre lönegrader hos myndigheterna i kvarteret
Garnisonen. Försöksverksamheten skall planeras och genomföras av
PUN i samråd med de berörda myndigheterna och statens personalnämnd
(SPN). Med hänsyn till angelägenheten av att den vidareutbildade
personalen får uppgifter som svarar mot den genomgångna utbildningen
bör prövas också andra åtgärder som omfördelning av arbetsuppgifter
m. m. under försöken.

Synpunkter på utbildningsområdet redovisas också i den tidigare behandlade
motionen 857 av fru Kristensson (m). Motionären framhåller
att chefsutbildningen behöver anpassas till en organisation av arbetslivet
som tillgodoser kraven på både arbetsstimulans och på personalrekrytering
utan könsrollsfördomar. Detta gäller utbildningen såväl vid universitet
och högskolor som inom företagen. Staten bör som arbetsgivare
föregå med gott exempel, menar motionären.

InU 1975/76: 42

Som framgår av det föregående framhålls också i propositionen att
den traditionella ledarrollen bör omprövas. Ett avsnitt om arbetet för
jämställdhet mellan kvinnor och män föreslås därför ingå i den chefsoch
ledarutbildning som anordnas inom den statliga förvaltningen. Det
finns också anledning räkna med att frågor av denna art ägnas ökad
uppmärksamhet i universitets- och högskoleutbildningen. Med hänsyn
till det anförda bör motionen inte heller i denna del leda till något
initiativ från riksdagens sida.

Vid behandlingen av utbildningsfrågorna tas i propositionen upp frågan
om kvotering. Föredraganden är inte beredd att nu stödja utredningens
förslag om försöksverksamhet med kvotering vid urval till utbildning.
Behovet av sådan kvotering får bedömas mot bakgrund av erfarenheterna
från den samlade bedömning av myndigheternas jämställdhetsarbete
som tidigare nämnts. I stället bör myndigheterna positivt pröva
förutsättningarna att åstadkomma jämnare könsfördelning i utbildningen
bl. a. genom att reservera ett ökat antal platser för anställda i de
lägre löneskikten.

Rekryterings- och informationsinsatser

I propositionen framhålls att myndigheterna bör vidta aktiva åtgärder
för att få kvinnliga sökande på arbetsuppgifter som i dag huvudsakligen
sysselsätter män. Myndigheterna bör enligt föredraganden
inledningsvis göra en undersökning av könsfördelningen på arbetsplatserna
med uppdelning på befattningar m. m. och redovisa denna för
företagsnämnden eller annat partssammansatt organ. Undersökningen
bör påbörjas snarast och bedrivas efter anvisningar utfärdade av SPN.

I syfte att stimulera dels kvinnor att söka traditionellt manliga tjänster,
dels män att söka kvinnligt dominerade tjänster skall SPN få i uppdrag
att lämna förslag om uppläggning och omfattning av särskilda rekryterings-
och informationskampanjer för det fall större rekryteringsbehov
uppkommer hos myndigheterna. Vidare skall televerket starta en försöksverksamhet
för att öka andelen kvinnor inom manligt dominerade
yrken.

I vpk-motionerna 2149 och 2411 framhålls att den aviserade informationskampanjen
för att bryta könsrollerna får ett begränsat värde så länge
rådande lönestruktur finns kvar. Skall en sådan kampanj ha någon verkan
måste statens avtalsverk och riksdagens lönedelegation ges i uppdrag
att verka för höjda löner i kvinnoyrken.

Den av motionärerna upptagna frågan är en avtalsfråga som bör behandlas
i den för sådana frågor gällande ordning. Utskottet avstyrker
därför yrkandet att riksdagen på sätt motionärerna begär skall göra uttalande
i ärendet.

InU 1975/76: 42

Meritvärdering av arbete i hemmet

Frågan vilket meritvärde arbete i hemmet skall tillerkännas vid anställning
behandlas i motionen 2394 av fru Sundberg (m) och fru Mogård
(m). Den eftersläpning som kan konstateras när det gäller kvinnors
karriärmöjligheter inom statsförvaltningen har enligt motionärerna
till stor del sin grund i det faktum att kvinnor ofta under några år avstått
från förvärvsarbete för att vårda barn eller sjuka anhöriga. Mot
denna bakgrund föreslås i motionen att frågan om meritvärdering av
arbete i hemmet för anställning i statlig tjänst utreds och att förslag
med anledning därav läggs fram.

Frågan om tjänsteårsberäkningen i statlig tjänst tas upp i motionen
1833 av herr l:e vice talmannen Bengtson (c). Motionären kritiserar
regeln om att en person som varit borta från statlig tjänst mer än sex
år vid återinträde i tjänst inte får tillgodoräkna sig tidigare tjänsteår.

Orsakerna till bortovaron kan enligt motionären vara skiftande. För
kvinnor förekommer det ofta att bortovaron orsakas av vård av minderårigt
barn. I andra fall kan det vara privattjänst, utlandsvistelse e. d.
som kan orsaka bortovaron.

Vård av minderåriga barn bör enligt motionären inte i något avseende
försämra möjligheterna till återinträde i tjänsten. Inte heller vistelse
utomlands eller privat tjänst kan anses som mindre meriterande.

Med anledning härav hemställer motionären att riksdagen beslutar
att vid tjänsteårsberäkningen i statlig tjänst alla tjänsteår skall tillgodoräknas
oavsett när de intjänats.

Utredningen om kvinnor i statlig tjänst behandlade frågan om meritvärdering
av arbete i hemmet. Utredningen framhöll bl. a. att många
myndigheter som skäl till att kvinnorna har svårt att konkurrera om de
lediga platserna anfört att kvinnorna i regel har sämre utbildning, mindre
erfarenheter och kortare anställningstid än männen. Utredningen visar
emellertid att kvinnorna genomsnittligt inte har sämre utbildning
och att det inte heller är så stora skillnader i anställningstid att den
skulle vara helt utslagsgivande vid tjänstetillsättning.

Man hänvisar i utredningen till att all befordran i statsförvaltningen
sker i enlighet med regeringsformen efter förtjänst och skicklighet. Med
förtjänst åsyftas närmast den vana som förvärvats genom föregående
tjänstgöring. Med skicklighet brukar avses bl. a. lämpligheten för befattningen.

Utredningen anser det angeläget att tillämpningen av begreppen ”förtjänst”
och ”skicklighet” ses över. I samband härmed föreslås bl. a. att
möjligheterna prövas att tillmäta tillsyn av minderåriga barn under
vissa perioder värde vid bedömning av vederbörandes förtjänst och
skicklighet.

I sammanhanget bör också nämnas att statsrådet Geijer som svar på
en enkel fråga i riksdagen år 1970 gav uttryck åt den principiella upp -

InU 1975/76: 42

fattningen att kortare ledighet för omhändertagande av småbarn bör
tillgodoräknas som tjänstetid och alltså tillmätas den betydelse tjänstetid
har i ett befordringsärende vid sidan av skickligheten.

Frågan om meritvärdering av arbete i hemmet behandlades av utskottet
även i höstas med anledning av en motion i ämnet. Motionen
avstyrktes då av utskottet med hänvisning till ovan redovisade uttalande
av utredningen om kvinnor i statlig tjänst. I och med att frågan sålunda
var aktuell hos regeringen ansåg utskottet det inte påkallat med
någon åtgärd.

Utskottet kan nu konstatera att denna fråga inte berörs i propositionen
om kvinnor i statlig tjänst.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl som talar för att den som
några år vårdat barn eller annan anhörig i merithänseende skall få tillgodoräkna
sig detta vid ny- eller återinträde på arbetsmarknaden. En
sådan ordning skulle i dagens läge innebära en stimulans för hemarbetande
kvinnor att gå ut på arbetsmarknaden samtidigt som systemet
skulle innebära ett incitament för män att i ökad omfattning ta på sig
vårdnadsuppgifter.

Frågan har emellertid flera aspekter. Bl. a. måste övervägas innebörden
av de nuvarande reglerna om förtjänst och skicklighet som grund
vid tjänstetillsättningar. De personalpolitiska aspekterna inom ramen
för den nya medbestämmandelagen liksom hänsyn till de avtal om de
allmänna anställningsvillkoren som har slutits eller kommer att slutas
måste också tas med i bilden.

I likhet med motionärerna anser utskottet därför att frågan bör utredas.
Detta bör kunna ske antingen inom ramen för pågående eller
aviserat utredningsarbete på jämställdhetsområdet eller i annat lämpligt
sammanhang. Självfallet måste arbetsmarknadens parter medverka i
utredningsarbetet.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna bör regeringen underrättas
om.

Ledighet för barntillsyn

Enligt cirkuläret (1970: 388) om tjänstledighet med C-avdrag, m. m.
kan förälder i regel få ledighet från statlig tjänst för spädbamsvård till
dess barnet uppnår ett och ett halvt års ålder. Partiell tjänstledighet för
barntillsyn kan medges till dess barnet blir tolv år. I propositionen uttalas
att tjänstledighet av nämnda slag bör kunna medges också efter
det att barnet uppnått tolv resp. ett och ett halvt års ålder om särskilda
skäl föreligger.

Dessutom kan noteras att socialministern i prop. 1975/76: 133 (s. 50)
har aviserat en utredning om vidgade möjligheter för föräldrar till ledighet
från anställning på arbetsmarknaden i allmänhet.

De vidtagna åtgärderna står i överensstämmelse med riksdagens be -

InU 1975/76: 42

slut från i höstas (InU 1975/76: 9, rskr 1975/76: 26) att frågan om vidgade
möjligheter för vård av småbarn skulle utredas. Utskottet noterar
därför med tillfredsställelse vad som anförs i propositionerna.

I sammanhanget bör också påpekas ledighetsfrågans samband med
den ovan behandlade meritvärderingsfrågan.

I propositionen 173 anmäls vidare att SPN skall få i uppdrag att i
samråd med jämställdhetsdelegationen och övriga berörda myndigheter
undersöka olika vägar att sprida information om möjligheterna för både
kvinnor och män till ledighet för vård av barn. Därmed tillgodoses till
betydande del syftet med yrkandet i motionen 1847 av fru Fredgardh
m. fl. (c) om en informationskampanj om föräldraförsäkringen. Motionen
i denna del bör alltså inte föranleda någon åtgärd.

Deltid och flexibel arbetstid

I propositionen framhåller föredraganden att han delar utredningens
uppfattning att i dagens läge deltidsarbete många gånger är den enda
praktiskt möjliga lösningen för den som vill förvärvsarbeta. Det är därför
angeläget att de deltidsarbetande får goda arbetsvillkor och en rättvis
behandling. Nu gällande ordning lägger emellertid enligt föredraganden
inte hinder i vägen för detta.

När det gäller frågan om flexibel arbetstid framhåller föredraganden
att han delar uppfattningen som bl. a. framförs av utredningen att en
flexibel arbetstid skulle förbättra många kvinnors situation. I propositionen
hänvisas till att överenskommelse träffats med de statsanställdas
huvudorganisationer om att man vid statliga myndigheter, där man så
önskar och möjligheter föreligger, skall få tillämpa flexibla arbetstider.

Frågorna om vidgade möjligheter till flexibel arbetstid och deltid tas
också upp i ett antal motioner.

I centerpartiets partimotion 2135 framhålls att staten och kommunerna
måste gå i spetsen för införande av flexibel arbetstid och deltidstjänster.

Vidgade möjligheter till flexibel arbetstid yrkas även i folkpartiets
partimotion 2067.

Fru Kristensson (m) framhåller i motionen 857 att genom ett vidareutvecklat
flextidssystem, som sträcker sig över dagar, veckor och månader,
skulle en anställd under särskilt krävande perioder i livet få möjlighet
att fullgöra ett arbetsschema som går att kombinera med barnomsorg,
studier och liknande. Det är därför angeläget, menar motionären,
att snarast utvidga försöksverksamheten med flexibel arbetstid.

I motionen 2412 av fru af Ugglas (m) efterlyses deltidstjänster även
för högre tjänster. Motionären anför bl. a. att befordringsmöjligheterna
för deltidstjänstgörande är närmast obefintliga. Om en deltidsarbetande
skall kunna avancera, innebär detta ofta att vederbörande tvingas övergå
till heltidstjänst.

InU 1975/76: 42

När det gäller frågan om vidgade möjligheter till deltidstjänster behandlade
utskottet liknande yrkanden i höstas (InU 1975/76: 9). Därvid
hänvisade utskottet bl. a. till att sysselsättningsutredningen kunde förväntas
behandla behovet av deltidsarbeten. Utskottet utgår ifrån att deltidsfrågorna
kommer att ingå i den proposition som väntas senare i vår
och som bygger på resultatet av länsplaneringen och sysselsättningsutredningens
betänkande. I avvaktan härpå bör enligt utskottets mening
motionsyrkandena om deltidstjänstgöring inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Yrkandena om ökade möjligheter till flexibel arbetstid har tillgodosetts
genom den ovan nämnda överenskommelsen och behöver därför
inte heller föranleda någon åtgärd. Med anledning av överenskommelsen
har utfärdats förordningen (1976: 35) om flexibel arbetstid hos
statsmyndigheterna.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 252 anförs att det med
deltidsarbete följer bl. a. dålig anställningstrygghet, minskade eller uteblivna
sociala förmåner, snävare yrkesval och sämre löne- och anställningsvillkor.
Med hänvisning härtill hemställer motionärerna att riksdagen
uttalar sig för fastställande av en minimiarbetstid om 20 timmar
i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse nås med den fackliga
organisationen. Vidare efterlyser motionärerna en översyn av lagen
om anställningsskydd i syfte att garantera alla arbetande trygghet i sin
anställning.

Liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna har
tidigare avstyrkts av utskottet bl. a. med hänvisning till att frågan om
minimiarbetstid bör behandlas mellan partema på arbetsmarknaden.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Vad de sociala förmånerna beträffar
påpekade utskottet i höstas (InU 1975/76: 9) att dessa frågor då
utreds i olika sammanhang. Vad särskilt gäller semesterförmåner för
deltids- och korttidsanställda kan konstateras att dessa förmåner föreslås
bli förbättrade i det förslag som semesterkommittén nyligen lagt
fram.

Utskottet finner inte heller anledning att aktualisera en översyn av
lagen om anställningsskydd. Lagen är i lika mån tillämplig på heltidsoch
deltidsanställda.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Utredning om regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor

I motionen 1847 av fm Fredgardh m. fl. (c) yrkas att den av riksdagen
begärda parlamentariskt sammansatta jämställdhetskommittén
skall ges i uppdrag att utreda regional sysselsättningspolitik till stöd för
kvinnor. Motionärerna framhåller bl. a. att sysselsättningsskapande åt -

InU 1975/76: 42

gärder, sorn sätts in i glesbygderna, måste ha klart sikte på att skapa
arbetstillfällen även för kvinnor.

Förbättrade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor har varit en angelägen
fråga för länsplanering 1974. Detta planeringsarbete är numera
avslutat och kommer att redovisas i den aviserade propositionen om
sysselsättningspolitik och regional utjämning. I det läget kan det inte
vara aktuellt att initiera ett nytt utredningsarbete av det i motionen
begärda slaget. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Lagstiftning m. m.

Folkpartiet har varje år sedan 1970 fört fram motioner med krav
på lagstiftning mot könsdiskriminering.

Folkpartiet upprepar även i år detta krav. I motionen 1830 föreslås
att riksdagen hos regeringen skall begära utredning om hur en svensk
lagstiftning mot könsdiskriminering bör utformas och förslag på grundval
av utredningen till nästa riksmöte.

Frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering tas även upp i motionen
1903 av fru af Ugglas (m). Motionären yrkar att den av riksdagen
begärda parlamentariska kommittén för jämställdhet får i uppdrag
att utreda frågan om införande av en lag mot könsdiskriminering.
Motionären framhåller bl. a. att det är uppenbart att en lagstiftning
mot könsdiskriminering är förenad med stora svårigheter och att de
reella effekterna är tvivelaktiga. Hon anser emellertid att frågan är angelägen,
och att det finns anledning att noga överväga för- och nackdelar
före ett definitivt ställningstagande.

Som ovan nämnts har riksdagen varje år sedan år 1970 behandlat
frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering. Utskottet avstyrkte ett
sådant yrkande i höstas (InU 1975/76: 9) med bl. a. den motiveringen
att man inte på grundval av det material som förelåg blivit övertygad
om att man borde gå vidare med en lagstiftning av den typ motionärerna
tänkte sig. Mycket talade för, uttalade utskottet vidare, att
man kunde nå bättre resultat med insatser av annat slag än lagstiftning
mot könsdiskriminering. Under alla omständigheter borde man avvakta
behandlingen av 1973 års fri- och rättighetsutrednings förslag innan ytterligare
lagstiftningsåtgärder initierades.

I propositionen om fri- och rättigheter i grundlag (prop. 1975/76: 209)
anser föredraganden i likhet med fri- och rättighetsutredningen att det
ligger ett väsentligt värde i att könsdiskriminerande normgivning hindras.
En förbudsregel av denna innebörd föreslås därför bli intagen i
regeringsformen. Bestämmelsen föreslås bli utformad så att den föreskriver
att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare
missgynnas på grund av sitt kön, om föreskriften inte utgör led i
strävandena att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller
avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. Vidare föreslås i 1 kap.

InU 1975/76: 42

2 § regeringsformen ett målsättningsstadgande att det allmänna skall
tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter.

Propositionen kommer senare i vår att behandlas i riksdagen.

Som framgår av det redovisade har det tidigare framställda lagstiftningskravet
delvis blivit tillgodosett. Utskottet syftar härvid på förslag
till grundlagsändring men även på den aviserade jämställdhetsförordningen
för den statliga sektorn av arbetsmarknaden. Det finns också anledning
räkna med att bestämmelser av den typ som nu föreslås får
indirekt betydelse för andra delar av samhällslivet och därmed blir ett
allmänt stöd för jämställdhetssträvandena.

Mot denna bakgrund och då en lagstiftning av den typ motionärerna
tänker sig är förenad med stora vanskligheter och sannolikt ger små
reella resultat är utskottet inte i dag berett att tillstyrka lagstiftning
eller ytterligare utredning härom.

Erfarenheterna av de åtgärder som nu är aktuella bör avvaktas innan
frågan tas upp på nytt. Motionerna avstyrks sålunda.

I det här sammanhanget tar utskottet även upp vissa yrkanden i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion 2149 i vilken presenteras ett
tjugopunktsprogram för åtgärder mot diskrimineringen av kvinnorna. I
motionen framhålls bl. a. att kvinnans frigörelse kräver en uppgörelse
på alla samhällslivets områden med föråldrade föreställningar och påtagbar
diskriminering.

Partiet kräver bl. a.

— åläggande för arbetsköpare att anta anvisad arbetskraft som led i
kamp mot kvinnodiskriminering,

— förbud mot könsriktad platsannonsering,

— förbud mot könsdiskriminering vid tjänstetillsättning,

— avskaffande av regler som hindrar kvinnor att ta förvärvsarbete
m. m.

När det gäller frågan om obligatorisk arbetsförmedling vill utskottet
erinra om att ett liknande yrkande i motionen 1861 från vänsterpartiet
kommunisterna kommer att tas upp i anslutning till behandlingen av
propositionen om medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76: 105).
Utskottet hänvisar härtill och avstyrker motionsyrkandet.

Inte heller i övrigt kän utskottet biträda yrkandena i motionen. Det
kan bl. a. framhållas att förbud mot könsriktad platsannonsering i dag
finns på den statligt lönereglerade sektorn. Frågan om förbud mot
könsdiskriminering vid tjänstetillsättning kommer enligt uppgift att
uppmärksammas i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.
Förbud mot sådan diskriminering finns f. ö. redan för den statliga sektorn.
Vad beträffar det allmänt hållna yrkandet om avskaffande av
regler som hindrar kvinnor att ta förvärvsarbete m. m. hänvisar utskottet
till det arbete som jämställdhetsdelegationen utför och till vad därutöver
sagts om utredningsarbetets bedrivande på jämställdhetsområdet.

InU 1975/76: 42

Avslutningsvis tar utskottet upp vissa synpunkter i motionen 2411 av
herr Hermansson m. fl. (vpk) som rör överklagningsförfarandet vid
tjänstetillsättning. Motionärerna hänvisar till att få kvinnor finns i högre
befattningar och att kvinnorna befordras i mindre utsträckning än män.
Detta faktum tar motionärerna till intäkt för att överklagningsförfarandet
vid tjänstetillsättningar måste ses över. Besvärsinstansema måste enligt
motionärerna noggrant pröva sådana ärenden ur kvinnofrågans
synvinkel.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning. Det finns inget
som tyder på att myndigheterna i tjänstetillsättningsärenden utifrån
gällande regler särbehandlar arbetssökande eller anställda på grund av
kön. Det står därför inte något att vinna genom att se över besvärsreglerna.
Det är med andra metoder, som framgår av bl. a. propositionen,
man bör söka uppnå ökad jämställdhet mellan män och kvinnor
på den statliga arbetsmarknaden. Motionen avstyrks i förevarande del.

Vid redovisningen av propositionen har särskild vikt lagts vid frågor
som aktualiserats under riksdagsbehandlingen. I övriga delar föranleder
propositionen inte något uttalande från utskottets sida.

Slutligen vill utskottet uttala att vad som anförs i betänkandet i tilllämpliga
delar bör gälla även för den del av den statliga arbetsmarknaden
som tillhör riksdagens förvaltningsområde.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jämställdhetsförordningens utformning med avseende
på arbetsförmedlingens uppgifter att riksdagen avslår
motionen 1975/76: 2412, i denna del,

2. beträffande åtgärder vid de statliga företagen att motionen
1975/76: 2412, i denna del, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

3. beträffande informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2411, i denna del,

4. beträffande frågor om personalutveckling m. m. att motionen
1975/76: 857, i denna del, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

5. beträffande barntillsyn vid personalutbildning att riksdagen avslår
motionen 1975/76: 2411, i denna del,

6. beträffande chefsutbildning att motionen 1975/76: 857, i denna
del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande höjda löner i s. k. kvinnoyrken att riksdagen avslår
motionen 1975/76: 2149, yrkandet 6,

InU 1975/76: 42

8. beträffande meritvärdering av arbete i hemmet m. m. att riksdagen
med anledning av motionerna 1975/76: 1833 och 1975/
76: 2394 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande informationskampanj om föräldraförsäkringen att
motionen 1975/76: 1847, i denna del, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

10. beträffande flexibel arbetstid att motionerna 1975/76: 857, i
denna del, 1975/76:2067 samt 1975/76:2135, yrkandet 2,
punkt 4 i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande deltidstjänster att motionerna 1975/76:2135, yrkandet
2, punkt 4 i denna del, och 1975/76: 2412, i denna del,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

12. beträffande minimiarbetstid m. m. att riksdagen avslår motionen
1975/76: 252,

13. beträffande utredning av regional sysselsättningspolitik för
kvinnor att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1847 i denna
del,

14. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen
avslår motionerna 1975/76: 1830 och 1975/76: 1903,

15. beträffande andra åtgärder av lagstiftningskaraktär att riksdagen
avslår motionerna 1975/76: 2149, yrkandena 3, 4, 5 och 7,
och 1975/76: 2411, i denna del,

16. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
1975/76: 173, i den mån frågorna inte berörts ovan.

Stockholm den 6 maj 1976

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), fru Hörnlund
(s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson
i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i
Mora (fp), Granstedt (c), Andréasson i Falkenberg (s), fru af Ugglas
(m), fru Ekholm-Frank (s) och herr Rämgård (c).

InU 1975/76: 42

Reservationer

1. Informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Sorn framgår
av vad” och på följande sida slutar ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Som framgår av det föregående skall myndigheterna årligen redovisa
redan vidtagna åtgärder för att öka jämställdheten mellan manliga och
kvinnliga anställda och vilka åtgärder som planeras i det avseendet.
Också planer för personalutveckling och åtgärder för att omorganisera
arbetsplatser med ensidiga och rutinbetonade uppgifter skall omfattas
av den årliga redovisningen till regeringen. I propositionen är inte klart
utsagt att informationen kommer att förås vidare till riksdagen. Möjligen
kan förutsättas att den samlade bedömningen av olika åtgärder
som skall göras senast år 1980 kommer att redovisas för riksdagen. Det
är emellertid lika angeläget för riksdagen som för regeringen att kontinuerligt
följa utvecklingen. Som föreslås i motionen 2411 bör regeringen
därför fortlöpande hålla riksdagen underrättad om vilka resultat
som uppnås i arbetet på att förbättra kvinnornas situation på den statliga
arbetsmarknaden. Regeringen bör underrättas om vad utskottet
anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2411, i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Barntillsyn vid personalutbildning

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Den i” och
slutar ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Svårigheter att ordna barntillsyn på hemorten får inte vara hinder
för en anställd att delta i personalutbildning. Svårigheter av det slaget
kommer därmed i praktiken att också bli hinder för att få meningsfullare
och bättre betalda arbetsuppgifter. Det är närmast självklart att
barntillsyn skall ordnas i den omfattning som erfordras vid de internatkurser
som anordnas för personalen i myndigheternas regi. Det behövs
ingen försöksverksamhet i begränsad skala för att utröna behovet av
barntillsyn i sådana fall. Riksdagen bör alltså, i enlighet med vad som
sägs i motionen 2411, fastslå att barntillsyn skall finnas tillgänglig vid
personalutbildning som anordnas på annan ort än deltagarnas bostadsort
och underrätta regeringen härom.

InU 1975/76: 42

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande barntillsyn vid personalutbildning att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76: 2411, i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Höjda löner i s. k. kvinnoyrken

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Den av”
och slutar ”i ärendet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är föga meningsfullt
att försöka rasera könsvallama med informationskampanjer som
skall förmå män att övergå till yrken som domineras av kvinnor och
kvinnor att byta till manliga yrken, så länge de kvinnliga yrkena är
utpräglade låglöneyrken. En förstahandsåtgärd måste vara att få till
stånd en jämnare lönespridning, framför allt genom väsentligt förbättrade
lönevillkor för de grupper av statliga tjänster till vilka kvinnor i
regel är hänvisade. Den statliga lönepolitiken bör inriktas härefter. Det
förhållandet att det här gäller förhandlingsfrågor bör inte hindra att
riksdagen ger regeringen sin uppfattning till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande höjda löner i s. k. kvinnoyrken att riksdagen med
bifall till motionen 1975/76: 2149, yrkandet 6, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Minimiarbetstid m. m.

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Liknande
motionsyrkanden” och slutar ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen
att det är nödvändigt att hejda det missbruk som består i att arbetsgivarna
systematiskt påtvingar anställda korta arbetstider, en anordning
som medför otrygga anställningsförhållanden och därmed motverkar
strävandena att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.
Vidare slipper arbetsgivarna stå för kostnader för vissa sociala förmåner.
Även detta är ett skäl för att stävja arbetsgivarnas missbruk av
korta arbetstider.

Försöken att lösa de nämnda problemen genom förhandlingar har
inte gett nämnvärda resultat. I det läget är lagstiftning om minimiarbetstid
den enda framkomliga vägen. Förslag till lagstiftning enligt de
riktlinjer motionärerna skisserat bör därför utarbetas och snarast föreläggas
riksdagen.

InU 1975/76: 42

I motionen har vidare påtalats den brist i anställningstryggheten för
deltidsanställda som ligger i att arbetsköpama godtyckligt kan skära
ned arbetstiden. Utrymmet för manipulationer av det slaget minskas
genom den föreslagna lagstiftningen, men problemet kvarstår för dem
som har en veckoarbetstid som överstiger en lagfäst minimiarbetstid.
Den av motionärerna begärda översynen av lagen om anställningsskydd
i syfte att garantera alla arbetande trygghet i anställningen bör alltså
snarast komma till stånd.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning
av motionen 252.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande minimiarbetstid m. m. att riksdagen med bifall till
motionen 1975/76: 252 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

5. Lagstiftning mot könsdiskriminering

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Sorn
framgår” och slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en lagstiftning mot könsdiskriminering
införas. De föreslagna grundlagsstadgandena om könsdiskriminering
liksom den aviserade jämställdhetsförordningen ger stöd åt uppfattningen
att lagstiftning är ett av de instrument som bör komma till
användning för att främja jämställdhet mellan könen.

Utskottet biträder yrkandet i folkpartimotionen att riksdagen skall
begära utredning och förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering.
Det ligger i linje med yrkandet i motionen 1903, som dock endast begär
en utredning utan att ge förord för lagstiftning. Utredningsarbetet
bör lämpligen anförtros den parlamentariska utredning för jämställdhetsfrågor
som riksdagen tidigare beslutat om och vars direktiv f. n. är
under utarbetande.

Utgångspunkt för lagstiftningsarbetet bör vara de principer som anges
i folkpartimotionen. Lagen skall skydda arbetstagare och arbetssökande
mot diskriminering på grund av kön och ge utrymme för positiva
åtgärder, som har till syfte att främja ökad jämställdhet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:1830 och med anledning av
motionen 1975/76:1903 begär att regeringen uppdrar åt en
parlamentarisk utredning att utarbeta och lägga fram förslag
till lag om åtgärder mot könsdiskriminering i enlighet med
vad utskottet anfört.

InU 1975/76: 42

6. Lagstiftning mot könsdiskriminering

av fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m), Gustafsson i Säffle (c), Granstedt
(c), fru af Ugglas (m) och herr Rämgård (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Sorn
framgår” och slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det redovisade har det genom åren framställda lagstiftningskravet
delvis blivit tillgodosett. Utskottet syftar härvid på förslaget
till grundlagsändring men även på den aviserade jämställdhetsförordningen
för den statliga sektorn av arbetsmarknaden. En lagstiftning
mot könsdiskriminering som motionärerna tänker sig har emellertid
ett vidare syfte. En sådan lag avses nämligen garantera att kvinnor
inte diskimineras på den enskilda arbetsmarknaden, inom utbildningssystemet
etc. Svårigheterna att åstadkomma och i praktiken upprätthålla
en effektiv sådan lagstiftning är uppenbara.

Detta bör emellertid inte hindra att man utreder frågan. Utskottet ansluter
sig alltså till tanken om en utredning på det aktuella området. Utredningsarbetet
bör anförtros den parlamentariska utredning för jämställdhetsfrågor
som riksdagen tidigare beslutat om och vars direktiv f. n.
är under utarbetande enligt vad statsrådet Peterson upplyst i riksdagen.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76: 1903 och med anledning av
motionen 1975/76: 1830 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

7. Andra åtgärder av lagstiftningskaraktär

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”När det”
och på följande sida slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör ge sin anslutning till det av vänsterpartiet kommunisterna
framlagda tjugopunktsprogrammet för kamp mot kvinnodiskriminering.
Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen förslag till åtgärder
för programmets förverkligande i de delar som nu är i fråga.

Utskottet ansluter sig också till de synpunkter som herr Hermansson
m. fl. (vpk) i motionen 2411 anlägger på besvärsförfarandet vid tjänstetillsättningar.
Med hänsyn till det obestridliga faktum att kvinnor befordras
i mindre utsträckning än män behöver kvinnorna också i detta
sammanhang ett särskilt stöd, innebärande att besvärsinstanserna noga
granskar tillsättningsärenden ur kvinnofrågans synvinkel.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört i anslutning till
de förevarande motionsyrkandena.

InU 1975/76: 42

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande andra åtgärder av lagstiftningskaraktär att riksdagen
med bifall till motionerna 1975/76: 2149, yrkandena 3,
4, 5 och 7, och 1975/76: 2411, i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Arbetsförmedlingens roll i jämställdhetsarbetet

av herr Oskarson (m) och fru af Ugglas (m):

Arbetsförmedlingen intar en nyckelroll när det gäller att bl. a. påverka
arbetsgivarnas inställning till kvinnlig arbetskraft. Vi menar därför
att särskilda riktlinjer för arbetsmarknadsstyrelsen att i sin verksamhet
även främja en jämnare fördelning mellan kvinnor och män på
olika befattningar bör på lämpligt sätt komma till uttryck i författningstext.
Regeringen bör ta upp denna fråga i lämpligt sammanhang.

2. Meritvärdering av arbete i hemmet m. m.

av fru Hörnlund (s) och herr Lorentzon (vpk):

Utskottet har på grundval av ett par motionsyrkanden behandlat frågan
om meritvärdering av arbete i hemmet och föreslår att en utredning
kommer till stånd genom ett tillkännagivande till regeringen. Motionärerna
liksom utskottet har hänvisat till att utredningen om kvinnor
i statlig tjänst anser det angeläget att tillämpningen av begreppen ”förtjänst
och skicklighet” ses över och att det i detta sammanhang också
bör prövas att tillmäta tillsyn av minderåriga barn under vissa perioder
värde vid bedömning av vederbörandes förtjänst och skicklighet.

Vi har inte motsatt oss en utredning men anser dock att det knappast
finns belägg för att en sådan förändring av meritvärderingen skulle
innebära några väsentliga fördelar från jämställdhetssynpunkt. I stället
kan det komma att medverka till att kvinnor i statlig tjänst i större utsträckning
än f. n. lockas att stanna hemma under längre perioder.
Detta kan innebära att många inte hinner skaffa den vana och skicklighet
som krävs om de skall konkurrera med männen i karriären. Vi tror
inte heller att möjligheten att tillgodoräkna sig meriter för vård av barn
eller annan anhörig kommer att innebära någon stimulans för hemarbetande
kvinnor att som ”nytillträdande” söka sig ut på arbetsmarknaden.
En utbyggnad av barntillsynen och annan service är, enligt vår
mening, av mycket större vikt när det gäller kvinnornas inträde och
möjlighet på arbetsmarknaden. Vi motsätter oss således inte att frågan
om meritvärdering blir föremål för utredning men utgår från att det
sker förutsättningslöst.

InU 1975/76: 42

3. Regional sysselsättningspolitik tili stöd för kvinnor

av fru Jonäng (c), herrar Gustafsson i Säffle (c), Granstedt (c) och
Rämgård (c).

Att skapa sysselsättningstillfällen för kvinnor är en av de viktigaste
uppgifterna för samhällets sysselsättnings- och regionalpolitik. Vi utgår
från att denna fråga ingående behandlas i den aviserade propositionen
i ämnet. I samband med behandlingen av propositionen blir det tillfälle
att återkomma i frågan.

InU 1975/76: 42

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Inledning 3

Jämställdhetsförordning m. 4

Personalutveckling m. m 7

Personalutbildning 7

Rekryterings- och informationsinsatser 9

Meritvärdering av arbete i hemmet 10

Ledighet för barntillsyn 11

Deltid och flexibel arbetstid 12

Utredning om regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor 13

Lagstiftning m. m 14

Hemställan 16

Reservationer 18

1. Informationen till riksdagen om jämställdhetsarbetet (vpk) .. 18

2. Barntillsyn vid personalutbildning (vpk) 18

3. Höjda löner i s. k. kvinnoyrken (vpk) 19

4. Minimiarbetstid m. m. (vpk) 19

5. Lagstiftning mot könsdiskriminering (fp) 20

6. Lagstiftning mot könsdiskriminering (c, m) 21

7. Andra åtgärder av lagstiftningskaraktär (vpk) 21

Särskilda yttranden 22

1. Arbetsförmedlingens roll i jämställdhetsarbetet (m) 22

2. Meritvärdering av arbete i hemmet m. m. (s och vpk) 22

3. Regional sysselsättningspolitik till stöd för kvinnor (c) 23

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760058