Inrikesutskottets betänkande

InU 1975/76:41

1975/76: 41

med anledning av propositionen 1975/76:177 om ändring i lagen
(1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 177, de under allmänna
motionstiden väckta motionerna 1975/76: 2130, yrkandet 1, och 1975/
76: 2139 samt de med anledning av propositionen väckta motionerna
1975/76: 2413 och 1975/76: 2414.

Propositionen

I propositionen 1975/76: 177 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att
anta det lagförslag som framgår av den följande redovisningen. Utskottet
har därvid av praktiska skäl föredragit att återge den aktuella lagen
i dess helhet.

1 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 41

InU 1975/76: 41

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare1

dels att i 9 § orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i övergångsbestämmelserna till lagen skall införas fyra nya
punkter, 6—9, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8

Denna lag gäller här i landet Denna lag gäller här i landet
bosatt utländsk arbetstagare, som bosatt utländsk arbetstagare, som

har arbetstillstånd. Föreligger icke har arbetstillstånd. Föreligger icke

skyldighet för arbetstagaren att ha skyldighet för arbetstagaren att ha

arbetstillstånd eller är han befriad arbetstillstånd eller är han befriad

från sådan skyldighet, gäller lagen från sådan skyldighet, gäller lagen

om han är kyrkobokförd här i lan- om han är kyrkobokförd här i landet.
Lagen gäller också utländsk det. Lagen gäller också utländsk

sjöman som, utan att vara bosatt sjöman som, utan att vara bosatt

eller kyrkobokförd här i landet, är eller kyrkobokförd här i landet, är

anställd på svenskt fartyg i utrikes anställd på svenskt fartyg i utrikes

fart och som har anställningstill- fart och som har anställningstill stånd

eller är undantagen från stånd eller är undantagen från

skyldighet att ha sådant tillstånd. skyldighet att ha sådant tillstånd.

Lagen gäller även den som har
blivit svensk medborgare, sedan
han har påbörjat undervisning
som avses i lagen.

Lagen gäller icke arbetstagare

1. som har svenska, danska eller norska språket till modersmål ellet
som eljest har sådana kunskaper i något av dessa språk att undervisning,
som avses i denna lag, icke kan anses erforderlig,

2. som genomgått undervisning som avses i denna lag eller sådan undervisning
i svenska språket, som meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning
eller i arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar
för flyktingar,

3. som sysselsättes i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur,
eller

4. som är anställd i arbetsgivarens hushåll.

2 § Arbetstagaren har rätt till ledighet 240 arbetstimmar under ordinarie
arbetstid för att deltaga i sådan undervisning i svenska språket
med samhällsorientering, för vilken statsbidrag utgår. För deltidsanställd
arbetstagare skall rätten till ledighet utgöra den del som svarar mot
arbetstagarens arbetstid i förhållande till heltid.

1 Lagen omtryckt 1974:195.

InU 1975/76: 41

Genom kollektivavtal mellan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare
och fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare
får rätten till ledighet enligt första stycket begränsas. Finnes ej fackförening
eller annan liknande förening av arbetstagare, får avtal om
sådan begränsning träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Avtal
som avses i detta stycke får träffas utan hinder av 3 § andra stycket
statstjänstemannalagen (1965: 274) eller 2 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965: 275).

Tid varunder arbetstagaren åtnjuter ledighet enligt första stycket jämställes
med arbetad tid.

3 § Arbetstagare som deltager i undervisning som avses i 2 § har
rätt till lön från arbetsgivaren under 240 lektionstimmar. Vid beräkning
av lönen skall en lektionstimme räknas som en arbetstimme.

Lönen för varje lektionstimme får ej understiga den lön som skulle
ha utgått, om arbetstagaren under motsvarande tid utfört arbete för
arbetsgivarens räkning under ordinarie arbetstid. För deltidsanställd arbetstagare
får lönen ej understiga den del som svarar mot arbetstagarens
arbetstid i förhållande till heltid.

Tid för vilken arbetstagaren erhåller lön enligt första stycket jämställes
med arbetad tid även om undervisningen äger rum utanför
ordinarie arbetstid. Vad som nu sagts gäller dock icke vid beräkning av
arbetad tid enligt allmänna arbetstidslagen (1970: 103) eller sjöarbetstidslagen
(1970: 105).

4 § Arbetsgivaren skall så snart det kan ske upplysa nyanställd arbetstagare
om hans rättigheter enligt denna lag. Arbetsgivaren skall
inom 60 dagar från anställningens början bereda arbetstagaren möjlighet
till ledighet för att påbörja undervisningen.

Har arbetstagaren påbörjat men icke avslutat undervisningen under
anställning hos tidigare arbetsgivare, har arbetstagaren i ny anställning
rätt till ledighet och lön enligt denna lag för att fortsätta undervisningen.
Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning.

Har arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter enligt första stycket,
upphör hans övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbetstagaren,
om denne ej påbörjat undervisningen inom två år från det han
tillträdde sin första anställning här i landet eller, som sjöman, på svenskt
fartyg i utrikes fart. Hänsyn skall dock icke tagas till sådan sjömansanställning
som tillträtts före den 1 juli 1974.

5 § Arbetstagares rätt till lön enligt 3 § får ej inskränkas genom avtal.
Sker det, är avtalet ogiltigt i den delen. Avtal får dock i den ordning
som sägs i 2 § andra stycket träffas i fråga om hur lönen skall beräknas
och när den skall utbetalas.

6 § Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal enligt 2 § andra
stycket eller 5 §, får tillämpa avtalet även på sådan utländsk arbetstagare
som ej är medlem av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan.

InU 1975/76: 41

6 a §2 Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig sin rätt enligt
denna lag i annat avseende än i 2 § sägs, är ogiltig.

Sker uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att arbetstagaren
begär eller utnyttjar sin rätt enligt denna lag, skall åtgärden på yrkande
av arbetstagaren förklaras ogiltig. Beträffande tvist om giltigheten
av uppsägning eller avskedande gäller 34—37 och 39 §§ samt 41 §
första och andra styckena lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

7 §;l Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag skall
han utge, förutom lön och andra anställningsförmåner vartill arbetstagare
på grund av lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkommen
skada. Härvid äger 38 § tredje och fjärde styckena samt 40 § lagen
(1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tillämpning.

8 §«

9 §5 Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister.

I mål som avses i första stycket äger 41 § tredje stycket och 42 §
andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd motsvarande tilllämpning.

Utan hinder av första stycket prövas fråga, som avses i 1 § andra
stycket 1 och 2, i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

1. Denna lag® träder i kraft den 1 juli 1973.

2. Har arbetstagare börjat sin första anställning här i landet efter
utgången av år 1972 men innan lagen trätt i kraft, räknas arbetsgivarens
skyldigheter enligt 4 § från ikraftträdandet.

3. För arbetstagare, som börjat sin första anställning här i landet
före den 1 januari 1973, gäller lagen med följande avvikelser.

a) Från lagen undantas, utöver vad som föreskrives i 1 § andra
stycket, arbetstagare som under minst 240 lektionstimmar deltagit i
undervisning i svenska språket med samhällsorientering och för deltagandet
av arbetsgivaren fått ersättning som grundar sig på avtal mellan
arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation.

b) Arbetstagarens rätt till ledighet och lön skall omfatta 160 eller
240 timmar, beroende på hans kunskaper i svenska språket. För arbetstagare,
som åtnjutit undervisning som avses i a) under 80 men icke 240
lektionstimmar, omfattar rätten endast 160 timmar. Behovet av undervisning
skall i övrigt prövas i den ordning Konungen enligt 9 § tredje
stycket bestämmer.

c) Arbetsgivaren skall så snart ske kan och senast inom 60 dagar
från anställningens början underrätta arbetstagaren om hans rätt enligt

* Senaste lydelse 1974: 364.

3 Senaste lydelse 1974: 364.

* Paragrafen upphävd genom 1974: 364.

6 Senaste lydelse 1974: 377.

* 1972: 650, 1973: 238.

InU 1975/76: 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag samt före utgången av juni 1978 bereda honom möjlighet till
ledighet för att påbörja undervisning. Är arbetstagaren anställd när lagen
träder i kraft skall underrättelse som nyss sagts ske senast den 30
september 1973.

d) Arbetsgivare eller förening av arbetsgivare och fackförening eller
annan liknande förening av arbetstagare får träffa avtal om ledighetens
förläggning. Finnes ej fackförening eller annan liknande förening
av arbetstagare får sådant avtal träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.
Avtal som här avses får träffas utan hinder av 3 § andra
stycket statstjänstemannalagen (1965: 274) eller 2 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965: 275).

Föreskrifterna i 6 § skall äga motsvarande tillämpning beträffande
kollektivavtal enligt första stycket.

e) Underlåter arbetstagaren utan synnerliga skäl att utnyttja sin rätt
till ledighet för undervisning under tid varom avtal enligt d) träffats,
är arbetsgivaren ej vidare skyldig att ge arbetstagaren sådan ledighet.

f) Har arbetstagaren påbörjat men inte avslutat undervisningen under
anställning hos tidigare arbetsgivare, har han i ny anställning rätt till
ledighet och lön enligt denna lag för att fortsätta undervisningen. Härvid
äger c) motsvarande tillämpning.

g) Har arbetsgivaren fullgjort sina åligganden enligt c), upphör hans
övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbetstagaren, om denne
ej påbörjat undervisningen senast den 30 juni 1978.

4. Har arbetsgivare under tiden den 1 januari—den 30 juni 1973
gett arbetstagare ledighet eller lön i enlighet med denna lag får det
antal timmar, som ledigheten eller lönen avsett, avräknas från vad som
i detta avseende åligger arbetsgivaren enligt lagen. Avräkning skall därvid
alltid ske från 240 timmar även om arbetstagarens rätt till ledighet
och lön enligt 3 b) övergångsbestämmelserna omfattar endast 160 timmar,
dock att arbetstagarens rätt till ledighet och lön efter avräkning ej
får överstiga 160 timmar.

5. I stället för vad i punkterna 1—4 föreskrives gäller beträffande
sjöman, som avses i 1 §, följande bestämmelser.

a) Är sjöman anställd när denna lag träder i kraft räknas arbetsgivarens
skyldigheter enligt 4 § första stycket och tidsfristen i 4 § tredje
stycket från ikraftträdandet.

b) Anställes sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart efter det denna
lag trätt i kraft och har han före ikraftträdandet innehaft sådan anställning
eller anställning här i riket, räknas tidsfristen i 4 § tredje stycket
från tillträdandet av första anställningen efter ikraftträdandet.

c) Har sjöman under tiden den 1 januari 1973—den 30 juni 1974
fått ledighet eller lön i enlighet med denna lag får det antal timmar,
som ledigheten eller lönen avsett, avräknas från vad som i detta avseende
åligger arbetsgivaren enligt lagen.

6. Har arbetsgivare försummat
sin skyldighet enligt punkt 3 c) att
före utgången av juni 1978 bereda
arbetstagare möjlighet till ledighet
för att påbörja undervisning, skall
i fråga om ledighet och ledighe -

t2 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 41

InU 1975/76: 41

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tens förläggning gälla vad som
föreskrives i andra och tredje styckena.

År arbetstagaren medlem i arbetstagarorganisation,
som är eller
brukar vara bunden av kollektivavtal
i förhållande till arbetsgivaren,
får organisationen efter arbetstagarens
godkännande besluta
om ledighet och ledighetens förläggning.
Ledigheten får, om arbetsgivaren
icke medger annat,
förläggas så att den börjar tidigast
två veckor efter det att arbetsgivaren
har underrättats om organisationens
beslut. Ledigheten skall
dock börja senast före utgången
av juni 1979.

Arbetstagare som icke beredes
ledighet enligt andra stycket och
som före utgången av juni 1979
begär att få påbörja ledighet, kan
påkalla domstols prövning av frågan
om ledighet och ledighetens
förläggning, om han ej har fått
påbörja ledigheten inom två veckor
efter det att framställning om
ledighet har gjorts hos arbetsgivaren.
Talan skall i sådant fall dock
väckas före utgången av år 1979.

7. Underlåter arbetstagare utan
synnerliga skäl att utnyttja sin rätt
till ledighet enligt punkt 6, är arbetsgivaren
ej vidare skyldig att ge
arbetstagare sådan ledighet.

8. Uppkommer mellan arbetsgivare
och arbetstagarorganisation,
som är eller brukar vara bunden
av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren, tvist om tillämpningen
av punkt 6 såvitt avser
medlem i organisationen, gäller
organisationens mening till dess
tvisten har slutligt prövats.

Utan hinder av första stycket
kan domstol meddela förordnande
i tvistefrågan till dess tvisten har
slutligt prövats. Yrkande om sådant
förordnande får ej bifallas
utan att motparten har beretts tillfälle
att yttra sig.

InU 1975/76: 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller ej tvist i
sådan fråga som avses i 1 § andra
stycket 1 eller 2 eller i punkt 3 a)
eller b).

9. Arbetstagarorganisation kan
åläggas att ersätta uppkommen
skada, om den i sådan tvist som
avses i punkt 8 första stycket har
föranlett eller godkänt felaktig tilllämpning
av lagen och organisationens
företrädare har saknat fog
för sin ståndpunkt i tvisten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden

1975/76: 2130 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att omedelbara åtgärder vidtas
för att effektivisera lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 2 i betänkandet InU 1975/
76: 36 och beträffande yrkandet 3 i betänkandet InU 1975/76: 44.

1975/76: 2139 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar

1. att ett kollektivt avgiftssystem genomförs för företagens utgifter
för svenskundervisning,

2. att invandrarna vid anställning tillförsäkras rätten att från första
dagen bli informerade om sina rättigheter,

3. att företag, som anställer invandrare som enligt lagen äger rätt till
undervisning, senast inom 30 dagar skall ha påbörjat densamma,

4. att begränsningen till 160 timmars undervisning för invandrare
med vissa förkunskaper avskaffas.

Motioner väckta med anledning av prop. 1975/76:177

1975/76: 2413 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen — med godkännande av propositionen 1975/76: 177
i övrigt — med ändring av regeringens förslag antar följande förslag till
lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning för invandrare:

InU 1975/76: 41

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 §

Denna lag sådant tillstånd.

Lagen gäller även den som har Lagen gäller även den som har
blivit svensk medborgare, sedan blivit svensk medborgare.
han har påbörjat undervisning
som avses i lagen.

10 §

6. Har arbetsgivare försummat
sin skyldighet enligt punkt 3 c)
att före utgången av juni 1978 bereda
arbetstagare möjlighet till ledighet
för att påbörja undervisning,
skall ifråga om ledighet och
ledighetens förläggning gälla vad
som föreskrives i andra och tredje
styckena.

Är arbetstagaren medlem

beslut.

Ledigheten skall dock börja senast
före utgången av juni 1979.

Arbetsmarknadsstyrelsen utövar
tillsyn över denna lags och
dess övergångsbestämmelsers tilllämpning
och äger därvid ålägga
arbetsgivare att bereda anställd ledighet
i enlighet med denna lag.
Arbetsgivare har att inom 30 dagar
från delfåendet verkställa vad
därvid är ålagt.

Vägrar arbetsgivare att verkställa
arbetsmarknadsstyrelsens ålägganden,
dömes till böter; första
gången 500 kronor för var och en
av de anställda åläggandet gäller.
Bötesbeloppet höjes därefter med
500 kronor, för var och en av de
anställda åläggandet gäller, efter
varje ny vägran att verkställa
åläggandet.

6. Har arbetsgivare vid ingången
av juli månad 1976 ännu ej berett
arbetstagare möjlighet till ledighet
för att påbörja undervisning, skall
ifråga om ledighet och ledighetens
förläggning gälla vad som
föreskrivs i andra stycket.

om organisationens

Ledigheten skall dock börja senast
före utgången av juni 1978.

InU 1975/76: 41

Regeringens förslag Motionärernas förslag

7. Underlåter arbetstagare punkt 3 a) eller b).

9. Arbetstagarorganisation kan Punkten utgår.
åläggas att ersätta uppkommen
skada, om den i sådan tvist som
avses i punkt 8 första stycket har
föranlett eller godkänt felaktig tilllämpning
av lagen och organisationens
företrädare har saknat fog
för sin ståndpunkt i tvisten.

2. att riksdagen beslutar att 7 och 8 §§ skall upphöra att gälla liksom
punkterna 3 d) och e) i övergångsbestämmelserna.

1975/76: 2414 av herr Siegbahn m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att reglerna om svenskundervisning för invandrare ej skall
gälla personer anställda på svenska fartyg.

Utskottet

Vid 1972 års riksdag (prop. 100, InU 27) antogs lag om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (SFS
1972: 650). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1973 och var till en början
tillämplig på invandrare som börjat sin första anställning här i landet
efter utgången av år 1972.

Invandrare som anlänt till riket efter den tidpunkten har rätt till ledighet
från arbetet för att delta i svenskundervisning i 240 timmar. Rätten
till ledighet kan begränsas genom avtal. Oavsett om undervisningen
bedrivs under arbetstid eller ej, har invandrare rätt till lön för deltagande
i 240 timmars undervisning.

Genom ändring vid 1973 års riksdag (prop. 43, InU 15) gjordes lagen,
med vissa avvikelser, tillämplig även på invandrare som före den 1 januari
1973 tagit anställning här i landet. De skall beroende på förkunskaper
beredas ledighet med rätt till lön under 160 eller 240 timmar.

Vidare har lagen genom ändring vid 1974 års riksdag (prop. 31, InU
8) gjorts tillämplig även på utländska sjömän på svenskt fartyg i utrikes
fart.

Lagen gäller f. n. endast utländska arbetstagare. I prop. 1975/76: 136
föreslås kortare tider för att uppta utlänningar till svenska medborgare
genom naturalisation. Bl. a. mot den bakgrunden förordas i den föreliggande
propositionen att lagen skall kunna omfatta även svenska medborgare
för det fall arbetstagarna fått sitt nya medborgarskap efter det
att de har påbörjat undervisning enligt lagen. Utskottet biträder detta
förslag. Däremot är utskottet inte berett att gå så långt som herr Hermansson
m. fl. (vpk) i motionen 2413. I den motionen yrkas nämligen

InU 1975/76: 41

att lagen skall utvidgas till att omfatta invandrare oavsett om de har
svenskt medborgarskap eller ej. Motionsyrkandet avstyrks således.

I lagens 4 § föreskrivs att arbetsgivaren skall så snart det kan ske
upplysa nyanställd arbetstagare om hans rättigheter enligt lagen. Vidare
skall arbetsgivaren inom 60 dagar från anställningens början bereda arbetstagaren
möjlighet till ledighet för att påbörja undervisningen. Enligt
motionen 2139 av herr Hermansson m. fl. (vpk) ger dessa regler arbetsgivarna
möjlighet att smita ifrån sina skyldigheter enligt lagen genom
att anställa invandrare för kortare tid än 60 dagar. Invandrarna bör därför
tillförsäkras rätt att från första anställningsdagen bli informerade
om sina rättigheter enligt lagen. Vidare bör invandrarna ha rätt att inom
30 dagar påbörja undervisning i svenska.

Ett motsvarande ändringsyrkande avvisades av riksdagen i samband
med antagandet av lagen hösten 1972. Utskottet (InU 1972: 27 s. 7—8)
uttalade att lagens tidsfrister innefattar en rimlig avvägning och tilläde
att arbetsgivaren riskerar att ådra sig skadestånd om han inte fullgör
sina skyldigheter enligt lagen. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Härtill kan fogas att man har anledning utgå från att de fackliga organisationerna
bevakar sina medlemmars rättigheter. Den bevakningen får
också förutsättas gälla att korttidsanställningar inte kommer till stånd i
strid mot lagen om anställningsskydd. På grund av det anförda avstyrker
utskottet motionen 2139 i aktuella delar.

Som nämnts inledningsvis ändrades lagen år 1974 så att den blev tilllämplig
även på utländsk sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart. Regler
härom togs in dels i 4 §, dels i övergångsbestämmelserna till lagen (punkt
5). Herr Siegbahn m. fl. (m) anför i motionen 2414 att det inte föreligger
ett generellt behov av undervisning i svenska för utländska sjömän
på svenska fartyg som går mellan utländska hamnar. En rimligare gränsdragning
bör kunna åstadkommas genom samförståndslösningar mellan
parterna på arbetsmarknaden. Reglerna om svenskundervisning för utländska
sjömän på svenska fartyg bör därför upphävas.

Vid behandlingen av 1973 års lagändring uttalade utskottet (InU 1973:
15 s. 8—9) att det fanns skäl som talade för att även utländska sjömän
skulle få möjligheter att delta i svenskundervisning. Utskottet ansåg sig
emellertid i det sammanhanget inte ha tillräckligt underlag för en slutlig
bedömning av frågan. När förslag följande år lades fram till nu gällande
regler om svenskundervisning för utländska sjömän prövades invändningar
av det slag som nu förs fram i motionen 2414. Förslaget till lagändring
tillstyrktes likväl av ett enhälligt utskott (InU 1974: 8). Vid detta
ställningstagande var man medveten om att behovet av undervisning i
svenska språket varierar inom olika delar av den svenska utrikessjöfarten.
Såsom föredragande departementschefen anförde i prop. 1974: 31
(s. 54) kan undervisningen på vissa håll få ett påtagligt värde, medan
den på andra håll kan te sig mindre meningsfull. Det sist sagda gäller

InU 1975/76: 41

enligt utskottets uppfattning för exempelvis fartyg som sällan eller aldrig
besöker svensk hamn utan trafikerar avlägsna farvatten och har besättningar
som till stor del består av utländska sjömän.

Utskottet vill påpeka att en förutsättning för att undervisning i svenska
över huvud taget skall komma till stånd är att intresse härför finns från
arbetstagarnas egen sida. Med hänsyn härtill finns det anledning räkna
med att lagstiftningens generella karaktär inte vållar några större problem
i praktiken. Något påtagligt praktiskt behov av den ifrågasatta lagändringen
kan inte sägas vara för handen, och motionen avstyrks därför.

Som inledningsvis framhållits har invandrare som tillträtt sin första
anställning här i landet den 1 januari 1973 eller senare i princip rätt till
ledighet och lön för undervisning i svenska under 240 timmar. Invandrare
som fått anställning före nämnda tidpunkt är, beroende på förkunskaper
i svenska, enligt punkten 3 b) i övergångsbestämmelserna berättigade
till ledighet och lön under 160 eller 240 timmar under förutsättning
att de behöver undervisning.

I den ovan delvis behandlade vpk-motionen 2139 yrkas att begränsningen
av undervisningen för invandrare med vissa förkunskaper avskaffas.
Motionärerna hävdar att skillnaderna i invandrarnas förkunskaper
i svenska är svåra att bedöma. Timantalet är dessutom så lågt att
någon begränsning inte bör förekomma.

Nyanlända invandrare har ansetts behöva 240 timmars undervisning.
De invandrare som berörs av motionsförslaget har vistats i landet längre
eller kortare tid före utgången av år 1972. Under den tiden och under
de drygt tre år som därefter förflutit måste åtminstone en del av dem
ha skaffat sig vissa kunskaper i svenska. Det kan påpekas att invandrarna
sedan mitten av 1960-talet kan få avgiftsfri undervisning i svenska
genom studieförbundens kursverksamhet. Den undervisningen finansieras
av staten. Annan av staten finansierad undervisning i svenska
anordnas exempelvis vid arbetsmarknadsutbildningscentra. Det får anses
rimligt att invandrarnas rätt till ledighet och lön begränsas med hänsyn
till tidigare genomgången undervisning. I all synnerhet är det fallet
om arbetstagaren på grund av avtal mellan företag och facklig organisation
i en tidigare anställning fått ledighet och lön för att delta i
undervisning. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen i
förevarande del.

Utskottet går härefter över till att redovisa propositionens förslag om
förlängning av arbetsgivares skyldigheter enligt lagen, m. m.

Vid 1973 års lagändring gjordes försök att uppskatta antalet invandrare
som fått anställning i landet före årsskiftet 1972-1973 (”gamla
invandrare”) och som behövde undervisning i svenska. Som underlag
för bedömning av hur undervisningen skulle ordnas rent praktiskt utgick

InU 1975/76: 41

man från att antalet var 75 000. Ett så stort antal kunde inte få undervisning
omedelbart, utan invandrarna skulle ges möjlighet att successivt
delta i undervisningen under en tid av fem år, från den 1 juli 1973
till den 30 juni 1978.

Sedan bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO) gjort gällande att
undervisningen av de före år 1973 anställda invandrarna inte har fått
tillräcklig omfattning för att de skulle hinna få undervisning inom den
föreskrivna tiden tillsatte statsrådet Leijon en arbetsgrupp med uppgift
att undersöka dessa invandrares utbildningssituation. Gruppen gjorde en
enkätundersökning hos 41 av LO föreslagna företag. Undersökningen
visade att invandrarna i de flesta av de berörda företagen kommer att få
undervisning i rätt tid men att det kan förmodas att så inte kommer att
ske vid ett mindre antal av de aktuella företagen.

Statens invandrarverk, som gjort vissa beräkningar av undervisningsbehov
och den takt i vilken undervisningen bedrivs f. n., anser att en
betydande del av de invandrare som behöver undervisning i svenska inte
kommer att få sådan undervisning om inga ytterligare åtgärder vidtas.

Efter utgången av juni 1978 har ”gamla invandrare” inte längre rätt
till ledighet och lön för att påbörja undervisning i svenska. Om undervisningen
uteblivit på grund av arbetsgivarens försummelse, är invandraren
berättigad till skadestånd. Föredragande statsrådet anser emellertid
att det väsentliga är att invandraren får undervisning och att den
kan påbörjas så snart som möjligt. Därför förordas att — om undervisningen
uteblivit på grund av arbetsgivarens försumlighet — dennes
skyldigheter enligt lagen förlängs till i princip den 1 juli 1979. Om arbetstagaren
är medlem i arbetstagarorganisation som är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren, får organisationen
— efter invandrarens godkännande — besluta om ledighet
och ledighetens förläggning. Ledigheten skall börja före utgången
av juni 1979. Uppkommer tvist om ledigheten som sådan eller tidpunkten
härför, skall arbetsgivaren kunna väcka talan vid domstol. Tills
tvisten har prövats slutligt skall dock den fackliga organisationens beslut
gälla. Arbetstagarorganisationen ges alltså s. k. tolkningsföreträde.
I visst fall, som redovisas i det följande, skall dock arbetsgivarens mening
gälla. Visar det sig vid prövningen av tvisten att arbetstagarorganisationen
saknat fog för sitt beslut, skall arbetsgivaren kunna tillerkännas
skadestånd från organisationen.

För oorganiserade arbetstagare (eller arbetstagare som är medlem i
icke-kollektivavtalsbärande facklig organisation) föreslås särskilda regler.
Sådan arbetstagare skall kunna få frågan om ledighet och ledighetens
förläggning prövad av domstol om han före utgången av juni 1979 har
begärt ledighet men vägrats detta. Talan skall väckas före utgången av
år 1979.

Om arbetstagaren eller hans fackliga organisation inte gjort anspråk

InU 1975/76: 41

på ledighet för att påbörja undervisning i svenska före utgången av juni
1979, upphör arbetsgivarens skyldighet att ge sådan ledighet. Skyldigheten
kan dock kvarstå i ett speciellt fall även efter denna tidpunkt,
nämligen om arbetstagaren kan åberopa synnerliga skäl, t. ex. sjukdom,
för att han har underlåtit att utnyttja sin rätt till ledighet.

Skadeståndsmål och andra mål om tillämpningen av lagen handläggs
enligt lagen om rättegången i arbetstvister, dvs. av arbetsdomstolen som
första och sista instans eller, i vissa fall, av tingsrätt som första instans.
Uppstår tvist om arbetstagaren är undantagen från lagen därför att han
enligt arbetsgivarens mening redan har sådana kunskaper i svenska att
han inte behöver undervisning, skall frågan hänskjutas till skolöverstyrelsen
som är slutlig instans. I tvist av detta slag skall arbetstagarparten
inte ha tolkningsföreträde, då det anses att skolöverstyrelsens prövning
kan ske förhållandevis snabbt.

De i propositionen förordade bestämmelserna kan enligt föredragande
statsrådet ses som nya sanktioner mot försumliga arbetsgivare. I motionen
2413 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas på ytterligare skärpningar
av lagen. Motionärerna befarar att alla invandrare inte heller vid
utgången av juni 1979 har fått sin lagenliga rättighet. De föreslår att beslutanderätten
för facklig organisation om ledigheten och dess förläggning
skall inträda redan från den 1 juli 1976. De anser det inte rimligt
att den enskilde invandraren i vissa fall skall själv bevaka sin rätt och
driva sin sak inför domstol. Även om fackföreningarna kan antas bevaka
invandrarnas intressen, kan de knappast åläggas som skyldighet att göra
detta. Motionärerna föreslår därför att arbetsmarknadsstyrelsen får uppgiften
att vara kontrollinstans. Vidare föreslås ett nytt sanktionssystem.
Om arbetsgivaren inte inom 30 dagar efter påpekande från arbetsmarknadsstyrelsen
bereder anställd invandrare ledighet med lön för att delta
i svenskundervisning, skall han dömas att böta 500 kr. för var och en av
de invandrare som skulle ha beretts ledighet. Efterkommer arbetsgivaren
inte inom 30 dagar en ny anmaning från kontrollmyndigheten, skall han
denna gång böta 1 000 kr. för varje invandrare. Bötesbeloppet höjs även
i fortsättningen med 500 kr. för varje anmaning som inte leder till efterrättelse.
Behovet av regler om skadeståndsskyldighet för arbetsgivare
resp. för facklig organisation bortfaller med detta system.

Utskottet vill för egen del anföra följande.

Man får utgå från att flertalet arbetsgivare lojalt kommer att fullgöra
sina skyldigheter enligt lagen. Den förutnämnda undersökningen, som utförts
av den av statsrådet Leijon tillsatta arbetsgruppen, har i vart fall
inte visat något annat. Men undersökningen liksom utredningar gjorda
av statens invandrarverk tyder ändå på att det finns risk för att åtskilliga
invandrare inte kommer att i enlighet med lagen ha fått möjlighet att
delta i undervisning före utgången av nu löpande femårsperiod. Utskottet
delar därför uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att komma till

InU 1975/76: 41

rätta med detta förhållande. Utskottet ansluter sig till propositionens förslag
att arbetsgivarnas skyldigheter enligt lagen bör förlängas till i princip
den 1 juli 1979 och biträder också förslaget att beslutanderätten om
ledigheten och dess förläggning skall fr. o. m. juli 1978 övergå till kollektivavtalsbärande
fackliga organisationer när det gäller deras medlemmar.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet att de fackliga organisationerna
skall få beslutanderätt redan från den 1 juli i år. Det får
anses rimligt att de tidigare antagna reglerna får gälla under den aktuella
femårsperioden från 1973 till 1978, i all synnerhet om företagen
i enlighet med punkten 3 d) i övergångsbestämmelserna till lagen har
träffat avtal med facklig organisation om ledighetens förläggning under
perioden.

Förslaget i samma motion att tilldela arbetsmarknadsverket funktionen
som kontrollmyndighet när det gäller lagens efterlevnad kan utskottet
inte heller biträda. Verket bör inte ytterligare betungas med en omfattande
uppgift av detta slag. Möjligheterna att upprätthålla en effektiv
kontroll kan dessutom ifrågasättas. Det kan erinras om de problem som
förevarit att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna om arbetstillstånd
för utländska arbetstagare. Med hänvisning till det anförda och till
vad förut sagts om den befogenhet som tilldelas facklig organisation att
besluta om ledighet och dess förläggning avstyrker utskottet motionen
även i förevarande del. Härav följer att utskottet avstyrker motionärernas
förslag till nytt sanktionssystem, vilket förutsätter bifall till föreslaget
inrättande av särskild kontrollmyndighet.

De redovisade ställningstagandena innebär att utskottet godtar de nya
punkterna 6—9 i övergångsbestämmelserna till lagen.

Av propositionens lagförslag i övrigt återstår endast att behandla dess
rubrik och ingress. I samband med de aktuella lagändringarna föreslås
i propositionen att orden ”Kungl. Maj:t” i 9 § byts ut mot ”regeringen”.
Motsvarande utbyte bör göras också i punkten 3 b) i övergångsbestämmelserna
till lagen.

I den av folkpartiet under allmänna motionstiden väckta partimotionen
2130 yrkas att riksdagen av regeringen skall begära omedelbara
åtgärder för att effektivisera den aktuella lagen. Med det nu behandlade
lagförslaget och de förslag som redovisas i prop. 1975/76: 125, bilaga
10, (InU 1975/76: 38) om särskilda åtgärder för att informera invandrarna
om deras rättigheter enligt lagen får motionsyrkandet anses vara
tillgodosett, och detsamma behöver därför inte föranleda någon åtgärd.

Avslutningsvis tar utskottet upp ett kvarstående yrkande i vpk-motionen
2139. Yrkandet går ut på att man skall införa ett kollektivt avgiftssystem
för svenskundervisning avsett att täcka företagens utgifter för
undervisningen. Tanken är att hindra att företagen av ekonomiska skäl
avstår från att anställa invandrare som inte talar svenska.

Ett motionsyrkande av samma slag avvisades förra året av riksdagen

InU 1975/76: 41

i samband med behandlingen av riktlinjerna för invandrar- och minoritetspolitiken
m. m. (InU 1975: 6 s. 10). Det anfördes att en omkastning
av finansieringssystemet skulle skapa förvirring och vara till förfång för
bl. a. den undervisning av redan anställda som skall vara slutförd före
den 1 juli 1978. Det saknas anledning för riksdagen att nu inta en annan
ståndpunkt, och utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rätt för svensk medborgare att delta i svenskundervisning
att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 2413,
yrkandet 1 i denna del, antar 1 § i det genom propositionen
1975/76: 177 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare,

2. beträffande arbetsgivares upplysningsskyldighet m. m. att riksdagen
avslår motion 1975/76: 2139, yrkandena 2 och 3,

3. beträffande svenskundervisning för utländska sjömän att riksdagen
avslår motionen 1975/76: 2414,

4. beträffande begränsning av undervisningen för invandrare med
vissa förkunskaper i svenska att riksdagen avslår motionen
1975/76: 2139, yrkandet 4,

5. beträffande förlängning av arbetsgivares skyldigheter enligt
lagen, m. m. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:
2413, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2, antar propositionens
lagförslag såvitt gäller införande av de nya punkterna
6—9 i övergångsbestämmelserna,

6. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det genom
propositionen framlagda förslaget såvitt gäller lagens rubrik
och ingress dock med den ändringen att ingressen erhåller nedan
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrives i fråga Härigenom föreskrives i fråga
om lagen (1972: 650) om rätt till om lagen (1972: 650) om rätt till

ledighet och lön vid deltagande i ledighet och lön vid deltagande i

svenskundervisning för invandrare svenskundervisning för invandrare

dels att i 9 § orden ”Kungl. dels att i 9 § och punkten 3 b)
Maj:t” skall bytas ut mot ”rege- i övergångsbestämmelserna till la ringen”,

gen orden ”Kungl. Maj:t” respek tive

”Konungen” skall bytas ut
mot ”regeringen”,
dels att 1 § skall ha nedan an- dels att 1 § skall ha nedan angivna
lydelse, givna lydelse,

dels att i övergångsbestämmel- dels att i övergångsbestämmelserna
till lagen skall införas fyra serna till lagen skall införas fyra

nya punkter, 6—9, av nedan an- nya punkter, 6—9, av nedan angivna
lydelse. givna lydelse.

InU 1975/76: 41

7. beträffande åtgärder för att effektivisera lagen att motionen
1975/76: 2130, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

8. beträffande kollektivt avgiftssystem för svenskundervisningen
att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2139, yrkandet 1.

Stockholm den 29 april 1976

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c),
fru Berglund (s), herr Ulander (s), fru Ekholm-Frank (s), herrar Rämgård
(c) och Carlström (fp).

Reservationer

1. Rätt för svensk medborgare att delta i svenskundervisning

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Lagen gäller”
och på s. 10 slutar ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

I motionen 2413 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att lagen
skall utvidgas till att omfatta invandrare oavsett om de har svenskt
medborgarskap eller ej. Det krav som i praxis tidigare ställts på
kunskaper i svenska språket för att upptas till svensk medborgare har
under senare tid försvunnit nästan helt. Med de kortare kvalifikationstider
för svenskt medborgarskap som föreslås i prop. 136 kommer detta
kunskapskrav att få än mindre vikt. Detta har särskild betydelse för
den största invandrargruppen, den finländska, som liksom andra nordiska
invandrare skall få rätt till svenskt medborgarskap redan efter
två års hemvist i Sverige. Detta innebär att andelen naturaliserade
svenska medborgare med inga eller endast mycket bristfälliga kunskaper
i svenska språket kommer att öka. Vid remissbehandlingen av
det promemorieförslag som ligger till grund för propositionen har statens
invandrarverk föreslagit att alla, som vid tidpunkten för förvärv
av svenskt medborgarskap har rätt till undervisning enligt lagen, skall
få behålla sin rätt oavsett medborgarskap. Propositionens förslag till
ändring av 1 § i lagen bör omformuleras i enlighet med det nu anförda.

InU 1975/76: 41

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rätt för svensk medborgare att delta i svenskundervisning
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:
2413, yrkandet 1 i denna del, samt med anledning av propositionen
1975/76: 177 antar 1 § förslaget till lag om ändring i
lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning för invandrare i följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Denna lag sådant tillstånd.

Lagen gäller även den som har Lagen gäller även den som har
blivit svensk medborgare, sedan blivit svensk medborgare.
han har påbörjat undervisning som
avses i lagen.

2. Arbetsgivares upplysningsskyldighet m. m.

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Ett motsvarande”
och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna av tillämpningen av lagen visar att den behöver skärpas
i olika avseenden. Detta gäller bl. a. om arbetsgivarnas upplysningsskyldighet.
Den anställde invandraren bör också snabbare än nu
få påbörja undervisningen i svenska. Motionen 2139 tillstyrks därför i
aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsgivares upplysningsskyldighet m. m. att
riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2139, yrkandena
2 och 3, antar 4 § lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och
lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare i följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 §

Arbetsgivaren skall så snart det Arbetsgivaren skall omedelbart
kan ske upplysa nyanställd arbets- vid anställningen upplysa nyan tagare

om hans rättigheter enligt ställd arbetstagare om hans rättig denna

lag. Arbetsgivaren skall heter enligt denna lag. Arbetsgiva inom

60 dagar från anställningens ren skall senast inom 30 dagar

början bereda arbetstagaren möjlig- från anställningens början bereda

het till ledighet för att påbörja un- arbetstagaren möjlighet till ledig dervisningen.

het för att påbörja undervisningen.

Har arbetstagaren juli 1974.

InU 1975/76: 41

3. Begränsning av undervisningen för invandrare med vissa förkunskaper
i svenska

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Nyanlända
invandrare” och slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse: Eftersom

det här gäller invandrare som vistats några år i Sverige får
man räkna med skillnader i deras förkunskaper i svenska. Som framhålls
i motionen 2139 är betydelsen härav svårbedömd. Därtill kommer
att även en kurs om 240 timmar ger en mycket begränsad språkfärdighet,
något som bestyrks av erfarenheterna från svenskundervisningen
vid arbetsmarknadsutbildningscentra. Bestämmelsen om begränsning av
undervisningen till 160 timmar för vissa invandrare bör därför, såsom
föreslås i motionen, utmönstras ur lagen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av undervisningen för invandrare
med vissa förkunskaper i svenska att riksdagen bifaller motionen
1975/76: 2139, yrkandet 4.

4. Förlängning av arbetsgivares skyldigheter enligt lagen, m. m.

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Man får”
och på följande sida slutar ”till lagen” bort ha följande lydelse:

Tillämpningen av 1972 års lag om svenskundervisning visar att arbetsköparna
saknar socialt ansvar för invandrarna. Arbetsköparna antingen
struntar i lagen eller försöker kringgå den genom att förlägga undervisningen
till omöjliga tider eller försöker köpa sig fria från den. De bryr
sig inte om att informera invandrarna om deras rättigheter eller också
försöker de förneka dessa rättigheter. Arbetsköparnas intresse inskränker
sig till att exploatera invandrarna som arbetskraft.

Propositionens förslag är ett steg mot en bättre ordning. Det är riktigt
tänkt att de fackliga organisationerna skall överta beslutanderätten om
ledighet för att delta i svenskundervisning och förläggningen av denna
ledighet. Tanken genomförs emellertid på ett sätt som innebär långtgående
eftergifter åt arbetsköparna. För att komma till rätta med arbetsköparnas
försumligheter gentemot invandrarna måste lagen skärpas väsentligt
på en rad punkter. Vänsterpartiet kommunisterna har i sin motion
2413 presenterat betydelsefulla förslag till ändringar i regeringsförslaget
med syfte att strama upp lagen. Dessa förslag bör genomföras.

De fackliga organisationernas beslutanderätt när det gäller ledigheten
bör alltså inträda redan från den 1 juli i år. Arbetsmarknadsstyrelsen

InU 1975/76: 41

skall som tillsynsmyndighet kontrollera efterlevnaden av lagen. En viktig
uppgift är därvid att bevaka invandrarnas rättigheter på arbetsplatser
som saknar lokal facklig organisation eller där den fackliga verksamheten
av skilda orsaker är svag. Det är inte rimligt att invandrare
utan kunskaper i svenska språket själva skall bevaka sin rätt. De behöver
stöd av en tillsynsmyndighet för att kunna hävda sin rätt mot arbetsköparna.
Med det i motionen föreslagna påfölj dssystemet med successivt
stigande bötesbelopp får man sanktioner som gör det omöjligt för arbetsköparna
att undandra sig sina skyldigheter.

Eftersom arbetsmarknadsstyrelsen som tillsynsmyndighet ytterst skall
ha ansvaret för lagens tillämpning bortfaller behovet av den i propositionen
föreslagna bestämmelsen om skyldighet för facklig organisation
att i vissa fall betala skadestånd till arbetsköpare.

Nu förordade lagskärpningar medför en rad ändringar i lagtexten.
Dessa redovisas i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse.

5. beträffande förlängning av arbetsgivares skyldigheter enligt
lagen, m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:
2413, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2, samt med förklaring
att propositionens lagförslag inte kunnat antas i oförändrat
skick antar nedanstående lagförslag i dess som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

10 §

Arbetsmarknadsstyrelsen utövar
tillsyn över denna lags och dess
övergångsbestämmelsers tillämpning
och äger därvid ålägga arbetsgivare
att bereda anställd ledighet
i enlighet med denna lag. Arbetsgivare
har att inom 30 dagar från
delfåendet verkställa vad därvid
är ålagt.

Vägrar arbetsgivare att verkställa
arbetsmarknadsstyrelsens ålägganden,
dömes till böter; första
gången 500 kronor för var och en
av de anställda åläggandet gäller.
Bötesbeloppet höfes därefter med
500 kronor, för var och en av de
anställda åläggandet gäller, efter
varje ny vägran att verkställa åläggandet.

6. Har arbetsgivare försummat 6. Har arbetsgivare vid ingångsin
skyldighet enligt punkt 3 c) att en av juli månad 1976 ännu ej

före utgången av juni 1978 bereda berett arbetstagare möjlighet till

InU 1975/76: 41

Regeringens förslag

arbetstagare möjlighet till ledighet
för att påbörja undervisning, skall
ifråga om ledighet och ledighetens
förläggning gälla vad som föreskrives
i andra och tredje styckena.

Är arbetstagaren medlem
slut.

Ledigheten skall dock börja senast
före utgången av juni 1979.

Arbetstagare som icke ber edes
ledighet enligt andra stycket och
som före utgången av juni 1979
begär att få påbörja ledighet, kan
påkalla domstols prövning av frågan
om ledighet och ledighetens
förläggning, om han ej har fått påbörja
ledigheten inom två veckor
efter det att framställning om ledighet
har gjorts hos arbetsgivaren.
Talan skall i sådant fall dock
väckas före utgången av år 1979.

7. Underlåter arbetstagare

Utskottets förslag

ledighet för att påbörja undervisning,
skall ifråga om ledighet och
ledighetens förläggning gälla vad
som föreskrivs i andra stycket.

om organisationens be Ledigheten

skall dock börja senast
före utgången av juni 1978.

punkt 3 a) eller b).

5. Lagförslaget i övrigt

vid bifall till reservationerna 2—4
av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Av propositionens”
och slutar ”till lagen” bort ha följande lydelse:

Av propositionens lagförslag i övrigt återstår endast att behandla dess
rubrik och ingress. I det föregående har förordats flera ändringar av
och tillägg till regeringsförslaget. Detta har föranlett omarbetning av
ingressen.

dels att utskottets heställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det genom
propositionen framlagda förslaget såvitt gäller lagens
rubrik och ingress med den ändringen att ingressen erhåller
nedan såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrives i fråga Härigenom föreskrives i fråga
om lagen (1972: 650) om rätt till om lagen (1972: 650) om rätt till

ledighet och lön vid deltagande i ledighet och lön vid deltagande i

svenskundervisning för invandrare svenskundervisning för invandrare

InU 1975/76: 41

Regeringens förslag

dels att i 9 § orden ”Kungl.
Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 1 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i övergångsbestämmelserna
till lagen skall införas fyra
nya punkter, 6—9, av nedan angivna
lydelse.

Utskottets förslag

dels att 7 § samt punkterna
3 b)—e) i övergångsbestämmelserna
till lagen skall upphöra att gälla,

dels att i 9 § orden ”Kungl.
Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 1 och 4 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en
ny paragraf, 10 §, samt att i övergångsbestämmelserna
till lagen
skall införas tre nya punkter, 6—
8, av nedan angivna lydelse.

6. Kollektivt avgiftssystem för svenskundervisningen

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Ett motionsyrkande”
och på följande sida slutar ”därför motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

För att få ordning på svenskundervisningen för anställda fordras att
man, som föreslås i vpk-motionen 2139, går över till ett nytt finansieringssystem.
Arbetsgivare, som har eller tidigare haft anställda invandrare,
bör debiteras en särskild avgift för att täcka undervisningskostnaderna.
Dessa avgifter skall sedan finansiera dels löner för utbildningsdeltagare,
dels undervisningskostnader. Länsarbetsnämnderna skall i
samarbete med de fackliga organisationerna besluta om avgiftsuttag och
undervisningens anordnande. Regeringen bör utarbeta förslag till regler
av ovannämnda innebörd och förelägga riksdagen dessa regler under
hösten 1976.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kollektivt avgiftssystem för svenskundervisningen
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2139, yrkandet
1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760058

. , . r -aV^VVt J'»l

t V' •<>' ■ .u l
'? '■■■■ ,r,,. ,

■ ■ ■ i k"

..feijy-*’ (:-'■>#)., ; ■> ?•}-,: 5n • •• / iT.

■

. -'*v

■. * * ,?y

" .vr^ *«• /\ - -f> ’ 'i " • ' •' >»

ib i i>r >; •: , ? . -K i ■

• -Jfi 1 .* i w-“

• ■

1 • -

• . * r''J 1 ' !u i • •, ,,|

\ ^ ,

i* T

. . j . v, '■« I-' - n_

.... ■ ■ fl

- - , , ■. :

-ICI ■ Wf#»* [

w, •" ' . ... i ' •

.... ä ' 1 • !

■

,/^V ii - '$>■$ ifog*'

?* . ... * . .* .. . . . ■ • ..

** *■. '.>ur ‘’•*{- .■’ • ." - ‘\>n ,j* 'i . .

• :s;:' ":,,i ' -ri" * ,

r,&

* . .■<* v- •

		*■

■

i -

■5 **' '

■

" — rv A • J & v |>y

fl# . § ■>%

-fiL

i
1

. ■ • • ■ -> • • m '*••■• -5. . -

- _ .