InU 1975/76: 21
Inrikesutskottets betänkande
1975/76: 21
med anledning av motioner om styrelserepresentation för anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar
Motionerna
I motionen 1975:932, yrkandet 3, av herr Bohman m. fl. (m) yrkas, med
hänvisning till vad som anförts i motionen 1975:768, att riksdagen anhåller
hos regeringen att försöksverksamheten med styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar utvärderas av en kommitté
med representation för de politiska partierna och arbetsmarknadens parter.
Motionärerna hänvisar till att den nuvarande försöksverksamheten skall
pågå fram till den 30 juni 1976 samt det väsentliga i att en utvärdering
av den hittillsvarande verksamheten genomförs innan ett eventuellt beslut
om permanent representation för de anställda fattas.
Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1975:3
och beträffande yrkandet 2 i betänkandet InU 1975/76:3.
1 motionen 1975:1711 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att löntagarna
i dotterbolag till investmentbolag och dylika får lagfäst rätt att utse
representanter i de senares styrelse från den 1 januari 1976.
Motionärerna framhåller att den nuvarande lagen om styrelserepresentation
inte upptar några speciella koncernregler. Detta innebär att de anställda
i ett dotterbolag har rätt till representation i den egna enhetens styrelse
i de fall företaget har minst 100 anställda, medan de av lagstiftningen inte
ges någon rätt till representation i moderbolagets styrelse.
Detta förhållande anser motionärerna vara oacceptabelt med hänsyn till
att de långsiktiga besluten om nedläggningar eller försäljningar av dotterbolag,
om ändrad produktionsinriktning osv. oftast fattas i investmentbolagens
styrelser.
Motionärerna utgår ifrån att representation för de anställda i företagens
styrelser är ett arrangemang som kommer att bli permanent och menar
därför att det skulle vara av värde att redan nu göra sådan ändring i nuvarande
lagstiftning att löntagarna i dotterbolag till investmentbolag och dylika finge
rätt till styrelserepresentanter i dessa ledande bolagsstyrelser.
Nuvarande ordning
Lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda stadgar att
de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, som under det senaste
räkenskapsåret (vid lagens införande = år 1972) i landet sysselsatt i genomsnitt
minst 100 arbetstagare, har rätt att utse två ledamöter i styrelsen och
1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Nr 21
InU 1975/76: 21
2
en suppleant för varje sådan ledamot. Det är fråga om en treårig försöksverksamhet,
och den nuvarande lagen gäller t. o. m. 30 juni 1976.
Lagen innehåller inga speciella koncernregler. I propositionen 1972:116,
som låg till grund för lagstiftningen, framhöll föredragande departementschefen
att samma regler av praktiska skäl bör gälla för koncernbolag som
för aktiebolag utanför koncern förhål landen. Det föredragande statsrådet var
emellertid medveten om att representation för de anställda i dotterbolagens
styrelser inte har något förnuftigt ändamål i koncerner med viss organisatorisk
uppbyggnad, såsom Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas riksförbund.
I sådana fall framstår, menade statsrådet, representation i de ledningsorgan
som har det reella ansvaret för verksamheten inom koncernens
olika enheter som en till organisationens uppbyggnad bättre anpassad ordning
för att tillgodose lagstiftningens syfte. Statsrådet ansåg emellertid att
frågor av detta slag borde kunna lösas genom särskilda överenskommelser
mellan företaget och de anställda, så att arbetstagarrepresentationen utformas
med hänsyn till vad som är praktiskt och rimligt.
För banker och försäkringsbolag gäller särskild reglering. Enligt lagen
(1973:1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag har de anställda i affärsbank, sparbank, centralkassa för
jordbrukskredit och försäkringsbolag med minst 50 anställda rätt att utse
två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter). Ledamöterna utses av de
fackliga organisationerna. Under vissa förutsättningar skall försäkringsbolag
kunna undantas från lagens tillämpning. Dispensfråga avgörs av regeringen.
Även på det offentliga området finns regler om styrelserepresentation.
Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m. m. (SFS 1974:224) har personalföreträdare i myndighet med lekmannastyrelse
rätt att närvara och yttra sig vid all handläggning i styrelsen.
I myndighet med ämbetsmannastyrelse har personalföreträdare rätt att närvara
och yttra sig vid handläggning i styrelsen av frågor rörande exempelvis
arbetsmetoder, arbetsfördelning,organisation, budget, petita, personalpolitik
och personaladministration.
Förordningen äger tillämpning på statlig myndighet som har minst 100
anställda, om inte särskilda skäl motiverar annat.
Utvärdering av försöksverksamheten
Statens industriverk fick under våren 1974 i uppdrag av industridepartementet
att utvärdera den pågående försöksverksamheten i aktiebolag och
ekonomiska föreningar och att därvid ge en bild av reformens genomförande
och de problem som framkommit. Förutom kartläggning och analys skulle
utvärderingen enligt direktiven omfatta förslag till hur styrelserepresentationen
för de anställda skall vara anordnad efter försöksverksamhetens slut.
Resultatet av industriverkets kartläggning redovisades i september månad
InU 1975/76: 21
3
i år (SIND 1975:4). En rådgivande referensgrupp har biträtt industriverket
under utredningen. I referensgruppen har medverkat representanter för
landsorganisationen (LO), Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Statsföretagens förhandlingsorganisation, Kooperationens förhandlingsorganisation,
Sveriges Industriförbund, arbetsmarknadsdepartementet, industridepartementet
samt statens industriverk. En stor del av utredningens material
har inhämtats i samband med enkäter till de arbetstagarledamöter som
följt eller följer den styrelseutbildning som de fackliga organisationerna
genomför med anledning av lagstiftningen. Enkätundersökningarna har
genomförts i samarbete med företrädare för LO och Privattjänstemannakartellen
(PTK). Utredningen har totalt bearbetat 1 644 arbetstagarenkäter.
I samarbete med SAF, Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) och
Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) har utredningen också
genomfört en arbetsgivarenkät som besvarats av styrelseordförande och/eller
verkställande direktörer vid 920 företag som omfattas av lagstiftningen.
Det insamlade enkätmaterialet ger i första hand kvantitativa data rörande
bl. a. styrelsearbetet och arbetstagarledamöternas roll i detta. För att få en
mer nyanserad och kvalitativ uppfattning om reformens effekter i skilda
avseenden har enkätundersökningarna kompletterats med ett antal intervjuer
vid stora koncernföretag och vid medelstora familjeföretag. Härvid
har 18 koncerner och tio familjeföretag studerats.
Den av utredningen genomförda kartläggningsstudien omfattande 2 056
företag visar att 1 556 företag (75 96) faktiskt omfattas av lagstiftningen.
Övriga företag är undantagna från lagens tillämpning till följd av att företagens
styrelser har färre än tre ledamöter eller att den fackliga organisationsgraden
på företagen understiger 50 96. För vissa företag har slutligen
förhållandena ändrats sedan 1972 på ett sådant sätt att de inte längre har
100 anställda eller mer.
Styrelserna för 82 96 av de 1 556 företagsenheter som lagstiftningen faktiskt
omfattar har enligt utredningen representanter för de anställda. De
anställda inom 3 96 av företagen uppgav dessutom vid intervjutillfället att
representanter kommer att utses, medan de anställda inom 6 96 av företagen
är indirekt representerade i en moderbolagsstyrelse (den "egna” styrelsen
utgör i regel en ren papperskonstruktion). Detta geren "restpost” av företag,
där de anställda avstått från rätten till styrelserepresentation, omfattande
9 96 av de av lagstiftningen berörda företagen.
Motiven för att avstå från rätten till styrelserepresentation är bl. a.
all de anställda avvaktar försöksperiodens utgång
all de anställda för närvarande saknar lämpliga styrelsekandidater
all fackklubbarna finner reformen meningslös därför att den inte ger de
anställda en tillräckligt stark position i styrelsen
an samarbetet mellan de anställda och företagsledningen organiserats på
annat sätt och fungerar bra.
InU 1975/76: 21
4
Datamaterialet visar på ett positivt samband mellan företagets storlek
och utnyttjandegraden. Sålunda saknar 3 % av företagen i storleksgruppen
500 anställda eller fler arbetstagarledamöter i styrelsen medan motsvarande
andel för företag med 100-199 anställda är 15 %.
En förutsättning för att styrelserepresentationen skall kunna bidra till att
öka de anställdas insyn och inflytande är att beslut rörande företagets utveckling
verkligen fattas i styrelsen. De uppgifter utredningen insamlat tyder
på att styrelsen i vissa fall är en passiv institution. Bland uppgifterna kan
t. ex. nämnas att endast hälften av de tillfrågade arbetstagarledamöterna
uppger att ”de viktiga besluten i företaget fattas i styrelsen”. Det finns
företag som genomfört en förändring i koncernsammansättningen, en förändring
i produktionsinriktningen, en nedläggning av produktionsenheter
etc. utan att beslutet föregåtts av en diskussion i styrelsen. Det har också
under försöksperioden förekommit att vissa företags ägarförhållanden förändrats
utan att detta i förväg blivit föremål för en behandling i styrelsen.
Ärendena har i stället handlagts av VD och hans medarbetare eller - i
dotterföretag - av koncernledningen i samarbete med dotterbolagschefen.
För majoriteten företag som under försöksperioden genomfört betydelsefulla
förändringar av verksamheten gäller dock att beslut i frågan föregåtts av
styrelsebehandling.
Flertalet av de arbetstagarledamöter som intervjuats i samband med koncernstudien
ser koncernstyrelsen som ”en ren formsak - formella tillställningar
där koncernchefen har lätt att fä igenom sina förslag”. En ledamot
konstaterar: ”det är som att gå till ett dukat bord - det finns inte mycket
att tillägga”. Bilden är densamma när det gäller merparten av de tio familjeföretag
som undersökts. Det bör dock påpekas att det bland såväl de
undersökta koncern- som familjeföretagen finns undantag från denna regel,
företag där styrelsen spelar en mycket aktiv roll i beslutsprocessen.
Knappt 1 /5 av de arbetstagarledamöter som besvarat utredningens enkäter
tror att styrelsearbetet har förändrats i samband med reformen. I flertalet
fall uppfattas förändringen som positiv. Som exempel på positiva förändringar
nämns: ”diskussionerna har fördjupats”, ”styrelsen förefaller att arbeta
mer seriöst och effektivare”, ”personalfrågor mer belysta, i övrigt svårt
att bedöma". De som är negativa anser som regel att besluten fattas informellt
vid sidan av styrelsen. Som jämförelse kan noteras att andelen
styrelseordförande/verkställande direktörer som anser att styrelsearbetet förändrats
är nästan lika hög. Även här uppger flertalet att det är fråga om
en förändring i positiv riktning: ”det har blivit ordning på styrelsearbetet”,
”det hålls fler sammanträden nu”, "aktivare nu, tidigare formsak” etc. De
som är negativa anser att sammanträdena blivit mer formella och tar längre
tid.
En stor del av det material som insamlats belyser styrelsens arbetsformer
i olika avseenden. Uppgifter finns om antal styrelsesammanträden per år,
styrelsesammanträdenas längd, förekomsten av arbetsutskott, förekomsten
InU 1975/76: 21
5
av omröstningar i samband med beslutsfattandet, förhandsinformationens
kvantitet och kvalitet etc. I rapporten redovisas en stor andel av dessa uppgifter,
uppdelade efter företagens ägarförhållanden och storlek. Här kan t. ex.
konstateras att de börsnoterade företagen sammanträder i genomsnitt fem
gånger per år, medan familjeföretag i genomsnitt sammanträder knappt fyra
gånger årligen, att knappt 20 % av styrelserna arbetar med beslutsförberedande
arbetsutskott och att de anställdas representanter som regel inte
deltar i utskottens arbete, att det förekommer att underlagsmaterial utsänds
mycket sent inför ett sammanträde och att det i vissa fall utdelas på själva
sammanträdet etc. Uppgifterna om styrelsens arbetsformer tyder dock på
att majoriteten av de undersökta styrelserna arbetar på ett sätt som bör
ge arbetstagarledamöterna goda möjligheter till insyn och inflytande.
När det gäller arbetstagarledamöterna och deras roll i styrelsearbetet kan
till att börja med konstateras att i knappt 20 % av företagen är båda arbetstagarledamöterna
LO-medlemmar och i 5 % av företagen är båda PTKmedlemmar.
För 3/4 av företagen gäller att arbetstagarledamöterna tillhör
skilda huvudorganisationer. 98 % av arbetstagarledamöterna är anställda
i det företag i vars styrelse de ingår.
Arbetstagarledamöternas möjligheter att påverka styrelsen och de beslut
den fattar är en funktion av faktorer som formell position, kunskaper, information
etc. Utredningsmaterialet visar att en majoritet av ledamöterna
har facklig erfarenhet och att nästan samtliga följer den styrelseutbildning
som de fackliga organisationerna genomför.
Av undersökningen framgår vidare att 40 % av arbetstagarledamöterna
uppger sig ha ”drivit någon eller några frågor speciellt i styrelsen”. Av de
arbetsgivare som besvarat enkäten anser en tredjedel att arbetstagarledamöterna
”i ganska hög grad” tagit initiativ eller lämnat bidrag när det gäller
arbetsmiljöfrågor.
Sammanfattningsvis konstateras i utredningen att reformen bidragit till
att förbättra de lokala fackliga organisationernas insyn i företagens verksamhet.
Den har också i många fall positivt påverkat relationerna mellan
ledningen och de anställda. Det sistnämnda, liksom det förhållandet att
reformen också har haft betydelse för kontakterna mellan tjänstemannaklubbar
och LO-klubbar, medför att lagstiftningen om styrelserepresentation
har bidragit till att underlätta det fackliga arbetet inom många företag. Reformen
har generellt sett fått ett positivt mottagande på företagen och på
längre sikt bör den kunna ge de anställda ett alltmer ökat inflytande på
de beslut som fattas.
Industriverket konstaterar att det, trots positiva erfarenheter, finns brister
i nuvarande lagstiftning och i den praxis som utbildats. Därför föreslås en
omarbetning av lagen och på längre sikt en omarbetning av såväl aktiebolagslagen
som lagen om ekonomiska föreningar.
Avslutningsvis redovisas i punktform utredningens mer väsentliga förslag
till åtgärder.
InU 1975/76: 21
6
1. Lagstiftningen föreslås bli permanent.
2. Lagstiftningen föreslås omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar
med minst 50 anställda.
3. För företag med färre än 50 anställda föreslås lagen äga tillämpning för
de fall företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter,
vilket innebär att samtliga ekonomiska föreningar kommer att omfattas
av lagstiftningen.
4. En specialbestämmelse för koncerner och vid koncernliknande förhållanden
föreslås bli införd i lagstiftningen som innebär att samtliga anställda
inom en koncern och vid ett koncernliknande förhållande ges
rätt att medverka vid valet av arbetstagarledamöter i moderbolagets styrelse
(koncernstyrelsen).
En konsekvens av en sådan koncernregel blir att de anställda i moderbolaget
beskärs i sin rätt att ensamma utse arbetstagarledamöterna i den
egna enheten. De får dela denna rätt med de anställda i dotterbolag och
eventuella dotterdotterbolag. Industriverket förutsätter att de anställda inom
en koncern (och vid koncernliknande förhållanden i övrigt) i samråd kan
ombesörja nominering och val av koncernstyrelseledamöter utan särskilda
lagregler avseende tillsättningsförfarandet.
5. Arbetstagarledamöterna i en styrelse föreslås via en bestämmelse i den
permanenta lagen erhålla rätt till representation i eventuella beslutsförberedande
utskott inom styrelsen.
6. Arbetstagarledamöternas suppleanter bör enligt utredningen ges närvarooch
yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
7. För att ge arbetstagarledamöterna möjlighet att påverka styrelsearbetets
innehåll föreslås att en paragraf av typ: ”arbetstagarrepresentant äger rätt
att påfordra att styrelsearbetet bedrivs på ett sådant sätt att de anställda
ges möjlighet till insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse
för företagets utveckling” förs in i den permanenta lagstiftningen. En
sådan allmänt formulerad paragraf bör enligt utredningen i motivskrivningen
kompletteras med en diskussion av de krav som bör kunna ställas
på styrelsearbetets innehåll i skilda situationer.
8. För prövning om undantag i särskilda fall från lagen om styrelserepresentation
har inrättats en särskild nämnd. Denna dispensnämnd har under
försöksperioden haft ett mycket begränsat antal ansökningar att ta
ställning till. Industriverket föreslår att nämndens arbetsområde utökas
i samband med den permanenta lagstiftningen: att den görs om till en
”nämnd för styrelserepresentationsfrågor”. Tvister rörande tolkning och
tillämpning av lagstiftningen skall enligt industriverket kunna hänskjutas
till denna partssammansatta nämnd.
Härutöver kan nämnas att frågan om lämplig fördelning av styrelseplatserna
mellan de lokala fackliga organisationerna varit föremål för
diskussion i utredningen. Man konstaterar härvid bl. a. att det i företag
med ett mycket begränsat antal medlemmar från antingen PTK- eller
InU 1975/76: 21
7
LO-förbund förefaller mindre lämpligt att lagstiftningsvägen ge den
mindre organisationen en med den största organisationen antalsmässigt
likvärdig representation. Industriverket anser att organisationerna under
sådana omständigheter bör utnyttja suppleantplatserna för att få till stånd
en värdefull breddning av representationen. Verket förutsätter att detta
kan lösas i samförstånd mellan de lokala parterna.
Utredningen är för närvarande föremål för remissbehandling varefter en
proposition med förslag till ny lag har aviserats till våren 1976.
Fråga i riksdagen
I enkel fråga i riksdagen under hösten 1974 fick industriminister Johansson
frågan om han var beredd att medverka till att de anställda i större företagsgrupper,
där ett investmentbolag är den sammanhållande länken, ges
representation i styrelse för detta.
Industriministern ansåg i sitt svar på frågan, den 31 oktober 1974, att
han ansåg det vara rimligt att avvakta pågående försöksverksamhet och
dess utvärdering.
Utskottet
Enligt lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar pågår f. n. en försöksverksamhet som
innebär att de anställda i företag med minst 100 arbetstagare har rätt att
utse två ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot.
Försöksverksamheten pågår under tre år och löper ut den 30 juni 1976.
Statens industriverk har genomfört en omfattande utvärdering av försöksverksamheten
med styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar.
Av industriverkets utredning, som nyligen publicerats, framgår att erfarenheterna
av försöksverksamheten är övervägande goda. Man konstaterar
emellertid i utredningen att det finns brister i nuvarande lagstiftning och
praxis varför man föreslår en omarbetning av lagen och på längre sikt en
omarbetning av såväl aktiebolagslagen som lagen om ekonomiska föreningar.
Bland förslagen till åtgärder, som utförligt presenterats i det föregående,
kan nämnas att lagen föreslås bli permanent och omfatta samtliga aktiebolag
och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda. I den pågående försöksverksamheten
har de anställda i dotterbolag inte rätt att utse arbetstagarledamöter
i moderbolagets styrelse. Det föreslås nu en specialbestämmelse
för koncerner och vid koncernliknande förhållanden innebärande att
samtliga anställda inom en koncern och vid ett koncernliknande förhållande
får rätt att medverka vid valet av arbetstagarledamöter i moderbolagets styrelse
(koncernstyrelsen).
InU 1975/76: 21
8
Industriverkets utredning remissbehandlas f. n., och en proposition med
förslag till ny lagstiftning har aviserats till våren 1976.
I motionen 1975:932, yrkandet 3, av herr Bohman m. fl. (m) begärs en
utvärdering av försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar innan beslut fattas om permanent
representation för de anställda. En sådan utvärdering föreslås bli
utförd av en kommitté med representation för de politiska partierna och
arbetsmarknadens parter.
Med hänsyn till att det numera föreligger en omfattande utvärdering som
verkställts under medverkan av ett stort antal representanter för både arbetstagare
och arbetsgivare får motionärernas önskemål anses vara tillgodosett.
Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.
I motionen 1975:1711 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp)
yrkas att löntagarna i dotterbolag till investmentbolag får lagfäst rätt att
utse representanter i de senares styrelse från den 1 januari 1976.
Som framgått av vad ovan anförts har industriverket aktualiserat en ändring
av lagstiftningen av det slag motionärerna begär. Frågan kan därmed
väntas bli behandlad i den proposition i ämnet som aviserats till våren
1976. Med hänsyn därtill bör inte heller denna motion leda till något initiativ
från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att motionerna 1975:932, yrkandet 3, och 1975:1711 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 november 1975
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nordgren (m). Nilsson
i Östersund (s). Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn
(s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m). Gustafsson
i Säffle (c). Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Ekinge (fp) och
Hallgren (vpk).
GOTA B 75 10366 S Stockholm 1975