InU 1975/76: 19
Inrikesutskottets betänkande
1975/76: 19
med anledning av motion om värdesäkring av pensioner för statstjänstemän
m. m.
Motionen
I motionen 1975: 183 av herrar Henmark (fp) och Molin (fp) yrkas att
riksdagen beslutar hemställa att regeringen framlägger förslag om
1. att statspensionärernas pensioner värdesäkras,
2. att en utjämning sker av pensionerna för personal som pensionerats
vid olika tidpunkter,
3. att statspensionärerna (är del av standardhöjning i samma utsträckning
som andra samhällsgrupper.
1 anslutning till yrkande 2 påtalas bl. a. att lönegradsuppflyttningar för
aktiva tjänstemän inte påverkar pensionerna för tjänstemän som avgått från
motsvarande befattningar. Vad motiveringen i övrigt beträffar torde få hänvisas
till motionen.
Gällande bestämmelser
Bestämmelserna om de statsanställdas pensioner finns i statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (SPR) med följdförfattningar. Vissa bestämmelser
i reglementet har med verkan fr. o. m. den 10 december 1974 givits
avtalskaraktär. Administrationen av statspensionerna handhas av statens
personalpensionsverk. Det statliga pensionsreglementet omfattar statsanställda
tjänstemän, oavsett anställningsform, vilka fyllt 20 år och innehar
anställning med minst halvtidstjänstgöring.
Pension kan utgå i form av ålderpension, sjukpension (beräknad på samma
sätt som ålderspensionen), förtidspension, egenlivränta, familjepension samt
familjelivränta.
Ålderspension enligt SPR utgår tidigast vid pensioneringsperiodens nedre
gräns. Vid pensioneringstillfället utgör hel ålderpension 65 procent av pensionsunderlaget,
vilket är beroende av befattningshavarens antal tjänsteår
samt lönegrad åren närmast före pensioneringstillfället. Lönen i denna befattning
kan därefter ha ökats dels genom att tjänsten har flyttats upp någon
eller några lönegrader, dels genom att lönen i lönegraden har höjts. Statspensionärerna
erhåller genom avtalsuppgörelserna kompensation för del
senare. Någon direkt effekt på pensionen av att pensionärens tidigare tjänst
flyttats upp någon eller några lönegrader erhålles ej.
De statliga pensionsförmånerna är samordnade enligt den s. k. bruttometoden
med förmånerna från den allmänna pensioneringen, dvs. folk-och
tilläggspensioneringen i lagen om allmän försäkring. Brutlosamordningen
1 Riksdagen 1975/76. IX sami. Nr 19
InU 1975/76: 19
2
innebär att den enskilde är berättigad till minst de förmåner som skall utgå
enligt pensionsreglementet.
Fr. o. m. den 1 januari 1974 har de statliga livräntorna gjorts värdebeständiga.
De bestäms numera på grundval av basbeloppet vid ingången av
det år då de utbetalas. Enligt en vid 1975 års förhandlingar mellan statens
avtalsverk och vederbörande personalorganisationer avtalad ändring skall
normal beloppet av pension ändras i samma grad som basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring. Parterna var även överens om att motsvarande
skulle gälla för pensioner som inte är beviljade enligt avtalet, dvs. pensioner
enligt äldre pensionsreglementen. En föreskrift härom togs in i förordningen
(1975:237) om statliga personalpensioner fr. o. m. den 1 juni 1975, m. m.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med yrkanden bl. a. om utjämning av pensionerna till f. d. statstjänstemän
behandlades av utskottet år 1973 (InU 1973: 33). Motionerna
avstyrktes av utskottet, som hänvisade till att de statsanställdas pensionsförmåner
tillhör de frågor som avgörs efter överläggningar mellan parterna
på arbetsmarknaden.
Utskottet tilläde:
Frågorna ägnas stor uppmärksamhet av de anställdas organisationer.
De handläggs i samma ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor.
Det innebär bl. a. att riksdagen genom sin lönedelegation
har möjlighet att öva inflytande även på pensionsområdet.
I anslutning till ett resonemang i den då aktuella motionen om att lönegradsförändringar
av en viss tjänst inte påverkade den tidigare innehavarens
pension framhöll utskottet att de statsanställdas pensioner sedan
mitten av 1960-talet genom generella påslag räknats upp med värdet av
lönegradsuppflyttningar och andra förbättringar av anställningsvillkoren.
Utskottet
1 motionen förordas att de statliga pensionerna skall värdesäkras och att
statspensionärerna skall fä del av standardhöjning i samma utsträckning
som andra samhällsgrupper. Motionärerna vill dessutom att vid beräkning
av pension för en tjänsteman hänsyn skall tas till lönegradsuppflyttning
som efter pensionsavgången vidtagits för tjänst av det slag han innehaft.
De statsanställdas pensionsvillkor avgörs efter förhandling eller överläggning
mellan avtalsverket och personalorganisationerna. Frågorna avgörs i
regel i samband med löneförhandlingar, och utfallet är en del av det totala
förhandlingsresultatet. Uppgörelse på pensionsområdet anmäls liksom andra
avtalsfrågor till regeringen och redovisas för riksdagens lönedelegation.
Utskottet har tidigare avstyrkt motioner om förbättrade pensionsförmåner
InU 1975/76: 19
3
för statstjänstemän med motivering att frågor av det slaget handläggs i
samma ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor för
statsanställda och att riksdagen i sådana frågor skall utöva sitt inflytande
genom lönedelegationen. Med hänvisning till dessa skäl, som alltjämt är
bärande, avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena. Utskottet vill
därutöver tillägga att som en del av resultatet av årets avtalsförhandlingar
de statliga pensionerna värdesäkrats genom anknytning till basbeloppet.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:183.
Stockholm den 25 november 1975
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nordgren (m). Nilsson
i Östersund (s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn
(s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Gustafsson
i Säffle (c). Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Ekinge (fp) och
Hallgren (vpk).
Särskilt yttrande
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge
(fp):
Enligt vår uppfattning har utvecklingen medfört att åtskilliga statstjänstemän
fått sina pensionsförmåner urholkade på ett oacceptabelt sätt. Staten
har ett ansvar mot sina tidigare tjänstemän och vi har därför den uppfattningen
att särskilda insatser bör göras för att ge kompensation till de
grupper som blivit missgynnade.
GOTAB 75 10375 S Stockholm 1975