InU 1975/76: 18

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:18

med anledning av motioner om anställningsskydd m. m.
Motionerna

1975:185 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av lagen om förbud mot arbetstagares avskedande
med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. och lagen om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m. i syfte att anpassa dessa lagar till lagen om anställningsskydd.

1975:400 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen hemställa

1. dels om skyndsamt utarbetande av förslag till lag som förbjuder all
svartlistning, uppsägning och avskedande på grund av deltagande i arbetskonflikt
m. m.,

2. dels om skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag om obligatorisk
arbetsförmedling.

1975:1718 av herrar Marcusson (s) och Göransson (s) vari yrkas att riksdagen
vidtar följande ändring i 33 5 lagen om anställningsskydd:

Nuvarande lydelse

Vill arbetsgivaren att arbetstagare
skall lämna anställningen när han
uppnår den gräns vid vilken han är
skyldig att avgå med ålderspension
eller, om sådan gräns icke finns, i
samband med att arbetstagaren fyller
67 år, skall han underrätta arbetstagaren
minst en månad i förväg. Detsamma
gäller, om arbetsgivaren vill
att arbetstagare skall lämna anställningen
när han får rätt till hel förtidspension
eller hell sjukbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Underrättelse enligt första stycket skall ske skriftligen.

Arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att
avgå med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, som har fyllt
67 år har icke rätt till längre uppsägningstid än en månad. Han har icke
heller företrädesrätt, när turordning skall bestämmas vid uppsägning eller

Föreslaxen lydelse
33 ss

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Sr 18

InU 1975/76:18

permittering, när återintagning i arbete skall ske efter permittering eller när
nyanställning skall äga rum.

Deltagande i arbetskonflikt som grund för uppsägning m. m.

Lagen om anställningsskydd bygger på principen att uppsägning från
arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Om en arbetsgivare bryter
mot denna regel kan domstol förklara uppsägningen ogiltig och utdöma
skadestånd. Åsidosätter arbetsgivaren domstolens ogiltigforklaring kan ytterligare
skadestånd utdömas. Vid uppsägning skall arbetsgivaren iaktta regler
om bl. a. uppsägningstid och uppsägningslön. Om en arbetstagare grovt åsidosatt
sina åligganden mot arbetsgivaren kan han avskedas utan iakttagande
av uppsägningstid.

I lagen anges inte närmare vad som skall anses som saklin grund för uppsägning.
då det inte ansetts lämpligt att ställa upp generella regler eller binda
rättsutvecklingen. I propositionen 1973:129 s. 120-129 har departementschefen
redogjort för vad som enligt hans mening utgör saklig grund för
uppsägning. I frågan om deltagande i arbetskonflikt skall utgöra sådan
grund anfördes (s. 125):

Ett deltagande i en facklig konflikt utgör givetvis normalt inte grund
för uppsägning. En situation där en strejk kan utgöra grund för uppsägning
är emellertid den då strejken är lag-eller avtalsstridig. Strejken kan då framstå
som ett sådant åsidosättande av den arbetsskyldighet som åvilar arbetstagarna
enligt deras anställningsavtal att arbetsgivaren bör ha rätt att vidta
uppsägning. Denna fråga är emellertid under övervägande inom arbetsrättskommittén.
Jag anser mig därför i detta lagstiftningsärende inte böra uttala
annat än att deltagande i en olovlig strejk under vissa förutsättningar måste
kunna utgöra grund för uppsägning. I kvalificerade fall - t. ex. när det rör
sig om någon som agiterar för eller annars spelar en framträdande roll vid
en allvarlig olovlig strejk - bör det även kunna bli fråga om omedelbart
avskedande.

Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget väcktes motioner i frågan. Det
yrkades i en partimotion av vänsterpartiet kommunisterna att riksdagen
skulle slå fast att deltagande i arbetskonflikt aldrig skulle utgöra grund för
uppsägning. I motioner av folkpartiet, centerpartiet och herr Arne Geijer
i Stockholm m. fl. (s) begärdes att riksdagen skulle uttala att deltagande
i lovlig konflikt inte skulle utgöra saklig grund för uppsägning samt att
vid den rättsliga bedömningen av deltagande i olovlig konflikt som skäl
för uppsägning hänsyn skulle tas till de omständigheter som utlöst konflikten.

Inrikesutskotret (1973:36) hemställde att motionerna inte skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd med följande motivering (s. 34):

Utskottet delar uppfattningen att deltagande i arbetskonflikter normalt
inte är giltig anledning till uppsägning. Detta gäller naturligtvis i utpräglad

InU1975/76:18

grad vid lovliga konflikter. I vissa undantagsfall har enligt hittillsvarande
praxis arbetsgivaren ansetts ha rätt att säga upp arbetstagare även i samband
med lovliga konflikter. Det har gällt fall där arbetsnedläggelsen leder till
att företaget avvecklar en verksamhet eller vid punktaktioner från en grupp
arbetstagare som representerar en liten organisation på arbetsplatsen. Hur
man skall se på dessa speciella situationer övervägs inom arbetsrättskommittén.
Inte heller vid olovliga konflikter bör en arbetsgivare ha rätt att utan
vidare säga upp arbetstagare. Man måste, såsom framhålls i flera av motionerna,
ta hänsyn till de omständigheter som utlöst konflikten. Det kan
exempelvis gälla förhållanden som arbetsledningens uppträdande eller dålig
arbetsmiljö. Konfliktens allmänna karaktär och varaktighet bör självfallet
också ha betydelse vid bedömningen.

De frågor som här behandlats övervägs som tidigare nämnts inom arbetsrättskommittén.
De resultat kommittén kommer fram till får betydelse
även för uppsägningsreglerna. I samband med att kommitténs förslag prövas
blir det tillfälle att åter ta upp de nu behandlade frågorna.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I en motion till 1974 års riksdal’ återkom herr Hermansson m. fl. (vpk)
med samma yrkande som år 1973. Riksdagen avslog motionen med hänvisning
till arbetsrättskommitténs väntade förslag (InU 1974:14 s. 7).

Arbetsrättskommittén behandlar i sitt betänkande SOU 1975:1 ingående
frågan om arbetsgivares rätt att omedelbart avskeda eller säga upp arbetstagare
som deltar i olovlig stridsåtgärd. Kommittén anför härom i sin sammanfattning: Kommittén

har även övervägt frågan om möjligheten att vid en olovlig
stridsåtgärd på arbetstagarsidan ingripa med avskedande eller uppsägning.
Vad angår tillåtna stridsåtgärder torde lagen om anställningsskydd innebära,
att arbetsgivaren inte får tillgripa avskedande eller uppsägning enbart av
den anledningen att arbetstagarna lovligen har gått till facklig strid. På denna
punkt sker en komplettering genom kommitténs förslag. Enligt dessa skall
nämligen avskedande och uppsägning på motsvarande sätt vara förbjudna
även i fall då stridsåtgärden visserligen är otillåten, men där skadestånd
enligt den nya lagen inte får åläggas arbetstagare emedan han deltagit i
åtgärden (se närmare om detta under 10.4.3). Detsamma skall för övrigt
gälla även i de fall skadestånd kan utgå men där domstolen finner att skadeståndet
bör jämkas till ett helt ringa belopp; liksom gällande lagstiftning
upptar även kommitténs lagförslag en regel (49 ä) om möjlighet att där det
finnes skäligt nedsätta skadeståndsbelopp liksom att helt befria från skadeståndsskyldighet.

Förbud mot svartlistning m. m.

Samtidigt med lagen om anställningsskydd antog riksdagen också en lag
om vissa anställningsfrämjande åtgärder. I den finns en bestämmelse att
arbetsmarknadsstyrelsen, om andra åtgärder inte hjälpt, kan förordna att
arbetsgivare inte får anställa andra arbetstagare än dem som arbetsförmedlingen
anvisat eller godtagit. Detta gäller emellertid endast i fråga om äldre
arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Andra bestäm -

InU 1975/76:18

melser om förbud att avvisa av arbetsförmedlingen anvisade arbetssökande
finns inte, ej heller bestämmelserom förbud mot "svartlistning” av arbetare.

I samband med förslaget till lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder
väckte vänsterpartiet kommunisterna en motion, vari bl. a. begärdes ett riksdagsuttalande
av innebörd att man borde överväga att ändra arbetsmarknadskungörelsen
så, att arbetsgivare hindras att på icke saklig grund, bl. a.
svartlistning, avvisa arbetssökande som anvisats av arbetsförmedlingen.

Inrikesulskotiei anförde i sitt betänkande följande (1973:36 s. 51):

Arbetsgivare bör självfallet inte avvisa arbetssökande på ovidkommande
grunder. En lagstiftning av det slag motionärerna avser bjuder emellertid
på flera svårigheter. För att få effekt skulle den antagligen behöva kombineras
med ett generellt arbetsförmedlingstvång. Enligt utskottets mening bör problemen
angripas på annat sätt. Utskottet vill här peka på att rekryteringsfrågorna
kan komma i ett annat läge genom det ökade personalinflytandet
på bl. a. dessa frågor som f. n. övervägs av arbetsrättskommittén. Även
frågan om föreningsrättsskyddet för arbetssökande tillhör de frågor som
kommittén kan väntas behandla. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motionen även i denna del.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1974 års riksdag avslogs på nytt motioner av samma innebörd från
vänsterpartiet kommunisterna.

Fråga om svartlistning togs också upp i en frågedebatt den 19 november
1974. Arbetsmarknadsministern redovisade därvid i princip samma inställning
som inrikesutskottet. Den 13 november i år besvarade arbetsmarknadsministern
en fråga om han vill medverka till införande av obligatorisk
arbetsförmedling för att därigenom förhindra att kvalificerade arbetssökande
förbigås vid rekrytering av arbetskraft. Ministern anförde att han ogillar
en rekryteringspolitik som diskriminerar vissa arbetssökande. Han ansåg
emellertid att obligatorisk arbetsförmedling inte var ett lämpligt sätt att
angripa problemet utan hänvisade till ett ökat löntagarinflytande över företagens
personalpolitik.

Uppsägningsskydd för långtidssjuka

Sjukdom godtas i princip inte som saklig grund för uppsägning. Om arbetsförmågan
nedsätts till följd av sjukdom skall i första hand omplacering
till ett mindre krävande arbete prövas. Om sjukdom medfören stadigvarande
nedsättning av arbetsförmågan som är så väsentlig att arbetstagaren inte
längre kan utföra arbete av någon betydelse kan dock sakligt skäl för uppsägning
vara för handen. I princip torde uppsägning inte anses tillåten så
länge arbetstagaren uppbär sjukpenning från allmän försäkringskassa. Detta
innebär att arbetsgivaren kan få vänta ett till två år innan uppsägning kan
aktualiseras.

Om arbetstagarens arbetsförmåga är så varaktigt nedsatt att han beviljas
hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring

InU 1975/76:18

kan han skiljas från anställningen utan uppsägning. Arbetsgivaren skall
skriftligen underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg om anställningsförhållandets
upphörande. Helt sjukbidrag kan beviljas den vars arbetsförmåga
på grund av sjukdom eller liknande orsak är nedsatt med minst
hälften under förutsättning att den nedsatta arbetsförmågan kan väntas bestå
under avsevärd tid.

Anställningsskydd enligt vissa särskilda lagar

Vid sidan av lagen om anställningsskydd finns sedan länge regler till
skydd mot obefogade uppsägningar i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller
havandeskap m. m. och i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
Vid införande av anställningsskyddslagen behölls efter viss omarbetning
de särskilda lagarna trots att de grunder som anges i lagarna inte kan anses
utgöra saklig grund för uppsägning enligt anställningsskyddslagen. Motiveringen
härför var att de särskilda lagarna till skillnad från anställningsskyddslagen
gäller för alla arbetstagare.

Enligt lagen om anställningsskydd skall anställning i princip vara tills
vidare, och visstidsanställningar är endast tillåtna i särskilt angivna fall. I
lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. finns en särskild bestämmelse
(2 ij) som medger att avtal får träffas om att anställning skall avse tiden
till dess värnpliktstjänstgöringen skall påbörjas under förutsättning att värnpliktstjänstgöringen
är bestämd till tiden i lag och skall pågå mer än tre
månader.

Familjestödsutredningen har i betänkandet Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar
(SOU 1975:62) föreslagit att lagen om förbud mot uppsägning
eller avskedande med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. skall
avlösas av en ny lag om rätt till föräldraledighet.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner som tar upp olika frågor
om anställningsskydd.

Anställningsskydd vid arbetskon/likt m. m.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) tar i motionen 1975:400 upp frågor som
prövats tidigare av riksdagen, nämligen anställningsskyddet för deltagare
i arbetskonflikt, arbetsgivares svartlistning av arbetssökande och frågan om
obligatorisk arbetsförmedling. Motionärerna vill ha förbud mot svartlistning
och mot avskedande eller uppsägning på grund av deltagande i arbetskon -

InU 1975/76:18

flikt. Vidare begär motionärerna att förslag skall läggas fram om obligatorisk
arbetsförmedling.

Frågan om anställningsskyddet vid deltagande i arbetskonflikt kommer
att behandlas i den proposition på grundval av arbetsrättskommitténs förslag
som väntas våren 1976. Med hänvisning härtill bör riksdagen inte nu göra
något uttalande i frågan.

När det gäller förbudet mot svartlistning har utskottet tidigare uttalat
att en arbetsgivare självfallet inte bör avvisa en arbetssökande på ovidkommande
grunder. Utskottet har emellertid avvisat tanken på lagstiftning och
hänvisat till det ökade personalinflytande som övervägdes av arbetsrättskommittén.
Det finns inte anledning att ompröva detta ställningstagande.
Det saknas också skäl att införa en obligatorisk arbetsförmedling av det
slag som motionärerna begär. I det sammanhanget vill utskottet endast
nämna att frågan om obligatorisk anmälan av lediga platser kan väntas
bli behandlad i en proposition som föreläggs riksdagen inom kort.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i dess helhet.

Uppsägningsskydd för långtidssjuka

Herrar Marcusson (s) och Göransson (s) föreslår i motionen 1975:1718
att anställningsskyddet för vissa långtidssjuka skall förstärkas.

Den som till följd av sjukdom eller liknande orsak fått sin arbetsförmåga
nedsatt med minst hälften kan tillerkännas helt sjukbidrag enligt lagen om
allmän försäkring,om nedsättningen i arbetsförmågan kan väntas bestå under
avsevärd tid. Enligt lagen om anställningsskydd har den sjukbidragsberättigade
samma ställning som den som tillerkänts hel förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring eller ålderpension. Det innebär att om arbetsgivaren
vill att anställningen skall upphöra behöver han inte säga upp vederbörande
utan endast en månad i förväg lämna ett meddelande om anställningens
upphörande.

Att entlediga en sjukbidragsberättigad från hans anställning ter sig enligt
motionärerna i många fall direkt inhumant och kan få negativa effekter
för tillfrisknandet. Motionärerna vill därför att lagstiftningen skall ändras
så att den sjukbidragsberättigade skall få samma anställningsskydd som
den som uppbär sjukpenning.

Utskottet ser positivt på förslaget. Det finns mycket som talar för att
anställningsskyddet för sjukbidragsberättigad bör förändras på det sätt motionärerna
tänker sig. En sådan reform skulle medföra bl. a. att en arbetsgivare
måste pröva omplaceringsmöjligheter och föra överläggningar innan
uppsägning kan ske. Det är uppenbart att en sådan ordning i många fall
måste vara till fördel för den anställde. Utskottet är emellertid inte berett
att utan närmare utredning tillstyrka en lagändring utan föreslår att regeringen
i lämpligt sammanhang tar upp den aktualiserade frågan och presenterar
förslag till lösning. Riksdagen bör underrätta regeringen om detta
ställningstagande.

InU 1975/76:18

Samordningen av lagstiftningen om anställningsskydd

I motionen 1975:185 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s) riktas kritik mot
brister i samordningen mellan lagen om anställningsskydd, å ena sidan,
och lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. samt lagen om motsvarande förbud
med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m., å andra sidan.

Utskottet är medvetet om att lagarna inte i alla avseenden är anpassade
till varandra på ett ändamålsenligt sätt, och utskottet har i betänkandet
1975/76:13 förutsatt att regeringen kommer att ta upp bl. a. samordningsfrågor
av det slag motionärerna aktualiserar. I anslutning till motionärernas
anmärkning att i samband med värnpliktstjänstgöring visstidsanställning
i en del fall är tillåten vill utskottet erinra om att syftet med den regeln
är att främja anställning av män som väntar på att göra sin första värnpliktstjänstgöring.
Regeln måste alltså bedömas mot den bakgrunden vid
en eventuell samordning med lagen om anställningsskydd.

Utskottet vill vidare erinra om att familjestödsutredningen nyligen lagt
fram ett lagförslag som skall avlösa lagen om förbud mot avskedande eller
uppsägning med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.

Med hänvisning till det anförda synes det inte erforderligt att riksdagen
tar något initiativ på grund av motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anställningsskyddet vid arbetskon/likt m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975:400,

2. beträffande anställningsskyddet för långtidssjuka att riksdagen
med anledning av motionen 1975:1718 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande samordningen av lagstiftningen om anställningsskydd
att motionen 1975:185 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 november 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nordgren (m). Nilsson
i Östersund (s). Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn
(s), fru Jonäng (c) fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m). Gustafsson
i Säffle (c). Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Hallgren (vpk)
och Carlström (fp).

InU 1975/76: 18

Reservation

Anställningsskyddet vid arbetskonflikt m. m. (punkt 1)

av herr Hallgren (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar "Frågan om"
och slutar "dess helhet" bort ha (oljande lydelse:

Att samhället tolererar att anställda i vissa fall får avskedas eller sägas
upp i samband med arbetskonflikt liksom att samhället inte ingriper mot
svartlistning av arbetare visar hur präglad av klassintressen den arbetsrättsliga
lagstiftningen är. Inställningen, som lagfästes år 1928, att löntagarna
skall hållas nere med hjälp av lagar som hindrar dem att effektivt använda
fackliga stridsmedel är alltjämt förhärskande bland dem som har den reella
bestämmanderätten i samhället.

Enligt utskottets uppfattning miste de påtalade missförhållandena undanröjas.
Utskottet förutsätter därför att det förslag till ny arbetsrättslig lagstiftning
som är under utarbetande och kan väntas föreläggas riksdagen
nästa år tillgodoser de önskemål som förs fram i motionen 1975:400 av
herr Hermansson m. fl. (vpk). Förutom klara förbud mot avskedande eller
uppsägning för deltagande i arbetskonflikt samt förbud mot svartlistning
bör förslag läggas fram som ger samhället möjlighet att med hjälp av obligatorisk
arbetsförmedling inskrida mot arbetsgivare som svartlistar arbetare
eller i övrigt tillämpar en diskriminerande anställningspolitik.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande anställningsskyddet vid arbetskonflikt ni. ni. att riksdagen
med bifall till motionen 1975:400 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 75 10296 S Stockholm 1975