InU 1975/76:15

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:15

med anledning av motion om kunskaper i finska språket som
merit vid tillsättning av tjänst

Motionen

I motionen 1975:948 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) yrkas att
riksdagen beslutar att kungörelsen (1930:33) angående kunskap i finska språket
såsom befordringsgrund vid tillsättande av vissa tjänstebefattningar skall
göras tillämplig i hela riket.

Motionärerna anför bl. a. att språket utgör ett stort problem för de finländare
som bor i Sverige och enbart talar finska. Av de ca 300 000 finländare
som vistas i Sverige talas enbart finska av 68 procent, dvs. drygt 200 000.
Dagligen ställs dessa människor i den situationen att de inte kan förstå
eller göra sig förstådda. Det kan även för personalen hos myndigheter, offentliga
institutioner, post och telegraf m. m. visa sig nästan omöjligt att
ge service eller uppfatta önskemål från dem som talar enbart finska.

Motionärerna anser det önskvärt med ökade kunskaper i finska språket
hos myndigheter av ovannämnt slag. De vill därför att finska skall räknas
som merit vid tjänstetillsättningar. Motionärerna föreslåratt detta genomförs
genom att de regler om finska som tjänstemerit som gäller enligt en särskild
kungörelse för Norrbottens län görs tillämplig i hela landet.

Gällande regler

I kungörelsen (1930:33) om kunskap i finska språket såsom befordringsgrund
vid tillsättande av vissa tjänstebefattningar förordnas ”att vid tillsättning
av befattning i trakt inom Norrbottens län, där finska språket mera
allmänt talas, skäligt avseende skall fästas å kunskap i nämnda språk".

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.

Riksdagen antog i våras regeringens proposition 1975:26 (InU 1975:6)
med förslag till övergripande mål och riktlinjer för den framtida invandraroch
minoritetspolitiken.

I propositionen framhölls bl. a. att det är önskvärt att ytterligare ansträngningar
görs för att öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl
socialarbetare som personal vid olika vårdinstitutioner. Även för skolans
del föreslogs ökade insatser för bättre tillgång på tvåspråkig personal.

1 propositionen togs även upp frågan om auktorisation och godkännande
av bl. a. tolkar, en uppgift som föreslogs bli ålagd kommerskollegium.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Nr 15

InU1975/76:15

Kartläggning av tillgången på tvåspråkig sjukvårdspersonal

Tillgången på språkkunnig sjukvårdspersonal, särskilt läkare, skall kartläggas
av socialstyrelsen och statens invandrarverk. Tanken bakom initiativet
är att tvåspråkiga läkare som förklarat sig villiga till detta skall utnyttjas
för särskilda vårdfall där det är viktigt att patienten får träffa en specialist
som talar samma språk som patienten.

En förteckning över berörda läkare med kunskaper i olika språk skall
enligt planerna finnas på varje landsting. 1 en del speciella fall har man
tänkt sig att också kunna gå över länsgränserna vid detta samarbete. Slår
försöket väl ut föreligger preljminära planer på en fortsättning med andra
yrkesgrupper som psykologer, socionomer och sjuksköterskor.

Statistiska uppgifter

Totalt antal invånare med utländskt medborgarskap den 31 december
1974 med fördelning på län redovisas i följande tabell. Vidare framgår av
tabellen den procentuella andelen finska medborgare av det totala antalet
utländska medborgare med fördelning på län.

Toräll amal invånare med utländskt medborgarskap samt procentandel finska

medborgare därav den 31 december 1974 fördelat på län

Län	Totalt antal inv. Därav med finskt med utländskt medborgarskap medborgarskap1 %
Stockholms län	118841	48,9
Uppsala län	11083	48,9
Södermanlands län	17 337	72,0
Östergötlands län	14 224	51,1
Jönköpings län	11 817	33,0
Kronobergs län	6 223	16,8
Kalmar län	5 205	28,8
Gotlands län	364	44,0
Blekinge län	6 342	412
Kristianstads län	7 065	16,7
Malmöhus län	43 603	12,2
Hallands län	7 899	19,0
Göteborgs o. Bohus län	48 291	36,7
Älvsborgs län	24 036	60,0
Skaraborgs län	7 587	57,1
Värmlands län	6 902	332
Örebro län	10 974	64,1
Västmanlands län	21686	70,6
Kopparbergs län	8 861	642
Gävleborgs län	6 755	67,1
Västernorrlands län	4 277	69,4
Jämtlands län	1 545	32,4
Västerbottens län	2 563	552
Norrbottens län	7 678	84,0
Hela riket	401 158	45,7

'Källa: Folkmängd 31 dec. 1974, del 3, SCB.

InU 1975/76:15

Fråga i riksdagen

Den 28 maj 1970 svarade statsrådet Löfberg på en enkel fråga om kungörelsen
(1930:33) angående kunskap i finska språket såsom befordringsgrund
vid tillsättandet av vissa tjänstebefattningar kan tillämpas i orter även i
andra delar av landet än Norrbotten i det fall ett stort antal finsktalande
personer är verksamma.

Statsrådet anförde i sitt svar bl. a. att den åberopade kungörelsen främst
avser gränsområden till Finland, där en stor del av den bofasta befolkningen
är finsktalande. Särskilt behov har ansetts föreligga att vid tillsättning av
tjänster inom sådant område kunskap i finska skall vara en befordringsgrund,
fortsatte statsrådet. Närmast innebär kungörelsen därför en viss precisering
av sökandes skicklighet som befordringsgrund enligt regeringsformen.

De problem i språkhänseende som kan föreligga i orter i andra delar
av landet skilde sig enligt statsrådets mening i flera hänseenden från förhållandena
i nämnda gränsområden. Statsrådet erinrade även om att frågeställningen
ej kan begränsas enbart till finskspråkiga invandrares situation.

Uppenbarligen är det, fortsatte statsrådet, av stor betydelse för invandrarnas
anpassning til! det svenska samhället att det hos offentlig myndighet,
med vilken de får kontakt, finns någon som talar deras språk. Många gånger
kan denna fråga endast lösas genom att särskild tolk anlitas.

Enligt statsrådets mening är det naturligt att vid tillsättning av sådana
tjänster på aktuella orter, som medför kontakt med utländsk arbetskraft
och deras familjer, hänsyn tas till sökandes språkkunskaper. Statsrådet ansåg
det emellertid inte lämpligt att föreslå en utvidgning av tillämpningsområdet
för 1930 års kungörelse.

Utskottet

Enligt en kungörelse från år 1930 skall vid tillsättning av statlig befattning
i trakt inom Norrbottens län, där finska språket talas mer allmänt, skäligt
avseende fästas vid kunskap i detta språk. 1 motionen yrkas att kungörelsen
skall göras tillämplig i hela riket. Motionärerna anför bl. a. att de finländare,
som bor i Sverige och enbart talar finska, dagligen ställs i den situationen
att de inte kan förstå eller göra sig förstådda. Problemet skulle kunna lösas
genom att tjänster vid olika myndigheter m. m. i ökad utsträckning tillsätts
med tvåspråkiga sökande. Mot denna bakgrund anser motionärerna att kunskap
i finska språket skall utgöra merit vid sökande av tjänst.

Utskottet instämmer i det syfte som ligger bakom motionen, nämligen
att det är viktigt att i språkligt avseende på olika sätt hjälpa icke svensktalande
invandrare. Olika åtgärder med denna inriktning har också vidtagits. I propositionen
1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.
framhölls bl. a. att det är önskvärt att ytterligare ansträngningar görs för
att öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl socialarbetare som
personal vid olika vårdinstitutioner. I detta sammanhang vill utskottet också

InU 1975/76: 15

nämna den kartläggning av tillgången på tvåspråkig sjukvårdspersonal, särskilt
läkare, som socialstyrelsen och statens invandrarverk påbörjat.

Utskottet anförde i sitt betänkande förra året om invandrarfrågor (InU
1974:6) att en fullgod tolkservice är en kärnfråga när det gäller invandrarnas
möjligheter att ta vara på sina rättigheter och klara sig i svåra situationer.
I linje härmed ställde sig utskottet tidigare i år bakom det i propositionen
1975:26 framlagda förslaget om bl. a. auktorisation av tolkar (InU 1975:6).

När det gäller motionärernas förslag vill utskottet anföra följande. En
ökad rekrytering av flerspråkig personal är önskvärd hos myndigheter och
institutioner på orter med större språkliga minoriteter bland befolkningen.
Det kan därför vara berättigat att vid tillsättning av vissa tjänster tillmäta
kunskaper i främmande språk ett särskilt meritvärde. Ett sådant hänsynstagande
till språkkunskaper bör emellertid kunna ske inom ramen för gällande
principer för tjänstetillsättning, och en författningsreglering av det
slag motionärerna föreslår är knappast behövlig. Motionärernas förslag är
dessutom behäftat med den svagheten att det endast tar sikte på finska
språket och statliga befattningar, medan problemen kan vara minst lika
svåra när det gäller andra språk och kommunala tjänster, exempelvis inom
social-, hälso- och sjukvården.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionen.

Utskottet hemställer

att motionen 1975:948 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Näi-varancie: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund
(c). Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s). Oskarson
(m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk). Granstedt (c). Fransson
(c), fru Ekhoim-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström (fp).

GOTAB 75 10272 s Slockholm 1975