InU 1975/76:14

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:14

med anledning av motioner om dubbelt medborgarskap
Motionerna

I motionen 1975:188 av herr Söderström m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att undanröja de problem som
fortfarande finns med dubbelt medborgarskap för barn, födda av svenska
medborgare.

I motionen 1975:1739 av fru Theorin m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begären översyn av medborgarskapslagen
i avsikt att likställa man och kvinna och att därvid möjligheten för barn
med dubbelt medborgarskap att vid 18 års ålder självt välja sitt medborgarskap
beaktas,

2. att riksdagen begär att regeringen i internationella sammanhang aktualiserar
jämställdheten mellan kvinna och man i medborgarskapslagstiftningen.

Motionen 188

Motionen syftar på barn till balter med svensk-sovjetiskt medborgarskap.
Som bakgrund återges bl. a. följande utdrag ur ett av statsrådet Lidbom
den 11 december 1972 lämnat svar på en interpellation (nr 219) av herr
Söderström om rättsskyddet för svenskar med dubbelt medborgarskap:

Beträffande herr Söderströms andra fråga vill jag säga följande. I samband
med förslag till riksdagen angående godkännande av en konsularkonvention
mellan Sverige och Sovjetunionen (prop 1968:18) tog utrikesutskottet i sitt
utlåtande över propositionen (UU 1968:8) även upp frågan om de dubbla
medborgarskapen. Det sägs i utskottets uttalande följande:

”Det må i detta sammanhang nämnas att det tidigare antagits att ett
barn till en sovjetisk medborgare alltid erhållit sovjetiskt medborgarskap.
Detta skulle ha gällt även om föräldrarna (eller en av dem) haft dubbelt
medborgarskap - t. ex. även svenskt - och varit bosatta utanför Sovjetunionen.
Utrikesdepartementet har emellertid nyligen från det sovjetiska utrikesministeriet
erhållit uppgifter som synes innebära en ändring av dessa
bestämmelser. I en skrivelse från utrikesdepartementet till berörda svenska
instanser heter det härom.

Ur svensk synpunkt synes i beskedet särskilt följande vara av vikt att
uppmärksamma. Ett barn, vars ena förälder är sovjetisk och andre förälder
annat lands medborgare och som födes då båda föräldrarna ha hemvist
utom Sovjetunionen, upptages till sovjetisk medborgare först genom registrering
med båda föräldrarnas medgivande antingen hos sovjetiskt konsulat
eller hos vistelselandets myndigheter, varvid i senare fallet skriftlig
eller muntlig förklaring från båda föräldrarna om val av sovjetiskt med 1

Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 14

InU 1975/76:14

borgarskap för barnet skall avgivas. Sovjetiska myndigheter godkänner i
sistnämnda fall såsom bevis bekräftelse från vistelselandets myndigheter
om avgivande av dylik förklaring.

Följden av det sagda torde bl. a. vara att barn mellan två svenska medborgare,
av vilka den ena tillika är sovjetisk medborgare enligt sovjetisk
lagstiftning, ej automatiskt erhåller sovjetiskt medborgarskap, när båda föräldrarna
vid barnets födelse vistas utom riket. Förvärv av sovjetiskt medborgarskap
sker sålunda först efter visst registreringsförfarande. Därest sådan
registrering ej skett, är ett barn i dylikt äktenskap, vilket givetvis är svensk
medborgare enligt svensk lag, sålunda ej sovjetisk medborgare enligt sovjetisk
lag.”

Vad här citerats delgavs på sin tid - förutom olika myndigheter - även
Estniska kommittén. Genom de upplysningar som sålunda erhållits av sovjetiska
vederbörande efter framställningar från svensk sida står det klart
att problemet med de dubbla svensk-sovjetiska medborgarskapen - såvitt
gäller de här i landet bosatta balterna - kommer att så småningom försvinna
av sig självt.

Jag vill tillägga att de försök, som gjorts att lösa problemen med de dubbla
medborgarskapen genom internationella överenskommelser, hittills varit
föga framgångsrika. Beträffande Sovjet finns det inte något exempel på att
detta land ingått ett medborgarskapsavtal med ett icke-kommunistiskt land.
Jag tror därför att förutsättningar för ett bilateralt avtal mellan Sovjet och
Sverige är försvinnande små.

Motionärerna anser att statsrådet Lidboms slutsats - att problemet med
de dubbla svensk-sovjetiska medborgarskapen så småningom kommer att
försvinna - inte är helt adekvat, eftersom barn till svenska medborgare
som båda även är sovjetiska medborgare automatiskt får sovjetiskt medborgarskap.
De anser att ett påpekande i lämplig form från utrikesdepartementet
till de sovjetiska myndigheterna borde kunna medföra ett positivt
resultat, så att barn till föräldrar med svenskt medborgarskap inte belastas
med dubbelt medborgarskap oavsett om båda eller endast en av föräldrarna
samtidigt betraktas som sovjetisk medborgare.

Motionen 1739

Motionärerna erinrar inledningsvis om att enligt 1950 års lag om medborgarskap
förvärvas svenskt medborgarskap vid födelsen av barn i äktenskap
om fadern är svensk medborgare och av barn utom äktenskap om
modern är svensk medborgare. Endast om barnet är fött i Sverige och fadern
är statslös eller barnet vid födelsen inte erhåller faderns medborgarskap kan
ett barn i äktenskap där endast modern är svensk medborgare följa moderns
medborgarskap. Motsvarande förbehåll finns inte om endast fadern är svensk
medborgare. Härigenom görs en åtskillnad mellan svensk man och kvinna.

De principer som medborgarskapslagen bygger på tas härefter upp av
motionärerna till kritisk granskning. Det avsteg från makars likställighet
som görs genom att barnet i första hand anses härstamma från fadern har
rättfärdigats med önskan att undvika dubbelt medborgarskap eller stats -

InU 1975/76:14

löshet. Men eftersom inte alla länder bygger sin lagstiftning på samma principer
som Sverige, kan den svenska lagen inte hindra uppkomsten av dubbelt
eller t. o. m. trefaldigt medborgarskap. Vidare påtalas att samma princip
leder till att svenska myndigheter inte kan begära utlämnande av barn som
förts ut ur landet av utländsk far trots att den svenska modern vid skilsmässa
tilldömts vårdnaden om barnet.

Motionärerna anser att man måste acceptera möjligheten av dubbelt medborgarskap
för barn. En väg att undgå de problem som härigenom uppstår
är att låta varje innehavare av dubbelt medborgarskap vid 18 års ålder välja
nationalitet.

Den slutsats motionärerna kommer till är att nuvarande medborgarskapslag
hunnit bli otidsenlig. Annan lagstiftning har successivt ändrats mot
likställighet mellan föräldrar. Det påpekas att en översyn av gällande bördsregler
har påbörjats på initiativ av 1974 års höstriksdag. Mot bakgrunden
. av det anförda är det befogat att också se över medborgarskapslagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om befrielse från sov/etiskt medborgarskap för personer av baltiskt
ursprung togs upp i motionen 1973:149. Motionärerna ville att Sverige på
diplomatisk väg skulle söka nå en överenskommelse med Sovjetunionen
som gjorde det möjligt för svenska medborgare, som tidigare varit medborgare
i Estland, Lettland och Litauen, och för deras barn att genom en
administrativ anmälan till svensk myndighet få befrielse ”från sitt påtvingade
sovjetiska medborgarskap och varje annan formell samhörighet med
Sovjetunionen”. Motionen behandlades av utrikesutskottet (UU 1973:7).
Efter att ha redovisat tidigare riksdagsuttalanden i samband med Sveriges
anslutning till 1963 års Europarådskonvention om begränsning av flerfaldigt
medborgarskap m. m. tilläde utrikesutskottet att det låg i linje med den
redovisade svenska inställningen till frågor om dubbelt medborgarskap att
regeringen även utanför den europeiska konventionens ram fortsätter att
verka för överenskommelser med främmande makter, varigenom de negativa
verkningarna av dubbelt medborgarskap kan avlägsnas. I detta arbete
ingår bl. a. att söka undanröja olägenheter av det slag som beskrivs i motionen.
Utrikesutskottet ansåg att det huvudsakliga syftet med motionen
sålunda torde vara tillgodosett och fann densamma besvarad med vad utskottet
anfört. Reservation avgavs av företrädarna för centerpartiet, moderata
samlingspartiet och folkpartiet. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1967-1969 års riksdagar framställdes motionsyrkanden om ändring
av medborgarskapslagen av innebörd att barn som föds i Sverige skall fl
svenskt medborgarskap om den ena av föräldrarna är svensk medborgare.
Vid dessa riksdagar förföll frågan, eftersom första och andra kammaren
fattade olika beslut, och sammanjämkning av kamrarnas beslut inte befanns
möjlig.

1* Riksdagen 1975/76. IS sami. Nr 14

InU 1975/76:14

Frågan återkom motionsledes vid 1970 års riksdag. Första lagutskottet
(1LU 1970:50) vidhöll därvid sin tidigare uppfattning att ett bifall till de
då aktuella motionerna skulle leda till dubbelt medborgarskap i stor omfattning
och att ett smidigt utnyttjande av möjligheterna till avsteg från
de allmänna naturalisationsvillkoren kunde tillmötesgå barnens intressen.
Utskottet ansåg inte heller att motionsförslaget kunde betraktas som en
fråga om jämlikhet mellan könen och avstyrkte motionerna. Utskottets hemställan
bifölls denna gång av båda kamrarna.

I samma utlåtande av första lagutskottet behandlades även ett motionsyrkande
om internationellt samordnad medborgarskapslagstiftning. Yrkandet
avstyrkes med hänvisning till nyssnämnda Europarådskonvention och till
det initiativ som föregående år tagits i Nordiska rådet om förberedande
utredning om barns medborgarskap. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen
även i denna del.

Internationellt samarbete

Sverige har tillträtt ovannämnda 1963 års Europarådskonvention om begränsning
av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser
i fall av flerfaldigt medborgarskap. Konventionen vill förebygga uppkomsten
av flerfaldiga medborgarskap genom den grundläggande principen att den
som till följd av uttrycklig viljeförklaring genom bl. a. naturalisation vinner
medborgarskap i en stat skall förlora sitt tidigare medborgarskap i annan
stat. Den som redan är medborgare i mer än en stat skall kunna avsäga
sig ett eller flera av dessa medborgarskap. När det gäller militära förpliktelser
vid flerfaldigt medborgarskap är den allmänna grundsatsen att militärtjänst
inte skall kunna åläggas i mer än en av de fördragsslutande staterna.

I ett medlemsförslag till Nordiska rådet år 1968 föreslogs en översyn av
de nordiska medborgarskapslagarna. På förslag av rådets juridiska utskott
antogs en rekommendation (6/1970) till regeringarna att undersöka om vid
fastställande av medborgarskap större hänsyn kan tas till principen om barnets
intresse, med tanke på att frågan eventuellt senare kan aktualiseras
på internationellt plan. Finland utsågs till koordinerande land. En samnordisk
arbetsgrupp har tillsatts för att behandla denna rekommendation
jämte en samtidigt antagen rekommendation (7/1970) om naturalisation
i samband med giftermål. Arbetsgruppens resultat kan väntas bli presenterat
inom kort.

Efter förslag av bl. a. svenska delegater till Europarådet antog dess rådgivande
församling år 1973 en rekommendation (nr 696) om särskilda aspekter
på förvärv av medborgarskap. I rekommendationen uttalas att problemen
angående medborgarskap som en följd av att makar inte har samma medborgarskap
fordrar en adekvat lösning och att ländernas lagstiftning bör
förbättras för att lösa detta problem. Vidare betonas att problem också uppkommer
beträffande medborgarskap för barn som är födda i äktenskap av

InU 1975/76:14

föräldrar med olika medborgarskap samt att det är önskvärt att i viss utsträckning
låta man och hustru besluta om vilket av deras två medborgarskap
som de vill ha för egen del och för sina barn. Slutligen rekommenderas
Europarådets ministerråd att studera möjligheten att utarbeta en europeisk
konvention på detta område. Med anledning av rekommendationen
har tillsatts en expertgrupp, i vilken Sverige är representerat med två företrädare
för arbetsmarknadsdepartementet.

Remissyttranden

Yttranden över motionerna 188 och 1739 har inhämtats från statens invandrarverk.
Yttrandena återges i bilaga till detta betänkande.

Utskottet

De två motioner som behandlas i betänkandet har anknytning till frågan
om dubbelt medborgarskap.

I motionen 188 av herr Söderström m. fl. (m) behandlas problemen för
barn som får både svenskt och sovjetiskt medborgarskap till följd av att
föräldrarna har sådant dubbelt medborgarskap. Motionärerna vill att man
skall försöka komma till rätta med dessa problem genom hänvändelse i
lämplig form till de sovjetiska myndigheterna.

Utskottet delar motionärernas allmänna uppfattning när det gäller situationen
för den grupp människor det här är fråga om. Såsom motionärerna
säger föreligger det emellertid avsevärda faktiska svårigheter att komma
till rätta med problemen. Det är dock möjligt att de praktiska olägenheterna
av det dubbla medborgarskapet kan komma att mildras som följd av de
resultat som uppnåtts vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.
Enligt konferensens slutdokument, undertecknat den 1 augusti 1975 i Helsingfors,
har de deltagande staterna när det gäller samarbetet på humanitära
och andra områden uttryckt sin avsikt att bl. a. främja kontakter på basen
av familjeband, underlätta resande av personliga eller yrkesmässiga skäl
och förbättra villkoren för turism på individuell eller kollektiv bas.

Utskottet utgår från att regeringen på olika nivåer fortsätter att verka
för överenskommelser med främmande makter med syfte att begränsa fall
av dubbelt medborgarskap. Dessutom förutsätter utskottet att regeringen
även på annat sätt tar till vara alla de möjligheter som står till buds att
undanröja negativa effekter av dubbelt medborgarskap för berörda enskilda
personer.

Med det anförda får motionen anses tillgodosedd i sak. Någon särskild
åtgärd från riksdagens sida synes inte vara nödvändig.

Fru Theorin m. fl. (s) tar i motionen 1739 upp medborgarskapslagen till
kritisk granskning ur aspekten likställighet mellan män och kvinnor. De
yrkar en översyn av lagen med utgångspunkt i denna aspekt och framhåller

InU 1975/76:14

samtidigt att barn med dubbelt medborgarskap från 18 års ålder bör ha
rätt att självt välja mellan dessa medborgarskap. Jämställdheten mellan män
och kvinnor i medborgarskapslagstiftningen bör dessutom enligt motionärerna
aktualiseras från svensk sida i internationella sammanhang.

Yttrande över motionen har avgivits av statens invandrarverk.

Huvudregeln i den svenska medborgarskapslagen är att barnets medborgarskap
bestäms av faderns nationalitet. När det gäller barn födda i äktenskap
mellan svensk kvinna och utländsk man får barnet moderns svenska medborgarskap
endast om fadern är statslös eller barnet eljest inte vid födelsen
fått faderns medborgarskap. I dessa fall krävs dessutom att barnet är fött
i Sverige.

Dessa regler är otvivelaktigt ett avsteg från principen om makars likställighet.
Det förhållandet var man medveten om redan när nuvarande
medborgarskapslag antogs år 1950. Avsteget motiverades med att ett automatiskt
förvärv av moderns svenska medborgarskap i de fall fadern är
utlänning i många fall skulle medföra dubbelt medborgarskap, eftersom
flertalet länders medborgarskapslagar ger barn i äktenskap faderns medborgarskap.

Sedan medborgarskapslagen antogs har kraven på makars likställighet
vuxit i styrka, och på andra områden har åtskilliga reformer genomförts
för att nå jämställdhet mellan könen. Motionärerna kan därför inte utan
fog hävda att medborgarskapslagen ur denna aspekt har blivit otidsenlig.
Liknande synpunkter på principerna för en medborgarskapslagstiftning har
kommit fram även utomlands. Ett konkret uttryck härför är att Europarådet
år 1973 har antagit en rekommendation om särskilda aspekter på förvärv
av medborgarskap. Enligt rekommendationen bör de problem som uppstår
till följd av att makar inte har samma medborgarskap få en adekvat lösning
genom att ländernas lagstiftning förbättras i detta avseende. De problem
som uppkommer beträffande medborgarskap för barn födda i äktenskap
av föräldrar med olika medborgarskap behandlas också. Möjligheterna att
utarbeta en europeisk konvention på detta område bör studeras. Med anledning
av rekommendationen har tillsatts en expertkommitté i vilken Sverige
är företrätt.

Ett internationellt samarbete av det slag motionärerna önskar har alltså
redan satts i gång. Ett sådant arbete tar erfarenhetsmässigt viss tid. I avvaktan
på resultatet av arbetet kan man, som invandrarverket framhåller, nå samma
praktiska konsekvenser som en lagändring skulle leda till genom en generös
tillämpning av reglerna om naturalisation av barn med svensk mor. Praxis
är redan liberal i sådana fall. Det kan dessutom i sammanhanget erinras
om att en nordisk arbetsgrupp inom kort kommer att redovisa sina förslag
med anledning av en av Nordiska rådet antagen rekommendation till regeringarna
att undersöka om vid fastställande av medborgarskap större hänsyn
kan tas till principen om barnets intresse. Frågan om ytterligare liberalisering
vid naturalisation av barn med svensk mor har slutligen också
aktualiserats av invandrarutredningen.

InU 1975/76:14

Som redan antytts ser utskottet med sympati på motionens tanke att
strävandena mot jämställdhet mellan män och kvinnor bör komma till uttryck
även i medborgarskapslagstiftningen. Då ett internationellt samarbete
i detta syfte redan har inletts i Europarådets regi anser utskottet emellertid
i likhet med invandrarverket att det bör anstå med en översyn av det slag
som motionärerna tänker sig.

Utskottet hemställer

att motionerna 1975:188 och 1975:1739 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 11 november 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Nänvrande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund
(c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson
(m). Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), Fransson
(c), fru Ekholm-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström (fp).

InU 1975/76:14

Bilaga

Yttranden av statens invandrarverk över motionerna 1975:188 och
1975:1739

Motionen 188

Frågan om dubbelt medborgarskap för personer från Estland, Lettland
och Litauen som blir svenska medborgare har debatterats i Sverige under
flera år. Det har i debatten framförts bl. a. politiska, medborgarskapsrättsliga
och folkrättsliga aspekter i denna fråga.

Regeringens bedömning har varit att det är mycket små möjligheter att
få till stånd en ändring eller ett avtal i denna fråga mellan Sverige och
Sovjetunionen.

Invandrarverket har full förståelse för att det för många människor måste
kännas otillfredsställande att ha dubbelt medborgarskap på det sätt motionärerna
anfört.

Verket anser det önskvärt att en lösning av dessa problem kan komma
till stånd. Syftet med motionen - att undvika dubbelt medborgarskap -överensstämmer med de allmänna principer som sedan länge tillämpats
i svensk medborgarskapsrätt. Det ligger emellertid utanför verkets kompetensområde
att göra en bedömning av hur man från svensk sida bör agera
i frågan.

Motionen 1739

Enligt den nu gällande medborgarskapslagen förvärvar barn i äktenskap
mellan svensk kvinna och utländsk man svenskt medborgarskap endast
om fadern är statslös eller barnet eljest inte vid födelsen får faderns medborgarskap.
För att barn i sådant äktenskap skall bli svensk medborgare
krävs dessutom att barnet föds i Sverige. Dessa regler innebär självfallet
ett avsteg från principen om att man och kvinna skall vara likställda i medbo
rgarskapshänseende.

Undantaget från denna princip har motiverats med att ett automatiskt
förvärv av moderns svenska medborgarskap skulle medföra dubbelt medborgarskap
i utomordentligt stor omfattning. Enligt flertalet länders medborgarskapslagstiftning
förvärvar nämligen barn i äktenskap faderns medborgarskap.
Det bör anmärkas att detta även gäller många länder som tilllämpar
principen "jus soli”, t. ex. Storbritannien. Ett barn i äktenskap mellan
en svensk kvinna och en brittisk man blir sålunda brittisk medborgare även
om det fötts utanför Storbritannien.

En av huvudprinciperna i svensk medborgarskapsrätt har varit att dubbelt
eller flerfaldigt medborgarskap bör undvikas. Denna princip har kommit
till uttryck i 1963 års europaarådskonvention om begränsning av fall av
flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt
medborgarskap. Sverige har ratificerat konventionen den 5 mars 1969. I
konventionens inledning sägs bl. a. att de undertecknade medlemsstaterna
"anser att fall av flerfaldigt medborgarskap är en källa till svårigheter
och att en gemensam strävan att så långt som möjligt begränsa antalet
fall av flerfaldigt medborgarskap medlemsstaterna emellan sammanfaller
med Europarådets syfte”.

Den i motionen aktualiserade frågan om mannens och kvinnans likstäl -

InU 1975/76:14

Bilaga

lighet i medborgarskapshänseende är som framgår av nedanstående, för närvarande
under behandling inom Nordiska rådet och Europarådet.

I ett i december 1968 daterat medlemsförslag hemställde några ledamöter
i Nordiska rådet att rådet bl. a. måtte rekommendera regeringarna att genomföra
sådana ändringar i medborgarskapslagstiftningen, att barn inom äktenskap
mellan utländsk man och kvinna, som är medborgare i nordiskt
land, kan förvärva medborgarskap i moderns hemland från födelsen.

I sitt betänkande över medlemsförslaget anförde Nordiska rådets juridiska
utskott bl. a. att ett tillmötesgående av medlemsförslaget skulle medverka
till att ifrågavarande barn fick dubbelt medborgarskap. Utskottet ansåg att
det var väsentligt att detta såvitt möjligt undveks och hänvisade härvid
till den ovannämnda europarådskonventionen. De remissutlåtanden och utredningar
som tidigare gjorts i frågan visade enligt utskottet att det inte
alltid är säkert att det är i ett barns intresse att förvärva en bestämd föräldraparts
medborgarskap. Det kunde därför ifrågasättas om man inte borde
överväga på vilket sätt man kunde ta direkt hänsyn till barnets intresse
i det enskilda fallet.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle hemställa hos regeringarna
att undersöka om vid fastställandet av medborgarskap större hänsyn kunde
tas till principen om barnets intresse, med tanke på att frågan eventuellt
senare kunde aktualiseras på internationellt plan. Nordiska rådet antog rekommendationen
i enlighet med utskottets förslag. En arbetsgrupp på tjänstemannanivå
med representanter från Danmark, Finland, Norge och Sverige
arbetar för närvarande med den i rekommendationen åsyftade utredningen.
Frågan om barns medborgarskap har inom Europarådet senast aktualiserats
genom en år 1973 av rådets rådgivande församling till ministerrådet avgiven
rekommendation, vari hemställs att ministerrådet måtte låta undersöka bl. a.
medborgarskapsfrågan för barn födda i s. k. blandade äktenskap och möjligheten
att utarbeta en europeisk konvention inom området.

I motiveringen till förslaget erinras om att allt fler personer är bosatta
utomlands och att antalet äktenskap mellan personer av olika nationalitet
hela tiden ökar samt att frågan om medborgarskap för barn födda inom
dessa äktenskap inte blivit löst på ett tillfredsställande sätt. Vidare anser
man att en eventuell europisk konvention på detta område borde tillerkänna
föräldrarna rätt att avgöra huruvida barnet skall ha sin faders eller sin moders
medborgarskap. Ifall medborgarskapslagstiftningen i de berörda länderna
leder till automatiskt förvärv av ett eller flera medborgarskap, borde sådana
lagändringar vidtagas, att barnet skulle ha endast det medborgarskap som
dess föräldrar har valt. I det fall att föräldrarna inte fattat något beslut,
skulle objektiva kriterier, såsom barnets bosättningsland eller födelseland,
om någondera av föräldrarna är medborgare i detta land, vara avgörande.
Vidare föreslås, att barn i "blandat äktenskap” efter uppnådd 18 års ålder
skulle vara berättigat att välja endera föräldraparts eller bosättningslandets
medborgarskap.

Med anledning av rekommendationen har ministerrådet beslutat tillsätta
en expertkommitté med en representant för varje medlemsland för att behandla
frågan om förvärv av medborgarskap för barn till makar med olika
medborgarskap. Arbetet i denna expertkommitté har påbörjats i början av
år 1974.

Statens invandrarverk har den 12 mars 1970 avgivit yttrande till första
lagutskottet över en motion som i sak hade samma syfte som den nu fö -

InU 1975/76:14

Bilaga

revarande, nämligen att barn alltid skall förvärva svenskt medborgarskap
om modern är svensk medborgare.

I nämnda yttrande framhöll verket att utländska barn i Sverige har i
väsentliga delar samma sociala förmåner som svenska barn. Verket anförde
vidare att någon skillnad i fråga om rättsskydd för barn i Sverige och i
den utländska faderns eller moderns hemland inte inträder om barnet också
får svenskt medborgarskap. I den nu förevarande motionen anförs att den
hittillsvarande principen i många fall lett till värnlöshet för barn som vid
skilsmässan tilldömts den svenska modern och utförts ur Sverige till faderns
hemland. Enligt motionärerna ges med gällande lagstiftning inte svensk
myndighet laglig rätt att begära ett barn med utländsk fader, vars land
tillämpar härstamningsprincipen, och med svensk moder utlämnat till modern.
Med ett dubbelt medborgarskap borde enligt motionärerna i princip
laglig rätt finnas för svenska myndigheter att bevaka svensk medborgares
rätt. Häremot kan anmärkas att, om ett barn mot sin svenska moders vilja
förts till faderns hemland, svenska myndigheters möjligheter att ingripa
inte torde vara nämnvärt större endast därför att barnet även är svensk
medborgare. En viss möjlighet till sådant ingripande kan däremot finnas
om barnet förts till annat främmande land. Sammanfattningsvis bör det
kunna hävdas att betydelsen av svenskt medborgarskap för barn i s. k. kidnappningsfall
många gånger överskattas, åtminstone ifall barnet tillika är
medborgare i faderns hemland. Svenska myndigheters rätt att ingripa i sådana
fall bör för övrigt kunna grundas på att den svenska moderns rätt
blivit kränkt genom barnets bortförande.

Skäl som talar för att barn med svensk moder och bosatt i Sverige automatiskt
alltid skall förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen är därför
väsentligen av psykologisk art. Den likställighet mellan makar som i övrigt
eftersträvas i samhällslivet talar givetvis också härför.

Invandrarverket anser emellertid att dessa skäl inte väger så tungt att
Sverige ensidigt bör vidta en sådan ändring av medborgarskapslagen att
barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man alltid vid födelsen
skall få svenskt medborgarskap. Som framgått av ovanstående skulle detta
medföra att dubbelt medborgarskap uppkommer i ett stort antal fall. Att
det som motionärerna påpekar redan med nuvarande lagstiftning kan uppkomma
dubbelt eller flerfaldigt medborgarskap är enligt verket inte något
skäl för att utöka kretsen av personer med sådant medborgarskap. Genom
att i stället tillämpa en generös praxis vid naturalisation av barn med svensk
mor kan erhållas samma praktiska konsekvenser som den angivna lagändringen
skulle medföra. Med ett naturalisationsförfarande kan också dubbelt
medborgarskap undvikas i många fall.

I fråga om självständig naturalisation av barn i äktenskap mellan svensk
kvinna och utländsk man är praxis numera mycket liberal. Sådant barn
naturaliseras regelmässigt om det vid förvärv av svenskt medborgarskap
förlorar sitt tidigare medborgarskap, exempelvis barn som är dansk, finsk
eller norsk medborgare. Detsamma gäller barn, som inte förlorar sitt tidigare
medborgarskap ens om det upptas till svensk medborgare tillsammans med
fadern, t. ex. brittiska och grekiska barn. I de senare fallen uppkommer
sålunda dubbelt medborgarskap. Även sådana barn, som inte förlorar sitt
tidigare medborgarskap om det förvärvar svenskt medborgarskap genom
självständig naturalisation men väl om det naturaliseras som biperson till
fadern, t. ex. italienska och spanska barn, kan numera självständigt natu -

InU 1975/76:14

Bilaga

raliseras. Beträffande barn av denna kategori tillämpas numera den av regeringen
fastställda praxis att barnet kan ensamt upptas till svensk medborgare,
om fadern uppfyller naturalisationsvillkoren men inte för egen del
vill söka svenskt medborgarskap. Naturalisation sker då trots att dubbelt
medborgarskap uppkommer. Uppfyller fadern däremot inte villkoren måste
barnets naturalisation anstå till dess fadern uppfyller dessa villkor. Invandrarverket
har emellertid - liksom invandrarutredningen - föreslagit att
även sådana barn skall kunna naturaliseras självständigt. I samtliga fall av
självständig naturalisation av barn i bestående äktenskap gäller att barnet
skall vistas i Sverige och att båda föräldrarna samtycker till att barnet upptas
till svensk medborgare. Barn i upplösta äktenskap upptas regelmässigt till
svenska medborgare på ansökan av den svenska modern. Det förutsätts
dock att modern har den rättsliga vårdnaden om barnet. Ärenden rörande
självständig naturalisation av barn handläggs av verket med tortur.

I motionen berörs även frågan om möjligheten för barn med dubbelt
medborgarskap att vid 18 års ålder välja vilket medborgarskap det vill behålla.
Sådan möjlighet finns emellertid redan med nuvarande lagstiftning. Den
som har såväl svenskt som annat medborgarskap kan sålunda jämlikt 9 §
lagen om svenskt medborgarskap på ansökan befrias från sitt svenska medborgarskap.
En sådan ansökan bifalls regelmässigt. Möjligheterna att få befrielse
från ett annat medborgarskap är givetvis beroende av lagstiftning
och praxis i det land där vederbörande är medborgare. I allmänhet finns
dock möjlighet till sådan befrielse.

Av den ovan lämnade redovisningen av praxis framgår att det är möjligt
inom ramen för gällande lag att låta föräldrarna själva bestämma om deras
barn skall bli svenska medborgare eller inte. Detta gäller oavsett om dubbelt
medborgarskap uppstår. Om man ändrar medborgarskapslagen på det sätt
som åsyftas med motionen, skulle resultatet i de flesta fall däremot bli
att barnen automatiskt och helt oberoende av föräldrarnas vilja vid födelsen
blir medborgare i mer än ett land. I ett läge när överläggningar i frågan
pågår såväl inom Nordiska rådet som Europarådet anser verket att Sverige
inte ensidigt bör göra en översyn av medborgarskapslagen som syftar till
att flertalet barn automatiskt vid födelsen får dubbelt medborgarskap.

GOTAB 75 10268 S Stockholm 1975