InU 1975/76:11

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:11

med anledning av motion angående ambulerande skrivbyråverksamhet Motionen I

motionen 1975:961 av herr Söderström m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar om ändring i lagen om arbetsförmedling av den innebörden att
ambulerande skrivbyråverksamhet undantas från det generella förbudet mot
arbetsförmedling.

Motionärerna erinrar inledningsvis om de skärpta straffbestämmelser som
år 1971 infördes i lagen om arbetsförmedling och avsåg att effektivare hindra
vinstsyftande arbetsförmedling. Lagändringarna har fått orimliga konsekvenser
för skrivbyråerna, anser motionärerna, och de anför som exempel
härpå att en skrivbyrå kan anta ett uppdrag att utföras på kundens kontor
under förutsättning att arbetsledningen stannar hos skrivbyrån och att uppdraget
är klart avgränsat vid beställningen. Skulle kunden däremot tillägga
att uppdraget tillkom därför att någon av hans egna medarbetare var sjuk
eller på semester, har skrivbyrån inte rätt att åta sig uppdraget, ty då skulle
det avse sjuk- eller semestervikariat, varvid skrivbyrån skulle bryta mot
lagen och riskera straff. Det måste anses stötande för svensk rättsuppfattning
att en lag fungerar på detta sätt, framhålls det.

Avslutningsvis tillägger motionärerna att liknande lagstiftning saknas i
övriga nordiska länder och att även andra europeiska länder tillämpar betydligt
liberalare lagstiftning när det gäller ambulerande skrivbyråverksamhet.
Starka skäl talar därför enligt dem för ändring av den svenska lagstiftningen
på denna punkt.

Gällande bestämmelser m. m.

Privat arbetsförmedling regleras i lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling. Enligt denna lag är det förbjudet att bedriva
arbetsförmedling i vinstsyfte. Den som vill bedriva arbetsförmedling
utan förvärvssyfte men mot ersättning skall ansöka om tillstånd därtill hos
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), som är tillsynsmyndighet när det gäller
lagens efterlevnad. Tillstånd till sådan förmedling, där avgiften enbart skall
täcka kostnaden för verksamheten, ges endast till organisationer (organisationsförmedling).
AMS fastställer maximiavgifter och andra villkor för
verksamheten. F. n. innehas tillstånd av 13 organisationsförmedlingar, varav
sju avser artistförmedling. På kontorsområdet bedrivs förmedling av Kvinnliga
kontoristföreningen i Stockholm och Stockholms handelskammare.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 11

InU 1975/76:11

2

Avgiftsfri arbetsförmedling får bedrivas utan tillstånd. Den som bedriver
sådan förmedling är dock skyldig att göra anmälan till AMS. Anmälan
om avgiftsfri förmedling föreligger från f n. 14 organisationer m. fl.

Åsidosättande av arbetsförmedlingslagens bestämmelser är straffbelagt.
Den som bedriver arbetsförmedling i vinstsyfte döms till böter eller - efter
den straffskärpning som trädde i kraft den 1 juli 1971 - fängelse i högst
sex månader. Fr. o. m. nämnda tidpunkt är det även straffbelagt att bereda
arbete åt någon som anvisats genom arbetsförmedling bedriven i vinstsyfte.
Även i detta fall är maximistraffet sex månader. Allmänt åtal för detta
brott får dock väckas endast efter anmälan av AMS.

Den som utan tillstånd driver avgiftsbelagd arbetsförmedling men utan
förvärvssyfte straffas med böter. Försummelse att anmäla avgiftsfri förmedlingsverksamhet
straffas med böter högst 500 kr.

Arbetsförmedlingslagen är enligt sin ordalydelse tillämplig på all slags
arbetsförmedling. Lagen ger inte någon definition på begreppet arbetsförmedling.
Ett specialfall av arbetsanskaffning har emellertid reglerats särskilt.
Det gäller s. k. uthyrning av arbetskraft. Bestämmelsen härom, som tillkom
år 1942, återfinns i 1 § andra stycket i lagen. Där stadgas att om mellan
utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande träffats avtal
om anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare eller av
den sistnämnda hos arbetssökanden, men av omständigheterna framgår att
det huvudsakliga syftet med anställning är förmedling av arbete åt arbetssökanden,
sådan förmedling skall anses som arbetsförmedling.

Ambulerande skrivbyråverksamhet innebär att byrån mot ersättning ställer
personal, som är anställd hos byrån, till kunders förfogande för att tjänstgöra
hos dessa. Personalens arbetsuppgifter bestäms efter hand av kunden,
och de utförs under dennes arbetsledning. Är kunden ett företag utgör personalen
i praktiken en del av företagets arbetsstyrka. Att personalen är anställd
hos skrivbyrån innebär i huvudsak endast att byrån svarar för personalens
avlöning och andra anställningsförmåner.

Högsta domstolen har fastslagit att sådan ambulerande skrivbyråverksamhet
är att anse som olaga arbetsförmedling (NJA 1962 s. 820).

Däremot anses inte stationär skrivbyråverksamhet som arbetsförmedling.

I detta fall bestämmer byrån och kunden i förväg vilket arbete byrån skall
utföra, t. ex. utskrift av manuskript, arbetet utförs under byråns direkta
arbetsledning och byrån svarar för arbetsresultatet.

Frågans tidigare behandling

Frågan om ändring i arbetsförmedlingslagen så att ambulerande skrivbyråverksamhet
blir tillåten aktualiserades genom motioner vid riksdagarna
åren 1962, 1963 och 1965 (2LU 1962:37, 1963:21 och 1965:26). Sedan riksdagen
hemställt om utredning av frågan överlämnades år 1965 utredningsuppdraget
tili sakkunniga för översyn av arbetsförmedlingslagen. De sakkun -

InU 1975/76:11

3

niga avgav betänkande i ämnet följande år (Ds In 1966:6).

I betänkandet uttalades att det förelåg ett beaktansvärt behov av ambulerande
skrivbyråverksamhet, och det föreslogs att lagen skulle ändras
så att AMS i viss utsträckning skulle kunna tillåta ambulerande skrivbyråverksamhet
med vinstsyfte. De sakkunnigas överväganden mynnade ut
i förslag till ändring av arbetsförmedlingslagen.

De sakkunniga prövade i sammanhanget om deras förslag var förenligt
med Sveriges anslutning till internationella arbetsorganisationens (ILO:s)
konvention 1933:34 (reviderad 1949:96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Konventionerna innebär att sådana byråer skall avskaffas.
De sakkunniga, som inhämtade yttrande från Internationella arbetsbyrån
om konventionernas tolkning, fann att avsteg från konventionerna var möjligt
under vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar beaktades i det lagförslag
som de sakkunniga upprättade.

De sakkunniga var inte enhälliga i sitt ställningstagande. En minoritet,
representerande Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen
i Sverige (LO) reserverade sig mot majoritetens förslag och
föreslog för sin del ingen annan ändring än en eventuell skärpning av straffet
för olaga arbetsförmedling. Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes
majoritetens förslag av flertalet remissinstanser, medan förslaget avstyrktes
av LO, TCO och en majoritet i AMS styrelse.

Betänkandet ledde inte till lagstiftning.

År 1969 tillsattes utredningen rörande arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden
m. m. Utredningen hade att pröva frågan om effektivare sanktioner
vid brott mot arbetsförmedlingslagen. Utredningens förslag låg till grund
för den skärpta lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1971.

Undantag för ambulerande skrivbyråverksamhet i arbetsförmedlingslagen
prövades av 1970 års riksdag vid två tillfällen. Under vårriksdagen det året
avslogs en motion med detta syfte (2LU 1970:19). Frågan återkom motionsledes
vid höstriksdagen, som behandlade en proposition om den nyssnämnda
skärpningen av straffsatserna i arbetsförmedlingslagen. Även vid
det tillfället avslogs motionerna i ämnet. Andra lagutskottet (2LU 1970:93)
anförde i anslutning till vad departementschefen uttalade i den aktuella
propositionen att det är oförenligt med samhällets ansvar för den enskildes
rätt till arbete att samhället tillåter att någon bereder sig vinst på att förmedla
arbete åt andra. Den principiella utgångspunkten, fortsatte lagutskottet, borde
vara att all arbetsförmedling lämnas kostnadsfritt genom det allmännas
försorg. Utskottet hänvisade därutöver till möjligheten att ordna organisationsförmedling
antingen kostnadsfritt eller mot självkostnadsersättning.

Företrädare för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverade
sig och hemställde att riksdagen skulle begära förslag till 1971
års vårriksdag om sådan ändring i lagen om arbetsförmedling att den ambulerande
skrivbyråverksamheten undantas från det generella förbudet mot
arbetsförmedling i förvärvssyfte.

InU 1975/76:11

4

Även vid 1971 års riksdag avslogs en motion om ambulerande skrivbyråverksamhet
i förvärvssyfte (InU 1971:12). Inrikesutskottet hänvisade dels
till den skärpning av arbetsförmedlingslagen som vidtagits, dels till andra
lagutskottets motivering föregående år. I utskottet reserverade sig åter företrädarna
för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet. Reservanterna
lade därvid fram förslag till lagändring.

Förmedlingsverksamhet på kontorsområdet har slutligen också behandlats
vid 1972 års riksdag (InU 1972:3 s. 11). Ambulerande skrivbyråverksamhet
i förvärvssyfte var emellertid inte aktuell i det sammanhanget.

Utskottet

Arbetsförmedling som bedrivs i vinstsyfte är förbjuden enligt 1935 års
lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. I motionen yrkas att
lagen skall ändras, så att s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet undantas
från det generella förbudet.

Den i motionen aktualiserade frågan har tidigare diskuterats vid upprepade
tillfällen i riksdagen.

Utskottet är för dagen inte berett att ta ställning i sakfrågan, då den
har samband med det större problemet med företagens anlitande av entreprenörer
för att utföra delar av produktionen inom den egna verksamheten.
Från regeringshåll har tillkännagivits att den aviserade propositionen
med förslag till lag om medbestämmanderätt på grundval av arbetsrättskommitténs
betänkande kommer att innehålla förslag som ger de fackliga
organisationerna ett betydande inflytande på företagens möjligheter att anlita
entreprenörer eller hyra in arbetskraft. Eftersom propositionen kan ge nya
aspekter på den ambulerande skrivbyråverksamheten, bör man inte nu företa
någon ändring i den aktuella lagstiftningen. Det ter sig naturligt att återkomma
i frågan i samband med behandlingen av propositionen.

Utskottet hemställer

att motionen 1975:961 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Nänarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund
(c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson
(m), Nilsson i Kalmar (s). Lorentzon (vpk). Granstedt (c), Fransson
(c), fru Ekholm-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström (fp).

GOTAB 75 10164 S 1975