InU 1975/76:10

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:10

med anledning av motioner om platsombud inom arbetsförmedlingen,
m. m.

Motionerna

1975:64 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
i skrivelse till regeringen begär att AMS för i uppdrag att inrätta en platsombudsorganisation.

1975:399, yrkandet 7, av herr Helén m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om platsombud inom arbetsmarknadsverkets
organisation övervägs.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 4 i betänkandet InU
1975:14, beträffande yrkandena 2, 3 och 5 i betänkandet InU 1975:3 och
beträffande yrkandet 6 i ett senare betänkande.

1975:635 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s), vari yrkas att
regeringen utreder möjligheterna att utöka antalet lokalkontor för arbetsförmedlingarna.

Platsombud inom arbetsförmedlingen

Historik

Platsombud har sedan gammalt använts som ett yttersta led i arbetsförmedlingens
organisation framför allt i glesbygder och på småorter. Det
gäller deltidsanställd personal, och man skiljer därvid mellan ortsombud,
som har fastställd expeditionstid,och lokalombud utan bestämd expeditionsoch
arbetstid.

Vid 1948 års definitiva förstatligande av arbetsförmedlingen fanns i runt
tal 1 000 ombud anställda. Anlitandetav ombud har därefter minskat kraftigt.
År 1964 hade antalet gått ned till ca 400 och år 1969 till ca 200. I år finns
det kvar endast 18 ombud.

1960 års arbetsmarknadsutredning fann i betänkandet SOU 1965:9 (s. 63)
att ombuden utan tvekan gjorde ett gott arbete men tilläde att det låg i
sakens natur att ombud med obetydlig tid till sitt förfogande och med föga
eller ingen utbildning för sina arbetsuppgifter inte kunde göra samma insatser
som fast inrättade förmedlingskontor med utbildad personal. Som särskild
nackdel framhöll utredningen att de glesbygder och mindre orter som betjänades
av ombud ofta var områden med de besvärligaste arbetsmarknadsproblemen.
Dessa förhållanden föranledde utredningen att ”energiskt yrka”
på att ombudens förmedlingsverksamhet i all möjlig utsträckning ersattes

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 10

InU 1975/76:10

med förmedling från väl utrustade kontor på lämpliga centralorter. Detta
behövde inte betyda att ett stort antal nya kontor inrättades. Man borde
i stället i viss utsträckning kunna lita till ambulatorisk arbetsförmedling.
Vidare tänkte sig utredningen att arbetssökande skulle fl rätt till ersättning
för resekostnader och traktamenten vid besök på arbetsförmedlingen.

I 1966 års arbetsmarknadsproposition (nr 52 s. 197) förordades utvidgad
ambulerande förmedling, men någon omedelbar avveckling av ombudssystemet
var föredragande departementschefen inte beredd att föreslå. Ombuden
hade enligt hans mening alltjämt en viktig uppgift att fylla i glesbygderna.
Det borde, ansåg han vidare, ankomma på AMS att i samråd
med berörda länsorgan från fall till fall avgöra på vilket sätt behovet av
arbetsförmedling tillgodoses bäst.

Statskontoret föreslog i en huvudrapport om arbetsmarknadsverket och
arbetsmarknadspolitiken (SOU 1968:60 s. 119) att ortsombuden borde avskaffas
helt. Å andra sidan borde organisationen av lokalombud kvarstå
och öka i omfattning. Statskontoret ansåg att de lokala ombudens främsta
uppgift skulle vara att skapa kontakter, t. ex. mellan arbetssökande och
distriktskontor. Däremot skulle de inte ägna sig åt egentligt intervjuarbete.
Ämbetsverket påpekade slutligen att när systemet med telefonanmälan för
arbetslösa kassamedlemmar genomförts helt lokalombudens befattning med
kassamarkering som dittills varit deras främsta arbetsuppgift skulle komma
att inskränkas till ett minimum.

Vid 1970 års riksdag fattades principbeslut om bl. a. arbetsförmedlingens
kontorsorganisation (prop. 1970:1 bil. 13 s. 66, SU 54, rskr 157). Beslutet
innebar att stommen i organisationen skulle utgöras av distriktskontor, till
vilka ansluts lämpligt antal lokalkontor. Det förutsattes att det skulle ske
en viss koncentration av förmedlingskontoren kombinerad med utbyggd
ambulatorisk förmedling och aktivt uppsökande verksamhet. Lokala ombud
med av statskontoret föreslagna kontakt- och informationsuppgifter ansågs
behövliga även i fortsättningen. Det bedömdes som möjligt i ett längre
perspektiv att fasta lokalkontor i ökad omfattning ersätts med lokala ombud.

På grundval av statsmakternas principbeslut framlade A MS förslag år 1971
om hur den nya kontorsorganisationen skulle utformas konkret. Beträffande
ombudsorganisationen föreslogs att den skulle upphöra. Förslaget biträddes
i denna del av departementschefen i 1971 års statsverksproposition (bil.
13 s. 47). Som förutsättning angavs att avvecklingen skulle ske successivt
under hänsynstagande till de anställdas intressen och till effekterna för den
glesbygd som ombuden har att betjäna. Samtidigt borde undersökas om
behovet av lokal service, t. ex. information om lediga platser, lämpligen
kunde ges av något annat organ på orten, exempelvis postverket eller försäkringskassan
för att vidmakthålla en viss servicestandard i glesbygderna.

Propositionens förslag lämnades utan erinran av riksdagen (InU 1971:3
s. 3).

InU 1975/76:10

Motionerna

I motionen 64 konstateras att länsarbetsnämnder och lokala arbetsförmedlingar
utvecklats till viktiga serviceorgan, främst för att hjälpa enskilda
människor vid inträdet i arbetslivet eller vid byte av arbetsplats. Eftersom
denna service är koncentrerad till i huvudsak ett ställe i resp. kommun
når den på grund av otillräckliga lokala kontakter inte ut till många hjälpbehövande.
Motionärerna anser att man bör ta till vara erfarenheterna och
kunnandet hos personer som är verksamma i arbetslivet och har goda fackliga
kontakter för uppsökande verksamhet ”på en nivå som förstås av de arbetssökande”
och hjälp vid val av arbete. De anser det nödvändigt med
kontakter med såväl företag och fackliga organisationer som med kommunala
organ men framför allt anses att det behövs goda relationer med
dem som är i behov av arbete. Motionärerna konkretiserar sitt förslag till
platsombudsorganisation på följande sätt:

I varje ort och kommundel bör därför enligt vår mening inrättas ett platsombud,
som skall bedriva hjälpande och uppsökande verksamhet med målsättningen
att alla skall ha arbete. Detta platsombud skall ha goda kunskaper
om arbetslivet och vara väl förtroget med praktiskt fackligt arbete. För
sin verksamhet bör vederbörande få förfoga över, i förhållande till de lokala
behoven, erforderlig tid, varvid ersättning bör utgå av allmänna medel. Den
skisserade organisationen kommer knappast att vara ekonomiskt betungande
då arbetet i huvudsak skall bedrivas på fältet.

Förslaget om platsombud i motionen 399 har anknytning till ett i samma
motion framfört förslag om ökat lokalt inflytande i arbetsmarknadspolitiken.
I förevarande del förordar motionärerna att initierade och omdömesgilla
personer på orter utan arbetsförmedling får i uppdrag att som platsombud
vara kontaktorgan åt förmedlingen. Platsombuden förutsätts ha god kännedom
om ortens näringsliv och om fackligt arbete.

Remissyttranden

Yttranden över de båda motionerna har inhämtats från AMS, Svenska
kommunförbundets styrelse, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Samtliga remissinstanser riktar invändningar mot motionsförslagen. När
det gäller kommunförbundets styrelse (majoriteten1), LO, SACO/SR och
SAF mynnar invändningarna ut i avstyrkanden.

AMS anför:

Anledningen till att ombudsorganisationen avvecklats är bl. a. dess begränsade
möjligheter att bedriva ett effektivt förmedlingsarbete med ut -

'Två reservanter, båda fp, anser att styrelsen bort tillstyrka motionen 399.
1* Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 10

InU 1975/76:10

nyttjande av numera disponibla arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel. Svårigheter
har förelegat att kunna rekrytera för uppgifterna lämpliga personer
med möjlighet att avsätta tillräcklig tid dels för kontakt med de arbetssökande,
dels bli förtrogna med de bestämmelser som gäller för handläggningen
av de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen. Framför allt har emellertid
orsaken till avvecklingen varit att fältorganisationen under senare år
utbyggts med kontorsenheter som kan lämna en effektiv och allsidigare
förmedlingsservice inom större regioner. Organisationen har också möjligheter
att på grund av ökade personalresurser bedriva'ambulerande förmedlingsverksamhet
i orter, som saknar permanent förmedlingsrepresentation.
I dessa sammanhang bör också pekas på de ökade möjligheterna att bekosta
resor till förmedlingen för personer, bosatta utanför kontorsorterna.

Styrelsen prövar kontinuerligt olika åtgärder för att bredda de lokala kontakterna.
En åtgärd i linje härmed är inrättande av s. k. anpassningsgrupper
i enlighet med den nya trygghetslagstiftningen.

Kommunförbundet har i ett sammanhang behandlat de båda aktuella motionsyrkandena
samt motionen 635 och ett i motionen 399 framställt yrkande
om lekmannastyrelse för arbetsförmedlingskontoren. Förbundet hänvisar
bl. a. till förmedlingens omorganisation med syfte att tillhandahålla fullständig
service speciellt vid de större kontoren, den kraftiga utbyggnaden
av förmedlingspersonalen som föreslogs ytterligare förstärkt med 350 tjänster
i 1975 års budgetproposition, utvecklandet av nya tekniska hjälpmedel, bl. a.
ADB-platslistesystem. Avslutningsvis uttalar förbundet:

Vid en sammanfattande bedömning av de insatser som föreslås i budgetpropositionen
och av motionärernas förslag finner styrelsen därför inte
övervägande skäl för närvarande tala för motionsförslagen. Dessa kan i viss
mån betecknas som en återgång i princip till äldre arbetsformer för arbetsförmedlingen,
där den överblick som nu är på väg att realiseras icke kunde
uppnås.

LO och TCO framhåller betydelsen av att de arbetssökande får fullgod
service vid besök på arbetsförmedlingen. Detta förutsätter en viss koncentration
av arbetet till större och effektivare enheter. Båda organisationerna
hänvisar vidare till ambulatorisk förmedling som ett sätt att förbättra servicen
till personer som bor långt från arbetsförmedlingskontoren. LO anför i anslutning
härtill:

Ambulatorisk förmedling kan fylla samma uppgifter som en platsombudsorganisation.
Den ambulatoriska förmedlingen har dock betydligt större
möjligheter att lämna fullgod service till arbetssökande. LO anser därför
att platsombud endast skall tillsättas i de fall då detta är ett klart bättre
alternativ än ambulatorisk förmedling. Det bör ankomma på AMS och resp.
länsarbetsnämnd att göra denna bedömning med utgångspunkt från att de
arbetssökande skall ges bästa möjliga service från arbetsförmedlingen oavsett
bostadsort.

Liksom AMS erinrar LO vidare om arbetssökandes möjlighet att få ersättning
för resekostnader och traktamente.

TCO pekar därutöver på den verksamhet som nu bedrivs i anpassnings -

InU 1975/76:10

grupperna. Förmedlarna kan genom den verksamheten i större utsträckning
än tidigare fä kännedom om förestående förändringar ute på arbetsplatserna
och får därigenom bättre underlag för att planera arbetsmarknadspolitiska
insatser av olika slag. I anpassningsgrupperna får arbetsförmedlarna även
kontakt med olika fackliga företrädare. Arbetet i anpassningsgrupperna är
dock mycket resurskrävande och kan vid alltför knappa personalresurser
innebära en olycklig splittring av arbetsförmedlingens verksamhet.

En upprustning av den ambulerande arbetsförmedlingen och en förstärkning
av förmedlingens personella resurser är enligt TCO att föredra framför
en uppbyggnad av en platsombudsorganisation efter det mönster som föreslås
i motionerna. Vidgad användning av ADB-teknik inom förmedlingen
ökar möjligheterna att vid ambulerande förmedling ge de arbetssökande
samma tillgång till platsutbudet som vid de fasta kontoren. Önskemålet
i motionen 64 om förstärkta kontakter mellan arbetsförmedling och sociala
myndigheter delas av TCO som tillägger att en klar förbättring i det avseendet
uppnås om organisationens förslag om lekmannastyrelser för distriktskontoren
genomförs.

SACO/SR - som i ett sammanhang behandlat föreliggande motionsyrkanden
och förslaget i motionen 399 om lekmannastyrelser - bedömer effekten
av de föreslagna åtgärderna inte stå i rimlig proportion till de insatta
resurserna. Såväl platsombud som lekmannastyrelser torde kräva ökade insatser
från förmedlingarnas hårt belastade befattningshavare. En intensifierad
verksamhet hos anpassningsgrupperna är enligt organisationen en bättre
metod att uppnå syftet. Det framhålls därför som angeläget att anpassningsgruppernas
arbete på allt sätt underlättas och stimuleras.

Även SAF understryker betydelsen av en effektiv förmedlingsservice och
erinrar liksom TCO om att ett utbyggt ADB-system inom förmedlingen
skulle kunna ge ett fullgott underlag för förmedlingsarbetet. Som ytterligare
skäl för att avstyrka förslagen om en platsombudsorganisation påpekar SAF
att enligt det nya systemet för antagning av aspiranter till arbetsförmedlingarna
särskild hänsyn skall tas till den erfarenhet av arbetslivet som motionärerna
betonar.

Ökat antal lokalkontor för arbetsförmedlingen

A rbetsförmedlingens kontorsorganisation

Den 1 januari 1975 utgjordes arbetsförmedlingens fältorganisation av 24
länsarbetsnämnder, 69 distriktskontor och 152 lokalkontor. Som förut
nämnts fanns arbetsförmedlingsombud på 18 orter. Ambulerande förmedling
bedrevs i 115 orter.

InU 1975/76:10

Motionen

I motionen 635 erinras om att arbetsmarknadsverket enligt förslag i 1975
års budgetproposition får 350 nya tjänster och aspiranter och att personalförstärkningarna
avses i huvudsak för förmedlingssidan.

För att leva upp till uttalade ambitioner att bereda ett större antal människor
meningsfulla arbeten bör arbetsförmedlingarna i större utsträckning
än nu utrustas med filialkontor. Detta bör utredas.

Remissyttranden

Samma remissinstanser som avgivit yttranden över motionerna 64 och
399 har yttrat sig över förevarande motion.

AMS har i detta sammanhang en principiell uppfattning som överensstämmer
med den som ovan redovisats i samband med förslagen om tillsättande
av platsombud. De större kontoren disponerar resurser i fråga om
arbetsförmedling, arbetsvärd och yrkesvägledning, som det är angeläget att
kunna erbjuda en så vidsträckt kundkrets som möjligt. Detta sker också
genom ambulerande förmedling, i vilken även olika specialister inom förmedlingen
medverkar. AMS fortsätter:

Arbetsförmedlingens kontorsorganisation har huvudsakligen fått sin nuvarande
struktur under 1970-talet. Styrelsen anser det angeläget med en
kontinuerlig översyn av den lokala organisationen. Under senare år har i
storstadsområdena ett antal nya kontor inrättats. Utredning pågår om inrättande
av ytterligare kontor i Göteborg och i Malmö. I Stockholm beräknas
en översyn av kontorsorganisationen vara klar under våren 1975. Under
den tid som förflutit sedan distriktsorganisationen infördes har förändringar
skett i förmedlingsarbetets innehåll, volym och organisation som föranleder
krav på ökade personalresurser för de mindre arbetsförmedlingskontoren
men som också motiverar inrättandet av nya kontor i kommuner som nu
saknar sådana.

tjf

Kommunförbundet avstyrker motionen. Beträffande skälen härför hänvisas
till yttrandet över motionerna 64 och 399.

LO tillstyrker motionens utredningsyrkande och anför:

För den enskilde arbetssökande, vare sig denne är arbetslös eller ombytessökande,
bestäms arbetsförmedlingens attraktionskraft, och därmed
dess roll på arbetsmarknaden, både av den information arbetsförmedlingen
kan läinna om antalet platser, arbetsuppgifter, yrkeskrav m. m. och av den
personliga service som den sökande erhåller samt av närheten till arbetsförmedlingens
kontor.

Förmedlingen måste därför enligt LO:s mening dimensioneras och lokaliseras
på ett sådant sätt att verksamheten inte enbart är beroende av
en fast kontorsorganisation. Lokalkontor bör kunna inrättas skyndsamt i
närheten av arbetsplatser eller bostadsområden i uppsökande eller arbetsanskaffande
syfte. Dimensioneringen och lokaliseringen av arbetsförmedlingskontoren
måste kunna förändras utan att kvaliteten på servicearbetet

InU 1975/76:10

eftersatts. I storstadsområdena fordras det en ytterligare utbyggnad av kontorsnätet,
om de som vill ha arbete skall komma i kontakt med arbetsförmedlingen.
På många mindre orter med långa avstånd till förmedlingskontor
måste den ambulerande verksamheten var så utbyggd att människorna
i dessa orter får god service från förmedlingen och kan öka sina
valmöjligheter.

TCO hänvisar till yttrandet över motionerna 64 och 399 och tillägger:

I övrigt är TCO av den uppfattningen att antalet arbetsförmedlingskontor
inte bör ökas förrän de nuvarande förmedlingskontoren erhåller en sådan
kapacitet att de kan ge en i alla avseenden fullgod service till de arbetssökande.
1 den utsträckning som utvecklingen medför att nya arbetsförmedlingskontor
måste etableras inom vissa områden, exempelvis i storstädernas
förorter, får detta inte innebära en inskränkning i kapaciteten hos
redan existerande förmedlingskontor.

I sammanhanget vill TCO peka på det alternativ till en utökning av antalet
förmedlingskontor som den ambulerande arbetsförmedlingen utgör. Inom
arbetsmarknadsstyrelsen pågår en utredning om ADB-teknikens användning
inom arbetsförmedlingen som kan leda till att förmedlingskontoren utrustas
med ADB-baserade terminaler för sökning och matchning. Under sådana
omständigheter finns förutsättningarna för en ambulerande förmedlingsverksamhet
som kan ge de arbetssökande samma tillgång till utbudet av
lediga platser som de permanenta förmedlingskontoren. Det kan vara motiverat
att även denna aspekt beaktas vid överväganden om en utbyggnad
av antalet förmedlingskontor.

SACO/SR ställer sig negativ till motionen av samma skäl som anförts
beträffande motionerna 64 och 399. Därutöver anförs:

En utökning av antalet lokalkontor sker redan i anslutning till de största
och mest belastade distriktskontoren. En utbyggnad av lokalkontorsnätet
måste också vid varje tillfälle vägas mot en ev. ny enhets möjligheter att
erbjuda en fullständig och differentierad arbetsförmedlingsservice.

SAF anser att det möjligen kan övervägas att utöka antalet lokalkontor.
En eventuell utbyggnad bör dock inte ske i snabbare takt än att även dessa
lokalkontor kan erbjuda en i huvudsak komplett förmedlingsservice.

Utskottet

I de tre föreliggande motionerna från allmänna motionstiden under
1975 års riksmöte läggs fram förslag om modifieringar i arbetsförmedlingens
kontorsorganisation.

Två av motionerna, 64 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. (s) och partimotionen
399 från folkpartiet gäller inrättande av en platsombudsorganisation
inom arbetsförmedlingen. Syftet med båda förslagen är att skapa
ett nät av lokala organ för kontakter mellan arbetsförmedling, arbetstagare,
arbetsgivare och kommunala myndigheter.

Som framgått av den redovisning som lämnats i det föregående fanns
tidigare en omfattande ombudsorganisation knuten till arbetsförmedling -

InU1975/76:10

en. Denna organisation har krympts efter hand, och f. n. finns ombud
endast på ett fåtal orter i landet. Vid 1971 års riksdag beslöts att de
delar av organisationen som då fortfarande fanns kvar skulle successivt
avvecklas.

Motionerna har remissbehandlats. Samtliga instanser riktar invändningar
mot förslaget att på nytt bygga upp en platsombudsorganisation.
Man framhåller därvid att tanken bakom den omorganisation av förmedlingen
och dess arbete som företogs i början av 1970-talet var att genom
viss koncentration av resurserna åstadkomma välutrustade förmedlingskontor
som kunde ge de arbetssökande en mera allsidig service än som var
möjligt för småkontoroch platsombud. Verksamheten vid de fasta kontoren
kompletteras med en omfattande ambulerande verksamhet av arbetsförmedlare
som i sitt arbete kan repliera på de större kontorens resurser. Remissinstanserna
anför vidare att den pågående snabba utbyggnaden av anpassningsgrupper
för samverkan mellan fackliga organisationer, arbetsgivare
och arbetsförmedling ger förmedlingen nya och vidsträckta kontaktmöjligheter
ute på fältet.

Utskottet instämmer i de synpunkter som remissinstanserna fört fram
och kan i likhet med dem inte tillstyrka motionsförslagen. Utskottet
vill emellertid tillägga att det nyligen lagts fram ett förslag om lekmannastyrelser
vid distriktskontoren. Om detta genomförs kommer motionärernas
önskemål om fler kontaktpunkter i förmedIingsarbetet att
tillgodoses. Proposition i ämnet väntas senare i höst.

Också motionen 635 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s)
går ut på att öka förmedlingens närservice. Motionärerna vill nå det syftet
genom att fler filialkontor inrättas. En utredning härom föreslås.

Vad utskottet ovan anfört om behovet av koncentration av förmedlirtgsresurserna
i kombination med ambulerande verksamhet är tillämpligt
även på denna motion. Därutöver bör det framhållas att den kontorsorganisation
som statsmakterna fastställde för bara ett par år sedan
inte är given en gång för alla. Anpassningen till de lokala behoven och
till förändringarna i förmedlingsarbetets innehåll förutsätter en fortsatt
utbyggnad av förmedlingens service. Nya kontor har tillkommit under
de senaste åren eller är på väg att inrättas i bl. a. storstadsområdena.
Fortlöpande översyn av dimensionering och lokalisering av arbetsförmedlingens
service är ett led i AMS och de regionala arbetsmarknadsmyndigheternas
kontinuerliga planeringsarbete. På grund härav anser utskottet
det inte påkallat för riksdagen att begära en särskild utredning av det slag
motionärerna föreslår.

Utskottet hemställer

1. beträffande platsombudsorganisation att riksdagen avslår motionerna
1975:64 och 1975:399. yrkandet 7,

2. beträffande fler filialkontor att riksdagen avslår motionen
1975:635.

InU 1975/76:10

Stockholm den 11 november 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund
(c). Nordgren (m). Nilsson i Östersund (s). Johansson i Simrishamn
(s), Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c).
Fransson (c), fru Ekholm-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström
(fp)-