FiU 1975/76:6

Finansutskottets betänkande
1975/76:6

med anledning av motioner om utredning angående det enskilda
sparandet m.m.

I detta betänkande behandlas de vid föregående riksmöte väckta motionerna 1.

1975:423 av herr af Ugglas m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om det enskilda sparandet i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. 1975:1032 av herr Olsson i Järvsö (c) och fru Nilsson i Kristianstad
(c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående a.

inflationens verkningar för småsparare, mindre företagare, låginkomsttagare
m. fl., samt

b. värdesäkra sparformer i enlighet med vad i motionen angivits.

Motionerna

1 motionen 423 anför motionärerna att det enskilda sparandets storlek
och utveckling är statistiskt bristfälligt belagt. 1 nationalräkenskaperna beräknas
detta sparandet som en restpost mellan andra, schablonmässigt beräknade
poster. Det har emellertid registrerats så orimliga svängningar i
det enskilda sparandet att man torde kunna fastslå att statistiken ej speglar
det verkliga förhållandet utan sammanhänger med felaktigheter i beräkningsmetoderna.

Att mäta det enskilda sparandet genom en sammanräkning av olika sparformer
har hittills icke varit en framkomlig väg och torde icke heller i
framtiden kunna ge ett tillfredsställande statistiskt underlag. Statistiska centralbyrån
har sedan länge arbetat med att förbättra kvaliteten på kreditmarknadsstatistiken.
Förändringar i sparvanor, betalningssystem och andra
faktorer innebär dock att denna statistik inte kan mäta sparandet på ett
tillnärmelsevis fullständigt sätt.

Motionärerna bedömer det av stort värde för den samhällsekonomiska
utvecklingen om det enskilda sparandets struktur och de attityder och motiv
som ligger bakom detta sparande kunde bli bättre kända. En utredning
som förenar nationalekonomisk, kreditmarknadsteknisk, statistisk, sociologisk
och statsvetenskaplig expertis skulle kunna bidra till att ge bättre
instrument för finanspolitiken. Utredningen borde också få i uppdrag att
pröva olika metoder att påverka sparandet. Att kunna stimulera sparandet
under högkonjunktur och dess användning till konsumtion i det motsatta
konjunkturläget skulle vara av konjunkturpolitiskt värde.

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 6

FiU 1975/76:6

2

I motionen 1032 framhålls att inflationen har varit kraftig under senare
år. Denna utveckling har lett till ett enormt tryck på realvärden i mark
och fastigheter, vilket innebär att de som för sitt yrke söker jord- och skogsbruksfastigheter
ofta ställs helt utanför möjligheterna att kunna konkurrera
med det spekulerande kapitalet. På sikt kan detta skapa problem för jordbruksnäringen.
Andra stora grupper som förlorar på inflationen är småspararna
och de som regelbundet avsätter en del av sin lön för att trygga efterlevandes
framtida försörjning genom försäkringar.

Motionärerna finner det utomordentligt angeläget att den kraftiga inflationsutvecklingens
verkningar, särskilt för småsparare, mindre företag m. fl.
grupper, utreds och att erforderliga motåtgärder kommer till stånd.

I motionen anförs vidare att åtgärder måste vidtas för att inte sparandet
genom inflationen skall bli värdelöst eller t. o. m. negativt som det nu i
vissa fall är. Sparandet måste också göras mer attraktivt för att avleda spekulationstrycket
från fastigheter och mark. Man anser att ett system med
indexreglerade sparkonton bör utredas.

Utskottet

Utskottet behandlade år 1974 en motion med praktiskt taget identiskt
yrkande som i motionen 423 angående en utredning om det enskilda sparandet
(FiU 1974:33). Utskottets majoritet bedömde det därvid som angeläget
att en sådan utredning kom till stånd. Kammaren biföll emellertid efter
lottning reservanternas avslagsyrkande.

Utskottet finner dock att behovet att förbättra metoderna att mäta hushållssparandet
och kartlägga detta sparandes struktur har oförändrat hög
aktualitet. Osäkerheten om hushållssparandets utveckling är besvärande för
utformningen av den ekonomiska politiken. Detta framgår bl. a. av de stora
variationer som under 1970-talet ägt rum i detta sparande, så som det speglas
i den offentliga statistiken. Sparkvoten, dvs. förhållandet mellan hushållssparande!
och hushållens disponibla inkomster, beräknas i år ligga i intervallet
9-10 %, vilket kan jämföras med en kvot för 1969 omkring 3 %.

I finansdepartementets bedömning av konjunkturutsikterna för 1976 räknar
man med att sparandets andel av inkomsterna skall ligga kvar på ungefär
oförändrad nivå (Ds Fi 1975:13). Samtidigt framhåller man emellertid att
"sparandets höga andel av inkomsterna under senare år har medfört att
det ackumulerade sparandet nu ligger på en så hög nivå att relativt små
förändringar i detta kan ge betydande utslag på konsumtionens tillväxt”.
Härigenom blir prognoser om konsumtionsutvecklingen behäftade med en
betydande osäkerhet.

Den kraftiga inflation som kännetecknat den ekonomiska utvecklingen
under senare år understryker behovet av bättre kunskap om sparandet. Sedan
riksdagen behandlade utskottets betänkande 1974:33 om en utredning angående
det enskilda sparandet har emellertid såväl statistiska centralbyrån

FiU 1975/76:6

3

som Svenska sparbanksföreningen ägnat hushållssparandet ökad uppmärksamhet.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77 anför sålunda statistiska
centralbyrån att två typer av sparundersökningar bör genomföras. Den ena
skulle syfta till olika utbyggnader av finansstatistiken från kreditinstituten
m. m. som skulle möjliggöra löpande redovisning av hushållssektorns totalsparande
med fördelning på olika spartyper. Den andra skulle syfta till
intermittent återkommande undersökningar av de viktigaste komponenterna
i vissa hushållstypers sparande, attityder till sparande etc.

Vidare har inom Svenska sparbanksföreningen inletts en fortlöpande studie-
och utredningsverksamhet i avsikt att öka kunskaperna om det enskilda
sparandet. Utredningen skall dels belysa sparandets samhällsekonomiska
betydelse i ett längre tidsperspektiv, dels dess betydelse för den enskilde
individen. 1 projektet ingår bl. a. en kartläggning och analys av de mätoch
metodproblem som är förenade både med bestämningen av det enskilda
sparandets faktiska omfattning och med bedömningen av de motiv som
på längre och kortare sikt påverkar individens och det enskilda hushållets
sparbeteende. Till projektet har knutits en referensgrupp bestående av ekonomiska
forskare och beteendevetare jämte olika experter inom sparbanksrörelsen.
Man har i höst publicerat ett första delbetänkande med titeln Hushållens
sparande och samhället. I denna rapport koncentreras framställningen
till de stabiliseringspolitiska och i viss mån de hushållsekonomiska
aspekterna på sparandet. I detta sammanhang diskuteras metodproblem såsom
definitioner, avgränsningar, materialinsamlingsmodeller och modeller
för analys av data som samlats in.

Utskottet bedömer de initiativ som tagits för att förbättra kunskaperna
om hushållssparandet som viktiga. Utskottet utgår från att regeringen kommer
att lämna riksdagen förslag om resurser för statistiska centralbyrån att
genomföra föreslagna undersökningar på spårområdet i enlighet med de
riktlinjer som skisseras i verkets anslagsframställning. Dylika undersökningar
skulle också kunna ge viss kunskap om inflationens förmögenhetsomfördelande
effekter i enlighet med de tankegångar som framförs i motionen
1032 moment a.

Sammanfattningsvis ställer sig alltså utskottet bakom de synpunkter på
behovet av utredningar på detta område, som framförs i motionerna 423
och 1032 moment a. Utskottet finner dock att riksdagen ej nu bör kräva
tillsättande av en speciell utredning utan avvakta vidare resultat från de
verksamheter för vilka utskottet redogjort.

1 motionen 1032 ställs också krav på att möjligheterna till värdesäkra
sparformer skall utredas. Utskottet vill här erinra om att detta frågekomplex
vid flera tillfällen belysts av offentliga utredningar, senast av den s. k. värdesäkringskommittén
(SOU 1964:1). Möjligheterna att inrätta indexreglerade
sparkonton utreds f. n. inom sparbankerna. Mot den bakgrunden ser utskottet
ej skäl att nu tillstyrka bifall till motionen 1032 moment b.

FiU 1975/76:6

4

Utskottet hemställer

1. att motionen 1975:423 ej föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. att motionen 1975:1032 moment a ej föranleder någon riksdagens
åtgärd,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:1032 moment b.

Stockholm den 4 november 1975

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp).
Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson
i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk), af Ugglas (m), Bergman
i Nyköping (s), Rämgård (c) och Ångström (fp).

Reservation

av herrar Löfgren (fp) och Ångström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”1 motionen”
och slutar med ”1032 moment b” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1975:1032 anföres synpunkter beträffande inflationens verkningar
för de småsparare som i allmänhet inte har möjlighet att skydda
värdet av sparandet genom placering i realvärden. De utmynnar i anhållan
om utredning enligt yrkandet b angående värdesäkra sparformer.

Förslag om utredning av detta slag har vid olika tillfällen framförts från
folkpartiets sida. Den s. k. värdesäkringskommittén (SOU 1964: 1) föreslog
redan 1964 ett försök med indexlån i mindre omfattning. Kommittén framhöll
att behovet av en ny värdesäker placeringsform framför allt torde göra
sig gällande när det är fråga om hushåll med mindre förmögenheter, dvs.
vad som brukar kallas småsparare. Kommitténs förslag har dock ej föranlett
någon åtgärd. Utskottet anser det visserligen av värde att sparbankerna utreder
frågan om inrättande av indexreglerade sparkonton inom sitt område,
men det torde vara ofrånkomligt att sådana sparformer även måste avse
andra områden än sparbankernas.

Vid debatten i riksdagen den 29 oktober i år återgavs att statsminister
Palme enligt tidningsreferat från ett framträdande vid Sparfrämjandets 50-årsjubileum yttrat: ”1 längden duger det inte att inflationen är större än
sparräntan och att den reella räntan därigenom blir negativ. Vi måste hitta
en metod att skapa positiv realränta.” Det skulle utan tvekan vara av stort
allmänt intresse att veta hur det skall vara möjligt att ”hitta en metod

FiU 1975/76:6

5

att skapa en positiv realränta”. En utredning torde vara den naturliga vägen
att skapa klarhet härom.

Med hänvisning till vad utskottet anfört och i anledning av motionen
1975:1032 delyrkande b hemställer utskottet att riksdagen måtte besluta uppdraga
åt regeringen att utreda frågan om lämpliga former för värdesäkrat sparande.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1032 moment b
hos regeringen anhåller om utredning angående värdesäkra
sparformer i enlighet med vad ovan anförts.

GOTAB 75 10212 S Stockholm 1975