FiU 1975:76:5

Finansutskottets betänkande
1975/76:5

med anledning av motion om allmänna pensionsfondens placeringspolitik I

den vid föregående riksmöte väckta motionen 1975:1026 av herr Olof
Johansson i Stockholm m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära en utredning av överensstämmelsen mellan AP-fondens
hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningen att skapa regional
balans.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från allmänna pensionsfondens
första, andra och tredje fondstyrelser samt från allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelse. Dessa yttranden är fogade som bilaga till detta
betänkande.

Utskottet. Motionärerna menar att AP-fondens placeringspolitik kan komma
i konflikt med samhällets intentioner om att främja regional balans.
Det finns t. o. m. risk att fonden främjar maktkoncentrationen i samhället.
För att klargöra hur AP-fondens placeringspolitik fungerar i förhållande till
samhällets regionalpolitiska målsättning vill motionärerna att fondens hittillsvarande
placeringar skall analyseras ur regional synpunkt.

För att få belyst om en sådan analys är möjlig och berättigad har utskottet,
som redan nämnts, remitterat motionen till de fyra fondstyrelserna. De
tre forsta har lämnat ett gemensamt yttrande. Enligt fondstyrelsernas bestämda
uppfattning föreligger inte något behov av den begärda utredningen
och de avstyrker därför motionärernas hemställan. Som framgår av yttrandena
ligger såväl principiella skäl som praktiska svårigheter till grund för
fondstyrelsernas ställningstaganden.

Endast inom en begränsad sektor av de tre första fondstyrelsernas utlåning,
nämligen de direkta reverslånen till landsting och kommuner, föreligger
enligt fondstyrelserna praktiska möjligheter till styrning av utlåningen från
deras sida. I alla andra fall lånar dessa fonder ut till mellanhandsinstitut
på kapitalmarknaden, till företag som omfattas av riksbankens emissionskontroll
eller i form av återlån, där företag utnyttjar sin möjlighet att via
bankerna återlåna viss del av de avgifter de betalat in till fonden. De tidigare
nämnda reverslånen till landsting och kommuner - som givits till praktiskt
taget alla landets kommuner - uppgick i slutet av förra året till nära 4
miljarder kr. eller drygt 5 % av AP-fondens totala utlåning. Enligt de tre
fondstyrelsernas mening finns det fog att hävda att fondstyrelsernas långivning
till kommunerna har skett med vederbörligt hänsynstagande till regional
fördelning. Den fjärde fondstyrelsen, som uteslutande placerar i aktier.

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 5

FiU 1975/76: 5

understryker bl. a. i sitt yttrande att de företag i vilka AP-fonden köpt aktier
i regel är lokaliserade till ett flertal orter i landet. Därför kan det knappast
i efterhand konstateras vilken typ av region som haft fördel av verkställd
placering.

Sammanfattningsvis gäller således att den helt dominerande delen - ca
95 % - av AP-fondens hittillsvarande utlåning jämlikt gällande reglemente
skett i former, där fonden ej haft möjlighet att styra kapitalströmmarna
ur regionalpolitisk synpunkt och i stort sett saknar information om hur
pengarna fördelats på regioner. Med nuvarande institutionella förhållanden
på kapitalmarknaden och med nuvarande reglemente för fondens förvaltning
framstår den av motionärerna begärda utredningen av överensstämmelsen
mellan AP-fondens hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningen
att skapa regional balans enligt utskottets bedömning varken som
meningsfull eller möjlig att genomföra. Hela kapitalmarknadens struktur
och funktionssätt är emellertid föremål för översyn av 1968 års kapitalmarknadsutredning.
I direktiven för utredningen (se Riksdagsberättelsen
år 1969, s. 250 ff.) underströk föredraganden, statsrådet Sträng, bl. a. att
en central fråga för utredningen att behandla gällde reglerna för AP-fonden.
En annan av utredningens huvuduppgifter varatt överväga vilken inriktning
som skall ges fondens framtida utlåningsverksamhet. Under dessa omständigheter
synes det utskottet lämpligt att motionen överlämnas till kapitalmarknadsutredningen
för beaktande.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen begär att regeringen överlämnar motionen 1975:1026
till 1968 års kapitalmarknadsutredning.

Stockholm den 28 oktober 1975

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Nätyarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Kristiansson (c), Franzén (s),
Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s). Söderström
(m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Wirtén (fp), Bergman i
Nyköping (s) och Wachtmeister i Staffanstorp (m).

FiU 1975/76:5

Bilaga

Yttranden över motionen

Allmänna pensionsfonden, Första, andra och tredje fondstyrelserna

(1975-06-09)

Fondstyrelserna har genom remiss 1975-04-10 bereus tillfälle att yttra
sig över motion 1975:1026 om AP-fondens placeringspolitik. I motionen
anförs bl. a. att AP-fondens placeringspolitik kan komma i konflikt exempelvis
med samhällets intentioner om att främja regional balans, om man
vid utlåningen ensidigt anpassar sig till uppstående kapitalefterfrågan inom
de valda placeringssektorerna. För att kunna klargöra hur AP-fondens placeringspolitik
fungerar i förhållande till samhälleliga målsättningar som regional
balans måste AP-fondens hittillsvarande placeringar analyseras ur
regional synpunkt, när det gäller såväl kreditgivningen till bostadsbyggande
som näringsliv och kommuner. Motionärerna hemställer att riksdagen skall
besluta att hos regeringen begära en utredning av överensstämmelsen mellan
AP-fondens hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningen att
skapa regional balans. - Fondstyrelserna vill i anledning härav anföra följande.

Det förtjänar inledningsvis böra understrykas, att allmänna pensionsfonden
- i enlighet med de riktlinjer statsmakterna dragit upp för fondens
verksamhet - är ett kapitalmarknadsinstitut. Innebörden härav är att de
medel fondstyrelserna förvaltar, placeras i form av långfristiga lån till stat,
kommuner, bostäder och näringsliv. Den dominerande placeringsformen
är förvärv av obligationer. Vid senaste årsskifte fördelade sig placeringarna
efter placeringsobjekt på följande sätt: obligations- och förlagslån 77 96,
återlån 6 96 och reverslån 17 96. Reverslånens relativa fördelning på låntagargrupper
var i sin tur följande: företagsfinansierande institut 50 96, landsting
och kommuner 30 96, statliga och kommunala företag 12 96 samt
bostadsfinansierande institut och banker 4 96 vardera. Det förtjänar vidare
erinras om att det av statsmakterna fastställda placeringsreglementet för
allmänna pensionsfonden bygger på grundsatsen att fondstyrelserna inte
skall ge direkta krediter till ett stort antal låntagare. Motiveringen härför
var bl. a. en önskan att undvika att fondstyrelserna skulle bygga upp en
vidlyftig organisation för kreditprövning och låneadministration.

Enligt fondstyrelsernas mening följer härav att fondstyrelserna normalt,
och för huvuddelen av fondens kreditgivning, inte skall ingå i en prövning
av de slutliga låntagarna. Detta kan exemplifieras av fondstyrelsernas bostadskreditgivning,
som svarar för 45 96 av de totala placeringarna. Till
helt dominerande del, eller drygt 98 96, sker denna genom förvärv av bostadsobligationer.
Dessa ges ut av de tre institut - Stadshypotekskassan
med stadshypoteksföreningarna, BOFAB resp. Spintab - som lämnar bottenlån
till bostadsfastigheter. Dessa instituts långivning sker i form av avlyft

FiU 1975/76:5

av byggnadskrediter, som beviljats av affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna.
Byggnadskrediternas fördelning styrs självfallet av bostadsbyggandets
regionala fördelning, som inom av statsmakterna angivna
ramar ytterst baseras på de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Fondstyrelserna
vill kraftigt framhålla att de inte delar uppfattningen att det
vore lämpligt att allmänna pensionsfonden i samband med förvärv av bostadsobligationer
skulle söka utöva ett inflytande som bl. a. avsåge de slutliga
bostadslånens regionala fördelning. En sådan strävan skulle stå i direkt strid
med de grundsatser som gäller för fondens förvaltning, och skulle leda
till ett icke avsett, centraliserat beslutsfattande.

Ett analogt resonemang kan föras även för pensionsfondens övriga placeringar.
Utlåningen till staten torde härvid inte kräva någon kommentar.
Av de totala placeringarna till näringslivet uppgick vid senaste årsskifte
återlånen till 17 96. Det torde ligga i sakens natur att fondstyrelserna icke
kan eller bör utöva något regionalpolitisk! inflytande beträffande återlånen.
Av den återstående kreditgivningen till näringslivet faller 40 % på de företagsfinansierande
instituten, såsom Industrikredit/Företagskredit, Hypoteksbanken,
Svensk Exportkredit, Investeringsbanken och Lantbrukskredit.
Enligt fondstyrelsernas mening vore det klart olämpligt om pensionsfonden
skulle söka ingripa och påverka dessa instituts kreditgivning. Det torde få
förutsättas att instituten själva gör de övergripande bedömningar, vari bl. a.
innefattas hänsyn till de regionalpolitiska målsättningarna, som kan erfordras.
Fondstyrelsernas övriga utlåning till näringslivet sker till helt dominerande
del i form av förvärv av obligationer, utfärdade av industriföretag,
kraftverk m. fl. Det förtjänar härvid erinras om att under pensionsfondens
hela verksamhetstid har statsmakterna, i form av riksbankens emissionskontroll,
utövat ett bestämmande inflytande över vilka obligationslån som
får emitteras. Fondstyrelserna kan svårligen se något utrymme för fondstyrelserna
i vad avser en regionalpolitisk prövning i samband med fondens
förvärv av långfristiga obligationer för näringslivets kapitalförsörjning.

Vad slutligen fondstyrelsernas långivning til! kommunerna beträffar, sker
denna dels i form av obligationer, utfärdade av de kommunfinansierande
instituten resp. de större landsting och kommuner som av riksbanken erhåller
emissionstillstånd, dels reverslån. Vad obligationsutlåningen till kommunerna
och de kommunfinansierande instituten beträffar, torde det som sagts
i det föregående vara tillämpligt även härpå. Vad fondstyrelsernas reverslånegivning
till landsting och kommuner beträffar - som främst faller inom
första fondstyrelsens verksamhetsområde - ligger det i sakens natur att
regionalpolitiska hänsyn spelar en roll vid långivningen. I sammanhanget
kan nämnas att praktiskt taget alla landets kommuner har ansökt och beviljats
lån av pensionsfonden. Pensionsfondens långfristiga reverslånegivning
till primärkommunerna fördelade sig 1974-12-31 på följande sätt:

FiU 1975/76:5

Kommuner

Antal

invånare

AP-lån
i %

- Med högst 10 000 invånare 68 st

- Med mellan 10 000-50 000 invånare 176 st

- Med mer än 50 000 invånare 34 st

68 st

i %
6,4
46,7
46,9

5,5

45,2

493

Enligt fondstyrelsernas mening finns det fog att hävda att fondstyrelsernas
långivning till kommunerna har skett med vederbörligt hänsynstagande till
en regional fördelning.

Sammanfattningsvis föreligger det enligt fondstyrelsernas bestämda mening
inte behov av den av motionärerna önskade utredningen. Fondstyrelserna
avstyrker således den i motion 1975:1026 gjorda hemställan.

ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN
Första, Andra och Tredje fondstyrelserna

B J Sjönander

H Hagelby

FiU 1975/76:5

Allmänna pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen (1975-06-19)

Fondstyrelsen har genom remiss 1975-04-10 beretts tillfälle att yttra sig
över motion 1975:1026 om AP-fondens placeringspolitik. I motionen anföres
bl. a. att AP-fondens placeringspolitik kan komma i konflikt exempelvis
med samhällets intentioner om att främja regional balans, om man vid
utlåningen ensidigt anpassar sig till uppstående kapitalefterfrågan inom de
valda placeringssektorerna. För att kunna klargöra hur AP-fondens placeringspolitik
fungerar i förhållande till samhälleliga målsättningar som regional
balans måste AP-fondens hittillsvarande placeringar analyseras ur
regional synpunkt, när det gäller såväl kreditgivning till bostadsbyggande
som näringsliv och kommuner. Motionärerna hemställer att riksdagen skall
besluta att hos regeringen begära en utredning av överensstämmelsen mellan
AP-fondens hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningen att
skapa regional balans.

Fondstyrelsen vill i anledning härav anföra, att då den endast har tillgång
till 500 mkr av fondens i dag totala kapital om ca 80 000 mkr och då styrelsen
härav i nuläget endast utplacerat 300 mkr dvs. ca 3/8 av totalkapitalet
i den samlade fonden, torde knappast någon tendens med betydelse för
totalresultatet kunna utläsas, om en dylik undersökning kommer till stånd.

Som en ytterligare svårighet vill styrelsen framhålla, att då flertalet företag
i vilka fonden köpt aktier är lokaliserade till ett antal orter i skilda delar
av landet, kan knappast i efterhand konstateras vilken typ av region som
haft fördel av verkställd placering. Som exempel må anföras AB Volvo,
som dels verkar i storstadsregion och dels i ett antal andra regioner. Anmärkas
bör också att AB Volvo bedriver en betydande verksamhet utomlands.
I de fall då fonden köper aktier via börsen blir det självfallet än
vanskligare att dra några slutsatser ur regional synpunkt.

Sammanfattningsvis kan fondstyrelsen icke finna något behov för den
begärda utredningen och avstyrker den av motionärerna gjorda hemställan.

Stockholm 1975.06.19

ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN
Fjärde fondstyrelsen

enligt uppdrag
Lennart Dahlström

Gunnel Johansson

GOTAB 75 9921 S Stockholm 1975