FiU 1975/76: 36

Finansutskottets betänkande
1975/76: 36

med anledning av propositionen 1975/76:184 om fortsatt valutareglering
jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1975/76: 184 (finansdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagt förslag
till lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över i propositionen framlagt
förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959: 264).

De i propositionen framlagda förslagen till lag och förordning är av
följande lydelse:

1 Förslag lill
Lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350)

Härigenom föreskrives att 2 § första stycket 1, 2 och 4—9 samt 5 § 1
och 3 valutalagen (1939: 350) skall äga tillämpning under tiden den

1 juli 1976—den 30 juni 1977.

2 Förslag till
Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom föreskrives att valutaförordningen (1959: 264), som enligt
förordning (1975: 207) gäller till utgången av juni 1976, skall äga
fortsatt giltighet till utgången av juni 1977.

I propositionen redogör föredraganden, statsrådet Sträng, för bakgrunden
till förslaget om fortsatt valutareglering. Föredraganden framhåller
att Sverige under såväl 1974 som 1975 noterade betydande underskott
i bytesbalansen, vilka till största delen finansierats genom att
svenska företag och kommuner har tagit upp lån i utlandet. Utlandslånen
blev under år 1975 t. o. m. så stora att en ansenlig ökning av
valutareserven kunde ske. Valutareservökningen får dock inte undanskymma
det faktum att vår utlandsställning i grunden har undergått en
betydande försvagning.

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 36

FiU 1975/76: 36

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att återställa balans i utrikesbetalningarna.
Valutaregleringen utgör därvid ett nödvändigt instrument
för att kontrollera att kapitalrörelserna sker i överensstämmelse
med denna politik.

Under senare år har valutamarknaderna utsatts för stora påfrestningar.
Kurserna på flera viktiga valutor har fluktuerat starkt. Även
med tanke härpå blir valutaregleringen nödvändig som komplement
till övrig ekonomisk politik.

Samtliga remissinstanser godtar en fortsatt förlängning av valutaregleringen.
I Svenska bankföreningens och PK-bankens remissyttranden
uttalas att vissa liberaliseringar bör göras i valutaregleringens tilllämpning.

Föredraganden hänvisar till att det ankommer på riksbanken att utfärda
tillämpningsbestämmelser för tillståndsgivningen.

Avslutningsvis förordas i propositionen att valutaregleringen förlängs
för ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1976 till den 30 juni 1977.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande under allmänna
motionstiden väckta motioner

1975/76: 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen
beslutar att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

la §

Svenska och utländska betalningsmedel,
fordringar och värdepapper
må icke utföras ur riket
eller på annat sätt överföras till
utlandet eller överlåtas på den som
är bosatt i utlandet för investeringar
i områden under kolonialt
förtryck, i stater som utövar sådant
kolonialt förtryck eller har
fascistisk eller rasistisk regim.

FiU 1975/76: 36

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

icke är led i någon form av kapitalflykt
eller skatteundanhållande
eller följd av syften som i övrigt
strider mot folkflertalets ekonomiska,
sociala eller politiska intressen
och rättigheter.

Den som ansöker om att få investera
utomlands måste också
kunna styrka att investeringen icke
är till men för det mottagande
landets ekonomi och arbetande
befolkning eller utgör led i försök
att vidmakthålla en regim som
motsätter sig ekonomisk och social
utveckling och utjämning.

2 a §

Förordnande enligt denna lag Förordnande enligt denna lag

skall av riksbanken ianspråktagas skall av riksbanken ianspråktagas

för att främja penning- och valu- för att främja penning- och valutapolitiken.
Därvid får industri- tapolitiken. Därvid skall industri och

sysselsättningspolitiska strä- och sysselsättningspolitiska strävanden
beaktas. Hänsyn av sist- vanden beaktas. Framställning

nämnda slag får dock föranleda skall avslås om den strider mot de

avslag på framställning endast då arbetandes intressen,

denna på grund av beloppets stor- Generellt förbud mot investe lek

eller andra faktorer skulle ringar utomlands kan förordnas

åsamka landets intressen utomor- för viss tid.

dentlig skada.

2b §

Före behandlingen i valutastyrelsen
av ansökan om tillstånd för
företag att företaga direktinvestering
utomlands bör yttrande inhämtas
från de i företaget företrädda
fackliga organisationerna,
vilka skola äga vetorätt.

1975/76: 452 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar hemställa hos regeringen att förslag till sådana ändringar i valutalagstiftningen
snarast förelägges riksdagen, som gör det möjligt att
förbjuda investeringar i utlandet vilka kan

a) bidra till att stärka en regim som utövar rasistiskt eller annat förtryck
av folkgrupper,

b) innebära ett otillbörligt utnyttjande av ett lågt löneläge eller andra
bristfälliga arbetsvillkor,

c) innebära långsiktigt skadliga effekter på värdlandets ekonomi.

2f Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 36

FiU 1975/76: 36

1975/76: 932 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att uttala att regeringen bör arbeta för förändringar av reglerna
för den finansiella stödfonden inom OECD med sikte på att uppnå följande: 1.

Samma röststyrka för alla medlemsländer.

2. Begränsning av fondens möjligheter att ställa villkor på låntagarländernas
ekonomiska politik.

3. Möjligheter till medlemskap också för u-länderna.

1975/76: 938 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härmed förordnas att en ny paragraf skall införas, benämnd 6 b §, av
nedan angiven lydelse:

6 b §

Ansökan om tillstånd för direkta investeringar utomlands skall, i vad
gäller företag som omfattas av lagen om styrelserepresentation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar, vara åtföljd av yttrande
från personalrepresentanterna i företagets styrelse. Endast om valutastyrelsen
är enig därom skall sådan ansökan ändock kunna tas upp till
prövning.

1975/76: 2127 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motionen 1975/76: 2126 — hemställs att
riksdagen begär uppsägning av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

I motionen 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) konstateras att den
svenska industrin sedan 1965 sysselsätter allt färre i Sverige — men
allt fler utomlands. År 1974 arbetade totalt 325 000 personer i svenska
företag utomlands. Sysselsättningsökningen i de producerande svenska
dotterbolagen utomlands beräknas för perioden 1970—1975 till minst
75 000 personer. De svenska kapitalisternas ökade kapitalexport är på
samma gång ett angrepp på arbetarklassens löner och sysselsättning i
Sverige, ett sätt att utnyttja lägre löner i andra stater och ett led i den
imperialistiska strategin att fördjupa u-ländernas beroende. Mot denna
bakgrund finner motionärerna skäl föreligga för att ett generellt förbud
mot kapitalexport skall kunna utfärdas.

Kapitalexport bör endast kunna ske till progressiva u-länder som
begär detta — och då äganderätten är avsedd att övergå till den mottagande
parten. Man kräver vidare att godkännande av fackföreningarna

FiU 1975/76: 36

på företagen till kapitalexport alltid skall inhämtas. Kapitalexportörerna
måste också själva kunna visa att den av dem begärda kapitalexporten
icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, att den icke har
som mål att sänka företagets lönekostnader och därigenom är riktad mot
den fackliga rörelsen, att den icke är led i någon form av kapitalflykt
från Sverige, att den icke är skatteundanhållande eller föranledd av
annan mot svenska folkflertalets intresse stridande anledning.

Även i motionen 452 av herr Granstedt m. fl. (c) krävs att bl. a. utlandsinvesteringarnas
effekter i mottagarlandet skall bedömas vid tillståndsgivning.
Motionärerna framhåller att det finns flera exempel på
hur svenska investeringar i utlandet måste sägas stå i konflikt med den
politik Sverige står för i t. ex. FN. De svenska investeringarna i Sydafrikanska
republiken medför sålunda att svenska företag tvingas tilllämpa
rasåtskillnadspolitiken och därmed bidra till att konservera det rådande
systemet. Samma synpunkter kan anföras beträffande andra
diktaturregimer som i Brasilien och Chile.

Det måste därför skapas möjligheter att förhindra investeringar som
kan förväntas bidra till att stärka en regim som tillämpar rasism eller
kolonialt förtryck eller på annat sätt utövar förtryck av folkgrupper.
Vidare måste sådana svenska utlandsinvesteringar kunna förhindras
som kan förväntas utnyttja ett orimligt lågt löneläge och andra otillfredsställande
arbetsvillkor eller som kan få långsiktigt skadliga effekter
på värdlandets ekonomi.

Denna kontroll, anser motionärerna, kan anförtros åt regeringen, åt
riksbanken eller åt ett organ särskilt inrättat för ändamålet. De politiska
partierna och arbetsmarknadens parter bör få medverka i eller ha
insyn i prövningen. De anställda i de investerande företagen bör tillerkännas
vetorätt mot alla investeringar i utlandet.

I motionen 938 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) krävs likaså en
skärpning av valutalagstiftningen vad beträffar direktinvesteringar utomlands.
Motionärerna framhåller att det inom riksbanken är en särskild
valutastyrelse som bl. a. prövar utförsel av pengar ur landet. När det
gäller utlandsinvesteringar så utökas valutastyrelsen med fyra personer
— en från LO, en från TCO och en från vartdera industri- och arbetsmarknadsdepartementet.
På denna nivå har alltså de anställdas inflytande
förstärkts. Problemet är bara att valutastyrelsen enligt gällande
lagstiftning inte kan vägra en utlandsinvestering på den grunden att
den skulle ha en klart negativ sysselsättningseffekt för de anställda inom
en koncern eller för en ort. Endast om sysselsättningseffekten skulle vara
sådan att den skulle ”åsamka landets intressen utomordentlig skada”
kan ett avslag göras på grund av sysselsättningsskäl.

I och med att lagen om styrelserepresentation infördes har de anställda
numera i varje fall en viss insyn i besluten om utlandsinvesteringar.

FiU 1975/76: 36

Mot bakgrund av utlandsinvesteringarnas stora betydelse från sysselsättningssynpunkt
och med hänsyn till att någon sådan prövning inte
kan ske i riksbankens valutastyrelse föreslår motionärerna att valutalagen
kompletteras med en bestämmelse som säger att ansökan om utlandsinvestering
från företag, på vilka lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar är tillämplig,
skall vara försedd med yttrande från samtliga närvarande löntagarrepresentanter
i företagets styrelse för att kunna tas upp till behandling i valutastyrelsen.
Utan att sådant yttrande är bifogat skall ansökan kunna
tas upp till behandling endast om valutastyrelsen är helt enig om detta.

I motionen 932 av herr Granstedt m. fl. (c) framhålls att motiven för
den finansiella stödfonden inom OECD — att genom finansiellt stöd
motverka en protektionistisk utveckling hos de industrialiserade länderna
— i och för sig är mycket lovvärda. Avtalet om fonden är emellertid
utformat så att det ger anledning till mycket allvarliga betänkligheter.
Motionärerna vänder sig bl. a. mot att de länder som allra hårdast
drabbats av de höjda oljepriserna ställs utanför. Genom att röststyrkan
i fonden är proportionell till ländernas kvoter får USA ett för
stort inflytande över besluten. Lånevillkoren är så utformade att om
Sverige skulle behöva låna i fonden måste vi också acceptera dess förmynderskap,
när det gäller vår ekonomiska politik.

Mot den bakgrunden anser motionärerna att Sverige inom fonden bör
arbeta på att åstadkomma erforderliga förändringar i fondens uppbyggnad
och regler. Dessa förändringar bör syfta till samma röststyrka för
alla medlemmar, möjlighet till medlemskap även för u-länderna samt
begränsning av fondens möjligheter att ställa villkor på låntagarländernas
ekonomiska politik.

I motionen 2127 av herr Hermansson m. fl. (vpk) krävs att riksdagen
begär uppsägning av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.
Motiveringen för detta krav återfinns i motionen 2126,
som behandlar åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag.
I denna motion sägs bl. a. att utländska företags etablering i Sverige
skall prövas av den svenska regeringen. Den svenska regeringens praxis
har dock varit att mycket liberalt lämna tillstånd, bl. a. beroende på
Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, som förordar
friast möjliga kapitalflöde mellan länder.

Utskottet

Det år som gått sedan riksdagen senast behandlade frågan om fortsatt
valutareglering har kännetecknats av fortsatt starka svängningar i
kursrelationerna mellan viktiga valutor. Under den senaste tiden har

FiU 1975/76: 36

exempelvis pundets ställning försvagats kraftigt, och den franska francen
har utsatts för sådant tryck att den franska regeringen nödgats lämna
den s. k. valutaormen, dvs. det västeuropeiska valutasamarbetet.

Den svenska kronkursen har under året legat fast, trots att underskottet
i bytesbalansen varit betydande. Det är därför i första hand
utlandsupplåningen som förklarar kronans stabilitet.

Utskottet har vid flera tillfällen understrukit det angelägna i att balansen
i utrikesbetalningarna återställs. I samband med utskottets behandling
av årets finansplan (FiU 1975/76: 20) uttalade utskottet sitt
stöd för det av regeringen uppställda målet, vilket innebär att balansen
i våra utrikes betalningar successivt skall återställas fram till 1980. Den
ekonomiska politiken måste framgent utformas med hänsyn till detta
mål, och valutareglering är ett medel som kan behövas i detta sammanhang.
De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har inte heller
motsatt sig en förlängning av valutaregleringen. Utskottet tillstyrker
mot denna bakgrund propositionens förslag om fortsatt tillämpning av
vissa delar av valutalagen under tiden den 1 juli 1976—den 30 juni
1977.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat vissa motioner med anknytning
till valutalagstiftningen.

Såväl i motionen 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) som i 938 av
herr Pettersson i Lund m. fl. (s) ställs krav på ökade möjligheter för de
anställda att delta i beslut angående utlandsinvesteringar. I motionen
391 krävs att man före behandlingen i valutastyrelsen av ansökan om
tillstånd för företag att göra direktinvestering utomlands inhämtar yttrande
från de i företaget företrädda fackliga organisationerna. Motionärerna
vill ge de fackliga organisationerna vetorätt i denna fråga. I
motionen 938 vill motionärerna inte gå fullt lika långt. Man anser dock
att valutalagen bör kompletteras med en bestämmelse som säger att
ansökan om utlandsinvestering från företag, på vilka lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
är tillämplig, skall vara försedd med yttrande från samtliga närvarande
löntagarrepresentanter i företagets styrelse för att kunna tas upp till
behandling i valutastyrelsen. Om sådant yttrande inte är bifogat skall
ansökan kunna tas upp till behandling endast om valutastyrelsen är helt
enig om detta. Motionärerna vill dock ej ge de anställdas representanter
vetorätt på sätt som yrkas i motionen 391.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU
1975: 20 motionsyrkanden av tämligen likartad karaktär. Utskottet påpekade
därvid att lagstiftningen på valutaområdet ändrades år 1974,
och härigenom gavs valutastyrelsen formellt stöd för att under vissa
förutsättningar beakta även sysselsättningssynpunkter. Valutastyrelsen
byggdes samtidigt ut från sju till elva ledamöter vid prövning av ären -

FiU 1975/76: 36

den angående direktinvesteringar i utlandet. Av de tillkommande ledamöterna
representeras LO och TCO av vardera en.

Enligt vad utskottet erfarit har man från den utökade valutastyrelsens
sida regelmässigt inhämtat synpunkter från personalen i berörda företag.
Utskottet finner det mot den bakgrunden ej vara påkallat att lagstifta
i denna fråga på sätt som föreslås i motionen 938. Utskottet kan således
ej tillstyrka bifall till motionen 938, ej heller till motionen 391 såvitt nu
är i fråga.

Utskottet avstyrker samtidigt bifall till yrkandet i motionen 2127 av
herr Hermansson m. fl. (vpk) i vilken hemställs att riksdagen begär uppsägning
av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.
Ej heller kan utskottet ställa sig bakom det förslag till ändring av paragraf
2 a i valutalagen som framförs i motionen 391.

I motionerna 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) och 452 av herr
Granstedt m. fl. (c) framförs tämligen likartade krav vad gäller förbud
mot investeringar i länder som utövar kolonialt förtryck eller i länder
med reaktionära diktaturregimer.

Denna fråga har vid ett flertal tillfällen debatterats i riksdagen. I sitt
svar den 9 mars 1976 på en interpellation av herr Hermansson om
skärpta restriktioner mot kapitalexport anförde finansminister Sträng
följande:

Vad gäller frågan om förbud mot kapitalexport till stater som har
fascistisk regim vill jag erinra om att Sverige traditionellt har hävdat
uppfattningen att vi bör ta del i internationella ekonomiska sanktioner
mot visst land eller vissa länder endast när FN:s säkerhetsråd har beslutat
om sådana sanktioner. I enlighet härmed har sanktioner genom
särskild lagstiftning beslutats i ett fall, nämligen år 1969 i fråga om
Rhodesia. Oberoende av internationella aktioner är det emellertid angeläget
att av solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar i
vissa länder. Den svenska regeringen har vid flera tillfällen framhållit
att svenska företag bör avhålla sig från att investera i länder som exempelvis
Sydafrika.

Utskottet delar den av finansministern framförda uppfattningen och
avstyrker således ändring av valutalagstiftningen på sätt som föreslås
i motionen 391, såvitt nu är i fråga, och motionen 452.

I motionen 932 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar
att uttala att regeringen bör arbeta för förändringar av reglerna
för den finansiella stödfonden inom OECD med sikte på att uppnå följande: 1.

Samma röststyrka för alla medlemsländer.

2. Begränsning av fondens möjligheter att ställa villkor på låntagarländernas
ekonomiska politik.

3. Möjligheter till medlemskap också för u-länderna.

Utskottet vill erinra om att den finansiella stödfonden inom OECD
skall fungera under två år. Fonden har ej inrättats såsom ett permanent

FiU 1975/76: 36

biståndsorgan avsett att överföra resurser från rika till fattiga länder.
Som utskottet framhöll i sitt betänkande 1975/76: 11 har särskilda åtgärder
för u-länderna vidtagits bl. a. inom internationella valutafonden.
Stödfonden har i första hand skapats för att som en sista lånemöjlighet
för OECD:s medlemmar motverka risken för protektionistiska åtgärder
och hjälpa till att överbrygga kortvariga perioder med betalningsbalansunderskott.
Utskottet vill påminna om att den fördelning av röststyrkan
som kännetecknar stödfonden har sin motsvarighet i en rad andra internationella
organ. Med tanke på den relativt korta tid som fonden är
avsedd att verka och den stabila majoritet inom OECD som står bakom
de principer som fonden byggts upp efter bedömer utskottet dessutom
möjligheterna att åstadkomma större förändringar av fondstadgarna

som mycket små. Motionen 932 bör därför enligt utskottets mening

ej leda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 391,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 938,

3. att riksdagen antar det i propositionen 1975/76: 184 framlagda
förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

4. att riksdagen lämnar utan erinran det i propositionen 1975/76:
184 framlagda förslaget till förordning om fortsatt giltighet av
valutaförordningen (1959: 264),

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 452,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 932,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2127.

Stockholm den 27 april 1976

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm
(s), Kristiansson (c), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo
(c), Jansson (s), Söderström (m), Hermansson (vpk), af Ugglas (m),
Bergman i Nyköping (s) och Mundebo (fp).

Reservation

av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 8 slutar med ”motionen 391” bort ha följande
lydelse:

FiU 1975/76: 36

Utskottet finner argumenteringen i motion 391 övertygande. En skärpt
restriktivitet måste visas mot utlandsinvesteringar. Eftersom utlandsinvesteringar
eller s. k. flyttning av företag och produktion utomlands ofta
används som tillhygge mot de arbetandes intressekrav är det enligt utskottet
en riktig tanke som framförs i motion 391 att de lokala fackliga
organisationerna bör ges vetorätt. Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till motionen 391. Motionen 938 får därmed anses besvarad.

Yrkandet om vidgade möjligheter till restriktivitet mot kapitalexport,
som ligger i förslaget till ändring av paragraf 2 a i valutalagen, finner
utskottet väl motiverat. Därav torde följa att det blir nödvändigt att Sverige
säger upp sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga,
vilket yrkas i motionen 2127. Denna stadga måste ses som ett skydd för
de multinationella bolagens intressen. Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till förslaget till ändring av paragraf 2 a i valutalagen som framförs i
motion 391 och tillstyrker också bifall till det ovan berörda yrkandet i
motionen 2127 att Sverige säger upp sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motionen 452” bort ha följande lydelse:

Till detta genmälde hr Hermansson i samma debatt:

Finansministerns uppfattning att det oberoende av internationella aktioner
är angeläget att av solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar
i vissa länder är ett uttalande i rätt riktning. Men det gäller
ju inte bara att motverka, och det räcker inte med proklamationer. Investeringar
i länder med fascistisk eller rasistisk regim — såsom Sydafrika,
Brasilien, Chile, Spanien — bör under nuvarande förhållanden
förbjudas. Det skulle vara solidaritet i handling.

Utskottet delar den av hr Hermansson framförda uppfattningen och
tillstyrker således den ändring av valutalagstiftningen som föreslås i motionen
391, såvitt nu är i fråga, och torde därigenom tillgodose vad som
anförs i motionen 452.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 9 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner för sin del kraven i motionen 932 i och för sig rimliga.
Dock menar utskottet att Sverige icke borde ha anslutits till OECD:s
stödfond och att när den två-årsperiod under vilken OECD:s stödfond
skall fungera är tilländalupen bör Sverige icke ansluta sig till en dylik
till de rika kapitalistiska staterna begränsad fond.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 391 och med
anledning av motionen 1975/76: 452 antar följande

FiU 1975/76: 36

Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Nuvarande lydelse

1 a

Förordnande enligt denna lag
skall av riksbanken ianspråktagas
för att främja penning- och valutapolitiken.
Därvid får industrioch
sysselsättningspolitiska strävanden
beaktas. Hänsyn av sistnämnda
slag får dock föranleda
avslag på framställning endast då
denna på grund av beloppets storlek
eller andra faktorer skulle
åsamka landets intressen utomordentlig
skada.

Motionärernas förslag
§

För att utrikes investeringar eljest
skall få äga rum fordras att
den som skall göra investeringen
nöjaktigt kan visa att investeringen
icke är föranledd av strävan att
sänka lönekostnader, icke medför
sysselsättningsproblem i Sverige,
icke är led i någon form av kapitalflykt
eller skatteundanhållande
eller följd av syften som i övrigt
strider mot folkflertalets ekonomiska,
sociala eller politiska intressen
och rättigheter.

a §

Förordnande enligt denna lag
skall av riksbanken ianspråktagas
för att främja penning- och valutapolitiken.
Därvid skall industrioch
sysselsättningspolitiska strävanden
beaktas. Framställning
skall avslås om den strider mot de
arbetandes intressen.

Generellt förbud mot investeringar
utomlands kan förordnas
för viss tid.

FiU 1975/76: 36

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2b §

dels utskottets hemställan under 5 bort utgå;

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2127 begär att
regeringen säger upp Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760045