FiU 1975/76:2

Finansutskottets betänkande
1975/76:2

med anledning av motion om statlig planering

1 den vid föregående riksmöte väckta motionen 1975:1019 av herr Ahlmark
(fp) hemställs att riksdagen uttalar

1. att de frågor som motionen tar upp är belysta när ny statlig planeringsverksamhet
inleds samt

2. att i motionen angivna synpunkter även beaktas vid redan pågående
planeringsverksamhet.

Motionären anför att innan ny statlig planeringsverksamhet inleds bör
åtskilliga frågor vara belysta. Några av de krav som motionären rest sammanfattas
i motionen på följande sätt:

1. Den parlamentariska insynen i hela planeringsprocessen skall vara belyst
från början.

2. Särskilt bör beaktas risken för att planeringen medför en icke förutsedd
centralisering av beslutsfattandet.

3. Ju större inslag av värdering som kan väntas redan under planeringsstadiet,
desto större vikt måste läggas vid en öppen redovisning av planeringen.

4. Finns risk för att planering överbetonar direkt mätbara förhållanden
på bekostnad av andra värden bör klara restriktioner för planeringen anges.

5. Planeringen bör ske i former som ger alternativ för att underlätta debatt
och beslut i demokratiska former.

6. Planeringen bör inte ske i former som ger risk för ”självuppfyllande”
prognoser.

7. ”Okynnesplanering” i form av t. ex. överdriven detaljrikedom eller
för lång planeringsperiod bör undvikas.

8. Kostnader för nya planeringssystem bör anges i sin helhet.

9. Särskilt vid planering som kan antas vara känslig för värderingar och
etik hos planeringspersonal bör möjligheten att använda ”motutredningar”
som arbetar oberoende av varandra undersökas.

10. Varje planeringssystem bör utformas så att stort utrymme ges för
närdemokrati, i vad avser både anställda och andra nära berörda grupper.

11. Möjlighet till flexibilitet bör ges företräde framför att styra verksamhet
utifrån försök till exakta förutsägelser om framtiden.

12. Utvärdering av pågående verksamhet bör ägnas ökad vikt både genom
”egenutvärdering” och genom kontroll åtskild från planeringsfunktionen.

Utskottet. Det är ett stort antal viktiga och komplicerade frågor som motionären
vill ha belysta i samband med den statliga planeringsverksamheten.

Principiellt kan dessa frågor delas in i två huvudgrupper: de som gäller

1 Riksdagen 1975/76. 5 samt. Nr 2

FiU 1975/76:2

riksdagens insyn i och inflytande på planeringsprocessen och de som avser
själva metodiken för den offentliga planeringen. Uppenbarligen griper de
två grupperna av frågor på åtskilliga punkter in i varandra.

Statsmakterna har under senare år ägnat ökad uppmärksamhet åt planeringsfrågorna.
För en översikt av de långsiktiga planeringsaktiviteterna
på olika områden i Sverige kan hänvisas till betänkandet ”Att välja framtid”
(SOU 1972:59, s. 41 f.)och utskottets betänkande FiU 1972:38. Såväl grundlagberedningen
som budgetutredningen behandlade vidare olika planeringsproblem
i sina betänkanden SOU 1972:15, s. 114 f. resp. SOU 1973:43,
s. 62-74. Se även propositionen 1973:90, s. 221-223 samt KU 1971:50 och
1975:12, s. 13-14.

Sedan motionen väcktes har regeringen i kompletteringspropositionen,
1975:100 s. 40-41, tagit upp frågan om översyn av budgetsystemet med
utgångspunkt från budgetutredningens förslag och remissvaren härpå. Föredraganden,
statsrådet Sträng, konstaterar där att utredningen redovisat
förslag om hur budgeten skall göras till ett mer effektivt instrument på
statsmaktsnivå för att fördela och styra samhällets resurser. Förslagen rör
åtskilliga av de frågor som tagits upp i motionen, bl. a. rollfördelningen
i budgetarbetet och planeringen inom den statliga sektorn. Utredningens
förslag samt de vid remissbehandlingen framkomna, delvis kritiska synpunkterna
och förslag till andra lösningar bearbetas f. n. inom finansdepartementet.
Finansministern räknade i maj med att ett regeringsförslag
till modernisering av budgetsystemet tidigast skulle kunna presenteras till
riksmötet 1975/76.

Detta förslag bör enligt utskottets mening avvaktas innan riksdagen uttalar
sig om de skilda metodproblem på planeringsområdet som motionären vill
ha belysta.

Vad gäller den andra problemkretsen - riksdagens insyn i och inflytande
på den statliga planeringsprocessen - vill utskottet erinra om följande. Redan
i april 1973 beslöt riksdagen (FiU 1973:13, riksdagens protokoll 1973:67,
s. 125) att uppdra åt talmanskonferensen att låta överväga konsekvenserna
för riksdagens arbetsformer av en långsiktig statlig planering. I samband
med sin behandling av grundlagsförslaget i juni samma år beslöt riksdagen
sedan på konstitutionsutskottets initiativ att uppdra åt talmanskonferensen
att göra en allmän översyn av riksdagens arbetsformer (KU 1973:26, s. 75,
riksdagens protokoll 1973:112, s. 18). Den 29 november samma år tillsatte
talmanskonferensen en särskild utredning med uppgift att göra denna översyn.
Utredningen, som består av åtta riksdagsledamöter representerande
samtliga riksdagspartier med talmannen som ordförande, torde vara oförhindrad
att inom ramen för sitt uppdrag även behandla konsekvenserna
för riksdagens arbetsformer av den långsiktiga statliga planeringen.

Under dessa omständigheter föreslår utskottet alt motionen överlämnas
till utredningen för beaktande i tillämpliga delar.

FiU 1975/76:2

Utskottet hemställer

att riksdagen överlämnar motionen 1975:1019 till utredningen angående
en allmän översyn av riksdagens arbetsformer.

Stockholm den 28 oktober 1975

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c), Burenstam Linder (m), Knut Johansson i
Stockholm (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga
(s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru
Söder (c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp) och Bergman i Nyköping
(s).

!«r..

'Hil i,-.i

■ i : !; i'..' i • ; ■ r >

■ i p,. i ■ . .. !. : .

■ i HH:;' p . v I '• ... f(T ii - •. i :

GOTAB 75 10128 S Stockholm 1975