FiU 1975/76:16

Finansutskottets betänkande
1975/76:16

med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den
ekonomiska politiken jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:65 (finansdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen alt godkänna den
inriktning av den ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

Föredraganden framhåller att den aktiva ekonomiska politik som förts
under 1974 och 1975 medfört att den inhemska efterfrågan i Sverige hållits
väl uppe och motverkat effekterna av den internationella lågkonjunkturen.
För den samlade produktionen förutses i år en viss uppgång och Sverige
skulle därmed utgöra ett av de mycket få undantagen från det nedgångsmönster
som i övrigt präglar OECD-länderna.

Den ekonomiska politiken har inneburit att sysselsättningen i vårt land
kunnat hävdas under 1975. Som bidragande faktorer nämns införandet av
investeringsstöd, lagerstöd och utbildningsstöd. Av stor betydelse anses även
ha varit det sociala ansvar som företagen visat. De s. k. trygghetslagarna
bedöms ha bidragit till företagens förändrade attityd.

När det gäller den ekonomiska utvecklingen för övrigt i Sverige under
1975 konstateras, att en i förhållande till omvärlden rimlig prisstabilitet har
kunnat upprätthållas. Framsteg har också gjorts i fråga om inkomstfördelning
och regional balans. Däremot har bytesbalansen utvecklats negativt.

För den fortsatta utvecklingen räknar man med att en mera allmän uppgång
i den internationella konjunkturen är förestående. Osäkerhet råder dock
om takten och styrkan i uppgången. Vidare påpekas att återhämtningen
sker från ett läge med stor outnyttjad kapacitet. Efterfrågan på svenska
exportprodukter beräknas dock successivt öka, och för 1976 som helhet
förutses en volymmässig exportökning med 6 å 7 %.

Innan den internationella högkonjunkturen får effekt inträffar sannolikt
en försvagning av produktion och sysselsättning inom den svenska exportindustrin.
Orderingången från utlandsmarknaden har minskat kraftigt, framför
allt för basindustrierna. Även för byggnadssektorn förutses en försvagning
under vintern. Den ökning av igångsättningen inom bostadsbyggandet
som man räknar med torde ge effekt på byggnadsvolym och sysselsättning
först med viss eftersläpning.

Mot den sålunda skisserade bakgrunden anser regeringen att inriktningen
av den ekonomiska politiken bör ligga fast, men att vissa ytterligare åtgärder
är motiverade inom den ram som beslöts vid riksmötet 1975. Hit hör insatser
ägnade att stödja näringslivets förmåga att hålla sysselsättningen uppe, in 1

Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 16

FiU1975/76:16

vesteringsfrämjande insatser för såväl näringsliv som offentlig sektor samt
särskilda åtgärder för att stödja ungdomar och nytillträdande på arbetsmarknaden.

Föredraganden pekar på att regeringen, som framgick av regeringsförklaringen
vid riksmötets öppnande den 15 oktober, beslutat om ytterligare
stimulansåtgärder med angiven inriktning inom en kostnadsram av upp
till 2 miljarder kr. De aviserade åtgärderna ingår i regeringens beredskapsplan
för konjunkturstimulerande åtgärder. Vissa av åtgärderna har beslutats av
regeringen med stöd av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop.
1975:1 bil. 1, FiU 1975:1, rskr 1975:30). Ytterligare åtgärder avses beslutas
inom kort med stöd av riksdagens bemyndiganden. Vissa åtgärder kräver
riksdagens beslut. Proposition i ämnet på tilläggsbudget I kommer att föreläggas
riksdagen. En fullständig redovisning av de beslut regeringen fattat
i konjunkturstimulerande syfte med stöd av finansfullmakten och andra
liknande fullmakter intill utgången av 1975 avses bli lämnad i 1976 års
finansplan.

Med hänsyn tagen till de aviserade stimulansåtgärderna beräknas tillväxten
i den slutliga efterfrågan i svensk ekonomi 1976 komma att uppgå
till omkring 3 %. Således förutses f. n. såväl privat som offentlig konsumtion
öka med ca 3 %. Industrins investeringar beräknas, bl. a. mot bakgrund
av insatta och föreslagna stödåtgärder, fortsätta att öka om än i långsammare
takt än 1975. De offentliga investeringarna kommer att utgöra ett klart
expansivt element. Härtill bidrar bl. a. en förutsedd kraftig ökning av daghems-
och fritidshemsbyggandet. Bostadsbyggandet antas fortsätta att sjunka
i volym.

Produktionsutvecklingen under 1976 väntas kraftigt påverkas av den exceptionellt
starka omsvängningen i lagercykeln som nu förutses. Lageruppbyggnaden
under 1974 och 1975 har möjliggjort att produktionen kunnat
hållas uppe dessa år. När nu bl. a. exporten förväntas öka räknar man med
att en del av exportefterfrågan tillgodoses från befintliga lager. Detta har
uppskattats leda till en dämpning av lagerinvesteringarna som motsvarar
en minskning av BNP med inemot 2 %. Den samlade produktionen förutses
trots detta öka med 1 å 2 % under 1976, som framgår av följande tabell.

FiU 1975/76: 16 3

Försörjningsbalans 1975-1976

Procentuell volymförändring

1974-1975 1975-1976

Tilläde

BNP	0,5 å 1,0	1 ä 2
Import	-1	1 ä 2
Summa tillgång	0 å 0,5	1 ä 2
Efterfrågan
Bruttoinvesteringar	-2,5	0,5
Näringsliv	0,5	0,5
Industri	7,5	2
Statliga myndigheter och affärsverk	1,5	4
Kommuner	-A	4,5
Bostäder	-9	-6
Lagerförändring	700'	-3 000 å-4 000'
Privat konsumtion	4	3
Offentlig konsumtion	4	3
Export	-7 ä -8	6 å 7
Summa efterfrågan	0å0,5	1 å 2

1 Milj. kr., 1968 års priser.

Vid inriktningen av den ekonomiska politiken för 1976 kommer regeringen
att fästa särskilt avseende vid sysselsättningspolitiken, prispolitiken
och bytesbalansmålet.

Beredskapen för att sätta in ytterligare sysselsättningsskapande åtgärder,
om utvecklingen skulle motivera det, är god. Regeringen kommer att redovisa
de eventuella förslag som erfordras för att även fortsättningsvis hävda
sysselsättningen i 1976 års finansplan.

Prisstegringstakten förutses dämpas till 7 å 8 % 1976. Föredraganden erinrar
om att Sverige under flera år haft en prisstegringstakt sorn varit lägre
än, eller, för 1975, är i nivå med övriga OECD-länders. Med vår öppna
ekonomi är det svårt att avskärma sig från den internationella inflationen.
Det är emellertid angeläget, såväl för de svenska konsumenterna som för
vår exportindustris konkurrensförmåga, att vi med alla medel - utan att
sätta sysselsättningen i fara - söker begränsa den alltför snabba prisutvecklingen
som präglat de senaste två åren. Den ekonomiska politiken utformas
med detta mål i sikte.

Beträffande bytesbalansen förutses för 1976 en mindre förbättring. I propositionen
framhålls att vi under treårsperioden 1974-1976 kommer att få
ett kumulerat underskott på ca 20 miljarder kr. Detta får i huvudsak finansieras
genom ökad utlandsupplåning. Enbart räntorna på en sådan utlandsskuld
innebär en ytterligare merbelastning på bytesbalansen på ca 2
miljarder kr. Härtill kommer de erforderliga amorteringarna. Detta utgångsläge
understryker vikten av att den ekonomiska politiken utformas så att
en jämvikt i vår utrikesbalans snarast uppnås. De långsiktiga krav detta

FiU 1975/76:16

ställer kommer att belysas i 1975 års långtidsutredning. Föredraganden avser
att återkomma till dessa problem i samband med att utredningens resultat
redovisas för riksdagen våren 1976.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1975/76:99 av herr Bohman m. fl. (m),

1975/76:100 av herr Fälldin m. fl. (c),

1975/76:101 av herr Hermansson m. fl. (vpk) samt

1975/76:102 av herr Helén m. fl. (fp).

I detta betänkande behandlar utskottet

motionen 99 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om att företagen ges generell rätt att utnyttja
investeringsfonden för konjunkturutjämning fram till och med den 31 december
1976,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder i syfte att skapa ett program
mot inflationen samt åtgärder avsedda att återställa balansen i de utrikes
betalningarna i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken i övrigt ger regeringen
till känna vad i motionen anförts,

motionen 100 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser följande till finansutskottet
hänvisade moment vari hemställs att riksdagen beslutar

4. att hos regeringen anhålla om inkallande till en rundabordskonfcrens
med deltagande av arbetsmarknadens parter, ekonomisk expertis och de
politiska partierna i god tid före 1976/77 års avtalsrörelse,

5. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen beträffande
inriktningen av den ekonomiska politiken,

motionen 101 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att med avslag på propositionen 1975/76:65 om inriktningen av
den ekonomiska politiken som sin mening ge regeringen till känna vad
som förordas i motionen,

motionen 102 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser följande till finansutskottet
hänvisade moment vari hemställs

1. att riksdagen med instämmande i 1975 års riksmötes uttalande (FiU
1975:1, s. 23, 3:e stycket) uttalar att regeringen i god tid före kommande
avtalsrörelse tar initiativ till samråd mellan statsmakterna, arbetsmarknadens
parter och ekonomisk expertis i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
kommunernas ekonomiska situation.

FiU 1975/76:16

5. att riksdagen uttalar att regeringen i övrigt bör beakta vad i motionen
anförs beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

I motionen 99 (m) görs en ingående analys av såväl den internationella
ekonomiska utvecklingen som den svenska. Motionärerna pekar på att den
ekonomiska utvecklingen under 1975 på avgörande punkter har avvikit från
vad regeringen förutsåg i finansplanen i början av året. Bruttonationalprodukten
antogs i finansplanen komma att öka med 2,5 procent, medan det
i verkligheten knappast blir någon ökning alls. För den svenska ekonomin
som helhet blir 1975 sålunda ännu ett förlorat år.

Beträffande prisutvecklingen erinras om att regeringen i finansplanen talade
om prisstegringar på 7 ä 8 procent för 1975. Det står nu klart, att
prisökningarna i stället kommer att uppgå till 10 å 11 procent.

Vidare understryks att bruttoinvesteringarna blir 2,5-3 procent mindre
1975 än förra året. Underskottet i bytesbalansen gentemot andra länder har
mer än fördubblats mellan 1974 och 1975. Att den privata konsumtionen
ökar förhållandevis snabbt beror på att vi lever på utländska lån och på
tidigare ackumulerade resurser.

I motionen framhålls att orsaken till att regeringen nu lagt fram ett ekonomisk-politiskt
stimulanspaket är att alla prognoser pekar på en betydande
nedgång i sysselsättningen under den kommande vintern. Det finns emellertid
en stor risk, att den föreslagna typen av åtgärder kommer alltför sent
och att dessa föga kommer att påverka utvecklingen under konjunkturnedgången.
Enligt den bedömning, som man från moderat håll tidigare
gjort, borde stimulansåtgärder ha satts in långt tidigare. Motionärerna erinrar
om att man i januari som främsta krav förde fram ett förslag till program
mot inflationen. Detta var samtidigt avsett att stimulera sysselsättningen
och att motverka nedgång i den svenska exporten. Alternativt begärdes
en sänkning av mervärdeskatten.

Motionärerna menar att den ekonomiska politiken i ett mer kortsiktigt
perspektiv måste inriktas på att hålla sysselsättningen uppe. En hög ekonomisk-politisk
beredskap måste upprätthållas. I sammanhanget understryks
att i enlighet med vad riksdagen tidigare beslutat är en temporär mervärdeskattesänkning
ett betydelsefullt element i en konjunkturpolitisk beredskapsplan.
I vilken utsträckning ytterligare stimulansåtgärder skall sättas
in kan avgöras i januari, då bättre underlag finns för en bedömning av
utvecklingen under 1976.

1 motionen erinras om att man från moderat håll i våras i samband med
riksdagens behandling av kompletteringspropositionen föreslog ett generellt
frisläpp av näringslivets investeringsfonder, men att förslaget avslogs med
lottens hjälp. Mot bakgrund av att man i regeringspropositionen om inriktningen
av den ekonomiska politiken räknar med en ökning av näringslivets
investeringar om endast 2 procent för 1976 anser motionärerna att
det finns anledning förnya kravet. Man yrkar sålunda att företagen skall

1* Riksdagen 1975/76. 5'sami. Nr 16

FiU1975/76:16

ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning
fram till och med den 31 december 1976.

Beträffande bytesbalansen framhålls att ett centralt mål för den ekonomiska
politiken nu och i ett längre perspektiv är att återställa balansen i
Sveriges utrikes betalningar. Det stora underskottet i bytesbalansen är ett
utomordentligt allvarligt problem. Genom ökade investeringar måste i första
hand den svenska exportindustrins och den importkonkurrerande industrins
kapacitet byggas ut.

Ett annat viktigt mål är att stoppa prisstegringarna. Ett program mot
inflationen måste utarbetas. Förutsättningar måste skapas för en lugn avtalsrörelse
1977. En stabiliseringspolitisk konferens bör därför sammankallas.
För att förverkliga dessa mål måste vidare en sänkning av skattetrycket
komma till stånd och ta sig uttryck i bl. a. en sänkning av de nuvarande,
orimligt höga och kostnadsdrivande marginalskatterna. Inom ramen för ett
program mot inflationen bör statsmakterna garantera en viss ökning av
inkomsttagarnas köpkraft. I gengäld mäste parterna på arbetsmarknaden
iakttaga restriktivitet i fråga om löneökningar och näringslivet stark återhållsamhet
vad gäller prisökningar.

För att skapa utrymme för ökade investeringar och angelägna reformer,
inte minst en skattesänkning, krävs besparingar, rationaliseringar och effektiviseringar
inom den offentliga sektorn.

1 motionen 100 (c) konstateras att avmatlningen nu spritt sig till hela den

svenska ekonomin. De högt ställda förväntningarna i början av året på en

mer expansiv ekonomisk politik i de stora industriländerna infriades endast

delvis. I de ledande länderna i Europa, som mest påverkar den svenska

ekonomin, dröjer fortfarande uppsvinget.

■

Inom hela landet är efterfrågan fortfarande hög. Fortsätter den svaga exportutvecklingen
kan det dock verka hämmande på industriinvesteringarna.
Motionärerna anser att åtskilliga faktorer talar för att den internationella
konjunkturuppgången kommer att dröja relativt långt in på 1976. De positiva
verkningarna på den svenska ekonomin blir i så fall mycket måttliga under
1976, något som inte kan undgå att påverka produktion och sysselsättning.
Sannolikt blir därför även 1976 ett ekonomiskt svagt år. Möjligheterna att
kompensera ett fortsatt exportbortfall begränsas dessutom av två viktiga
faktorer: det stora underskottet i utrikesaffärerna och riskerna för fortsatt
rekordinflation.

Den ekonomiska politiken har under sommaren och hösten utformats
i enlighet med de riktlinjer, som riksdagen antog i slutet av maj på grundval
av motioner från oppositionspartierna och den reviderade finansplanen.
Ytterligare stimulansåtgärder är nu nödvändiga inom de ramar, som tidigare
har dragits upp. Det stimulanspaket som regeringen har lagt fram ansluter
sig till den konjunkturpolitiska beredskapsplan, som riksdagen antog i början
av året på förslag av centern och folkpartiet. Insatsernas storlek bedöms

FiU 1975/76:16

som väl avvägda till den sysselsättningsutveckling som för närvarande kan
förutses. Fortsatt hög beredskap är emellertid samtidigt nödvändig för att
kunna sätta in ytterligare åtgärder med kort varsel.

Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken måste alltjämt läggas på att
skapa förutsättningar för industri och övrigt näringsliv att fullfölja sina planerade
investeringar. Därvid måste inte enbart exportföretagens investeringar
ägnas uppmärksamhet. De importkonkurrerande hemmamarknadsföretagens
utveckling har i detta sammanhang lika stor betydelse. Till denna
företagsgrupp hör ett stort antal mindre och medelstora företag för vilka
bl. a. kreditförsörjningen måste ordnas på delvis annat sätt än för storföretagen
inom exportsektorn.

De oförändrat höga oljepriserna innebär att alla investeringar som medverkar
till att begränsa energianvändningen har en positiv verkan på bytesbalansen.
Vid sidan av kapacitetsutbyggnaden inom näringslivet måste
därför sådana investeringar ges företräde.

Mera omfattande stimulansåtgärder för att öka den privata konsumtionen
bör anstå med tanke på bl. a. obalansen i utrikeshandeln. Den i början av
året beslutade skatteomläggningen kommer att ge ett betydande tillskott
av köpkraft i början av 1976. Beredskapen måste emellertid hållas hög även
för konsumtionsstimulerande insatser längre fram.

Den i internationell jämförelse ogynnsamma prisutvecklingen i Sverige
utgör ett tecken på att orsakerna till prisstegringarna i ökad utsträckning
kan sökas inom landet. Den från tidigare perioder välkända kapplöpningen
mellan priser och löner har återkommit. Skattesystemets utformning spelar
också en viktig roll i sammanhanget. Löner och andra avtalsbundna inkomster
är genom de träffade avtalen nu i stort sett bestämda fram till
början av 1977. Möjligheterna att vidta ytterligare prisstabiliserande åtgärder
är därmed mycket begränsade. Ett program för bekämpning av inflationen
måste i stället främst inriktas på att säkerställa att den kommande avtalsrörelsen
kan genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska
utrymmet. Åtgärder bör också vidtas för att mildra verkningarna
av prishöjningarna för särskilt utsatta grupper.

Förberedelserna inför nästa avtalsrörelse bör ske inom ramen för en rundabordskonferens.
Regeringen bör i god tid före 1976/77 års avtalsrörelse inbjuda
arbetsmarknadens parter, de politiska partierna och ekonomisk expertis
till en sådan konferens. Överläggningarna bör koncentreras till bl. a. följande
frågor:

- En reformering av skattesystemet, som motverkar att rent nominella
lönehöjningar slår igenom i ökat skattetryck förden enskilde. Omläggningen
måste ske i sådana former, att priserna inte drivs upp genom samtidiga
höjningar av arbetsgivaravgifterna.

- En reformering av företagsbeskattningen för att skapa en fastare grund
för en fortsatt solidarisk lönepolitik. Den samlade skattebördan måste på
ett bättre sätt fördelas efter företagens bärkraft.

FiU 1975/76:16

- En fortsatt utbyggnad av prisövervakningen och insatserna för att öka
konsumenternas prismedvetenhet.

- En analys av strukturomvandlingens verkningar på prisbildningen och
när det gäller tendenser till ökad monopolbildning inom ekonomin.

- En grundligare information om inflationsmekanismen i syfte att öka
ansvarstagandet hos olika parter.

I motionen 101 (vpk) framhålls att tre drag varit särskilt framträdande
i Sveriges ekonomiska utveckling under den senaste tioårsperioden. Koncentrationen
av ägande och kapital har fortgått i ökad takt, inflationen har
tillväxt i styrka samtidigt som den ekonomiska tillväxten dämpats. Motionärerna
påpekar att dessa ekonomiska tendenser inte är isolerade svenska
företeelser utan återfinns i alla kapitalistiska stater.

Motionärerna framhåller att regeringens politik inte är inriktad på att angripa
krisernas verkliga upphov - kapitalets makt över samhällets produktion.
Tvärtom används varje konjunkturnedgång för att ytterligare gynna
kapitalisterna via statskassan. De åtgärder som regeringen aviserade i regeringsförklaringen
den 15 oktober 1975 visar skarpt denna omfördelningspolitik.
Det s. k. ”åtgärdspaketet” beräknas kosta statskassan 2,3 miljarder
kronor - varav 1,4 miljarder kronor direkt går till det privata näringslivet.
Detta i form av bidrag till energibesparande åtgärder 25 milj. kr., extra
avdrag för maskininvesteringar om 10 % vilket motsvarar avdrag för nära
1 800 milj. kr., vilket i sin tur är liktydigt med en skattelindring om 900
milj. kr., vidare lagerstöd 225 milj. kr. och dispens från energiskatt 250
milj. kr. Dessutom kommer andra åtgärder att indirekt stödja kapitalisterna.

Motionärerna anser att åtgärder som har en offensiv, framåtsyftande karaktär
måste vidtas, åtgärder som banar väg för en samhällsomvandling
som avskaffar kapitalets makt. Det krävs offensiva statliga insatser för industriutbyggnad
och för en förbättrad social service. Det krävs en kraftig
utbyggnad av barnstugeverksamheten. Det krävs förbättrade och billigare
kollektiva kommunikationsmedel. Det krävs en förkortad arbetstid för att
dämpa utslagningen av de arbetande - 7 timmars arbetsdag bör genomföras
under 1976. Det behövs kraftiga förbättringar på miljöområdet såväl inom
arbetsmiljön som inom den s. k. yttre miljön. Arbetshets och utslagning
bör bekämpas genom en kampanj mot monotona arbeten och stress i arbetslivet.

Ett specialprogram måste utarbetas för att bekämpa arbetslösheten bland
ungdomen och kvinnorna. Företagen måste ha skyldighet att antaga anvisade
arbetssökande. Den sociala servicen måste utvecklas så att kvinnorna
har möjlighet att arbeta utom hemmen. Lika lön för lika arbete måste genomföras.
Könsrollsmönstren i yrkesvalet måste bekämpas. Arbetsmarknadsmyndigheterna
måste skapa kontakt med de ungdomar som går vid sidan
av förmedlingen. Ett medvetet skapande av nya arbetsplatser måste ersätta
den nuvarande arbetsmarknadspolitikens socialpolitiska prägel. Arbetslösa
kvinnor och ungdomar bör anslutas till socialförsäkringssystemet.

FiU1975/76:16

Investeringsstyrning och etableringskontroll är nödvändiga instrument för
att komplettera en medveten statlig industrisatsning. Vidare bör utrikeshandelns
ensidiga inriktning på de kapitalistiska staterna brytas till förmån
för ökad handel med socialistiska stater och u-länder.

Motionärerna pläderar avslutningsvis för en rad åtgärder ägnade att bekämpa
inflationen och inkomstomfördelningen till kapitalets förmån. Som
viktiga åtgärder nämns:

1. Kraftiga ingrepp mot monopolistisk prissättning

2. Skärpt kontroll över och åtgärder mot de multinationella företagens
prispolitik

3. Prisstopp på alla nödvändighetsvaror

4. Slut på gåvopolitiken till företagen

5. Slopad mervärdeskatt på mat och skärpt kapitalbeskattning

6. Förändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun, så att kommunernas
ekonomiska läge förbättras

7. Hyresstopp

8. Åtgärder och förbud mot markspekulation

9. Lågräntepolitik

10. Ingrepp mot märkesvaruraseri och fördyrande reklamjippon.

I motionen 102 (fp) konstateras inledningsvis att regeringen underskattat
både djupet och varaktigheten i den internationella konjunkturavmattningen.
Hela det svenska näringslivet berörs nu av den svaga utlandskonjunkturen.
Produktionen kommer i år sannolikt inte att öka alls och vi bör
också räkna med att 1976 blir ett lågkonjunkturår.

Lågkonjunkturens nackdelar har dock i stort sett kunnat undvikas genom
att regering och riksdag successivt vidtagit motåtgärder. I enlighet med
de riktlinjer som riksdagen antog i våras på grund av regeringens kompletteringsproposition
och motioner från oppositionen har bl. a. igångsättningen
inom byggsektorn ökat och statliga beställningar tidigarelagts. De
åtgärder som nu föreslås i propositionen 1975/76:25 är i stor utsträckning
en expediering av den beredskapsplan som föreslogs från folkpartiet och
centern och som riksdagen ställde sig bakom. Motionärerna har mot den
bakgrunden inga invändningar mot vad som föreslås i propositionen, endast
kompletteringar på några punkter.

Utvecklingen av bytesbalansen medför att sysselsättningsskapande åtgärder
i första hand måste inriktas på att bygga ut vår exportkapacitet, stärka
hemmakonkurrerande industri och stimulera konsumtion med litet importinnehåll.
Efterfrågan på varor och-tjänster får dock ej tillåtas sjunka.

När det gäller hushållens efterfrågan finnér motionärerna att denna hållits
väl uppe under året. Under de närmaste månaderna får köpkraften tillskott
genom utbetalning av överskjutande skatt och genom skatteomläggningen
den 1 januari. Effekten av dessa tillskott bör avvaktas innan frågan om
ytterligare stimulans kan bedömas.

FiU 1975/76: 16

Beträffande den offentliga konsumtionen pekas i motionen på att kostnadsstegringarna
för kommunernas vidkommande har blivit större än som
beräknades när överenskommelserna om begränsning av kommunalskattehöjningarna
m. m. ingicks. De faktorer, som inte då kunde förutses, måste
tas in i bilden vid de s. k. kontrollstationsöverläggningar som skall hållas
under nästa år. Kommuner och landsting måste ges förutsättningar att öka
sin verksamhet under lågkonjunkturer.

Motionärerna pläderar för en omläggning av statens utbetalning av kommunalskattemedel,
antingen genom att större förskott betalas ut eller genom
att slutlikviden tidigareläggs. En sådan omläggning skulle vid själva omläggningstillfället
ge en engångsförstärkning av finanserna men även därefter
ha den positiva effekten att eftersläpningen på inkomstsidan blev mindre.
En annan åtgärd som bör prövas är att låta kommunerna få sin del av
skatten på ersättningarna från försäkrings- och arbetslöshetskassor.

I motionen konstateras att den oroväckande höga inflationen har drabbat
också vårt land och lett till en motsvarande höjning av lönenivån. De stigande
lönekostnaderna har i sin tur börjat slå igenom i priserna och därmed ytterligare
drivit på prisstegringstakten. Man kräver att regeringen i god tid före
kommande avtalsrörelse redovisar sin syn på förutsättningar och villkor
för en politik som kan hålla tillbaka prisstegringar och underlättar realinkomstförbättringar
inom ramen för samhällsekonomisk balans. Man erinrar
om att finansutskottet i våras uttalade att ett forum för samråd och information
beträffande konjunkturläge, den allmänna ekonomiska situationen,
de fördelningspolitiska målen och lönepolitiska frågor under beaktande
av den samhällsekonomiska balansen är av stor betydelse om förberedelse
och genomförande sker i god tid före en kommande avtalsrörelse
(FiU 1975:1). Förberedelser för ett sådant samråd bör snarast komma till
stånd. En given förutsättning för ett meningsfullt utbyte av sådant samråd
är att riktlinjer för den skattereform som skall gälla från 1977 då är kända.
Överläggningarna bör vidare koncentreras till frågor som säkerställer realinkomstförbättringar.
Frågan om en reformering av företagsbeskattningen
bör därför också ingå i överläggningarna.

Utskottet

Det svenska konjunktur mönstret har på senare tid markant avvikit från flertalet
övriga OECD-länders. 1 de stora industriländerna har produktion och
sysselsättning gått starkt tillbaka 1975 och världshandeln har kommit att
visa en osedvanligt svag utveckling. Under första halvåret 1975 beräknas
volymen ha minskat med mer än 13 % och för helåret förutses en minskning
med 7 å 8 %. Den svaga utvecklingen på våra viktigaste exportmarknader
har lett till att den ekonomiska politiken fått inriktas på att stimulera den
inhemska efterfrågan. Härigenom har sysselsättningen hållits väl uppe. Antalet
sysselsatta har t. o. m. visat en nästan konstant ökning i Sverige under

FiU 1975/76:16

de två år som arbetslösheten i övriga OECD-området varit den högsta efter
andra världskriget. Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas för 1975
uppgå till 1,7 å 1,8 96 av arbetskraften. Motsvarande siffra för 1974 var
2 96. Antalet lediga platser uppgick vid månadsskiftet oktober/november
till närmare 34 000 och understeg därmed endast obetydligt antalet vid arbetsförmedlingen
anmälda arbetslösa.

Den kraftiga konjunkturnedgången i vår omvärld har inte bara varit osedvanligt
djup utan också tenderat att bli mer utdragen än flertalet konjunkturbedömare
väntade sig. När utskottet därför tidigare i år haft att ta ställning
till riktlinjerna för den ekonomiska politiken, har osäkerheten angående
exportutvecklingen kanske varit det mest utmärkande i konjunkturbedömningen.
Från utskottets sida varnades i början av året (FiU 1975:1 s. 12)
för att exportmarknaderna skulle kunna visa sig kärvare än vad finansdepartementet
och konjunkturinstitutet antog. I finansplanen räknade man
således med en ökning av exporten med 3 % för 1975 och i den reviderade
finansplanen var motsvarande tal 1,3 96. I den nu framlagda propositionen
förutses exporten innevarande år i stället minska med 7 ä 8 96 i volym.

Inriktningen av den ekonomiska politiken under sommaren och hösten
har utformats i enlighet med de riktlinjer som riksdagen antog i slutet av
maj vid sin behandling av den reviderade finansplanen och de i anslutning
till densamma väckta partimotionerna. Bl. a. har de ekonomisk-politiska
överenskommelser som träffades under våren 1975 bidragit till att hushållens
efterfrågan legat på hög nivå. Industriinvesteringarna har ökat tillfredsställande
under senare år och konjunkturinstitutet räknar i sin senaste prognos
för 1975 med en uppgång av 7,5 96. Detta torde bl. a. vara ett resultat av
att investeringsfonderna släppts fria och att arbetsmiljöfonderna och de särskilda
investeringsfonderna fått tas i anspråk. Kreditpolitiken har likaledes
utformats på ett sätt som gynnat industriinvesteringarna.

När det gäller elen ekonomiska utvecklingen för 1976 torde man kunna räkna
med en fortsatt snabb ökning av såväl den privata som den offentliga
konsumtionen. Det höjda barnbidraget, skatteomläggningen vid årsskiftet
tillsammans med de lönehöjningar som enligt gällande avtal samtidigt äger
rum talar för att hushållens efterfrågan kommer att ligga kvar på relativt
hög nivå.

Investeringsbilden är något splittrad, men totalt räknar man i propositionen
med en viss uppgång. Den offentliga sektorns investeringar beräknas
öka mest. Även industrins investeringar förutses fortsätta att stiga men
i betydligt långsammare takt än tidigare. Det förslag som regeringen framlagt
om investeringsavdrag vid beskattningen i kombination med investeringsbidrag
bedömer utskottet verksamt komma att bidra till att stimulera dessa
investeringar. Förslaget är utformat i enlighet med utskottets uttalande i
sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975:1 (s. 18). Bostadsinvesteringarna
fortsätter däremot att sjunka. Även lagerinvesteringarna förutses
minska. Mot denna bakgrund är det, som framhålls såväl i propositionen

FiU 1975/76:16

som i motionerna 99, 101 och 102, angeläget att skapa förutsättningar för
industri och övrigt näringsliv att fullfölja sina planerade investeringar.

Största osäkerheten vidlåder fortfarande framtidsutsikterna för exportindustrin.
I propositionen räknar man med en exportökning med 6-7 %, och
lika stor blir ökningen enligt konjunkturinstitutet. Landsorganisationen räknar
däremot med en fortsatt exportminskning på ett par procentenheter.
Enligt utskottets mening finns det anledning räkna med att exportmarknaderna
förblir relativt kärva ytterligare en tid. Även om tecknen på en
omsvängning i den internationella konjunkturen blivit fler och tydligare
bör erinras om att omsvängningen i de stora industriländerna sker
från en nivå med exceptionellt lågt kapacitetsutnyttjande. Mot bakgrund
av vårt stora kvardröjande bytesbalansunderskott utgör osäkerheten om exportutvecklingen
ett mycket besvärande osäkerhetselement.

Vad beträffar prisutvecklingen tyder konjunkturinstitutets prognoser på
att prisstegringen under loppet av 1976 visserligen kan förväntas avta men
fortfarande ligga på en i ett längre perspektiv oacceptabelt hög nivå - 7
å 8 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1975 och 1976 uppskattas
höjningen till ca 9 %. Enligt utskottets bedömning föreligger risk för att
prisstegringen kan bli ännu större.

I propositionen framhålls att de mål.för den ekonomiska politiken som statsmakterna
vid skilda tillfällen ställt sig bakom bör ligga fast. Föredraganden
anger emellertid att regeringen vid inriktningen av den ekonomiska politiken
kommer att fästa särskilt avseende vid sysselsättningspolitiken, prispolitiken
och bytesbalansmålet. Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten
av att snabbt dämpa prisstegringarna och nå balans i utrikesbetalningarna.
Detta utgör i ett längre perspektiv grundläggande förutsättningar för att
upprätthålla det centrala målet för den ekonomiska politiken - full sysselsättning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att de konjunkturstimulerande
åtgärder som regeringen föreslagit i propositionen 1975/76:25 framför allt
tar sikte på att hävda sysselsättningen under innevarande vinter. De ligger
därmed i linje med vad som anförs i motionerna.

Kreditpolitikens utformning har under senaste tid kraftigt påverkats av
bytesbalansens utveckling, det statliga budgetutfallet och investeringsfondernas
utnyttjande. Behovet av att finansiera i första hand industrins kapacitetsutbyggnad
samtidigt som bytesbalansen visat ett betydande underskott
har lett till en relativt omfattande upplåning utomlands. Under första
halvåret 1975 gav bytesbalansen ett underskott om 3,5 miljarder kr. Till
följd av utlandsupplåningen ökade dock valutareserven undersamma period
med närmare 2,8 miljarder kr. Under tredje kvartalet fortsatte valutainströmningen
och valutareserven var i slutet av oktober närmare 4 miljarder
kr. större än vid årets början. Riksbankens tillstånd för utländsk upplåning
uppgick under årets första sex månader till sammanlagt ca 9 miljarder kr.

FiU 1975/76:16

Under andra halvåret har emellertid tillståndsgivningen legat påen väsentligt
lägre nivå, ca 300 milj. kr. per månad.

Den starka valutaställningen har möjliggjort en uppmjukning av kreditpolitiken.
I slutet av augusti sänktes diskontot från 7 till 6 % och samtidigt
upphävdes utlåningstaket för affärsbankerna. Omläggningen av kreditpolitiken
underlättades av att liknande åtgärder genomförts i flertalet andra
industriländer under tredje kvartalet i år. Räntorna har således sänkts i
samtliga större industriländer, med undantag för Storbritannien och Canada.

I samband med att uppmjukningen offentliggjordes uppmanade riksbanken
bankerna att fortsätta att tillgodose i första hand industrins kapitalbehov.

För att förhindra en alltför likvid marknad höjdes affärsbankernas likviditetskvoter
med 2 procentenheter från 1 september. Likviditetskvoten
för de tre största affärsbankerna höjdes med ytterligare 2 procentenheter
fr. o. m. november, samtidigt som den rekommenderade likviditetskvoten
för bl. a. sparbankerna höjdes med 1 procentenhet. Vidare sänktes kassakvoten
för affärsbankerna från 5 till 2 % i början av november. Sänkningen
av kassakvoten avsåg att möjliggöra en friare fördelning av bankernas likvida
tillgångar. Höjningen av likviditetskvoterna vidtogs för att förhindra en ickeönskvärd
expansion av kreditgivningen. Höjningen nödvändiggjordes av
den starka tillväxt i likvida medel som uppstått till följd av valutareservens
ökning, statens budgetunderskott och frisläppen av investeringsfonderna.

Underskottet i bytesbalansen kan förutses bli en väsentlig styrfaktor för
kreditpolitiken även under 1976. Enligt finansdepartementets beräkningar
minskar underskottet endast marginellt, eller från ca 8,6 miljarder kr. innevarande
år till ungefär 7,2 miljarder kr. 1976. Den utländska upplåningen
måste därför bli omfattande även under det kommande året. I propositionen
uppskattas, som redan nämnts, det sammanlagda underskottet i bytesbalansen
för perioden 1974-1976 till ca 20 miljarderkr. Detta underskott finansieras
i huvudsak genom ökad upplåning i jfulandet. Enbart räntorna
på denna upplåning beräknas till ca 2 miljarderkr. per år. Härtill kommer
amorteringarna.

Detta innebär att den av riksdagen godkända inriktningen av kreditpolitiken
bör ligga fast (FiU 1975:1, rskr 1975:30). Näringslivets kreditbehov
måste således även framgent prioriteras och det resursutrymme som skapas
på kreditmarknaden genom utlandsupplåningen måste utnyttjas för en utbyggnad
av vår produktionskapacitet. Endast härigenom kan den fulla sysselsättningen
i ett längre tidsperspektiv säkras.

I motionen 99 yrkas att företagen skall ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden
för konjunkturutjämning under hela år 1976. Ett motsvarande
yrkande om förlängning av den fria dispositionsrätten till den 1
juli 1976 avslogs av 1975 års riksmöte (FiU 1975:25 s. 21, rskr 1975:236).
F. n. gäller att dessa fonder enligt regeringens eller, efter regeringens förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsens beslut kan utnyttjas t. o. m utgången
av mars 1976. Utskottet förordar liksom i våras att den extra investerings -

FiU 1975/76:16

stimulans som fondfrisläppen innebär t. v. begränsas till innevarande vinter
i syfte att överbrygga den internationella lågkonjunkturen. Mot den bakgrunden
anser utskottet att riksdagen ej nu bör förorda fondfrisläpp för
en längre period än t. o. m. mars 1976, varför yrkandet 1 i motionen 99
avstyrks.

I ett kortare perspektiv är det också betydelsefullt att stödja sysselsättningen
genom att tillgodose företagens kapitalbehov för lagerinvesteringar.
Det är därför angeläget att den lättnad som präglar kreditmarknaden sedan
slutet av augusti utnyttjas för att styra kreditströmmarna till näringslivet
och att därvid särskilt de mindre och medelstora företagens kreditbehov
kan tillgodoses. Utskottet förutsätter att regering och riksbank beaktar betydelsen
härav.

Utskottet övergår därmed till att behandla finanspolitikens inriktning under
innevarande budgetår. I statsbudgeten för 1975/76 beräknades inkomsterna
på totalbudgeten till 84,9 miljarder kr. och utgifterna till 95,5 miljarder kr.,
vilket gav ett underskott på 10,6 miljarder kr. Till grund för inkomstberäkningen
låg bl. a. ett antagande om att inkomst av tjänst skulle öka med
12 % mellan 1974 och 1975 och med 8 % mellan 1975 och 1976. Som
sedermera visat sig medförde årets avtalsrörelse en betydligt kraftigare stegring
av den totala lönesumman. Denna stegring uppskattas nu i konjunkturinstitutets
höstrapport till 17,4 resp. 10,7 %. På basis härav har riksrevisionsverket
i sin senaste budgetprognos för 1975/76 (nr 3) räknat upp
skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse med 1,8 miljarder kr. i förhållande
till statsbudgeten. Totalt uppskattar verket att statsinkomsterna blir 2,4 miljarder
större. Även utgifterna visar en ökning i prognosen - med ca 1 miljard.
Härvid har hänsyn inte tagits till regeringens förslag om tilläggsbudget I
(prop. 1975/76:25). 1 propositionen begärs anslag på sammanlagt ca 1,5 miljarder.
Om dessa anslag beviljas av riksdagen och fullt ut utnyttjas under
innevarande budgetår skulle man alltså kunna vänta sig att budgetunderskottet
blir ungefär så stort som angavs i statsbudgeten, dvs. ca 10,5 miljarder.
Ytterligare utgifter på tilläggsbudget och förändringar på inkomstsidan
under resten av budgetåret kan emellertid komma att modifiera denna
bild.

Det aktuella budgetläget kan sammanfattas sålunda. Den nominella inkomststegringen
för 1975 och 1976 blir starkare än tidigare beräknat. Skatteintäkterna
förbudgetåret 1975/76 kan därmed beräknas bli ett par miljarder
större än de som upptagits i statsbudgeten. Å andra sidan har budgetens
utgiftssida expanderat ungefär lika mycket - främst till följd av de av regeringen
föreslagna stimulansåtgärderna. Budgetunderskottet kvarligger därmed
på en i stort sett oförändrad nivå.

Som framhålls såväl i propositionen 65 som i motionerna 99, 100 och
102 ingår de nu föreslagna stimulansåtgärderna i den konjunkturpolitiska
beredskapsplan som regeringen på riksdagens begäran utarbetat. Någon mera
preciserad beräkning av de föreslagna åtgärdernas expansiva effekt låter sig

FiU 1975/76:16

ej göra. I stort sett har de, såvitt utskottet kan bedöma, återfört finanspolitiken
under innevarande budgetår till den expansionsnivå som återspeglades
i den i maj sammanställda statsbudgeten (FiU 1975:29, rskr 1975:249).
Insatsernas storlek och inriktning är enligt utskottets uppfattning väl avvägd.
Att i nuvarande läge föra en ännu expansivare finanspolitik är med hänsyn
till utrikesbalansen och prisstegringsriskerna ej tillrådligt. Detta sätter snäva
gränser för riksdagens beslut om ytterligare statsutgifter. Skulle sådana beslut
få större dimensioner och gå utöver vad som erfordras för energibesparande
åtgärder krävs enligt utskottets mening att riksdagen samtidigt beslutar om
kompenserande finansiering eller att kreditpolitiken skärps. Det är endast
om sysselsättningsläget skulle försämras, som en mer expansiv finanspolitik
ter sig befogad. Kravet på en fortsatt hög beredskap för att i ett sådant
läge snabbt kunna sätta in erforderliga åtgärder kvarstår. Den konjunkturpolitiska
beredskapsplanen bör därför enligt utskottets mening byggas ut
och förstärkas.

Staten svarar numera endast för en knapp tredjedel av den offentliga
sektorns efterfrågan på varor och tjänster. Kommunernas och landstingens
efterfrågan är mer än dubbelt så stor - 56 miljarder kr. 1975 mot 26 miljarder
för statens. Generellt sett är det från konjunkturpolitiska synpunkter angeläget
att kommuner och landsting ges möjligheter att upprätthålla eller helst
öka sin verksamhet under perioder då sysselsättningen tenderar att minska
inom andra sektorer av ekonomin.

Den kommunala ekonomin har kommit att bli allt mer sammanvävd
med den statliga. Hela denna problematik bearbetas sedan 1972 av den
kommunalekonomiska utredningen. Särskilda överenskommelser om fortsatt
begränsning av kommunalskatternas höjning och utbyggnad av den
kommunala barnomsorgen har under innevarande år träffats mellan regeringen
och kommunförbunden. Utskottet vill med instämmande i vad som
anförs i motionen 102 understryka vikten av att kommunernas ekonomiska
situation underkastas en allsidig prövning i samband med de s. k. kontrollstationsöverläggningar
som förutsetts i dessa överenskommelser.

I Sverige liksom i andra länder har prisstegringen accentuerats under de
senaste åren. Under 1960-talet höll sig uppgången i konsumentprisindex
i genomsnitt vid 4 % per år. Under de fyra första åren av 1970-talet var
motsvarande tal ca 7 %. 1 år och nästa år räknar konjunkturinstitutet med
genomsnittliga prisstegringar på 10 resp. 9 %. Detta betyder att de totala
stegringarna av löner och andra inkomster på senare tid överstigit det samhällsekonomiska
utrymme som förelegat. Detta har lett till en stark kostnadsstegring
inom bl. a. svensk exportindustri. Den svenska exportens marknadsandelar
vad gäller färdigvaror beräknas i år bli väsentligt lägre än 1974.

De allra flesta människor förlorar på en fortsatt inflation. Genom penningvärdets
fall sjunker realvärdet av nominella inkomster och besparingar.
Våra möjligheter att genom en konkurrenskraftig export lösa bytesbalansproblemet
minskar. Det blir svårare att realisera sysselsättningsmålet.

FiU 1975/76: 16

Mot denna bakgrund framstår det enligt utskottets mening som utomordentligt
angeläget att en kraftinsats görs för att bromsa inflationen i vårt
land. Detta krav ges också hög prioritet såväl i propositionen som i motionerna.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om uttalandet i sitt av riksdagen
godkända betänkande FiU 1975:1 (s. 23):

Att skapa ett forum för samråd och information beträffande konjunkturläge,
den allmänna ekonomiska situationen, de fördelningspolitiska målen
och lönepolitiska frågor under beaktande av den samhällsekonomiska balansen
är enligt utskottets mening av stor betydelse om förberedelse och

genomförande sker i god tid före en kommande avtalsrörelse. De

lämpliga formerna härför får avgöras från fall till fall. Erfarenheterna från de
överläggningar med motsvarande syfte som ägt rum under det senaste året är
härvid av värde. Utskottet vill understryka betydelsen av att de avtalsslutande
parternas förhandlingsfrihet ej får beskäras i sammanhanget.

Dessa synpunkter äger enligt utskottet ailtjämt giltighet. Samtidigt är utskottet
medvetet om att löner och andra avtalsbundna inkomster nu genom
träffade avtal i stort sett är bestämda fram till början av 1977. Som framhålls
i motionen 100 är möjligheterna att i nuläget vidta ytterligare prisstabiliserande
åtgärder mycket begränsade. Ett program för inflationens bekämpande
måste inriktas på att säkerställa att den kommande avtalsrörelsen kan
genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet.
Likartade förslag framförs i motionerna 99 och 102.

Gällande tvååriga avtalsperiod utgår i början av 1977 och avtalsförhandlingarna
för en ny period inleds redan hösten 1976. Vid bedömningen av
löneanspråken spelar självfallet beskattningens verkningar en stor roll. En
möjlighet att bedöma dessa frågor samtidigt och jämväl göra en samlad
bedömning av det samhällsekonomiska och statsfinansiella utrymmet för
perioden efter 1976 framstår som befogad.

Mot denna bakgrund förordar utskottet att riksdagen begär att regeringen
i god tid före nästa avtalsrörelse tar initiativet till överläggningar om ett
program mot inflationen och om åtgärder för att förbättra bytesbalansen.
Formerna för de erforderliga överläggningarna ankommer det på regeringen
att ta närmare ställning till. För att möjliggöra en samlad politisk bedömning
är det angeläget att de principiella huvuddragen av ett sådant program och
formerna för överläggningarna presenteras för riksdagen senast i samband
med den reviderade finansplanen för år 1976.1 detta forum för samråd bör företrädare
för regeringen, riksbanken och de politiska partierna delta. Vidare
bör enligt utskottets mening företrädare för arbetsmarknadens parter beredas
tillfälle att medverka. Viktiga frågor att ta upp är bl. a. skattesystemets roll
i inflationssammanhanget, det samhällsekonomiska utrymmet för löneutveckling
och privat konsumtion, näringslivets och offentliga myndigheters
och företags prispolitik, behovet av priskontroll och prisövervakning samt åtgärder
för att förstärka konsumenternas prismedvetenhet.

FiU 1975/76:16

Vad utskottet i det föregående anfört beträffande inriktningen av den
ekonomiska politiken innebär att utskottet avstyrker motionen 101.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga
såvitt nu är i fråga, samt med avslag på motionen 1975/76:101
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:99,
1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu är i fråga,
begär att regeringen inför 1976/77 års avtalsrörelse tar initiativet
till överläggningar om ett program mot inflationen och om
åtgärder för att förbättra bytesbalansen i enlighet med vad utskottet
förordat,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:99 såvitt avser generell
rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning
från den 1 april till och med den 31 december 1976.

Stockholm den 3 december 1975

På fmansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande', herrar Åsling (c). Ekström (s), Burenstam Linder (m), Kristiansson
(c). Löfgren (fp). Larsson i Karlskoga (s). Fågelsbo (c). Jansson (s). Söderström
(m). Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk),
Wirtén (fp). Bergman i Nyköping (s) och fru Ström (s).

Reservationer

Reservation 1) beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken och
överläggningar om ett program mot inflationen m. m. av herr Hermansson (vpk)
som anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Ekonomins utveckling ger, oavsett om man ser på lång eller kort sikt. tillbaka
eller framåt, internationellt eller nationellt, tydliga belägg för att kapitalismens
kris fördjupas. Produktionen kräver samordning och planering, den
kräver en medveten hushållning med naturresurser, den kräver att arbetsförhållandena
förmänskligas, så att utslagningen av arbetskraft stoppas. Detta är
den kapitalistiska hushållningen inte förmögen. Den har skapat oerhörda produktionsresurser,
likväl kvarstår en oerhörd massfattigdom i världen. Många
fabriker står outnyttjade eller utnyttjas bara delvis, samtidigt som det finns

FiU 1975/76:16

många arbetslösa och stora behov av nyttigheter. Många mals sönder i en allt
intensivare arbetstakt samtidigt som arbetslösheten tenderar att växa. Naturtillgångar
hotas av ödeläggelse, men slöseriet fortsätter.

Den ekonomiska utvecklingen och politiken i Sverige måste sättas in i ett
sådant perspektiv. Det står då klart att det förhållandet att konjunkturen här
tycks vara något år ur fas med konjunkturförloppet i de flesta andra stater inte
får tillmätas överdriven betydelse. Tillväxttakten i den svenska ekonomin är i
avtagande. Arbetslöshet och nedläggningsvarsel tenderar att öka. Inflationstakten
blir alltmer uppdriven. De senaste åren har en betydande inkomstomfördelning
till kapitalägarnas förmån ägt rum.

Inga tecken tyder på att den stagnerande utvecklingstakten håller på att brytas.
Tvärtom finns anledning att även framledes räkna med en avtagande tillväxttakt
och hög inflation. Den stora skuldsättningen utomlands-20 miljarder
kronor beräknas behöva återbetalas till utlandet i räntor och amorteringar
fram till 1980-kommer i detta lägeatt bli ett betydande problem. Denna skuldsättning
är inte bara ett problem för framtiden - den är ett uttryck för att den
svenska ekonomin inte fungerat tillfredsställande under de senaste åren. Krisen
har delvis kunnat döljas genom inteckning i framtiden.

De riktlinjer som anges i propositionen -och som de tre borgerliga partimotionerna
i huvudsak ansluter sig till - vilar inte på en riktig analys av det ekonomiska
läget och utvecklingstendenserna och blir därför bara välklingande
fraser. De praktiska åtgärder som föreslås eller förespråkas är inte ägnade att
bryta den allvarliga utvecklingstrenden. De har något av en ”väntan på Godot”
i sig, de avvaktar en högkonjunktur (som kommer att avlösas av en ny
lågkonjunktur) internationellt och för den svenska ekonomin. De syftar inte
till att styra kapitalägarnas verksamhet, bara att stimulera den. De syftar inte
till ökad planmässighet utan till fortsatt profitstyrning av ekonomin. Däremot
går de uttryckligen ut på att begränsa lönekrav och att överföra inkomster
till kapitalägarna.

Som visas i motionen 101 (vpk) innebär det ”åtgärdspaket” som regeringen
föreslagit en ytterligare skärpning av inkomstomfördelningen till kapitalägarna.
Av 2,3 miljarder kronor kommer ca 1,4 miljarder kronoratt direkt gå till kapitalägarna.
En stor del av resterande belopp kommer slutligen också att hamna
hos dessa.

I de borgerliga partimotionerna finns en stark motsättning i resonemangen.
Å ena sidan vill man främja den privata konsumtionen och efterfrågan, å andra
sidan vill man hålla nere lönerna. Vad som är klart är att man inte vill höja de
lönarbetandes privata konsumtion.

Utskottet noterar att motion 99 från moderata samlingspartiet inte stannar
härvid. Man kräver minskade statsutgifter för att skapa utrymme för investeringar,
något som för tankarna till den borgerliga ekonomiska politik som bedrevs
innan genombrottet förden s. k. keynesianska revolutionen. En sådan
grundlinje för den ekonomiska politiken dödförklarades av det faktiska eko--nomisk-historiska utvecklingsförloppet försnart 50 år sedan.

FiU 1975/76:16

De borgerliga partimotionerna innehåller mycket få konkreta förslag. De
borgerliga partiernas linje gentemot inflationen utgår ifrån att lönerna är prisstegringarnas
orsak. Ett program för inflationens bekämpande måste främst
inriktas på att säkerställa att den kommande avtalsrörelsen kan genomföras
inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet framhålls det i
motion 100(c). Likartade tankar framförs i motionerna 99(m)och 102 (fp). Utskottet
vill skarpt invända mot detta synsätt.Det är kapitalägarna, icke de
lönarbetande, som bestämmer varornas priser. Lönestegringar är till största
delen försvarskamp. Real lönestegringarna har i allmänhet varit lägre än produktivitetsstegringarna
inom t. ex. svensk industri. De senaste åren har -som nämnts - en betydande inkomstomfördelning till kapitalets förmån
ägt rum.

Tanken att statlig ekonomisk politik skulle styra lönekraven måste tillbakavisas.
De anställda och deras fackliga organisationer måste bedriva en
självständig lönekamp - för ökade löner på profiternas bekostnad - utan
statlig inblandning. Statlig inkomstpolitik är ett hot mot de fackliga organisationernas
självständighet. Den motiveras i detta fall av behovet att
öka ”investeringsutrymmet’' det vill säga att under de konkreta kapitalistiska
förhållandena sträva till ytterligare inkomstomfördelning till kapitalets förmån.

Också tanken på att den ekonomiska politiken skulle fastläggas vid en
rundabordskonferens måste avvisas. Det är finansutskottets och riksdagens
uppgift att bestämma den ekonomiska politiken i landet. Finansutskottet kan
till sig kalla såväl experter som representanter för intresseorganisationer för
att höra deras uppfattningar om det ekonomiska läget. Överenskommelser i
korporativt sammansatta organ strider mot parlamentarismens idé och måste
ses som ett försök att ytterligare knyta upp ledningarna förde anställdas organisationer
till den statliga ekonomiska politiken.

Medan såväl de borgerliga motionerna som propositionen lider brist på
konkreta förslag till en ekonomisk politik som kan bryta de stagnations- och
inflationstendenser som gör sig alltmer gällande, finns en rad konkreta och
riktiga krav ställda i motion 101. Utskottet delar motionärernas uppfattning såväl
när det gäller förslag till åtgärder för att häva stagnationen och arbetslösheten
bland kvinnor och ungdom som när det gäller riktlinjer för kamp
mot inflationen. Dessa förslag utgör en god grund för en offensiv ekonomisk
politik i de lönarbetandes intressen under de närmaste åren.

Utskottet avstyrker således bifall till propositionen 1975/76:65 och motionerna
1975/76:99,100 och 102 och förordar bifall till motion 1975/76:101.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:101 och med
avslag på regeringens förslag och motionerna 1975/76:99,
1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

FiU 1975/76:16

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och
1975/76:102 såvitt avser överläggningar om ett program mot
inflationen m. m.

Reservation 2) beträffande generell rätt alt utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämningfrån
den 1 april t. o. m. den31 december 1976 av herrar Burenstam
Linder(m)och Söderström (m)som anseratt

dels den del av utskottets yttrande som pås, 13 börjar med ”1 motionen 99”
och på s. 14 slutar med ”99 avstyrks” bort ha följande lydelse:

I motionen nr 99 yrkas, att företagen skall ges generell rätt att utnyttja
investeringsfonden för konjunkturutjämning under hela år 1976. Utskottet
har tidigare i år - i sitt utlåtande över den reviderade finansplanen och
med anledning därav väckta motioner (FiU 1975:25) - ställt sig positivt
till ett generellt fondfrisläpp. I ovannämnda utlåtande yrkades dock ett frisläpp
blott fram till utgången av mars 1976. Vid riksdagens behandling
av utlåtandet FiU 1975:25 avslogs utskottets yrkande med lottens hjälp.
Det är fortfarande utskottets uppfattning att ett generellt fondfrisläpp hade
varit motiverat.

Den konjunkturutveckling som nu enligt tillgängliga prognoser kan förutses
under 1976 innebär för Sveriges vidkommande en väsentlig försvagning
jämfört med 1975. Den ekonomiska tillväxten kan förväntas bli obetydlig. Sysselsättningen
torde under våren försämras och arbetslösheten öka betydligt.
Någon ökning av bruttoinvesteringarna kommer knappast att ske och industriinvesteringarna
kommeratt öka väsentligt mindreän under 1975. Det finns
mot denna bakgrund starka sysselsättningspolitiska motiv för ytterligare åtgärder
ägnade att stimulera investeringarna. Den säkrare prognos om en nedgång
i konjunkturen som nu kan göras, jämförd med läget i samband med utskottets
behandling av den reviderade finansplanen, motiverar vidare, att sådana
stimulansåtgärder skall avse hela 1976. Enligt utskottets mening bör mot
denna bakgrund yrkandet i motion nr 99 bifallas.

Utskottet vill framhålla, att ökade investeringar är ett medel att på sikt
komma till rätta med kostnadsutvecklingen inom vår ekonomi och därmed
med inflationen. Genom ökad produktionskapacitet och ökad produktivitet
ökar förutsättningarna för en stabilare prisutveckling.

Nödvändigheten att stimulera näringslivets investeringar är inte blott kortsiktigt,
konjunkturpolitiskt betingad. Ökade investeringar och därmed en utbyggd
industriell kapacitet ären förutsättning föratt balansen i de svenska utrikesbetalningarna
skall kunna återställas, något som inte minst understrukits i
den nyligen offentliggjorda långtidsutredningen. Denna förutsätter i samtliga
sina alternativa beräkningar en väsentlig ökning av investeringarna 1975-80
jämfört med 1970-75. Särskilt viktig är en kapacitetsuppbyggnad inom
exportindustrin och den importkonkurrerande industrin. Att återställa ba -

FiU 1975/76:16

lansen i våra utrikes betalningar förutsätter dock en hög investeringsaktivitet
inom hela näringslivet.

Utskottet vill inte göra gällande, att den nödvändiga ökningen av investeringar
åstadkommes blott genom ett generellt investeringsfondfrisläpp. Troligen
kommer det att visa sig nödvändigt att vidtaga en rad ytterligare åtgärder.
Den investeringsökning som kan förväntas åstadkommas genom
ett generellt fondfrisläpp torde på kort sikt vara begränsad. Utöver de direkta
effekterna av ett generellt fondfrisläpp vill utskottet emellertid peka på de
psykologiska verkningarna av en sådan åtgärd. Den skulle kunna tolkas
som ett tecken på en näringspolitisk omorientering och på en mer positiv
inställning till företagandets villkor. För ett näringsliv, som år från år belastats
med nya pålagor, är det inte minst viktigt att söka skapa en ökad tilltro
till företagandets framtid.

Åtgärder ägnade att öka näringslivets investeringar fyller alltså ett trefaldigt
syfte:

1. de medverkar till att minska arbetslösheten under första hälften av
1976;

2. de är ägnade att medverka till en dämpning av inflationen och

3. de är nödvändiga för att säkerställa balansen i de utrikes betalningarna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:99, såvitt nu
är i fråga, hos regeringen begär att företagen ges generell rätt
att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning fram
till och med den 31 december 1976.