Skatteutskottets betänkande nr 9

SkU 1975:9

Nr 9

Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om hundskatten -

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:73 av fru Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar följande
ändring av 4 § förordningen angående skatt för hundar (1923:116):

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§. Skatten skall av kommunen 4 §. Skatten skall av kommunen
bestämmas till eli för varje hund lika för varje hund bestämmas till lägst

belopp, lägst tio högst etthundra kro- tio högst etthundra kronor för kanor
för kalenderår. lenderår. Skatten får vid behov diffe rentieras

med hänsyn till olika områden
inom kommunen eller för olika
grupper av hundinnehavare.

I fall kommun.

1975:132 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till sådan författningsändring att djuruppfödare
i viss utsträckning kan befrias från erläggande av hundskatt;

1975:195 av fru Karlsson (c) och fru Ekelund (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att kommunen skall äga rätt att själv fritt bestämma grunderna
för uttag av hundskatt i enlighet med vad som har anförts i motionen;

1975:426 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om utredning angående differentiering av hundskatten
inom en och samma kommun, varvid lindrigare skatt bör införas
i glesbygdsområden med hänsyn till de lägre kostnader hundinnehavet medför
för kommunen inom dessa områden;

1975:692 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Johansson i Holmgården
(c) vari hemställs att regeringen beslutar hänföra kennelhundarna till kategorin
skattebefriade hundar samt att lagen om hundskatt kompletteras
med bestämmelse härom.

1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 9

SkU 1975:9

2

Frågornas bakgrund

Enligt förordningen (1923:116) angående skatt för hundar skall kommunen
ta ut hundskatt för varje hund inom kommunen. Kommunen skall bestämma
skatten till ett för varje hund lika belopp, lägst 10 och högst 100
kr. per kalenderår. Kommunen för inte differentiera skatten med hänsyn
till olika områden inom kommunen eller för olika slag av hundar eller
grupper av hundinnehavare.

Från skatteplikt har undantagits

a) hund som ej uppnått en ålder av tre månader,

b) hundar som lapparna använder för renskötseln,

c) staten tillhörig tjänstehund inom krigsmakten, polisväsendet eller tullverket
eller enskild person tillhörig hund så länge densamma, efter godkänd
tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas till krigsmaktens,
polisväsendets eller tullverkets förfogande,

d) hund, som enligt 12 § lagen om djurskydd används för vetenskapligt
eller därmed jämförligt ändamål,

e) utbildad ledarhund, avsedd att betjäna blind, samt

0 hund, som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat.

För hund, som föds under andra hälften av ett kalenderår, skall hundskatt
erläggas först fr. o. m. påföljande år. Om hundskatt erlagts i en kommun
och skatteplikt för hunden därefter inträder i annan kommun, skall skatt
för samma år erläggas till den andra kommunen endast i den mån skatten
där är högre än i den första kommunen.

Beskattningsreglerna syftar till att få en kontroll över hundbeståndet och
är förenade med ett registreringsförfarande. Den som innehar skattepliktig
hund skall under januari varje år anmäla detta till den kommunala uppbördsmyndigheten
med uppgift om hundens ras, ålder, kön m. m. Om skatteplikt
inträder under året skall anmälan göras inom 30 dagar därefter. Anmälningsplikt
föreligger också beträffande sådana skattefria hundar som anges
under e) och 0 ovan, dvs. blindhundar och hundar som tillhör personal
vid utländsk beskickning.

År 1969 begärde bevillningsutskottet (BeU 1969:65) med anledning av
prop. 1969:135 och vissa motioner en förutsättningslös översyn av hela hundskattefrågan.
Förutom förutsättningarna för det nuvarande systemet borde
utredningen enligt utskottets mening pröva bl. a. aktualiserade frågor rörande
olika slag av differentiering.

Hundskatteutredningen föreslår i sitt betänkande Hundavgift (SOU
1972:89) att man av flera skäl skall behålla en registrering av hundinnehavet
och att hundinnehavarna i konsekvens härmed liksom hittills skall svara
för de kostnader som förorsakas kommunerna genom registreringsförfarandet.
Det belopp, som bör tas ut, kan enligt utredningens uppfattning knappast
ses som en skatt i gängse mening utan snarare som en registreringsavgift.

SkU 1975:9

3

Utredningen föreslår att denna registreringsavgift betecknas som hundavgift
och bestäms till ett enhetligt belopp av 75 kr. per hund och år för hela
landet. Vidare föreslås vissa förenklingar och andra ändringar av företrädesvis
teknisk och administrativ karaktär.

I fråga om ytterligare undantag från skatteplikt borde medges anförde
utredningen bl. a. följande beträffande kennelhundar.

Bl. a. skulle skattelindring för kennelhundar innebära ett avsteg från principen
om hundavgiftens enhetlighet. Enligt vår mening förekommer otvivelaktigt
andra former av hundinnehav, där behovet av avgiftsbefrielse eller
nedsättning av avgiften gör sig gällande med samma styrka som i fråga
om innehav av hund i kennel. Sådana behov kan, som förut nämnts, vara
betingade av t. ex. sociala eller medicinska skäl. Vi anser sålunda inte att
kennlama i avgiftshänseende bör inta någon särställning. En viss lättnad
medges dock beträffande kennlarna, eftersom - vilket vi återkommer till
i det följande - den nuvarande skattepliktsgränsen vid tre månaders ålder
föreslås höjd till sex månader. Ytterligare lättnader för kennlarna i skattehänseende
utgör de redan nu medgivna möjligheterna till avdrag vid inkomstbeskattningen
av rörelse. Vidare får man förutsätta att kennelägarna
väger in erlagd hundavgift i försäljningspriset. I vissa fall utgår bidrag från
rikspolisstyrelsen i samband med avelsfrämjande verksamhet.

Med anledning av motion till 1973 års riksdag om skattebefrielse för kennelhundar
anförde skatteutskottet (SkU 1973:56) bl. a. följande.

Som framhållits vid tidigare års riksdagsbehandling av hundskattefrågan
bör emellertid undantag medges i mycket begränsad omfattning. Denna
inställning har också delats av hundskatteutredningen. Mot de omständigheter
som kan anses motivera en reducerad beskattning av kennelhundar
har utredningen åberopat invändningar av såväl praktisk som principiell
natur. En differentiering till förmån för kennelhundar skulle enligt utredningen
medföra kontrollsvårigheter och inte önskvärda administrativa konsekvenser
samt leda till krav på befrielse eller nedsättning även beträffande
annat hundinnehav, krav som t. ex. av sociala eller medicinska skäl kan
göras gällande med samma styrka som i fråga om kennelhundar.

Utskottet vill för sin del understryka att de invändningar av praktisk
och administrativ natur, som talar mot en sådan differentiering, har särskild
tyngd när det gäller en skatt av så förhållandevis liten ekonomisk betydelse
som hundskatten. Även om vissa kennelägare kan ha att erlägga hundskatt
med belopp som i och för sig kan anses betydande, bör beaktas att hundskatten
är avdragsgill vid beräkning av inkomst av hunduppfödning och
att skatten dessutom torde kunna vägas in i priset vid försäljning av hundar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

SkU 1975:9

4

Utskottet

I motionerna 73 och 195 framförs lagstiftningsyrkanden om rätt för kommun
att differentiera hundskatten såväl regionalt som med hänsyn till olika
hundägarkategorier, medan i motionen 426 ställs ett motsvarande skrivelseyrkande.
I de två övriga här behandlade motionerna begärs lättnader i
beskattningen av kennelhundar. Motionärerna i motionen 692 yrkar att sådana
hundar helt skall befrias från hundskatt, under det att i motionen
132 begärs mera begränsade skattelättnader för kennelägare.

Frågan om hundskattens konstruktion har vid olika tillfällen varit föremål
för riksdagens prövning. Med anledning av bl. a. motioner om rätt till kommunal
differentiering av hundskatten begärde 1969 års riksdag en utredning
beträffande hundskatten. Den i enlighet härmed tillkallade hundskatteutredningen,
som i slutet av 1972 avgav betänkandet Hundavgift (SOU
1972:89), föreslog emellertid i stället för kommunal differentieringen enhetlig
hundavgift med 75 kr. per hund och kalenderår samt vissa nya bestämmelser
rörande registreringen av hundar. Meningarna var delade bland remissmyndigheterna
om lämpligheten av en enhetlig avgift, och det kan förutsättas
att Kommunförbundets avstyrkande av en sådan avgift har bidragit till att
någon proposition på grundval av utredningens förslag inte lagts fram.

Hundskatten är en i många avseenden unik skatteform vars bibehållande
det finns anledning att ifrågasätta. Hundskatteutredningen har understrukit
skattens rent marginella betydelse för kommunernas ekonomi, men motionärerna
har framhållit att den framstår som betungande och delvis orättvis
för vissa hundägare. I detta sammanhang har särskilt åberopats de skatteskärpningar
som uppstått på grund av att kommuner med låg tätortsgrad
och låg hundskatt genom kommunindelningsreformen slagits samman med
större kommuner med hög tätortsgrad som haft väsentligt högre hundskatt,
vilken ofta blivit gällande för hela storkommunen enligt bestämmelsen om
enhetlig hundskattesats.

Mot denna bakgrund finner utskottet skäl förorda att de gällande reglerna
om hundskatt omprövas. Utskottet, som finner en fortsatt registrering av
hundbeståndet erforderlig, anser att registreringsbestämmelserna därför bör
bibehållas och att kommunerna följaktligen måste fö ersättning för kostnaderna
härför liksom för de övriga kostnader som hundarna förorsakar
kommunerna.

Beträffande formerna för sådana kommunala hundavgifter kan olika lösningar
övervägas. Den enklaste lösningen skulle vara att föra in rambestämmelser
om hundregistrering i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar.
Lagen skulle då kompletteras med en av regeringen utfärdad förordning
om registreringens omfattning och finansiering. Utskottet förutsätter att varje
kommun därvid inom fastställda gränser skall fö bestämma hundavgiftens
storlek och om skäl föreligger även differentiera avgiften med hänsyn till
t. ex. tätortsgrad. En annan möjlighet är att omarbeta den nuvarande hund -

SkU 1975:9

5

skatteförordningen till en avgiftslag enligt vilken kommunerna på motsvarande
sätt inom fastställda ramar får fastställa avgiftens storlek. Genom
de här föreslagna åtgärderna kan yrkandena i motionerna 73, 195 och 426
anses bli i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet kan däremot inte biträda yrkandena i motionerna 132 och 692
om särskilda lättnader för kennelhundar, vilket också skulle innebära befrielse
från registrering. Utskottet anser att registreringen bör omfatta hela
hundbeståndet. Någon avgift för nu skattebefriade hundar synes dock inte
böra utgå. Genom vad utskottet ovan förordat om rätt för kommun att
differentiera avgifterna kan emellertid de i motionerna framställda yrkandena
i viss mån bli tillgodosedda.

Den av utskottet förordade åtgärden att ersätta hundskatten med en hundavgift
bör självfallet genomföras efter samråd med företrädare för kommunerna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975:73, 1975:195
och 1975:426 i skrivelse till regeringen begär förslag om införande
av hundavgift i överensstämmelse med vad utskottet
anfört i detta betänkande,

2. att riksdagen avslår

1. motionen 1975:132,

2. motionen 1975:692,

i den mån motionerna inte kan anses tillgodosedda genom
vad utskottet hemställt under punkten 1.

Stockholm den 4 mars 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s). Andersson i Knäred (c), Kristenson (s),
Johansson i Jönköping* (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Nilsson

i Trobro* (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö* (c), fru Normark
(s), herrar Hallenius (c), Boström (s), fru Troedsson (m) och herr Carlström*

(fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

'

■

.

GOTAB 75 9003 S Stockholm 1975