Skatteutskottets betänkande nr 31

SkU 1975:31

Nr 31

Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering
i första instans, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975:87 har regeringen - efter föredragning av statsrådet
Sträng - föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering
i första instans som förordats i propositionen,

2. godkänna vad i propositionen förordats angående bestridandet av kostnaderna
under budgetåret 1975/76 för uppbyggande av den nya taxeringsorganisationen
i första instans.

I propositionen föreslås en ändrad organisation av taxeringen i första instans.
Alla deklarationer skall enligt förslaget granskas och föredras inför
taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.
Taxeringsnämndens beslutsrätt behålls vid all årlig taxering och
nämndernas beslutsområde utvidgas till att avse även skattetillägg, förseningsavgift,
ackumulerad inkomst och s. k. dödsbobefrielse. Taxeringsperioden
förlängs från den 30 juni till den 30 november.

Skatteadministrationen föreslås bli effektiviserad bl. a. genom införande
av ett väl utbyggt ADB-stöd som underlag för granskningen och taxeringen.
Skattekontrollen ökas särskilt vid rörelsetaxeringen och vid granskningen
av andra komplicerade deklarationer. 40 000 s. k. partiella revisioner föreslås
bli utförda varje år i samband med granskningen av deklarationerna.
Länsstyrelsernas skatteavdelningar omorganiseras med en särskild taxeringsenhet
för ledning och verkställande av den årliga taxeringen.

Det nya systemet föreslås i huvudsak bli genomfört till 1978 års taxering.
Under tiden fram till övergången föreslås att fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete
skall bedrivas. En successiv utbyggnad föreslås ske av den
nya granskningsorganisationen. Utbyggnaden påbörjas i år genom rekrytering
av ca 150 tjänstemän som granskningsassistenter med placering hos
länsstyrelser och lokala skattemyndigheter.

Förslag om den närmare utformningen av skatteadministrationen och
författningsförslag avses senare skola föreläggas riksdagen.

1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 31

SkU 1975:31

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1975:2044

av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att rätten till anstånd med deklarationer för rörelseidkare, jordbrukare m. fl.
skall vara knuten till kravet på bokföringsmässig redovisning;

1975:2099 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och Jonasson (c) vari

- med hänvisning till motionen 1975:2054 - hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen anhålla om utredning beträffande åtgärder som är ägnade
att stärka den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot de organ som
han kan komma i beröring med i taxeringssammanhang;

1975:2100 av herr Hallenius m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att anstånd med inlämnande av deklaration automatiskt skall omfatta även
den som är sambeskattad med den som är berättigad till anstånd;

1975:2101 av herrar Hörberg (fp) och Carlström (fp) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande

a. den enskildes rättssäkerhet i samband med övergång till ADB-granskning
av vissa deklarationer,

b. förlängning av tiden för besvarande av frågor från taxeringsnämnd,

c. den regionala granskningen,

d. antalet lokala taxeringsnämnder,

e. skattechefens befogenheter;

1975:2102 av herr Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen anhåller
att regeringen vid den närmare utformningen av skatteadministrationen beaktar
vad i motionen anförts angående tidigareläggning av slutavräkning
samt anstånd med deklarations avlämnande;

1975:2103 av herr Nygren (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening

uttalar att den nya granskningsorganisationen bör ges en mera lokal för ankring

än som antyds i propositionen;

1975:2104 av herr Schött m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs att riksdagen
uttalar att vid utformningen av den framtida skatteadministrationen skall
beaktas att granskningen av så stor del som möjligt av deklarationerna skall
ske lokalt och att granskningen av högst 50 000 deklarationer skall ske regionalt.

1 detta sammanhang behandlas också de vid riksmötets början väckta
motionerna

1975:97 av herr Andersson i Storfors m. fl. (s) vari hemställs att 6 S 1
mom. taxeringslagen ändras så att ordförande i taxeringsnämnd skall vara
mantalsskriven i den kommun där han utses till ordförande;

SkU 1975:31

1975:99 av herr Fågelsbo (c) vari hemställs att riksdagen uttalar sig för
en översyn av taxeringslagens bestämmelser om skattetillägg så att nuvarande
regler kompletteras med en jämkningsklausul och de i 116 d § taxeringslagen
upptagna befrielsegrunderna utvidgas i avsikt att ge skattedomstolarna
möjligheter till mer nyanserad bedömning i fall, då oförstånd och
inte försök till skattesmitning bedöms föreligga;

1975:238 av herrar Olsson i Edane (s) och Bergqvist (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av systemet med skattetillägg
och förseningsavgifter;

1975:433 av herrar Jadestig (s) och Johansson i Malmö (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att utforma
regler för kompetenskrav för personer som mot ersättning bistår vid upprättandet
av deklarationer;

1975:690 av herr Hyltander (fp) och fru Swartz (fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar att folkpensionärer med B-skatt vid inbetalning av denna
får använda samma månads pensionsanvisning som likvid om inbetalning
sker under någon av de tre sista dagarna för skatteuppbörd för enskilda;

1975:693 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär skyndsamt förslag från 1972 års skatteutredning om
lindrigare beskattning av extrainkomster;

1975:712 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande av en allsidigt
sammansatt utredning med uppgift att göra en allmän översyn av skattelagstiftningens
bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgifter,

2. att riksdagen hos regeringen - i avvaktan på ovan nämnda utredning

- anhåller om förslag till innevarande riksmötes vårsession om möjlighet
till nedsättning av skattetilläggen då skäl därtill finns;

1975:716 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förlängning av tiden för yttrande i taxeringsfrågor i enlighet med
vad som anförts i motionen;

1975:717 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
senaste dag för avgivande av allmän självdeklaration skall vara den 28 februari; 1975:1063

av herrar Mundebo (fp) och Andersson i Örebro (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar sådan ändring av 52 $ taxeringslagen, att minsta
tid för att avlämna självdeklaration, annan uppgift eller upplysning är minst
tio dagar;

1975:1078 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Boo (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av taxeringslagens
regler om skattetillägg i syfte att bl. a. möjliggöra lindring i reglerna i fall

1 * Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 31

SkU 1975:31

där de nuvarande reglernas verkningar är obilliga och att öka rättssäkerheten
i det förfarande varigenom skattetillägg påförs.

Skrivelser

Med anledning av propositionen har till utskottet inkommit dels en gemensam
skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund, Svenska revisorssamfundet,
Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation samt Sveriges köpmannaförbund, dels en skrivelse från
Lantbrukarnas riksförbund, Driftsbyråns riksklubb inom HTF.

Yttrande från riksskatteverket över motionerna 1975:99, 238, 712 och 1078

Utskottet har infordrat yttrande över motionerna 1975:99, 238, 712 och
1078 rörande tillämpningen av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift
från riksskatteverket (RSV). Verket har i sitt yttrande bl. a.
anfört följande:

Enligt det administrativa sanktionssystem, som infördes år 1971, dvs.
fr. o. m. 1972 års taxering, krävs endast - för att skattetillägg skall kunna
påföras, att oriktig uppgift lämnats eller att en för taxeringen väsentlig uppgift
utelämnats. Skattetillägg kan således påföras oberoende av om uppsåt eller
ovarsamhet föreligger (prop. 1971:10 sid. 204). Detta var tanken vid bestämmelsernas
tillkomst. De tillämpande myndigheternas handhavande av
lagstiftningen måste givetvis ses mot denna bakgrund.

Enligt RSV:s uppfattning skulle det vara mycket svårt att på administrativ
väg bestämma skattetillägget till belopp som motsvarar graden av uppsåt
eller vårdslöshet. I sådant fall skulle man tvingas att återgå till tidigare
gällande system där frågan fick avgöras av domstol - ett system som 1971
års lagstiftning av olika skäl avsåg att ersätta.

RSV anser att regler som medger jämkning av skattetillägget vid inkomstoch
förmögenhetstaxeringen bör införas endast efter mycket noggranna överväganden
med hänsyn till risken för godtycke. RSV delar emellertid uppfattningen
att en översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift
är nödvändig därvid erfarenheterna från de första årens tillämpning
bör tjäna till ledning vid övervägandena. RSV håller det inte för uteslutet
att det vid en sådan översyn kan visa sig lämpligt att i huvudsak
behålla den summariska handläggningen men ta ut skattetillägg med betydligt
lägre belopp än som för närvarande är fastställt. Befrielsegrunderna
kan vidare behöva ytterligare utökas.

I lagstiftningens förarbeten underströks att bestämmelserna om skattetillägg
och förseningsavgift till en början borde få en ”mjuk” tillämpning.
Eftersom en successiv upptrappning torde ha förutsatts övervägde RSV redan
inför 1974 års taxering att begränsa den mjuka tillämpningen. Trots att
bestämmelserna då tillämpats i två år bibehölls emellertid den mjuka tilllämpningen.
Vidare rekommenderade RSV i sina anvisningar försiktighet
vid bedömningen av felaktiga uppgifter som t. ex. kunde bero på bristande
kunskap om ny lagstiftning. Även vid 1975 års taxering gäller föreskrifterna
om mjuk tillämpning med hänsyn till bl. a. vad som anförts av JO och

SkU 1975:31

i de nu aktuella motionerna. Dessutom uppmärksammas även i årets föreskrifter
ny lagstiftning. Så skall t. ex. skattetillägg inte påföras den som
underlåtit att redovisa uppburen sjukpenning, föräldrapenning och annan
tidigare skattefri intäkt. Vidare anbefalls särskild försiktighet vid bedömningen
av felaktigheter beträffande vissa arbetslöshetsersättningar med hänsyn
till att kontrolluppgifter härom genom ett tekniskt missöde kan vara
svårtydda för den skattskyldige enligt vad som påpekats för RSV av några
arbetslöshetskassor.

För att ytterligare understryka kravet på mjuk tillämpning har RSV haft
överläggningar med länsstyrelsernas kontaktmän i frågor om skattetillägg
och förseningsavgift. Vid dessa överläggningar har bl. a. de i motionerna
väckta frågorna behandlats. Efter samråd med länsstyrelsernas skattechefer
bestämdes att kontaktmännen under en fjortondagarsperiod i höst skall följa
upp de lokala skattemyndigheternas arbete med avgiftsärenden i syfte att
få till stånd en materiellt sett enhetligare tillämpning av bestämmelserna.

Utskottet

På grundval av RS-utredningens rapport Rationalisering av skatteadministrationen
läggs i propositionen fram förslag till riktlinjer för en effektivisering
och rationalisering av skatteadministrationen och taxeringen i första
instans. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Samtliga deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna
av särskilt utbildade tjänstemän, granskningsassistenter, vid
länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna. Lekmannainflytandet
vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda taxeringsnämndsledamöter
ökas till minst fem och högst åtta, mandatperioden förlängs till
tre år och nämndens beslutsområde utvidgas att omfatta även ärenden om
skattetillägg, förseningsavgift, ackumulerad inkomst och dödsbobefrielse
från kvarstående skatt. Ärenden av formell natur och otvistiga frågor skall
avgöras av ordföranden som enmansmål. Vidare förlängs taxeringsperioden
från den 30 juni till den 30 november och möjligheterna till anstånd med
avlämnandet av deklaration utvidgas.

För att rationalisera taxeringsarbetet tas ADB-tekniken i anspråk för maskinell
kontroll av bl. a. deklarationsuppgifter mot kontrolluppgifter. Dessa
och andra uppgifter för beräkning av pensionsgrundande inkomst och arbetsgivaravgifter
skall redovisas på en taxeringsregistreringsavi (TRA), som
bifogas varje deklaration till ledning för den manuella granskningen och
beslutsregistreringen. Ambitionsnivån i deklarationsgranskningen skall inriktas
på att upptäcka fall av väsentligt skatteundandragande och undvika
bagatelländringar. I syfte att öka och förbättra kontrollen av näringsidkarnas
deklarationer skall den årliga granskningen ske branschvis och kompletteras
med ca 40 000 partiella revisioner. Dessutom skall uppgiftsskyldigheten för
fåmansbolag utökas och en samordning göras av kontrollen av sådana bolag
och deras delägare samt av direkt och indirekt skatt.

Flertalet löntagardeklarationer och andra mindre svårkontrollerade de -

SkU 1975:31

klarationer skall granskas av granskningsassistenter placerade hos de lokala
skattemyndigheterna, medan de mera svårkontrollerade deklarationerna
skall granskas regionalt av kvalificerade granskningsassistenter hos
länsstyrelserna. Den materiella och formella styrningen av såväl det lokala
som regionala taxeringsarbetet skall vila på skattechefen. För att åstadkomma
en mer ändamålsenlig administration skall länsstyrelsernas skatteavdelningar
omorganiseras och en särskild taxeringsenhet inrättas för ledning och
verkställande av den årliga taxeringen.

Den nya organisationen är avsedd att byggas upp successivt för att vara
fullt genomförd vid 1978 års taxering. Under uppbyggnadsskedet skall ytterligare
försöksverksamhet samt fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete
bedrivas. Den första etappen i uppbyggnaden skall ske i år genom rekrytering
och utbildning av ca 150 granskningsassistenter, så att dessa kan delta i
taxeringskontrollen i första instans fr. o. m. 1976 års taxering. Förslag om
den närmare utformningen av administrationen och om erforderliga författningsändringar
skall senare föreläggas riksdagen.

Flera betydelsefulla reformer har under senare år genomförts när det gäller
taxeringsprocessen och skatteadministrationen. Här skall endast erinras om
att regeringsrätten omvandlats till en ren prejudikatinstans, att två nya kammarrätter
tillskapats, att länsskatterätterna ombildats till förvaltningsdomstolar
och att förvaltningsrättskipningen reformerats och moderniserats.
Dessutom har riksskatteverket inrättats som ett centralt verk för administrationen
av skatteväsendet. Taxeringsorganisationen i första instans har
däremot varit föremål för obetydliga förändringar under de senaste 20 åren.
Framförda önskemål och förelag om en effektivare deklarationskontroll har
hittills inte kunnat tillgodoses på grund av bl. a. kostnadsskäl och brist
på kvalificerad personal. Mot bakgrund av den alltmer komplicerade skattelagstiftningen,
det ökande antalet deklarationer och det tilltagande skattefusket
är det förvånansvärt, att det nuvarande systemet med i huvudsak
tillfälliga fritidsgranskare, som under stor tidspress skall kontrollera huvuddelen
av det omfattande deklarationsmaterialet, fungerat så förhållandevis
bra som det ändå gjort. Av totalt ca 6,3 milj. deklarationer granskas f. n.
endast omkring 1 milj. deklarationer av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsinspektörer,
som är placerade dels vid länsstyrelsernas revisionsenheter,
dels vid vissa större lokala skattemyndigheter.

Förslagen i propositionen syftar till att effektivisera och rationalisera skattekontrollen
i första instans samt åstadkomma ökad likformighet och rättvisa
vid taxeringen samt förbättrad service för de skattskyldiga. Utskottet anser
det angeläget att^ärskilt understryka vad departementschefen på flera ställen
framhållit i propositionen, nämligen att ett av de väsentligaste syftemålen
med reformerna är att intensifiera och koncentrera gransknings- och kontrollinsatserna
till rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga.
Det genom reformerna förbättrade taxeringsresultatet är enligt utskottets

SkU 1975:31

mening inte endast ägnat att öka de skattskyldiges förtroende för taxeringsmyndigheterna
utan kommer sannolikt också att leda till en minskning
av antalet taxeringsprocesser. Utskottet anser det tillfredsställande att det
varit möjligt att förena en generellt genomförd tjänstemannagranskning av
deklarationerna med ett utvidgat lekmannainflytande vid beslutsfattandet.
Det bör vidare framhållas ått en reformering av skatteadministrationen enligt
de riktlinjer som redovisas i propositionen förutsätter en utveckling av ADBsystemet
inom folkbokförings- och beskattningsområdet, varom förslag lagts
fram i prop. 1975:57 och som utskottet behandlar i betänkandet SkU 1975:32.

Med det anförda tillstyrker utskottet i princip de i den förevarande propositionen
uppdragna riktlinjerna för ändring av skatteadministrationen och
taxeringen i första instans. I det följande behandlar utskottet endast de
förslag i propositionen som föranlett yrkanden om ändringar i motioner
eller i till utskottet ingivna skrivelser. Utskottet föreslår i anslutning härtill
vissa mindre ändringar i departementschefens förslag. I detta sammanhang
behandlas också vissa vid riksmötets början väckta motioner, som innehåller
yrkanden om ändringar i taxeringslagen (TL).

Skattetillägg och förseningsavgift

Som tidigare nämnts skall enligt förslaget i propositionen ärenden om
skattetillägg och förseningsavgift föras över från lokal skattemyndighet till
taxeringsnämnd.

Med hänsyn till den nära anknytning sanktionsbestämmelserna i TL har
till taxeringen i övrigt och då det är värdefullt att tillämpningen av bestämmelserna
sker under medverkan av lekmän, tillstyrker utskottet att
dessa avgiftsärenden överförs till taxeringsnämnderna i den nya organisationen.

Den praktiska tillämpningen och utformningen av bestämmelserna om
skattetillägg och förseningsavgift har aktualiserats i vissa vid riksmötets
början väckta motioner. Sålunda begärs i motionerna 99, 238, 712 och 1078
en översyn av dessa bestämmelser. Till stöd för utredningsyrkandena anförs
att föreskrifterna om avgiftsbefrielse - såsom även framhålles i JO:s ämbetsberättelse
1975 - tillämpats alltför strikt och att ytterligare befrielsegrunder
bör övervägas. Motionärerna framhåller också att möjlighet saknas
att nedsätta skattetillägg i de fall då befrielsegrund inte föreligger. I motionen
712 begärs - förutom en allmän översyn av bestämmelserna - förslag till
regler som gör det möjligt att redan vid innevarande års taxering nedsätta
skattetillägg när skäl därtill föreligger.

Riksskatteverket har i yttrande över motionerna delat motionärernas uppfattning
att en översyn av de ifrågavarande bestämmelserna är nödvändig,
varvid erfarenheterna från den praktiska tillämpningen bör tjäna till ledning
vid övervägandena. Verket anser det inte uteslutet att det vid en sådan
översyn kan visa sig lämpligt att i huvudsak behålla den summariska hand -

SkU 1975:31

läggningen men att ta ut skattetillägg med betydligt lägre belopp än f. n.
1 yttrandet framhålls också att verket har för avsikt att i höst följa upp
de lokala skattemyndigheternas arbete med avgiftsärendena i syfte att fl
till stånd en materiellt sett enhetligare tillämpning av bestämmelserna.

Även vid remissbehandlingen av RS-utredningens rapport har önskemål
framförts om en översyn av reglerna om skattetillägg och förseningsavgift.
Med anledning härav upplyser departementschefen i propositionen att en
översyn av dessa bestämmelser kommer att göras inom den utredning om
det skatteadministrativa sanktionssystemet som nyligen tillsatts.

Utskottet, som med tillfredsställelse hälsar riksskatteverkets initiativ att
följa upp de lokala skattemyndigheternas tillämpning av avgiftsärendena,
vill utöver vad som framgår av det ovan anförda framhålla angelägenheten
av att utredningen om det skatteadministrativa sanktionssystemet påskyndar
sitt arbete och om möjligt med förtur behandlar frågan om jämkning av
skattetillägg.

Med hänsyn till att syftet med motionerna i huvudsak redan är tillgodosett
och med hänvisning till det nyss anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandena
i motionerna 99, 238, 712 och 1078.

Taxeringsperioden m. m.

Enligt förslaget i propositionen skall den nuvarande deklarationstidpunkten,
den 15 februari, behållas men taxeringsperioden förlängas från den 30
juni till den 30 november. Rätten till automatiskt anstånd med deklarationsavlämnandet
till den 31 mars för skattskyldig, vars räkenskapsår går
ut senare än den 31 oktober året före taxeringsåret, knyts till om den skattskyldige
avslutat räkenskaperna med vinst- och förlusträkning i stället för
som nu till om han är bokföringsskyldig. Anstånd till den 31 mars skall
inte automatiskt medges delägare i fåmansbolag eller den som är sambeskattad
med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag. Efter ansökan
kan anstånd med deklarationsavlämnandet ges till den 15 maj eller, om
synnerliga skäl föreligger, till den 15 juni. Frågan om möjlighet för bokförings-
och revisionsbyråer att avlämna deklarationer enligt godkänd leveransplan
skall ytterligare övervägas.

1 den vid riksmötets början väckta motionen 717 yrkas att deklarationstidpunkten
framflyttas till den 28 februari. Som motivering för yrkandet
anförs att tiden för upprättande av deklaration är alltför kort med hänsyn
till att tiden för avlämnande av kontrolluppgifter utgår den 31 januari.

Flertalet skattskyldiga erhåller sina kontrolluppgifter i god tid före januari
månads utgång och har alltså i allmänhet mer än 14 dagar till förfogande
för upprättande av deklarationen. Skattskyldiga med mer komplicerade deklarationer,
som ofta har behov av att anlita bokförings- och revisionsbyråer
för upprättande av bokslut och deklaration, har möjlighet att fl anstånd
med avlämnandet av deklarationen. Med hänsyn härtill och då det i pro -

SkU 1975:31

positionen föreslagna systemet för deklarationsgranskning och taxering har
anpassats till att flertalet deklarationer skall vara avlämnande den 15 februari,
avstyrker utskottet bifall till lagstiftningsyrkandet i motionen 717.

I motionen 2044 yrkas att rätten till automatiskt anstånd till den 31 mars
liksom f. n. skall gälla skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning, om
räkenskapsåret avslutats efter den 31 oktober året före taxeringsåret, och
i motionerna 2100 och 2102 yrkas att den som är sambeskattad med skattskyldig,
som har automatiskt anstånd till den 31 mars, skall ha rätt att
lämna sin deklaration vid samma tidpunkt. I den till utskottet ingivna skrivelsen
från Lantbrukarnas riksförbund m. fl. organisationer begärs att automatiskt
anstånd till den 31 mars skall gälla dels för skattskyldiga med bokföringsmässig
redovisning, vilkas räkenskapsår utgår efter den 31 augusti
året före taxeringsåret, dels för delägare i fåmansbolag och den som är sambeskattad
med skattskyldig, som har anstånd till den 31 mars.

Den i propositionen föreslagna inskränkningen av rätten till automatiskt
anstånd till den 31 mars till att endast omfatta bokföringsskyldiga, som
avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto, innebär en skärpning
för många näringsidkare, som enligt utskottets uppfattning inte är motiverad.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 2044, som innebär att anstånd
till den 31 mars liksom hittills skall medges alla skattskyldiga med bokföringsmässig
redovisning, om räkenskapsåret avslutas senare än den 31
oktober året före taxeringsåret. Som ovan framhållits har bokföringsskyldiga,
vilkas räkenskapsår utgår före sistnämnda tidpunkt, och som alltså skall
lämna sina deklarationer den 15 februari, möjlighet att efter ansökan få
uppskov med deklarationsavlämnandet.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt RS-utredningens förslag att rätten
till anstånd till den 31 mars skall gälla även den som är sambeskattad med
skattskyldig som har anstånd till nämnda dag. Sambeskattades deklarationer
måste granskas samtidigt. För taxeringsarbetet kan det därför inte innebära
några olägenheter att sådana deklarationer inlämnas vid samma tidpunkt.
Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna 2100 och 2102 att den
som är sambeskattad med skattskyldig, som har rätt att lämna deklaration
senast den 31 mars, skall vara berättigad att avlämna sin deklaration vid
samma tidpunkt. Däremot delar utskottet departementschefens uppfattning
att delägare i fåmansbolag inte bör medges automatiskt anstånd till den
31 mars, då det föreligger risk för att ett uppskov i dessa fall kan otillbörligt
utnyttjas genom i och för sig otillåtna efterhandsjusteringar i bolagets bokslut.

Mot bakgrund av bokföringsbyråernas pressade arbetssituation begärs i
skrivelsen från Lantbrukarnas riksförbund m. fl. organisationer att skattskyldiga
efter ansökan skall ha generell rätt till anstånd med deklarationsavlämnandet
till den 15 juni och att RS-utredningens förslag om ett system
med leveransplaner för bokförings- och revisionsbyråer skall genomföras.
Begäran om anstånd till den 15 juni framförs också i skrivelsen från Lantbrukarnas
riksförbunds driftsbyrås riksklubb inom HTF. Riksklubben begär

SkU 1975:31

dessutom att vissa större företag i enlighet med RS-utredningens förslag
skall kunna medges anstånd med deklarationsavlämnandet tills vidare, dvs.
även för kommande år.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att anstånd normalt bör
kunna medges till den 15 maj för att deklarationsgranskningen skall kunna
påbörjas i god tid före semesterperioden. Endast om synnerliga skäl föreligger
bör anstånd kunna medges längst till den 15 juni. Utskottet anser
det inte heller lämpligt att medge vissa större företag anstånd tills vidare.
Frågan om anstånd för revisions- och bokföringsbyråernas klienter enligt
godkänd leveransplan, vilket kan vara värdefullt för en god arbetsplanering,
bör, som departementschefen framhållit, övervägas ytterligare med hänsyn
till de komplikationer som kan uppkomma vid tillämpningen av bestämmelserna
om förseningsavgift.

Med ovan angivna ändringar tillstyrker utskottet vad departementschefen
föreslagit i fråga om taxeringsperioden och därmed sammanhängande frågor.

Kompetenskrav för deklarationsmedhjälpare

I den vid riksmötets början väckta motionen 433 begärs utredning om
kompetenskrav för deklarationsmedhjälpare. Motionärerna framhåller att
många deklarationsbyråer inte har den kompetens som erfordras för att på
ett sakkunnigt sätt kunna hjälpa deklaranterna.

Riksdagen har tidigare avvisat ett liknande motionsyrkande med hänvisning
till att en officiell auktorisation av deklarationsupprättare är olämplig
från flera synpunkter (BeU 1965:39). Utskottet vidhåller denna uppfattning
men vill samtidigt erinra om att länsstyrelserna enligt förslag i propositionen
en eller flera gånger årligen skall anordna konferenser med länets deklarationsbyråer
i informationssyfte. Det är dock inte troligt att man har möjlighet
att intressera den typ av icke seriösa deklarationsmedhjälpare som
motionärerna åsyftar för denna informationsverksamhet. Det finns därför
anledning för taxeringsmyndigheterna att ha sin uppmärksamhet riktad på
dessa deklarationsmedhgfttpare och -byråer och om så erfordras överväga
lämpliga åtgärder. Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet
i motionen 433.

Skattechefens befogenheter

Förslaget i propositionen innebär, att skattechefen skall leda och styra
granskningsverksamheten och taxeringen. Samråd skall därvid ske mellan
skattechefen och cheferna för de lokala skattemyndigheterna. Det ankommer
på RS-utredningen att lägga fram närmare förslag om skattechefens befogenheter
i överensstämmelse med de av departementschefen angivna riktlinjerna.

I motionen 2101 anförs att skattechefen bör kunna decentralisera gransk -

SkU 1975:31

ningen till de lokala taxeringsnämnderna och disponera granskningskapaciteten
för koncentrerade insatser. Motionärerna anser det också lämpligt
att fögderiorganisationen på sikt underställs skattechefen.

Utskottet delar uppfattningen att den administrativa ledningen av granskningsassistenternas
arbete skall utövas av skattechefen och att denne skall
ha rätt att ge direktiv för uppläggningen av granskningsinsatserna och taxeringsarbetet
i övrigt. Vad motionärerna anfört om skattechefens befogenheter
att inrikta och dirigera granskningsverksamheten överensstämmer i
allt väsentligt med vad departementschefen anfört i propositionen. Departementschefen
framhåller också att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen
för taxeringsarbetet inom länen liksom andra hithörande administrativa
frågor skulle vinnas genom att inordna den lokala skattemyndigheten
som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Vissa risker för
konflikter i den nya taxeringsorganisationen när det gäller arbetsledning,
ansvar och resursfördelning är uppenbara med det nuvarande systemet med
självständiga lokala skattemyndigheter. Utskottet delar därför departementschefens
och motionärernas uppfattning att man på längre sikt bör inrikta
sig på att inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen. Med
det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 2101 i denna del.

Lokal och regional granskning

Frågan om arbetsfördelningen mellan de lokala skattemyndigheterna och
länsstyrelsen samt granskningspersonalens placering har föranlett delade meningar
såväl vid remissbehandlingen av RS-utredningens förslag som i motionerna.

Enligt utredningen är följande faktorer av väsentlig betydelse vid utformningen
av den nya granskningsorganisationen, nämligen geografisk närhet
mellan deklarationsgranskaren och de skattskyldiga, granskarens lokalkännedom,
funktionssambandet mellan granskningen, taxeringen och övriga
arbetsuppgifter inom skatteförvaltningen samt kravet på specialisering när
det gäller mer svårkontrollerade skattskyldiga. Det är mot den bakgrunden
man flir se utredningens förslag, att samtliga löntagar- och jordbruksdeklarationer
samt deklarationer avseende mindre och medelstora företag skall
behandlas av granskningsassistenter placerade hos de lokala skattemyndigheterna,
medan ca 50 000 av de mest komplicerade deklarationerna, oavsett
företagsform, skall behandlas av granskningsassistenter, som är knutna till
länsstyrelsernas taxeringsenhet. Som exempel på skattskyldiga med komplicerade
deklarationer nämner utredningen utdelande aktiebolag och företag,
som driver handel med värdepapper eller som taxeras till utskiftningsskatt
o. d., samt vissa föreningar och stiftelser.

Flera remissinstanser har ansett att en avsevärt större del av deklarationerna
än vad utredningen föreslagit bör ganskas regionalt. Bl. a. har krav
framförts på att de ca 1 milj. mer svårkontrollerade deklarationer, som nu

SkU 1975:31

behandlas av särskilda taxeringsnämnder, skall granskas av kvalificerad personal
vid länsstyrelserna.

Departementschefen anser att en stor del av de deklarationer som f. n.
med stöd av 3 § taxeringskungörelsen handläggs i särskilda nämnder är
så komplicerade att de bör granskas av regionalt placerade tjänstemän. Han
anser vidare att det antal deklarationer, som lämpligen bör granskas regionalt,
ligger någonstans mellan det av RS-utredningen angivna antalet, 50 000,
och 1 milj. Bl. a. bör alla fåmansbolag och deras delägare samt till sådana
bolag knutna personal- och pensionsstiftelser granskas regionalt. Departementschefen
är inte beredd att redan nu ta ställning till grunderna för fordelningen
utan föreslår att frågan behandlas vid utredningens fortsatta undersökningar
i detta hänseende i nära samråd med finansdepartementet.

Omkring två tredjedelar av de deklarationer, som nu behandlas av särskilda
taxeringsnämnder, bör enligt motionärerna i motionen 2101 granskas
regionalt. I motionen 2103 yrkas att den nya granskningsorganisationen
skall ges en mer lokal förankring än enligt förslaget i propositionen, och
i motionen 2104 yrkas att RS-utredningens förslag om lokal och regional
granskning genomförs, vilket således innebär att högst 50 000 deklarationer
granskas regionalt.

Vid ställningstagandet till den nya organisationens utformning väger självfallet
kraven på geografisk närhet och lokalkännedom tungt när det gäller
taxeringen av löntagare, mindre jordbrukare och vissa rörelseidkare. Övervägande
skäl, inte minst de skattskyldigas befogade krav på rådgivning
och service från skattemyndigheternas sida, talar därför för att den helt
övervägande delen av dessa skattskyldiga granskas av lokalt placerade tjänstemän.
Som utskottet tidigare framhållit är huvudsyftet med reformen att
åstadkomma en påtaglig förbättring av kontrollen och taxeringen av rörelseidkare
och andra svårkontrollerade skattskyldiga. En sådan förbättring
kan endast åstadkommas om taxeringen sker under medverkan av speciellt
utbildad, välkvalificerad personal. Genom att placera granskningspersonalen
regionalt underlättas såväl arbetsledning som möjligheterna att inom länet
samordna granskningen branschvis. Härigenom främjas likformighet och
effektivitet vid taxeringen. Detta måste självfallet också beaktas vid utformningen
av den nya taxeringsorganisationen. Det är givetvis ingenting
som hindrar att länsstyrelsepersonalen placeras lokalt, t. ex. i anslutning
till större lokal skattemyndighet, om det anses lämpligt.

Mot bakgrund härav anser utskottet att ett större antal deklarationer än
utredningen föreslagit bör handläggas av kvalificerade granskningsassistenter
vid länsstyrelserna. Utskottet kan därför inte biträda yrkandena i motionerna
2103 och 2104 men är å andra sidan inte berett att utan närmare
utredning, på sätt påfordras i motionen 2101, ta ställning till hur stort antal
deklarationer, som lämpligen bör granskas regionalt. Uppenbarligen bör dock
både sådana skattskyldiga, som utredningen exemplifierat, och sådana som
departementschefen omnämnt omfattas av den kvalificerade kontrollen. Ut -

SkU 1975:31

skottet vill i detta sammanhang också framhålla angelägenheten av att utbyggnaden
av den integrerade granskningen av fåmansbolagen och deras
delägare påskyndas och att denna granskning i den nya organisationen också
omfattar aktiebolagens personal- och pensionsstiftelser. Det bör också betonas
att rekryteringen av personal till den nya organisationen inte får innebära
att länsstyrelsernas resurser för kvalificerad revisionsverksamhet försämras.
Målsättningen måste nämligen vara att på sikt öka taxeringsrevisionerna.
Med det anförda tillstyrker utskottet departementschefens förslag
till ny granskningsorganisation och avstyrker berörda yrkanden i motionerna
2101, 2103 och 2104.

Antalet taxeringsnämnder

1 den nuvarande taxeringsorganisationen finns ca 4 200 taxeringsnämnder,
varav ca 860 särskilda taxeringsnämnder för behandlingen av mer kvalificerade
deklarationer. Utredningen har föreslagit en minskning av antalet
nämnder till omkring 1 500 och att normalt endast en typ av nämnder
skall förekomma. Departementschefen anser för sin del, att distriktsindelningen
bör inriktas på ett totalt antal av 2 000 till 3 000 taxeringsnämnder
och att särskilda nämnder bör behållas för taxeringen av skattskyldiga med
svårkontrollerade deklarationer.

I motionen 2101 yrkas att antalet taxeringsnämnder skall utgöra minst
3 000.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det även i den nya
taxeringsorganisationen skall finnas såväl lokala som särskilda taxeringsnämnder.
Den närmare preciseringen av antalet nämnder inom den i propositionen
angivna ramen bör, som departementschefen framhållit, göras
efter ytterligare utredning. Utskottet vill emellertid betona att lekmannainflytandet
inte får beskäras genom att antalet nämnder begränsas alltför
mycket. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 2101
även i denna del.

Skatteavräkningen

RS-utredningen har i sin rapport också lagt fram förslag om ändrade regler
för debitering och omräkning av slutlig skatt. Förslaget innebär i huvudsak
följande. Skatteavräkningen tidigareläggs till mitten av juni under taxeringsåret.
Avräkningen skall då i princip göras för samtliga skattskyldiga. I de
fall taxering inte åsatts vid denna tidpunkt skall avräkningen ske på grundval
av deklarerade inkomster. Återbetalning av överskjutande skatt över 2 000
kr. skall emellertid grundas på taxering. Om taxeringsnämnden ändrar underlaget
för avräkningsbeslutet efter avräkningstidpunkten, skall den skattskyldige
erhålla omräkningsbesked. Kvarskatteuppbörd skall i huvudsak ske
i september och oktober med inbetalning i november.

SkU 1975:31

Departementschefen har i propositionen avvisat förslaget om tidigareläggning
av skatteavräkningen och ansett att nuvarande bestämmelser om
skatteavräkning i november skall bibehållas.

I motionen 2102 yrkas att skatteavräkningen skall tidigareläggas. Motionären
anser det vara en stor brist i nuvarande system, att debiteringen
och återbetalningen av överskjutande skatt liksom uppbörden av kvarstående
skatt sker så lång tid efter inkomstårets utgång.

I likhet med departementschefen anser utskottet det olämpligt med en
skatteavräkning på grundval av icke taxerat material. Det av utredningen
förordade systemet leder i många fall till att återbetalad överskjutande skatt
måste återkrävas, när taxeringen är definitivt fastställd, vilket skapar irritation
hos de skattskyldiga och minskar deras förtroende för taxeringsoch
uppbördsmyndigheterna. Med anledning av vad sorn anförts i motionen
vill utskottet erinra om att enligt 45 § 2 mom. uppbördslagen kan återbetalning
av preliminär skatt beviljas i samband med jämkning. Förutsättningarna
härför är att den inbetalade preliminära skatten beräknas överskjuta
motsvarande slutliga skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt,
dock minst 100 kr., och att ansökan om jämkning inkommit till lokal skattemyndighet
senast den 30 april efter inkomståret. Med hänsyn härtill och
i avsaknad av ett mer ändamålsenligt system än det nuvarande avstyrker
utskottet förslaget i motionen 2102 om tidigareläggning av skatteavräkningen.

Beskattningen av extrainkomster

RS-utredningen har i sin rapport föreslagit en utvidgad preliminär beskattning
i form av bl. a. källskatt på extrainkomster (E-skatt) med 40 %
oavsett om den skattskyldige har A- eller B-skatt.

Departementschefen anser att det i åtskilliga fall skulle uppstå svårigheter
att bedöma frågan om skatteavdragen och är därför inte beredd att nu lägga
fram förslag härom.

I den vid riksmötets början väckta motionen 693 begärs skyndsamt förslag
från 1972 års skatteutredning om lindrigare beskattning av extrainkomster.

Utskottet har i sitt betänkande SkU 1975:25 framhållit angelägenheten
av att 1972 års skatteutredning påskyndar sitt arbete och inriktar sig på
att presentera ett förslag till ett mer varaktigt skattesystem under nästa
år. Utredningen är enligt sina direktiv oförhindrad att pröva den i motionen
aktualiserade frågan. Utskottet vill för sin del emellertid inte tillstyrka skrivelseyrkandet
i motionen 693. Det måste anses omotiverat och principiellt
felaktigt att beskatta extrainkomster lindrigare än andra inkomster.

Behörighetskrav för taxeringsnämndsordförande

Enligt 6 § 1 mom. TL skall ordförande i taxeringsnämnd förordnas av

SkU 1975:31

länsstyrelsen. Några speciella behörighetskrav finns inte angivna, men det
ligger i sakens natur att ordföranden måste ha erforderliga kunskaper om
skattelagstiftningen.

1 motionen 97 yrkas att taxeringsnämndsordföranden skall vara mantalsskriven
i den kommun till vilken taxeringsdistriktet hör.

Det är uppenbart att det kommer att ställas stora krav på taxeringsnämndsordförandena
i den nya organisationen. För att få kvalificerade ordförande
i de särskilda nämnderna torde det ofta bli nödvändigt att liksom f. n. förordna
tjänstemän inom skatteadministrationen till ordförande i dessa nämnder.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen
97.

Tidsfrist för yttrande i taxeringsfrågor

Enligt 52 8 TL skall anmaning att avlämna deklaration, annan uppgift
eller upplysning innehålla föreläggande att inom viss efter omständigheterna
lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, inkomma med begärd uppgift.
Normalt torde skäligt rådrum för den anmanade vara åtta å tio dagar.

Frågan om förlängning av tidsfristen för yttrande i taxeringsfrågor har
aktualiserats i vissa motioner. Sålunda yrkas en förlängning av nämnda
tid till 10 dagar i motionen 1063, 14 dagar i motionen 2101 och 30 dagar
i motionen 716.

De skattskyldiga bör givetvis erhålla tillräckligt rådrum för att lämna de
begärda uppgifterna. Enligt vad utskottet erfarit har emellertid nuvarande
anmaningsbestämmelser av vissa skattskyldiga utnyttjats på ett otillbörligt
sätt i syfte att förhala behandlingen av och ställningstagandet till den eller
de frågor om vilka uppgift begärts. I allmänhet torde en tid av åtta å tio
dagar efter delfåendet vara tillräckligt för uppgiftsskyldighetens fullgörande.
En kortare tidsfrist bör enligt utskottets mening endast i undantagsfall utsättas
i anmaningen. Av det anförda framgår att utskottet inte är berett
tillstyrka att den för besvarande av dylik anmaning angivna minsta tiden
förlängs ytterligare. Skulle denna tid av olika skäl vara otillräcklig, finns
möjlighet att erhålla förlängning av tidsfristen. Utskottet avstyrker således
bifall till motionerna 716 och 1063 ävensom till motionen 2101 i denna
del.

Den enskildes rättssäkerhet

1 motionen 2099 begärs utredning om åtgärder för att stärka den enskildes
möjligheter att hävda sig mot taxeringsmyndigheterna. Motionärerna anser
att det finns risk för att den enskildes rättssäkerhet relativt sett kommer
att försvagas i den nya taxeringsorganisationen, eftersom reformerna i hög
grad tar sikte på att tillgodose det allmännas intressen. Motionärerna i motionen
2101 gör gällande att åtskilliga deklarationer endast kommer att bli

SkU 1975:31

föremål för datamässig kontroll utan någon manuell granskning, vilket kan
medföra rättsförluster för de skattskyldiga.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att förslagen i propositionen
är ägnade att försvaga den enskildes rättssäkerhet. Tvärtom torde
en effektivare granskning av deklarationerna medföra ökad likformighet
och rättvisa vid taxeringen. De skattskyldigas situation kommer dessutom
att avsevärt förbättras i nu aktuellt hänseende genom det ökade lekmannainflytandet
i taxeringsnämnderna och den utbildnings informations- och
rådgivningsverksamhet, som länsstyrelsernas taxeringsenhet och granskningsassistenterna
skall bedriva. Med anledning av vad som anförts i motionen
2101 vill utskottet framhålla att den datamässiga kontrollen av deklarationerna
givetvis alltid skall kombineras med skrivbordsgranskning.
Någon risk för att man vid granskningen inte skall uppmärksamma särskilda
upplysningar och yrkanden i deklarationerna föreligger således inte.

I detta sammanhang vill utskottet också erinra om att frågan om ansvar
för funktionärer i offentlig verksamhet behandlas i prop. 1975:78. Ordförande
och övriga ledamöter i taxeringsnämnd har sedan länge varit fria från ansvar
för åsatta taxeringar. Ansvarsfriheten var tidigare grundlagsskyddad genom
en föreskrift i 113 § i den gamla regeringsformen (RF). Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i nya RF men skyddet består alltjämt enligt 20 kap.
12 S brottsbalken. I den nyssnämnda propositionen föreslås att taxeringsnämndsledamöter
när det gäller uppsåtliga förfaranden i fortsättningen skall
vara underkastade samma ansvar som andra befattningshavare. Däremot
skall frågan om ansvar för oaktsamhet anstå t. v. och tas upp på nytt i
samband med den närmare utformningen av den nya taxeringsorganisationen.

Med hänvisning härtill och då frågor rörande den enskildes rättssäkerhet
också behandlas i det betänkande som JO-utredningen i dagarna avlämnat,
avstyrker utskottet bifall till berörda yrkanden i motionerna 2099 och 2101.

Inbetalning av B-skall med folkpensionsanvisning

Slutligen behandlar utskottet motionen 690, som har visst samband med
RS-utredningens förslag och vari yrkas att folkpensionär med B-skatt skall
få inbetala skatten under uppbördsmånaden med den under samma månad
utbetalade pensionen. Problemet sammanhänger med att uppbördsterminen
normalt slutar den 13 i uppbördsmånaden, medan folkpensionen får lyftas
först den 15.

När samma fråga behandlades av riksdagen förra året (SkU 1974:57) motsatte
utskottet sig inte att ändringar genomfördes för att åstadkomma en
samordning mellan B-skatteinbetalning och folkpensionsutbetalning. Utskottet
förutsatte emellertid att frågan skulle prövas i samband med departementsbehandlingen
av RS-utredningens förslag. Frågan behandlas inte
i den förevarande propositionen, men enligt vad utskottet erfarit är avsikten

SkU 1975:31

att den skall prövas i samband med förslag till andra ändringar i uppbördslagen,
som kommer att framläggas till höstens riksmöte, I avvaktan härpå
avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen 690.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjerna för ändrad skatteadministration och taxering
i första instans

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2044 och
1975:2100 och med anledning av motionen 1975:2102 samt
med avslag på motionerna 1975:717, 1975:2101 punkterna c,
d och e, 1975:2103 och 1975:2104 godkänner de i propositionen
förordade riktlinjerna för ändrad skatteadministration och taxering
i första instans med de ändringar utskottet ovan föreslagit
beträffande automatiskt anstånd till den 31 mars med avlämnande
av självdeklaration,

b. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats angående
bestridandet av kostnaderna under budgetåret 1975/76 för uppbyggande
av den nya taxeringsorganisationen i första instans;

2. beträffande översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift att

riksdagen avslår

a. motionen 1975:99,

b. motionen 1975:238,

c. motionen 1975:712,

d. motionen 1975:1078,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört;

3. beträffande kompetenskrav för deklarationsmedhjälpare
att riksdagen avslår motionen 1975:433;

4. beträffande skatteavräkningen

att riksdagen avslår motionen 1975:2102 i denna del;

5. beträffande beskattningen av extrainkomster
att riksdagen avslår motionen 1975:693;

6. beträ ffande behörighetskrav för taxeringsnämndsordförande
att riksdagen avslår motionen 1975:97;

7. beträffande tidsfristen för yttrande i taxeringsfrågor
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:716,

b. motionen 1975:1063,

c. motionen 1975:2101 punkten b;

8. beträffande den enskildes rättssäkerhet
att riksdagen avslår

a. motionen 1975:2099,

b. motionen 1975:2101 punkten a;

SkU 1975:31

9. beträffande inbetalning av B-skatt med folkpensionsanvisning
att riksdagen avslår motionen 1975:690.

Stockholm den 15 maj 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping
(s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Olsson i
Järvsö (c), fru Normark (s), herrar Lundgren (s), Boström (s), Hörberg (fp),
fru Troedsson (m), herrar Johansson i Malmö (s) och Lundgren i Kristianstad
(m).

Reservationer

Beträffande skattechefens befogenheter

1. av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m) som ansett,
att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”utskottet
delar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Denna fråga bör, i likhet med vad som anförts av departementschefen,
prövas efter ytterligare överväganden som bör ske i särskild ordning. Med
det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 2101 i denna del.

Beträffande lokal och regional granskning

2. av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Vid
ställningstagandet” och på s. 13 slutar med ”och 2104” bort ha följande
lydelse:

Vid ställningstagandet till den nya organisationens utformning väger självfallet
kraven på geografisk närhet och lokalkännedom tungt. Starka skäl,
inte minst de skattskyldigas befogade krav på rådgivning och service från
skattemyndigheternas sida, talar därför för att den helt övervägande delen
av de skattskyldiga granskas av lokalt placerade tjänstemän. Som utskottet
tidigare framhållit är ett av huvudsyftena med reformen att åstadkomma
en påtaglig förbättring av kontrollen och taxeringen av rörelseidkare och
andra svårkontrollerade skattskyldiga. En sådan förbättring kan endast åstadkommas
om taxeringen sker under medverkan av speciellt utbildad, välkvalificerad
personal. Utskottet anser, till skillnad från departementschefen,

SkU 1975:31

att denna personal till större delen bör placeras vid de lokala skattemyndigheterna.
Man får i detta sammanhang inte heller bortse från att förutsättningarna
att rekrytera kvalificerad personal till lokal skattemyndighet,
icke minst för granskningsarbetet, avsevärt ökar om mer kvalificerat granskningsarbete
förläggs till myndigheten.

Mot bakgrund härav anser utskottet, i enlighet med RS-utredningens
förslag, att endast ca 50 000 av de mest komplicerade deklarationerna bör
handläggas av kvalificerade granskningsassistenter vid länsstyrelserna och
att övriga deklarationer bör handläggas vid de lokala skattemyndigheterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 2103 och
2104 och avstyrker berörda yrkanden i motionen 2101.

dels att utskottet under punkten 1. a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2044, 1975:2100,
1975:2103 och 1975:2104 samt med anledning av motionen
1975:2102 och med avslag på motionerna 1975:717' och
1975:2101 punkterna c, d och e godkänner de i propositionen
förordade riktlinjerna för ändrad skatteadministration och taxering
i första instans med de ändringar utskottet ovan föreslagit
beträffande automatiskt anstånd till den 31 mars med avlämnande
av självdeklaration och beträffande regional granskning
av högst 50 000 deklarationer.

Särskilt yttrande

Beträffande översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift

av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m):

I de vid riksmötets början väckta motionerna 99,238,712 och 1078 begärs
en översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift. I motionen
712 begärs därutöver förslag till regler som gör det möjligt att redan
vid innevarande års taxering nedsätta skattetilläggen när skäl därtill föreligger.
I prop. 1975:87 upplyser departementschefen ”att en översyn av dessa
regler kommer att ske inom den utredning om det skatteadministrativa
sanktionssystemet som tillsätts i dagarna”. Utskottet framhåller i sitt betänkande
angelägenheten av att utredningen påskyndar sitt arbete och om
möjligt med förtur behandlar frågan om jämkning av skattetillägg.

En avgörande svaghet i det gällande systemet är att möjligheter saknas
att nyansera tillämpningen. Sanktionerna står inte i förhållande till förseelsens
svårighetsgrad utan endast till den skatt som kunde ha undandragits.
(Skattetillägget utgår med femtio procent av denna.) Endast om det belopp
som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
ringa eller annan speciell omständighet föreligger kan skattetillägg efterges.

Systemet är således konstruerat efter mycket enkla mallar. Trots uttalanden
såväl av departementschefen som av skatteutskottet om en ”mjuk"

SkU 1975:31

tillämpning under de första åren föreligger åtskilliga fall där det av olika
skäl ter sig stötande att påföra skattetillägg men där grunder för eftergift
inte föreligger. Det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten
är t. ex. inte att betrakta som ”ringa”. Ej heller föreligger befrielsegrunderna
”ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda
beskaffenhet”. Det kan vara fråga om en inkomst som av rent slarv ej
medtagits eller som avskrivits felaktigt från kontrolluppgiften, trots att det
torde stå fullt klart för den skattskyldige att uppgiften måste bli föremål
för sedvanlig granskning vid taxeringsarbetet. Någon möjlighet att - då
befrielsegrunder enligt taxeringslagen ej föreligger - nedsätta skattetillägget
till ett belopp som kan te sig rimligt i proportion till ”brottet” föreligger
inte heller vare sig vid lokal skattemyndighet eller vid högre instans. Skattetillägg
skall ändå påföras med femtio procent av den skatt som kunde
ha undandragits. Som exempel kan anföras de relativt vanliga fall då den
skattskyldige från kontrolluppgiften skriver av beloppet för preliminär Askatt
i stället för den kontanta bruttolönen. Kan ”bristande erfarenhet”

e. d. inte åberopas kan skattetillägget få en för den skattskyldige förödande
höjd.

Andra brister i systemet är - som också påpekats av JO - den omvända
bevisbördan, vilken borde kräva särskilda rättssäkerhetsgarantier samt det
förhållandet att åsatt skattetillägg ej automatiskt prövas i högre instans då
en taxering överklagas.

Direktiven till utredningen om det skatteadministrativa sanktionssystemet
är ännu inte kända för utskottet. Det är dock att förmoda att utredningen

- även om den påskyndar sitt arbete - kommer att ta viss tid i anspråk
om ett hållbart sanktionssystem på grundval av praktiska erfarenheter av
gällande lagregler skall kunna åstadkommas. Utskottet framhåller här angelägenheten
av att utredningen om möjligt med förtur behandlar frågan
om jämkning av skattetillägg. Vi instämmer i detta. Ett sätt vore att som
ett provisorium ge länsskatterätterna möjlighet att under vissa förhållanden
nedsätta skattetilläggen. Det vore enligt vår mening ytterst önskvärt om
ett sådant förslag kunde föreläggas riksmötet så snart att reglerna kan tilllämpas
av länsskatterätterna redan i fråga om 1975 års taxering.

GOTAB 75 9513 S Stockholm 1975