Skatteutskottets betänkande nr 14
SkU 1975:14
Nr 14
Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om avdragsrätt
vid inkomsttaxeringen för fackföreningsavgifter, m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975:320 av herr Rosqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om översyn av rätten till avdrag för avgifter till företagarorganisationer;
1975:1058
av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Hörberg (fp) vari hemställs
att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag innebärande att avgifter
till fackliga organisationer skall betraktas som avdragsgilla vid löntagarens
självdeklaration till 1976 års taxering.
Gällande bestämmelser m. m.
1 anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (KL) återfinns uttryckliga
bestämmelser enligt vilka avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar,
i vilka den skattskyldige är medlem, räknas till ej avdragsgilla
levnadskostnader. Dessa bestämmelser har i rättspraxis tolkats som
ett undantag från huvudregeln att avdrag medges för alla omkostnader för
intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag medges således i princip
inte för medlemsavgift, även om avgiften föranletts av den skattskyldiges
förvärvsverksamhet.
Det anförda gäller bl. a. beträffande avgift till fackförening, branschförening,
Sveriges advokatsamfund osv. (RÅ 1937 not. 349, 1945 not. 710,
1962 ref. 43 och 1944 ref. 52).
Under speciella omständigheter kan emellertid avdrag medges, exempelvis
om utbetalningen är att anse som ersättning för direkta tjänster åt medlemmen
i hans förvärvsverksamhet (RÅ 1965 ref. 5). Vidare anses avgift
till arbetsgivarorganisation avdragsgill (RÅ 1913 not. 147, 1948 not. 390
och 1966 not. 1250). Bakgrunden härtill torde vara att den i viss mån jämställts
med försäkringspremie, även om avgiften delvis avser andra ändamål
än understöd vid konflikter. Å andra sidan anses utbetalning från arbetsgivarorganisationen
till arbetsgivaren som skattepliktig inkomst i dennes
rörelse (RÅ 1959 not. 1006), i motsats till understöd från fackförening som
inte utgör skattepliktig inkomst (p. 8 av anvisningarna till 32 § KL).
Att konfliktunderstöd från fackförening undantagits från beskattning har
1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 14
SkU 1975:14
2
tidigare överensstämt t. ex. med behandlingen i beskattningshänseende av
förmåner på grund av sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Enligt beslut
vid 1973 års riksdag (prop. 1973:49, SkU 30) skall emellertid ersättning
för inkomstbortfall vid sjukdom och arbetslöshet fr. o. m. 1974 i allmänhet
anses som skattepliktig inkomst liksom också förmåner vid arbetsmarknadsutbildning.
Bestämmelserna om föreningsavgifter infördes i KL enligt 1921 års kommunalskattekommittés
förslag (SOU 1924:53) mot den bakgrunden att konfliktunderstöd
enligt rådande uppfattning inte borde hänföras till skattepliktig
intäkt.
1 prop. 1949:173 föreslogs avdragsrätt för medlemsavgifter till fackföreningar,
branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer, något
som bevillningsutskottet (BeU 1949:48) fann principiellt välgrundat men
som på grund av vissa gränsdragningssvårigheter och andra praktiska problem
borde övervägas ytterligare.
Frågan utreddes därefter på nytt av skattelagssakkunniga. De sakkunnigas
förslag (PM 2.12.1958) innebar i korthet att avgifter till branschorganisationer
skulle bli avdragsgilla men däremot inte avgift till fackförening. Mot avdragsrätt
för fackföreningsavgift talade enligt de sakkunniga främst att det
knappast var praktiskt möjlig att införa bestämmelser, som tillfredsställde
de närmast berörda föreningarna. De sakkunniga framhöll vidare den minskning
av skatteunderlaget, som skulle uppkomma efter införandet av avdragsrätt,
praktiska olägenheter och den begränsade praktiska betydelse en
avdragsrätt ansågs ha för den enskilde.
I prop. 1959:137 uttalade departementschefen att remissvaren visade att
förslaget inrymde åtskilliga problem, att frågan borde övervägas mer ingående
än som dittills kunnat ske och att de statsfinansiella konsekvenserna
borde klarläggas.
Motionsyrkanden om en allmän avdragsrätt för medlemsavgifter till
branschorganisationer, fackföreningar m. fl. har därefter behandlats av riksdagen
senast 1973.1 sitt av riksdagen godkända betänkande 1973:57 anförde
skatteutskottet följande.
Som anförs i den förevarande motionen talar åtskilliga skäl för att fackföreningsavgifter
blir avdragsgilla vid beskattningen, inte minst med hänsyn
till att motsvarande avgifter till arbetsgivarorganisationer jämställs med avdragsgilla
försäkringspremier. Tidigare förslag i denna riktning har inte heller
mött invändningar av principiell natur utan mottagits i positiv anda. Man
har emellertid i allmänhet ansett att en avdragsrätt för fackföreningsavgifter
borde kompletteras inte endast med skatteplikt för konfliktbidrag till fackföreningsmedlemmar
utan också med viss beskattning av medlemsavgifterna
hos fackföreningarna. Frågan har därmed förenats med så avsevärda
avvägningsproblem och praktiska svårigheter, att framlagda förslag ställts
på framtiden i avvaktan på ytterligare överväganden. Enligt vad utskottet
erfarit kommer frågan att behandlas på nytt av 1972 års skatteutredning.
Eftersom frågan om avdrag för fackföreningsavgifter kommer att upp -
SkU 1975:14
3
märksammas i pågående utredningsarbete, finner utskottet emellertid inte
skäl tillstyrka bifall till det i motionen framställda skrivelseyrkandet.
1972 års skatteutredning har i sitt förslag till skatteomläggning 1976 (SOU
1974:103) diskuterat möjligheten att beakta löntagarnas fackliga avgifter vid
inkomsttaxeringen. Med hänsyn till föreliggande avvägningsproblem och
praktiska svårigheter var emellertid majoriteten inte beredd att i det sammanhanget
ta ställning till frågan. Utredningen avser i stället att ta upp
problemet i samband med den pågående översynen av avdragssystemet.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser betraktas medlemsavgifter som ej avdragsgilla
levnadskostnader. Som framgår av den tidigare redogörelsen innebär
dessa bestämmelser å ena sidan att avdrag inte medges för fackföreningsavgift
medan däremot avgifter till arbetsgivarorganisationer anses avdragsgilla
vid beskattningen och å andra sidan att konfliktunderstöd från fackförening
är skattefritt medan motsvarande understöd från arbetsgivarorganisation
beskattas.
Motionärerna i motionen 320 anser att avdragsrätten för avgifter till företagarorganisationer
med hänsyn bl. a. till rättviseskäl bör slopas och yrkar
en översyn av gällande regler i detta syfte. I motionen 1058 yrkas däremot
att avdrag skall medges även för fackföreningsavgifter.
Utskottet har funnit skäl som talar för att fackföreningsavgifter blir avdragsgilla
vid beskattningsn - inte minst en jämförelse med avdragsrätten
för avgifter till arbetsgivarorganisationer - men avstyrkt framställda motionsyrkanden
i detta syfte med hänvisning till att frågan kommer att uppmärksammas
av 1972 års skatteutredning. Skatteutredningen har - som
framgår av utredningens nyligen avgivna delbetänkande angående skatteomläggning
1976 - på grund av föreliggande avvägningsproblem och praktiska
svårigheter ännu inte tagit ställning till frågan utan kommer att ta
upp den i samband med den pågående översynen av avdragssystemet.
I avvaktan på resultatet av utredningens överväganden är utskottet inte
berett att förorda någon av de lösningar som föreslås i de nu förevarande
motionerna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
320 och 1058.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975:320,
2. motionen 1975:1058.
Stockholm den 18 mars 1975
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
SkU 1975:14
4
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred*
(c). Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein* (s), Mundebo* (fp), Wikner
(s), Sundkvist (c). Stadling (s). Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar
Hallenius (c). Lundgren (s) och fru Troedsson (ni).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 75 90% S Stockholm 1975