Skatteutskottets betänkande nr 12

SkU 1975:12

Nr 12

Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om reklamskatten -

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:1 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar upphäva skatten på annonser och reklam;

1975:427 av herr Clarkson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
dels att slopa reklamskatten, dels att hos regeringen begära översyn i tilllämpliga
delar av bestämmelserna för mervärdeskattens uttagande;

1975:440 av fru Ström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar uppdra
åt regeringen att framlägga förslag om sådan ändring i reklamskatteförordningen
att trycksaker som väsentligen har karaktär av konsumentupplysning
undantas från reklamskatt;

1975:441 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar om sådan ändring av reklamskatteförordningen (1974:416) att tidningar
som ges ut av politiska eller andra ideella organisationer medges
återbetalning av och befrielse från reklamskatt även om de tillhandahålls
gratis;

1975:686 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen
beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker;

1975:1036 av fröken Andersson (c) och herr Josefson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att punkten 2 av anvisningarna till 1 § förordningen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam skall ha följande lydelse:

2. Som trycksak eller liknande.

Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara eller tjänst
och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller
trycksak av innehåll som enbart utgör affärsteknisk information om priser,
produkter, sortiment eller motsvarande, information till återförsäljare eller
representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare
eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift
eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt, tekniskt,
ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 12

SkU 1975:12

1975:1082 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar sådan ändring av bestämmelserna om skatt på annonser
och reklam att skatt inte utgår för kompletterande uppgifter i telefonkatalogen
utan reklamkaraktär;

1975:1091 av herrar Träff (m) och Hyltander (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar sådana ändringar i reklamskatteförordningen

1. att framställning av annonsbilagor alltid beskattas,

2. att trycksaker med information enbart till näringsidkare undantas från
skatt,

3. att från mervärdeskatt undantagna publikationer alltid tillförsäkras rätt
till återbetalning av reklamskatt;

1975:1094 av herr Turesson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att förslag till ändrade regler för uttagande av reklamskatt snarast
föreläggs riksdagen.

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam utgår
skatt (reklamskatt) för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet
och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än
annons. Med reklam förstås meddelande som har till syfte att åstadkomma
eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet,
rättighet eller tjänst.

Beskattningen av annonser bygger på den tidigare annonsskatten. Denna
omfattade annonser som mot vederlag infördes i dagstidningar och i andra
periodiska publikationer än sådana som undantagits från skatteplikt enligt
lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Annonsskatt utgick oavsett annonsens
innehåll eller syfte. Det sistnämnda gäller också i fråga om reklamskatten
på annonser. På andra punkter skiljer sig dock denna från den tidigare
annonsskatten. Reklamskatt utgår sålunda även på annonser i sådana publikationer
som är undantagna från mervärdeskatt. I fråga om annonser som
avser reklam utgår skatt även om inget vederlag erläggs. Undantag från
beskattning gäller för annons i publikation som ges ut på främmande språk
för spridning utomlands och för annons som avser endast den publikation
i vilken annonsen införs eller kommande nummer av publikationen eller,
i fråga om bok, annan utgivning av samma förläggare. Vidare gäller undantag
för annons i reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet.
Bilaga till trycksak anses som annons i trycksaken.

Utöver annonser omfattar reklamskatten med vissa undantag sådan reklam
som återges i s. k. ljustidning eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller
allmän plats eller på motsvarande sätt (utomhusreklam).

Till det skattepliktiga reklamområdet hör vidare med vissa inskränkningar

SkU 1975:12

reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud.

Slutligen föreligger skatteplikt för reklamtrycksak.

Därvid gäller att som trycksak inte anses vara som förses med tryck,
om den utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt
bruksvärde eller om den är avsedd att användas som affärshandling,
kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.

Som reklamtrycksak anses inte heller trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok. Motsvarande gäller för trycksak som
enbart utgör information till återförsäljare eller representanter eller intern
information till anställda, medlemmar eller delägare och för trycksak som
huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande.
Undantagen är också trycksak som har huvudsakligen historiskt, tekniskt,
ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

Trycksak anses inte som reklamtrycksak enbart av den anledning att
den innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren.

Skatten utgör för annons i allmän nyhetstidning 6 % av beskattningsvärdet
och i övrigt 10 % av detta värde. Beträffande postorderkataloger finns
vissa nedsättningsmöjligheter.

Redovisning för annan reklamskatt än sådan som utgår vid införsel av
reklamtrycksak sker för bestämda redovisningsperioder. Skyldighet att redovisa
skatt föreligger inte i fråga om periodisk publikation, om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser ej överstiger
60 000 kr. för helt kalenderår. I annat fall skall skatt redovisas om reklamens
beskattningsvärde överstiger 20 000 kr. för helt år.

Redovisningsskyldigheten är utformad i överensstämmelse med vad som
gäller för mervärdeskatten. Vissa för reklamskatten speciella bestämmelser
förekommer dock.

Sålunda äger skattskyldig, som har att redovisa skatt för annonser i reklamtrycksak,
rätt att i sin skatteredovisning göra avdrag för viss del av
reklamskatt som utgått på reklamtrycksaken. Avdraget får dock ej överstiga
beloppet av skatten på annonserna. Vidare gäller, att till den som redovisat
skatt för annonser i självständig periodisk publikation av dagspress- eller
tidskriftskaraktär återbetalar beskattningsmyndigheten, RSV, så stor del av
erlagd skatt för ett kalenderår som svarar mot ett sammanlagt beskattningsvärde
för annonser om högst 3 milj. kr. (s. k. grundavdrag). Återbetalningen
sker halvårsvis i efterskott. Om det totala beskattningsvärdet för här avsedda
publikationer med säkerhet inte överstiger 3 milj. kr. för helt kalenderår
kan RSV befria från skattskyldighet.

Vid införsel av skattepliktig reklamtrycksak utgår skatt med 10 % av beskattningsvärdet,
som är varans tullvärde. Reklamskatt vid införsel fastställs
och uppbärs i samma ordning som gäller för tull.

Den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skattskyldighet
till reklamskatt kan hos RSV erhålla förhandsbesked huruvida

1* Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 12

SkU 1975:12

annons eller reklam är skattepliktig eller i fråga som avser sökandens skattskyldighet
eller rätt till återbetalning av reklamskatt. Den som avser att
beställa trycksak av skattskyldig till reklamskatt kan meddela förhandsbesked
huruvida trycksaken är skattepliktig. Till RSV har knutits en särskild
nämnd som skall höras i ärende som avser förhandsbesked.

Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tilllämpning
på reklamskatten som även faller inom tillämpningsområdet för
skattebrottslagen (1971:69).

Frågornas tidigare behandling

Reklamskattens avveckling helt eller delvis (motionerna 1975:1,427 och 686)

Då skatteutskottet vid 1974 års riksdag behandlade i prop. 1974:84 föreslagna
ändringar av reklamskatten samt motioner rörande denna skatt anförde
utskottet (SkU 1974:34) med anledning av då framförda avvecklingsyrkanden
bl. a. följande.

Reklamskatten har kommit att framstå som mer kontroversiell än övrig
indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta att det
skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig avveckling
av reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet rest och som
även framförs i motionen 1974:187. Motionärerna åberopar flertalet av de
invändningar som framfördes vid skattens införande samt vissa negativa
remissyttranden med anledning av riksskatteverkets - RSV:s - förslag till
ändringar av reklamskatten, som ligger till grund för propositionen. De menar
vidare att reklamskatten kan rubba näringslivets förtroende för vårt
skattesystem samt hänvisar till vad den grafiska branschen anfört rörande
beskattningens verkan på sysselsättningen inom branschen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det inte
finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av tekniska
tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de föreliggande
yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.

Detta ställningstagande utesluter inte att utskottet är berett att förorda
ändringar av beskattningsområdet, som kan motiveras från tekniska synpunkter
och där ändringarna inte nämnvärt påverkar den omfattning som
skatten förutsätts ha för att inte särskilt gynna eller missgynna vissa reklamformer.
Självfallet måste uppmärksammas att det finns en rimlig relation
mellan å ena sidan de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas
arbetsinsatser och å andra sidan det ekonomiska resultatet härav för statsverkets
del. Beskattningen får givetvis inte bli något självändamål och utskottet
ser de i propositionen framlagda förslagen främst som en strävan
att undvika sådana verkningar. Utskottet förutsätter att beskattningsmyndigheterna
även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen och lägger
fram de förslag till ändringar som kan anses motiverade.

Reklamskatt på uppgifter i telefonkatalogen (motionen 1975:1082)

I denna fråga, som också behandlades i nyss angivna betänkande, gjorde
utskottet följande uttalande.

SkU 1975:12

En annan fråga, som inte berörs i RSV:s skrivelse men som poststyrelsen
tagit upp i sitt yttrande däröver, gäller reklamskatten på uppgifter som mot
särskild avgift infors i den löpande texten i telefonkatalogen. Poststyrelsen
anser att införandet av postadressuppgifter i telefonkatalogen f. n. hindras
av reklamskatten. Departementschefen finnér det skäligt att sådana uppgifter
undantas från beskattning och menar att skatten endast bör träffa sådana
uppgifter som återges på särskilt reklamutrymme i katalogen.

Utskottet har full förståelse för syftet med det föreslagna undantaget,
som utskottet emellertid anser strida mot de grundläggande principerna
för annonsbeskattningen och som därför på sikt skulle kunna utgöra grunden
för nya undantagsyrkanden. Med anledning av förslaget i propositionen har
en privat utgivare av en speciell telefonkatalog som tillämpar samma principer
som televerket i fråga om textuppgifter och annonser begärt att undantaget
skall utvidgas till att omfatta inte bara televerkets telefonkatalog utan
alla telefonkataloger och handelskalendrar. Det finns enligt utskottets mening
starka skäl för att inte rucka på huvudregeln för annonsbeskattningen
att alla meddelanden och uppgifter som mot vederlag införs i en publikation
eller annan trycksak skall - oavsett innehåll och beställare - anses vara
skattepliktig annons. Enligt utskottets mening är knappast beskattningen
anledning till poststyrelsens bekymmer utan televerkets avgiftspolitik, som
det inte ankommer på skatteutskottet att bedöma. Utskottet anser alltså
att det inte finns anledning av de skäl som poststyrelsen anfört att ändra
principerna för annonsbeskattningen och förordar alltså att det föreslagna
undantaget i punkt 1 av anvisningarna till 1 § i fråga om televerkets telefonkatalog
utgår.

Riksdagen godkände den av utskottet förordade ändringen av propositionens
författningsförslag.

Reklamskattens och mervärdeskattens effekter för den periodiska pressen (motionen
1975:427)

I samma betänkande (SkU 1974:34) framhöll skatteutskottet följande rörande
beskattningens verkningar för pressen.

En fråga som särskilt diskuterades vid annonsskattens införande var de
tryckfrihetsrättsliga aspekterna på att beskattningen skulle differentieras med
hänsyn till de periodiska publikationernas karaktär. Skattesatsen bestämdes
då till 6 % av vederlaget för annonser i dagspress men till 10 % för övriga
annonser. Särskilt från veckopressens sida reagerade man emot denna skillnad,
som förstärkte dagspressens tidigare skatteförmåner i form av fullständig
befrielse från mervärdeskatt. Detta problem aktualiseras på nytt i
motionen 1974:941, där motionären begär att alla former av tidningar skall
ha samma belastning i fråga om reklamskatt och mervärdeskatt. Eftersom
motionären kopplat samman reklamskatten och mervärdeskatten anser utskottet
att frågorna lämpligen kan behandlas gemensamt i förevarande sammanhang.

Det kan först konstateras att mervärdeskatteundantaget för dagspressen
inte är unikt för den svenska skattelagstiftningen utan att praktiskt taget
alla länder som tillämpar mervärdeskattesystemet har motsvarande undantag.
Teoretiskt kan givetvis hävdas att den nuvarande konstruktionen inte
är väl förenlig med de grundläggande principerna i tryckfrihetsförordningen.
Med hänsyn till att motsvarande invändningar i princip inte görs beträffande
presstödet, som om det missbrukades skulle kunna få mer styrande effekt

SkU 1975:12

på opinionsbildningen än den nu gällande skattedifferentieringen, anser utskottet
denna diskussion sakna intresse. De hittills vunna erfarenheterna
ger inte vid handen att dagspressen skulle ha gynnats otillbörligt genom
mervärdeskatteundantaget utan man har av andra skäl måst sätta in stödåtgärder
för att bevara denna del av massmedia medan övriga periodiska
publikationer närmast visat tendenser att öka i antal. Utskottet anser sig
för sin del kunna konstatera att den nuvarande skattebelastningen på pressen
i stort sett kan anses väl avvägd om hänsyn tas till bärkraften. När det
gäller reklamskatten finns också skäl att erinra om det presstöd som är
inbyggt i skatten genom rätten till s. k. grundavdrag för en annonsomsättning
på 3 milj. kr. per år. Denna regel innebär alltså att även populärpressen
för ett årligt presstöd med 300 000 kr. per publikation och att den egentliga
fackpressen i huvudsak blir helt befriad från reklamskatt. Med hänvisning
till det anförda finner utskottet inte skäl förorda någon omprövning av de
grundläggande reglerna för beskattningen av tidningar utan avstyrker bifall
till motionen 1974:941.

Undantagsreglerna för reklam!rycksaker (motionerna 1975:1036 och 1091)

En av de mera väsentliga ändringarna av reklamskatten som förordats
i prop. 1974:84 var en jämfört med tidigare ganska snäv begränsning av
undantagsreglerna. I samband härmed framförde skatteutskottet (SkU
1974:34) följande synpunkter.

En av svagheterna i det nuvarande systemet är att tryckerierna som inte
svarar för trycksakernas utformning ställs inför bedömningar beträffande
trycksakernas innehåll och spridning. Det nu framlagda förslaget syftar därför
främst till att skapa förenklingar för de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna
och innebär såväl skärpningar som lättnader i beskattningen men
beräknas ge ett i stort sett oförändrat ekonomiskt resultat. Förslaget i propositionen
som i huvudsaklig del överensstämmer med RSV:s önskemål
innebär i korthet att de undantagna områdena preciseras till föremål med
självständigt bruksvärde, kontorstekniska och affärstekniska hjälpmedel
samt sådant tryck som följer med varorna samt all information om varorna
som går till andra än konsumenter. Jubileumsskrifter, kalendrar m. m. föreslås
också undantagna, och utskottet finner denna regel komplettera bestämmelsen
om föremål med självständigt bruksvärde.

Huvudlinjen enligt förslaget skulle alltså vara att alla trycksaker som separat
tillställs konsumenten i reklamsyfte skall beskattas. När det gäller
konsumenter görs ingen skillnad mellan privatpersoner, kommuner eller
företag. Med denna konstruktion av det skattepliktiga varuområdet anser
departementschefen att det av RSV föreslagna systemet med försäkran blir
obehövligt.

I motionen 1974:1782 yrkas att de undantag som nu är inskrivna i anvisningarna
till 5 § och som inte täcks av de föreslagna anvisningarna till
1 § skal! kvarstå i förordningen. Yrkandet gäller bl. a. tekniska produktbeskrivningar,
prislistor, recept m. m. Motsvarande yrkande har även framförts
i vissa av de till utskottet inkomna skrivelserna.

Enligt utskottets mening skulle den föreslagna utvidgningen av undantagsbestämmelserna
främst bidra till att skapa oklarhet om reglernas innehåll.
En receptsamling som skickas ut till konsumenter har givetvis alltid ett
säljfrämjande syfte, vilket däremot inte behöver vara fallet om receptsamlingen
är bipackad exempelvis en utegrill. Utskottet tillstyrker alltså förslaget
i propositionen i denna del och avstyrker motionen 1974:1782 i vad avser

SkU 1975:12

förevarande yrkande. Utskottet vill emellertid i fråga om bestämmelserna
om trycksak för information till återförsäljare m. fl. förorda den ändringen
att ordet huvudsakligen i punkt 2 av anvisningarna till 1 § utgår för att
inte tolkningssvårigheter skall uppstå. Är sådan trycksak avsedd för såväl
konsumenter som återförsäljare bör skatt utgå.

Huvudsyftet med RSV:s framställning har varit att skapa enklare och
mera lättillämpade regler i fråga om reklamtrycksakerna. Det skall enligt
utskottets mening inte förnekas att trycksaksområdet erbjuder ytterligt komplicerade
problem från beskattningssynpunkt, framför allt beroende på att
det ansetts nödvändigt att undanta sådana delar av trycksakerna som väsentligen
inte anses ha avsättningsfrämjande uppgifter. Utskottet är därför
inte främmande för tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt
konstruera om denna del av reklamskatten, om de nu framlagda förslagen
inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna.

Reklamskattens verkningar för vissa från mervärdeskatt undantagna publikationer
(motionerna 1975:441 och 1091)

Den i prop. 1974:84 föreslagna utvidgningen av begreppet annonsblad
medförde vissa konsekvenser som skatteutskottet också behandlade i det
tidigare nämnda betänkandet (SkU 1974:34):

Utskottet biträder uppfattningen att annonsbladen inte behöver betraktas
som reklamtrycksaker. Frågan om hur stor del av en tidnings upplaga som
skall vara betald för att det inte skall anses vara annonsblad kan självfallet
bara bedömas från mycket allmänna utgångspunkter. Uppenbart är att en
tidning som tillhandahålls utan någon som helst kostnad för mottagaren
till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter,
och det synes utskottet rimligt att den under sådana förhållanden betecknas
som annonsblad. Med anledning av att vissa tidningar reagerat mot att
de trots ett seriöst innehåll skulle få beteckningen annonsblad kan framhållas
att beteckningen inte innebär någon värdering utan är en rent skatteteknisk
definition. När det gäller hur stor del av upplagan som bör vara betald
finner utskottet förslaget i propositionen innebära en godtagbar gränsdragning.
Man bör enligt utskottets mening kunna ha andra kvalifikationskrav
för presstöd än för rätt till grundavdrag. Vad vidare gäller den i författningsförslaget
angivna regeln att bestämmelserna om annonsblad skall gälla
också periodisk publikation, som tillhandahålls till pris, som avsevärt understiger
vad som är skäligt, vill utskottet i förtydligande syfte uttala att
denna regel inte innebär, att det pris som tas ut för en tidning skall behöva
stå i bestämd relation till framställningskostnaderna utan bestämmelsen avseratt
hindra att regeln om gratisutdelning kringgås genom att publikationen
åsätts ett närmast symboliskt pris. Utskottet vill slutligen framhålla att ändringar
i upplagans storlek naturligtvis i enstaka fall kan medföra, att en
tidning som räknat med viss lösnummerförsäljning inte kommer upp till
denna, medan gratisutdelningen är oförändrad, och att tidningen därför inte
uppfyller förutsättningarna för grundavdrag. Utskottet förordar, att beskattningsmyndigheten
i sådana fall tillämpar reglerna generöst och därvid tar
hänsyn även till tidigare fördelning mellan betald och gratisutdelad del av
upplagan. Konsekvensen av de föreslagna ändringarna blir följaktligen att
vissa dagstidningar kan komma att behandlas som annonsblad. De har då
förmånen att annonserna beskattas efter den för dagspressen gällande skat -

SkU 1975:12

tesatsen, men får inte åtnjuta grundavdrag. Det kunde i och för sig ha
varit mera konsekvent att bara låta den lägre skattesatsen gälla för tidningar
som har rätt till sådant avdrag, men utskottet har inte velat förorda någon
skärpning på denna punkt. Vad angår tidningsutgivareföreningens begäran
om ändrade skattesatser hänvisar utskottet till vad utskottet anfört med
anledning av motionen 1974:941. När det gäller frågan om höjning av grundavdraget
anser utskottet att kostnadsutvecklingen för pressen främst bör
beaktas inom ramen för de direkta stödåtgärderna och inte genom justering
av grundavdraget.

Utskottet

A vveckling helt eller delvis av reklamskatten

Ser man i dag tillbaka på de massiva opinionsyttringarna i pressen mot
införandet av annonsskatten och även mot den senare utbyggnaden till
en annons- och reklamskatt framstår åtskilliga av de uttalanden som då
gjordes som klara överdrifter. Den kritik mot reklamskatten som framförs
i de här behandlade motionerna med avvecklingsyrkanden är något modifierad,
även om vissa motionärer synes vilja konstruera svårigheter, såsom
i motionen 1 i fråga om påstådda risker för omedvetet skatteskolk på grund
av alltför komplicerade regler om redovisningsskyldighet för annan reklam
än annonser. Redovisningsskyldighet föreligger om den skattepliktiga omsättningen
överstiger 20 000 kr. för kalenderår, inräknat såväl egenproducerade
reklamtrycksaker som utomhusreklam och andra skattepliktiga reklamaktiviteter.
Enligt beskattningsmyndigheten har några sådana problem
knappast uppstått på grund av bestämmelsens formulering. Även om utskottet
för sin del med visst beklagande kan konstatera att lagstiftningen
om reklamskatt innehåller ett antal svårgenomträngliga regler gäller detta
enligt utskottets uppfattning inte i fråga om redovisningsbestämmelserna.

Vad motionärerna i övrigt åberopar till stöd för sitt avvecklingsyrkande
vill utskottet här bemöta på ett par punkter. Sålunda framhålls att reklamen
genom olika åtgärder blivit klart bättre än tidigare och väl fyller sin funktion
i relationerna mellan köpare och säljare och att denna funktion därför inte
bör beskattas. Utskottet har tidigare vänt sig mot reklamutredningens tanke
att utnyttja reklamskatten som ett styrmedel för att åstadkomma bättre
reklam, och utskottet vill även opponera mot att en punktbeskattning av
ett område skall ses som ett uttryck för statsmakternas ogillande. När motionärerna
framhåller att annonsskatten försvagar tidningarnas ekonomi bör
det enligt utskottets uppfattning samtidigt understrykas att denna beskattning
bl. a. tillkom för att finansiera presstödet, som torde vara förutsättningen
för åtskilliga tidningars fortsatta existens.

I motionen 1 anförs bland många andra skäl också den diskriminering
av den övriga periodiska pressen i förhållande till dagspressen som den
högre reklamskattesatsen för annonser i sådan periodisk press innebär, och

SkU 1975:12

detta förhållande är den främsta grunden för att motionärerna i motionen
427 vill slopa reklamskatten helt och hållet. Motionärerna vill därjämte ha
en lika behandling av pressen i mervärdeskattehänseende, vilket utskottet
tolkar som ett yrkande om befrielse från mervärdeskatt för den periodiska
pressen. Till stöd för dessa yrkanden framhålls att annonsmarknaden under
1974 varit väsentligt gynnsammare för dagspressen än för den övriga periodiska
pressen och att förklaringen härtill skulle vara att söka i olikheterna
i beskattningen.

Det kan med anledning av denna motion vara värt att erinra om att
då dagstidningarnas annonsinkomster under en tidigare konjunktursvacka
tillfälligt sjönk avsevärt var kritikerna av reklamskatten omedelbart beredda
att helt förklara minskningen som ett resultat av annonsskattens införande.
Enligt utskottets mening bör man inte heller i fråga om den här avsedda
periodiska pressens problem stirra sig blind på beskattningen, som naturligtvis
bidragit till de höjda annons- och exemplarpriserna men som inte
ensam kan förklara de svängningar som motionärerna åsyftar. En förklaring
kan vara att konkurrensen om människornas fritidsverksamhet hårdnat
genom utbuden från TV, film, böcker, bildnings- och utbildningsverksamhet
och mycket annat och att den periodiska pressen i detta läge inte kunnat
behålla sina tidigare positioner. Utskottet finner således inte skäl att på
de grunder som åberopas i motionerna 1 och 427 tillstyrka en avveckling
av reklamskatten. Inte heller kan utskottet förorda den i den sistnämnda
motionen begärda översynen av mervärdeskattens verkningar för periodiska
publikationer, varför utskottet avstyrker bifall till dessa motioner.

Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 686. Motionärerna
vill med hänsyn till tillämpningssvårigheter för tryckerierna och
sysselsättningsproblem inom den grafiska branschen slopa reklamskatten
på trycksaker men behålla beskattningen i övrigt. På i stort sett samma
grunder har Sveriges grafiska arbetsgivar- och industriorganisationer i skrivelse
till utskottet ställt krav på total reklamskatteavveckling. Svenska tidningsutgivareföreningen
har däremot i skrivelse till utskottet gjort gällande
att direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar en skattemässigt
gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna
för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan motsvarande kostnad
för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset. Utskottet får i
denna fråga erinra om att beslutet att utvidga den tidigare annonsskatten
till en allmän reklamskatt främst motiverades med att man genom denna
åtgärd ville undvika en snedvridning av reklammarknaden till pressens nackdel.
Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna mellan olika reklammedia
ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta möjligheten av en ytterligare
differentiering av reklamskatten med hänsyn till faktiska skillnader
i fråga om belastningen. Enligt utskottets mening kan man emellertid ännu
inte dra några säkra slutsatser av beskattningens verkningar på de olika
formerna för reklam, eftersom den tidsperiod som beskattningen omfattat

SkU 1975:12

också berörts av kraftiga konjunktursvängningar, som påverkat inte bara
den totala reklamvolymen utan också fördelningen mellan olika media. En
avveckling av skatten på enbart reklamtrycksaker framstår enligt utskottets
mening följaktligen som utesluten, och med hänvisning härtill och till de
synpunkter som redovisas i det följande rörande utformningen av denna
del av reklamskatten avstyrker utskottet bifall till motionen 686.

Undantag för konsumentupplysning

I motionen 440 begärs förslag om sådan ändring av reklamskatteförordningen
att trycksaker som väsentligen har karaktär av konsumentupplysning
undantas från reklamskatt. Enligt motionärernas mening strider den hittillsvarande
tillämpningen av reklamskatteförordningen mot de konsumentpolitiska
riktlinjer som riksdagen fastställde 1972 i samband med bl. a. konsumentverkets
inrättande. I motionen framhålls vidare att skillnaden mellan
konsumentupplysning och reklam bör kunna fastställas med ledning av
avsändarens syfte. Som exempel på konsumentupplysning som belagts med
reklamskatt anför motionärerna vissa av konsumentkooperationen utgivna
skrifter med upplysningar om konsumentens situation, behovsanalys m. m.
samt i samband därmed sakliga allmänna villkor om varor och tjänster.

Det skulle självfallet vara att föredra om man genom en klar gränsdragning
kunde undanta konsumentupplysningen från beskattningen. Tyvärr måste
emellertid gränsdragningen mellan reklam och information alltid vara svårbemästrad,
vilket framgår av ett par rättsfall. En skrift från konsumentkooperationen
av den typ motionärerna avser har i år förklarats vara skattepliktig
av regeringsrätten, medan en av ett läkemedelsföretag utgiven
skrift om bl. a. viss kostinformation, avsedd att tillställas läkare som i sin
tur skall dela ut den till vissa patienter, blev skattefri enligt en nyligen
avkunnad dom. Utskottet vill inte gå in på någon närmare tolkning av
dessa domar, som dock torde visa att det fortfarande finns möjlighet att
utforma konsumentupplysning så att den befrias från reklamskatt. Avsikten
med lagstiftningen har varit att renodlad konsumentupplysning, som inte
gör reklam för en viss verksamhet, skall undgå beskattning, och ifrågavarande
rättsfall strider enligt vad utskottet kan bedöma inte mot detta
syfte. Med det anförda anser utskottet yrkandet i motionen 440 besvarat.

Verkningar av annonsbladsbegreppet

När föregående års riksdag behandlade förslaget om ett vidgat annonsbladsbegrepp
gällde diskussionen närmast vissa av tidningsföretag gratis
distribuerade lokaltidningar, och utskottet konstaterade då att det var rimligt
att dessa organ betecknades som annonsblad eftersom de till huvudsaklig
del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter. Som annonsblad

SkU 1975:12

förlorade sådana tidningar rätten till grundavdrag, som i princip skall anses
som en del av presstödet. I motionerna 441 och 1091 tas emellertid upp
vissa andra effekter av det vidgade annonsbladsbegreppet. I den förstnämnda
motionen begärs att tidningar som ges ut av politiska eller andra ideella
organisationer skall få grundavdrag eller befrielse från reklamskatt även om
de tillhandahålls gratis, medan yrkandet i den andra motionen går ut på
att publikationer som åtnjuter befrielse från mervärdeskatt också skall ha
rätt till återbetalning av reklamskatt. Motiveringen är främst att vissa periodiska
publikationer, som på grund av sitt särskilda syfte undantagits från
mervärdeskatt, på grund av det vidgade annonsbladsbegreppet kommer att
få erlägga reklamskatt utan rätt till återbetalning. Detta gäller bl. a. av politiska
partier utgivna lokala informationstidningar.

Mervärdeskattelagens undantagsbestämmelser för periodiska publikationer
omfattar två grupper, nämligen dels medlemsblad, dels tidningar som
företräder vissa särskilt angivna typer av ideella organisationer, bland dem
de politiska partierna. De publikationer som åtnjuter undantag från mervärdeskatten
var från början också undantagna från annonsskatt. I samband
med reklamskattens införande slopades denna undantagsbestämmelse eftersom
återbetalningsreglerna ändå skulle medföra att - utom i något undantagsfall
för medlemsblad med osedvanligt hög annonsomsättning - skatt
inte skulle erläggas. Tanken var därvid inte att slopa rätten till återbetalning
för någon av de mervärdeskattefria publikationerna. Det vidgade annonsbladsbegreppet
har såvitt utskottet känner till inte skärpt beskattningen för
medlemsbladen, eftersom dessa normalt inte blir att anse som annonsblad
på grund av att de inte anses tillhandahållna gratis utan mot ersättning
genom medlemsavgifterna. Ändringen har däremot skapat de i motionerna
påtalade effekterna för vissa av de ideella organisationernas publikationer.
Då sådana följder inte varit avsedda förordar utskottet att förhållandet rättas
till genom att ett undantag från beskattningen görs för annonser i de här
avsedda ideella organisationernas periodiska publikationer.

Utskottet är medvetet om att den förordade skattefriheten kan skapa
vissa risker för att ideella organisationer försöker förbättra sin ekonomi
genom att ställa sig som utgivare av mera renodlade annonsblad. Som förutsättning
för att en publikation i reklamskattehänseende skall anses som
organ för ideell organisation bör därför gälla att publikationen genom annat
innehåll än annonser väsentligen framstår som organ för organisationen.
Utskottets förslag föranlederändring i 4 S reklamskatteförordningen. Genom
vad utskottet sålunda förordat torde berörda yrkanden i motionerna 441
och 1091 vara tillgodosedda.

Beskattningen av annonsbilagor

I motionen 1091 påtalas även en annan bristfällighet i lagstiftningen som

enligt utskottets mening också bör avhjälpas utan dröjsmål. Av ett rättsfall

SkU 1975:12

1974 framgår att annonsbilaga som trycks av annan än utgivaren av huvudpublikationen
inte skall beskattas, eftersom bilagan enligt reklamskatteförordningen
skall betraktas som annons och icke som reklamtrycksak
och den som trycker bilagan alltså inte är utgivare av den publikation i
vilken annonsen införs. Eftersom någon skattefrihet för annonsbilagor utom
i vad de avser den publikation som de bifogas aldrig varit avsedd förordar
utskottet att även denna detalj korrigeras genom ändringar i 5 och 6 §§
och anvisningarna till 1 §.

Undantagsreglerna för reklamtrycksaker

Vid den revidering av reklamskattereglerna som genomfördes föregående
år var en av huvudfrågorna hur det skattepliktiga varuområdet för reklamtrycksaker
skulle avgränsas. Reklamtrycksakerna har utan tvivel varit det
område inom reklamskatten som erbjudit de största problemen, och anledningen
härtill har delvis varit att tryckerierna, som inte svarar för trycksakernas
utformning, är skattskyldiga. Enligt de tidigare reglerna ålåg det
tryckerierna i viss mån att bedöma i vilken omfattning de hos dem beställda
trycksakerna innehöll säljargument, och denna utformning av bestämmelserna
ledde till en i jämförelse med övriga punktskatteområden onormalt
hög frekvens av förhandsbeskedsärenden, som ofta var svårbedömda utan
att därför vara av någon större ekonomisk betydelse för trycksaksbeställaren,
men väl i många fall för tryckeriet. De nya reglerna som gäller fr. o. m.
september 1974 innebär i huvudsak att undantagen begränsats till föremål
med självständigt bruksvärde, tekniska hjälpmedel som fakturor och etiketter,
kalendrar, jubileumsskrifter och skrifter av vetenskapligt innehåll,
bruksanvisningar och andra trycksaker som avser den vara de skall åtfölja
samt trycksaker som utgör intern information eller information till återförsäljare.
Ändringen innebar den skärpningen att prislistor, tekniska produktbeskrivningar
m. m. - som tidigare varit undantagna om de inte alls
eller i ringa mån innehöll säljargumentering - blir beskattade om de är
avsedda för konsumenter. Som konsumenter räknas därvid även industrier,
verkstäder, lantbrukare m. 11. i fråga om varor de köper för sin verksamhet.

Med anledning av denna skärpning yrkas i motionen 1036 den ändringen
av reklamskatteförordningen att sådan affärsteknisk information som tidigare
var undantagen skall befrias från skatt. Ett motsvarande yrkande
framförs i motionen 1091, men där förordar motionärerna i stället att undantaget
för information till återförsäljare skall vidgas till att avse information
till näringsidkare. De gör gällande att skärpningen framstår som både sakligt
och skattemässigt omotiverad, medan i den förstnämnda motionen bl. a.
åberopas att de avsedda prislistorna m. m. i normalt språkbruk inte betraktas
som reklam. 1 båda motionerna åberopas reklamutredningens överväganden
till stöd för yrkandena.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner först framhålla att även

SkU 1975:12

om åtskiliga bestämmelser i reklamskatteförordningen fortfarande bygger
på reklamutredningens förslag så har utvecklingen medfört så väsentliga
avsteg från de här angivna riktlinjerna att man knappast längre kan tala
om något närmare samband mellan den gällande lagstiftningen och utredningens
överväganden. Det förtjänar också framhållas att reklamskatteförordningens
definitioner skapar ett reklambegrepp som får anses vara skattemässigt
betingat och som därför i åtskilliga avseenden avviker från reklambegreppet
i gängse språkbruk. Dessa avvikelser innebär emellertid inte
till alla delar att reklamskatteförordningen skulle ha ett väsentligt vidare
reklambegrepp än det gängse språkbruket. Man kan som exempel nämna
att åtskiliga av de presentartiklar som företag skickar ut, såsom kortlekar,
fickalmanackor, pennor m. m., försedda med uppenbar firmareklam, inte
uppfattas av mottagaren som något annat än reklam men att sådana varor
inte belastas med reklamskatt. Om man hade valt den andra tekniska lösningen
som diskuterades i reklamutredningen, nämligen att ta ut en procentuell
avgift på det som företagen skulle bokföra på särskilt reklamkonto,
hade det närmast framstått som orimligt att inte beskatta kostnaderna för
sådana presentartiklar. Reklamskattereglerna har främst utformats så att
beskattningen kan fungera, och reklamkonsumenterna får inom vissa gränser
finna sig i de fördelar och nackdelar som betingas därav. En väsentlig fördel
för beskattningsmyndigheten har varit att de beslutade inskränkningarna
av undantagsreglerna bidragit till att antalet förhandsbeskedsärenden under
de första månaderna 1975 sjunkit till mindre än hälften av antalet sådana
ärenden under samma tid föregående år. Mot denna bakgrund synes det
utskottet ligga närmare till hands att överväga ett slopande av undantaget
för information till återförsäljare än att vidga omfattningen genom att låta
all information till näringsidkare bli fri. Åtgärden skulle emellertid skapa
nya orättvisor och gränsdragningsproblem. Landstingen bedriver i sin sjukvårdande
verksamhet ingen näring, och följaktligen skulle allt informationsmaterial
rörande sjukvårdsutensilier beskattas, medan däremot information
till spelhallar om automatbingo skulle gå fri. Om informationen
till återförsäljare och den interna informationen kan självfallet sägas att
de utgör ett led i marknadsföringen och följaktligen skall ses som avsättningsfrämjande
åtgärder som bör kunna beskattas på minst lika goda grunder
som den konsumentinformation som utskottet behandlat i det föregående.
Med hänsyn till att de nya undantagsreglerna endast tillämpats en kortare
tid är utskottet inte berett att nu förorda någon skärpning, men utskottet
är än mer främmande för tanken att utvidga undantagsreglerna genom att
återgå till det tidigare läget. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
yrkandena i motionerna 1036 och 1091 om ändrade undantagsregler för
reklamtrycksaker.

SkU 1975:12

Undantag från annonsskatt för uppgifter i telefonkatalog samt reklamskattebefrielse
för idrottsföreningar

Utskottet behandlar slutligen två reklamskattemotioner av mera begränsad
räckvidd. I motionen 1082 yrkas att skatt inte skall utgå på kompletterande
uppgifter i telefonkatalogen utan reklamkaraktär medan motionären
i motionen 1094 anser att idrottsföreningar bör befrias från reklamskatt för
sin reklamförsäljning.

Vad gäller uppgifter i telefonkatalogen får utskottet med hänvisning till
den inledningsvis lämnade redogörelsen erinra om att regeringen föregående
år föreslog ett sådant undantag. Med anledning av förslaget begärde en
privat utgivare av en speciell telefonkatalog som tillämpar samma principer
som televerket i fråga om textuppgifter och annonser att undantaget skulle
utvidgas till att omfatta inte bara televerkets telefonkatalog utan alla telefonkataloger
och handelskalendrar. Utskottet fann då starka skäl för att
inte rucka på huvudregeln för annonsbeskattningen att alla meddelanden
och uppgifter som mot vederlag införs i en publikation eller annan trycksak
skall - oavsett innehåll och beställare - anses vara skattepliktig annons.
Då utskottet inte funnit anledning ändra sin ståndpunkt i denna fråga avstyrker
utskottet yrkandet i motionen 1082.

I fråga om idrottsföreningars reklam vill utskottet än en gång upprepa
vad utskottet i många olika sammanhang tidigare anfört att främjandet
av i och för sig behjärtansvärda ändamål främst bör ske genom direkta
bidrag och inte genom undantag vid beskattningen. Reklamutbudet i samband
med idrottstävlingar har också fått så stora proportioner att ett undantag
från beskattningen för denna del av reklamen skulle medföra störningar
från konkurrenssynpunkt. Utskottet avstyrker följaktligen yrkandet i motionen
1094.

Slutligen föreslår utskottet vissa ändringar i förordningen enligt de nya
grundlagsbestämmelserna.

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av reklamskatten att riksdagen avslår

1. motionen 1975:1,

2. motionen 1975:427 i denna del;

2. bet raff ande översyn av mervärdeskatten på periodiska publikationer
att riksdagen avslår motionen 1975:427 i denna del;

3. beträffande avveckling av reklamskatten på reklamtrycksaker att
riksdagen avslår motionen 1975:686;

4. beträffande undantag frän reklamskatt för viss konsumentupplysning
att riksdagen avslår motionen 1975:440;

5. beträffande reklamskatten för vissa tidningar och annonsbilagor

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975:441 och motionen
1975:1091 punkterna 1 och 3 antar följande

SkU 1975:12

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam
dels att i 8 och 29 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 32 § orden "Kungl. Majit” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 1 § och i anvisningarna till 14 § ordet ”förordning” skall bytas
ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 4-6 §§ och punkten 1 av anvisningarna
till 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om skatt på annonser och reklam

Nuvarande lydelse

Skatteplikt föreligger ej för annons

1. publikation som ges ut på
främmande språk för spridning huvudsakligen
utomlands,

2. publikation eller bilaga till publikation,
när annonsen avser endast
publikationen eller annat nummer
av denna eller, i fråga om bok, annan
bokutgivning av samme förläggare,

5. reklamtrycksak, när annonsen
avser utgivarens egen verksamhet.

Skatteplikt föreligger för reklamtrycksak
och, om ej annat följer av
6 §, för reklam som återges

1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutning
till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller liknan -

Föreslagen lydelse

Skatteplikt föreligger ej för annons

1. periodisk publikation som väsentligen
framstår som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka
för religiöst, nykterhetsfrämjande,
politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller
försvarsfrämjande ändamål eller attföreträda
handikappade eller arbetshindrade
medlemmar,

2. publikation som ges ut på
främmande språk för spridning huvudsakligen
utomlands,

3. publikation eller bilaga till publikation,
när annonsen avser endast
publikationen eller annat nummer
av denna eller, i fråga om bok, annan
bokutgivning av samme förläggare,

4. reklamtrycksak, när annonsen
avser utgivarens egen verksamhet.

Skatteplikt föreligger, om ej annat
följer av 6 §, för reklamtiycksak och
för reklam som återges

1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutning
till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller liknan -

SkU 1975:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

de lokal, på fastighet eller allmän
plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller
återgivning av ljud.

de lokal, på fastighet eller allmän
plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller
återgivning av ljud.

Skatteplikt föreligger ej för reklam

som avses i

1. 5 § 1, om fråga är om reklam
i eller utanför företags butikslokal,
arbetsplats, trafikmedel eller liknande
och reklamen avser företaget,
dess verksamhet eller utrymmet för
reklamen,

2. 5 § 2, om reklamen avser kommande
verksamhet av det slag som
bedrives där reklamen offentliggöras.

Skatteplikt föreligger ej för

1. reklamtrycksak, som är avsedd
all ingå som bilaga i annan publikation
än reklamtrycksak, när reklamen avser
endast publikationen eller annat nummer
av denna eller, ifråga om bok, annan
bokutgivning av samme förläggare,

2. reklam som avses i 5 § 1, om fråga
är om reklam i eller utanför företags
butikslokal, arbetsplats, trafikmedel
eller liknande och reklamen
avser företaget, dess verksamhet
eller utrymmet för reklamen,

3. reklam som avses i 5 § 2, om reklamen
avser kommande verksamhet
av det slag som bedrives där reklamen
offentliggöres.

Anvisningar

till 1 §

1. Meddelande anses som reklam
även när meddelandet innefattar erbjudande
om inköp eller motsvarande.

Med avsättning förstås försäljning
eller annan omsättning som normalt
sker mot vederlag.

Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak
anses som annons i
publikationen.

1. Meddelande anses som reklam
även när meddelandet innefattar erbjudande
om inköp eller motsvarande.

Med avsättning förstås försäljning
eller annan omsättning som normalt
sker mot vederlag.

Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak
anses som självständig
tiycksak och dessutom som annons i
publikationen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1975. Äldre lydelse av 4 § gäller för
annons i publikation som utgivits före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam skall hänvisningen vid ikraftträdandet
av denna lag i stället avse lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam.

SkU 1975:12

2. att riksdagen avslår

1. motionen 1975:441,

2. motionen 1975:1091 punkterna 1 och 3,

till den del motionerna inte tillgodosetts genom vad utskottet
hemställt under 5.1;

6. beträffande undantagsreglerna för reklamtrycksaker att riksdagen
avslår

1. motionen 1975:1036,

2. motionen 1075:1091 punkten 2;

7. beträffande reklamskatt pä vissa uppgifter i telefonkatalogen att
riksdagen avslår motionen 1975:1082;

8. beträffande befrielse från reklamskatt för idrottsföreningar att riksdagen
avslår motionen 1975:1094.

Stockholm den 18 mars 1975

På skatteutskottets vägnar
TAGE MAGNUSSON

Nä/varande: herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred* (c), Kristenson
(s), Josefson (c), Carlstein* (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg
i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Lundgren (s), Träff (m),
Boström (s), Hörberg (fp) och Johansson i Malmö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c).
Sundkvist (c), Hallenius (c), Träff (m) och Hörberg (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med ”för reklamtrycksaker” bort ha följande lydelse:
Som utskottet redan har framhållit innebar de ändringar i beskattningen
av reklamtrycksaker, som trädde i kraft den 1 september 1974, att näringslivet
fick sina reservdelskataloger, prislistor m. m. beskattade trots att dessa
inte innehåller någon som helst reklam i vanlig mening. Jämfört med de
tidigare reglerna innebar ändringen en utvidgning av beskattningsområdet,
som har medfört ökade kostnader.

De trycksaker som det här är fråga om är genomgående avsedda för avnämare
inom industri och handel samt för statliga och kommunala inrättningar.
De riktar sig endast i undantagsfall till allmänheten. Är de avsedda
för återförsäljare, blir de under alla förhållanden befriade från skatt. De
betraktas i normalt språkbruk inte heller som reklam.

Trycksaker av detta slag kan inte heller betraktas som substitut för tid -

SkU 1975:12

ningsannonser. Det innebär därför inte något avsteg från konkurrensneutraliteten,
om de befrias från reklamskatt.

Mot den här angivna bakgrunden tillstyrker utskottet att prislistor, reservdelskataloger
m. m. befrias från reklamskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med yrkandena i motionerna 1975:1036 och 1975:1091.
dels att utskottet under punkten 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionerna 1975:1036 och
1975:1091, punkten 2, antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam, att punkten 2 av anvisningarna till 1 § skall ha nedan angivna
lydelse:

Anvisningar
till 1 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. Som trycksak eller liknande.

Som reklamtrycksak anses icke
trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning
eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok.
Som reklamtrycksak anses
icke heller trycksak av innehåll som
enbart utgör information till återförsäljare
eller representanter eller intern
information till anställda, medlemmar
eller delägare eller trycksak
som huvudsakligen är att anse som
kalender, jubileumsskrift eller liknande
eller som har huvudsakligen
historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller
annat vetenskapligt innehåll.

Som reklamtrycksak anses icke
trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning eller
motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok.
Som reklamtrycksak anses
icke heller trycksak av innehåll som
enbart utgör affä iste knisk information
om priser, produkter, sortiment eller
motsvarande, information till återförsäljare
eller representanter eller intern
information till anställda, medlemmar
eller delägare eller trycksak
som huvudsakligen är att anse som
kalender, jubileumsskrift eller liknande
eller som har huvudsakligen
historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller
annat vetenskapligt innehåll.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1975.

SkU 1975:12

Särskilt yttrande

av herrar Magnusson i Borås (m), Träff (m) och Hörberg (fp):

Den hårda kritik, som redan under remissbehandlingen riktades mot reklamutredningens
förslag om införande av reklamskatt, har under tillämpningen
visat sig vara fullt befogad. Detta bevisas inte minst av att regeringen
under den korta tid som skatten tillämpats varit nödsakad att föreslå flera
ändringar i förordningen. Fortfarande kvarstår svåra tolkningsfrågor och det
torde inte råda tvivel om att den rättssäkerhet, som medborgarna har rätt
att kräva, knappast blir uppfylld när det gäller uttagande av ifrågavarande
skatt. Skatteintäkten är inte heller av den storleksordning, som kan motivera
allt det merarbete som den förorsakar såväl beskattningsmyndigheten som
näringslivet. Det torde knappast finnas någon beskattningsform, som från
arbetssynpunkt är så betungande som denna.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet har såväl vid skattens införande
som årligen yrkat på dess borttagande. Vi har fortfarande denna principiella
uppfattning, men vi nöjer oss i år med detta yttrande, då vi inte kunnat
vinna sådan anslutning för vårt avvecklingsyrkande att det finns förutsättning
för bifall i riksdagen. För att emellertid kunna nå resultat i en delfråga
har vi i en reservation yrkat bifall till ett yrkande som framförts i tvenne
motioner om borttagande av skatten på bl. a. vissa prislistor, kataloger m. m.

GOTAB 75 9072 S Stockholm 1975