Näringsutskottets betänkande nr 9

NU 1975:9

Nr 9

Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1975:1 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner

I detta betänkande behandlas - med de undantag som anges nedan -propositionen 1975:1 bilaga 12, såvitt denna bilaga hänvisats till näringsutskottet.
Förutom motioner som mera direkt hänför sig till framställningarna
om anslag behandlas - under punkten Exportfrämjande åtgärder -en motion om åtgärder för ökad export av byggvaror.

Frågan om anslag till nordiska ministerrådssekretariatet (punkten A 6 på
driftbudgeten) avses bli föremål för särskild proposition.

Utskottet ämnar i betänkanden med anledning av följande propositioner
behandla de avsnitt i propositionen 1975:1 bilaga 12 som gäller här angivna
ändamål:

propositionen 1975:47: Svenska turisttrafikförbundet (punkten B 7 på driftbudgeten),

propositionen 1975:41: kostnader för vissa nämnder m. m. (punkten C 3
på driftbudgeten),

propositionen 1975:40: statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket
(s. 49-57 samt punkterna D 4 och D 5 på driftbudgeten).

HANDELSDEPARTEMENTET M. M.

1. Handelsdepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten Al (s. 15 f.) och hemställer

att riksdagen till Handelsdepartementet för budgetåret 1975/76 anvisar
ett förslagsanslag av 7 322 000 kr.

2. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten
A 2 (s. 16) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. förbudgetåret 1975/76 anvisar
ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 3
(s. 16) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1975/76 anvisar ett
reservationsanslag av 150 000 kr.

1 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 9

NU 1975:9

4. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten A 4 (s. 16 f.) och hemställer

att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1975/76
anvisar ett förslagsanslag av 230 000 kr.

5. Kostnader för nordiskt samarbete. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten A 5 (s. 17) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nordiskt samarbete för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 225 000 kr.

FRÄMJANDE AV UTRIKESHANDELN M. M.

6. Sveriges exportråd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten
B 1 (s. 19-27) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för handelsdepartementet förordat sluta avtal
med Sveriges allmänna exportförening om fortsatt drivande
av Sveriges exportråd,

2. antager förslag till lag om beslutanderätt för Sveriges exportråd
beträffande handelssekreterare m. m.,

3. till Sveriges exportråd för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag
av 3 400 000 kr.

7. Handelssekreterare. Regeringen har under punkten B 2 (s. 27-31) föreslagit
riksdagen att till Handelssekreterare för budgetåret 1975/76 anvisa
ett reservationsanslag av 17 234 000 kr.

1 motionen 1975:387 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c)
hemställs att riksdagen beslutar att en tjänst som handelssekreterare med
uppgift att främja de mindre och medelstora företagens export inrättas i
Köpenhamn.

Motionen

Den svenska exporten till Danmark, Finland och Norge uppgick under
år 1973 till 25,9 procent av Sveriges totala export, anför motionärerna. De
nordiska länderna utgör numera Sveriges största exportmarknad, särskilt
betydelsefull för de mindre industriföretagen. Motionärerna erinrar om att
den kommersiella bevakningen av den nordiska marknaden byggts ut genom

NU 1975:9

att en handelssekreterartjänst i Finland inrättats år 1974 samt att i årets
budgetproposition en motsvarande tjänst föreslås inrättad i Norge. Trots
framställning från Sveriges exportråd har emellertid ingen motsvarande förstärkning
föreslagits för den danska marknaden, säger motionärerna. De
anser att det finns behov av en bättre kommersiell representation även
i Danmark, inte minst mot bakgrund av att exporten dit under de tre första
kvartalen 1974 uppgick till 4,5 miljarder kr., vilket är 1 miljard kr. mer
än exporten till Finland under samma tid.

Utskottet

Den kommersiella servicen till svensk exportindustri föreslås i propositionen
bli ytterligare utbyggd genom att handelssekretariatet i Beirut förstärks
och att nya handelssekreterarkontor inrättas i Teheran och Oslo.

I motionen 1975:387 uttalas att det i propositionen föreslagna handelssekreterarkontoret
i Oslo är en välkommen förstärkning men att det även
behövs en bättre kommersiell bevakning av den danska marknaden, som
år 1973 var Sveriges i storleksordning tredje exportmarknad. Motionärerna
föreslår att en tjänst som handelssekreterare med uppgift att främja de mindre
och medelstora företagens export inrättas i Köpenhamn.

Möjligheterna att tillgodose svensk exportindustris behov av spcecialiserade
kommersiella tjänster ökas väsentligt genom den utbyggnad av handelssekretararorganisationen
som föreslås i propositionen. Utvecklingen och
investeringsplanerna i de oljeproducerande länderna medför ökade exportmöjligheter
för svenska företag. Att ett handelssekreterarkontor inrättas i
Teheran och att kontoret i Beirut förstärks är därför väl motiverat.

Förslaget att ett handelssekreterarkontor skall inrättas i Oslo innebär att
ytterligare ett steg tas till fullföljande av statsmakternas beslut år 1974 om
förstärkt bevakning av den nordiska marknaden.

Utskottet finner förslagen i propositionen väl avvägda och avstyrker alltså
motionen 1975:387.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1975:387 till Handelssekreterare för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 17 234 000 kr.

8. Exportfrämjande åtgärder. Regeringen har under punkten B 3 (s. 31-37)
föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76
anvisa ett reservationsanslag av 14 130 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1975:917 av herr Nyhage m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att det nuvarande stimulansprogrammet för teko-industriernas ex -

1* Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 9

NU 1975:9

portansträngningar fortsätts under ytterligare en treårsperiod och att under
budgetåret 1975/76 anvisas ett belopp av 5 milj. kr.,

1975:1615 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att motionens förslag beaktas i avsikt att skapa fler arbetstillfällen
för byggbranschens personal genom stödåtgärder för ökad export av byggvaror,

1975:1632 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om fortsatt statligt stöd för exportfrämjande åtgärder till den
manuellt arbetande glasindustrin att under budgetåret 1975/76 utgå med
ett oförändrat belopp av 700 000 kr.,

2. medger att för budgetåret 1975/76 ramen för statsgaranti för lån till
denna industri hålls oförändrad vid 4 milj. kr.

Textilrådet och konfektionsindustriföreningen har gemensamt kommit
in med en skrivelse till utskottet angående bidraget för exportfrämjande
åtgärder till teko-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin.

Motionerna

Förslaget i propositionen att det särskilda exportstöd till teko-industrierna
och den manuellt arbetande glasindustrin som har utgått sedan budgetåret
1970/71 inte skall förlängas kritiseras i två motioner.

I motionen 1975:917 påpekas att exporten av teko-varor, som år 1970
uppgick till ca 1 000 milj. kr., har ökat kraftigt och nu uppgår till ca 2 000
milj. kr. Motionärerna anför vidare att den svenska teko-industrin under
de närmaste åren torde komma att möta en hårdare konkurrens från EGländerna
allteftersom tullavtrappningen fullföljs. Med hänsyn till konjunkturnedgången
i Europa anses man också få räkna med en kärvare situation
för teko-produkter såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaderna.
Motionärerna erinrar om att fackföreningar, branschorganisationer, kommerskollegium
och samarbetskommittéerna för textilindustrin och konfektionsindustri
n har uttalat sig för en fortsättning av stimulansprogrammet.
De menar att det är dålig ekonomi att inte nu fullfölja ansträngningarna,
då värdet av de medel som tidigare satsats lätt kan gå förlorat.

I motionen 1975:1632 anförs att glasindustrins export måste öka, om sysselsättningen
vid glasbruken skall kunna bibehållas. Motionärerna framhåller
att statens industriverk, kommerskollegium och Sveriges exportråd under
hösten 1974 understrukit betydelsen av att den manuellt arbetande glasindustrin
även efter innevarande budgetårs utgång får fortsatt branschstöd
för exportfrämjande åtgärder. De påpekar att svensk glasindustri - samtidigt
som den har ett alltmer ogynnsamt kostnadsläge - i sina exportsträvanden
möter hårdare konkurrens från maskintillverkat glas, försvagad konjunktur
på de viktigaste marknaderna och ökat behov av investeringar i marknader
och produktutveckling. Den höjning av anslaget till exportfrämjande åtgärder
med 3 milj. kr. som föreslås i propositionen bör, anser motionärerna,

NU 1975:9

bedömas med hänsyn till att de särskilda branschstöden till teko- och glasindustrierna
om sammanlagt 7 200 000 kr. dras in. Totalt sett är det därför,
menar de, inte fråga om en ökning av resurserna utan om en inte oväsentlig
minskning.

1 motionen 1975:1615 föreslås en rad åtgärder för att den överkapacitet
som för närvarande finns inom byggnadsbranschen skall kunna utnyttjas
för ökade exportinsatser. Förslagen går sammanfattningsvis ut på följande.
Svenskt byggfolk av alla kategorier - även inom anläggningsbranschen -bör få förvärva samarbetsvana, marknadserfarenhet och kunskap i marknadsföring
inriktad på export av byggnader, byggmaterial och byggnadsutrustning.
Målet att åstadkomma nordisk och internationell standardisering
bör uppmärksammas i utbildningen. En central utprovningsstation av typ
”byggarbetsplats” bör anordnas för försöksverksamhet och utbildning inriktad
på världsmarknadens olika behov. Ett samarbetsorgan för byggbranschen
bör organiseras med uppgift att svara på förfrågningar från utlandet.
Exportinriktad byggverksamhet bör underlättas genom lån och bidrag. Medel
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör i högre grad utnyttjas för meningsfylld
verksamhet inom byggbranschens exportsektor, varvid sysselsättningssvaga
områden och mindre företag bör prioriteras. En byggattaché bör tillsättas
på lämpligaste ställe i Europa och en informationsskrift om existerande
exportfrämjande åtgärder bör utarbetas.

Skrivelse frän Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen

I sin skrivelse till utskottet uttalar Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen
att organisationerna finner det synnerligen angeläget att det hittillsvarande
exportstödet bibehålls oreducerat i sin nuvarande omfattning.
Organisationerna kritiserar den utvärdering av exportstödet till teko- och
glasindustrierna som på uppdrag av chefen för industridepartementet utförts
av företagsekonomiska institutionen vid universitetet i Uppsala och som
redovisas i propositionen. Beträffande exportutvecklingen anförs att nu tillgängliga
uppgifter visar att de företag som erhållit individuella bidrag under
samtliga budgetår från 1970/71 till 1973/74 har ökat sitt sammanlagda exportvärde
mellan 1971 och 1973 med 52 procent. Övriga branschföretags
exportvärde har under samma tid ökat med 33 procent. Det torde vara
helt uppenbart att kontinuiteten i de individuella bidragen verksamt har
bidragit till en eftersträvad snabb exportutveckling, säger organisationerna.
De påpekar att frågan om hur förekomsten av exportbidragsprogrammet
som sådant påverkat företagens planering av exportaktiviteter endast berörts
periferiskt. De anser det emellertid framgå av de studier som ligger till
grund för utvärderingen att exportstödsprogrammet påverkat en majoritet
av de undersökta företagen till att planera för en större och snabbare expansion
av sin exportförsäljning. Vidare uttalas att Sveriges konkurrensläge
gentemot EG till följd av tullavtrappningen har successivt förändrats.

NU 1975:9

Utskottet

De svenska företagens ansträngningar att öka sin export har under de
senaste åren fått ett ökat statligt stöd. Detta har främst inriktats på branscheller
temabundna aktiviteter. I propositionen föreslås en ökning av medlen
för exportfrämjande insatser med 3 milj. kr. Departementschefen uttalar
att dessa medel i första hand bör användas för åtgärder som stödjer företagens
exportansträngningar på ett konkret säljfrämjande sätt och förbehållas branscher
som inte får särskilt stöd. Textil- och konfektionsindustrierna (tekoindustrierna)
och den manuellt arbetande glasindustrin har sedan budgetåret
1970/71 erhållit särskilt bidrag för exportfrämjande åtgärder. Detta exportstöd
ingår i ett stimulansprogram som omfattar dels lånegarantier till industrin
och statsfinansiering av exportkonsulter, dels utbildningsstöd och
stöd till strukturomvandling. Exportstödet avsågs ursprungligen verka i fyra
år för teko-industrierna och i tre år för glasindustrin men har förlängts
i två omgångar i avvaktan på resultatet av en utvärdering av exportprogrammet.
I denna utvärdering,som nu redovisas i propositionen, konstateras
att det stöd som lämnats i form av individuella kontantbidrag till enskilda
företag inte har åstadkommit någon nämnvärd förändring i företagens exportbeteende.
De bidrag som utgått till kollektiva exportprojekt har däremot
positivt påverkat företagens exportbeteende och bidragit till att öka effektiviteten
i exportsatsningarna. På grundval av utvärderingens resultat uttalas
i propositionen att det särskilda exportstödet till teko- och glasindustrierna
inte bör förlängas.

Detta förslag kritiseras i motionerna 1975:917 och 1975:1632. I båda motionerna
anförs att utvecklingen inom de båda branscherna motiverar ett
fortsatt bidrag för exportfrämjande åtgärder. 1 den förra motionen yrkas
att det nuvarande stimulansprogrammet för teko-industriernas exportansträngningar
skall fortsätta ytterligare en treårsperiod och att ett belopp av
5 milj. kr. skall anvisas för ändamålet under budgetåret 1975/76. Hemställan
i motionen 1975:1632 går ut på beslut avseende budgetåret 1975/76 om
dels fortsatt statligt stöd för exportfrämjande åtgärder till den manuellt arbetande
glasindustrin med ett oförändrat belopp av 700 000 kr., dels en
oförändrad ram av 4 milj. kr. för statsgaranti för lån till denna industri.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att det särskilda
exportstödet till teko- och glasindustrierna klart angivits böra ha en tidsbegränsad
utsträckning. I sitt förslag om införande av ett stimulansprogram
för de nämnda branscherna (prop. 1970:41) framhöll chefen för industridepartementet
att åtgärdernas tidsbegränsade utsträckning vore viktig både
från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de konkurrensregler
som Sverige i olika internationella organisationer förbundit sig att
följa. Detta uttalande lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen (SU
1970:60).

Utskottet delar uppfattningen att det - med hänsyn till utvecklingen inom

NU 1975:9

de aktuella branscherna - är befogat att stöd ges åt företagens ansträngningar
att öka sin export. Staten fortsätter också att göra insatser i detta syfte.
Den pågående utbyggnaden av organisationen för det svenska exportfrämjandet
och ökningen av medlen för exportfrämjande åtgärder bör göra det
möjligt att i huvudsak tillgodose teko- och glasindustriernas behov av stöd
till kollektiva branschprojekt. Utskottet finner därför inte anledning att i
enlighet med motionärernas yrkanden ta en annan ställning än regeringen
till frågan om förlängning av det särskilda exportstödet till dessa industrier.
Utskottet vill i detta sammanhang även peka på att det utbildnings- och
omställningsprogram, för vilket medel utgår under industridepartementets
huvudtitel, föreslås löpa i ytterligare två år (prop. 1975:1 bil. 15 punkten
B 7).

Exportstödet omfattar som nämnts i det föregående även statsgarantier
för lån till industrin. Som en följd av ställningstagandet i fråga om det
särskilda exportstödet föreslås under en följande punkt (B 6) i propositionen
att ytterligare lånegarantier inte skall lämnas efter innevarande budgetårs
utgång. Yrkandet i motionen 1975:1632 tar beträffande glasindustrin särskilt
upp denna del av exportstödsprogrammet. Även yrkandet i motionen
1975:917 får anses innefatta att systemet med lånegarantier skall bibehållas.
Med hänvisning till sitt ställningstagande till det särskilda exportstödet tillstyrker
utskottet propositionen i vad gäller avveckling av systemet med
lånegarantier och avstyrker alltså motionerna i detta avseende.

En rad förslag till åtgärder med syfte att stimulera och stödja byggbranschens
export förs fram i motionen 1975:1615. Förslagens innebörd framgår
av det referat som lämnats i det föregående (s. 5).

I propositionen redovisas att exportfrämjande åtgärder inom byggbranschen
har begärts av Byggbranschens samarbetsråd. Dess förslag om ett
särskilt exportstödsprogram har remissbehandlats,och remissinstanserna har
i huvudsak ställt sig negativa till förslaget. Departementschefen avvisar förslaget
och påpekar att exportstöd till byggbranschen redan nu ges inom
ramen för de medel som står till förfogande för exportfrämjande åtgärder.
Utskottet hänvisar härtill och finner inte anledning att föreslå riksdagen
att göra den av motionären önskade framställningen till regeringen.

Vad som i övrigt anförs och föreslås i propositionen under denna punkt
kan utskottet ansluta sig till.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1975:917 och 1975:1632 till Exportfrämjande åtgärder
för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag av
14 130 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1615.

NU 1975:9

9. Svenska handelskamrer i utlandet m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten B 4 (s. 37-39) och hemställer

att riksdagen till Svenska handelskamrer i utlandet m. m. för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 1 136 000 kr.

10. Importkontoret för u-landsprodukter. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten B 5 (s. 39 f.) och hemställer

att riksdagen till Importkontoret för u-landsprodukter för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

11. Täckande av förluster på grund av garantier för lån till teko-industri
samt manuellt arbetande glasindustri. Regeringen har under punkten B 6
(s. 40) föreslagit riksdagen att till Täckande av förluster på grund av garantier
för lån till teko-industri samt manuellt arbetande glasindustri för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Utskottet

Vad beträffar frågan om avveckling eller bibehållande av systemet med
lånegarantier för här aktuellt ändamål hänvisas till vad utskottet anfört i
det föregående (punkten 8, s. 7) vid behandlingen av anslaget till exportfrämjande
åtgärder. Mot förslaget till medelsanvisning under nu förevarande
punkt har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster på grund av garantier för län
till teko-industri samt manuellt arbetande glasindustri för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 450 000 kr.

KOMMERSKOLLEGIUM M. M.

12. Kommerskollegium. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten C 1 (s. 42 f.) och hemställer

att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1975/76 anvisar
ett förslagsanslag av 10 448 000 kr.

13. Bidrag till vissa internationella byråer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten C 2 (s. 44) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. förbudgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 522 000 kr.

NU 1975:9

PRIS-, KONKURRENS- OCH KONSUMENTFRÅGOR

14. Marknadsdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten D 1 (s. 46 f.) och hemställer

att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1975/76 anvisar
ett förslagsanslag av 1 015 000 kr.

15. Näringsfrihetsombudsmannen. Regeringen har under punkten D2 (s.
47) föreslagit riksdagen att till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 1 979 000 kr.

1 detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1975:1666 av herr
Romanus (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
förslag om sammanförande av KO- och NO-ämbetena till en gemensam
myndighet, förslagsvis kallad marknadsombudsmannen.

NO- och KO-ämbetenas uppgifter och organisation

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) handhar uppgifter som tillkommer
honom enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet. NO skall verka för att skadliga konkurrensbegränsningar
undanröjs och har att påkalla förhandling om detta inför marknadsdomstolen.
Allmänt åtal för överträdelse av förbuden mot bruttoprissättning
och anbudskarteller får väckas endast efter anmälan eller medgivande
av NO. NO ingriper i princip på eget initiativ. I praktiken föranleds
många ingripanden av anmälningar från enskilda företag som anser sig utsatta
för konkurrensbegränsande åtgärder. Innan ett ärende hänskjuts till
marknadsdomstolen bereds parterna tillfälle att undanröja konkurrensbegränsningen.
Detta sker mycket ofta, varför flertalet ärenden brukar klaras
av utan prövning hos marknadsdomstolen. - NO biträds i sin tjänstutövning
närmast av en ställföreträdare. Totalt finns vid NO-ämbetet 20 tjänster,
varav 14 för handläggande personal. Verksamheten är uppdelad på rotlar.
Bland uppgifterna för statens pris- och kartellnämnd (SPK) ingår att fungera
som utredningsorgan åt NO.

Konsumentombudsmannen (KO) handhar uppgifter som tillkommer honom
enligt lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring och lagen
(1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. KO skall övervaka marknaden
och svara för utredningar och förhandlingar i marknadsförings- och
avtalsvillkorsärenden. Han bör normalt i första hand söka åstadkomma rättelse
på frivillig väg. Det ankommer på KO att föra ärenden under marknadsdomstolens
prövning enligt generalklausulerna i de båda lagarna. KO
har fått vissa befogenheter att utfärda förbudsföreläggande, som blir giltigt
om det godtas av den berörda parten. Liksom NO biträds KO i sin tjänstutövning
närmast av en ställföreträdare. Totalt finns vid KO-ämbetet 22

NU 1975:9

tjänster, varav 14 för handläggande personal. Härutöver utnyttjas viss extra
personal. Verksamheten är uppdelad på olika enheter för marknadsföringsärenden,
för ärenden om oskäliga avtalsvillkor och för information.

Motionen

NO och KO har ytterst samma uppgift, säger motionären, nämligen att
skydda konsumenterna mot företag som på marknaden uppträder på ett
från allmän synpunkt otillbörligt sätt. Genom en integrering av de två myndigheterna
skulle NO tillföras marknadsrättslig expertis, som skulle kunna
tillföra NO:s granskning ytterligare en aspekt, samtidigt som KO skulle
få större möjligheter att bedöma hur viss marknadsföring genom sin påverkan
på konkurrensförhållandena skadar konsumenterna.

Tillkomsten av nuvarande organisation

NO-ämbetet inrättades vid konkurrensbegränsningslagens införande år
1953.

KO-ämbetet tillkom 1971, då lagen om otillbörlig marknadsföring trädde
i kraft. Den utredning på vars arbete lagförslaget byggde - utredningen
om illojal konkurrens (SOU 1966:71) - hade närmast tänkt sig att någon
befintlig myndighet, exempelvis kommerskollegium, skulle få uppgiften att
vid sidan av konsument- och löntagarorganisationerna bevaka de allmänna
konsumentintressena, bl. a. genom att föra förbudstalan enligt den avsedda
lagen. Utredningen hade dock inte velat avvisa tanken på att uppgiften
skulle anförtros åt en särskild konsumentombudsman i enlighet med ett
av riktprisutredningen framlagt förslag (SOU 1966:48).

Vid lagförslagets remiss till lagrådet berörde chefen för justitiedepartementet
- efter samråd med chefen för handelsdepartementet - den aktuella
organisationsfrågan (prop. 1970:57 s. 61). Åtskilliga skäl sades tala för en
sammankoppling mellan organisationen för administrering av konkurrensbegränsningslagstiftningen
och den organisation som skulle handha den nya
generalklausulen mot otillbörlig reklam och marknadsföring. Särskilt pekades
på att denna generalklausul inte fick tillämpas så, att den kom i konflikt
med de principer som låg bakom konkurrensbegränsningslagstiftningen. Det
betecknades samtidigt som viktigt att principen om fri konkurrens inte gavs
så stor räckvidd att den sanktionerade otillbörliga konkurrensmetoder.

Det effektivaste sättet att undvika konfliktrisker av olika slag sades vara
att helt samordna administrationen av de båda lagarna. Enligt departementschefens
mening var det emellertid tillräckligt om den dömande funktionen
förenades hos ett och samma organ. Övervakningsuppgiften skulle sannolikt
skötas effektivare om vartdera området fick sin egen ombudsman. Bl. a.
borde beaktas att kraven på utredning enligt de båda lagarna skilde sig
ganska avsevärt. Bedömningen enligt konkurrensbegränsningslagen skulle

NU 1975:9

ske huvudsakligen efter ekonomiska kriterier, medan bedömningen enligt
lagen om otillbörlig marknadsföring främst skulle vara av etisk art. Inom
ramen för konkurrensbegränsningslagen krävdes ofta komplicerade ekonomiska
utredningar, för vilket ändamål NO hade SPK till sitt förfogande.
Utredningar i ärenden om otillbörlig marknadsföring kunde däremot i regel
antas bli ganska enkla. Problemen låg här mera på värderings- och bedömningsplanet.

Uttalandet var baserat bl. a. på en promemoria om vissa organisationsfrågor
i samband med den nya lagen. I promemorian, som utarbetats av
en särskild arbetsgrupp, behandlades utförligt de organisatoriska frågor som
skulle uppstå om administrationen av den nya lagen sammankopplades med
administrationen av konkurrensbegränsningslagen. Vidare redovisades vissa
allmänna synpunkter på lämpligheten av en sådan sammankoppling och
diskuterades alternativa lösningar.

1 anslutning till vad som anförts i lagrådsremissen utarbetades en departementspromemoria
(Ds Ju 1969:27) rörande den närmare utformningen
av reglerna om de nya organen. Enligt denna promemoria borde ett nytt
dömande organ, marknadsrådet, överta näringsfrihetsrådets uppgifter och
handlägga ärenden enligt båda de berörda lagarna. Ett nytt organ, konsumentombudsmannen,
skulle inrättas för de övervakande och utredande
uppgifterna enligt lagen om otillbörlig marknadsföring. Denna lösning av
de organisatoriska frågorna tillstyrktes eller lämnades utan erinran av det
övervägande antalet remissinstanser. Lämpligheten av att anförtro den övervakande
funktionen enligt den nya lagen åt en från NO fristående konsumentombudsman
underströks av bl. a. näringsfrihetsrådet och NO.

I propositionen rörande marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 162) uttalade
departementschefen att utfallet av remissbehandlingen stärkte hans
övertygelse att den lösning han hade förordat i lagrådsremissen var lämplig
och borde genomföras. Detta föreslogs i propositionen och godtogs av riksdagen
(3LU 1970:45) utan motion eller reservation med yrkande i annan
riktning.

Aktuella reformfrågor

Reklamutredningen har i betänkandet (SOU 1974:23) "Reklam V. Information
i reklamen" föreslagit en lag om information i reklam och annan
marknadsföring, vilken i likhet med marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen
förutsätter myndigheter för förhandlingar och tillsyn. Härigenom
aktualiseras frågan om KO:s arbetsuppgifter (se prop. 1975:1 bil. 12 s. 49).

Utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen
har nyligen inlett en genomgripande översyn av den lag varpå NO:s
verksamhet är baserad. I direktiven betonas bl. a. att bedömningen av olika
konkurrensmetoder och åtgärder av företagen som påverkar koncentrations -

NU 1975:9

utvecklingen bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt mellan
positiva och negativa effekter på såväl kort som lång sikt.

Utskottet

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och konsumentombudsmannen (KO)
har i viss mån besläktade uppgifter. Båda har att ingripa mot åtgärder som
kan betecknas som avarter inom det marknadsekonomiska systemet. Deras
verksamhetsformer är också likartade. I forsta hand skall såväl NO som
KO försöka åstadkomma rättelse på frivillig väg. Båda har befogenhet att
anhängiggöra ärenden hos marknadsdomstolen.

NO-ämbetet tillkom liksom konkurrensbegränsningslagen (1953:603),
som ligger till grund för NO:s verksamhet, för mer än två årtionden sedan.
KO-ämbetet infördes år 1971, då marknadsföringslagen (1970:412) trädde
i kraft. Ytterligare uppgifter har tillagts KO genom avtalsvillkorslagen
(1971:112). Både NO:s och KO:s verksamhetsfält är för närvarande föremål
för överväganden. En utredning (H 1974:05) är sedan hösten 1974 sysselsatt
med en översyn av konkurrensbegränsningslagen. Inom regeringskansliet
prövas dels ett förslag av KO om vissa ändringar i marknadsföringslagen,
dels reklamutredningens förslag i betänkandet (SOU 1974:23) ”Reklam V.
Information i reklamen” till en lag om information i reklam och annan
marknadsföring, enligt vilken KO skulle få ytterligare arbetsuppgifter.

Införandet av ett särskilt KO-ämbete vid sidan av det redan existerande
NO-ämbetet var, som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående,
grundat på ingående prövning av olika organisationsalternativ.
Därvid uppmärksammades såväl sambandet mellan NO:s och KO:s funktioner
som skillnaderna bl. a. i fråga om arten av de utredningar som deras
avgöranden baseras på.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att nu begära förslag
till en organisation på det här aktuella området uppbyggd efter andra grundlinjer
än dem som fastställdes år 1970. Motionen 1975:1666 avstyrks följaktligen
av utskottet.

Mot förslaget till medelsanvisning under denna punkt har utskottet ingen
erinran.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 1 979 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1666.

16. Konsumentombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten D 3 (s. 48 f.) och hemställer

att riksdagen till Konsumentombudsmannen för budgetåret 1975/76
anvisar ett förslagsanslag av 2 630 000 kr.

NU 1975:9

17. Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten D8 (s. 65 f.) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner den förändring beträffande hemsändningsbidrag
som chefen för handelsdepartementet förordat,

2. till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m. m. för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.,

3. medger att kreditgaranti för lån till anskaffning av varulager
under budgetåret 1975/76 beviljas intill ett belopp av 2 000 000
kr.

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET M. M.

18. Patent- och registreringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten E 1 (s. 68-78) och hemställer

att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret
1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 45 604 000 kr.

19. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten E 2 (s. 79) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register för
budgetåret 1975/76 anvisar ett förslagsanslag av 5 500 000 kr.

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

20. Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd. Regeringen har
under punkten V:8 (s. 100 f.) föreslagit riksdagen att till Lån till investeringar
för kommersiell service i glesbygd för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag
av 1 500 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1975:221 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring av reglerna för statligt
stöd till kommersiell service i glesbygd att stödet även kommer att omfatta
förvärv av butiksfastighet,

1975:616 av herr Boström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag till driftstöd till vissa dagligvarubutiker
i glesbygd enligt i motionen angivna villkor och så konstruerat att konkurrensneutralitet
kan vidmakthållas.

NU 1975:9

Gällande bestämmelser

Enligt kungörelsen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service
i glesbygd utgår - i syfte att tillförsäkra befolkningen i glesbygd tillfredsställande
kommersiell service - statligt stöd till kommun i form av hemsändningsbidrag
och till näringsidkare i form av investeringsstöd. Investeringsstöd
utgår till näringsidkare med fast försäljningsställe, där dagligvaror
säljs. Det får endast avse försäljningsställe som är lokaliserat i överensstämmelse
med kommunal serviceplanering och som genom stödet bedöms
kunna vidmakthållas på någon sikt. Om särskilda skäl föreligger kan
investeringsstöd utgå också för fordon som används av näringsidkare som
kringför dagligvaror till försäljning. Investeringsstöd utgörs av avskrivningslån,
investeringslån och kreditgaranti. Lån av de slag som nämnts utgår
dels för ny-, till- eller ombyggnad av affärslokal eller annan byggnad som
behövs för verksamheten samt inredning och utrustning, dels för ombyggnad,
större reparation, inredning och utrustning av fordon i angivet fall.
Kreditgaranti kan lämnas för anskaffning av varulager i verksamhet för
vilken investeringsstöd utgått.

Fråga om stöd enligt kungörelsen prövas med vissa undantag av länsstyrelsen
såvitt gäller hemsändningsbidrag och av konsumentverket såvitt gäller
investeringsstöd.

Till konsumentverket är knuten en rådgivande nämnd för glesbygdsfrågor,
glesbygdsnämnden, med uppgift att bistå verket vid prövning av ärenden
enligt den refererade kungörelsen.

Motionerna

I motionen 1975:221 betecknas det som en brist i bestämmelserna om
statligt stöd till kommersiell service i glesbygd att sådant stöd inte kan
beviljas för inköp av butiksfastighet. Motionärerna anför att stora kapitalinvesteringar
oftast fordras vid förvärv av butiksfastighet. Det kan vara
svårt för en nytillträdande affärsinnehavare att få krediter, i varje fall med
tillräckligt lång amorteringstid och till sådana räntesatser att den årliga kapitalkostnaden
kan hållas på en så låg nivå att rörelsen orkar bära den.
För att den pågående nedläggningen av butiker i glesbygden skall motverkas
bör, enligt motionärerna, möjligheterna att få statligt stöd till kommersiell
service i glesbygd utvidgas att även omfatta förvärv av fastighet avsedd
för dagligvarubutik.

Även motionen 1975:616 tar upp frågan om hur kommersiell service i
glesbygden skall kunna vidmakthållas. Motionärerna hänvisar till en utredning
om glesbygdshandelns villkor som länsstyrelsen i Norrbottens län
utfört under åren 1972 och 1973. Enligt denna utredning förelåg ett stort
investeringsbehov. Glesbygdsbutikernas dåliga lönsamhet skulle dock göra
det omöjligt för butiker att självfinansiera erforderliga investeringar. Det

NU 1975:9

finns enligt utredningen risk för att endast större glesbygdsorter skulle klara
av att självständigt bära upp butiker och att stora glesbygdsområden skulle
bli utan fasta butiker. Motionärerna instämmer i den slutsats som utredningen
utmynnade i, nämligen att det finns skäl att pröva om någon form
av statligt driftstöd skulle kunna införas.

Utskottet

För kommersiell service i glesbygd lämnas, såsom närmare redovisats
i det föregående, enligt kungörelsen 1973:608 statligt stöd i form av hemsändningsbidrag
och för investeringsändamål. Konsumentverket har den
övergripande tillsynen över detta stöd och bistås vid prövningen av stödärenden
av en till verket knuten rådgivande nämnd, glesbygdsnämnden.
Verket har vid bedömningen av ansökningar om lån prioriterat butiker i
utpräglade glesbygdsområden och butiker i områden där möjligheter saknats
att genom alternativa åtgärder erbjuda befolkningen en tillfredsställande
kommersiell service.

Två motioner tar upp frågan om en utvidgning av bidragsändamålen.

1 motionen 1975:221 hemställs om förslag till sådan ändring av reglerna
för statligt stöd till kommersiell service i glesbygd att stödet även kommer
att omfatta förvärv av butiksfastighet. Utredning och förslag om driftstöd
till vissa dagligvarubutiker i glesbygd begärs i motionen 1975:616. Detta
driftstöd bör enligt motionen vara så konstruerat att konkurrensneutralitet
kan upprätthållas.

Motionärerna har otvivelaktigt pekat på väsentliga problerii. Den fortgående
nedläggningen av butiker i glesbygderna och de negativa följderna
därav för glesbygdsinvånarna motiverar enligt utskottets mening att bestämmelserna
för det statliga stödet till kommersiell service i glesbygd blir
föremål för fortsatta överväganden mot bakgrund av de synpunkter som
framförs i motionerna.

Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrker utskottet.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Lån till investeringar för kommersiell service i glesbygd för budgetåret
1975/76 anvisar ett investeringsanslag av 1 500 000 kr.,

2. med anledning av motionerna 1975:221 och 1975:616 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av bestämmelserna om statligt stöd till kommersiell
service i glesbygd.

Stockholm den 13 mars 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1975:9

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c) (punkterna 8
och 11), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s) (punkterna 8 och 11),
fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) (punkterna 1-7, 9, 10 och 12-20) och
fru Oskarsson (c) (punkterna 1-7, 9, 10 och 12-20).

Reservationer

1. vid punkten 7 (Handelssekreterare) av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) och
fru Oskarsson (c), som anser att utskottets yttrande och hemställan (s. 3)
bort ha följande lydelse:

Den kommersiella servicen (=utskottet) den nordiska marknaden.

Den nordiska marknadens stora betydelse, särskilt för de mindre och medelstora
företagen, motiverar emellertid, såsom utvecklats i motionen
1975:387, en snabbare utbyggnad av den kommersiella representationen i
våra grannländer. Utskottet - som i övrigt ansluter sig till vad som föreslås
i propositionen - förordar att ett handelssekretariat inrättas även i Köpenhamn
vid det nya budgetårets början. Kostnaderna härför kan beräknas
till 575 000 kr. Den i propositionen angivna anslagssumman bör följaktligen
höjas med detta belopp.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motionen 1975:387 till Handelssekreterare för budgetåret
1975/76 anvisar ett reservationsanslag av 17 809 000 kr.

2. vid punkten 8 (Exportfrämjande åtgärder) av herrar Regnéll (m), Börjesson
i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell
(c), Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som anser

dets att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 7 med ”detta avseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett fortsatt exportfrämjande
stöd till teko- och glasindustrierna är väl befogat. Stödet har enligt kommerskollegiets
bedömning haft klart positiva effekter och bl. a. bidragit till
en mer disciplinerad och långsiktig marknadsplanering från företagens sida.
För att de insatser som hittills gjorts skall få full effekt är det väsentligt
att stimulansprogrammet utsträcks över ytterligare en treårsperiod. Stödet
till den manuellt arbetande glasindustrin bör utgå med ett belopp av 700 000
kr., och ytterligare 5 milj. kr. bör anslås till exportstöd för teko-industrierna.

NU 1975:9

Exportstödet omfattar som nämnts i det föregående även statsgarantier för
lån till industrin. Under en senare punkt (B 6) i propositionen förelås att
ytterligare lånegarantier inte skall lämnas efter innevarande budgetårs utgång.
I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att även
systemet med lånegarantier bibehålls. Utskottet föreslår en oförändrad garantiram
av 26,5 milj. kr. för det kommande budgetåret.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975:917 och motionen 1975:1632 punkten 1 till Exportfrämjande
åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisar ett reservationsanslag
av 19 830 000 kr.,

b) med bifall till motionen 1975:1632 punkten 2 och med anledning
av motionen 1975:917 medger att för budgetåret
1975/76 fastställs en ram av 26 500 000 kr. för statsgaranti för
lån till teko-industri och manuellt arbetande glasindustri.